Någon att prata med

Det är ingen nyhet att jag är en åsiktsstark person. Jag tycker och tänker mycket kring mycket, och jag försöker hålla mig så påläst som möjligt när det gäller ett och annat just för att kunna ha någonting att tycka och tänka till om. Jag inser nu hur konstigt det där lät, men om det är någonting jag är rädd för så är det att bli...tom.
Det är ett dåligt ordval, men jag har inget bättre sätt att beskriva det på. Jag är rädd för att svälja argument med hull och hå så fort en fråga dyker upp utan att skapa en egen uppfattning. Jag är rädd för att låta mig formas av andra utan att ta egen ställning. Jag är rädd för att bli en nickedocka. 
Jag vet att jag kan vara besvärlig just för att jag har så många åsikter som jag har, tro det eller ej. 
Vad jag inte riktigt kan få grepp om, dock, är varför jag måste vara så medveten om att jag är besvärlig när andra inte verkar vara det. Fortfarande blir jag många gånger bemött med himlande ögon och högljudda suckar, och så fort jag påpekar att det är frustrerande är det plötsligt jag som blir besvärlig. Som sagt, jag vet med mig att jag kan vara besvärlig. Men varför är det bara jag som är besvärlig när det är minst lika frustrerande för mig att bli bemött av suckar som för dem att tvingas höra på mina åsikter? Varför är man plötsligt mer besvärlig om man har åsikter att dela med sig av? 
 
Jag har några vänner som är lika åsiktsstarka som jag som blivit bemötta på liknande sätt. Suckar, himlande ögon... Det handlar inte nödvändigtvis om åsikterna i sig utan snarare om att de finns. De håller med mig om att det alltid är lika härligt att bli bemött på det sättet. 
 
Många gånger är det någonting jag känner jag saknar; att ha någon jag kan prata med på det planet. Det är inte så att de saknas i mitt liv, om man ska uttrycka sig på det sättet, men tyvärr träffar jag dem så sällan. Det är dessa som får mig att växa och som hjälper mig att se saker på andra sätt. Inte bara är det någonting jag behöver; det är någonting jag tycker är kul. Vet ni hur tråkigt det är att fastna i sina egna tankegångar och gå runt i cirklar, rent metaforiskt? 
 

Name:
Kom ihåg mig?

Email:

Website:

Comment: