Lite feber i tillvaron

En förkylning har gått runt här omkring under ett par veckor, och det verkar som att jag drabbats av den nu, jag också. 
För att vara helt ärlig är jag överraskad över att jag inte var bland de första som blev sjuk -- tidigare har jag varit den som blivit sjuk först. Visserligen var jag också den som blev sjuk väldigt ofta. Visst, det här är inte första gången i år jag åker på en förkylning och feber, men det sker inte alls lika ofta nu som det gjorde för några år sedan. Då kunde jag bli riktigt risig också; en enkel förkylning kunde ge mig över 38 graders feber. En gång gick det så illa att jag låg hemma med nästan 40 grader. Mamma blev då tvungen att ringa min mormor för lite extra hjälp med mig. Det var ett helvete det. Det tog mig en timme att ta mig upp ur sängen, och då behövde jag verkligen gå på toaletten. Att ta sig ut från badrummet tog kortare tid, men det tog emot -- det var så skönt att sitta med huvudet lutat mot det svala handfatet. Om inte annat var det skönare det än att ligga i en säng med varma lakan, hur mjuk den än var.
 
Oj, jag kom av mig något där.
Som tur är mår jag inte så pass dåligt. Febrig är jag, men det är inte så pass illa att jag inte kan gå runt i vardagsrummet och lyssna på musik. Men det har varit tillräckligt illa för att jag inte ska ha kunnat njuta av det fina vädret idag. Jag har varit inomhus hela dagen; jag försökte läsa på eftermiddagen, men jag gav upp väldigt snabbt. Istället gick jag och lade mig, och jag somnade ovanligt snabbt för en gångs skull. Jag är säker på att jag skulle ha sovit några timmar om det inte varit för vägarbetet utanför mitt fönster som väckte mig. Jag försökte somna om -- mer än en gång! -- men... Tja, det hade varit oroväckande om jag lyckats somna till ljudet av asfalt som borras upp, så i det avseendet är jag glad över att jag inte lyckades. 
Trots tuppluren där på eftermiddagen har jag velat gå och lägga mig sedan sjutiden. Jag tror faktiskt jag ska gå och lägga mig snart. Det är bara det att jag inte vill riskera att vakna alltför tidigt imorgonbitti, vilket jag nu inser är en dum sak att oroa sig över då jag kommer göra det i vilket fall som helst. Vad är det med väg- och byggarbetare och börja arbeta så pass tidigt på mornarna? Det är inga lätta arbetsuppgifter de får, och utöver det får varken de eller vi sova ut lite på mornarna...
Saken är den att jag ska iväg på ett personalmöta imorgonkväll. Som jag känner nu kan jag orka gå på det (om febern stiger drastiskt under natten är det annan sak, men jag tvivlar på att det ska hända), men jag vill inte riskera att vara så pass trött under mötet att jag somnar. Det räcker med att bara febern i sig gör mig trött -- jag behöver inte "jag-vaknade-tidigt-imorse"-tröttheten ovanpå det. Men som sagt, det är en sak jag inte behöver oroa mig över då jag kommer att vakna tidigt i vilket fall som helst. Det jag kan göra är att se till att få i mig tillräckligt med sömn.
 
 
Vad har jag gjort annars idag då?
Jag har lyssnat på en hel del musik. Främst Death Cab For Cutie; jag har lyssnat igenom "Plans"-albumet, från början till start, två gånger och nu är jag inne på "Codes and Keys". Jag gillar verkligen det bandet, men det är ett band jag inte kan lyssna på om jag inte känner för det. 
För att vara helt ärlig är jag glad över att jag kände för det nu idag. Jag tror inte att jag skulle ha varit det om jag inte hade varit sjuk, så för första gången klagar jag faktiskt inte över att må dåligt. Överraskande, eller hur? ;)
Jag har också tagit itu med någonting jag varit alltför lat för att ta itu med tidigare.
En av mina kollegor bad mig för flera veckor sedan att skriva ner ett par av "mina" recept (jag har inspirerats av andra recept för att sedan skapa någonting eget av dem, men jag har inte skapat något recept från grunden) och först nu har jag tagit tag i det. Jag har fortfarande ett par recept att skriva ner, men jag har kommit en bit på vägen. Det som är svårt är att komma ihåg vad jag har för ingredienser i vissa maträtter. Dessa recept har jag nämligen inte skrivit upp på bloggen än, så det enda jag har att förlita mig på är mitt minne som gömmer sig i något vrå...
 

Name:
Kom ihåg mig?

Email:

Website:

Comment: