Halloween

Snart är det Halloween.
Är ni spända? Har ni några speciella planer? Vad kommer ni klä ut er till?
 
Under själva Halloween (nu på onsdag) kommer jag inte jobba, men under helgen, när vi i Sverige faktiskt firar det, kommer jag att jobba. Även om jag inte jobbade då skulle jag ändå vara den enda tjejen som inte är "sexigt" klädd. Kan ni tänka er varför jag satte sexigt inom citationstecken?
Jag kan inte riktigt förstå grejen med tjejer som klär sig "sexigt" under Halloween. Främst för att många tar det alltför långt där det inte blir sexigt alls. Ja, det finns en linje mellan att vara sexig och... Tja, helt ärligt -- smaklös. Visserligen har jag bara blivit kallad sexig en gång, men då var jag fullt påklädd och jag tror att det kan säga någonting; sexighet sitter inte i vad man har för kläder på sig. Det handlar snarare om attityd, och i många fall självförtroende/självkänsla. Man kan vara sexig utan att blotta allt; tänk på det.
 

Även om jag gick på någon fest skulle jag inte klä mig "sexigt". Jag skulle inte ens ha klätt ut mig till en kvinnlig karaktär då jag finner Scarecrow från Wizard of Oz charmig. 
 
Jag vet att jag inte borde bry mig alltför mycket om detta; Det handlar om en kväll, det handlar om att få släppa alla hämningar när det gäller kläder och att utnyttja tillfället fullt ut... Men om jag ska vara helt ärlig är det inte kläderna i sig som stör mig. Det är snarare attityden kring det hela som jag inte riktigt kan få grepp om. Jag tror faktiskt att jag skulle haft lättare att se det roliga i det hela om jag inte hade hört samma anledning gång efter annan; att försöka få till sig killars uppmärksamhet.
Tro mig, det finns viktigare saker än att försöka fånga killars uppmärksamhet...
 

Mitt i oktoberkylan

 
 

13 timmar senare

Vilken dag!
Idag var det första gången jag fick öppna butiken. Jag ska inte förneka att det var lite läskigt; jag var så rädd att misslyckas med allting. Det blev inte bättre av att jag eldade upp mig själv genom att känna att det tar emot att ringa till antingen någon av mina medarbetare eller min chef -- det är en sak när jag behöver ringa på kvällen, och när jag vet att de är vakna. Det är en annan sak när klockan är 10 på en lördagmorgon. Jag vet att alla inte sover då, men jag vet också att alla inte är vakna vid den tiden.
Men det gick bra.
Det kändes åtminstone som det.
Jag blev dock lite ställd när en stressad kund väntade på att kunna köpa något när jag inte ens hunnit få igång datorn. Redan vid start blev det smått stressigt, men andra ord, men det lugnade ner sig senare under dagen.
 
Jag slutade för nästan 6 timmar sedan och jag känner mig fortfarande slut.
Visserligen kom jag också hem från en promenad nyligen, vilket inte bidrar till "återhämtning", men det är en annan femma. Jag har sedan dess fått i mig middag, lite vin och nu väntar en kopp kaffe och choklad på mig. Jag fick lust att hyra ett par filmer när jag var på väg hem från promenaden, men jag avstod -- istället tänker jag sätta mig ner och titta på ett par gamla (!) "Full House"-avsnitt.
 
Kort sagt, ännu en "skandal-lös" lördag.
Ibland är det bra härligt att vara jag, om jag får säga det själv ^^
 
Hur har ni haft det?
 

I want to have control I want a perfect body

There are a few things to think about before you decide to lose weight. First, don't starve yourself!

Sure, you get skinnier if you stop eating, but to what expense? If you don't get enough calcium, your bones will break more easily.

The muscles need protein, and if you stop eating protein your muscles will deteriorate. What many seem to forget is that the vital organs themselves -- the heart, for example -- are muscles. An anorexic is, believe it or not, at equal risk suffering a heart-attack as an overweight person due to lack of protein.

The body also needs iron; if you don't get enough of that you'll become anaemic, which will cause headaches and fatigue. You'll have more difficulties to concentrate. Your immune-system weakens, your skin will get pale, and you might even lose your hair... As a woman, the menstrual cycles will be set off, which affects the fertility. Even if you don't want to have a baby, absence of periods isn't something to strive for since it's a sign that the body is in a bad shape.

 

If you don't get the necessary fats (yes, the body actually needs fat) you'll get cold a lot easier. In some cases the body hair grows quicker in order to keep the body somewhat warm. Apart from that, fat is a greater source of energy than protein and carbs. Fat is also required to absorb the fat-soluble vitamins, such as vitamins A, D, E and K. Without these you might suffer from inflammation in your eyes, infections and excessive bleeding. 

 

Now, carbs...

People seem to think that carbs should be avoided to all cost, but that's not true. The brain and the nervous system depend on the energy from carbs. When we don't get enough carbs, the body starts to break down protein or fat and transform it into carbs to satisfy the brain's needs. Again, this could actually hurt the vital organs.

 

Secondly, you shouldn't cut down on nutrients.

You shouldn't stop eating carbs or fat altogether. You should eat the right kinds of fat and the right kinds of carbs, and you should eat the right amounts of it. 

 

Thirdly, be careful with your exercise. 

You should exercise -- not only is it a good way to lose weight, but it's healthy and keeps your body strong. BUT DO NOT OVERDO IT! Too much exercise could harm your body and if you don't get the right nutrients (and the right amounts) the body won't be able to build up any muscles. It's all about balance and moderation.

 

Fourthly (and this is the most important thing to think about), ask yourself if you need to lose weight. You also need to ask yourself “Who am I doing this for?”

It's always a good thing to have a healthy lifestyle, but losing weight and staying healthy are two different things -- losing too much weight IS unhealthy. If you are overweight, and if it's necessary for you to lose weight, then you should lose some weight. But don't lose more weight than necessary. By "necessary" I mean "necessary for your own good", not "for your looks". If you strive to be skinny and beautiful, you might lose track on how much you actually weigh and you might lose more weight than your body can handle.

 

Source

 

Don't ever lose weight to get skinny.

Slim people are beautiful, but so are people with rounder shapes. After all, beauty doesn't have a weight-limit. 

 

It's Friday

 
 

Pengarna rullar ut

Jag fick min lön idag.
Min första lön! Det tog sin lilla tid (det är få som skaffar jobb först efter att man fylllt 20 -- och jag är 21!), men nu har jag det! Vänner har sagt till mig att jag gjort rätt i att inte hoppa på något jag inte tror att jag skulle trivas med; jag har inte varit kräsen på några som helst sätt när det gäller jobb. Jag har inte krävt en viss summa pengar i månaden, eller liknande. Jag har bara gått efter min magkänsla, och jag har fattat väldigt bra beslut utifrån min magkänsla. Det här jobbet är ett av dem. Jag vet att jag kan bli utsatt för rån (den risken finns alltid, framför allt när man jobbar i butik), men än så länge känns det väldigt bra. Vissa kunder kan vara otrevliga, men samtidigt finns det många kunder som är oerhört trevliga och det är dessa som verkligen kan göra ens dag.
Att jag dessutom fått lön...
Jag ville inte låta girig där, men det känns så overkligt, på något sätt. Jag gör någonting jag känner att jag gillar, något jag trivs med, och... Och det är mitt jobb. Det kan bli rätt hektiskt ibland, men över lag gillar jag det och det är sällan jag ser det som mitt jobb. Men idag slog det mig verkligen när jag såg lönespecifikationen. Jag har ett jobb. Ett jag gillar.
 
Men jag har inte firat på något sätt idag, och inte köpt någonting speciellt. Jag vet att det är ganska vanligt att man, efter löning, går ut och tar någon drink (eller fler) -- framför allt när man är i min ålder -- men inte ens det har jag planerat. Istället har jag, med Linns hjälp, storhandlat idag. Säg vad ni vill, men jag har hellre en full kyl/frys än att själv vara full. Jag passade även på att slänga in ett par slantar på mitt sparkonto. Det ger mig en viss summa att leva på till nästa lön, och som det ser ut nu kommer jag klara det. Jag har klarat mig på mindre än hälften utan större problem, så det ska nog gå ;)
Utöver storhandlingen har jag städat här hemma, vilket behövdes!
Jag började städa häromdagen, och ikväll blev jag klar. Jag ska inte förneka att ett glas vin hade suttit fint, men jag fick någonting bättre -- snö! Det är lite tidigt för snö, det håller jag med om, men förra året upplevde jag ingen snö vid årsslutet. Med det i åtanke är jag glad över att kunna njuta av det när det föll ner tidigare ikväll...
 

Den gladare nörden

 
 
 
När man tittar på TV-serier, framför allt de från USA, målas alltid en stereotyp upp, och den person man genast ogillar är nörden som inte kan förstå sig på någonting och som alltid ska förstöra allt för de andra. Ni vet nog vad jag talar om; Det är "alltid" nörden som räcker upp handen på lektionerna utan att ge någon annan en chans och det är alltid denne som inte förstår att man behöver veta mer saker än det som står i böcker för att kunna klara sig i det verkliga livet. Det är alltid nörden som förstör den coola festen, och det är alltid denne som inte dricker.
Jag vet inte om detta kan ha "eldat på" bilden av nördar.
Jag vet inte om det är dessa typer av serier som sett till att bilden av nördar är som den är. Men samtidigt kan man ställa sig frågan varför det är som så att det alltid varit någonting nedvärderande att vara nörd och att man ska sträva efter att vara "cool". Inte minst då det finns en mängd olika TV-serier som målar upp de coola som hjältar.
Jag kan inte sluta tänka på hur det skulle vara om det fanns fler serier som berättade den "andra historien". Hur nörden arbetar hårt för att kunna ta sig fram i livet och som blir kränkt på flera tänkbara sätt enbart p.g.a. det. Nörden är inte alltid den som leder, men det kanske finns bra kvaliteter hos denne ändå...?
 
Jag har alltid varit en nörd.
Mina "nördigheter" har varierat sig, men jag har alltid varit någon form av nörd. Det har främst kretsat kring min vetgirighet -- min iver att lära mig någonting nytt -- och min kärlek till böcker, men jag har inte alltid varit samma typ av nörd.
När jag var yngre såg jag ingenting bra med det och jag tog ständigt illa upp när någon kallade mig nörd. Nu ser jag dock ingen anledning till varför jag ska ta illa upp. För att vara helt ärlig hade jag kunnat vara värre saker än en nörd; som nörd är jag smart och nyfiken -- hur dåligt är det på en skala, om man tänker efter?
 
Det är lite sorgligt när man ser människor som försöker göra allt de kan för att kunna tillhöra "de coola". Man ser hur de gör vad som krävs för att passa in och man ser hur de försöker anpassa sig till vissa regler -- regler som avgör vad och vilka som är coola. Men vem är det som skriver dessa regler egentligen? Att vara cool idag innefattar inte samma saker som på 90-talet, eller ens 2000-talet, så några fasta regler finns det inte, men det finns uppenbarligen regler. Vad skulle annars kategorisera in människor som "cool" och "nörd"? 
Jag gillar inte att det är såhär (uppenbarligen), men det finns ingen chans att man kan ändra på det -- tyvärr. Så istället för att få kategoriseringar att försvinna, varför inte försöka gilla sig själv -- och andra! -- oavsett kategori? Och istället för att ständigt arbeta för att få bekräftelse från andra kan man väl lika gärna arbeta för att göra sig själv stolt och för att vara sig själv.
 

75% rea

 
 
Jag är nog inte den enda som älskar rea, men när man hittar en ring för 25:- gillar man den lite mer ;)
Köpt på Gina Tricot
 

Tisdag

Låter det konstigt om jag säger att jag blev så pass arg att jag började städa lägenheten, trots att klockan var efter nio? Äh, tyck vad ni vill -- rengöringsmedlet har lotusdoft, så ni kan tänka er hur det doftar här hemma ^^
Visserligen är jag inte klar och måste fortsätta senare i veckan, men det är en annan femma.
 
De senaste dagarna har varit... Jag vet inte riktigt, om jag ska vara helt ärlig.
Jag spenderade fredag- och lördagkvällen hemma hos Asia; båda kvällarna tittade vi på film som jag hyrt från jobbet. Bara över helgen hyrde jag fem filmer som jag hann titta på innan mitt nästa arbetspass. Min chef hörde av sig i lördags och undrade om jag kunde ta ett pass på söndagkvällen. Självklart kunde jag det, så jag spenderade kvällen där. Jag måste säga att jag verkligen gillar det, och jag har börjat komma in i stängningsrutinerna nu. Visserligen har jag bara stängt butiken tre gånger, så vi får se om rutinerna håller i sig. Så länge det inte blir som första gången ska det säkert gå.
Tanken var att jag skulle träffa två vänner från skolan igår, men förkylningen som tagit en till runda kom i vägen. Idag har jag inte heller gjort mycket mer än att ta det lugnt och promenera. Jag måste erkänna att det varit skönt att återhämta krafterna. Dels är det jobbigare på jobbet än vad man tror, men utöver det har jag haft en och annan mardröm igen. Jag har varit fri från dem under större delen av månaden, men självklart skulle jag vakna av en nu inatt.
Jag hoppas bara att de kan hålla sig borta.
 
En bild jag tog idag; skulle ni tro mig om jag sade att jag inte gjorde så mycket mer än att höja kontrasterna och att göra bilden svartvitt när jag redigerade den?
 
Som jag sade; jag städade nu på kvällen.
Jag blev arg och kunde inte få ur mig den energin på ett annat sätt. Visserligen kan jag inte klaga; lägenheten luktar lotus och det behövdes verkligen städas här. Nu är det bara köket som ska dammas, hela lägenheten ska dammsugas av och några golv behöver svabbas. Någon som vill "hjälpa" mig med det? (med andra ord; någon som vill göra det åt mig medan jag äter choklad och dricker lite vin?)
 

Under the maple tree

 
 
Vår, sommar eller höst -- det är mysigt att ligga på marken.
Om den inte är för blöt. 
Det går bra att ligga på marken på vintern också om man har rätt kläder; tyvärr har jag inte det, vilket gör det något kallt.
 
Jag vet inte varför, men jag kan inte motstå att lägga mig under ett träd när solen är framme. Vanligtvis brukar jag hålla mig i rörelse, då jag är ute och går, men när jag stannar upp och ser träd händer det att jag antingen sätter mig under det, eller lägger mig ner.
 

I huvudet på Lisa...

1. Vad ska jag klä ut mig till Halloween? Jag har velat klä ut mig till Scarecrow från Wizard Of Oz väldigt länge, och det lutar åt det, men samtidigt måste jag medge att jag skulle ge en rolig twist till Dorothy om jag klädde ut mig som henne (med mina tatueringar, min piercing och mitt korta hår).
 
2. När ska kvinnorna på tampongreklamerna sluta gymma -- och le! -- och börja äta glass?
 
3. Eller är det kanske jag som ska gymma istället för att äta glass?
 
4. Nej, glass ska det vara!
 
5. Det händer (väldigt sällan, vilket är tur) att vi får hem brev i pappas namn. Med tanke på att han varit död i snart sju år vet jag inte riktigt hur jag ska tolka det. Hur ska jag tolka det?
 
6. Var tog stickorna vägen? Precis när jag tänkte att det skulle vara en bra idé att sticka en halsduk försvinner dem...
 
7. Jag har påbörjat två böcker. Vilken ska jag läsa innan jag går och lägger mig?
 
8. Eller ska jag lösa sudoku istället?
 
9. Är jag nördig av mig?
Jag vet att jag alltid har varit en nörd, men nu börjar jag tänka att jag inte befinner mig på den charmiga delen av Nörd-dalen, utan snarare på den oroväckande delen...
 
10. Folk har väldigt mycket att säga till om mitt hår och hur de vill att jag ska ha det. Ska det verkligen vara så svårt att låta mig och mitt hår vara i fred?
 
11. Jag blir ständigt beskylld för mina brister, men vore jag perfekt skulle hela jag vara en enda stor brist. 
 
12. Jag var nära på att skriva "brits" där. Det hade varit någonting roligt.
Okej, skräckinjagande.
 
13. Apropå skräckinjagande; Vad är det som får folk att tro att jag inte är skrämmande på något sätt? Nu menar jag inte läskig, för det tror jag inte att jag vill vara, utan... Jag undrar bara vad som får andra att tänka att det är okej att dra nytta av mig -- att klanka ner mig för varenda minsta lilla grej även när jag gör mitt bästa? Även när jag lägger ner all min energi åt något är det inte alltid tillräckligt. Det finns fortfarande någonting man kan klaga om.
Vad är det om mig som säger att jag är en golvmatta?
 
14. Hur i helvete har jag lyckats med att ta sönder mina skor?  
 
15. Hur lyckas jag få min ena skinka att somna, men inte den andra?
 

*

 
 
"Not all those who wander are lost"
~ J.R.R. Tolkien
 

The Temper Trap

Jag har verkligen fastnat för det bandet nu, och jag förstår inte hur det kunnat dröja så länge för mig att lyssna på dem! Jag är, minst sagt, kär i deras låtar och jag har spelat ett par av dem gång efter annan.
I vilket fall som helst är dessa mina favoriter bland de jag lyssnat på hittills :)
 
Sweet Disposition
 
Love Lost
 
Fools
 

Spirit Day

Jag hade faktiskt glömt bort det här datumet.
Jag hade fått för mig att det inte var idag; att det först var i övermorgon. Varför vet jag inte, men så var det i alla fall. Nu har jag åtminstone slängt på mig någonting lila, jag har bytt profilbilder till lila bilder (kommer dock inte göra det här på bloggen). Även om det blev lite sent påtänkt tänker jag inte strunta i Spirit Day. Jag bryr mig inte heller om att det är någonting som annordnats i främst USA; när det kommer till kritan handlar det om ett globalt problem.
 
För er som inte vet det handlar Spirit Day om att man tar en ställning mot mobbning gentemot HBTQ-personer. Jag vet inte hur stor siffran är i Sverige, men enligt en undersökning är "gay and lesbian teens [...] two to three times as more likely to commit teen suicide than other youths." Enligt den undersökningen kan nästan en tredjedel av alla "lyckade" självmord relateras till sexuell identitetskris, och elever inom HBTQ-gruppen löper en fem gånger högre risk att skolka från skolan för att de känner sig otrygga -- detta till följd av mobbning för deras sexuella läggning.
Jag vet inte i vilket omfång undersökningen gäller (jag vet inte om det är en global studie, eller om det enbart rör sig om USA), men jag tror inte att det spelar någon roll. Vi vet alla att mobbning försigår, och vi vet alla hur utsatta HBTQ-personer kan vara. 
 
Mobbning är aldrig okej!
Det är det första man måste veta; det är ett av de första man bör lära sig. Det är inte okej att få en annan människa att känna sig otrygg!
Det är inte okej att få denne att känna sig utsatt!
Det är inte okej att få denne att känna sig fördriven på ett eller annat sätt!
Det är inte okej att driva en person så långt att denne inte ser någon annan lösning än att ta sitt liv!
Det är inte heller okej att mobbning inte ses som mobbning förrän den utsatte försökt ta sitt liv. Det har redan då gått alldeles för långt, och om personen "lyckats" med att döda sig själv...
Detta gäller alla! Man har inte mer rätt att utsätta HBTQ-personer för mobbning bara för att man tycker att det är fel. Man har inte mer rätt att utsätta någon för mobbning överhuvudtaget, oavsett vilka anledningar man ger. Det spelar ingen roll om man baserar sin avsky gentemot bl.a. homosexuella på religion eller om man baserar det på enkel dumhet -- det finns inget som talar för att man ska "få lov" att utsätta någon annan för mobbning.
 
 
Jag kan inte sluta tänka på att vi borde ha kommit längre än så här, vid det här laget. Det är 2012 och fortfarande blir ungdomar utsatta för mobbning när det kommer till fråga om sexualitet. Man vet nu att homosexualitet inte är ett val och att det inte är en sjukdom. Att vara lesbisk, bög, bi eller trans är någonting man är -- man väljer att vara homo/bi lika lite som man väljer att vara hetero. Man väljer att vara trans lika lite som man väljer att födas som "något". 
 

Andra chansen

Jag kunde inte arbeta i lördags då jag var sjuk, så mitt andra kvällspass börjar om...mindre än tre timmar, faktiskt. Jag var rädd att jag inte skulle få en till chans att stänga, om jag ska vara helt ärlig. Inte med tanke på hur många fel jag gjorde förra gången. Men jag hoppas att det ska bli bättre den här gången! Om inte annat är jag lite mer förberedd på rutinerna, och dessutom knde jag inte somna i natt vilket resulterade i lite plannerande.
Och ångest.
Förhoppningsvis ska det gå bra idag/ikväll och förhoppningsvis sätts inte mitt blodsocker ur spel så att jag börjar skaka när jag ska ta emot kunder. Japp, det hände förra gången. Det gick över snabbt, men det var inte särskilt kul för att vara helt ärlig. Jag har redan en viss tendens att tappa saker; jag behöver inte ytterligare "anledningar" till att göra det.
 
Jag vet att det var ett par dagar sedan jag skrev, men för att vara helt ärlig har jag inte haft mycket att berätta om. Jag vet att det inte hindrat mig tidigare, men samtidigt hade jag en tid där jag skrev helt meningslösa inlägg. Mer meningslöst än detta, faktiskt. I förrigår var jag fortfarande sjuk, så jag var aldrig ute på en promenad (vilket hade varit mysigt). Utöver det åkte jag på ett migränliknande anfall. Jag har aldrig haft så ont i huvudet tidigare. Det gjorde så pass ont att jag inte kunde spy trots illamåendet. 
Jag fick en betydligt bättre dag igår, som tur var!
Jag träffade Linn i Farsta över en räkmacka. Vi blev kvar på fiket i nästan två timmar innan vi rörde oss vidare. Hon stannade till hemma hos mig för någon timme, och precis som alltid flummade vi oss ganska så rejält. En av höjdpunkterna var dock att vi bestämde att vi ska ses även imorgon för att åka förbi tatueringsstudion!
 
Japp, det blir av nu!
Jag har gått runt så länge med viljan att tatuera mig igen, så jag ska "hälsa på" på fredag, höra om min idé är genomförbar och se hur mycket det kostar. Blir det alltför mycket tänker jag vänta till efter jul, men annars hoppas jag att jag kan få den gjord innan jag ska på Muse-konserten. I vilket fall som helst tänker jag inte vänta till år 2013 -- 2012 ska inte bli ett tatueringsfritt år för min del, det har jag bestämt!
 

Med en stiftpenna

 
 
Jag kan inte säga att jag är bra på att rita, men jag "börjar" bli bättre -- jag är definitivt bättre nu än när jag var 15. Vi ska inte ens gå in på hur dålig jag var då... Jag är inte riktigt klar med håret, men det är inte mycket jag har kvar på det. Det hade varit annorlundaa om teckningen täckt ett stort papper. Ett papper, rent utav
 
Jag kan inte påstå att jag inte förstår varför man köper skisspennor i olika hårdhetsgrader -- jag älskar dem och man kan få till så otroligt fina skisser! Men skisspennor är inget måste. Effekten blir såklart inte lika fin, men man kan använda sig av vanliga stiftpennor. Det är bara att man ser till att man ritar i "lager"; att man ritar allt till att börja med, skuggar upp områden som behöver skuggningar, återgå till de områden som behöver mörkare skuggning, och så vidare. Dessutom har man suddgummit man kan använda sig av -- antingen genom att sudda ut någon linje eller för att ljusa upp vissa områden (sudda inte frenetiskt i sådana fall; dra istället suddgummit försiktigt över teckningen, om du inte vill knåda bort det).
 
Anledningen att jag tar upp detta är att de flesta verkar leta efter ursäkter -- exempelvis att man inte kan rita bra om man inte har rätt verktyg.
Tänk om och öva! ;)
 

Måndag

Ugh, vilken tråkig dag!
Inte bara vädret är tråkigt -- grått och livlöst utan regn -- men också den här dagen rent generellt. Visst, den har haft sina stunder, men rent generellt hade jag kunnat hoppa över den känner jag. Dels för att jag känt mig ledsen större delen av dagen. Jag vet inte varför; det är en sådan dag, helt enkelt, och jag har inte kunnat muntra upp mig själv. Jag har försökt lyssna på ett par glada låtar, men jag har ändå slutat upp med att lyssna på mer sorgsna. Man måste få lov att ha sådana dagar, men det betyder inte att jag gillar när de kommer. Jag känner mig så tråkig då -- tråkig, grå och livlös.
 
Förkylningen jag haft har tagit en liten vändning. 
Jag hostade större delen av helgen, och blev faktiskt tvungen att sjukanmäla mig i lördags, men nu har det övergått till snuva och feber. Förhoppningsvis hinner jag bli helt frisk tills nästa gång jag jobbar. Om inte annat ska jag se till att vara frisk då. Så det så! ;)
Min chef ringde för någon timme sedan för att bland annat höra hur det är med mig. Jag måste medge att det har varit dagens höjdpunkt, och det säger en del då jag hade lite väl roligt med horoskop tidigare idag (jag tror inte på horoskop som förutspår framtiden, men däremot tror jag på planeternas roll och hur personligheter påverkas av detta; jag "målade upp" Linns horoskop förut och skickade en massa länkar till henne i eftermiddags där hon kan läsa om alla planeternas relation till hennes födelsedag).
 
Jag har spenderat större delen av helgen med att läsa, titta på film och lyssna på musik.
Jag orkar inte göra mycket, men jag börjar bli lite trött på att göra samma sak om och om igen. Har ni något bra tips på vad jag kan göra? Ha i åtanke att jag inte har en bra yta att lägga pussel på...
 

"50 things about my boyfriend"

 
...he's a softy
 

Var går gränsen?

Det är så många som sagt att jag låter människor utnyttja mig när jag hjälper dem.
Jag har blivit kallad dum för att jag "låter mig utnyttjas", för att jag inte kräver någonting i gengäld efter att, på ett eller annat sätt, ha hjälpt till. Jag har fått höra att jag inte kan låta andra människor trampa på mig och att jag måste säga ifrån. Det roliga är att när jag väl sagt ifrån har jag blivit beskylld för att "agera ut" och man har inte alltid tagit mig på allvar.
Men var går gränsen någonstans?
 
Jag tror inte att jag någonsin varit "ohjälpsam" -- om någon behövt min hjälp har jag funnits till hands. Jag kan inte påstå att jag alltid funnits till hands, men jag har funnits där. Det kan ha handlat om små saker som att lämna in en klasskamrats läxa till läraren på grundskolan (när jag reste mig upp från min plats för att lämna in min läxa hände det att jag passade på att lämna in andras i samma veva -- jag stod ju ändå upp, så jag såg ingen anledning att inte göra det) till saker som kan ha betytt lite mer -- exempelvis att hjälpa en person med barnvagn upp på bussen. Det sistnämnda gör jag fortfarande då jag inte ser någon anledning att inte göra det.
Igår stannade jag kvar ett par timmar på jobbet för att hjälpa till då den person jag arbetade med var sjuk. Jag kommer inte få betalt för de timmarna, men jag ser inget problem i det. Hon behövde hjälp, jag var redan där, så varför inte? Jag begär inte heller någonting i gengäld för att jag inte ser någon anledning att handla med dem. Det enda jag "kräver" är uppskattning. Med uppskattning menar jag inte att jag kräver att folk ska tacka mig i all evighet. De behöver inte tacka mig om de inte vill, så länge de inte ser mig som en börda som inte är bra till någonting.
Betyder detta att jag är hunsad?
 
Jag ser inte mig som hunsad, men det är så många andra som gör det.
Det lustiga är dock att det främst är dessa personer som faktiskt får mig att känna mig utnyttjad; det är dessa personer som förväntar sig mer av mig än vad jag kan åstadkomma, och som inte nöjer sig med mitt bästa när det inte räcker hela vägen. 
 
För mig har gränsen alltid gått där man själv väljer att lägga den, om ni förstår hur jag menar.
Jag är inte hunsad förrän jag känner mig hunsad.
Jag känner mig inte hunsad när jag hjälper andra.
Däremot känner jag att folk tar mig för givet när det säger sådana saker om mig och när de själva inte kan uppskatta (acceptera!) mig för den jag är. Jag känner att de tar mig för givet, och stampar på mig, när de påstår att jag är svagare än vad jag är. Dessa personer ser inte själva att de försöker hunsa runt mig genom att säga åt mig vad jag ska göra och vem jag ska vara, men de ser mig som hunsad när jag fattar ett eget beslut som inte direkt gynnar mig.
Vem har rätt i det läget?
 
Jag har tänkt allt mer och mer på detta då det känns så återkommande; de personer som utnyttjar mig som mest är också de som påstår att alla andra gör det. Jag märker av det själv då jag vet hur jag känner mig i deras närvaro -- jag vet med mig själv om jag hjälper till för att hjälpa till eller om jag hjälper till för att "hjälpa" till. Det där blev en krånglig mening, men för att fatta mig bättre vet jag vilka jag inte har emot att låna ut en hand till, och vilka jag vill ta tillbaka min hand för att slå till dem.
Frågan är bara om de jag gladeligen hjälper vet om det och om de utnyttjar det utan att jag är medveten om det. Jag vill ogärna tro det, men samtidigt har jag börjat märka av att allt fler tar mig för givet. Jag vet att det inte är många (om man tänker helhetsmässigt) som hjälper andra utan att begära någonting tillbaka, och till och med jag måste erkänna att jag börjar bli orolig över att fler drar nytta av den egenskapen hos mig.
 
Så åter till min fråga; Var går gränsen någonstans?
Hur ska jag veta att jag enbart erbjuder min hjälp och inte hela mig som en dörrmatta de kan trampa på utan några som helst bekymmer?
 

Fredag

Så, förkylningen har valt att bryta ut på riktigt nu.
Jag ska inte förneka att det, å ena sidan, känns skönt. Jag har gått runt i över en vecka och känt att det varit på gång, och bara det har känt rätt slitsamt. Man skulle kunna tro att jag hade det bra som inte blev sjuk, men med tanke på att jag inte blev sjuk har jag inte kunnat bli bättre. Jag tror att det är som man säger -- att man måste bli sämre innan man kan bli bättre.
Som sagt, det känns skönt nu att det brytit ut. Å andra sidan är jag lite ledsen över att den valde att bryta ut nu. Jag varslade chefen om att jag kanske inte kan jobba imorgon (när man arbetar med att ta emot människor vill man ogärna hosta på dem) tidigare idag. Jag ska se hur jag mår imorgon, men jag hoppas att det inte blir värre. Det kan vara något problematiskt att få in personal i "sista stund" när det gäller helger då så många har helgplaner. Med det sagt; håll tummarna för mig!

Jag har inte gjort så mycket de senaste dagarna, för att vara ärlig. Det mest händelserika är promenaden jag tog i eftermiddags -- en promenad som jag nu nästan ångrar då jag fortfarande fryser. Äh, jag skulle ha ångrat mig ännu mer om jag inte tagit promenaden överhuvudtaget. Nu fick jag i alla fall frisk luft, fylld av avgaser.
Utöver det har jag tittat på en mängd filmer som jag hyrt via jobbet. Två av dem tittade jag på igår (jag kom hem vid lunchtid, så jag hade lite tid), den tredje någon timme efter att jag vaknade och en fjärde tittar jag på nu. Det har varit en hel del film de senaste dagarna, men det har varit mysigt. Om inte annat har det varit lite kul att ta igen sådant som man missat under universitetstiden -- man har inte mycket pengar över som student, och de slantar man har kvar lägger man sällan ut på biobesök.
För att få till en större mysfaktor har jag nu tittat på "Notting Hill". Jag undrar faktiskt om det är min favoritfilm -- det har i flera år varit "Titanic", men till skillnad från "Titanic" får "Notting Hill" mig inte att gråta sönder mig själv. Jag vet inte hur många gånger jag sett den; det var en period i åttan då jag var riktigt sjuk som jag och mamma tittade på den filmen om och om igen utan att tröttna. För att vara helt ärlig tog vi det till en överdriven grad där jag lärde mig nästan alla repliker, men filmen träffar en rakt i hjärtat oavsett hur många gånger man sett den. Det är få filmer som lyckas med det...
 
Hur har er start på helgen varit?
 

Doft av apelsin

Jag älskar doften av apelsin.
Jag vet inte varför, men det är någonting med det... Doften är fruktig, men inte söt. Snarare frisk, på något sätt. Okej, jag ska sluta skriva om dofter. Men det är svårt -- jag har precis bakat apelsincupcakes (frostingen är visserligen inte på plats riktigt än) och doften av apelsin ligger i hela lägenheten. Jag hade nästan glömt bort hur mycket jag gillar att baka, men det känns skönt att vara "back on track". Jag har bakat cupcakes lite väl ofta, om man tänker helhetsmässigt, så lite tråkigt känns det hur gått det än är. Frågan är då vad jag kan baka härnäst... ;)
 
Förkylningen börjar sätta sina spår nu.
Jag snörvlar inte mycket, vilket är tur det, men hostan har börjat komma igång nu och jag känner mig hur trött som helst trots alla timmar jag sovit. Jag har löjligt ont i huvudet också vilket är allt annat än behagligt. Nu hoppas jag "bara" att jag kan hålla mig någorlunda frisk ett par dagar; jag ska få vara med och öppna på jobbet imorgon och jag har ett pass på lördag. Jag trodde att jag strulat till det riktigt ordentligt i söndags, men chefen ringde och sade att det är vanligt när man stänger första gången. Jag vet i alla fall vad jag ska tänka på (förhoppningsvis) och jag har fått chansen att visa vad jag går för på lördag -- om jag inte blir sjukare. Med min tur... För att vara helt ärlig har jag varit väldigt tursam på sistone, så med min tur kanske jag klarar av det trots allt.
 

A time of innocence, a time of confidences

 
 
Det är ännu en fin höstdag ute!
Det har varit fint hela helgen. Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker att det är oerhört mysigt med solen som värmer på i höstkylan. Jag älskar den kombinationen; det kan vara riktigt härligt när solen ligger på på en annars varm dag, men det är någonting med höstkylan som jag inte kan få nog av.
 
Jag antar att det är en anledning till varför jag åkt på en förkylning.
Jag tror att jag gjorde det förra veckan, för att vara helt ärlig, men det är först nu jag känner att den brutit ut. Jag kan inte hitta ett läge där jag varken fryser eller får värmeslag; tar jag på mig tjockare kläder svettas jag, men skippar jag det fryser jag häcken av mig.
 
Men hur har helgen varit för min del?
Det har varit fram och tillbaka, om jag ska vara helt ärlig.
I fredagskväll var jag hos Madde för att fira hennes födelsedag. Vi var rätt många, och ett par blev fulla, men det gick aldrig till den gräns där det blev obehagligt; så fort någon mådde dåligt tog andra hand om denne direkt. Allt som allt var det en riktigt bra kväll med roliga människor och härlig stämning :)
I lördags... Jag hade så ont i huvudet större delen av dagen, men jag kunde ändå träffa Asia på eftermiddagen. Det gick bra då -- det var däremot på kvällen som huvudvärken kom tillbaka med full kraft. I det läget fanns det inte så mycket att göra än att sätta på en film.
 
Och så var det gårdagen.
Jag fick arbeta själv för första gången. Det känns som att allt gick bra (om man bortser från den halvtimmen mitt blodsocker var helt åt helvete) fram till stängning. Jag har aldrig varit så tankspridd -- inte ens dagarna innan tentor har jag varit så tankspridd! -- och jag begick mer eller mindre alla fel som man kunde begå. Jag var där nere i morse (60 meter kan man gå även klockan sju på morgonen) för att prata om det. Som tur var orsakade jag inga större problem, och jag hade kommit ihåg det viktigaste. Det var mina största orosmål, men jag kunde inte sluta älta kring det när jag skulle försöka somna om igen. Ni som känner mig vet att det är emot min natur att inte "beat myself up" vid dessa situationer -- vid situationer där jag begår misstag. Jag tror dock att jag blivit bättre på det; för tre år sedan skulle jag ha ältat kring detta i dagar. Jag har gjort det i ungefär 15 timmar och känner att jag snart är klar. 
 
Men det betyder inte att jag inte behöver muntra upp mig själv...
 

Gårdagens middag

Visserligen är detta lite av en lyxigare middag, men jag var illa tvungen att fixa med det igår för att hindra att låta köttet gå ut.
 
 
Ugnsstekt fläskytterfilé med grönsaker
(förberedelser: ca 30 min; Tillagning: ca 45-50 min)
 
1 fläskytterfilé
Olivolja
Vitvinsvinäger (valfritt)
Sweet Chili Sås (alternativt honung och ½ finhackad chilifrukt)
3 vitlöksklyftor, skurna
Salt
Peppar
 
1-2 tomat(er) 
⅓ zucchini
1 stor morot
3 champinjoner
 
Börja med att skära bort fettet på fläskfiléen!
Gör sedan ett par skåror i köttet innan du häller på lite olivolja på köttet. Var försiktig så att det inte blir för mycket. Massera därefter in oljan i köttet och gör likadant med vinägern och Sweet Chili Såsen. Vitlöken pressar du därefter ner i skårorna.
Låt vila i kylen i minst en halvtimme (tips: Täck med plastfolie) och sätt under tiden ugnen på 200 grader.
 
Om du vill ha grönsakerna till:
Passa under tiden på att tärna tomaterna, skär zucchinin och morötterna i mindre bitar och skär upp champinjonerna i grövre bitar. Smöra en ugnsäker form och häll över grönsakerna.
 
När det gått en halvtimme: ta ut köttet ur kylen och bryn det i en stekpanna. Flytta över köttet från stekpannan till den ugnssäkra formen och släng in i ugnen i ca 35-40 min. 
 
Gott att servera till potatisgratäng eller, i mitt fall, potatismos.
 

The falling leaves of red and gold

 
 

Dumma mig

Jag vet inte hur jag lyckas!
Till att börja med åkte jag hemifrån mindre än en timme efter att ha klivit upp (japp, jag var så snabb på att göra mig i ordning); jag åkte iväg till Farsta för att sista-minuten-handla en present till Madde som jag ska träffa ikväll. Det var när jag kom dit som jag stötte på problem. Jag kan lika gärna redan nu säga att jag inte kunde köpa det jag hade lovat henne att jag skulle fixa då jag inte hade tillräckligt med pengar. Det känns nästan pinsamt att säga att man inte har råd med gardiner, men jag har inget minne av att gardiner kostat så mycket som de gör nu!
Visserligen är det främst mamma som köpt gardiner till mig, så det kanske har någonting med saken att göra, men samtidigt är jag rätt säker på att mamma aldrig skulle lägga så mycket pengar på gardiner. Jag var inne i ett flertal butiker, och jag stötte på flera priser som hamnade vid 399:- styck! Det hade varit en sak om det varit 399:- för tvåpack, men STYCK! 
Det billigaste jag såg var 89:- styck, och det var 50% rea på dem. Jag skulle ha haft råd med det, men det skulle inte ha funkat till Maddes vardagsrum.
I vilket fall som helst vandrade jag fram och tillbaka i hela byggnaden; jag hade några buiker "i sikte" som jag gick till, men då jag inte hittade någonting fick jag improvisera något. Jag gick till en butik vid byggnadens ena ände utan att hitta något, och där slog det mig att jag kunde gå till en annan butik som ligger vid den andra änden av byggnaden. Att jag dessutom gick förbi Systembolaget flera gånger i jakt på butiker kan inte heller ha sett bra ut.
 
Det var det första.
Tekniskt sätt var det det andra; mitt första misstag var kameran. Solen har varit framme hela dagen, och det är galet fint med alla färger som framträder. Jag fick ett bra läge att kunna ta en bild, och jag visste att kameran var med. Eller rättare sagt, jag trodde att jag visste att den var med. Objektiven låg i väskan, men inte kameran.
 
Jag åt lunch för inte så länge sedan.
Inte nog med att jag tappar mat på min tröja som lämnar från sig två ketchupfläckar, jag tappade även min gaffel som lämnade ett par fläckar på byxorna. Gaffeln tappade jag mer än två gånger, men som tur var hamnade den på bordet (om man räknar bort den gången den landade på byxorna). Jag tror inte att jag lagt stor vikt på det om det inte varit för att kläderna är nytvättade. 
 
Tro mig när jag säger att jag inte klagar (jag vet att det låter som det, tyvärr). Det är bara det att jag undrar hur jag lyckas.
Apropå hur jag undrar hur jag lyckas; jag lagade middag igår, och det är bland det godaste jag lagat. Jag ska försöka slänga upp ett recept lite senare -- nu vill jag bara bege mig ut och ta en bild eller två. Man bör trots allt passa på när solen är framme :)
 

Morgonpromenad

 
Vanligtvis när jag vaknar tidigt försöker jag somna om igen.
Istället tog jag en morgonpromenad och firade med kaffe och film när jag kom hem
 

Måndag

Vilken helg det varit!
Okej, jag ska snarare säga "Vilken söndag det varit". Jag spenderade större delen att städa och rensa ut en del saker från vardagsrummet. Min dag hade kunnat vara roligare, men det var på tiden att det blev gjort! Inte minst då jag senare på kvällen kunde börja med ommöbleringen av vardagsrummet, och då jag kunde avsluta det idag.
 
TV:n som stått i min syrras rum står nu i vardagsrummet på en vit bänk som använts till en stor CD-spelare, två stora högtalare och en LP-spelare som alla gått sönder. Jag fick nog igår och slängde ut de sakerna, och därefter var det bara att flytta runt möblerna för att få allt att fungera. Idag fick jag ihop allt; alla bitar är på plats. Då menar jag verkligen alla -- jag har legat under en filt hela dagen framför TV:n. Dels beror det på att det är skönt att ha ett riktigt vardagsrum igen, men jag har varit trött hela dagen och mitt huvud har försökt döda mig. 
Jag vet inte om det har någonting med vädret att göra, eller om jag åkt på en förkylning. Det går en förkylning nu, och den har drabbat min syster, mamma och ett par stycken på jobbet...