Åttonde gången...

 
 
"Music gives soul to the universe, wings to the mind,
flight to the imagination, and charm and gaiety to life"
 
Jag vet att texten jag valt är mer-än-lite cheesy, men samtidigt kan jag inte sluta tänka att det stämmer så väl. Just med tanke på hur mycket musik betyder för mig kändes det dessutom som rätt sak att tatuera in. Grammofonen var tatuerarens idé på motiv, och jag kan inte säga någonting annat än att det var klockrent. 
 
När jag bokade tiden för två veckor sedan sade jag att jag ville ha texten och något musikrelaterat motiv. Jag visste inte vad, men jag lät tatueraren luska lite på det. Det är inget jag rekommenderar att man gör om man ska tatuera sig, men jag har inte gått till någon annan studio än denna och tatueraren känner mig. Han vet vad jag gillar och han vet vad som passar mig. Det är lätt hänt att det blir så efter nästan fyra år, och efter fem (den här blev hans sjätte på mig) tatueringar. 
Han sade själv att hans första tanke var noter, men det är alldeles för vanligt och han tänkte att det skulle falla lite för platt för mig -- framför allt med tanke på att jag har några ordentliga motivtatueringar redan. Så han kom att tänka på en grammofon. Jag kan uppriktigt säga att det inte alls var någonting jag själv tänkte på; jag tänkte mig först en gammal mikrofon, men grammofon... Nej, jag måste medge att det var perfekt :)
 
Jag antar att jag ska besvara den stora frågan; "Gjorde det ont?"
Visst, det fanns punkter där det kändes (armvecket, bland annat), men det var inte så farligt. Visst, efter min fottatuering är jag rätt härdad, men jag tyckte verkligen inte att det var så farligt. Det värsta var i sådana fall efteråt -- man tänker inte på det, men det tar på krafterna att skaffa en tatuering då så mycket socker förbränns. Det är därför viktigt att se till att man får någonting sött i sig medan man tatuerar sig -- framför allt när sittningarna varar några timmar. 
Just denna sittning varade i tre timmar. Vi tog några pauser, men de varade inte länge, vilket gjorde denna sittning till den -- hittills -- mest intensiva. 
 
Och med det sagt:
Jag måste verkligen gå och lägga mig snart. Det har jag behövt göra i en timme, faktiskt (om inte mer). Jag tror det säger en del om hur intensiv dagen varit. Tro mig, det var värt det, men det går inte att förneka att det känns.
 

Number seven/Numéro sept/Número siete/Numero sette/Nummer sju

 
 
Jag vet att det är en dålig bild, men här är den -- i helhet.
Den är nästan färdigläkt nu, vilket är lite av en lättnad (det värsta med en tatuering är inte när den görs utan veckan efter när den kliar utav bara helvete!). 
Den kommer bli lite blekare med tiden, men den kommer inte bli mycket ljusare än vad den är på bilden (tro det eller ej, men bilden såg värre ut innan jag redigerade och ljusnade upp den).
 

3½ timme. 210 minuter. 12 600 sekunder...

...mer eller mindre.
 
 
Det här är den bästa bilden jag har (än så länge); plasten är borttagen, men jag har inte fått till någon bättre bild för det.
 
Jag måste redan nu säga att jag älskar den här tatueringen. Att jag velat ha den under en sådan lång period bidrar såklart, men det är mer än så. Precis som med min ryggtatuering har denna en mer personlig anknytning än mina tidigare tatueringar. Jag tänker dock inte säga vilka de är. Dels för att -- och jag hoppas att ingen tar det personligt! -- jag inte känner att jag har någon skyldighet att göra det. Vissa saker vill jag gärna ha för mig själv, och det gäller för anledningen bakom varför jag skaffade den här tatueringen.
Den främsta anledningen är dock: "Vad spelar det för roll?"
Mina första tatueringar har ingen djup, personlig anknytning, men det betyder inte att de inte har någon betydelse. Bara för att de inte har en djup, någonting-att-gråta-över-betydelse betyder det inte att de är onödiga. Alla mina tatueringar betyder någonting för mig på ett eller annat sätt. Jag skulle aldrig få för mig att skaffa en tatuering bara för att ha en tatuering, bara för att ha någonting att visa upp för att uppnå en viss status. 
Lejonet råkar ha en djupare innebörd, men när det kommer till kritan spelar det ingen roll huruvida djup innebörden är -- i vilket fall som helst skulle den uttrycka en del av mig. Det är allt ni behöver veta; att lejonet är en del av mig, på samma sätt som blomtatueringarna är. 
 
I vilket fall som helst tog det ungefär 3½ timme att få dit den rackaren.
Det är dock svårt att avgöra då vi tog en del pauser. Även om det inte gör ont blir det en påfrestning att tatuera sig. Jag var trött redan innan jag lade mig ner på britsen, och värre blev det med tiden. Med tanke på att jag låg ner blev det svårare att avgöra var mitt blodsocker låg. När man står eller sitter upp kan man märka av det när man blir yr och, i värsta fall, illamående. När man ligger ner har man inte samma möjlighet att känna av det. Det är först när man sätter sig upp som man inser hur mycket blodsocker som gått åt under processen. Tro mig när jag säger att det går åt en del. 
Så jag bad om flera pauser för att kunna klunka i mig lite läsk och även äta lite, med jämna mellanrum. Jag tror att det var bra att jag gjorde det, för när jag lämnade studion kände jag av en viss yrsel. Det blev bättre efter att ha rört lite på mig (det är klart att man blir yr om man legat ner flera timmar för att därefter knalla vidare), men det hade varit värre om mitt blodsocker hade legat vid botten, så att säga.
 
Gjorde det ont?
Allt var inte smärtfritt, det kan jag inte påstå, men det var definitivt inte så illa som jag först trodde det skulle vara. Det gjorde inte ont vid nyckelbenet, ens. Däremot kändes det väldigt obehagligt.
Ni vet den känslan man får i magen när den börjar kurra riktigt ordentligt -- när man känner, inte bara hur tom den är, men också hur den på något sätt vibrerar? Tänk er den känslan koncentrerad kring nyckelbenet.
Värst var dock när konturnålen åkte fram igen efter att ha skuggat upp huvudet. Konturnålen är den som är mest intensiv, och därmed värst i många avseenden, men jag tycker att det är värre att skugga upp då man ofta skuggar upp samma område mer än en gång för att få till rätt nyans/ton. Det kan svida så in i helvete när det sker då man river upp huden gång på gång på gång. När konturerna dras, dras dem mot en "orörd" hud, vilket gör att det inte är så farligt.
Den här gången gjorde det ont då konturnålens intensitet kombinerades med en redan irriterad hud. Det gick över snabbt som tur var, så det kunde ha varit värre. 
 
Jag kan dock inte påstå att det inte var värt det.
Jag är så nöjd med tatuerarens arbete. Inte främst för att jag tyckte att slutresultatet blev bättre än väntat! Dessutom är det inte värsta över än. Det värsta kommer efter ungefär en vecka då läkningsprocessen sätter igång på allvar. Det är då, och ungefär en vecka framåt, som tatueringen kliar som mest. Det värsta är vetskapen om att man inte får klia, och det i sig gör att det kliar ännu mer.
Det är priset man får ta för någonting som ska vara livet ut ;)
 

Ny tatuering?

Behöver jag förklara att jag gillar tatueringar?
Förhoppningsvis inte.

Jag kommer inte göra en på ett tag, men jag ska försöka spara ihop lite. Dock har jag en idé om vad jag vill göra härnäst. Jag är riktigt sugen på att tatuera in ett lejon, då jag är född i lejonets tecken, och det skulle vara kul om jag kunde ha den på axeln/överarmen. Jag har försökt Googla på bra exempel, men inga av tatueringarna tilltalar mig. Dels för att det främst är killar med muskulösa axlar som har lejontatueringar på det stället, dels för att tjejer har det på svanken men främst för att det är symbolen som kommer upp. Det är antingen det eller tribal, och tribaltatueringar är någonting jag vill undvika. De är coola, men tribal är inte min stil.

Ni råkar inte veta var man kan hitta bra bilder, för inspiration?
Jag har redan besökt de populäraste/mest kända sidorna utan att ha hittat något


Äntligen kunde sidan laddas upp och visa ett bra exempel på vad jag hade i åtanke.
Jag ska försöka höra med tatuerarna om man kan tatuera på så sätt att jag kan utveckla till en sleeve om jag vill ha en i framtiden. Japp, jag är så pass galen. Underbart, eller hur? ^^

Bildkälla

Nr 6


Nej, det är inte tatueringen som är krokig -- det är jag som är det.

Så, vad tycker ni?
Som jag skrivit tidigare är denna tatuering den som betyder mest, och det handlar inte om att man inte ska tappa bort mig när jag hamnar på bårhuset. Nej, det går lite djupare än så. Det var ett bra tag sedan jag utsattes för mobbning, men det är sådant som fortfarande sitter kvar. Jag kommer fortfarande ihåg vad de personerna gjorde mot mig och de namn jag fick höra. Nu kan ingen ta mitt namn ifrån mig, och angående textraden... Tja, det blir någonting fint för mina gamla mobbare att titta på (dessutom älskar jag låten).

Så, frågan ni alla vill ställa: "Gjorde det ont?".
Just textraden kändes inte så mycket; det kittlades faktiskt en del i början, men när jag vant mig lite mer vid det var det inte så farligt. Det som kändes var namnet som går över ryggraden. Det var värst vid den nedre delen av S:et och övre delen av A:et (när konturerna ritades, vill säga -- när skuggningarna lades på var det långt ifrån smärtsamt).
Just när skuggningarna lades var jag nära på att somna. Jag fick inte tillräckligt med sömn då man höll på att såga och borra i porten bredvid -- stamrenorveringen har påbörjats där, och om några veckor är det vår tur -- vilket väckte mig. Visserligen var det bra att jag kunde komma upp tidigare för att bl.a. kunna baka, men lite extra sömn hade inte heller skadat.

Tog det lång tid?
Inte alls så lång tid som man skulle kunna tro -- jag kom dit runt 12 och gick ut drygt tre timmar senare. Det var inte som så att vi började tatuera så fort jag kom fram; skissen skulle klistras upp på ryggen, den skulle torka till sig lite också när den väl var fast och "bara" det tog ett litet tag. Just att fästa den på ryggen tog ett tag, men det är mycket man ska se över där -- det var två skisser som skulle upp på ryggen (namnet och textraden). Att se till att de är i jämnhöjd med varandra är inte det lättaste att fixa till, men tatueraren lyckades verkligen med det! :)

//Lisa

Ny tid, nya tag

Det låter lite fel när man formulerar sig på det sättet, men det stämmer så pass väl. Jag åkte till tatueraren idag för att höra hur mycket tatueringen jag haft i åtanke skulle kunna kosta. Jag trodde faktiskt att summan skulle hamna betydligt högre än vad den gjorde; jag trodde att jag skulle bli tvungen att vänta till efter jul med att kunna skaffa den, men icke då! Istället har jag en tid bokad om exakt två veckor. Åh, vad jag längtar!
Jag nämnde denna tatuering för flera månader sedan, men då -- liksom nu -- talade jag inte om vad det skulle bli. Nej, det blir någonting ni får se när det är klart, men det kommer bli riktigt bra. Dels är det för att den här tatueraren är minst sagt underbar, men dels handlar det även om att denna tatuering kommer att ha en personlig anknytning, till skillnad från de andra (jag måste dock säga att jag älskar de jag har nu; trots att de inte är särskilt personliga har de en betydelse för mig).

Åh, jag är så spänd inför det här! Det har gått över ett halvår sedan sist, och det är inget jag är van vid. Som 18-åring tatuerade jag mig tre gånger, och det blev ytterligare två gånger som 19-åring. Mellan varje tatuering har det fortlöpt sisådär fyra månader. Som jag sade känns det ovant att inte ha gjort det på nästan sju månader. En del av mig hoppas att ni som är sugna på att tatuera er inte blir lika beroende av det som jag börjat bli.

//Lisa

Femte gången gilt







Jag gick till tatueraren idag för att bygga ut den tatuering jag skaffade i somras. Jag blev så nöjd med det här, men jag måste erkänna att det kittlades lite när tatueraren ritade direkt på benet. Om han hade skissat på ett papper hade man inte fått samma liv i det hela. När det kommer till tatueringen i sig är jag glad över att han inte använde konturnålen särskilt mycket -- det är den som är den värsta. Normalt sätt är det inte så farligt, men visst känns det lite när han skulle gå över skenbenet (å andra sidan var det betydligt värre när jag fick foten tatuerad).





Jag gillar verkligen skyltarna/klistermärkena som pryder väggarna :)

//Lisa

Min nya tatuering

 





Jag gillar verkligen den här tatueringen. Förutom att den är fin är det den mest personliga jag har. De andra har såklart en betydelse för mig, även om det inte går på djupet, men det är någonting annorlunda med detta. Den här frasen är jag på ett konstigt sätt. Jag lever mitt liv utan att dölja hur jag känner. Jag håller tillbaka för att inte såra, men jag döljer varken min glädje eller sorg. Jag är rätt känslosam av mig, men jag ser inte det som någonting dåligt. Alkohol drar fram känslor hos andra på samma sätt som jag drar fram mina egna känslor utan att ha druckit.

Det är lite svårt att förklara, men denna tatuering är den som betyder mest just nu.

Till er som inte läst min blogg så länge -- detta är min fjärde tatuering, och jag har gjort alla inom loppet av ett år. Jag vet att det verkar som många, och det är det. Jag kommer göra flera i framtiden, men jag tänker redan nu säga att jag inte tänker uppmana er till att tatuera er. Om ni vill ha en tatuering är det något som bör tänkas igenom noggrant då det är något som är permanent (om man inte vill betala en hel del för en laserbehandling som lämnar ärr efter sig). Just denna tatuering har jag gått runt och funderat på i sju månader. Om ni vill ha en tatuering, tänk ut ett motiv snabbt och gå runt med det motivet i tankarna i minst tre månader; det är i alla fall någonting jag rekomenderar. Om man inte kan tänka sig att man har tatueringen i tre månader, hur ska man då kunna ha det livet ut?

//Lisa

Tatuering nr. 3

Så, vad kan jag säga om tatueringen?
Till att börja med är jag riktigt nöjd. Den blev så fin, och jag längtar tills svullnaden har lagt sig. Just nu är tatueringen alldeles röd, och även om det är fint med en mässingfärgad tatuering längtar jag tills den blir underbart svartvit.






Tatueringen sträcker sig från foten upp en bit på smalbenet. Konturerna var det första som tatuerades in, och det är inte så svårt att första. Det finns visserligen tatuerare som börjar med konturerna på en blomma för att sedan fylla i skuggningar, men här var det alla konturer som tatuerades in först. Det var dock inte där det började. Blommorna var redan ritade och de lades på benet och foten. Stjälkarna ritade han för hand på mitt ben, och fy vad det kittlades!

Jag var säker på att det skulle göra riktigt ont igår, men det gjorde det faktiskt inte. Det var i sådana fall när blomman på foten skulle tatueras in. Den sträcker ut sig på sidorna där jag är som mest känslig, så där brändes det en hel del. Över lag var det ändå inte helt farligt. Det var nog värre för tatueraren än vad det var för mig.
Det finns ju så många nerver kring foten, och jag vet inte hur många nerv- och muskelryckningar jag fick. Det enda jag vet är att antalet steg mot 53 bara när skuggningarna lades. Mina tår åkte upp och ner, mit knä flög upp ett flertal gånger och min lårmuskel spändes flera gånger. Jag lyckades även få en muskelspänning i rumpan, vilket kändes rätt otippat.



Jag blev som sagt var otroligt nöjd med den här, och det var absolut värt den smärta jag kände.
Det är nu efteråt som det är som "värst". Det här är ett känsligt område, så det är väldigt svullet nu. Det är inte så farligt i sig, men jag har problem med att böja på fotleden, vilket gör att jag instinktivt går med ett rakt ben. Jag kan inte ta mig fram då snabbt, vilket gör att jag ser ut som en pingvin när jag går. Det blöder även en del. Det är inte farligt, inte på långa vägar, men det är irriterande. Det svider även fortfarande -- man kan faktiskt jämföra det med att bränna sig på brännässlor, men som jag sade är det inte så farligt. Det är mest irriterande, och man kan definitivt förbise detta med tanke på hur fin tatueringen faktiskt blev ^^


Jag tror även att Linn och Tessan håller med mig om detta :)

//Lisa

Innan man tatuerar sig...

Jag skriver det här i samband med att jag tatuerade mig igår, och jag skrev ett likadant inlägg för 5½ månad sedan. Anledningen till att jag skriver igen är just för att många ungdomar hoppar in i det utan att verkligen ha tänkt sig för, och det kan lätt sluta med att man ångrar sig relativt tidigt.

Innan man tatuerar sig är det, enligt mig i alla fall, viktigt att man tänker igenom vilket motiv man vill ha. Tänk på att tatueringar är någonting permanent, att de faktiskt kommer att stanna kvar på kroppen resten av livet. Visst, man kan ta bort tatueringar med laserbehandlingar, men hur mycket kostar inte det? Är det inte bättre att noga tänka ut vad man vill ha istället för att riskera att betala dyra pengar för något man i ett senare skede ångrar att man gjorde?
Det är även p.g.a. denna anledning jag tycker att man ska gå runt med tanken om detta motiv i minst tre månader. Den jag har på höften ville jag ha i fem månader innan jag skaffade den, och den på skulderbladet har jag velat ha sedan jag var fjorton år gammal. Jag ritade upp ett motiv förra året på en tatuerig jag ville ha, men efter en månad ångrade jag mig. Om jag skaffat den hade jag legat lite risigt till, om man säger så...

När ni sedan träffar tatueraren måste ni vara öppna för förslag på eventuella ändringar. Det är trots allt tatueraren som ska göra tatueringen, och det är han/hon som har den erfarenheten -- de vill göra tatueringen så snygg som möjligt för att man inte ska ångra sig. Samtidigt vill man inte heller riskera att bläcket ska börja flyta ut, vilekt har hänt (det är inget farligt, men det ser inte bra ut).

Under själva tiden då ni tatuerar er är det oerhört viktigt att ni tar med er något sött för att hålla blodsockret uppe. När man tatuerar sig får man nålar intryckta i läderhuden -- hudens andra lager (huden består av tre lager) -- och man kan säga att det retar upp huden och kroppen förbränner mer socker. Med tanke på att man även fyller i samma område flera gånger retas huden upp ännu mer, och om man inte får i sig socker finns det risk att man kräks och svimmar. Någonting som jag upptäckt är bra är att, förutom att äta ordentligt under dagen, att dricka juice (t.ex. Pago) precis innan man ska tatuera sig -- juice innehåller nämligen druvsocker som direkt åker ut i blodet -- och att dessutom ha med sig läsk och någonting sött (i mitt fall kexchoklad då jag inte gillar plockgodis). Ha även på er kläder som inte är ömtåliga eller som ni verkligen gillar -- såvätskan som förekommer kan förstöra kläderna.

Efter att ni tatuerat er -- då tatueringen är klar -- kommer den att plastas in, och den kommer inte kunna tas bort på flera timmar (sex till tolv, om jag minns rätt). Under den tiden kommer det samlas sårvätska, och på sätt är plasten ett stort plåster. I vilket fall som helst är det som sagt var viktigt att ni tvättar av tatueringen med vatten och oparfymerad tvål för att få bort sårvätskan och att sedan smörja in den med den rekomenderade salvan.

//Lisa

Ny tatuering :D

Hej på er :D
Innan jag börjar rabbla upp vad som hände idag -- okej, det har inte hänt så mycket än förutom att jag åkte till tatueraren (uppenbarligen) efter skolan -- tänkte jag slänga upp en bild på vad som nu är en permanent bild på skulderbladet ^^




Jag kan inte ta bort plasten riktigt än, så en bättre bild kommer komma upp tidigast imorgon.

Nu på hemvägen fastnade jag även i Farsta då jag precis missat bussen. Inte för att jag klagar -- jag gillar att vara där även om jag varken tittar eller köper kläder. Idag var en sådan dag, men jag gick inte därifrån tomhänt. Jag passade på att köpa lite smink som jag ska ha ikväll (visserligen är det bara en ögonpenna, och visserligen köpte jag den innan jag tatuerade mig då jag ändå skulle köpa Helosan på Apoteket), men främst av allt köpte jag fyra böcker ^^




"Snabba Cash", "Tusen strålande solar", "Flyga drake" och till sist "Fucka inte upp"


//Lisa

Tatueringen

Hej :D
Jag har precis ätit klart, så nu är jag redo för att blogga.
Jag kommer hoppa direkt på tatueringen som jag fixade idag (äntligen!!), och det gjorde inte så ont som jag hade trott -- det gjorde faktiskt inte ont överhuvudtaget om man bortser från ett undantag.

Under dagen har många frågat mig om jag var nervös. Det har jag faktiskt inte varit. När jag satt på bussen på väg till Farsta tänkte jag bara att det är nu det sker. När jag kom fram började nerverna visa sig lite, men det var ingen större fara. Jag hade lugnat ner mig när jag skulle lägga mig ner och få det hela gjort.

Tatueraren började med blomman i mitten -- han gjorde väldigt tunna konturer, vilket gjorde att de skulle bli de värsta. När han drog den första linjen började jag skratta. Det kittlades så mycket! Många hade sagt att det skulle göra hur ont som helst, men det kittlades. Det trodde jag aldrig att jag skulle vara med om. Det var samma sak när han gjorde den nedersta blomman, och virvlarna, men smärtan kom när den översta blomman skulle göras.
Den översta blomman ligger på revbenen, och det är ett av de värsta ställena. Man kan jämföra det med när man bränner sig på en platta -- även om smärtan är mer intensiv när man placerar en hand på en varm spisplatta var det samma känsla som kom krypandes. Där var det inte mycket skratt, kan jag säga er. Som tur var tog tatueraren det väldigt lugnt -- han vet att det är min första, och han anser inte att det ska vara en plåga att tatuera sig. Jag skulle därför säga till om det blev för mycket för mig så att vi kunde ta en paus, men det blev aldrig för mycket för min del.



Slutresultatet -- fin eller hur?
Den blev större än vad jag förväntat mig -- inte för att jag klagar -- och det kostade bara 2 000 :-

Jag är otroligt glad över detta, men jag måste bara säga en sak innan jag går. Till er som funderar på att skaffa er första tatuering -- tänk noga på vad ni gör. Jag har velat ha den här i evigheter, och jag valde också ett ställe som man kan dölja. Man måste tänka på att det här är någonting man ska ha livet ut -- om ni hittar ett motiv tänk er att ha den, och fatta inga beslut innan tre månader har gått. Det är bara något jag rekomenderar -- vill man inte ha den i tre månader, hur ska man vara förmögen att tvingas ha den resten av sitt liv?
Ett annat tips är att vänta tills ni fyller 18 -- som 15- eller 16-åring gör man oftast något sådant här på impuls. Det måste vara igenomtänkt.

Ni får reda på detta när ni bokar tid, men tänk på att få i er mycket socker. När man ligger där går det åt en massa blodsocker, och man måste kunna fylla på det lagret. Min främsta rekomendation är frukt och juice då det innehåller druvsocker som åker direkt ut i blodet. Själv drack jag en liten flaska juice på vägen dit, och jag hade med mig en flaska PEpsi och en kexchoklad (som ligger kvar i min handväska).

Hoppas att ni får en bra kväll -- själv ska jag titta på Grey's anatomy som börjar om en timme ♥