Det här med genus

Det är otroligt att man fortfarande pratar om genus och könsstereotypa roller på samma sätt som man gjorde för ett par år sedan -- för flera år sedan, faktiskt. Visst, genus är ett stort område som man inte kan förändra över en natt, men jag måste ändå säga att det är rätt otroligt att vi inte kommit längre. 
För mig är det rätt otroligt att det än idag, på något sätt, anses provocerande om man inte visar tydligt vilket kön man tillhör. Jag tänker inte bara på några av de reaktioner som väcktes tidigare i år under Melodifestivalen (visserligen måste jag erkänna att det var överraskande många som gillade det Yohio gjorde, och fortfarande gör, när det kommer till genus vilket gjorde mig mer än glad), men också att folk kan sitta i flera minuter på ett café och undra om personen som gick förbi tidigare var kille eller tjej; det är rätt otroligt att en sådan sak kan ses som dagens stora fråga. 
Innan jag fortsätter skriva: Ett tips är att sluta grubbla över det, konstatera att det antingen var en människa som gick förbi eller en riktigt talangfull golden retriever och att återgå till kaffet. När det kommer till kritan är en annan persons könstillhörighet inget problem -- och framför allt är det inget som angår någon. 
 
Det är rätt otroligt att vissa reagerar starkt bara när det kommer till leksaker, eller någonting så banalt som färger; det är rätt otroligt att man fortfarande har en könsbestämmelse på färger. Antingen ska flickor hålla sig till rosa för att det är en "flickfärg", eller så ska de hålla sig borta från den färgen just för att det är en "flickfärg" -- flickor ska antingen hålla sig till den färgen för att det anses mest passande, eller så ska de hålla sig borta från den färgen för att det skulle stärka könsroller. 
På samma sätt ska pojkar antingen hålla sig undan från den färgen, eller så ska de omfamna den -- om det inte är stötande, är det normbrytande. 
Oavsett vad det handlar om har färger fått en könsbestämmelse. Det roliga är att detta kommer från vuxna; barn säger inte att det är fel att gilla rosa om ingen har lärt dem det. Däremot finns det barn som inte gillar rosa, men där rör det sig mer om att barnen inte gillar färgen mer än att det är fel att de gillar den.
Det kanske bara är jag, men skulle det inte vara lättare om barnen själva fick bestämma vilka färger de gillar/ogillar? Är det inte bättre att barnen själva får bestämma vad de tycker istället för att vuxna ska lägga ord i mun på dem? 
Om inte annat kan man väl se det såhär:
Genom att motverka stereotyper till varje pris kommer nya stereotyper skapas.
Det må verka konstigt när jag skriver det på det sättet, men fundera gärna kring det.
Om man återigen tar färger som ett exempel; Om man försöker motverka kvinnliga stereotyper genom att säga till flickor att de inte får gilla färgen rosa, och att de istället ska gilla blått, på samma sätt som man försöker få pojkar att gilla rosa istället för blått, vilka resultat får man då? Man må tro att man motverkar normer genom att "förbjuda" flickor att gilla sådant som är typiskt tjejigt, och genom att "förbjuda" pojkar att gilla sådant som är typiskt killaktigt, men i själva verket skapar man bara nya stereotyper. 
Man må ha ändrat vissa förutsättningar, men problemet kvarstår.
Ja, man kan alltid uppmuntra flickor och pojkar att gå sin egen väg när den leder bort från det stereotypa, men då måste man också se till att det är deras väg och inte vuxnas.
Eller är det bara jag som tänker så?
 
Det som även förbryllar mig är att man faktiskt använder sig av benämningen "tjej-/killeksaker".
Ja, det finns leksaker som är mer inriktade till flickor, respektive pojkar, men att kalla dem "tjej-/killeksaker" måste jag ändå säga är att gå lite över gränsen. 
Ni kan sucka och himla med ögonen hur mycket ni än vill, men jag känner ändå att det inte finns någon mening i att ge leksakerna en könsbestämmelse när de inte ens har något kön (å andra sidan, vad vet jag -- leksaksbilar kanske har en penis trots allt).
 
Det finns så mycket att skriva när det kommer till det här ämnet, på både gott och ont. 
Å ena sidan är det bra att det finns ett ämne som väcker starka reaktioner och som får en att verkligen tänka till. Även de som tycker att genus är tråkigt har mycket att säga. Det är rätt uppfriskande för att vara helt ärlig -- när det kommer till genus finns det inget som är rätt eller fel när det kommer till fakta. Det bygger på erfarenheter, uppfattningar och egna åsikter. Man behöver inte ha läst genusvetenskap på universitetet för att ha någonting att säga till om, med andra ord.
Men å andra sidan känns det som att många av de problem man bygger upp har väldigt enkla lösningar. Den främsta lösningen är att man inte skapar ett problem från första början och att helt enkelt låta människor få leva sina egna liv och vara sig själva. När det kommer till kritan blir ändå ingen skada skedd om man har ett androgynt utseende, och att låta saken vara istället för att grubbla över om det var en tjej eller kille som precis gick förbi... Tja, det känns som det enklare valet. 
 

Name:
Kom ihåg mig?

Email:

Website:

Comment: