Bra start på veckan

 
Finns det något som är så underbart enkelt och gott som scones?
 
Dagen må ha börjat sent för min del, men den började bra.
Om inte annat började jag och mamma prata om bakning, och på något vänster slutade det hela upp med att jag ställde mig och bakade just scones. 
 
ca 7 dl mjöl
4 tsk bakpuver
1 tsk salt
3 dl mjölk
1 dl flytande margarin
 
Ugnstemp. 250 grader
 
Börja med att sätta på ugnen, och rör därefter ihop de torra ingredienserna i en bunke (använd 6½ dl av mjölet -- vänta med resten till senare).
Tillsätt mjölken och margarinet och arbeta ihop till en deg. Rör under tiden ner resten av mjölet, lite i taget, för att få till en slät deg snarare än en stor, kletig boll. På det här sättet, har jag märkt, blir det lättare att undvika att brödet blir torrt då man inte riskerar att ha i för mycket mjöl. Man vet att man inte behöver ha i mer mjöl när degen inte fastnar på fingrarna när man arbetar med den. Kort sagt: Ha inte i allt om det inte är nödvändigt.
 
Dela upp i degen i fyra lika stora delar på en plåt (gör inte samma misstag som jag var nära på att göra när jag var yngre; Glöm inte bort bakplåtspappret), gaffla och skåra som på bilden ovan och grädda mitt i ugnen i 10 min.
 
Finns det någonting enklare? Ni vet, annat än att köpa bröd och bre skivorna på direkten istället för att vänta på att det har svalnat tillräckligt mycket.
 

Enkelt och gott

 
 Kvällens middag bestående av främst kyckling.
Jag tror faktiskt inte att jag lagat någonting godare än detta tidigare
 
Jag älskar att laga mat, men inte ens jag har tålamodet att stå i köket i flera timmar. 
Det finns riktigt goda maträtter som skulle vara roliga att testa att laga till, men när man ska låta maten stå i ugnen i några timmar tar till och med jag (som sagt var) avstånd. 
Det handlar dels om jobbet. Jag har många kvällspass, vilket ger mig utrymme att laga mat under dagen, men jag hinner då inte laga mat i flera timmar. 
För att vara helt ärlig handlar det också om att jag inte gillar tanken att behöva ställa mig och laga till middag redan på eftermiddagen för att det ska bli klart i tid. Jag vet inte varför, men det är inte en tanke som tilltalar mig ens när jag är ledig.
 
Att slänga ihop några enkla ingredienser är lite av min specialitet. 
Jag kan inte påstå att jag är bra på att laga mat, men det jag tillagar är fullt ätbart (till främsta del). Om det är någonting jag lärt mig är det att man inte behöver "märkvärdiga" varor för att få till en bra (läs ätbar) rätt. Bara att tillaga ett gäng grönsaker kan göra en hel del.
 
Just den här rätten tog, liksom mycket annat jag lagar, inte mer än en halvtimme.
Jag stekte upp kycklingfiléer, som jag skurit upp i mindre bitar, tillsammans med gullök, vitlök, gul och röd paprika, tomater och en finhackad chilifrukt. Man får krydda med salt, svartpeppar, vitpeppar, paprikapulver, koriander, spiskummin och lite cayennepeppar för att få mer smak, men allt som allt är det väldigt enkelt. 
Därefter är det bara att servera med tortillabröd och sallad (jag valde även att slänga på lite mozzarella -- lite annorlunda, men det funkade). 
 
Jag har sagt det förr och jag säger det igen; Matlagning behöver inte bestå av mycket jobb, om det inte är något man är ute efter. 
Jag hoppas att jag inte låter alltför nedlåtande nu, men... För att vara helt ärlig tycker jag att det är synd att så många, om man tänker rent generellt, kring min ålder som inte lagar mat. Många tycker att det är tråkigt, men där har jag ett tips -- musik. Om musik kan få mig att städa kan det få andra att laga mat.
Att jag inte har städat mitt rum kan vi förbise.
Att det skulle vara svårt, tja, vissa rätter är svårare än andra. Börja med någonting enkelt. 
Ett annat tips är att söka runt på Google. Jag tycker faktiskt att det är bättre det än att följa recept från receptböcker. Den främsta anledningen är att man kan ta del av andras recensioner av receptet, och många gånger kan man få andra tips. 
 

Uppslukad

Många blir så förundrade när jag säger att jag gillar att läsa. 
Jag vet inte alls vad det kan bero på, men jag tror mycket handlar om att jag verkligen menar det -- det är mer än att jag gillar det, jag älskar att läsa. Jag läser en hel del böcker, också, och inte enbart på svenska. Det är någonting inte många känner till; att jag faktiskt föredrar att läsa på engelska än på svenska, men det beror på att jag föredrar engelskspråkiga böcker/författare (mina favoritböcker tillhör de brittiska klassikerna och nu har jag börjat röra mig mot de amerikanska) och jag har inte tålamodet för de svenska översättningarna. 
Jag läser inte de mest populära böckerna. Visst, jag kan läsa bestsellers, men det sker förhållandevis rätt sällan. 
Så jag tror att det är det man förundras över; att jag genuint älskar att läsa, och att jag dessutom läser de böcker jag läser. 
 
Det bästa med läsning är när man blir uppslukad. 
Om boken är riktigt bra, och om man tillåter sig själv, kan man känna att man tillhör historien på något sätt. Man blir en del av handlingen, man tar del av känslorna, man tar del av karaktärerna och låter dessa bli en del av en själv. Stöter man på en riktigt bra bok, som är riktigt bra skriven, är det inte svårt att bli påverkad. 
Man skrattar, man gråter (okej, jag gråter, vilket är långt ifrån överraskande)... Jag har märkt många gånger hur jag kan hålla andan när någonting blir så pass spännande att det inte räcker med att tugga på insidan av läppen (ni skulle bara veta hur många ärr jag har där). 
Det är sällan jag inte blir påverkad av en bok, men tyvärr har jag läst en del böcker den senaste tiden som lämnat mig oberörd. 
Tills nu.
 
Jag håller just nu på att läsa "Rape: A Love Story" av Joyce Carol Oates, och...
Den är inte tjock, och texten är rätt stor och raderna ligger inte alltför tätt inpå varandra. Kort sagt går det snabbt för mig att läsa då jag inte behöver anstränga ögonen så mycket (jag kanske borde gå till optikern igen bara för att se att jag inte behöver en ny styrka på mina glasögon). Jag trodde att jag skulle ha boken utläst vid det här laget. Jag har läst många böcker där karaktären blivit våldtagen. Vissa av dessa böcker har varit självbiografier och deras detaljrikedom gör att boken blir tung att läsa. Andra gånger har det varit rätt lätt att läsa just för att författaren haft svårt att sätta sig i situationen som en våldtagen kvinna.
Joyce Carol Oates skriver inte boken utifrån ett "jag"-perspektiv, så hon sätter sig aldrig in i kvinnans situation.
Hon gör någonting mer intressant när hon skriver "du" istället för "hon" eller "jag". Boken talar direkt till offrets dotter och med tanke på att hon hela tiden skriver "du" blir det att man som läsare tilltalas -- man blir dottern som bevittnat allt. Utöver det är scenen så beskrivlig. Den är inte så pass detaljrik att man börjar tänka på allt annat runt omkring (man tänker inte på hur boden där kvinnan blev våldtagen ser ut), men däremot beskriver man hur hon ligger på¨golvet, hur skadorna ser ut, hur mycket blod hon förlorat... Boken beskriver inte minsta detalj, men bilderna är så pass kraftfulla att jag mådde illa.
Jag grät så mycket redan vid de första sidorna, och sedan mådde jag illa. Jag blev tvungen att lägga ifrån mig boken tidigare idag. Jag trodde att jag återhämtat mig när det gått några timmar, så jag fortsatte läsa. Men jag blev snabbt tvungen att lägga från mig boken igen.
 
 
Jag vill så gärna rekommendera att ni läser den just för att den är så kraftfull som den är, men det är också av samma anledning som jag avråder er från att läsa den. Boken är tunn, men det är allt annat än tunn läsning. 
Den lämnar definitivt ingen oberörd, så mycket kan jag säga, och på många sätt är denna bok anledningen till varför jag älskar att läsa. 
 

Kvällens middag

 
 
Jag kan inte påstå att jag är bra på att laga mat, men jag börjar ändå bli allt bättre på det :)
 
Det är så gott att woka ihop lite grönsaker med nudlar och kyckling -- för att inte nämna enkelt.
Tyvärr var kycklingen slut i matbutiken, så det blev räkor istället. Det går bra det också, men det hade varit betydligt godare med kyckling.
Det "enda" som behövs är
-Nudlar
-Två morötter (gärna strimlade)
-En röd paprika, (fin)hackad 
-½ purjolök, finhackad
-Minimajs
-Harricots verts
-½ zucchini (återigen, gärna strimlad)
-2-3 krossade vitlöksklyftor
-En färdiggrillad kyckling (helst, men det funkar med räkor -- mer eller mindre)
 
Tja, det finns inte mycket att säga om hur man lagar till det.
Det är bara att börja med att rensa kycklingen och plocka bort köttet från benen, för att därefter steka upp grönsakerna (inte allt på samma gång; morötterna behöver längre tid än bl.a. minimajsen).
Om ni använder er av en färdiggrillad kyckling tillsätter ni det sist då det redan är tillagat (det behöver bara värmas på lite grann, men håll ändå koll på att köttet inte är rosa). Jag använde mig dock av frysta räkor som ska ner i pannan innan grönsakerna.
När grönsakerna börjar bli klara är det bara att tillsätta kryddor efter behag, och en stänk soja om man känner för det, och till sist de-nu-färdigkokta nudlarna. 
 
Det går snabbt, det är bland det enklaste man kan tillaga, och lite kan gå fel.
Det man ska hålla koll på är i sådana fall kryddningen. Precis som med de flesta rätter hänger det på kryddningen -- är kryddningen bra, blir maträtten bra och vice versa. Med just detta är det svårt att provsmaka för att se om kryddningen håller, vilket man kan göra utan svårigheter med såser av olika slag. Ett tips är att lita på näsan. 
 

The Perks Of Being A Wallflower

 
"The Perks Of Being A Wallflower"
Stephen Chbosky
 3,5/5
 
'I walk around the school hallways and look at the people. I look at the teachers and wonder they're here. Not in a mean way. In a curious way. It's like looking at all the students and wondering who's had their heart broken that day...or wondering who did the heart breaking and why.'
 
Charlie is a freshman. And while he's not the biggest geek in the school, he is by no means popular. Shy, introspective, intelligent beyond his years yet socially awkward, he is a wallflower, caught between trying to live his life and trying to run from it. Charlie is attempting to navigate his way through uncharted territory: the world of first dates and mixed tapes, family dramas and new friends; the world of sex, drugs, and The Rocky Horror Picture Show, when all one requires is that perfect song on that perfect drive to feel infinite. But Charlie can't stay on the sideline forever. Standing on the fringes of life offers a unique perspective. But there comes a time to see what it looks like from the dance floor.
 

Jag påbörjade den här boken igår, och jag avslutade den några timmar senare. Att jag påbörjade på en ny bok är någonting jag gärna skryter om, även om det inte är det jag ska skriva om.
Jag tror inte att den här boken översatts till svenska, vilket är synd för jag tycker ändå att det är en bok de flesta bör läsa och jag vet att det är en bok de flesta kommer undvika då den är skriven på engelska. Jag tror däremot att de flesta kan läsa den ändå; språket är väldigt enkelt -- inte bara har den få "svåra" ord, även om några exempel dyker upp, men den är väldigt enkelt skriven med många korta meningar. För att vara helt ärlig tyckte jag att det blev lite för mycket, men det fungerade med historien. Framför allt med tanke på hur boken är utformad.
 
Charlie förlorade en nära vän några månader innan bokens handling tar vid, vilket fått honom att kontakta en person via brev. Man får aldrig reda på vem denna person är, och inte heller vad denna person skriver tillbaka, men boken utgörs av Charlies brev där han beskriver sina nya erfarenheter som en nybliven high school-elev; hans rädsla att inte passa in, hans fundersamhet kring de andra eleverna -- framför allt de han en gång var vän med, men som nu inte ens kan erkänna honom -- men främst hur han hanterar allt nytt som sker runt omkring honom. 
Det är en genomsyrad ungdomsroman, men det är inget som bör avskräcka vuxna att läsa den. Oavsett hur gammal man är tror jag man känner igen känslan av att inte passa in och jag tror att de allra flesta känner igen sig hos Charlie då han inte försöker göra vad han kan för att passa in -- han gör vad han kan för att vara delaktig. Det är det sistnämnda som gör att han träffar Patrick och Sam; två personer som kommer att bli hans bästa vänner. Med dessa två kommer Charlie även att få nya vänner som alla tillhör en grupp -- en grupp där ingen passar in, men där alla är välkomna och delaktiga. 
En grupp där alla är "wallflowers".
 
Det jag gillar med den här boken är att den är ärlig. 
Den tar upp rökning, alkohol, sex (och även onani) och droger, vilket många ungdomsromanförfattare gärna undviker. Till skillnad från många andra ungdomsromaner där bokens hjälte inte deltar i festandet, drickandet och/eller drogandet, är det detta Charlie gör. Det som också gör boken annorlunda är att Charlie själv gör dessa medvetna val istället för att ständigt luras till att göra det, och han drabbas inte av skuldkänslor över det. Inte heller gör han det för att han känner sig påtvingad eller för att han alltid känner att han mår dåligt och behöver fly. Han gör det helt enkelt för att han vill göra det. 
Jan kan bara anta att det är många som inte gillar boken just av den anledningen, men jag finner det intressant. Inte alla fattar beslut baserat på kunskap och efter långa diskussioner med sig själv. Många fattar spontana beslut utan att tänka igenom dem, på både gott och ont, och det är just det som sker i boken. 
Vad jag också gillar med boken är hur Chbosky beskriver vänskapen som skapas, kärleken som kommer till följd av den och hur detta börjar förändra Charlies syn på livet och sin omgivning. I det avseendet är boken riktigt varm, och trots att man inte bör gilla Charlies vänner som introducerar honom för droger kan man inte göra någonting annat än att älska dessa karaktärer. 
 
Det som var mindra bra är att språket är väldigt lätt.
Det kan vara en fördel om man som icke-engelsk vill läsa boken då jag tvivlar på att den finns utgiven på annat språk, men det hade nästan en sövande effekt för min del då det många gånger blev enformigt. Korta meningar kan vara bra; de kan bidra till en viss dramatik, men jag kunde inte låta bli att känna att det blev för mycket. Samtidigt var det många gånger jag kände att boken föll väldigt platt -- det finns kapitel ("brev") där Charlie känns som en tredimensionell person med många personliga drag, men det finns också brev där Charlie framstås som så pass passiv att han blir endimensionell. Inte bara faller dessa avsnitt platt, men det gjorde också att Charlie, som karaktär, kändes ojämn.
 
Å andra sidan gjorde Chbosky ett bra jobb när han skrev boken som brev skrivna av en 15-åring. Det är få vuxna som kan skriva som tonåringar utan att göra narr av dem. Jag tror det var anledningen till varför Chbosky skrev så många korta meningar; för att förenkla så mycket som möjligt utan att förlöjliga.
 
Över lag tycker jag verkligen att det är en bok de flesta bör läsa. Om inte annat så för alla de boktips som dyker upp under berättelsens gång -- om ni någon gång känner att ni behöver boktips, så ska ni definitivt läsa denna bok. Inte bara är det ett boktips i sig, men att läsa en bok som talar mycket om klassiker kan ge ännu mer inspiration.
 

Indisk inspirerat

Jag tog tyvärr ingen bild, men lita på mig när jag säger att middagen, jag lagade tidigare ikväll, var löjligt god!
 
Jag hittade receptet på Arlas hemsida (klicka här för att se receptet), men jag gjorde några ändringar, och... Tja, jag tyckte i alla fall att resultatet blev bra.
 
2 morötter (skalade+skivade!)
½ stor/1 liten finhackad gullök
ca 400-500 g körsbärstomater, halverade
1 packet krossade tomater med vitlök
1 burk stora vita bönor
1 tsk sambal oelek
1 msk chilisås
1½ msk crème fraiche
Salt
Svartpeppar
Koriander
Ingefära (jag valde att använda finmalen ingefära, som man hittar i kryddhyllorna i affärerna, men det "ultimata" är om man kan använda sig av en färsk ingefära och riva den själv)
Färsk bladspenat efter behag
 
Hetta upp smör/flytande margarin i en panna (tro mig när jag säger att en wok panna är att föredra) och släng i morötterna. De tar längst tid att tillaga, och har man i löken först kommer den brännas vid.
Se bara till att morötterna inte bränns vid; rör runt i pannan lite då och då. 
Tillsätt löken när morötterna börjat mjukna till. Tillsätt tomaterna (börja med de krossade, och sedan körsbärstomaterna). Låt koka i några minuter innan du tillsätter de vita bönorna, sambal oeleken, chilisåsen (jag valde att använda mig av båda, men det räcker såklart att enbart använda sig av en av dem) och crème fraichen. Krydda med salt, peppar, koriander och ingefära. 
Låt koka i några minuter innan du tillsätter spenaten (tips: strimla spenaten för hand innan du tillsätter det). Låt koka tills den överflödiga vätskan är borta (ca 5-10 minuter).
 
Riktigt gott att äta med ris, och detta kan man tillaga medan vattnet kokas upp och medan riset tillagas. Visserligen beror det på hur lång koktiden är på riset, men man kan få båda klart samtidigt ;)
 

Hemligheten? Kanel!

För tre dagar sedan lovade jag att jag skulle slänga upp recept.
Vi kan nog alla konstatera att det inte är gjort.
 
Jag höll mig aldrig till de klassiska julbakverken; jag gillar inte lussebullar eller saffransbullar (det är någonting med saffran i någonting degigt som jag inte gillar -- däremot tackar jag inte nej till paella). Så inför, och under, julafton gjorde jag en chokladtryffel och -- föga överraskande -- cupcakes. Som jag skrev för tre dagar sedan behöver man bara kanel för att få fram en julig känsla. Det är lite lustigt, men det är så det är. Eller hur? :)
 
Jag tog ingen bild på chokladtryffeln, och jag hittar ingen på Internet heller. Jag följde ett recept från en dessert- och bakverksbok jag fick förra julen mer eller mindre till punkt och pricka. 
 
Chokladtryffel med akaciahonung och kaksmulor

2½ dl grädde
150 g finhackad mörk choklad
2 msk akaciahonung
 
50 g smält smör
2 msk råsocker
2 msk strösocker
½ dl havregryn
½ dl vetemjöl
½ tsk vaniljsocker
 
Koka upp grädden och häll den över chokladen. Låt stå i ca 5 minuter. 
Tillsätt honungen och vispa hårt. Fyll i portionskoppar och låt vila i rumstemperatur minst 5 timmar. Rör samman de övriga ingredienserna och arbeta ihop till en smulig deg. Strö den på en bakplåtspappersklädd plåt.
Grädda i 175 grader i ca 15 min, låt svalna. Strö smulorna över tryffeln.
Servera rumstempererad.
 
(Recept av Claes Karlsson)
 
Som jag sade följde jag receptet mer eller mindre punkt till pricka, men jag gjorde ett par ändringar.
Till att börja med är jag osäker på vad som menas med "vispa hårt", men det jag gjorde var att ta fram en elvisp. Istället för att använda mig av båda visparna, så att säga, satte jag bara i en och vispade på "medel" i några minuter. 
Jag valde även att tillsätta lite chilipeppar för att få ett sting i det. Om ni skulle göra detta, se då till att det inte blir för mycket -- det är trots allt inte meningen att tryffeln ska vara stark.
Jag valde dessutom att inte låta tryffeln stå i fem timmar. Visserligen gjorde jag denna bit kvällen innan och jag ställde därför in tryffelarna i kylen över natten efter att ha fyllt tre glas. Jag ställde fram dem dagen därpå. 
 
Med kaksmulorna...
Tja, jag ersatte 50 g smält smör med ½ dl flytande margarin. När man arbetar ihop ingredienserna till en deg blir den dock lite för krämig för att vara smulig, men det är inga större problem; det är bara att plocka isär degen och lägga bitar lite varstans på plåten. När de är färdiggräddade, är bitarna oerhört spröda och man kan själv smula över dem över tryffeln.
Jag hade inte heller råsocker hemma, och jag brydde mig inte om att köpa det, så jag tog bort det från receptet och använde mig av 3 msk strösocker allt som allt istället. 
 
Och nu...mina cupcakes.
(ca 10-12 st)
 
1 dl flytande margarin/100 g smält smör (jag föredrar det första; om inte annat behöver man inte värma upp spisen)
1½ dl strösocker
2 ägg
2½ dl vetemjöl
1 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
1 krm salt
½ dl mjölk
2-5 krm kanel (allt enligt er smak)
 
Vispa margarinet och sockret poröst innan du tillsätter äggen.
Blanda ihop de torra ingredienserna (förutom kanelen) i en skål och vispa ner detta i ägg-smör-socker-blandningen. Tillsätt sedan mjölk och till sist kanelen. Grädda i mitten av ugnen i 175 grader i 25 minuter.
 
Frosting
175 gram smör
3¾ dl fluorsocker
200 g mörk choklad
 
Börja med att smälta chokladen.
Det rekommenderade sättet är att göra det över ett varmt vattenbad (bryt chokladen i bitar, lägg den i en bunke och placera bunken ovanpå en kastrull med kokande vatten), men man kan även smälta det direkt i en kastrull. Häll då i lite flytande margarin i kastrullen och tillsätt chokladen (i bitar) när margarinet börjat smälta. Rör ständigt om och ställ av kastrullen så fort chokladen smält.
 
Skär upp smöret i bitar och lägg dessa i en bunke. Tillsätt fluorsockret och börja vispa (med elvisp).
I det här läget är det viktigt att smöret inte är alltför kallt (är det det kommer smöret fastna i vispen istället för att blandas med sockret). Om det skulle vara kallt är det bara att snabbt tillsätta den smälta chokladen med den fortfarande är något varm -- värmen mjukar upp smöret. 
Därefter är det bara att spritsa frostingen på muffinsarna, så fort de svalnat, och ni kommer ha mycket över för att kunna äta det själva ;)
 

Gårdagens middag

Visserligen är detta lite av en lyxigare middag, men jag var illa tvungen att fixa med det igår för att hindra att låta köttet gå ut.
 
 
Ugnsstekt fläskytterfilé med grönsaker
(förberedelser: ca 30 min; Tillagning: ca 45-50 min)
 
1 fläskytterfilé
Olivolja
Vitvinsvinäger (valfritt)
Sweet Chili Sås (alternativt honung och ½ finhackad chilifrukt)
3 vitlöksklyftor, skurna
Salt
Peppar
 
1-2 tomat(er) 
⅓ zucchini
1 stor morot
3 champinjoner
 
Börja med att skära bort fettet på fläskfiléen!
Gör sedan ett par skåror i köttet innan du häller på lite olivolja på köttet. Var försiktig så att det inte blir för mycket. Massera därefter in oljan i köttet och gör likadant med vinägern och Sweet Chili Såsen. Vitlöken pressar du därefter ner i skårorna.
Låt vila i kylen i minst en halvtimme (tips: Täck med plastfolie) och sätt under tiden ugnen på 200 grader.
 
Om du vill ha grönsakerna till:
Passa under tiden på att tärna tomaterna, skär zucchinin och morötterna i mindre bitar och skär upp champinjonerna i grövre bitar. Smöra en ugnsäker form och häll över grönsakerna.
 
När det gått en halvtimme: ta ut köttet ur kylen och bryn det i en stekpanna. Flytta över köttet från stekpannan till den ugnssäkra formen och släng in i ugnen i ca 35-40 min. 
 
Gott att servera till potatisgratäng eller, i mitt fall, potatismos.
 

The 2nd Law

Jag måste medge att jag sett fram emot det här albumet hela året!
Det var ett tag sedan jag nämnde det, men Muse är ett av mina favoritband, så när jag fick reda på att deras sjätte studioalbum skulle komma ut blev jag mer än exalterad. Muse lyckas alltid få till bra musik och trots att de experimenterar med sina låtar/sitt sound vet man att det är dem. 
 
Jag har suttit och lyssnat igenom albumet (det kommer inte komma ut förrän på onsdag här i Sverige, men på YouTube hittar man alla låtar) under dagen, och jag är såld på låtarna. I alla fall en del av dem. Bandmedlemmarna har själva sagt att de experimenterat ännu mer med sitt sound, och det märks -- både på gott och ont. Å ena sidan har de kunnat bemästra det; de har inte tagit ett steg för långt där det blir för mycket. Men samtidigt faller vissa låtar rätt platt. Den andra singeln "Madness" beskrev Matthew Bellamy som en av de viktigaste låtarna för honom, och låttexten är väldigt fin -- vacker rent utav. Men det kommer vissa delar av låten där det faller platt, där man inte riktigt får någon drivkraft att sjunga med. Det har man varit bättre med i tidigare låtar (inte minst när det gäller "Uprising" från "The Resistance").
 
En glad överraskning var Chris Wolstenholme; han har inte bara skrivit två låtar till albumet, men även uppträtt som leadsingern i dessa.
Dessa låtar är visserligen väldigt olik de andra låtarna, men de löper i samma spår som "Madness" och "Follow Me" när det gäller utveckling på det personliga planet. Bellamy har skrivit en del låtar kring sin son ("Follow Me" inleds med ljudet av sonens hjärtslag), och Wolstenholmes låtar handlar om hans kamp med alkoholismen. Tyvärr är de så pass annorlunda jämfört med de andra låtarna att de rent musikaliskt hamnar utanför den röda tråden -- inte minst "Liquid State". Han är däremot, om jag får säga det själv, bättre på att sjunga än Bellamy, och det är däri den glada överraskningen ligger.
 
Ett par andra glada överraskningar innefattar "Panic Station", där man märker av en tydlig influens från Queen, samt "Follow Me", som erbjuder ett "poppigare" sound (rocken framträder inte i låten annat än i trummorna, vilket kan vara en besvikelse för många Muse-/rock-fans, men de förlorar aldrig sig själva i soundet). Även "Big Freeze" kan bli en glad överraskning för många. Även den låten erbjuder ett mer poppigare sound, men om ni gillar Michael Jackson kommer ni nog gilla den (det är någonting med den låten, den rytmen, som får mig att tänka på "Black Or White").
 
 
 
Albumet inleds med "Supremecy" som sätter en viss ton på albumet. Även om alla låtar inte följer detta spår märker man av tonen i "Survival", "Animals" och även "Liquid State".
Albumets två titellåtar -- "The 2nd Law: Unsustainable" och "The 2nd Law: Isolated System" -- bidrar med ett bra avslut på albumet. Den förstnämnda ger en bra sumering, skulle man kunna säga, för den ton som man försökte skapa med "Supremecy" medan den sistnämnda ger ett bra avslut, kort och gott. Albumet "Black Holes And Revalations" avslutades med "Knights of Cydonia" vilket skapade en känsla av en (bra!) cliffhanger till kommande album "The Resistance" som inleddes med "Uprising". Till skillnad från "Black Holes And Revalations"-albumet avslutas "The 2nd Law" inte med en cliffhanger. Den får, kort och gott, ett lyckat avslut. 
 
Men vad tycker jag?
Helhetsmässigt är "The 2nd Law" bättre än "The Resitance"; det här albumet är inte fullt lika splittrat, och man kan inte påstå att det inte når hela vägen fram. Det finns som sagt låtar som man behöver lyssna på ett par gånger för att kunna gilla dem, men samtidigt innehåller albumet några av bandets mest kraftfulla låtar (däribland "Survival" och "Supremecy").
Albumet bjuder på två spår; å ena sidan finns den rebelliska sidan till låtarna som Muse är känd för, å andra sidan erbjuder albumet ett spår som genomsyras av utveckling. På något vänster har bandet fått dessa att gå ihop med varandra, även om "Liquid State" ramlar ut något, så att säga.
 
Det här är inte deras bästa album, men jag skulle ändå säga att det håller i samma klass som "Absolution".
4/5
 

Kvällens middag

 
 
Stekt hokfilé med stekta grönsaker
Det här är så löjligt enkelt att tillaga att jag inte ens kommer gå igenom alla steg i detalj.
 
Man börjar såklart med att hetta upp smör/flytande margarin (jag föredrar det senare), och när det slutat fräsa häller jag på kryddor. De kryddor jag använt mig av är citronpeppar, och även lite vitpeppar (det är onödigt att salta då det finns salt i citronpepparn). Lägg sedan på fisken och stek i ca tio minuter (det beror självklart på hur tjock fisken är -- är den tunnare än vad min filé var är 10 minuter lite för mycket) innan du vänder och steker lika länge på andra sidan.
 
Stek, vid sidan av, på grönsaker.
Jag använde mig av en purjolök, en näve harricot verts och två champinjoner (den tredje hade börjat ruttna, men det hade varit bäst med fyra).  Finhacka purjolöken och grovhacka harricot vertsen + svampen. Häll i löken och bönorna i stekpannan, så snabbt som smöret är smält. Krydda av med lite salt och peppar, och tillsätt gärna ett par droppar olivolja.
Tillsätt sedan svampen, och vänta tills allt är genomstekt.
 
Otroligt gott att servera med vanlig kokt potatis! :)
 

Ugnsgrillad kyckling med sweet chilisås

Kvällens middag blev riktigt bra, om jag får säga det själv, och det var någonting jag inte testat på tidigare. Jag vill inte låta arrogant, men jag älskar hur jag vidgar mina vyer när det gäller matlagning; jag är inte rädd att testa på nya rätter. Så länge de inte är alltför svåra.
 
Det är det som är det roliga med det här; kycklingen sköter sig självt större delen av tiden. Det gör även riset man serverar kycklingen till. Men det här kräver en viss planering då kycklingen ska marineras.
 
Marinad
-½ hackad gullök
-1 hackad schalottenlök (jag tror inte att det här ens behöver vara med; jag ville bara bli av med schalottenlöken vi hade i kylskåpet)
-Olivolja (jag såg inte hur mycket jag hade i -- jag hällde i på måfå -- men försök att hitta ett mått som är proportioneligt med mängden kyckling)
-½ pressad citron
-Svartpeppar
-Vitpeppar
-Chilipeppar/Chilipulver (detta går att bytas ut mot paprikapulver och cayennepeppar)
-Riven muskotnöt
 
Det finns inte så mycket att säga än att blanda samtliga ingredienser i en fryspåse, lägg i kycklingfiléerna, ställ in i kylen och låt den stå i minst en halvtimme. 
När kycklingen är redo för att tillagas; Sätt ugnen på 225 grader och tillaga tills kyckligen får färg (ca 30 minuter)
 
Vanligtvis när jag hittar recept ändrar jag på dem på ett eller annat sätt för att få fram andra smaker. Ibland handlar det om att få lite inspiration, vilket leder till att jag ändrar på recepten helt och hållet. Men receptet på sweet chilisåsen följde jag till punkt och pricka, och därför skriver jag inte upp receptet här. Jag kan dock ge ett litet tips; det är kärnorna i chilifrukterna som gör dem starka -- det är inte chilifrukten i sig. Jag tog med alla kärnor från mina chilifrukter och det ångrar jag något då det blev riktigt starkt. Tipset är alltså att, om ni vill ha med kärnor, att börja med att använda kärnorna från enbart en frukt. Om det inte är tillräckligt starkt så vet ni det till nästa gång ni vill göra egen sweet chilisås.
 

"Jag vill också ta sådana där fina bilder"

Jag måste säga att jag älskar de kommentarer som ramlar in angående mina bilder; jag blir glad varje gång ni skriver att de är fina, att de är vackra och... Ja, det kan vara allt möjligt, och det har varit allt möjligt -- jag har fått en kommentar om att denne skulle kunna betala för en bild. Just den kommentaren fick mig att klappa för munnen av överraskning och glädje!
Det som gör mig så glad är att jag har fotografering som en hobby, och ingenting annat om man tänker efter. Jag har ingen som helst utbildning gällande fotografering/kameror/redigeringsprogram. Jag har inte läst något av de programmen på gymnasiet som erbjuder den utbildningen/de utbildningarna, jag har inte heller gått någon kurs på vare sig skola eller "vid sidan av". Jag köpte en kamera för ett par tusen , tog bilder och blev bättre med tiden. Jag håller fortfaradne på att bli bättre, och det är ett mål jag har -- att aldrig sluta växa som fotograf. Det gäller allt annat också, för den delen. Men det är just detta som gör att jag inte kan se mig själv som fotograf. Jag tror inte ens att jag någonsin kommer göra det då jag aldrig kommer att hamna på proffsnivå. För min del gör det inget och med tanke på allt fint ni skrivit gör det ännu mindre :)
 
Det blir därför fel när jag ska dela ut ett par tips när det gäller fotografering, men jag kan alltid rekommendera ett par saker jag alltid tänker på och som jag märkt fungerar utmärkt för mig:
 
- Ta er ut
Jag tar främst naturbilder, och dessa tar jag när jag är ute och promenerar. Med "promenerar" menar jag inte att jag tar två varv runt en liten lekplats och nöjer mig. Jag brukar vara ute i minst en timme, och mer än en gång har jag varit ute och gått i två timmar. Saken är också att man inte ska gå ut med mål att ta bilder; jag tänker alltid att det är bättre att gå ut med kameran utan att ta bilder än att lämna kameran hemma för att under promenaden känna att jag velat fånga ett och annat på bild. Man missar så mycket om man ständigt letar efter någonting att fotografera. Man kan rent utav missa en ännu bättre "fotomöjlighet".
Jag valde ut dessa bilder då jag inte behövde gå särskilt långt bak i mitt bildarkiv, men vad bilderna inte visar är att man bör bege sig ut i alla olika väderlag. Regn kan bl.a. föra med sig väldigt fina bilder på vattendroppar på trädgrenar. 
 
-Var inte rädd för att ligga på marken
Ja, det säger det mesta tror jag. Detta gäller främst närbilder på exempelvis blommor och även insekter.
Här gäller det att inte vara rädd för att göra bort sig; när de två bilderna längst ut togs var det inga problem, men det var ett par människor som gick förbi mig när jag tog bilden på biet. Jag måste ha sett rolig ut när jag mer eller mindre låg på marken, men resultatet talar ändå för sig själv! 
 
-Tänk utanför ramarna
De bilder som blivit mest uppmärksammade är inte värst redigerade, och att effekter därmed lyfts fram. Till skillnad använder jag mig av "egna hjälpmedel", eller hur man vill kalla det. Att andas ut på kameralinsen, för att sedan ta bilder, kan komma att se ut som dimma på bilden. Just detta tips läste jag lite snabbt i en bok, men någonting jag gör är att täcka för den övre halvan av linsen med handen så att imman inte täcker allt.
Ett annat tips är att använda sig av solglasögon -- framför allt om de är något färgade. Själv har jag en gyllenbrun färg på mina solglasögon vilket ger fina effekter på bild. Det man gör då är att placera ett glas mot linsen, se att kanten på glasögonen inte täcker någon del av linsen (och därmed kommer med i bild; om detta skulle ske är det bara att beskära bort den delen) och klicka.
Dimman på de två första bilderna är inte dimma. Eller delvis på den andra bilden; dimma drog in den kvällen, men jag fick inte med det på bild.
De nästa två är tagna genom två olika solglasögon.
 
-Tänk inte för mycket
Just frågan kring skärpan är lite av ett problem för mig då bilder inte nödvändigtvis behöver vara hur skarpa som helst. Det beror visserligen på vad man vill visa, men med rätt redigering kan man få till väldigt fina, abstrakta bilder.
Den första av dessa tre är tveklöst min favorit!
Samtliga bilder togs vid förra nyår på fyrverkerier
 
Mitt främsta tips är också att inte vara rädd för att göra misstag.
Att lära sig vad man inte ska göra är minst lika viktigt som att lära sig vad man ska göra. Alla bilder behöver inte vara perfekta! Det viktiga är att man hittar sin egen stil gällande bilder. Om man inte har en egen stil (som jag) får man tänka extra mycket på det man tar bilder på. Med det menar jag inte att man ska tänka på ljus och skärpa, utan på vad man själv är intresserad av att se på bild. Vad vill man förmedla? Vill man förmedla någonting eller vill man bara berätta något? Som i mitt fall; Jag har ingen egen stil, men jag försöker berätta om min vardag (om det jag själv upplever) genom att använda kameran och redigering som kan fånga den känslan jag hade vid ögonblicket bilden togs.
 
 

Vem hade kunnat ana...

...att lite grejer som legat gömt i kylen och ett par grönsaker skulle bli en bra maträtt tillsammans med pasta?
Jag hittade krossade tomater och crème fraiche i kylen, fisk fanns i frysen, rester av pasta fanns kvar från gårdagens lunch -- det enda jag behövde köpa var champinjoner, paprika och zucchini. Men jisses vad gott det blev, i alla fall för någonting som jag bara slängde ihop -- det hade såklart blivit bättre om jag tänkt igenom det lite mer noggrant. Men hur noggran är man när man är riktigt hungrig?

200 g fryst valfri vit fisk (tro mig, lax skulle inte funka)
2 gula paprikor
2 champinjoner
2 vitlöksklyftor
2 schalottenlök
1 förpackning krossade tomater i vatten/tomatjuice
1 msk crème fraiche
ev. 1 msk tomatpuré
Salt
Svartpeppar
Vitpeppar
Chilipulver
Cayennepeppar

1. Sätt ugnen på 225 grader. Medan ugnen värms upp; finhacka vitlöksklyftorna och skär schalottenlöken i tunna skivor. Skär också upp paprikan i mindre bitar och champinjonerna.

2. När ugnen värmts upp är det bara att lägga in fisken. Låt den tillagas i ca 30-40 min, beroende på fiskens storlek. (Det är svårt för mig att avgör hur länge fisken ska vara i ugnen -- för mig räckte det med knappa 20 minuter då de redan var något tinade)

3. Medan fisken värms upp; Hetta upp flytande margarin i en (medelstor) kastrull. Tillsätt sedan vitlöken och schalottenlöken. När dessa börjat få lite färg är det bara att tillsätta resten av grönsakerna. Krydda med salt, vit-, svart- och cayennepeppar samt chilipulver.

4. Tillsätt de krossade tomaterna när grönsakerna är klara. När detta börjat koka upp är det dags att tillsätta crème fraichen. Smaka av såsen för att känna av om tomatpuré behövs.

5. Ta ut fisken ur ugnen när den är klar.  Var försiktig när du delar den i små bitar så att du inte bränner dig!
Rör ner fisken i såsen och låt puttra i ett par minuter.

Perfekt att servera till pasta.
Vilket påminner mig; jag ska nog ta för mig en andra portion ;)



10 tips för en bra blogg

Jag har sett många bloggar ta upp detta, vilket å ena sidan är bra då det ger mig någonting att tänka på. Å andra sidan tar man inte alltid upp sådant som faktiskt gör en bra blogg. Att skriva flera inlägg dagligen gör inte en blogg bättre -- det kan snarare göra en blogg sämre om det slutar med att inläggen blir krystade.

1. Var personslig
Nu menar jag inte att man behöver gå in på varenda lilla detalj i ens liv. Man kan ha en renodlad fotoblogg utan mycket text och ändå vara personlig. Det "enda" man behöver göra är att låta personligheten komma fram i det man publicerar.

2. Tänk på innehållet
Det här krockar lite i det jag skrev ovan; det finns så många inlägg där man inte skriver mer än "först gjorde jag det här och sen det här och sen det här och sen det här". Man får gärna berätta vad man gjort under dagen om man känner för det, men undvik att skriva "sen och sen och sen och sen". Dels blir det jobbigt att läsa i längden och dels blir det så opersonligt som det bara går.

3. Stå för det du skriver
Tja, det säger väl allt, egentligen.

4. Variera dig
Man kan ha en viss inrikting på sin blogg (exempelvis mode), men man kan ändå hålla sig varierad. Istället för att ständigt lägga upp bilder på sådant man köpt eller vill köpa kan man slänga upp någon låt till då och då, ett par skämt (det påminner mig om en sak -- jag borde sätta igång med middagen)... Kort sagt; gör vad som krävs för att dels inte hamna i en återupprepad bana och dels att lätta upp stämningen om man annars skriver om väldigt allvarssamma ämnen.

5. Kombinera bilder med text
Det här är inget måste (antalet bilder gör inte en till bättre bloggare), men det kan verkligen underlätta.

6. GRAMMATIK!
Några enstaka fel är en sak, men nu menar jag stora misstag som återkommer. Med "misstag" menar jag inga punkter, inga kommatecken, inga stora bokstäver... Jag försökte läsa igenom ett inlägg som var format på det sättet. Det var den mest krypterade texten jag någonsin läst!

7. Tänk på bloggdesignen
Missförstå mig inte -- inläggen spelar faktiskt större roll än designen, men tro mig designen spelar roll. Dels är det kul att få en bild av personen genom enbart designen, men för mig är inte det som det viktiga. Vissa designer kan vara jobbiga att titta på. Vit text mot svart bakgrund är någonting jag inte rekommenderar, men det funkar. Att ha extremt starka färger i extremt starka nyanser som genomsyrar en hel blogg kan däremot vara väldigt jobbig. Starka färger är roligt, men det finns en gräns.

8. För att citera Keela; "Vissa dagar är bättre än andra"
Man har alltid dåliga dagar -- både på bloggen (få/inga/elaka kommentarer) och utanför, men låt det inte påverka dig alltför mycket. Man får lov att ha dåliga dagar, och man ska såklart få skriva av sig, men låt det inte påverka för mycket. Man vet trots allt inte när det vänder igen.

9. Var inte rädd för långa texter
Det här går emot det många säger, men om sanningen ska fram är det roligare att läsa långa texter om de är intressanta och om de är bra skrivna. Om du har uttryckt en åsikt -- var inte rädd för att utveckla/förklara den! Men om du skriver längre texter; Tänk på grammatiken och styckindelningar så att det blir lätt att läsa den! Släng in bilder om du vill lätta upp det hela något (och ge läsaren lite rum att andas ut), men var inte rädd för långa texter.

10. Hitta din egen stil!
Det går definitivt ihop med det första, men det är någonting som ofta hamnar bakom allt annat. Låt dig inspireras, men finn din egen stil. Vad är det för mening med att ha en egen blogg om den inte är ens egen?

Chokladfrosting utan philadelphiaost

...och utan floursocker.
1 dl flytande margarin/100 g smör
100 g mörk choklad (helst blockchoklad)
1¼ dl strösocker
2 tsk vaniljsocker
4 msk kakao
2 äggvitor
1 msk crème fraiche

1. Hacka chokladen i bitar.

2. Hetta upp smöret i en kastrul. Var uppmärksam på att inte låta det smälta helt; den ska inte vara rinnig (det här är anledningen till varför flytande margarin är bättre, men om ni använder smör måste ni skära upp den i mindre och tunnare bitar).

3. När smöret blivit varmt, tillsätt chokladen och rör försiktigt om. När chokladen smält, sänk värmen och vispa ner 1 dl socker. Stäng av plattan och ställ kastrullen åt sidan så fort sockret smält.

4. Tillsätt kakon och vaniljsockret och vispa -- vispa inte för hårt, men se till att vispa snabbt.

5. Tillsätt en äggvita, och vispa. Sätt tillbaka kastrullen på den varma plattan och tillsätt resterande sockret. Vispa ner det, och lyft bort kastrullen när sockret är nedblandat.

6. Vispa ner den andra äggvitan och crème fraichen. Vispa tills frostingen får en tjockare konsistens och ställ sedan in i kylen. Hur länge är jag osäker på, då jag hade den inne i kylen medan jag diskade, men 10 minuter bör räcka.

7. Ta ut frostingen och spritsa ut på muffinsarna.

Som jag skrev i mitt förra inlägg följde jag inget konkret recept, så det här är ite av ett initierat recept. Med det sagt hoppas jag att jag minns rätt angående mängderna av ingredienserna och jag hoppas att det ska gå lika bra för er som det gjorde för mig

Citron cupcake med chokladfrosting



Vill ni veta en sak om bilden?
Den där är den "fulaste" capcaken av de alla

Citron cupcake med chokladfrosting
Frostingen (just den här frostingen är riktigt söt, innehåller mängder med socker, så den är egentligen inte att rekommendera -- men det var de ingredienser jag hade hemma)

3-4 dl floursocker
½ dl flytande margaring alternativt 50 g smör
1 dl socker
2 msk vaniljsocker
3½ msk kakao
1-1½ dl mjölk

1. Börja med att sikta floursockret med hjälp av en sil för att undvika klumpar

2. Smält smöret i en kastrul, och se till att det inte börjar koka!
När det smält rör du ner sockret, vaniljsockret, kakaon och mjölken. Ta bort kastrullen från plattan när du ser att sockret börjar smälta.

3. Häll i floursockret, rör om tills det ser ut som en slät smet. Smaka, och tillsätt lite kakao om det skulle vara för sött. Ställ in i kylskåpet och låt svalna.

Fotnot: Om du tar bort floursockret har du en smarrig chokladsås för ca 5 personer som kan serveras även som varm (rekommenderas!) :)

Muffinsarna

1 dl flytande margarin
1½ dl socker
2 ägg
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
½ dl mjölk
Citronsaft+rivet citron skal från en halv citron

1. Sätt ugnen på 175 grader

2. Vispa margarinet och sockret poröst. Tillsätt därefter ett ägg i taget, och vispa

3. Rör ihop de torra ingredienserna (mjöl+bakpulver+vaniljsocker) i en separat skål. Vispa sedan ner dessa i "äggsmeten"

4. Tillsätt citronen och det rivna citronskalet.

5. Häll smeten i muffinsformar och grädda mitt i ugnen i 20 minuter

6. Låt svalna i 10-15 minuter innan du brer över frostingen. Denna frosting är inte krämig, så det kan gå dåligt om man försöker spritsa den över muffinsarna.

Kvällens middag


Min egna skagenröra

Räkor med ägg som jag, till er stora lättnad, inte värpt

Ugnstekt lax med stekt purjolök, finhackad gullök och krossade vitlöksklyftor

Bara vanliga köttbullar och korvar från ICA. Tro mig, om jag hade haft tid och ork hade jag gjort egna köttbullar :)

Skagenröran
ca 100-150 g skalade räkor
¾ dl majonnäs
½ dl gräddfil
Dill
Salt
Vitpeppar
Muskotnöt
Citronsaft

1. Börja med att finhacka räkorna. Tillsätt sedan majonnäs och gräddfil i en skål/bunke och rör om. Smaka av för att se om det behövs mer majonnäs eller gräddfil (detta är något du själv avgör -- känns det för syrligt är det bara att tillsätta lite majonnäs, och är majonnässmaken för starkt tillsätter man bara lite mer gräddfil). Tillsätt dill

2. Smaksätt genom att krydda med salt, vitpeppar, riven muskotnöt (om du så vill) samt citronsaft (inte mer än ett par droppar för en friskare smak)

Den ugnstekta laxen
½ purjolök
1 gullök
3-4 krossade vitlöksklyftor
Citronsaft från en halv citron
Lax
Salt
Vitpeppar
Svartpeppar
Citronpeppar
Muskotnöt
Olivolja

1. Sätt ugnen på 225 grader

2. Ta fram laxbitarna, och skär dem i mindre bitar om så behövs.
Krydda båda sidor av laxen med vitpeppar, svartpeppar och citronpeppar. Om citronpepparn inte skulle vara utblandad med salt, tillsätter du även det. Glöm inte att gnugga in kryddorna i fisken

3. Lägg laxen i en ugnsäker form, och tillaga mitt i ugnen i 20 minuter

4. Hacka purjolöken och finhacka gullöken, och glöm inte bort att skölja av dem!
Krossa vitlöksklyftorna och blanda ihop allt.

5. Häll flytande margarin i en stekpanna. Häll sedan i "lökblandningen" i pannan när smöret börjat smälta, och stek på medelvärme.

6. När löken börjat få färg, och när purjolöken börjat bli mjuk, kryddar du med salt, vitpeppar och eventuellt lite riven muskotnöt. Rör runt och tillsätt citronsaften.

7. Lägg ut löken på ett fat och toppa med lite olivolja. När laxen har tillagats är det bara att lägga på bitarna, såsom på bilden :)

Låter något av detta krångligt?
Jag hoppas inte det, men om så är fallet är det bara att höra av er. Hör gärna av er om ni någon gång bestämmer er för att testa på det här -- berätta gärna hur det gick!

Ännu en succé

Jag önskar att jag kunde säga att jag bara blir bättre och bättre, men i själva verket tittade jag på ett recept som jag följde till punkt och pricka. På sätt och vis.
Jag tog inga bilder då jag helt enkelt inte orkade med det (ni skulle ha sett mig när jag irrade runt i köket; stressfullt, men det gör inte att jag älskar det desto mindre). Å andra sidan är jag säker på att ni klarar er utan mina bilder :)


Bilden hittades här, där jag dessutom hämtade receptet från; jag gjorde en del ändringar som jag ändå kände att jag ville dela med mig av

Fläskfilé i senapssås (om man nu kan kalla det) med Hasselbackspotatis

Ingredienser
Potatis (1-2 kg)
Smör/flytande margarin
Fläskfilé (600 g)
Salt
Svartpeppar
Rosmarin
5 dl mellangrädde
4 vitlöksklyftor (finhackade eller krossade)
Fransk senap/stark senap
Timjan
1. Sätt ugnen på 225 grader

2. Smör en ungssäkerform innan du skalar potatisen. När detta är klart tar du fram en skärbräda och en kniv för att därefter göra flera skåror i potatisen. Dessa skåror ska gå nästan hela vägen ner, så var försiktig med att inte skära itu potatisen av misstag. Ett tips är att lägga potatisen i en träslev; slevens kanter fångar upp kniven och hindrar att man skär igenom potatisen helt och hållet. Placera därefter potatisen i formen och släng in i ugnen i 45 minuter.

3. Smält lite smör i en kastrull; detta ska penslas över potatisen med jämna mellanrum (varje kvart har fungerat bra för mig) under tillagning

4. Skär upp fläskfilén i två-tre cm tjocka skivor. Försök även skära bort så mycket fett ni kan.
De flesta väljer att krydda köttet under stekningen, men jag föredrar faktiskt att göra det innan. Därför kryddade jag med salt, svartpeppar samt rosmarin på båda sidorna av skivorna.

5. Stek köttskivorna på medelvärme ett par minuter på vardera sida (var noga med att få skivorna genomstekta).

6. Fixa under stekningstiden med såsen; Rör samman mellangrädden med vitlök och senap i en seperat skål/bunke. Enligt grundreceptet ska man använda sig av 2 tsk fransk senap, men jag upptäckte att det går bra att använda sig av "vanlig" stark senap. Häll i senap efter behag, men tänk på att senapen inte ska ta över smaken helt och hållet.

7. När köttet är klart tillsätter du såsen, och låter det sjuda ett par minuter. Tillsätt timjan under sjudningen

8. Om potatisen hunnit bli klar kan du låta den stå på eftervärme i ugnen. Låt den stå inne tills såsen sjudat (heter det så? -nej, det verkar inte stämma...) färdigt.

Kvällens middag

Jag vet inte vad man kan kalla den här rätten, men god är den!

Ingredienser
Kycklingfiléer (själv använde jag mig av 900 g, vilket motsvarar 7 kycklingfiléer)
1 gul paprika
1 röd paprika
5 dl mellangrädde/matlagningsgrädde
Soja
Salt
Svart-, vit- och citronpeppar

Föreredelser
Man kan använda sig av frysta kycklingfiléer, men då ska de såklart tas fram kvällen innan för att tina upp

1. Skär bort eventuellt fett från kycklingen (Detta är visserligen valbart)
Salta sedan båda sidor av kycklingfiléerna, och tillsätt svart- och citronpeppar. Se till att gnugga in kryddningen i kycklingen.

2. Stek kycklingen på medelvärme. Hur länge beror självklart på hur tjock kycklingen är; själv var fem minuter per sida bra för mig. Huvudsaken är att kycklingen inte är skär när den är klar.


Ett tips om ni steker lika många kycklingfiléer som jag gjorde och inte kan steka alla på en och samma gång; Sätt ugnen på låg värme. På så sätt kan ni lägga den färdiga kycklingen på ett ungsäkert fat och låta den ligga i ugnen för att den ska behålla värmen samtidigt som ni steker de resterande filéerna. Tänk på att inte ha för hög värme -- om kycklingen även tillagas i ugn är risken stor att den blir torr!

3. Medan kycklingen steks; Skär upp de båda paprikorna i mindre tärningar/bitar. Stek till dessa på medelvärme (i en annan stekpanna). Tillsätt lite salt och vitpeppar under stekning. Var försiktig så att paprikan inte bränns!


4. Lägg de färdigstekta kycklingfiléerna i samma panna som paprikan. Tillsätt grädden och soja efter behag. Låt puttra på svag värme ett par minuter.

Servera med ris och sallad :)


Sunset Park



Jag påbörjade den här boken för flera månader sedan, men med tanke på skolan har jag inte fått mycket tid till att läsa.
Men vad tyckte jag om den?

Det är svårt att säga.
Just berättelsen i sig börjar starkt, men fortsättningen blir allt svagare och slutet vänds för snabbt. Men stilistiken är häftigt konstruerat att man inte kan göra någonting annat än att förundrats över hur övergångarna gått till.

Historien börjar med 28-åriga Miles Heller, som 7 år tidigare hoppat av college och flyttat från hemstaden New York. Han kunde inte längre leva med de skuldkänslor som fanns kvar efter att han knuffat ut sin styvbror på gatan i samband med ett bråk; en knuff som orsakade att han blev påkörd, och dödad, av en bil.
Miles bröt, i samband med sin flykt, kontaken med alla han kände, och har under tiden flyttat runt till olika delar av USA. Just där historien började har Miles hunnit komma till Florida där han fotograferar övergivna hus; en konsekvens av ekonomin.
När han träffar 17-åriga Pilar förändras hans tillvaro på nytt; de förälskar sig i varandra, och för att undvika att hamna i fängelse för att ha haft sexuellt umgänge med en minderårig beger han återigen sig på flykt. Men den här gången till staden där allting började -- tillbaka till New York. Där tvingas han att konfronteras med sitt förflutna.

Den första delen av boken tar slut här; när Miles beger sig tillbaka till New York.
I den andra delen av boken får man följa ett antal personer som illegalt bosatt sig i ett hus i Sunset Park. Det är till detta hus Miles flyttar till då hans enda kontakt med sitt förflutna befinner sig där. Det är här berättelsen förlorar sin styrka som den hade i inledningen. Dels tappar man fokus från Miles, även om man det finns ett fåtal kapitel tillägnade hans perspektiv, men historien blir alltför kluven överhuvudtaget. Man får enbart läsa ett par kapitel om varje karaktär. Visserligen får man veta mycket om dem, och man lär sig att sympatisera med dem, men den ena historien lyfter fokus från den andra. Just den del av berättelsen som borde ha fått störst utrymme finns inte med; man får veta väldigt lite om Miles konfrontation med sina föräldrar, som båda befinner sig i staden för ovanlighetens skull. Man får läsa väldigt lite om Miles styvmor Willa som förlorat sin första make, och i senare hennes son.

Boken är dock inte tråkig att läsa.
Personligen tror jag att en anledning bakom det är att man får följa så många olika karaktärer. Ingen är lik den andra, och man känner lätt igen sig. Vissa av karaktärerna har dessutom oväntade sidor som är roliga att läsa om, men de hör inte ihop med grundhistorien. Det var det som fick mig att läsa vidare, och att inte få reda på någonting om konfrontationen var lite av en besvikelse.

Som nämnt innan hängde blev slutet alltför hastigt.
Ellen, konstnären som aldrig haft tur i kärlek, stöter på en gammal pojkvän från sina yngre dagar. De blir tillsammans igen, och vips är allting löst för hennes del.
Miles gör upp planer på att återgå till skolan då Pilar ska flytta till New York för att börja på college där efter att hon avslutat sina high school-studier.
Alice, som arbetar med en doktorsavhandling, börjar närma sig ett avslut på sin text. Hon har även börjat gå ner i vikt och en gång för alla gjort slut med sin verbalt misshandlande pojkvän.
Bing Nathan -- den ende person Miles hade kontakt med i New York under sju års tid -- har fått svar på sin fråga kring huruvida han är homosexuell eller inte; någonting han varit konfunderad över under en lång tid.
Allt verkar gå bra för dem när ytteligare en vändning sker, när allt börjar falla samman igen.

Just detta gör att man inte får ett klart avslut. Å ena sidan blir det enerverande då man vill veta hur det går för dem. Å andra sidan tror jag att det utgör ett bra stilmedel då ingenting egentligen tar slut. Livet fortsätter trots allt, och man är i ständig rörelse.

Så vad menar jag med den välkonstruerade stilistiken?
Merparten av boken är skriven utifrån tredjeperson ("han", "hon"), men vid ett par tillfällen växlas historien om för att berättas i "jag"-form. Vid ett tillfälle talar en karaktär till sig själv vilket gör att berättelsen skrivs utifrån ett "du"-perspektiv.
Dessutom finns det inga tydliga dialoger, och detta gör att berättartekniken blir mer drömlik, och precis som i drömmar kan vad som helst hända i boken.

Tidigare inlägg