Andra dagen

 
Foto: Natta
 
Gissa vilka två idioter som såg Bruce Springsteen live igår?
Jag kan fortfarande inte tro det!
Jag inser att jag låter som en smått galen "fangirl" nu, men jag kan verkligen inte förstå det. Inte för att "jag-befann-mig-i-samma-byggnad-som-honom-AAAH!". Det handlar snarare om att det -- fortfarande -- känns surrealistiskt. Springsteen är bättre live än vad han är "på album" och att någonting så pass bra som den konserten skulle ha ägt rum i verkligheten... En sådan bra känsla jag hade igår under spelningen är bara någonting jag upplevt i mina drömmar (det där lät inte alls banalt) -- hur kan det då vara verkligt?
Det har fortfarande inte sjunkit in, men det kanske blir av när jag piggnar till om några dagar.
Inte bara blev jag trött av att stå i fyra timmar (missförstå mig inte, jag älskar att vi fick ståplatser, men det tar på krafterna att stå upp så pass länge utan att kunna sätta sig ner), men resan hem tog musten ur mig. Två timmar efter att konserten slutat ramlade jag in i hallen. Mer bokstavligt än jag vill erkänna, men så var i alla fall fallet, men det hade likväl kunnat dröja ytterligare en halvtimme. 
För att ta mig hem var jag tvungen att först åka tunnelbana och därefter pendeltåg. När jag klev av tunnelbanan var det bara att försöka springa så snabbt som möjligt till pendeln, vilket är svårt när personer får för sig att vägra flytta på sig trots att man säger "Ursäkta". 
Jag hann med tåget, så jag ska inte klaga för mycket, men det var på håret att jag hann med tåget. Det var också på håret att jag fick en astmaattack av allt springande uppför rulltrappor och på mark.
 
Jag har varit trött hela dagen, men värst blev det på kvällen innan jag fick i mig min andra kopp kaffe. 
Jag blev tvungen att avbryta min tre-dagars-helg då en av mina kollegor blivit sjuk. Det var ett kort pass, så för mig gjorde det absolut inget. Framför allt inte heller med tanke på att jag pratade med henne i telefon... 
Det roliga var att jag berättade om konserten för några kunder, och när frågan om vilket album Springsteen valt att spela dök upp kunde jag inte svara. Jag var så pass trött att jag inte ens kom ihåg albumet. Det var först när jag tog en titt i tidningen som det slog mig.
Jag får ofta hjärnsläpp, men det där tar banne mig hem priset.
 
Imorgon blir det jobb igen, och det blir ett tidigt pass. 
Å ena sidan ser jag fram emot det -- jag kommer ha mycket att göra, men inte så pass mycket att jag kommer bli galen. Hoppas jag...
 

Name:
Kom ihåg mig?

Email:

Website:

Comment: