5 saker om mig

1. Jag är inte mycket för mode.
Jag håller inte koll på trender och jag kör på min egen stil utan att bry mig om att andra finner den tråkig. Men jag har ändå en förmåga att "förutspå" kommande trender. Förra året letade jag efter vinröda plagg. Det fanns ett par stycken här och var, men de plaggen föll mig inte i smaken. Under den här hösten kunde man inte gå in i en affär utan att se något vinrött plagg.
Samma sak var det för på-gränsen-till-flera år sedan när jag började använda hatt. Ett år senare bar de flesta hatt.
Jag påpekade detta för min bästa vän för några år sedan. Hon började skratta åt ironin i det hela och frågade mig vilja färger som skulle gälla för den kommande våren. Jag chansade på ljusa palettfärger, och vad hände? Jag har aldrig sett så många blekt, ljuslila och mintgröna byxor som jag gjorde den våren.
 
2. Jag blir lätt obekväm av att höra kommentarer som de flesta tar som komplimanger.
Jag blir obekväm av att höra att jag är söt, vacker och/eller fin på samma sätt som jag blir obekväm av att höra att jag är en fantastisk och bra person. Jag ser inte det som komplimanger då jag vet att det inte stämmer. Jag har flera gånger sagt att jag tycker att jag ser bra ut, men det handlar snarare om att jag inte kan se bättre ut än vad jag redan gör. Det spelar ingen roll om jag går ner eller upp i vikt; jag kommer inte se bättre ut för det. Jag har svårt att se hur jag skulle vara attraktiv, så när jag säger att jag tycker att jag ser bra ut handlar det mer om att jag accepterat mitt utseende mer än att jag tror att jag kan få vilken kille som helst. 
Jag har aldrig varit den söta, vackra eller fina personen, så varför skulle jag vara det nu helt plötsligt? 
Att jag skulle vara en fantastisk person... Nej, jag ser inte hur jag skulle vara det. Jag är inte så bra som många verkar tro att jag är. Det handlar inte bara om att jag inte tycker det; det handlar om att jag inte är det.
Tro mig när jag säger det.
 
3. Jag har en tendens att känna mig missanpassad var jag än befinner mig någonstans, och vem jag än befinner mig med.
Jag känner mig sällan ovälkommen och jag har rätt lätt för mig att komma överens med andra personer, men det är sällan jag känner att jag hör hemma bland andra. Jag älskar verkligen mina vänner, och jag skulle inte byta dem mot någon annan eller någonting (om valet stod mellan mina vänner och ett säkert "lyckligt slut" skulle jag välja mina vänner för jag skulle inte kunna vara lycklig utan dem), men även bland dem känner jag att jag inte riktigt hör hemma.
Det har egentligen bara hänt en gång att jag känt mig hemma bland ett gäng människor. Det roliga var att jag bara kände tre av de personerna sedan tidigare. Vem hade kunnat ana att jag skulle känna mig mer hemma bland, vadå?-tio främlingar än mina vänner sedan flera år tillbaka...?
 
4. Jag har 26 böcker uppstaplade i tre olika högar (snarare "sektioner") på min byrå.
Jag har, utöver dessa, två liggandes bredvid. 
Varför då?
För att de inte får plats någon annanstans. Inte ens på skrivbordet.
 
5. Jag har inga som helst planer på att gå tillbaka till skolan.
Inte som det ser ut nu i alla fall, men det kanske ändrar sig om låt-oss-säga fem år.
Visst, en del av mig saknar skolmiljön och jag saknar definitivt att lära mig nya sätt att tänka och kritisera, men nej, jag vill inte tillbaka till skolan. Det värsta är att det är just det som förväntas av mig. 
Jag gjorde rätt bra ifrån mig på seminarierna, och jag gjorde definitivt bra ifrån mig på de icke-betygsgrundade ilämningsuppgifterna vi hade under en av kurserna jag pluggade, men så fort en tenta dök upp eller så fort vi skulle skriva hemtenta, lade jag av. Det var plötsligt när tentorna dök upp som jag stängdes av, i brist på bättre uttryck. Det handlade inte om att jag inte hade någon lust, för det var mer än så. Jag förlorade plötsligt all ork och all motivation, och det handlade inte bara om tentorna i sig. Det enda jag ville göra när tentaveckorna kom var att ligga i min säng för det var det enda jag kände att jag mäktade med. Antingen det eller att bara sitta på balkongen om det var en varm, solig vårdag.
Jag vill inte riskera att hamna i det igen. 
 

Name:
Kom ihåg mig?

Email:

Website:

Comment: