Den stora flickan

Redan strax efter nyår såg jag en hel drös med statusuppdateringar på Facebook där främst tjejer "taggar inför Beach 2014" och sådant börjar komma igen. 
Alltför många tjejer gör mer eller mindre allt de kan för att bli smala och snygga till sommaren, och någonting hemskt i det är att de är smala redan från början. Jag pratar inte om tjejer som är trådsmala, utan om tjejer som är smala -- som är normalbyggda. Jag pratar inte om tjejer som kan riskera att hamna på sjukhus om de blir smalare, utan jag pratar om de tjejer som "har råd att bli smalare". 
Varför använder jag mig av den frasen?
För att det är så vissa ser på mig -- att jag kan bli smalare. Visst, det ligger någonting i det. Jag kan bli smalare utan att riskera min hälsa, men det är inget jag behöver. Detsamma gäller dessa tjejer. De behöver inte gå ner i vikt, men ändå verkar många av dem känna just ett sådant behov -- att bara för att man kan bli smalare måste man bli smalare. Det handlar inte om att bli "för smal", men det handlar om att befinna sig på gränsen. 
 
Jag skäms lite över att erkänna att det först är nu när jag befinner mig där som jag tänker på det.
När man pratar om tjejer och skönhetsidealen talar man ofta om de tjejer som befinner sig på varsin sida, om man ska uttrycka sig så. Man talar ofta om tjejer som är större och som inte ska gå ner i vikt om det inte är nödvändigt för hälsan, eller om tjejer som är så pass smala att de måste gå upp i vikt för att inte riskera att falla ihop. Det finns vissa som tar en titt på de större tjejerna och anser att de försöker införa ett ohälsosamt skönhetsideal där det är okej att vara överviktig på samma sätt som vissa tar en blick på de smala tjejerna och anser att de är benrangel som skulle se bättre ut om de hade lite mer kött på benen. 
Först vill jag bara understryka att en kvinnas storlek inte har någonting med hennes skönhet att göra. Bara för att man är lite större/rundare betyder det inte att man är "ett fetto" och bara för att man är smal betyder det inte att man är "ett benrangel". Även detta talar man mycket om, men hur är det med tjejerna som faller däremellan? När "vi" tränar tänker de flesta att det är hälsosamt då "vi" gör det för att stärka fysiken. Ja, många gör det, det tänker jag inte förneka, men när man ser dessa typer av tjejer lägga upp "före"- och "efter"-bilder för att därigenom visa att de snart är redo för Beach 2014... Hur kan det handla om hälsan om man tränar för att bli smal och snygg? Hur kan det handla om hälsan när man pressar sig själv till att förlora vikt man inte behöver förlora bara för att man har råd med det?
 
Jag har ett BMI på 22, vilket är normalvikt. Utöver det är jag rätt stark av mig (ni ska se mig när jag tar emot varor på jobbet -- en av mina kollegor kallar mig Hulken), och muskler väger mer än fett. Helt "fettlös" är jag inte, men det är inget jag lägger större energi åt att tänka på. Men ändå har jag fått det påpekat att jag kan gå ner mer i vikt och jag har beskrivits som "en stor tjej". Jag vet inte hur man har tänkt där, när man slängt ur sig den kommentaren, men ibland känns det som att man kan säga att jag kan gå ner mer i vikt för att jag har råd med det, och det är okej att påpeka det då jag är för smal för att ta åt mig -- för att jag inte är tillräckligt stor för att kunna känna mig kränkt eller illa till mods. 
 
Allt detta...
Att tjejer som redan är smala tränar för att bli smala inför Beach 2014, och som i viss skala uppmuntras till det, att tjejer som har råd med att gå ner i vikt kan göra det av den enkla anledningen att de inte förlorar något på att gå ner i vikt annat än vikten i sig och min egna erfarenhet av att bli kallad "stor"...
Är det bara jag som uppfattar det hela som att man inte kan vara smal förrän man inte längre har råd att förlora kilon? Att om man har råd med detta kan man inte ses som smal och att man ständigt måste uppnå det? 
Man är trots allt inte tillräckligt smal för att ses som "smal och snygg", och man är inte tillräckligt stor för att ses som "kurvig och sexig". Att gå ner i vikt är det enda alternativet som finns då man inte kan gå upp i vikt utan att måla upp ett skönhetsideal där man hyllar övervikt. 
Nu kom jag av mig något, men man pratar om ofta om kvinnors storlek, men var går gränsen för vad som är stort egentligen?
 
Det kanske bara är jag som tänker på det här viset, men...
Att befinna sig i något av dessa spektrum -- att vara antingen "för stor" eller "för smal" -- har många nackdelar då man blir en lätt måltavla för glåpord. Å andra sidan befinner man sig också där man kan förvänta sig ett stort stöd. Just det sistnämnda behövs det dock lite (!) mer av, men när man befinner sig i mellanläget kan man nästan inte vänta sig någonting. I alla fall utifrån det jag fått uppleva. Jag är inte tillräckligt stor för att bli kränkt när någon kallar mig stor då jag är tillräckligt smal för att veta bättre, och jag är inte tillräckligt smal för att kunna bli kallad "äckligt benrangel" då jag har kurvor som bevisar motsatsen. 
Men ändå får jag ta emot kommentarer. De är inte direkta glåpord som "fetto", men antydningar kan även de ha sin verkan.
 

Name:
Kom ihåg mig?

Email:

Website:

Comment: