När religion möter verklighet

Mitt intresse för religion har fått andra att undra om jag är religiös; inte minst med tanke på att jag många gånger utgår från kristendomen och Bibeln. Men när det kommmer till religion är jag mer intresserad av den sociologiska aspekten av det hela; jag är mer intresserad av hur religion kan påverka människor och rent utav ett helt samhälle och vilka problem som kan uppstå -- som har uppstått. Att jag utgått mycket från kristendomen beror på att det är den religion jag vet mest om.
 
Men jag tycker att det är intressant att vissa människor begår de handlingar de begår för att sedan skylla på religion -- för att sedan skylla på hur de begick en viss handling för Guds skull. Det mest intressanta med det här är hur vissa klarar av det. Långt ifrån alla religiösa förkastar homosexualitet. Det finns många kristna som inte har någonting emot homosexualitet och inte heller samkönade äktenskap, men det finns vissa som klarar av att frysa ut sina barn för att de är homo, bi eller transpersoner. Allt för att de anser att detta är en synd. 
Varför tar jag upp det här? Tja, för att jag tycker att det är intressant hur detta enbart gäller vissa religiösa; om det verkligen rör sig om religion när man fryser ut någon som är homosexuell, borde inte alla religiösa göra just det? 
Förstår ni hur jag menar? 
Alla religiösa -- vilken religion man än tillhör -- tror på det gudomliga (om det rör sig om en gud eller flera är en annan sak). Att tro på det gudomliga är alltså en religiös fråga.
Inom kristendomen tror man på Jesus, så där är Jesus en religiös fråga.
Så hur kan utfrysning av HBTQ-personer vara en religiös fråga när det är någonting som sker bland vissa religiösa istället för "hela gruppen", så att säga? Hur kan man påstå att det rör sig om en helhet när det enbart rör sig om en grupp? 
 
Den här typen av "fenomen", eller vad man vill kalla det, förekommer inte bara inom kristendomen. Dels för att HBTQ-personer är, rent generellt, utsatta i samtliga trosbekännelser (det finns ateister som är homofober), men homosexualitet är inte den enda frågan.
Det som fascinerar mig mest är trots allt frågan om jihad inom islam. 
Jihad, det heliga kriget.
När jag först läste om det tänkte jag att det handlade om sin rätt att slåss för sina rättigheter; att slåss för sin rätt att hävda sig. Muslimer var trots allt förföljda ett bra tag av kristna. Jag är inte mycket för krig, men jag tycker att det finns någonting hedersvärt att våga stå för det man tror på. 
Tyvärr finns det fanatiker som tagit betydelsen av jihad till en helt ny nivå; det finns terrorgrupper som påstår sig utföra Allahs verk och de påstår sig föra ett heligt krig -- jihad -- genom de dåd de begår. Det hemska är att det finns många "icke-muslimer" som tror att detta stämmer, men hur kan det stämma när merparten av alla muslimer väljer att leva ett fredligt liv utan att döda någon? 
 
Jag kan inte säga att jag gillar hur vissa gömmer sig bakom sin religion, men det intresserar mig. Det intresserar mig också hur det sväljs. Jag vet inte hur det är för er, men jag finner det väldigt enkelt att genomskåda personer när de säger "min tro tillåter mig inte det här och det här". 
Kärnan i samtliga religioner är dels tron på det gudomliga, vad det än skulle innebära gällande antalet, och dels kärlek och respekt gentemot andra människor. Vilken fråga det handlar om, vilket "problem" det än rör sig om, tillåter alla religioner så länge det handlar om någon form av kärlek när det kommer till kritan.
Det är i alla fall så jag ser det hela.
Om inte annat kan man även se det såhär; Om det nu finns någon gud, låt Honom döma oss så slipper vi slösa en massa energi på att döma varandra.
 

Name:
Kom ihåg mig?

Email:

Website:

Comment: