Vänta...VAD?!

Det är mycket som händer just nu.
Inte så mycket på personligt plan, men rent allmänt. Vi ska börja med ATG på jobbet den kommande veckan, så jag är mitt uppe i en Internet-baserad utbildning just nu. För att vara helt ärlig vet jag inte riktigt "hur det går", men det är nästan att jag är redo att säga upp mig bara för att slippa det.
Ja, jag var ironisk, men tanken är lockande när man läser:
"För att räkna ut vad ett spel kostar tar man antalet hästar [...] man valt och multiplicerar med antalet hästar -1 [...] dividera resultatet med 2 [...] multiplicera med vald insats"
Jag gillar verkligen att man försökt hålla det så enkelt som möjligt...
 
Tyvärr är det jobb som tagit upp en del av min tid den här månaden. 
Det finns bra sidor med det också, och jag pratar inte om lönen. Jag trivs fortfarande riktigt bra med mitt jobb, och nu har jag kommit till den punkt där jag har lättare att prata med kunderna (många av dem, om inte annat). Jag har rent utav blivit så pass bekväm att jag kan skoja med en del av dem. Vissa av dem har rent utav blivit så vana att se mig att de kan skratta åt min klumpighet (tro mig, jag önskar att jag överdrev där). Jag kan inte påstå att jag är vän med alla kunder, men efter ett tag börjar man känna igen ett par ansikten. När den punkten är nådd tar det inte lång tid innan man börjar lära känna dem, och det är just det jag gillar. 
Men jag känner själv att jag behöver lite "egentid"; om inte annat känner jag att jag behöver komma ikapp med verkligheten -- till att börja med är det snart juni! Och med snart menar jag mindre än 8 timmar. Hur gick det till? Vi är banne mig inne på försommaren, och just idag märks det av här hemma med 25 graders värme. (Apropå det kanske det är en bra idé att ta av mig mina svarta jeans och plocka fram ett par shorts -- inte minst med tanke på att jag även har en svart tröja på mig...)
 
Jag har, på något vänster, lyckats läsa en del, men jag känner att jag vill läsa mer. 
Jag vet inte alls varifrån denna törst på böcker kommer från, men jag tror att det handlar om uniiversitetstiden. När man studerar hinner man sällan läsa "egna" böcker. Det är studentlitteraturen det handlar om, och där blir det verkligen att man läser mycket. Att läsa skönlitterära böcker skiljer sig markant från tunga facklitteraturer där nästan varenda mening är minst 12 rader långa. Jag vet också med mig själv att när jag väl fick tid att läsa en egen bok, orkade jag inte med det just för att jag spenderat all annan tid med att läsa. 
Så, kort sagt, håller jag på att ta igen 2 års läsning som försvann. 
Jag håller också på att ta igen flera års dålig smak av böcker och söker mig till klassikerna. Jag föll för de brittiska klassikerna för flera år sedan, men på senare tid har jag börjat söka mig till de amerikanska. Det skulle vara kul att "lära känna" även de ryska, franska och svenska, men det är nog en bra idé om jag tar en sak i taget till att börja med. 
Är det bara jag som ser ironin med att jag vill komma ikapp verkligheten genom att läsa böcker skrivna under 1800-talet/början av 1900-talet?
 

Name:
Kom ihåg mig?

Email:

Website:

Comment: