5 saker om mig

1. Jag är lite av en språkpedant.
Att jag är en språknörd har vi nog alla konstaterat. Jag har alltid varit bra på språk, och det har främst handlat om att jag gillar ord. Jag gillar att kunna uttrycka mig på olika sätt (jag gillar snarare möjligheten att göra det; jag återanvänder mer än gärna några favoritfraser/-ord), men mer än så gillar jag hur de olika språken har influerat varandra. Jag tycker att det är det som gör språk så intressant överhuvudtaget.
Men med tanke på att jag gillar språk så mycket kan jag inte låta bli att märka ord. Vissa felstavelser kan verkligen skära i ögonen och samma sak när det gäller grammatiska fel. "De" och "dem", till exempel. Det är inte en svår regel egentligen när man väl lärt sig den, så snälla lär er den.
Regeln är att "de utsätter dem för något". 
En tumregel jag fick lära mig, som gjorde ett och annat lättare, är att "de" skrivs ut innan ett verb, och "dem" efter. 
-De hjälper dem med att flytta
Många gånger är det "de" som ska skrivas ut, och det lär man sig med tiden, men här har vi en tumregel i alla fall.
 
Att blanda ihop "de" med "dem" är en sak -- framför allt om man är ung. Att blanda ihop "de" med "det"... Jag dömer ingen, men kom igen -- det handlar om en bokstav. 
 
Engelskan är dock ännu värre. 
Inte bara när man blandar ihop "to" och "too", men främst när man blandar ihop "your" och "you're". 
En gång blev jag så irriterad när jag läste "your beautiful" att jag stängde ner datorn. (Datorn, inte datan. Tro det eller ej, men dator och data är två helt olika saker även om man kan använda sig av det ena för att samla in det andra). 
Kort sagt har jag svårt att läsa talspråk. Det är en sak att läsa en bok, och man ser talspråk i dialogerna, men att läsa längre texter kan faktiskt gå mig på nerverna. 
 
2. Jag kom in i puberteten rätt tidigt.
Japp, det här kommer bli lite väl personligt, men samtidigt känner jag att det kan vara bra att skriva om det.
Mina bröst började utvecklas när jag var tio år. Ingen hade riktigt förklarat för mig vad det faktiskt innebar. Ingen hade förklarat för mig hur ont det faktiskt gör när brösten utvecklas och hur lång tid det faktiskt tar för dem att kännas släta. Framför allt där i början kändes brösten som ihop samlade klumpar p.g.a. att bröstkörtlarna var "under utveckling", så att säga. Kan ni tänka er hur läskigt det var för mitt 10-åriga jag att känna av smärtsamma klumpar under bröstvårtorna?
Och det var bara brösten. (Jag vet; språkpedanten inom mig "skriker" att en mening aldrig ska börja med "och", men ibland ger det en något mer dramatisk effekt, eller vad säger ni?) Kan ni tänka er hur det blev när resten började komma igång?
Tjejer kommer i regel in i puberteten innan killar, och ändå väljer man att vänta med sexualkunskapen tills man kommit upp till högstadiet. Jag må ha kommit in i puberteten rätt tidigt, men jag var långt ifrån den enda tjejen som gjorde det under mellanstadiet. Det är inte självklart att det är någonting man pratar om hemma, med sina föräldrar, så därför vore det bra om skolorna tog upp sådant tidigare än vad man faktiskt gör. 
 
3. Okej, någonting mer lättsamt... -Jag har inte klippt håret på 1½ år.
Jag vet, jag vet, intresseklubben antecknar. 
Det är allt annat än nödvändig information, men det var det första jag kom att tänka på.
Det är rätt trasigt nu, men inte så trasigt som man skulle kunna tro. Jag borde klippa mig, men jag kan klara mig ett bra tag till utan att göra det. 
Det är något som är så lustigt. Jag har läst flera hårvårdstips om att man ska klippa håret minst en gång varannan månad för att det ska hålla sig friskt och fräscht. Jag har också läst att man inte ska tvätta det varje dag för att det inte ska bli torrt. 
Inte nog med att jag inte klippt mig sedan september 2012; jag har, i regel, även tvättat det varje dag. Det senare är egentligen inte så värst bra för min hårbotten, men jag har klarat mig utan att bli torr. Och ändå ser mitt hår hyffsat fräscht ut. Vill ni veta hemligheten? Jag bryr mig inte om att se bra/fin ut så jag fixar aldrig till håret. 
Jag tvättar det, jag kammar det och sätter upp det i en boll på huvudet. 
Om det är någonting jag lärt mig så är det att hårvårdsprodukter har en större tendens att få hår att se sämre ut än om man inte skulle använda sig av dem. Om inte annat sparar man tid och pengar, och i mitt fall innebär det tid till att läsa och pengar som istället spenderas på böcker.
 
4. Jag är inte fåfäng.
Med tanke på det jag precis skrev kan det verka som att jag inte fixar till håret för att det håller sig friskare i längden, och därmed ser bättre ut under längre tid, men det handlar snarare om att jag hellre vill sova om mornarna. När valet står mellan utseende och sömn väljer jag alltid sömn. Får jag inte sömn väljer jag kaffe och musik, så inte ens när jag vaknat tidigt väljer jag att piffa till mig (om jag inte illa tvunget "måste").
 
5. Jag har blivit en många (några) ser upp till.
Jag vet inte riktigt hur det gått till, eller ens när det hände, men på något vänster har det blivit så. Jag har blivit den flera stycken valt att prata med eller bara sökt sig till när de behövt en kram. Visserligen har jag varit tydlig med att man kan höra av sig till mig om man behöver fråga någonting, men visst har ett par kollegor ringt mig mer än en gång och frågat om min hjälp.
Det känns nästan lite konstigt hur det har blivit så. Inte minst med tanke på att jag "en gång i tiden" var den man sällan lade märke till överhuvudtaget. Inte bara ser man mig nu, man förlitar sig på mig och man vet att jag kan. Även det känns konstigt med tanke på att jag fått höra att jag inte är bra till någonting -- att jag var, mer eller mindre, oduglig. 
 
 

Name:
Kom ihåg mig?

Email:

Website:

Comment: