Första dagen

Jag må ha varit ledig från jobbet idag, men det betyder inte att jag inte haft saker för mig. 
Att jag dessutom vaknade tidigt imorse gjorde inte saken bättre; Jag visste att jag inte skulle kunna sova ut idag, men jag hade ändå hoppats på att kunna vakna senare än sju. Jag lyckades somna om, men jag vaknade upp igen efter en kort stund. Japp, det är nu jag vill ha en förklaring till varför vägarbetare måste börja så tidigt som sju på morgonen. 
Jag förstår att det inte går att börja hur sent som helst då man skulle tvingas arbeta under kvällen när vägarna är som mest trafikerade, men klockan sju? 
Inte var det asfaltering de höll på med heller. Nej, de skulle riva upp halva vägen. Jag kände nästan av vibrationerna från borren när vägarbetarna skulle bryta upp all cement. Imorgon blir det dock andra puckar; Om jag vaknar innan 10...kommer jag försöka somna om -- jag kan trots allt inte göra någonting annat.
 
Trots att jag haft en del för mig under dagen (exakt vad jag gjort tänker jag inte ta här) har jag lyckats njuta av den.
Idag var min första lediga dag på en vecka. Bara den tanken har gjort mig glad, och även lättad, men att det dessutom var varmt och soligt gjorde saken bättre. Jag hälsade på en av mina kollegor när hon jobbade mitt på dagen. Istället för att vara inne i butiken satt jag utanför, med ansiktet riktad mot solen. Det är just i det läget det hade varit perfekt att äta en glass och dricka någonting kallt och läskande, men på något vänster hamnade jag där med en varm kopp kaffe och en varm kanelbulle. Det är visserligen gott, det också, men det förvånade även mig. Betyder det här att jag håller på att bli vuxen? Jisses, vad otillfredsställande det känns
 
Vad som händer de kommande två dagarna får vi se. 
Som det ser ut nu ska jag följa med en kollega/vän när hon tatuerar sig, vilket ska bli kul, spännande och -- för min del -- fylld av avund. Det var inte alls länge sedan jag tatuerade mig sist, men det betyder inte att jag inte vill göra det igen. Jag vet redan var jag vill placera mina nästa tatueringar, men jag vet inte vad jag vill tatuera. Jag ångrar inte att jag gick in i studion och bokade en tid för en "spontantatuering" för några år sedan -- jag gillar den fortfarande något oerhört! -- men det är någonting jag redan gjort; det är någonting jag känner att jag inte behöver göra igen. 
Å andra sidan saknar jag verkligen känslan av att tatuera mig. Nej, jag är inte masochistisk av mig. Jag upplever det inte som någonting smärtsamt. Ja, det kommer stunder där det blir (blir; inte kan bli) något smärtsamt som jag inte alls njuter av (senast blev tatueraren tvungen att lägga till detaljer med konturnålen efter att ha gjort klart alla skuggningar -- kort sagt skrapade han upp huden en jag-vet-inte-vilken-gång med den mest intensiva nålen), men överlag tycker jag att det är en...tja, skön känsla. Senaste gångerna har jag varit så pass avslappnad att jag varit nära på att somna. 
 
Oavsett hur det blir -- oavsett om jag följer med henne när hon tatuerar sig eller inte -- måste jag köpa nya kläder. Till att börja med har jag inte ett enda par byxor som passar mig längre. Även många av mina skjortor känner jag har blivit alldeles för stora, och det kommer från tjejen som gillar att ha på sig luftiga skjortor. 
Jag vill verkligen inte göra det. 
Jag tycker verkligen inte att det är kul att shoppa. Ja, det är roligare nu jämfört med när jag var 16 och inte kunde hitta någonting jag kände att jag passade i överhuvudtaget, men jag har fortfarande svårt för det. När jag shoppar brukar jag ha med mig ett par vänner. På så sätt är det inte shoppandet jag gillar så mycket som sällskapet. 
Jag ska försöka locka mig själv med nya hörlurar och böcker. Det förstnämnda behöver jag faktiskt, det sistnämnda... Tja, jag förtjänar väl ändå att ha lite kul? ;)
 
Vi får helt enkelt se vad som händer och hur det går 
 

Name:
Kom ihåg mig?

Email:

Website:

Comment: