Lite väl mycket jobb

Sex dagar.
Sex dagar i streck. Tro mig, det har satt sina spår. Vi pratar inte bara om Valborg, men även förra helgen. Och dagarna där emellan. Jag klagar inte -- det gör jag, överlag, sällan när det gäller arbetet -- men... Jag har skrivit det förr, och jag skriver det igen; Jag måste bli bättre på att kunna dra en gräns. Till att börja med behöver jag ta reda på var min gräns går någonstans, och istället för att jobba ett par dagar för att därefter se om jag klarar av mer, jobbar jag även efter att jag känner att jag inte orkar mer.
Just den här gången var det nödvändigt, och dessutom värt det, men... Jag nådde min gräns för två dagar sedan men plockade ändå på mig två extrapass. Som jag sade klagar jag inte och det var det mer-än-ganska nödvändigt att jag hoppade in. Det är bara det att det tagit emot att ta inte ta ett pass av en av mina kollegor -- en av dem som hoppat in för mig flera gånger -- för imorgon. Trots att jag själv vet med mig att det inte skulle gå att jobba ytterligare en dag (framför allt inte det hårdaste passet i veckan) har jag dåligt samvete över att inte kunna hjälpa henne den här gången. 
 
Nu har jag i alla fall ett par dagars ledighet att se fram emot.
Är det illa att jag finner det något unsettling? 
Jag ska inte påstå att det är någonting jag inte ser fram emot. Det är bara det att jag redan nu känner mig rastlös. Samtidigt hoppas jag på att helgen blir händelsefattig. Hur rastlös jag än må bli är det ändå det jag behöver -- att inte ha någonting att behöva göra. Det kanske (!) är på tiden att jag sätter mig ner och läser igen. Eller sover. Det var ett litet tag sedan jag dels sov genom en hel natt och dels fick 8 timmars sömn. Jag har knappt sovit någonting de senaste nätterna, faktiskt, och ja, jag känner att det är på tiden att jag sover lite. Mer än så känner jag att det är på tiden att jag får tillräckligt med sömn under nätterna; min nacke blir så lätt stel när jag somnar i soffan. 
 
Utöver jobbet har jag, på något vänster, hunnit med att promenera en del.
Jag har faktiskt inte tagit med mig kameran någon av de gångerna, vilket jag saknar även om det varit skönt; det har varit...bra, för egen del, att bara vara för mig själv utan att ha i åtanke att jag kan ta bilder. Jag brukar ha med mig kameran utfall att jag vill ta bilder mer än att jag har det som mål, men det brukar ändå sluta upp med att jag letar efter bra motiv och kameravinklar. 
Just ikväll var en sådan kväll jag önskar att jag hade haft kameran med mig; jag lyckades ta mig igenom, vad som förut var, en översvämmad skogsdunge ner till en sjö. Kvällssolen, det glittrande vattnet, träden... Det är sådant man läser om i dåliga böcker när författarna försöker bygga upp en romantisk stämning, men det underbara är att det finns att uppleva. Vad som gör det hela ännu bättre är att det inte är romantiskt -- det är rent sagt vackert.
Lägg märke till att jag säger "är" och inte "var".
 

Name:
Kom ihåg mig?

Email:

Website:

Comment: