...och så var det 2014

För att vara helt ärlig vet jag inte vad jag ska tycka om år 2013.
Förra nyår kunde jag inte låta bli att vara stolt över mig själv; över vad jag lyckades uppnå under 2012. 
Jag var så stolt över att jag hade tagit tag i mitt liv och att jag äntligen gjorde något för mig själv. Jag var stolt över att jag valde att gå min egen väg -- att faktiskt göra det för en gångs skull istället för att prata om att göra det.
2012 var året jag åstadkom något. Det var inte mycket, men det var något, och det betydde en hel del för mig. Jag bestämde mig för att lägga skolan på hyllan tills jag bestämt mig vad jag faktiskt vill syssla med istället för att låta mig styras av vad andra vill av mig. Jag har fortfarande inte bestämt mig för vad jag vill syssla med, vilket är en annan femma, men det är bättre att inte veta vad man vill och ta sin tid till att ta reda på det än att hoppa på något bara för sakens skull -- bara för att andra har en tydlig bild av vem man är. 
2012 var också året jag fick ett jobb.
Jag kommer fortfarande ihåg hur överraskade några av mina kollegor blev över hur snabblärd jag var -- och är! -- även om jag var osäker i början. Bara några månader efter att jag börjat där fick jag lära upp en ny person, vilket bara hänt någon gång tidigare, så vitt jag vet (och nu pratar jag om den tjej som var med och lärde upp mig; man kan inte påstå att hon gjorde ett dåligt jobb där -- man kan inte påstå att hon någonsin gjort det, måste jag tillägga).
Visst, det är ett rätt enkelt jobb när man väl kommer in i det, men det var -- och är -- någonting jag kunde (kan!) vara stolt över. För första gången fick jag något som var mitt eget. Och att det sedan visade sig att det var någonting jag var bra på... Det är något som fortfarande förvånar mig. Inte bara för att jag själv inte trodde att jag skulle klara av det, men också för att jag låtit mig "övertalas" till att tro det. År 2012 förvånade jag andra likväl som mig själv. 
Och jag är omtyckt av stamkunderna. Eller... Det är i alla fall någonting de säger, och jag har ingen anledning att misstro dem om det då de inte gett mig anledning att misstro dem angående någonting annat. Många av dem uppmuntrade till och med mig när jag först började.
 
Jag må inte ha gjort något betydelsefullt år 2012, men när det året avslutades hade jag en hel del att vara stolt över. Det handlade inte bara om sådant jag åstadkommit, men även mig själv. För första gången var jag stolt över mig själv. Det tog 21 år, men jag kom dit.
 
Och nu då?
Vad kan jag säga om år 2013?
Jag kan inte säga "inget", men i många avseenden är det så jag känner.
Jag kan inte påstå att jag inte evuxit under det år som gått. Jag har insett vilka längder jag kan gå för de jag älskar och jag har insett hur mycket jag faktiskt kan älska. Däremot har jag inte kunnat visa det på det sätt jag känner att jag egentligen skulle ha behövt. Jag kan leva med det, det kan jag, men det är frustrerande.
Den självinsikten... Den borde betyda mer än vad den gör, men jag kom även till en annan självinsikt som grämmer mig. 
Jag har aldrig kunnat se mig själv som en osjälvisk person, men jag insåg först nu i år just hur självupptagen jag faktiskt är. Jag har alltid varit den som grävt ner mig själv i mina egna problem och många gånger (mer än många) har jag glömt bort att titta upp ur min egen grop för att se att även andra har problem. Just i år har jag glömt bort att titta upp ur gropen för att jag varit för upptagen med att fortsätta gräva den. 
Den självinsikten är det viktigaste som hänt mig under året. 
Det är inget jag är stolt över, men förhoppningsvis är det något som kan få mig att växa ännu mer under det kommande året.
 
Förhoppningsvis är 2014 också det år där jag kan åstadkomma något. 
Vad som helst, bara det är något.
 

Name:
Kom ihåg mig?

Email:

Website:

Comment: