Den senaste månaden

 
 
Å ena sidan känner jag knappt igen mig nuförtiden. Å andra sidan är jag mer mig själv än tidigare.
För att förklara lite närmre; Jag är klantigare än någonsin. Jag har alltid varit klumpig, men inte på det här sättet. På den fronten är jag så mycket mig själv att jag inte längre känner mig som mig själv. Det känns som att jag är en sorglig karaktär från någon dålig komediserie.
 
Men det är mer än så, vilket skrämmer mig något.
Inte bara har jag glömt bort att jag tagit mig ann ett par pass på jobbet, det är sådant jag missat. Det har gått bra i slutändan, men inte bara är det olikt mig att glömma bort sådant -- det är allt annat än likt mig att missa sådant. Där jag tidigare glömt bort något har det åtminstone ringt en klocka i efterhand, men inte den här gången.
 
Det är faktiskt så det sett ut den här månaden.
Så fort jag gjort någonting jag kan känna mig stolt över klantar jag till det, och inte lite heller.
Dels handlar det om jobbet, men det handlar om...tja, allt annat också, för den delen. Inte minst teckningen jag påbörjade. Den dag jag kände att jag skulle kunna få till någonting av det var också den dag jag spillde ut den enda kopp kaffe jag hade kvar i kaffekannan (vilket skulle ha blivit morgonens första kopp). Inte bara drabbade det teckningen, men även telefonen och datorn. Som tur var klarade de två sistnämnda sig, men visst blir man lite modfälld.
 
Jag vet inte riktigt vad jag vill få sagt med detta, för att vara helt ärlig.
 

Name:
Kom ihåg mig?

Email:

Website:

Comment: