Två veckor senare

Det är lustigt hur saker och ting kan utvecklas; för bara några år sedan kände jag att jag behövde skriva av mig varje dag, och nu har det gått två veckor sedan sist. Visserligen har jag inte slutat skriva -- det är trots allt mig vi pratar om -- men jag har börjat finna mer...man kan kalla det nöje -- i att skriva vid sidan av bloggen. Det känns dessutom bättre att göra så. Mitt liv är en enda stor röra just nu, i många avseenden, och jag känner att jag behöver skriva av mig utan att behöva oroa mig över att bli dömd. Ibland är det skönt att bara skriva av sig av den enkla anledning att skriva av sig. 
Utöver det har jag dragit ner på mitt kaffedrickande. Tro mig, det har lämnat några spår.
För att inte nämna att det inte har gått så bra som jag hade önskat, men det har gått. Om man bortser från i lördags då jag fick i mig...jag tror det var fyra koppar. Jag vet att jag fick i mig tre koppar. Det var en rolig lördag, det.
 
Jag önskar att jag hade någonting intressant att skriva om, men återigen, det är mig vi pratar om.
Jag har aldrig sett mig som en intressant person, även om jag kan reagera på väldigt intressanta sätt vid olika situationer (jag är nog en av de få tjejer som frivilligt väljer att googla fram bilder på tarantlar, men hur kan jag låta bli när de är så fina som de är?). Jag är inte ensam om att tycka att jag är ointressant och tråkig, men jag mäktar inte med någonting annat. Det här kommer låta som en inledning till en "snyft-historia", men... Om man säger såhär; min tillvaro fick ett väldigt högt tempo efter att pappa dog och jag känner att jag behöver stanna upp och inte låta mig själv åldras. Bara för ett litet tag. Jag känner mig inte redo för att bli 30 innan jag ens hunnit fylla 25, och med tanke på att jag hann bli 25 redan som 17-åring känner jag att jag inte orkar med ett högt tempo. För att vara helt ärlig orkar jag inte med något tempo överhuvudtaget. Speciellt inte nu när jag behöver stanna upp och försöka lösa min egen röra. Om inte annat -- hantera den.
 
Så vad är det mest intressanta som hänt mig de senaste två veckorna?
Tja, det roligaste är definitivt de två dagar när jag träffade två vänner som jag inte sett på ett tag. 
Men det mest intressanta måste ändå vara att jag äntligen fått "Gone with the Wind" utläst. Det är en fantastisk bok, i många avseenden, men man blir så mätt av den. Det är inte så konstigt med tanke på att den är 1448 sidor tjock. Jag var tvungen att ta två pauser för att kunna läsa två andra böcker för att kunna orka med den. Det tog mig nästan en månad att läsa ut den, och jag läste ur den...nästan varje dag.
Vad är det som är så intressant med att jag läste ut en bok? Inget, egentligen; det intressanta ligger snarare i lättnaden över att ha den utläst. 
 
Japp, jag lever ett tråkigt liv.
Precis som jag gillar det.
 

Name:
Kom ihåg mig?

Email:

Website:

Comment: