Mitt tredje skift

Igår fick jag arbeta för tredje gången den här veckan, och jisses vad kul det var!
Visserligen hade jag härligt sällskap av E, vilket jag inte kommer ha när (/om) jag får arbeta själv. Men jag tror ändå att jag kan komma att trivas där :)
 
Fredag- och lördagkvällarna är de stressigaste arbetspassen.
Det är många som kommer in för att köpa godis, läsk, snacks och hyra filmer. Det kan snabbt bli kö, men det var inte alls så farligt som jag trodde att det skulle bli. Jag trodde att det skulle bli betydligt värre -- inte minst då det blev lite stressigt i torsdags -- men det flöt på rätt bra ändå, måste jag säga. Det var faktiskt mindre stressigt igår än i torsdags; i torsdags var det tomt i butiken i långa perioder och när kunder väl kom, kom de i klungor. Det var mer successivt igår, skulle man kunna säga, så nivån höll sig väldigt jämn.
 
Jag har fått vara med vid stängning ett par gånger nu, så det är inga problem för mig längre!
Det påminner mycket om när man går hemifrån; man ser till att det är släckt där det ska vara släckt, man ser till att inga maskiner är på, att dörrar och fönster är låsta/stängda... Mycket handlar, kort och gott, om sunt förnuft. 
Men det ska bli spännande att se hur detta artar sig. I värsta fall har jag (förhoppningsvis) ett par referenser jag kan tillägga i mitt CV; man kan trots allt inte påstå att jag de senaste dagarna inte kunnat bevisa att jag är snabblärd av mig :)
 
Igår vid stängning
 

Det här med smink

Jag trodde aldrig att jag skulle skriva ett inlägg om smink, men det gör jag.
Jag sminkar mig sällan, men visst det händer. Jag fokuserar då främst på mina ögon, inte minst då de är små. Det är faktiskt det jag tänkte ta upp nu, till att börja med.
Sminkexperter säger att om man har små ögon ska man använda sig av vit ögonpenna för att få dem att se mer öppna, och därmed större, ut. Det är någonting flera vänner varit på mig om, och det börjar irritera mig lite nu. Visst, vit ögonpenna kan fungera, men det gör det inte för mig. Bara för att en viss typ av sminkning fungerar för en person betyder det inte att det fungerar för någon annan. Man kan såklart ta till sig tips, men när det kommer till kritan vet man själv vad som funkar bäst.
 
Det jag har märkt av med mig själv är att kontraster fungerar bäst.
Jag har rätt ljusa ögon, och att tillföra ljusare färger runt ögonen (som vitt) hjälper inte mig. Med vit ögonpenna kanske man kan få ögonen att se större ut, men om man leker med kontrasterna kan man få ögonen att framträda mer. Vad jag har märkt av med mina ögon (de flesta små ögonen) är att det är bättre om man låter irisarna/ögonen att komma fram istället för att få formerna att se större ut.
 
Visserligen tog jag bilden med datorns webcamera, så kvaliteten är inte den bästa (om inte annat är sminkningen långt ifrån så där pass mörk), men förhoppningsvis kan jag få fram min poäng -- att kontraster inte behöver vara någonting dåligt.
 
Det jag börjar med är att måla en tunn linje längs ögonfransarna med en svart ögonpenna/eyeliner
 
Bilden blev extremt dålig (dock den bästa av över 10 bilder), men jag använder ögonpennan för att måla en tunn linje längs de nedre fransarna. Till skillnad från "steg 1" målar jag på insidan istället för utsidan.
 
Jag fortsätter med att måla en tjock linje under ögat. Det jag gör efteråt är att smeta ut det med ett finger för att skapa en skuggning för att inte gå runt med en tjock linje.
 
Återigen fick jag inte till en bra bild, men det jag gör innan jag tar på mig mascara är att först måla med den svarta ögonpennan längs ögonvrån för att sedan måla på en grön linje på längs den svarta linjens utsida. Det gör jag för att framhäva ögonformen, men man kan såklart använda vilken färg som helst förutom grön. Jag använder grön för att få fram mina ögon lite mer (problemet är att denna gröna färg egentligen är fel nyans, men det går bra det med). Huvudsaken är att ha en ljus färg. 
 
Som sagt, jag trodde inte att jag skulle skriva ett sådant här inlägg -- NÅGONSIN!
Men jag tänkte att det kanske var bra att jag lägger fram andra tips och idéer kring sminkning än vad som normalt tas upp. Det här är trots allt inget någon sminkexpert skulle rekommendera, men jag känner att funkar bra för mig -- att det är det som funkar bäst för mig.
Man kan läsa hur många tips som helst, men (som jag redan påpekat) när det kommer till kritan måste det kunna gå bra för en själv. Vi är alla unika, och alla sminktips kan inte appliceras på alla. Det finns såklart ett par punkter man kan tänka på (att man exempelvis inte ska använda en foundation som är 5 nyanser mörkare än sin egen hudfärg), men helt ärligt tror jag att det är bättre om man experimenterar själv.
 
Ni kanske inte håller med mig, men att ha experimenterat själv verkar ha gått bra för mig.
Dessutom får man inte glömma bort att det är minst lika viktigt att lära sig vad man ska göra som att lära sig vad man inte ska göra.
 

*

 
 
Nej, jag försöker inte säga någonting med detta -- jag tycker bara att det är roligt med tanke på kontrasten mellan bilden och filmen
 

The 2nd Law

Jag måste medge att jag sett fram emot det här albumet hela året!
Det var ett tag sedan jag nämnde det, men Muse är ett av mina favoritband, så när jag fick reda på att deras sjätte studioalbum skulle komma ut blev jag mer än exalterad. Muse lyckas alltid få till bra musik och trots att de experimenterar med sina låtar/sitt sound vet man att det är dem. 
 
Jag har suttit och lyssnat igenom albumet (det kommer inte komma ut förrän på onsdag här i Sverige, men på YouTube hittar man alla låtar) under dagen, och jag är såld på låtarna. I alla fall en del av dem. Bandmedlemmarna har själva sagt att de experimenterat ännu mer med sitt sound, och det märks -- både på gott och ont. Å ena sidan har de kunnat bemästra det; de har inte tagit ett steg för långt där det blir för mycket. Men samtidigt faller vissa låtar rätt platt. Den andra singeln "Madness" beskrev Matthew Bellamy som en av de viktigaste låtarna för honom, och låttexten är väldigt fin -- vacker rent utav. Men det kommer vissa delar av låten där det faller platt, där man inte riktigt får någon drivkraft att sjunga med. Det har man varit bättre med i tidigare låtar (inte minst när det gäller "Uprising" från "The Resistance").
 
En glad överraskning var Chris Wolstenholme; han har inte bara skrivit två låtar till albumet, men även uppträtt som leadsingern i dessa.
Dessa låtar är visserligen väldigt olik de andra låtarna, men de löper i samma spår som "Madness" och "Follow Me" när det gäller utveckling på det personliga planet. Bellamy har skrivit en del låtar kring sin son ("Follow Me" inleds med ljudet av sonens hjärtslag), och Wolstenholmes låtar handlar om hans kamp med alkoholismen. Tyvärr är de så pass annorlunda jämfört med de andra låtarna att de rent musikaliskt hamnar utanför den röda tråden -- inte minst "Liquid State". Han är däremot, om jag får säga det själv, bättre på att sjunga än Bellamy, och det är däri den glada överraskningen ligger.
 
Ett par andra glada överraskningar innefattar "Panic Station", där man märker av en tydlig influens från Queen, samt "Follow Me", som erbjuder ett "poppigare" sound (rocken framträder inte i låten annat än i trummorna, vilket kan vara en besvikelse för många Muse-/rock-fans, men de förlorar aldrig sig själva i soundet). Även "Big Freeze" kan bli en glad överraskning för många. Även den låten erbjuder ett mer poppigare sound, men om ni gillar Michael Jackson kommer ni nog gilla den (det är någonting med den låten, den rytmen, som får mig att tänka på "Black Or White").
 
 
 
Albumet inleds med "Supremecy" som sätter en viss ton på albumet. Även om alla låtar inte följer detta spår märker man av tonen i "Survival", "Animals" och även "Liquid State".
Albumets två titellåtar -- "The 2nd Law: Unsustainable" och "The 2nd Law: Isolated System" -- bidrar med ett bra avslut på albumet. Den förstnämnda ger en bra sumering, skulle man kunna säga, för den ton som man försökte skapa med "Supremecy" medan den sistnämnda ger ett bra avslut, kort och gott. Albumet "Black Holes And Revalations" avslutades med "Knights of Cydonia" vilket skapade en känsla av en (bra!) cliffhanger till kommande album "The Resistance" som inleddes med "Uprising". Till skillnad från "Black Holes And Revalations"-albumet avslutas "The 2nd Law" inte med en cliffhanger. Den får, kort och gott, ett lyckat avslut. 
 
Men vad tycker jag?
Helhetsmässigt är "The 2nd Law" bättre än "The Resitance"; det här albumet är inte fullt lika splittrat, och man kan inte påstå att det inte når hela vägen fram. Det finns som sagt låtar som man behöver lyssna på ett par gånger för att kunna gilla dem, men samtidigt innehåller albumet några av bandets mest kraftfulla låtar (däribland "Survival" och "Supremecy").
Albumet bjuder på två spår; å ena sidan finns den rebelliska sidan till låtarna som Muse är känd för, å andra sidan erbjuder albumet ett spår som genomsyras av utveckling. På något vänster har bandet fått dessa att gå ihop med varandra, även om "Liquid State" ramlar ut något, så att säga.
 
Det här är inte deras bästa album, men jag skulle ändå säga att det håller i samma klass som "Absolution".
4/5
 

En kväll med vänner

Det blev en väldigt spontan kväll igår, kan man säga.
Grundtanken var att jag skulle möta upp Linn och Tessan för en fika vid Farsta Centrum. Istället blev det en runda förbi IKEA efter att Madde hade ringt och frågat om vi ville träffa henne där. Man tackar sällan nej till att träffa Madde, och definitivt inte när det gäller IKEA!
Madde behövde lite saker till sin lägenhet, men vi hittade tyvärr inte allt så det bar av till Mio. Som tur var ligger butikerna inte långt ifrån varandra -- i alla fall inte om man befinner sig vid Kungens kurva. Vi har IKEA på ena sidan av vägen, och Mio ligger på andra sidan -- inne på Heron City.
 
Nej, nu hamnar jag lite på sidospår (igen).
Det var inte tänkt från början att vi skulle äta middag hos Madde, men det var så det blev. Det var definitivt inte mig emot; vad mer kan man begära än trevligt sällskap och god mat? Att vi dessutom hade en hund och två katter som höll oss sällskap var ett plus i kanten :)
Jag, Linn och Tessan kom iväg rätt sent, men det var en rolig kväll. De två sista timmarna befann vi oss utomhus; vi alla var med för att rasta inte-så-lilla Jax. Det tog längre tid än väntat, men... Blir ni överraskade om jag säger att det var roligt? -Vi gick runt en hel del kring det område där Madde bor; vi gick ner till en mack för att köpa lite godis (vi hade en tanke om att titta på någon film, men det blev lite för sent för det), förbi centrumet, till en lekpark, förbi stora gräsmattor och en fotbollsplan... Det var när vi kom dit som vi kunde släppa Jax lös. Ni skulle ha sett som han sprang, och det var så kul att se Tessan springa bredvid honom -- det var så gulligt och charmigt, på något sätt, att man inte kunde göra någonting än att skratta.
 
Om några timmar ska jag till jobbet.
Ah, jag älskar att säga/skriva det! Jag har ett jobb, och än så länge är det någonting jag verkligen trivs med! Visserligen finns det en rånrisk, och chansen att det händer mig är rätt stor även om det inte sker ofta. Jag hoppas bara att jag kan trivas även efteråt. Det och att jag kan hålla mig så lugn som möjligt när det väl sker.
Men det var inte det jag skulle säga; Jag ska till jobbet om några timmar. Det blir samma pass som i tisdags, återigen med J. I tisdags sade han att han skulle visa mig hur glassmaskinen fungerar, vilket inte är mig emot för att vara helt ärlig ^^
 

Onsdag

Igår var mitt första officiella aretspass, och det gick galet bra! Visserligen fastnade kassan vid ett tillfälle, vilket var lite jobbigt -- jag trodde att jag tagit sönder kassan, men det är tydligen någonting som kan hända. 
Men utöver det var det en riktigt bra kväll! Jag trivs verkligen där, och jag hade det rätt kul med en av de alla som arbetar där -- som regel arbetar man själv, men med tanke på att jag är ny och oerfaren får jag arbeta med någon annan. Men det är roligt att ha sällskap (inte minst när det blir tomt i butiken). Framför allt när sällskapet står bakom en och väntar på att man ska göra fel. Jag inser att jag fick det att låta värre än vad det var; J, som jag arbetade med, sade att det är bra att man begår misstag så att man kan dra lärdom av dem, men det flöt på väldigt bra för min del (om man bortser från kassan som fastnade). Det jag är mest osäker med är alla tobaksmärken, men det är det som händer när man varken röker eller snusar.
 
Jag vet inte hur det gick till, men jag var nästintill slut när jag kom hem efter att ha avslutat skiftet. Jag satte mig ner och åt lite (japp, hungrig var jag också), jag tittade lite på TV, men jag var så pass trött att jag inte ens kunde sätta mig ner och läsa. Jag kom i säng hyfsat tidigt för att vara jag, och jag sov bort halva dagen. Visserligen vaknade jag ett par gånger i natt för att min mage värkte som satan, så det kan ha något med det att göra, men jag sov till efter tolv. Jag har inte ens varit vaken i två timmar, vilket känns konstigt, men samtidigt känner jag mig mer utvilad än på länge så det kanske finns en bra sida till det. Jag har åtminstone gjort mig i ordning (duschat, borstat tänder, klätt på mig, fixat till håret) och ätit. Det roliga är att jag gjorde allt det där inom loppet av mindre än en timme. Den senaste timmen har jag suttit vid datorn och jag har snart lyssnat igenom Def Leppards album "Hysteria" som finns upplagd på YouTube.
Jag har glömt bort hur mycket jag gillar dem.
Jag hade också glömt bort den örsta låt jg hörde med dem. Man skulle kunna tro att det var "Pour Some Sugar On Me", men det var det inte. Visserligen är "Animal" på samma album, och det var det som gjorde mig ännu mer paff. Jag vet inte hur liten jag var när jag först hörde den, men jag gillade den redan då, det minns jag. 
 
Nej, jag måste börja lyssna på 80-tals rocken igen, känner jag. Jag märker att jag fastnat i vissa banor (igen) och jag behöver bryta mig loss från dem. 
 
Apropå bryta sig loss från banor; Har ni några tips på bra låtar?
 

Kvällens middag

 
 
Stekt hokfilé med stekta grönsaker
Det här är så löjligt enkelt att tillaga att jag inte ens kommer gå igenom alla steg i detalj.
 
Man börjar såklart med att hetta upp smör/flytande margarin (jag föredrar det senare), och när det slutat fräsa häller jag på kryddor. De kryddor jag använt mig av är citronpeppar, och även lite vitpeppar (det är onödigt att salta då det finns salt i citronpepparn). Lägg sedan på fisken och stek i ca tio minuter (det beror självklart på hur tjock fisken är -- är den tunnare än vad min filé var är 10 minuter lite för mycket) innan du vänder och steker lika länge på andra sidan.
 
Stek, vid sidan av, på grönsaker.
Jag använde mig av en purjolök, en näve harricot verts och två champinjoner (den tredje hade börjat ruttna, men det hade varit bäst med fyra).  Finhacka purjolöken och grovhacka harricot vertsen + svampen. Häll i löken och bönorna i stekpannan, så snabbt som smöret är smält. Krydda av med lite salt och peppar, och tillsätt gärna ett par droppar olivolja.
Tillsätt sedan svampen, och vänta tills allt är genomstekt.
 
Otroligt gott att servera med vanlig kokt potatis! :)
 

Första dagen

Ikväll kommer jag ha mitt första officiella arbetspass. Jag kommer inte arbeta själv, vilket känns skönt, men samtidigt vet jag med mig själv hur stort det kommer att kännas när det väl blir så.
Tycker jag att det är läskigt?
Nja, snarare pirrigt. Det är en liknande känsla jag hade innan jag tatuerade mig första gången. Skillnaden är att det var starkare då och att jag fick äta kexchoklad. Jag tror inte att det är förbjudet när jag arbetar; det är bara det att det rekommenderades när jag tatuerade mig. Jag avböjer sällan rekommendationer.
 
Jag ska arbeta om drygt två timmar, vilket betyder att jag måste sätta igång med middagen nu så att jag dels hinner äta och dels hinner smälta maten. Det som är jobbigt är bara att jag åt mycket till lunch och inte är ett dugg hungrig nu. Men det hinner säkert (jag hoppas på det, i alla fall) ändra sig; jag ska trots allt ställa mig och skala potatis och koka upp den, och bara det kan ta tid -- bara det sistnämnda tar 20 min...
 
Någonting säger mig att jag borde resa mig upp från sängen och, tja, faktiskt göra någonting
 

Var ska man börja?

Jag har gått runt med så mycket i mitt huvud de senaste dagarna att jag inte vet var jag ska börja någonstans.
Men det kanske är just det som är min början; att jag har haft så mycket i mitt huvud, men ingen direkt möjlighet att uttrycka mig. Inte nog med det; det händer fortfarande att man inte lyssnar på mig när jag har någonting att säga. Inte för att man är trött på mitt eviga tjat utan för att man inte anser att min åsikt räknas. Det känns väldigt ofta som att jag säger fel saker av den enkla anledningen att få håller med mig trots att mina argument är de som håller.
Just bara det här med supandet, som ett exempel.
 
Jag är inte den som super.
Jag har aldrig varit full, och det är inget jag planerar heller.
Visst, det kommer kvällar då jag dricker, och ibland blir det lite mer än ett glas vin. Det händer att jag träffar kompisar över ett par drinkar, och det händer att jag dricker ett par shotar, men det blir aldrig ett supande av det (även om det låter som det). Saken är den att jag inte ser någon anledning att bli full. Jag ser ingen anledning till att fortsätta dricka även när jag känner att jag fått i mig mer än tillräckligt. Jag ser inte det roliga i att bli full. Visserligen har jag inte varit på den sidan, så jag vet inte, men jag vet hur andra kan bli när de blir fulla och det är sällan roligt.
Jag har fått kritik för att jag inte super, och när jag gått kritiskt fram till vissa som vägrat sluta dricka har jag -- återigen! -- blivit kritiserad för att inte acceptera deras val. Okej, låt gå -- jag accepterar inte deras val att vilja bli fulla och jag får skäll för det, men varför blir inte jag accepterad för mitt val? Varför blir jag kallad "tråkig" för att jag inte är fest-typen? Det blir så fel när jag ska acceptera de som super ner sig själva varje helg när jag inte blir accepterad för att inte vilja göra det. Vad är det som gör att jag inte förtjänar samma ömsesidighet? Är det för att jag går mot normen? Det kan inte handla om brist på förståelse. Det var det jag trodde först, men om det handlade om brist på förståelse skulle man väl ändå försöka lyssna på mig och se saker och ting utifrån mitt perspektiv.
Men nej.
Jag kommer alltid förbli tråkig.
 

My Little Squirrel

 
 
Jag träffade Parasto idag igen.
Vad kan jag säga? Jag dras till glada människor -- de gör mig glad :)
 

Dagarna rullar förbi

Jag vet att jag varit dålig på att uppdatera de senaste dagarna, och det säger en hel del när det kommer från mig då jag inte uppdaterar särskilt väl överhuvudtaget. Men det finns en anledning; jag vet inte hur, men mitt mobila bredband har slutat fungera (nej, det handlar inte om att jag glömt tanka på det!). Det enda Internet vi har här hemma nu är ett fast nätverk. Man kan skapa ett trådlöst från det, men jag vet inte hur man fixar det (jag försökte mig på det, men jag for bara runt i cirklar då -- när jag trodde jag var klar skickades jag tillbaka till det första steget).
 
Mamma är mer beroende av Internet än vad jag är, så när hon kommer hem efter jobbet blir det inte mycket användning för min del. Jag klagar inte, men det är den främsta anledningen. Jag har inte heller pengar att kunna köpa mig ett nytt mobilt bredband och definitivt inte till att ringa någon datortekniker som kan hjälpa oss med det trådlösa nätverket. Jag känner inte heller många datanördar. Dataspelsnördar känner jag ett par stycken (härliga är de också), men inte just datanördar. 
 
Men jag undrar om det blivit mycket skrivande ändå.
I tisdags träffade jag Linn och Tessan. Visserligen var det först på sena eftermiddagen, men ändå. Åh, det var så härligt då! Linn hämtade upp mig här hemma. Jag hade stått och väntat på henne i drygt fem minuter utanför min port, mitt i regnet. Bara det var underbart.
Roligare blev det när jag satte mig i bilen och Linn frågade mig varför jag stått utomhus och väntat, och varför jag inte ställt mig under tak. "Juste, du är ju inte... normal".
Jag har aldrig sagt att jag är det ;)
 
I vilket fall som helst plockade vi upp Tessan på hennes skola innan vi tog en sen fika. Precis som förra gången vi träffades blev det mycket snack om allt möjligt, men vi var något mer melankoliska då. Samtidigt kan man inte vara glad och "bubblig" jämt och ständigt, och det var kul, trots allt ^^
 
Igår var det annat som gällde.
Jag var på språng hela dagen. Först var det bara att sätta sig på tåget ut till SU (tågen, snarare) för att möta upp min "Squeaking Squirrel". Jag har verkligen saknat Parasto, och jag ska träffa henne igen imorgon! Det varade inte länge då hon behövde plugga, men en lunch hann vi med i alla fall. Vi hann även med att prata lite om vad hur vi haft det sedan sist (Parastos del av samtalet var något mer intressant då hon spenderade en månad i USA).
Man skulle kunna tro att jag åkte hem efter det, men icke då!
Istället för att byta till pendeltåg vid T-Centralen och åka hemåt satte jag mig på en annan tunnelbana, en annan linje, för att kunna möta upp Linn. Jag frågade henne redan i tisdags om hon kunde hjälpa mig med att storhandla då det var ett par (!) saker vi behövde. Linn sade att hon kunde hjälpa mig med det (återigen, TACK!!!!), så en timme spenderades på Willys. Jag har nu en full kyl och frys, och jag fyllde även på lite i badrummet och i skafferiet.
Linn stannade över på middag (det var det minsta jag kunde göra för henne) och tittade på när jag slängde ihop en egen pizza. Dock är det kanske lite av en överdrift att säga "egen" när jag köpte en färdig deg med en färdig tomatsås. Till mitt försvar hade jag ändå varit borta hela dagen, och det hade kunnat vara värre -- jag hade kunnat köpa pizzan färdig helt och hållet.
 
Idag då?
Jag har verkligen inte gjort någonting annat än att äta, klä på mig och fixa bloggdesignen till Natta. Men det var värt det, även om solen varit framme större delen av dagen. Jag hade ändå inte kunnat ta mig ut då jag har ont i fötterna efter igår, och dessutom var det på tiden att jag blev klar med den. Jag lovade även Natta att jag skulle bli klar med den innan fredag och jag gillar att hålla mina löften.
 

KLART!!!

Så NU är jag klar med designen till Nattas blogg!
Det blev rätt struligt där ett litet tag, och det tog mig en bra stund innan jag listade ut vad det verkliga problemet var. Jag klistrade in alla koder flera gånger innan jag isåg att det var ett mått i stilmallen som var för litet.
 
Men klickar ni här kommer ni till designen jag arbetat på i nästan en månad
 
Den är inte perfekt, men det är den svåraste jag gjort hittills och jag tycker personligen att den blev bra. Å andra sidan måste jag nästan tycka det för att inte känna att månaden gått åt till ingen nytta.
 

Ett telefonsamtal är allt som krävs

Jag fick ett samtal tidigare idag.
Jag fick jobbet!
JAG FICK JOBBET!!! :D
 
Jag måste ha haft rätt igår när jag kände att det hade gått bra. Jag hade velat att ett par saker gått bättre, men det verkar verkligen som att det gick bra för mig igår!
Jag börjar inte förrän nästa vecka, och jag kommer få börja med ett par kvällspass. Jag kommer vara tillsammans med andra som arbetar där, och om jag stannar (och får stanna) kvar ett litet tag kommer jag till sist få arbeta själv. Åh, jag är så glad och exalterad att jag bara vill hoppa upp och ner och skrika, men istället sitter jag här och mumsar i mig rester från gårdagens sallad som jag åt till middag. Jag må vara exalterad, men även jag behöver lunch i mig. Nu har jag även musik som lugnar ner mig lite :)
 
Nej, jag ska fortsätta tugga i mig mozzarella-bollar och lyssna vidare på Death Cab for Cutie
 

Måndag

Åh, jag har haft en riktigt bra dag!
Jag fick ett samtal för en vecka sedan från en av arbetsplatserna jag sökt jobb till, och de sade att jag kunde komma in för att provjobba i ett par timmar. Det är det jag har gjort idag.
Provjobbat.
Visst, allt gick inte så smort som jag hade hoppats, men jag kände ändå att det gick bra. Jag slutade för över en timme sedan, men jag är fortfarande exalterad. Inte så mycket över att jag har ett jobb, för det är det inte säkert att jag har, utan för att jag fick möjligheten och för att jag inte sabbade till allt som jag var rädd att jag skulle göra. Om det blir någonting av det här får vi se, men jag har lärt mig ett och annat och bara det tycker jag är underbart. Dessutom känns det skönt att inte ha slösat bort en hel dag framför datorn/TV:n.
 
Angående provjobbet; Jag fick komma in klockan 12 och jag stannade där till 16. 
Det är en liten butik 50 meter hemifrån mig, så det är mycket att man får stå i kassan och eventuellt skylta lita. Man kan även hyra filmer där, så det har varit ett par återlämningar under dagen. Ett par stycken hyrde filmer under dagen, men det är vanligare att man lämnar tillbaka filmer på måndagar då man hyrt dem över helgen.
Det roliga med idag var att jag fick en liten genomgång först, och efter mindre än en timme fick jag själv ställa mig vid kassan. Det var inte mycket problem när man bara skulle blippa in varor, men jag har fortfarande inte lärt mig alla koder (det är inte många koder, och jag har ett rätt bra sifferminne), men det kanske inte är så konstigt med tanke på att jag bara var där i fyra timmar.
 
Men som sagt, jag fick stå i kassan en hel del.
Att lägga tillbaka hyrfimerna i lådorna var inga problem heller. Apropå hyrfilmer; tänk på att ni lägger i rätt film i rätt plastficka. Det finns en kod på plastfickan och en kod på filmfodralet som måste överensstämma. Koden på plastfickorna talar om var de ska placeras någonstans när de ligger inne i butiken. Om fel film hamnar i plastfickorna riskerar man att gå hem med fel film. Det kom in ett par filmer under dagen som hamnat i fel plastficka -- en av dem var en skräckfilm som hamnat i en plastficka som tillhörde en barnfilm. Det hade blivit en rolig överraskning för nästa person som skulle hyra filmen...
 
Nemen, det är det som hänt idag.
Lite, men ändå mycket.
För att inte nämna hur bra jag känner att det gått :)
Om jag inte skulle få jobb, så är det inte hela världen. Jag hoppas såklart, men bara att ha fått möjligheten är jag riktigt glad över. 
 

*

 
Min reaktion när mamma äter upp den sista kakan
 
 

Singing in the sunshine, laughing in the rain

 
 
 

Torsdag, fredag, lördag, söndag

Det finns egentligen inte mycket att berätta om angående de senaste dagarna.
Det som hänt är att jag i torsdags träffade Felicia, men där finns inte mycket att berätta. Jag vet hur det där lät, och tro mig när jag säger att jag inte menar det på ett dåligt sätt! Det är bara det att det är svårt att berätta om dagen då det var en sådan där dag då man måste ha varit där för att förstå det rätt. Vi träffades över en fika på ett par timmar, och vi pratade om allt möjligt. Jag ska dock inte förneka att jag blev något (!) självcentrerad när jag började prata om allt som hänt mig under de månader som vi inte setts. Det har varit mycket fram och tillbaka kring huruvida jag ska plugga eller inte, och sedan de hån jag stött på i samband med att jag bestämde mig för att tacka nej till den utbildning jag valt. Än idag är det någonting jag får äta upp då jag tackade nej till en fin utbildning. Saken är bara den att det är bättre att tacka nej till en utbildning -- hur bra den är! -- om man känner att man inte vill studera det programmet. Det är väl ändå bättre det än att inte uppskatta utbildningen såsom man borde, och det är väl bättre att tacka nej från första början och ge platsen till någon som vill ha den istället för att påbörja den för att sluta efter ett halvår?
 
Precis som nu hakade jag upp mig väldigt mycket på mig själv i torsdags, vilket jag inte borde ha gjort, men som tur var kunde vi prata om annat möjligt.
Senare under eftermiddagen fick jag följa med henne när hon rastade sin tre månaders gamla valp. Han är så galet söt; så liten, så fluffig, så entusiastisk, så lekfull... Bortsett från det söta påminner han lite om mig när jag inte rakat benen på ett tag. En snabb fråga; Hur många av er tänkte "Jag behövde inte veta det där"?

Igår...
Det var så tråkigt väder igår; det var mest grått och mulet och det regnade. Vanligtvis gillar jag regn, men jag har svårt för de små regndropparna -- de som knappt syns när man tittar ut genom fönstret. De dropparna irriterar mig bara, och när det blåser så mycket som det gjorde igår får man alltid vatten i ögonen hur mycket man än försöker undvika det. Så jag stannade inne hela dagen, och tittade på "That 70's Show". Man kan inte påstå att jag slösade bort dagen, även om det verkar som så.
 
"'Roses are red violets are blue,
Milk, eggs, coffee'"
~Kort från Leo till Kitty 

Jag fick även för mig att rita igår, men det som spelar roll är att jag satte mig ner och skrev vidare på min "bok". Jag har inte kommit långt alls (det är det som är det hemska med skrivkramp), men om jag fortsätter på det imorgon tror jag att jag har en liten chans att komma en bit på vägen. Jag har mer fasta idéer om vad jag ska få ner på papper nu, och jag är mer medveten om var jag vill att historien ska sluta någonstans och hur jag ska ta mig dit.
 
Idag har jag inte varit fullt lika produktiv, men jag kom i alla fall ut på en promenad.
Solen var framme idag, och jag har märkt av färgerna som börjat komma fram bland träden nu. Det är svårt att göra någonting annat när så många löv blivit röda, och det är så fint att man inte kan göra någonting annat än att älska det! Visserligen kom det lite tidigt i år, men samtidigt kände jag att det kom alldeles för sent förra året. Jag ser fram emot att promenera längs min favoritstig; den skogen är underbar när hösten slår till! :)
 
Vad som händer imorgon får vi se.
Det skulle vara kul om jag passade på att skriva, men någonting säger mig att det inte kommer bli av. Det brukar vara så när det gäller mig. När jag bara har mig själv att utmana tappar jag lätt motivationen. Om jag däremot får ett klart mål, och blir utmanad av någon annan person... Tja, jag är inte alltid den att leka med i det läget (så länge det inte gäller någon fysisk ansträngning -- när min överansträngningsastma slår till är jag inte mycket av ett "hot").
 
Jag hoppas att ni får/fått en bra helg!
 

Det här med horoskop

Jag har tidigare uttryckt min fascination över horoskop och hur väl de kan stämma in.
Nu talar jag inte om "det-här-kommer-att-hända-dig-idag"-notiserna. De brukar vara så pass vaga att de kan stämma in på alla om man letar efter det. Läser man morgondagens horoskop, och går runt med "meddelandet" i huvudet under hela morgondagen kommer den till sist slå in för att man letar efter en situation där den passar in.
 
Nej, jag talar om de olika beskrivningarna för de olika tecknen och de olika "Husen". När vi talar om stjärntecken man är född i talar vi om soltecken, och det finns fler tecken att ta hänsyn till än enbart soltecknet. Det finns tre olika tecken som utgör de största delarna för vår personlighet och utveckling; soltecknet, som beskriver ens "inner self" -- det är soltecknet som beskriver ens verkliga jag och utgör själva kärnan i personligheten. Måntecknet går in på det emotionella planet. Måntecknet förklarar ens känslomässiga reaktioner/vanor och det går även in på det undermedvetna och hur man agerar/reagerar spontant. Ascendanten är den "yttre skölden". Den beskriver den person du är i vardagen/bland andra människor. Det är också Ascendanten som "bestämmer" Descendanten. Descendanten befinner sig på motsatt sida om Ascendanten, vilket (kor sagt) innebär "6 tecken ifrån". Befinner ens Ascendant i Stenbockens tecken, finner man Descendanten hos Kräftan. Descendanten beskriver vad vi letar efter hos en partner, och nu talar jag om relationer på det seriösa planet mer än ett par ligg.
 
Alla dessa tecken infaller vid olika tidpunkter. Soltecknena ändras varje månad, men måntecknet ändras med ett par dagars mellanrum och Ascendanten ändras varannan timme. Det är, om man ska förlita sig på astrologi, det som gör att personer födda inom säg Lejonets tecken olika. Även personer födda på samma dag kan vara olika, och detta beror på Ascendanten.
 
Rent logiskt skulle det här inte kunna fungera, det vet jag. Det är därför jag blir så fascinerad över hur väl detta kan stämma in. Framför allt för min del.
Mitt soltecken är Lejonet.
Mitt måntecken är Tvillingarna.
Min Ascendent är Skytten.
Min Descendent är Tvillingarna.
 
Det är just min Ascendent/Descendent som stämmer bäst in på mig, då de stämmer in läskigt väl. Åtminstone enligt den sida jag läst om detta.
Jag har alltid gillat smarta killar, någon som jag kan prata med om annat än...tja, strunt. Jag är en smart tjej, även om det inte alltid märks, och jag gillar att bli utmanad på det intellektuella planet, och jag gillar att ständigt utvecklas. Samtidigt vet jag med mig själv att jag behöver någon som är minst lika lekfull som jag själv är. Jag skulle inte klara av att vara med någon som är strikt och alltför bestämd. Det här har jag känt länge -- långt innan jag började läsa om alla dessa olika tecken! -- och roligt nog beskriver detta en Tvilling-personlighet väldigt väl. Jag vill ha en Tvilling-personlighet i mitt liv, precis som min Descendant säger. 
 
Som jag sade; logiken går inte ihop någonstans när det kommer till astrologi.
Men vad ska man göra när merparten av det man läser om sina olika tecken faktiskt stämmer? Ska man se det som en slump eller finns det någon faktiskt vetenskap i det? 
 

Meet Dexter

 
 

Årets höjdpunkt

Jag tog en promenad tidigare ikväll (jag kom hem för 1½ timme sedan).
Vissa verkar tycka att jag är, mer eller mindre, korkad som går ut när det är mörkt, men jag bryr mig inte om det. Jag gillar mörkret. Jag vet inte varför, men det är någonting med det som lockar mig. Det är något med det som är mysigt. Det betyder dock inte att jag automatiskt dras till de mörkaste platserna där det inte finns några som helst lysen. Visst, det kan hända, men det är inget jag gör ofta. Det här må låta/vara korkat, men det som gör att jag håller mig borta från de ställena är inte för att det kan finnas någon som lurar bland träden. Det handlar snarare om att jag är rädd för min egen klumpighet. Om jag är klumpig mitt på ljusa dagen, hur blir det inte då om jag inte ens har någon ljuskälla, annat än min mobil när jag låser upp den? Skärmen kan bara ge så mycket ljus, men det är det man har när det inte finns någon liten lampa på den.
 
Men det är någonting med mörkret som lockar mig, annat än att det är mysigt.
Hur härligt är det inte att gå ut en stjärnklar kväll? Just ikväll fanns det knappt några moln på himlen och man kunde se mängder med stjärnor. Jag kunde lätt urskilja Karlavagnen och Cassiopeia, vilket gjorde mig lite glad för att vara helt ärlig (jag gillar att jag kommer ihåg lite från fysiklektionerna jag hade i sjuan), men det som verkligen gjorde det här till årets höjdpunkt var att det fanns så många stjärnor att titta på. Jag lade mig ner på marken och låg kvar där i närmre 20 minuter enbart för att titta. Jag ska inte säga att jag inte brydde mig om att gräset var fuktigt, men jag vande mig efter ett litet tag. Om inte annat hade jag en tjocktröja under min jacka och en halsduk som jag lade under huvudet.
 
Bara det låter rofyllt (hoppas jag; om det där är en utlösande stressfaktor för er vet jag inte vad jag gör), men det som gjorde det så härligt var att jag lyssnade på musik, och det var de perfekta låtarna (för stunden) som spelades. En av dem var "Mona Lisa" av The All-American Rejects. Jag tänker inte slänga upp den här då jag snart måste lägga mig, men lyssna gärna på den om ni hinner och tänk er att ni ligger bland relativt högt gräs och blickar upp mot klara stjärnor. 
 

De senaste dagarna

Jag har verkligen varit trött de senaste dagarna, men jag hoppas att det vänder nu! Om inte annat hoppas jag att det vänder för idag.
I fredags vaknade jag i tid, som jag nämnde då, och jag skrev att jag kände mig utvilad trots att jag vaknade -- för mig -- tidigt på morgonen. Jag antar dock att det är den underbara effekten som kommer när man inte har mardrömmar, men när kvällen kom slog tröttheten till; jag satt och gäspade som en liten galning då jag satt på tåget på väg in mot Söder för att träffa ett par vänner.
Natten till lördagen hade jag de konstigaste mardrömmarna man kan ha. Japp, drömmarna. Den första väckte mig, vilket den andra tyvärr inte gjorde. Jag var inte vidare utvilad till på lördagen. När natten mot söndagen kom... Helt ärligt ville jag inte sova. Jag var oerhört trött, men jag vågade inte somna då jag inte ville tillbaka till mina mardrömmar. Jag kunde inte hålla på så i all evighet och kom i säng kring min "normala" tid ändå. Det som var bra med den natten var att jag inte hade några mardrömmar. Istället somnade jag inte förrän efter fem på morgonen. Samma problem hade jag natten till igår; jag somnade inte förrän kring 4-tiden på morgonen.
 
I natt...
Jag kan inte säga att jag hade några problem med att somna i natt, men mina drömmar var så pass rastlösa att jag vaknade av och till. Det blev i alla fall inga mardrömmar, och jag känner mig inte så pass utvilad nu att det finns en chans att jag blir pigg till eftermiddagen/kvällen (till skillnad från i fredags). Det vore bra med tanke på att jag ska träffa M idag igen (yay! :D) för att hjälpa henne med att låna en bok till hennes kurs -- en kurs som jag redan läst.
 
Det känns som att jag kommer att ha större delen av veckan full, men det känns bra.
Idag ska jag träffa M, igår var Natta här. Jag kan lika gärna säga att det är till henne jag arbetat på en bloggdesign -- henne basketföreningen hon spelar för. Tyvärr blev inte mycket gjort på det igår, men vi kom en liten bit på vägen. Istället gjorde vi det vi brukar göra; vi åt lunch och flummade ut totalt. Det finns en sida där man kan ta reda på vilket djur man "är" (själv är jag pingvin) och vi fick den underbara idén om att göra testet som om vi vore Sheldon Cooper. Det var nästan oroväckande hur mycket som stämde in, men bara nästan -- när man skrattar så mycket som vi gjorde är oro det sista man känner av. Igår fick jag även ett telefonsamtal från en av arbetsplatserna jag sökt jobb på -- ingenting är bestämt än, men jag ska få komma in och provjobba några timmar nästa vecka. Det kan gå hur som helst, men hur man än vrider och vänder på det något och det är en möjlighet jag ser fram emot! :)
 
Jag och F har inte pratats vid sedan i fredags/lördags (tekniskt sätt var det lördag), men vi ska ses antingen imorgon eller på torsdag. Om det fina vädret håller i sig lutar det nog åt att det blir torsdag, men man vet ju aldrig. 
 
Nej, nu behöver jag fixa till mig så att det inte blir alltför stressigt när jag väl ska iväg.
Jag hoppas att ni får en bra dag idag!
 

Suicide Awareness Day

Mer känd som "World Suicide Prevention Day".
Jag visste inte att det fanns sådan, men det gör jag nu. Man borde nästan vara mer öppen om det den främsta dödsorsaken bland ungdomar (15-24 år) världen över är självmord. Man borde prata mer om att de som utsätts för mobbning i allt större grad väljer självmord som en sista utväg jämfört med de som inte blivit mobbade.
Om inte annat borde man stanna upp för bara någon minut. Helst flera.
Det finns så många fördomar om hur fegt självmord är, och att man skär sig enbart för att få uppmärksamhet -- för att man är "emo". Är det inte fegare att driva någon till självmord? Är det inte man själv som söker så mycket uppmärksamhet som möjligt genom att förlöjliga någon annan? Det finns sätt att förhindra att självmord begås och att folk skär sig i armarna, men att försöka göra dessa människor till ett skämt är definitivt inte ett av dem.
 
 
Kan ni gissa varför jag valde att skriva "LOVE" på insidan av handleden? På det ställe där många skär sig?
Det är faktiskt av just den anledningen; att det är en av de delar av kroppen man skär sig. Det låter löjligt, men det är lite av en "Don't cut love; don't cut yourself"-tanke bakom det. 
 

"Värdighet är tyvärr struken från menyn"

Jag vet att jag skrev det för ett par veckor sedan, men det kan inte sägas tillräckligt ofta.
Jag tycker att det är tragiskt att se 14-åriga tjejer trycka upp sina bröst i kameran för att sedan ta en bild. Vad som är ännu värre är att dessa tjejer kan ha på sig flera BH:ar ovanpå varandra där den som är längst ner är flera storlekar för liten -- allt för att skapa en push-up effekt, och även en illusion om att man har större bröst än vad man faktiskt har.
Jag finner det så pass tragiskt att jag inte kan se dessa tjejer som "horor", "slampor", "bimbos" eller vad det nu kan vara. Tvärtom blir jag irriterad på andra som slänger ur sig ord som dessa. Oavsett hur man är som person är man skyldig sig själv mer självrespekt än att låtsas vara någon man inte är, eller att försöka anta ett utseende man inte har, för att kunna få uppmärksamhet eller för att kunna passa in. Samtidigt kan jag inte sluta tänka på att det är en "naturlig" konsekvens.
 
När man växer upp får man ständigt höra att insidan spelar större roll är utsidan.
Ja, det stämmer, men hur ska man kunna tro på det fullt ut när man blir kritiserad för sitt utseende allt oftare jämfört med hur ofta man blir kritiserad för sitt beteende? Eller jämfört med hur mycket beröm man får för sin personlighet? Jag vet själv att jag blivit kritiserad för att jag, som regel, inte sminkar mig fler gånger än vad jag fått beröm för min förmåga att läsa avancerade böcker. Det enda, jag kan säga, har hindrat mig från att göra större anspelningar på mitt utseende är för att jag aldrig varit vidare snygg. Det har inte funnits något utseende att göra anspel på. Återigen har det varit någonting jag blivit kritiserad för -- att jag inte gjort tillräckligt för att uppfattas som snygg. 
 
Varje gång man gör sig fin gör man någon form av anspelning. Just när det gäller de flesta tjejer är det viktigare att någon tycker att de ser bra ut mer än att man själv gör det. Varför skulle man annars ställa frågan "Ser det här bra ut?"? Ni får säga vad ni vill om mig nu, men kan ni ärligt talat säga att jag har fel?
Det behöver inte vara någonting fel i det, men det handlar fortfarande om att man försöker göra någon form av anspelning, att man försöker få någon form av bekräftelse, att man försöker få någon form av uppmärksamhet. Om man inte får den uppmärksamhet och bekräftelse man känner att man behöver, går det betydligt längre än att bara fråga en familjemedlem om man gjort bra klädval.
 
Som sagt, jag finner det bara tragiskt att man ser 14-åringar i den typen av bilder.
Men det är inte så konstigt som man skulle kunna tro. Jag själv var likadan en gång i tiden, och på många sätt är jag fortfarande den tjejen. Skillnaden är dock att jag aldrig gjorde ett helhjärtat försök med att "sälja" mitt utseende då jag aldrig haft något utseende värt att sälja. Istället försökte -- försöker! -- jag få bekräftelse på annat håll. Genom min intelligens.
På samma sätt som jag ville ses som smart tror jag att många tjejer vill ses som snygga/sexiga. När det kommer till kritan tror jag inte att det handlar om mer än det. Man kan inte säga att det är någonting som ger en bättre självkänsla, då självkänsla är någonting man finner hos sig själv -- inte genom att arbeta för att få en önskvärd reaktion hos andra. Men istället för att man påpekar hur bra hon ser ut, och istället för att påpeka hur bra hon är som person, kallar man henne för "slampa". Som om det skulle göra saken bättre...
 
Jag har bara babblat på hittills -- det känner till och med jag av -- men det är så svårt för mig att formulera mig på rätt sätt för att kunna få fram den rätta anledningen till varför jag ser detta på det sätt jag gör. Det vore lättare att formulera mig om jag visste att fler höll med mig, men det vågar jag inte påstå. När det kommer till kritan beter sig dessa 14-åringar som vem som helst. Alla -- precis alla! -- söker någon form av bekräftelse och vissa -- däribland jag -- tar det ett eller två steg för långt. Skillnaden mellan mig och "14-åringen" är att jag försökte "överbevisa" att jag är smart mer än snygg och därför kan jag inte ses som slampa.
 
Det är i det här läget jag skulle ställa frågan vem av oss som egentligen har värdighet; jag eller "14-åringen". Jag chansar på att de flesta skulle säga att det var jag då jag inte betedde mig som en slampa, men det finns ingenting som säger att "14-åringen" beter sig som hon visar på bild.
Jag skulle säga att vi båda har lika lite/mycket värdighet då, men den som egentligen saknar värdighet är den som kallar tjejer för "slampa" och/eller "hora". Om man hade bättre saker för sig skulle man trots allt inte trycka ner någon annan för att få sig själv att känna sig bättre.
 

*

 
"If it walks like a duck, quacks like a duck, looks like a duck, it must be a duck"
 
 
 
 
 

Lördag

Det var så kul igår!
Jag träffade M och C inne på Göta Ark ute vid Söder igår kväll, och innan vi visste ordet av hade timmarna gått och det var dags för mig att röra mig vidare. Jag åkte hem runt halv ett, vilket kan ses som tidigt av många, men för mig... Var det snarare sent. Jag höll på att somna på tåget hemåt, men det var verkligen värt det! M och C försökte få mig hem till M, och tro mig, det lät frestande. Det var visserligen bra att jag inte gjorde det; M sade att jag kunde sova på soffan, men med de mardrömmar jag hade i natt hade det inte gått vidare bra.
Jag hatar att de kommit tillbaka.
Jag har ofta mardrömmar, i alla fall av den sort som ständigt håller en på vakt mer än en sorten som får en att vakna i ren skräck. Men de har inte kommit såhär många gånger på såhär kort tid sedan jag var 17-18 år gammal. Jag vaknade av en tidigt imorse, och den skrämde mig till den grad att jag höll mig vaken ett litet tag då jag var lite rädd för att somna om. När jag väl gjorde det kom en ny mardröm -- den typen som håller mig på vakt, den typen av dröm där man ständigt känner att man har någonting att fly från. I mitt fall var det tvärtom -- jag letade efter ett specifikt mål utan att någonsin komma fram; jag stötte på en massa hinder som slängde mig tillbaka till en viss plats och jag fick börja om mitt letande... Det jag var tvungen att akta mig för var alla hinder som drev mig längre och längre bort.
 
Jag är helt slut nu i alla fall, och jag vet inte om det beror på gårdagen eller mardrömmarna. Helt ärligt tror jag att det är det senare. I villket fall som helst hoppas jag på att det blir lättare för mig att sova nu i natt.
Men över till någonting helt annat!
Jag ska iväg till Linn och Tessan om en dryg halvtimme. Om jag kan åka iväg med de kläder jag har på mig nu är jag nästan klar. Om de förväntar sig någonting finare... Tja, jag har inte mycket som är fint, så det skulle inte gå i vilket fall som helst. Dessutom är det lite som jag sade till M när hon fyllde år tidigare i år; "Jag försökte göra mig fin, men det kändes inte 'jag'". 
 
Nej, jag bör fortsätta med att göra mig i ordning, det lilla jag har kvar.
Ha en bra lördag, allihopa!
 

Vakna i tid

För en gångs skull känner jag mig någorlunda utvilad idag!
Jag har haft mardrömmar under veckan som sugit musten ur mig. Det har fått mig att vakna väldigt sent på mornarna, de dagar jag inte haft väckarklocka. Jag stängde av väckarklockan igår och vaknade ändå tidigare än vad jag gjort på över tre veckor. Det kanske låter konstigt, då många verkar gilla att sova länge, men det känns faktiskt skönt att börja dagen på morgonen mer än eftermiddagen. Visserligen tog det ett litet tag för mig att kliva upp då jag bara låg och tänkte på allt och inget, men ändå!
 
Nu hoppas jag bara att jag har kvar den här energin ikväll.
Jag ska träffa två vänner från universitetet ikväll. Den ena av dem träffade jag för inte så länge sedan, men den andra har jag inte sett sedan februari då hon slutade kursen. Ni anar inte hur sjukt pepp jag är! Jag tror rent utav att mamma har blivit smått irriterad på mig för att jag inte kan vara tyst om det. Men det ska verkligen bli kul att träffa dem igen!
 
Vad har ni för planer inför helgen?
 

Min nya pagefrisyr

 
 
Det är inte den bästa bilden, men det kanske ger en liten bild av den frisyr jag skaffade mig tidigare i veckan ;)
Som jag skrev i måndags; det jag hade innan kan bara beskrivas som en hockeyfrilla, så detta är definitivt en förbättring. Som jag skrev då också -- det är så skönt att kunna ha utsläppt igen! Det är dock något ovant med det korta håret i nacken, men man vänjer sig snabbt ^^
 

Studentlitteratur till salu (sociologi)

 
 
Att tänka sociologiskt Zygmunt Bauman, Tim May
65:- (ord. pris: 159:-)
Social handling och sociala relationer Christopher Edling, Jens Rydgren (Red.)
250:- (ord. pris: 315)
Vetenskapsteori för nybörjare Torsten Thurén
115:- (ord. pris: 175:-)
Hur man räknar statistik Olle Vejde
135:- (ord. pris: 200:-)
Samhällsvetenskapliga metoder upplaga 2 Alan Bryman
375:- (ord. pris: 498:-)
Bild och samhälle: Visuell analys som vetenskaplig metod Patrik Aspers, Paul Fuehrer, Árni Sverrisson
195:- (ord. pris: 293:-)
Ett delat samhälle: makt, intersektionalitet och social skiktning Christopher Edling, Fredrik Liljeros (Red)
100:- (ord. pris: 151:-)
 
Anledningen till varför jag säljer böckerna till ett sådant pass högt pris är inte för att jag är snål eller smått pengagalen (visserligen stämmer det sistnämnda in på mig, men det är någonting vi håller tyst om). Nej, det är för att de fortfarande är i väldigt bra skick!
-Jag har inte använt överstrykningspenna i någon av dessa böcker
-De är inte på några sätt trasiga
Att den förstnämnda boken är säljs för ett sådant pass billigt pris är för att den är något utnött då den användes väldigt flitigt i samband med ett grupparbete. Det är den bok i värst skick; de andra böckerna har smått uppvikta hörn på sin höjd.
 
För er som är intresserad av att köpa:
-Det vore enklast om ni befann er kring Stockholm, så att man kan ses och göra en betalning direkt (det ger också er chansen att själva betrakta böckerna), men om ni befinner er på längre avstånd som kräver att böckerna postas till er är det jag som står för frakten.
-Jag har skrivit ut priserna för böckerna separat, men mångrabatt uppkommer vid köp av minst tre böcker
-Släng in en kommentar eller skicka ett mail (liisiish@live.se) vid intresse, eller om ni har några frågor
 
*Priserna inom parantes är de priser jag fann när jag sökte upp böckerna på Internet;
främst Bokus och Adlibris
 

Jobbsök

Mitt glas vin gjorde det hela roligare, men samtidigt har jag inte skickat ut ansökningar än, utan bara sparat x antal sidor med jobbbeskrivningar för att kunna söka om ett par dagar. Det som fick mig att sluta leta efter fler jobb var ren irritation. Trots att jag klickade i en ruta som skulle sålla bort ansökningar där körkort var ett krav dök flera annonser upp där körkort krävs. Jag vet att det är en liten sak att bli irriterad över, och det är rätt dumt om man tänker på det, men det hindrar mig inte från att bli irriterad. Det är irriterande att läsa en jobbeskrivning som tilltalar en på flera olika sätt, men som man inte kan söka till då körkort är ett krav.
 
Utöver det har jag fortfarande inte fått något som helst svar från tidigare ansökningar jag skickat ut.
Jag räknade redan med det, men självförtroendet får ändå en spark i magen. Förhoppningsvis får jag något svar någon gång framöver, men helt ärligt tror jag inte det. Många arbetsplatser skriver ut att tidigare erfarenhet inte spelar stor roll, att det är personligheten som räknas, men när det kommer till kritan vill man hellre ha någon som är erfaren än någon som inte är det.
När jag var hos Arbetsförmedlingen första gången sade man att jag har mycket goda chanser att få ett jobb, med deras hjälp. Frågan är om mina chanser verkligen är så goda eller om skenet bedrar.
 

Inte mycket kvar

Japp, jag talar om bloggdesignen jag håller på med till en vän.
Jag kunde lösa bildspelsproblemet, så nu är den snart klar. Visserligen hade jag velat ha ett större bildspel, och om min vän känner likadant ska jag leta vidare efter andra koder man kan använda sig av, men om det går bra som det är... Åh, jag ser fram emot när den är klar och när den är på plats, så att säga :)
 
Vanligtvis kan jag sitta i dagar med en design (ni skulle bara veta hur lång tid det tog med denna, och jag är fortfarande inte klar -- det är en sak jag måste lista ut hur man gör innan den kan bli klar), men med denna... Okej, jag ska inte säga att jag inte satt ett litet tag, men det berodde på att jag inte visste hur jag skulle göra med bildspelet som jag ville ha på "framsidan" och jag visste inte riktigt heller hur jag skulle bygga upp designen från början, men allt annat fixade jag på två kvällar; typsnitt, färger, inläggsrutorna, kommentarsrutorna... Det gick väldigt smidigt, det.
 
Men dagen har varit väldigt produktiv idag överhuvudtaget!
Okej, det är lite av en lögn, men jag har satt ett par hjul i rörelse igen. Förutom designen har jag börjat skriva på min bok igen, efter veckor av skrivkramp och "läspress". Jag har inte kommit långt, men jag har skrivit om ett par saker och försökt få allt att funka. Handlingarna i min berättelse sker inte i kronologisk ordning, så det gäller att hålla koll på ett och annat. Men det börjar te sig nu, det tror jag. Jag undrar dock om jag ska skicka det jag har till ett par vänner för att se om det är värt att fortsätta eller om jag ska skriva klart utan att bry mig om boken kan bli värt något eller inte. Hmm...
 
Det är faktiskt bara det jag gjort som betyder något.
Jag antar att jag borde passa på att söka ett par jobb också när jag ändå har chansen. Äh, jag har ett glas vin bredvid mig; om det inte får det hela att bli lite roligare vet jag inte vad. 
 

Bildspel till bloggen?

Jag håller på med en bloggdesign till en vän nu.
Jag kan inte påstå att jag snart är klar; jag är färdig med stilmallen och nu är det kodmallarna som ska få sig ett lyft. Det är där jag har fått problem. Mitt största problem är att jag vill få in ett bildspel i designen, men jag vet inte hur jag ska göra.
Min plan är, och jag hoppas att det är möjligt, att man ska mötas av detta bildspel när man besöker bloggadressen, och ingenting annat bortsett från en drop-down-meny (sådan som jag har) som man kan klicka sig vidare till. Jag tror att jag kommit på ett sätt att få till det, men jag behöver lite hjälp med att få in det där bildspelet.
 
Vet någon av er hur man bär sig åt?
 

Det är där det största problemet ligger.
Det är lite andra saker också, men det löser sig -- jag säger det inte för att jag är optimistisk, jag säger det för att jag vet hur jag ska göra för att lösa det. Du har snart din bloggdesign!
 

Ibland, när jag blir ledsen...

 
 
...börjar jag googla fram bilder på 'baby animals'.
Kan ni ärligt säga att ni inte log när ni såg bilderna?
 

Black Balloon

 
 
Jag har börjat lyssna alltmer på Goo Goo Dolls, och... Tja, vad kan jag säga? Jag älskar 90-tals rocken, och Black Balloon är inte direkt någon låt som får mig att ändra den uppfattningen ;)
 
Black Balloon -- Goo Goo Dolls
 

*

 
 
Bildkälla
 

Måndag

Idag har hänt lite saker.
Jag har klippt mig.
Jag fick så ont i huvudet att jag blev tvungen att gå och lägga mig, och jag funderade på att öppna fönstret och skrika på alla som gick förbi att hålla klaffen (vissa av tjejerna/kvinnorna här omkring är så ytliga att man knappt står ut!).
Jag har läst. Ingen nyhet i det.
 
Okej, det är verkligen inte mycket som hänt, men att få håret klippt... Tro mig, det var skönt! Jag har haft håret uppsatt de senaste månaderna för att jag, mer eller mindre, har gått runt med en hockeyfrilla. Jag har velat klippa det länge, men jag ville att det skulle bli lite längre framtill innan jag gjorde något. Nu är det avklarat, och det känns skönt att kunna gå runt i utsläppt hår och veta att man inte ser ut som en idiot. Jag har inte träffat några kompisar idag, så det kommer nog bli lite kul för dem (av någon anledning är det alltid roligare för dem när jag klippt mig än för mig) att se hur det blev. Men jag kan ändå passa på nu berätta att det blev page. Utöver det är det mesta av det färgade håret bortklippt, så dip-dye-effekten börjar komma bort. Ja, jag är glad över det trots trenden. Vill ni veta varför? För att det är en trend.
 
Mitt på dagen fick jag riktigt ont i huvudet, nästan "migrän-ont". Det jobbiga var att jag kunde känna hur det först bultade på höger sida, sedan vänster. Höger, vänster, höger, vänster... Jag kan inte heller sova utan att ha fönstret öppet (även under vissa vinterdagar kan detta vara svårt) för att det blir så kvavt. Förutom att telefonen ringde här hemma (jag orkade inte ta mig upp ur sängen för att svara), var det så mycket liv utanför. Det var bilar, någon motorcykel utan ljuddämpare, skrikande barn, tjafsande tonåringar och allmänt ytliga och bortskämda kommentarer. Jag vet inte vad som var värst -- motorcykeln eller de ytliga kommentarerna.
 
Äh, det kunde ha varit värre!
Jag älskar känslan av nyklippt hår, huvudvärken är borta och boken är inte utläst så jag har lite läsning att se fram emot :)
 

"Läran om det uppenbara"

När jag var på Arbetsförmedlingen förra månaden för att verifiera mina betyg fick jag träffa en handledare. Han reagerade på att jag läst sociologi, och han påpekade att det var läran om det uppenbara. Det är det verkligen, men det är väldigt bra då det får en att öppna ögonen. Framför allt kursen "Sociologisk Analys" har kommit att bli väldigt användbart även om det var den kursen var den jobbigaste, för att uttrycka det milt.
Men det är nu jag fått upp ögonen på saker som jag inte tänkt på tidigare, på saker man sällan tänker på för att de är så självklara.
 
Tidningsartiklar är ett exempel, framför allt rubriker och löpsedlar.
Vår kursledare för "Sociologisk analys" visade en tidningsartikel vars rubrik antydde att det finns ett orsakssamband mellan skolstarter och spridning av klamydia. Visserligen är det kanske lite av ett extremt exempel, och jag hoppas på att ingen tror på det, men samtidigt är det en tidningsartikel och vem litar inte på dem?
Nej, spridning av klamydia sker inte av skolstarter. Att ha sex utan kondom när man bär på sjukdomen, det gör att den sprids.
 
Häromdagen såg jag en löpsedel som sade att man kan minska risken med att drabbas av Alzheimers om man borstar tänderna. Visserligen vet jag inte hur undersökningen gott till, men någonting säger mig att man inte letat upp personer som struntat i tandborstning för att sedan undersöka dessa i x antal år. För mig är det mer troligt att man undersökt personer som redan har Alzheimers och upptäckt dålig tandhygien. Med det sagt; Är det möjligt att vi pratar om personer som helt enkelt glömt bort att sköta sina tänder?
 
Om man återigen väder sig till löpsedlar; Hur många av er lägger märke till "Polisen misstänker"-raden högst upp på en löpsedel när ett brott begåtts? Det finns en anledning till varför man låter den raden vara väldigt liten, i jämförelse med resten av texten. Jag vet inte vad det är för anledning, men jag vet vilken effekt den ger. I och med att man inte ser det drar man en slutsats som kan vara felaktig. När Anna Lindh dog var tidningar snabba med att måla upp en man som mördaren, trots att det senare visade sig att det inte var han för fem öre. Som tur var visade man enbart en censurerad bild av honom -- om man publicerat en tydlig bild av hans ansikte kunde vad som helst ha hänt, eller hur?
 
För flera år sedan publicerades en artikel som sade att vackra par, men största sannolikhet, skulle få en flicka som första barn för att pojkar inte har användning av skönheten på samma sätt som flickor. Innan jag pekar ut alla fem felen i den artikeln ska jag också nämna att man utgått från kända par och att "den största sannolikheten" låg på 60%.
För det första; 60-40 är alldeles för nära 50-50 för att man ska tala om någonting sådant. Framför allt när man gör en studie på amerikanska kändisar som ska täcka några miljarder människor.
För det andra; killar kan också vara vackra, och det finns inget som säger att tjejer behöver skönhet mer än killar. Om så är fallet har mina gamla mobbare rätt -- jag skulle vara värdelös om yttre skönhet var allt jag hade, framför allt med tanke på att jag saknar det mesta av det.
För det tredje; kön sitter inte i skönhet. Det är inte direkt så att alla spermier som bär på y-kromosomen stannar upp och släpper fram "x-kromosomerna" för att kvinnan är vacker och för att mannen är snygg.
 
Som jag sade, det här är inget man alltid tänker på i första taget för att de kommer från tidningsartiklar, och än mer kan tidningar påpeka att det är en form av studie/forskning som ligger bakom det. Men bara för att det är forskning betyder det inte att det är sant, eller att man kan tala om det som någonting övergripande. I sådana fall kan jag påstå att mer än 3/4 av alla människor skulle testa på att ha sex om de fick vara av motsatt kön för en dag baserat på forskning. Denna forskning skulle då vara baserad på 9 personer jag frågade.
 

My friend Jo

 
 
Vi två var ute och tog en ny runda bilder häromdagen.
Av nästan 60 bilder plockade jag ut sju stycken. 
Denna var min favorit, och den enda jag kan säga att jag blev stolt över.
 

Obetydlig...eller?

Jag ska inte säga att jag känner mig obetydlig -- så illa är det inte!
Men samtidigt känner man sig så oerhört liten när man inser vad andra människor gör, eller vad andra människor åstadkommit. Av någon anledning skyggar jag inte undan från den känslan, även om en del av mig skäms över mig själv för att fortfarande vara kvar på samma ställe som jag var när jag var 19.
 
Gamla klasskamrater är med i ett band. Det är ett litet ett, men de har ändå fans utomlands.
En gammal vän till mig har flyttat till Kina.
Ytterligare ett par vänner flyttade också utomlands, även om det var mer temporärt.
En gammal skolkamrat till mig cyklade (det var ett par tågresor och någon båtresa) från Sverige till Thailand -- en resa som påbörjades bara något år efter en stor olycka -- och planerar nu en resa genom Nord- och Sydamerika för att sedan ta ett flyg till Afrika och cykla till Sverige därifrån.
 
Just det sista är någonting jag fortfarande är överväldigad över. Det är en liten skillnad mellan de typerna av resor och mina entimmars-promenader, om man säger så. Med tanke på att han inte är mycket äldre än mig blir det så verkligt också på något sätt. Jag har inte så mycket att skylla på längre. Det är just dte här jag behöver.
Motivation.
Frågan är bara vad jag ska motiveras till. Att resa? Att skriva? Att lära sig dansa? Att lära sig gå in i ett rum utan att slå i sig i dörrkarmen? Det sistnämnda skulle inte vara helt fel, men hur lär man sig sådant?

Äh, någonting måste jag komma på!
Nu till en början vill jag bara arbeta, men sedan då? Jag vill inte vara fast vid ett jobb hela livet ut. Jag vet hur illa det låter, men jag vill verkligen ut och resa. Kanske inte med cykel, men samtidigt skulle det vara kul att kunna besöka platser som inte finns på kartan, så att säga -- jag vill kunna besöka platser som inte är renodlade turistorter. Om man ska lära sig om en plats måste man lära sig av personerna och hur lär man sig av människor när man befinner sig i områden som, till viss del, är skyddad från verkligheten? 
 
Som jag sade; jag skäms lite grann över att jag är på samma plats där jag var för två år sedan.
Men jag hoppas att det ska lösa sig på ett eller annat sätt. Jag vet att jag måste arbeta för det, men jag hoppas att det blir lönt det. 
 

Lite att göra

Jag har precis redigerat ett par bilder jag tog på en nära vän för ett par dagar sedan.
Tyvärr hade vi inte vädret på vår sida då, och jag blev inte så nöjd med bilderna som jag hade hoppats, men det finns en bild som till och med överraskade min mamma för att den blev så bra. Japp, jag var tvungen att slänga in den kommentaren på något vänster, men det säger en del om bilden -- inte minst då mamma är så pass van vid mina bilder, och då inte mycket kan få henne något mållös.
 
Men utöver det har jag en bloggdesign att fixa åt en annan nära vän.
Vem det är får ni reda på sedan; just nu vill jag inte lämna ut alltför mycket information. Det svåra är bara att jag har getts väldigt fria tyglar med den. Det kan vara bra i sig då det blir roligare så, men samtidigt blir det så svårt att veta exakt hur man ska göra. Det jag är rädd för är att det inte kommer att bli bra, men om jag lyckas med den idén som ploppade upp i skallen på mig häromdagen... Tro mig, det kommer bli bra då!
Jag ska försöka se vad jag kan göra redan nu ikväll, men annars är planen att jag kommer sitta större delen imorgon. Förlåt att det tagit sådan tid med att börja med den, men designen kommer nu!
 
Önska mig lycka till!! :)
 

14 böcker avklarade

Japp, jag läste ut den fjortonde boken för sommaren för två dagar sedan, och bara under augusti har jag läst 9 av dem. Jag påbörjade en femtonde bok som jag läste större delen av gårdagen -- inte för att jag trodde att jag kunde läsa ut den, utan för att jag fastnade för den. Jag har drygt 100 sidor kvar, så utläst kommer den vara innan jag går och lägger mig.
Men under 2½ månad (jag började inte läsa förrän i mitten av juni) har jag läst 14 böcker.
5 983 sidor.
Räknar man med de sidor jag hann läsa igår innan jag lade mig hamnar siffran på närmre 6 250. 
Märks det att jag är stolt över att vara lite nördig?
 
Igår tittade jag dessutom på "The Hunger Games"; jag tänkte att det skulle vara en bra idé att hyra den då jag precis läst boken. Jag blev inte så besviken som jag trodde. Många som läst boken har sagt att den är dålig och då har man bl.a. tagit upp att man klippt bort en massa från boken. Man har tagit bort "rätt" grejer; historien är lång, liksom filmen, och det fanns ingen vä runt det hela. Hur man än vrider och vänder på det skulle scener ur boken bli bortvalda inför filmen. Visst, det är synd att man tog bort alla minnen med Gale, för det hade varit roligare att förstå den relationen och se hur djupt ner den faktiskt går, men det var inte så illa som jag trodde att det skulle vara.
Det dumma är i sådana fall att man får se vad som sker i kontrollrummet. Det tar bort "the element of surprise", och man hade kunnat lägga till 10-15 minuter på filmen för att kunna gå djupare ner i känslorna.
Exempelvis den starka relationen mellan Katniss och Rue, som inte alls kommer fram i filmen.
Eller det faktum att Peeta är djupt förälskad i Katniss och att hon låtsas känna detsamma för honom för att hålla sig levande -- att underhålla publiken, att se till att sponsorer spenderar pengar på nödvändigheter kräver sitt pris.
 
Men jag ska inte gå in mer på filmen!
Jag ska inte gå inte så mycket på annat heller för den delen. Det är lite som sker runt omkring nu, känner jag, och jag måste försöka reda ut vad som är sant och inte för jag vet att det finns lögner i lite av det jag hört de senaste dagarna. Jag vet att det låter konstigt, och tyvärr kan jag inte säga mer än det, men det jag vet är att en person ljuger för mig. Om inte för mig, så för någon som står mig nära. Det är inga vita lögner jag pratar om heller, och då är frågan vem av oss två som blir utnyttjad.
Jag borde ta upp det med den här personen, men någonting säger mig att det inte blir bättre -- det är antingen jag eller den här tjejen som står mig nära som kommer att hamna i ett skottläge, och någonting säger mig att det blir hon som hamnar där.
 
Det är så löjligt rörigt att jag inte orkar med det längre, och jag vet att det krävs 38 NSA-agenter för att försöka skapa någon mening i det jag skriver, men jag känner att jag behöver få lite perspektiv. Om jag inte gör något kommer någon av oss två (om inte båda) fortsättas att bli utnyttjade, men gör jag något kan vem som helst hamna i ett skottläge (bildligt talat!).
Låter jag det vara och backa undan kanske jag undviker både och, men samtidigt vill jag veta vem som blir utnyttjad och varför.
 
Hur får man på bästa sätt ärliga svar från en person som ljuger så pass mycket att ett manus till en såpopera verkar logisk i jämförelse?