Ingen sida är bättre

Just på Facebook vet jag med mig att jag sett mycket om både vänster- och högerextremismen. 
Vad som är smått oroväckande är att många ställer sig på de vänsterextremas sida. 
Missförstå mig inte; Jag är stolt över att de jag känner ställer sig mot högerextremismen -- mot rasismen, mot nazismen -- men jag ser inte hur det ena skulle vara bättre än det andra. Inte minst när båda sidor använder sig av våld, och det är väl det som varit "det stora" sedan vänsterextremister blivit dömda till fängelse för det som hände i Kärrtorp förra året.
 
Jag tror verkligen att vi lever i en tid där våld förskönas om det kommer från "rätt" håll. 
Jag vet att jag tänkte i de banorna när jag var yngre. Det finns något heroiskt i att använda sig av våld för de svaga, eller hur?
När högerextrema använder sig av våld för att, enligt dem, på bästa sätt driva ut "fel" personer är det dåligt.
När vänsterextrema använder sig av våld för att driva bort de högerextrema som attackerar personer som redan befinner sig i utsatt läge är det bra. 
Det är just det jag inte kan hålla med om, till skillnad från mitt 16-åriga jag. Våld är våld oavsett från vilket håll det kommer från. 
Man försöker påstå att våld ibland är den enda lösningen, och till viss del kan jag hålla med. Jag kan inte tänka mig att jag skulle resonera med en våldtäktsman som attackerar mig; Jag tror knappast att jag skulle be honom lugna sig, dra några djupa andetag och låta honom tänka på konsekvenserna och fråga "Har det slagit dig att jag kan ha gonorré?".
Jag tror inte på våld, men jag tror på försvar. Det finns en skillnad där, även om man själv inte tror det. 
Om man ser någon bli slagen kan man ringa polisen.
Man kan hojta till för att låta dem veta att de har blivit sedda.
Man kan, om man är dumstridig nog, försöka skilja personerna åt (inget att rekommendera i första taget då man själv riskerar att bli slagen) och i värsta fall kan man använda det våld som krävs för att få bort personen, men då ska det vara proportioneligt. Att i det läget dra fram en kniv är inget jag kan säga att jag står för, oavsett vad man har för avsikter.
 
Många verkar tro att man inte kommer komma någon vart utan våld, men det är inte sant.
Jag kan däremot se hur man skulle kunna tro det. Segregationerna i förorterna runt om i Stockholm uppmärksammades (minst sagt!) förra året i samband med alla bränder. 
Hade människorna tagit till fredliga medel hade personerna inte uppmärksammats.
Men det var just det som blev problemet. I samband med bränderna började man lägga märke till personerna, men inte problemet. Politiker pratade om ungdomar som inte kunde respektera svensk lag snarare än att erkänna segregationen. 
En månad senare satt folk runt om i Stockholm inte längre fastklistrade framför TV:n och följde utvecklingen. Det hade blivit "gamla nyheter". 
 
Vad bidrog våldet till? Ingenting.
Precis som man anser att fredliga medel skulle ha gjort.
Den främsta skillnaden är väl att våldet orsakade skada på ett sätt som fredliga demonstrationer inte skulle ha gjort.
 
Det var det som var det stora bakslaget i Kärrtorp. Den fredliga demonstrationen blev inte vidare fredlig, vilket berodde på både...tja, alla sidor.
Högerextrema som gick till attack.
Vänsterextrema som svarade på våldet.
Att polisen var underbemannad var även det bra konstigt, om ni frågar mig, då man vet med sig mycket väl vilka reaktioner dessa demonstrationer väcker (väcker, inte "kan väcka"!)
 
Det finns en förskönande bild av vänsterextrema -- en romantiserande, herotisk bild -- som skrämmer mig lite smått. I alla fall när det kommer till våldshandlingarna. Ingen sida är bättre än den andra när det kommer till våld. Vilka personer som än blir skadade, blir personer skadade. Oavsett vad personen står för måste man på något sätt komma ihåg att denne är någons vän, pojkvän, flickvän, man, fru, bror, syster, dotter, son och/eller kanske rent utav förälder. 
 
Jag tänker dock erkänna att jag tar bredare avstånd från högerextrema än vänsterextrema.
Om dessa två är fredliga är chansen större att jag håller med den vänsterextrema.
Men jag tar lika stort avstånd från våldet som "kampen om att försvenska Sverige".
 
Som fotnot kan jag även tillägga att jag tycker att det var bra att de vänsterextrema som gick till attack i Kärrtorp fick det straff de fick då de använde sig av kniv. Men i många avseenden känner jag också att de högerextremister som var inblandade kom lindrigt undan (bortsett från den som blev knivhuggen)
 

Name:
Kom ihåg mig?

Email:

Website:

Comment: