Tentan

Jag tror inte att någonting har gått så fel redan från start någonsin, för mig!
Jag skrev i går att jag trodde att jag skulle kunna sova, att jag skulle slippa plugga till halv fyra. Den sista delen stämde; jag gick och lade mig sent, men inte så pass sent att det blev tidigt. Det var däremot "tidigt" jag somnade. Jag fick ingen tid till att tänka igår då jag spenderade all tid till att plugga. Så vad händer? Alla tankar jag borde ha haft under dagen kom under natten. Alla på en gång.
Jag var fortfarande vaken halv sex i morse, så jag ställde fram väckningen till klockan sju. Jag lyckades somna, men jag hade ändå fått knappt 1½ timmes sömn, och jag skulle vara ute ur lägenheten en kvart efter att ha gått upp för att hinna med rätt tåg. Tror ni att jag hann?
Överraskande nog gjorde jag det.
Överraskande nog höll jag mig vaken också -- på tåget till skolan, i skolan och på vägen hem.
Men det var just tröttheten som gjorde att jag inte kunde fungera särskilt väl under provets gång. Jag hade druckit kaffe, men det räcker bara så långt. Jag behövde inte sitta särskilt länge (bara två timmar, lite drygt), men det är svårt att säga om det gick bra eller inte; jag var ju så trött! Jag tror dock att jag blev godkänd, i alla fall ^^

När jag kom hem var det bara att sova.
Jag satte klockan några timmar framåt, men självklart blir jag väckt efter bara någon timme och kunde inte somna om. Jag har känt mig utmattad hela dagen, men det värsta väntar mig i morgon då tröttheten verkligen slår in. Men nog om det; istället ska jag fortsätta äta av min glass som jag toppat med egengjord chokladsås :)

Earth Hour

För er som undrar hur det gick för mig på tentan idag; Jag tänker skriva om det senare ikväll!
Just nu vill jag bara skriva lite om Earth Hour då den äger rum om mindre än 45 min.
Jag har ställt upp på det de senaste åren -- ni som känner mig/följt min blogg ett tag vet att miljön är något av en hjärtefråga för mig, och trots att det här är någonting litet betyder det en del för mig. Det går inte att förklara varför; det är helt enkelt så det är. Dessutom ser jag ingen anledning till varför man inte skulle ställa upp; det är oerhört mysigt att släcka ner alla lampor och ställa ut tända ljus lite här och var i lägenheten, och om man inte kan klara sig utan el i en timme är man så gott som körd. Man behöver inte TV för att klara sig en timme. Musik är lite svårare, det håller jag med om, men det är bara att man sjunger själv om man är galen/talangfull nog :)

Om inte annat kan man sätta sig ner och läsa vid ett par tända ljus. Det är svårt, men det är möjligt.
Man kan spendera tid med sin familj som inte innefattar TV. Jag vet inte vad ni brukade göra när ni växte upp, men ni har väl ändå hört talas om sällskapsspel, pussel, kortspel...? Om inte har ni någonting nytt att upptäcka.

Det märks att jag är smått irriterad, men det är för att jag är trött på alla ursäkter.
Jag säger därför bara en sak; Bevisa att ni kan klara er utan lampor, TV, radio, dator, mobil etc. i en timme eller erkänn er själva som fullkomligt hjälplösa.



Vad nu?

För det första; Ni som kikar in här otroligt härliga/underbara! Jag vet att jag inte skrivit tillbaka på några kommentarer den här månaden, men i morgon eftermiddag har jag tid till det, och jag ska göra vad jag kan för att finna orken! Jag hoppas att ni inte misstolkar det där; tentaskrivningen börjar klockan nio, vilket innebär att jag måste åka hemifrån halv åtta på morgonen för att inte riskera att komma för sent. Jag ska fixa i ordning morgondagens frukost redan ikväll som jag tar med mig; på så sätt kan jag gå upp halv sju istället för klockan 6. Tentaskrivning på en lördag... Tro mig, det är inget jag föredrar, men jag måste medge att det är bättre än alternativet; nästa delkurs börjar på måndag, så tentan kunde inte ha legat där, och jag är glad över att vi inte hade den idag då jag spenderade nio timmar sträck med att plugga.
Bara det borde jag vara stolt över -- jag pluggade nio timmar sträck (mer eller mindre; toapauser räknas inte, och inte heller en lunchpaus på en halvtimme) utan att dö. Tyvärr fick min handled ta emot en del stryk då jag spenderade fem timmar med att skriva rent mina anteckningar från föreläsningarna. Tro mig, det behövdes, och det känns skönt att kunna läsa dem igen på tåget till skolan. Som sagt fick handleden ta emot en del stryk; det är samma handled jag stukat ett par gånger tidigare, så muskeln är inte "av bästa kvalitet", men det är bra nu -- lite stram bara. Håll tummarna för att jag inte sträcker till den i natt!

Det var ett tag sedan jag delade med mig av en bild, så här kommer en bild jag tog för två dagar sedan när jag var ute på en promenad

Jag är stolt över att jag klarade av det.
Jag är dock mer stolt över att jag lyckades göra det utan en kopp kaffe!
Musik höll mig i gång när jag skrev (vad skulle jag göra utan The All-American Rejects?), och sedan... Sedan var det ren viljestyrka som fick mig att sitta med boken. Men det sköna är att jag inte har mycket att plugga nu; jag har ett kapitel ur den ena boken jag vill läsa om igen för att vara på säkra sidan samt ett par sidor ur den andra som jag behöver läsa. Men det känns inte omöjligt, något av det här. Det kan bli svårt -- det är trots allt en tentaskrivning -- men det känns inte omöjligt. Det känns dessutom som att jag kan få sömn i natt. Bara för att jag sade det kommer jag inte kunna somna, eller så kommer jag få mardrömmar. Alltid lika trevligt när det händer...

Jag hoppas att ni får en bättre helg, och att ni dessutom fått en bättre start!

Torsdag

Jagvillintejagvillintejagvillinte...
Jag orkar inte plugga mer, men jag har fortfarande lite att läsa igenom och en del att repetera. Som tur är känns inte tentan så omöjlig som jag först trodde -- jag träffade M tidigare idag och vi pluggade tillsammans i ett par...snarare flera, faktiskt -- timmar. Vi gick igenom en gammal tenta. Den var lite klurig, men man kunde chansa sig fram till de flesta svaren. Tentan består av fyra delar där tre av dessa består av flervalsalternativ. Det mindre bra är dock att den andra delen är en fråga man själv måste besvara. Jag skulle inte ha oroat mig så mycket över den om det inte vore för att man behöver godkänt på alla delar för att bli godkänd överhuvudtaget. Jag vill känna att det kommer att gå bra, och en del av mig gör det, men det är just det som oroar mig mest. När man får en bra känsla vet man att någonting inte stämmer...

Jag har faktiskt inte pluggat någonting sedan jag kom hem, vilket jag verkligen borde göra. Samtidigt känner jag dock att jag behöver en liten paus, men jag vet med mig själv att jag inte kan tänka i de banorna då jag ska skriva tentan på lördag -- jag kan inte sitta uppe hur sent som helst i morgon om jag ens ska någon chans.
Å vad jag längtar till lördag; Inte själva tentan i sig, men jag längtar tills allt det här är över!!!

Onsdag

Jag...orkar...inte...mer!!!
Jag har pluggat hela dagen (bortsett från ett par pauser). Jag har läst närmre 150 sidor i en bok med titeln "Samhällsvetenskapliga metoder". Jag tappade min livsglädje vid "Strukturerade intervjuer", och det säger en hel del när det gäller mig! Inte minst när jag hade på mig de nya gula byxorna jag köpte häromdagen. Det är tur att jag har det nya The All -- American Rejects-albumet; albumet har ett par mindre glada låtar, men det är svårt att inte få energi av "Walk Over Me", även om texten inte är den mest uppmuntrande :p

Nej, med tanke på att jag pluggat hela dagen har jag glömt bort tiden helt (!), så jag ska sätta mig nu för att äta middag. Tro mig, att äta middag såhär pass sent är inget att föredra...

Paus

Vi säger att det är "paus" som gäller -- att det är det jag är ute efter -- men i själa verket ville jag bara titta på reprisavsnittet av Criminal Minds. Att det avbröt mitt pluggande är en annan femma, och passande nog behövde jag en paus efter att ha pluggat i två timmar streck. Jag har faktiskt kommit en bit på vägen. Säger vi. Jag tror inte att jag tog in någonting de sista 45 minutrarna. Jag brukar säga att man ska ta en paus när man börjar sluta ta in information när man pluggar, men jag visste ju att jag skulle stanna upp när CM började. Äh, det är ändå ett kapitel jag måste återkomma till; ingen skada skedd :)

Jag håller dessutom på att lyssna igenom "Kids In The Street"-albumet jag fick hem idag. Jag har sett fram emot det här i lite drygt ett år, och jag måste säga att det lever upp till mina förväntningar. Å andra sidan kanske det inte säger så mycket då jag har en något speciell musiksmak, men än så länge är det bara en låt som jag inte är vidare förtjust i. Om det är något jag gillar med The All - American Rejects så är det att de experimenterar med sitt sound. Man känner igen deras musik, men man kan inte förutspå hur nästa låt ska låta (försök upprepa det snabbt fem gånger utan att skratta -- låtskalåta-låtskalåta-låtskalåta-låtskalåta-låtskalåta). Just det här albumet är minst förutsägbart, vilket faktiskt säger en hel del med tanke på det förra albumet...

Nej, jag ska inte skriva en recension av albumet nu -- jag väntar med det tills jag har tre timmar på mig (jag vill bara vara på säkra sidan; inte minst när det tog tre timmar för mig att skriva Breaking Dawn-recensionen). Frågan är om jag kan vänta till på söndag... Äh, jag blir illa tvungen.

Tisdag

Plugg, promenad, dammsugning, musik, dans (om man nu kan kalla det för dans), firande och tillbaka till plugg. Jag vet inte hur jag ska klara av allt, men det får gå.
Jag har läst igenom ett par kapitel noggrant (det var dessa kapitel som var återkommande under kursens gång), ich jag har tänkt att läsa igenom alla kapitel en gång till. Alla 14 kapitel. Men jag har (nästan) läst ut det första, så jag har bara 13 kvar. Bara...
Jag har tagit pauser mitt i pluggandet då jag knappt hängt med -- jag vet inte hur det är för er, men det är jobbigt att ens försöka hänga med när man läser om strategier i samhällsvetenskaplig forskning -- och jag har... Tja, vad har jag inte gjort? Allt förutom att diska och bädda sängen. Jag har dammsugit, lysnat på musik, orsakat mina grannar allvarliga men då jag börjat sjunga, "dansat", slagit mig i en spegel och dörrkarm, tagit en promenad...

Tro det eller ej så har det faktiskt varit en bra dag, men det beror främst på att skivan jag hoppades på skulle komma i går dök upp idag. Åh, så jag har längtat!! :D


Shit I Love



shitilovee.tumblr.com

*

Shopping -- avklarad!

Jag kom inte hem med mycket, men det är tillräckligt "för stunden". Jag tror jag väntar lite med att köpa mer kläder till nästa utbetalning av studiebidraget. Frågan är dock om jag kan hålla mig så länge -- butikerna är verkligen färgglada av alla kläder att det blir svårt att motstå.
Det säger en del när det kommer från mig -- bokmalen som fortfarande använder kläder från 2009 (okej, det är bara ett linne, men det är trasigt...och behöver ersättas).

Ni som känner mig/följt min blogg ett litet tag vet hur mycket jag gillar (röd)rutiga skjortor, men hur kan man inte gilla dem?

199:- på Lindex
(Ni får ursäkte de dåliga bilderna; jag hittade ingen bild på skjortan på hemsidan, och med tanke på det taskiga ljuset hade jag inte mycket annat till val än att använda mig av min bokhylla)



De röda var mitt första handsval, men ju mer jag tittade på de gula desto mer ville jag ha även dessa. Kort sagt är jag nu två byxor rikare.

199:-/st på KappAhl

Måndag

Har ni också fått en bra start på dagen/veckan?
Tja, om sanningen ska fram har jag inte fått starten än, men den kommer. Jag ska snart (förhoppningsvis) åka till Farsta Centrum tillsammans med underbaraste och den-bästa-i-hela-världen-Linn. Hon har ett litet ärende där, så jag bestämde mig för att haka på. Förhoppningsvis ser hon mig som roligt sällskap. Till hennes fördel har jag i alla fall inte druckit kaffe (än) :)

Solen har varit framme ett par gånger, och jag hoppas att den kan titta fram snart och hålla sig framme. Visserligen befinner man sig mestadels inomhus i Farsta, men det betyder inte att jag tycker att det är okej att det är mulet. Regna kan det gärna göra -- då blir det i alla fall någon form av liv. När det är mulet är det bara...dött, på något sätt. Så nej; det verkar inte som att det ska regna så då får molnen banne mig blåsa bort. Bara för det mulnade det på lite extra nu...

När jag kommer hem blir det en massa pluggande, så vi får se om jag hinner uppdatera. Vi har nämligen tentaskrivning senare i veckan (på lördag, rent utav!!), och det är en j***a massa text att läsa igenom. Som tur är har jag fått in en del i skallen. Det negativa är att jag läste ett halft kapitel av 14. I den ena boken; i den andra är det ytterligare ett par avsnitt som ska läsas. Och ett par uppgifter som kan vara bra att göra. Äh, det ska nog gå bra.
Hoppas jag

Våffeldagen

Kan det bli bättre?
Ute skiner solen, gruset som legat på trottoarerna har blivit bortsopade (åtminstone här hemma), folk har börjat åka runt på sina mopeder och motorcyklar, barn har börjat cykla och ovanpå allt är det våffeldagen. Som jag sade; Kan det bli mycket bättre? Tänkte väl inte det :)

Bild från förra årets våffeldag

Ska ni göra någonting speciellt idag?
Visserligen är det bara en dag på året, men jag, syrran och mamma ska åka över till mormor om några timmar för att äta en lätt middag som avslutas med ett gäng våfflor.

Underlig liten värld

Jag har inte sett The Hunger Games än (helt ärligt vill jag nog läsa boken innan jag gör det), men jag såg en intervju med Jennifer Lawrence (Katniss) och det var någonting hon sade som jag inte kunnat sluta tänka på.
Hon pratade om att filmen är väldigt bra för den generation vi lever i idag då vi ser dokusåpor som underhållande oavsett vad deltagarna går igenom. Hon nämnde även att vår generation blivit bra på att avtrubba oss själva, och att det är någonting som blir värre, och att det krävs mer våld och sex för att man ska se underhållning i det hela.

Det är just den första biten som jag inte kan sluta tänka på, och det andra är en konsekvens.
Det är så många som tittar på Big Brother, Paradise Hotel och allt vad det är, och man ser det som ren underhållning utan att man tänker på vad deltagarna går igenom. Allt som sker ses som skandaler. Det är någonting man pratar om i flera veckor. Man vet att det är människor som visas, men man ser inte dem som människor. Man ser dem som deltagare -- som underhållning. Man glömmer bort påfrestningarna, och det har hänt att man kallat en person tråkig för att denne inte gör sådant som man förväntas göra -- t.ex. ha sex med någon/några under tävlingens/spelets gång.
Är det bara jag som tycker att det är skevt -- att det gått för långt! -- när man talar om människor som om de vore TV-serier, och där man utgår efter skandaler för att avgöra om man är tråkig eller inte? Är det bara jag som tycker att det är konstigt att man kallar en person som inte har sex i TV för tråkig, men att det är skandal till den grad att man måste tala om det i flera veckor om det sker?

Jag kan skriva hur mycket som helst vad jag tycker om det här -- inte minst då deltagare fått sammanbrott av olika slag och tvingats avbryta -- men helt ärligt måste jag erkänna att jag är fascinerad. Hur kan så många titta på dokusåpor och prata om det i veckor? Jag känner mig helt vilsen när personer nämner namn på Big Brother-deltagare då jag inte tittar på det, och värre är det när man tittar på mig på ett konstigt sätt när jag säger att jag inte bryr mig om det. Som tur är har det inte hänt sedan jag var elva, men ändå.
Det är av samma skäl jag är fascinerad över att så många köper skvallertidningar, eller som sitter vid Facebook/Twitter dagar i ända bara för att kunna se vad folk håller på med. Inte nog har det utvecklats ett visst beroende att ständigt berätta vad man gör, var man befinner sig, vilka man är med o.s.v. då den möjligheten öppnat sig (inte minst gällande bloggar, Facebook och Twitter), men det finns även ett beroende av att hålla koll på vad andra gör. Gärna så många som möjligt, också.

Och vad händer när en skandal dyker upp?
Hur många gånger har inte Aftonbladet och Expressen gått ut med löpsedlar där man skrivit om vilka två som haft sex i TV?

Det är som sagt var det som är en del av underhållningen; Skandalerna som får oss att känna oss bättre. Vad som än händer kan man alltid säga "Tja, jag har i alla fall inte haft sex i TV". Ju större skandal, desto mer skvaller och underhållning. Med tanke på att vissa saker tjatas ut blir de inte längre skandaler, och det gör att man kräver mer av de som deltar.
Jag tror inte att det kommer gå så långt där man skickar ut deltagare i vildmarken för att döda varandra, men värre blir det och så kommer det fortsätta. Som Lawrence sade blir man alltmer avtrubbad från det man ser och för att väcka underhållning behöver ta ett steg längre.

Så frågan är hur mycket man kan tänka sig kräva från andra människor för underhållningens skull -- hur långt är man redo att gå?

*



If it walks like a duck, quaks like a duck, looks like a duck, it must be a duck
-Ordspråk

Visserligen är det en and, och ingen anka, men ni förstår poängen :)

Eftermiddagspromenad



Jag är glad över att jag kan ta promenader utan att riva upp mitt skavsår. Jag är mer glad över att det har läkt fint under en rätt kort tid -- det händer så sällan.

Som alltid var det skönt att komma ut; solen sken och varmt var det också. Eller varmt och varmt, det var varmare idag än vad det var för en månad sedan, men det är fortfarande lite för kallt för att kunna gå runt utan jacka. Jag ser verkligen fram emot den dagen; tänk vad skönt det ska bli att kunna gå ut med byxor och linne utan att frysa. Eller ännu bättre -- shorts/kjol och linne/t-shirt...
Nej, nu tar vi en sak i taget och fokuserar på våren. Jag tänker inte säga att våren är på väg, för just här i Stockholmsområdet var det ett tag sedan våren "var på väg". Ja, det har varit ett par kalla (friska, om ni frågar mig) dagar, men det har inte varit vinterkyla. Så här har våren "funnits" i lite drygt en månad. Med det i åtanke; Fira inte att våren är på väg -- fira att den är här!

Det finns många olika sätt att fira den, men det känns som att få väljer att promenera i vårsolen. Man åker gärna ut med bilen om man har en, man sitter gärna på en bänk för att njuta av solen och eventuellt röka, och det är bra det med (bortsätt från rökningen), men man kan ju också gå. Tro mig, det är inte jobbigt om man har två friska fötter och ben. Tråkigt är det inte heller -- inte om man tar med en kamera, musik och/eller en kompis.

Och innan ni frågar; Ja, det här är mitt sätt att säga åt er att njuta av frisk luft. Den är, trots allt, härlig :)

Smile to the camera




..."Wait, what!?"

Torsdag+fredag

Först måste jag börja med att förklara mitt senaste inlägg -- när jag är trött och irriterad kan jag inte formulera mig. Okej, det gäller visserligen även när jag enbart är trött.
Ibland när jag är pigg.
Ovanligt ofta när jag är glad.
Jag funderar på om jag inte ska köpa en ordbok till mig själv trots allt...

Gårdagen bestod i alla fall av... Skratt och kaos.
Jag träffade H innan gårdagens föreläsning över en mugg kaffe och en croissant. Det var minst sagt skönt att kunna sitta ute på en bänk och njuta av solen och värmen, kan jag säga er :)
Jag ska försöka hålla mig så kort som möjligt och hoppa fram till när jag kom hem på kvällen; Det finns inte mycket att säga om det då jag fick sätta i gång med att tvätta en timme efter att jag kom hem. Mitt i allt skulle jag försöka handla och fixa till middag, vilket inte gick särskilt bra, men mat fick vi i oss i alla fall.

Idag då?
Idag var solen återigen framme, men jag tog inte en promenad. Jag pratade med mormor tidigare idag, och hon behövde lite hjälp med sin nya mobiltelefon. Jag åkte därför dit på eftermiddagen för att hjälpa henne. Det var i alla fall det som var meningen -- om jag gjorde mycket nytta eller inte är en annan femma, men vi säger att jag hjälpte till :)
Det är det enda jag gjort idag, faktiskt. Jag hade behövt köpa lite nya kläder, men jag hade varken inspiration eller motivation till det. Förhoppningsvid får jag det i morgon, men vi får se. Det är inte många som kan tänka sig att följa med mig, och det är inte så konstigt med tanke på att jag inte är en shopping-tjej. Jag köper kläder när jag känner att jag behöver det, och det är inget jag kan göra själv. Om jag ska kunna handla kläder måste jag ha någon med mig så att jag kan njuta av sällskapet. Japp, jag är en tjej som föredrar sällskap före begäret att ha. Trevligt, eller hur? :)

Svenska miljonärer

Jag blir mer och mer irriterad för varje gång jag ser reklamen för "Svenska miljonärer", som har säsongspremiär på Kanal 5 snart. Det är en sak att ha mycket pengar och leva livet, men det är en annan sak att spendera pengar bara för spenderandets skull. Det är inte nödvändigt att köpa en u-båt -- vad ska man ens göra med en sådan? Ragga på fiskar och hoppas på att man kommer stöta på en bläckfisk någonstans på vägen?
Man behöver inte ha diamantsmycken i all mängd. Dels för att det är så överflödigt som det kan bli (hur mycket pengar har inte spenderats på det?) och dels för att diamanthandeln inte alltid är ren -- det är många gånger svårt att spåra en diamants historia, och det är inte alltid man kan vara säker på att diamanten inte är resultat av slav- och barnarbete. Att de är s.k. blodsdiamanter.

Nej, jag blir bara irriterad när jag ser det där.
Jag kan inte stå ut med personer som är äckligt materalistiska, och som inte tänker på någonting annat än att ha allt som kan köpas för pengar. Det finns ingen som helst anledning till varför man ska ha så mycket. Vad försöker man säga med det? "Jag kan, därför gör [i det här fallet "köper"] jag det"? "Jag äger mer än dig, suck it"? "Jag saknar allt som har med djup och mening att göra, så jag fyller ut det med lyxiga bilar"?

Jag erkänner att jag gick lite långt med den sista kommentaren, men jag är verkligen trött på hur materalistiskt allt har blivit. Man ska ständigt ha nya pryar, och utöver det ska man ha uppdateringar då man inte kan ha "omoderna" saker. Till viss del förstår jag det sistnämnda då jag själv inte skulle få för mig att köpa en mobiltelefon från 80-talet, men det är inte det man menar med "omodern" nu.
Jag klarar inte heller av att man tror sig ha mycket status bara för att man har mycket pengar. Pengar säger ingenting när det kommer till kritan -- det talar bara om möjligheterna man har, men hur man spenderar talar mycket för den man är som person. Oavsett om man har mycket pengar eller lite är det just det sistnämnda som spelar roll, men det är någonting som lätt glöms bort nuför tiden. Nu handlar det som sagt var om att man ska ha så många pryar som möjligt, och gärna de dyraste! Man vill bevisa att man är något utan att behöva vara någon.

När jag ser den reklamen kan jag inte heller sluta tänka på alla människor som knappt har någonting. Både i Sverige, och utanför. Det är så många människor som dör för att de saknar tillgång till rent vatten. Det är otroligt att någonting så underskattat som rent vatten är en viktig källa till en bra hälsa, men vad jag finner ännu mer otroligt är att det finns personer som hellre spenderar pengar på en u-båt istället för att se om det finns någonting man kan göra för dessa personer. Nej, vänta -- det är ju det det finns! Det finns alltid någonting man kan göra för andra människor som knappt klarar av vardagen av ekonomiska skäl, men ändå är det viktigare att lägga pengar på, tja, s**t.

Samtidigt undrar jag varför man ens gjort detta till underhållning, och hur man lyckats få tillräckligt många tittarsiffror för att kunna spela in en andra säsong? Är det verkligen så intressant att titta på när rika människor behandlar pengar som om detta saknade värde? Som om pengar är någonting som växer på träd? Som om pengar är någonting man ska spendera bort så fort man får någr enbart för att man kan?
När jag studerade genusvetenskap förra terminen pratade vi om romantikböcker och såpoperor. De flesta som tog sig ann dessa var kvinnor då de drömde sig bort till en annan verklighet -- en förskönad verklighet. Är det det som sker här också? Har man kunnat locka till sig tittare för att det är så många som sitter och dagdrömmer om den dag de kan tjäna in pengar i mängder och släppa allt som har med värderingar att göra?

Dagens...




Dagens humör: Sol och 15 grader varmt... Jag kan inte sluta älska de sprudlande vårkänslor :D

Dagens mående: Som jag sade; Sprudlande vårkänslor. Kan man må någonting annat än bra?

Dagens borde: Plugga känns som ett upprepande svar, så... Hmm... Dricka upp min varma choklad som börjar bli mindre varm nu

Dagens look: Jag ska tvätta i morgon. Det säger nog en del om hur många klädesplagg jag har kvar

Dagens planer: Sova

Dagens fundering: Varför kan jag inte vara lång? Av alla gener jag fått av pappa var längden inget av dem...

Dagens beroende: En 25:e timme på dygnet

Dagens tråkigaste: Att jag 1) inte orkade ta en promenad när jag kom hem och 2) inte orkade gå på spelningen jag nämnde snabbt i mitt förra inlägg

Dagens överraskning: Att jag lyckades trösta en nära vän. Jag brukar ha det som intention, men jag brukar sällan lyckas. Jag kanske håller på att bli en bättre person trots allt.

Tråkiga jag

Jag vet att jag är löjligt tråkig nu, och att jag varit det de senaste dagarna (veckorna)(okej, månaderna)(egentligen hela mitt liv), men jag har verkligen inte haft mycket energi när jag kommit hem efter att ha varit i skolan. Tänk själva hur det är när man ska gå på föreläsningar som slutar klockan fem. Just med denna delkurs blir det extra jobbigt då det är ett sådant tungt ämne. Men jag ska klara det här!

Jag ska inte babbla på så mycket; jag har inte gjort mycket under dagen. Jag åkte in tidigare till skolan för att träffa H (en av mina närmsta vänner från kursen). Tanken var att vi skulle plugga innan föreläsningen. Så blev det inte; vi köpte lunch, åt och sedan... Sedan flummade vi ur totalt. Men det var kul att bara sitta och prata på. Det höll på i ett par timmar, och vi pratade om allt man kan tänka på.

Det var meningen att jag nu under kvällen skulle gå på en spelning, men som jag redan sagt hade jag ingen ork med det efter skolan. Just med tanke på att det började två timmar efter att jag slutade skulle det inte vara någon idé att åka hem; jag skulle bara hinna vara hemma i 40 minuter i sådana fall, och det var det enda jag längtade efter vid dagens slut -- att komma hem. Att sätta mig i en stol och bara vila. Det har jag fått göra nu också, och mer vila blir det. Jag håller rent utav på att ladda upp med lite (mycket) varm choklad. Det enda jag kan klaga över är att vi inte har några mini-marshmallows, men man kan inte få allt här i världen ^^

Det må vara vår nu, men det betyder inte att jag slutar dricka varm choklad :)
Däremot kommer jag ersätta chokladen med iste när sommaren kommer. Finns det någonting godare än en fruktig iste på sommaren (förutom sorbeter)?

Trött och frusen

Galet frusen!
Galet trött är jag också, men på ett bra sätt. Jag har haft fullt upp hela dagen, och jag måste erkänna att det har varit skönt att ha haft någonting att göra hela dagen.

Till att börja träffade jag underbaraste Felicia som jag inte träffat sedan november, och även då var det väldigt snabbt. Den här gången blev det allt annat än snabbt; efter att ha promenerat runt i 1½ timme hamnade vi på Götgatsbacken där vi tog en fika. Men en rolig sak hände innan vi hade kommit in på caféet; en tjej kom fram till mig och frågade om jag ville vara modell för henne. Okej, det där kom ut fel -- hon utbildar sig till frisör och undrade om hon kunde klippa mitt hår. Jag har velat klippa det ett litet tag nu, men inte haft pengarna till det, så det passade mig perfekt att hon gjorde det då det var gratis. Det var inte skälet till varför jag gjorde det, även om det underlättar en hel del -- det är alltid kul att testa på någonting nytt, och att få håret fixat av en person som utbildar sig är någonting nytt. Det tog längre tid än väntat (jag kom hem först efter tio på kvällen), men det var det värt. Dels blev håret riktigt snyggt (jag har knappt någon utväxt kvar -- det färgade håret är borta), dels för att jag fick träffa ett par löjligt härliga personer och dels (främst!) för att tjejen som klippte håret blev stolt över det. Tro mig, hon ska vara stolt! Med tanke på jobbet hon gjorde, och hur länge hon fick stå, känner jag mig så taskig som kallar henne "tjejen". That's it -- det får bli E från och med nu ;)

Som sagt; jag och Felicia fikade. För min del blev någonting mer mataktigt då jag hunnit bli hungrig. Det var tur det med tanke på hur sent det blev; mackan jag besällde höll mig mätt flera timmar framåt. Det var först när jag var på väg hem som jag kände av hungern.
Jag märker att jag skrivit mer om kvällen på frisörsalongen än om dagen tillsammans med Felicia, men det beror på att jag inte kan skriva mycket om det senare. Det beror inte på att jag inte hade kul med Felicia, eller att vi inte pratade en del. Det beror på att det var just det vi gjorde. Vi pratade om en massa saker -- personligt, vardagligt, trams (vi flummade ur ett tag)... Var ska man börja i det läget? Enkelt; Man börjar inte. Man njuter av det :)

Nej, nu MÅSTE jag sova. Morgondagen kommer bli lång den också.
Det är i alla fall så det är tänkt, men vi får se hur mycket jag orkar

Skolan kommer först?

Vi kan väl säga såhär; Utbildningen kommer först.
Jag träffade en kurskamrat tidigare idag för att arbeta med gruppuppgiften. Jag förberedde mig så gott det gick igår, men det finns bara så mycket jag kan göra själv. Inte minst när jag är osäker på halva uppgiften. Men som sagt, vi träffades idag, vi lade upp uppgiften, men vi bestämde oss för att strunta i seminariet. Som tur är är det inte obligatoriskt, och vi vet båda två att det hade varit bättre att gå på det, men när det kommer till kritan måste man lära sig någonting också mer än att slänga ihop någonting för att klara tidsaspekten. Vi har lärt oss ett och annat, vi har diskuterat mängder, och främst av allt upplevde vi ingen press efter att vi bestämt oss för att ta allt i vår egen takt. Vad vill jag få sagt med det här? Ibland är det bra att lärare läggen en viss press för att man inte ska skjuta upp allt till sista stund -- för att man ska få någotning gjort! -- men när det kommer till kritan lär man sig inget om man utför en uppgift i all hast. Det här är ingen ursäkt till att skolka; det är snarare en kritik mot vissa lärare (tyvärr).

Vad gör jag nu då
Ingenting -- jag kände mig slutkörd när jag kom hem. Men jag antar att det är svårt att undvika den känslan när man spenderat hela dagen i skolan och när man haft problem med att sova. Jag ska försöka somna i tid i natt, men främst av allt hoppas jag på att kunna somna överhuvudtaget ^^

Nostalgi på hög nivå



Jag har inte gjort sådan här sedan 1999, tror jag, och på något vänster mindes jag hur man gjorde dem. Jag är faktiskt lite stolt över mig själv för det :)

Ni som kommer ihåg dessa; kommer ni också ihåg vad de heter/kallas?

Ett par förberedelser

Jag hoppas verkligen att det här kommer att gå bra!
Vi har ett seminarie i morgon som kräver lite "förarbete" som ska ske i grupp. Det i sig går bra -- mer än bra, faktiskt! -- men man får så lite tid på sig. Inte minst med att vi hade föreläsningarna i torsdags och fredags och att uppgiften inte kunde göras innan dessa. Man kunde inte heller sitta kvar i skolan efter fredagens föreläsning. Dels för att jag inte kunde ta mig dit, men också för att föreläsningen slutade klockan fem på kvällen, och som jag skrev i går är det sällan man har tid till att ta sig till skolan under helgerna för att plugga. Det är sällan man vill det också.
Men det jag kan göra är att komma med olika förslag till hur vi ska gå till väga i morgon (vi ska utföra korta intervjuer med 20 pers). Än så länge... Tja, det går i alla fall, men det är lite svårt då jag bara förstår mig på halva uppgiften. Äh, förhoppningsvis blir det klarare i morgon :)

Menmen, det är bara att kämpa på.
Antingen det eller så försöker jag ta det lugnt, som jag gjort under större delen av dagen. Jag passade på att ta en liten promenad i solskenet och det var dumt av två skäl. 1) Min häl började svida igen (dumma skavsår!) och 2) solen gick i moln efter en kvart (jag var ute i nästan en timme).


Sedan jag kom hem har jag...inte gjort mycket mer än att plugga, lyssna på musik och diskat.
Kort sagt har det varit en helt vanlig (och tråkig) söndag för min del ;)

Bubble-wrap



Det här var min favoritleksak när jag var liten -- det är det fortfarande.
Erkänn, ni kan inte heller motstå att klämma på bubblorna tills de spricker/säger "pop" hur mycket ni än försöker :)

Fortfarande uttråkad...

...men nu är jag i alla fall inte sysslolös.
Jag har (äntligen!) satt mig ner för att plugga, och jag har "redan" kommit halvvägs i läsningen. Jag vet inte om jag blivit alltför van vid boken eller om intervjumetoder är ett intressant ämne i sig, men jag har tagit till mig nästintill allt som skrivits. Det är någon sida som "gått förlorad", men det är ingenting i jämförelse med hur det brukar vara. Jag har ett kapitel kvar att läsa om det, och sedan ska jag röra mig vidare till nästa bok samt förberedelser inför kommande seminarie. Som är på måndag. Det är lite dumt med tanke på att den kräver minst en dags förberedelser, och det är en uppgift som man inte kunde påbörja innan föreläsningarna i torsdags och fredags. Det blir lite dumt att man förväntar sig att man har tid och ork att åka till skolan för att plugga (detta är nämligen en gruppuppgift) även på helgerna.

Menmen, nu ska vi inte vara så'na!
Jag är bara glad att det är lördag; det har känts som söndag hela dagen, och det har gjort mig (minst sagt) förvirrad. Nu hinner jag åtminstone få en struktur gällande skolarbetet. (Jag vet att det är tråkigt att jag ständigt skriver om skolan, men just nu är det det som tar upp all min tid -- jag har varit tvungen att boka in träffar med vänner de senaste veckorna bara för att kunna spendera lite tid med dem.)


Jag bestämde mig för att ta en promenad nu på kvällen.
Efter 40 minuter kom jag hem och upptäckte skavsåret på bilden. Visserligen hade jag upptäckt det redan under promenaden (jag tog en liten titt när jag kände att det sved till), men då var det inte alls lika stort. Jag brukar "förespråka" för promenader, men om det här blir resultatet vill jag inte fortsätta med det längre. Det svider som satan!!
Som pricken över i:et fick jag lite choklad. Jag blev riktigt glad, och åt ett par bitar. Vad är felet i den meningen? Jo, att jag inte kikade på innehållsförteckningen innan jag åt. Chokladen innehåller mandel! Som tur är har jag inte känt av några symtom, men... Jag gillar verkligen den chokladen, och det var så länge sedan jag åt av den! Det suger verkligen att vara allergisk mot nötter -- man tänker sällan på det (jag gjorde i alla fall inte det innan jag blev allergisk) men det finns banne mig nötter i nästan allt man äter. Allt som är gott, också.

Tja, det jag kan gotta mig i är att kvällens middag blev lyckad :)

Uttråkad






Jag lekte med kameran i en halvtimme, spenderade en timme med att redigera (det var svårare än jag trodde att få fram de rätta kontrasterna).
Nu då?

Utrensning på G

Jag har inte mycket kläder kvar som passar mig längre.
Det suger lite då jag inte har mycket pengar att shoppa för. Vad som gör det ännu värre är att det inte finns mycket i butiker som passar mig överhuvudtaget. Jag har gått ner ännu mer i vikt nu -- jag har ingen aning om hur det gått till, jag är något irriterad, men jag har åtminstone mina kurvor och min hälsa kvar -- och hur härligt det än må låta så är det allt annat än härligt. Kläder som tillverkas nu är anpassade till väldigt nätta tjejer med mindre bröst. För att fatta mig kort finns det inte många klänningar jag kan då många klänningar har ett markerande band; ett band som hamnar rakt över mina bröst vilket kan göra det svårt för mig att andas. Om det inte är problemet blir det bara osmickrande.
När det gäller tajtare kläder blir det svårt att få över tröjor som passar "midje-området", och många av de tröjor jag får på mig är alldeles för stora kring magen. Ibland funkar det, men ibland får det mig att känna mig som en valross. Det är i det här läget jag önskar att jag kunde sy...

Som sagt har jag inte många plagg kvar som passar mig, så som det ser ut nu kommer det ske en utrensning inom en snar framtid. Det är åtminstone det jag hoppas på, men det är en hel del i skolan just nu. Jag har lite (!) att läsa ikapp, en kort uppgift att skriva och lite mer att läsa inför kommande föreläsningar. Om två veckor har jag dessutom tentaskrivning. Min första salstenta... Har ni några som helst tips på vad jag ska tänka på? Bortsett från att inte gå och lägga mig för sent och att inte komma för sent.

Det känns som att det är en del på G här; jag ska arbeta lite mer på min bloggdesign (jag ångrade mig angående min första idé då den känns alldeles för mörk), jag har kläder och böcker att rensa ut samt kläder, böcker och skivor att köpa in. Jag vet inte, men det känns som att allt smälter samman på något vis. Ni får säga vad ni vill, men jag tror att allt sker av en orsak oavsett om den är uppenbar eller inte, oavsett om det är någonting stort eller inte. En del av mig hoppas på att det här är... Jag vill inte kalla det "tecken", utan snarare förberedelser, på vad som kan komma; En del av mig hoppas på att allt det här pekar mot en förändring på ett mer allmänt plan. Att jag själv ska få en spark i baken och göra någonting av mitt liv. Just det sistnämnda måste jag själv se till att få gjort, men det kanske är nu/senare i år som fler möjligheter öppnar sig. Jag vet hur jag låter nu, men som jag sade -- en del av mig hoppas verkligen :)

Oj, jag märker att jag bara babblar på nu.
Jag kanske ska sluta upp med det, sätta på någonting bra på datorn (det finns inget på TV jag vill se) och dricka lite te för halsens skull.

Glorious Thursday

Nja, inte riktigt...
Solen var framme tidigare idag, och det var varmt, men sedan hände det något. Det mulnade på rätt ordentligt och temperaturen sjönk. Det kunde jag visserligen inte ha brytt mig mindre om; jag har haft s**tont i huvudet hela dagen. Det var inte migrän, det var en helt annan typ av smärta, men det var samma typ av intensitet. Det har såklart gjort mig yr och illamående och jag har inte orkat göra mer än att krypa ihop under en filt.

Dock har det varit tråkigt att bara titta på TV. Jag försökte lösa ett par Sudoku tidigare. Jag löste två av dem, men det var de två lättaste och jag hade problem med den svårare av de två. Det säger mer än ni tror; den tredje ligger fortfarande olöst för att jag inte kunde tänka klart. Med "tänka klart" menar jag "tänka överhuvudtaget". Den enda som egentligen kunnat underhålla mig idag är...


Jag älskade det här spelet när jag var liten, och det gör jag fortfarande. Jag gillar att spela det via Wii också, men det är någonting unsettling med att spela Super Mario i bra grafik. Kanske är det för att grafiken på 90-talet inte var den bästa, och det är lite så det ska vara :)

Onsdag/Lill-lördag

Jag vet inte om jag är rätt person att prata om lill-lördag eller inte. Jag dricker sällan på onsdagar, än mindre när jag har skola dagen därpå. Å andra sidan dricker jag sällan på lördagar heller. Kort sagt gör jag mer eller mindre samma sak på onsdagar som jag gör på lördagar, så vem vet, jag kanske är en person att tala om lill-lördag trots allt ;)

Det här har varit en bra dag!
Vädervis kunde det ha varit lite varmare, men den kommer tillbaka i morgon. När jag är i skolan.
Tanken var att jag och Linn skulle ses här hos mig över en lunch -- en varsin (egengjord) räksmörgås, faktiskt -- och det blev av. Tanken från början var dock inte att även Madde skulle komma med sin valp, men det var mer än kul att hon också kunde komma förbi! Tyvärr hann hon inte äta med oss, men det blev en hel del lek på baksidan (några av de bilderna publicerade jag i mitt förra inlägg) och så lekfull som jag är finner jag inga klagomål ^^

Dagens lunch -- smarrigt värre, det är allt jag har att säga :)

Få se vad mer...?
Jag borde plugga, men istället sitter jag framför TV:n och tittar på gamla avsnitt av Criminal Minds. Jag borde duscha också, men jag är för lat för det. Dessutom börjar det bli för sent för det, men det största problemet är plugget. Boken vi läser är så tung då det är information på information på information. Och jag har över 50 sidor att läsa ur den. Det är tur att vi börjar sent i morgon; då hinner jag kanske läsa lite innan jag åker hemifrån. Om jag känner mig rätt kommer jag säkert lyssna på musik istället.

Man's best friend



Om det är någonting jag lärt mig när jag tagit bilder på djur så är det att 1) ha hjälp från en andra (gärna en tredje också) person och 2) att försöka ta så naturliga bilder som möjligt. De må inte alltid bli de finaste, men de tillhör de vackraste

"The great pleasure of a dog is that you may make a fool of yourself with him and not only will he not scold you, but he will make a fool of himself too"
~Samuel Butler

Att jag aldrig lär mig...


1. Det värmer när jag fryser

2. Det är riktigt gott

1. Jag blir nästintill galen. Visserligen tycker jag själv att det är kul, men jag vet att jag irriterar andra vilket är mindre bra

2. Jag blir illamående efteråt

3. Min mage känns dessutom tom när koffeinkicken lagt sig. Det är bra till middagen, inte minst när jag är sjuk, men jag dricker sällan kaffe så pass tidigt på dagen att kicken hinner lägga sig innan jag ska äta middag. Att känna att man behöver mat i sig runt midnatt är ingen höjdare

4. Jag har svårt att få utlopp för min energi

5. Jag får svårt att koncentrera mig när kicken är som värst. Det gör inte bara att jag får problem med att plugga, jag får problem med att koncentrera mig på min omgivning. Det sista jag behöver är att bli mer klumpig än vad jag redan är

En kopp kaffe brukar vara bra.
Mer än så, och jag är...tja, körd.
Ändå lär jag mig aldrig att jag inte ska dricka för mycket kaffe.

2 promenader & 2 muggar kaffe senare

De två promenaderna var bra idéer.
Tyvärr kan jaga inte säga detsamma om kaffet; jag lär mig aldrig att jag inte bör (!) dricka mer än en mugg/kopp. Så nu sitter jag här, x antal timmar senare, och känner fortfarande av koffeinet. Som tur är börjar jag lugna ner mig nu, men det blir lite jobbigt. Inte minst när klockan hinner bli mycket och när man knappt kan göra något för att få ur all energi. Det var faktiskt därför jag tog den andra promenaden nu på kvällen. Det hjälpte faktiskt, inte minst under promenaden i sig, men en kvart efter att jag kom hem började det krypa i mina fingrar igen. Det är synd att jag varken är pianist eller har ett piano -- jag hade kunnat komponera någonting riktigt häftigt då. Visserligen krävs det även lite kreativitet...

Det är faktiskt inte mer än det som hänt under dagen; jag tog en promenad sent på eftermiddagen, åt, tittade på TV istället för att plugga, drack kaffe... Ibland önskar jag att mina dagar var lite mer intressanta än så, men vad ska man göra? Det är bättre att låta det vara istället för att forcera fram något ;)

Färg vs Sepia



Måndag

Usch... Min vecka har inte alls fått en bra start.
För det första var det varmt och soligt ute. Låter det konstigt att jag ser det som en dålig sak? Det bör ni göra. Nej, det dåliga var att jag hade skola idag och kunde inte njuta av solen. Visserligen började jag sent, och jag kunde ha varit ute i en halvtimme innan jag åkte i väg, men när det bara handlar om en halvtimme kan man lika gärna strunta i det.
För det andra missade jag pendeltåget på väg in till skolan. Jag kom iväg hemifrån lite för sent, men det som verkligen gjorde det var att rulltrappan inte fungerade och jag blev tvungen att försöka rusa nedför trappor. Med känningar av min överansträngningsastma. Tåget hade precis stängt dörrarna när jag kom ut på perrongen, vilket irriterar mig ännu mer.
Jag hann dock till föreläsningen, även om det var på snåret att jag inte kom för sent. Jag fick lite flyt när jag skulle byta till tunnelbanan; jag gick i snabb takt, men otroligt nog hamnade jag inte bakom slöa personer som jag inte kunde ta mig runt. Vem vet, jag kanske fick en bättre start än vad jag trodde -- jag kom trots allt på tunnelbanan, hann till föreläsningen... Nej, det var fortfarande en dålig start; jag hade hellre velat vara ute i solen. Jag hoppas inte att någon tar illa upp, men det var så fint ute! :)

Jag hoppas att ni får en bra kväll!

Promenad



Som jag sade tog jag en liten tur. Men jag måste medge att den blev längre än vad jag trodde.
Jag täckte över ortnamnen (utifall att), men ni får säkert en idé.

Varför nämner jag det här?
Det är så få som tar promenader nuför tiden. Inte minst när det gäller för promenadens skull; det finns personer som bestämmer sig för att gå ut för träningens skull, och visst är det bra och skönt att ta en powerwalk. Det finns personer som går ut enbart för att kunna ta bilder. Jag brukar ta kameran med mig, men jag tar hellre med mig kameran utan att ha fotograferat någonting än att gå utan kameran och upptäcka någonting jag vill fånga på bild. När det kommer till kritan älskar jag att bara vara ute i den friska luften. Man behöver inte gå ut för att träna och inget mer.
Eller för att ta bilder.
Eller för att gå ut med hunden.
Att bara gå och slappna av är minst lika bra för hälsan som att träna. Om inte annat hjälper det mot stress, och för mig är det lättare att tänka "Nej, nu går jag ut så kan jag sätta mig med skolarbetet senare" än att känna att jag måste ut för att röra på mig/träna.

Men det kanske bara är jag...?

Söndag

Mina fötter gillar inte mig just nu, men det gör inget för jag gillar inte dem heller för tillfället.
Jag har varit i gång hela dagen; dels tog jag en (lång) promenad tidigare på över 1½ timme och dels för att jag därefter har sprungit runt här hemma för att få allt rent. Japp, jag spenderade min soliga söndag med att städa. Och tvätta. Men jag lagade inte mat; jag hade inte eergin till det. Istället köpte mamma och syrran, som jag skickat iväg under dagen för att kunna städa (det blir lite mer att göra med städningen, men det är löjligt skönt att kunna ta hand om allt i egen takt), hem lite mat till mig. Mat som tog slut lite väl fort för att jag hunnit bli så pass hungrig, men gott var det. Riktigt gott :)

Nu blir det att ta det lugnt, kika på några bilder jag tog idag för att se om de är värda att spara (och redigera). Jag ska även försöka fixa till en karta över min promenad ;)

Hur har er helg varit?

Tidigare idag






Nytt på G

Jag har börjat fixa med en ny bakgrundsbild til bloggen.
Japp, jag ska börja arbeta på en ny design. Jag gillar att den jag har nu är stilren, men den är också lite tråkig. Jag har velat göra någonting nytt ett bra tag nu. Jag tror inte att det jag har i åtanke kommer hålla lika länge, men det är i alla fall en förändring.
Som sagt, jag har en bakgrundsbild och en profilbild, men jag ska försöka samla ihop ett par bilder till headern och sidmenyn. Så om ni tycker att bloggen ser konstig ut beror det på det.

Jag kommer hålla mig till ett visst tema -- den jag har nu har ett vitt tema -- och jag tänkte låta er gissa vilket.

Vad tror ni? Vilket tema kommer jag köra på nu?

The Story Left Untold



Jag försökte leta efter ett par låtar av ett annat band när jag ramlade över den här.
Ibland är det bra att låta slumpen avgöra vissa saker

The Story Left Untold -- Every Avenue

When I get bored...










...I stop being bored and bring out my camera instead :)

Sprid lite kärlek

Jag gick förbi en hemlös man kort efter att jag hade köpt kaffe.
Jag behövde verkligen kaffet -- inte minst med tanke på att jag nästan somnade på föreläsningen -- och helt ärligt gick jag förbi först och höll tag i tanken om att jag behövde kaffet mer. Jag inser att jag får det att låta som en dålig roman, och det är inte det som är meningen -- tro mig, om jag ska skriva romaner ska de banne mig bli bra.
Men som jag sade; jag argumenterade först med mig själv vad jag skulle göra -- å ena sidan behövde jag verkligen kaffet, å andra sidan behövde han det betydligt mer. Det var faktiskt det som fick mig att gå tillbaka för att ge honom kaffet; vad skulle jag annars ha gjort?

Jag var själv nära på att bara gå förbi honom, men ändå förstår jag inte hur det är möjligt att göra det. Att jag vände tillbaka tillhör ett av de bästa valen jag gjort i år, för jag såg hur tacksam han blev! Man behöver inte ge en hemlös person pengar. Det är inte alltid det rätta att göra då detta kan gå till vad som helst -- mat som sprit -- men att ge någon lite kaffe som man själv egentligen inte behöver är ingen stor bedrift. Det krävs inte mycket, men det betyder en hel del för den som får det. Dessutom har de flesta av oss råd med en ny kaffe. Om man inte är beredd att lägga ut ytterligare 20 kronor (i värsta fall) för en sådan sak, hur kan man vara beredd att spendera flera hundra kronor på nya kläder? På nytt smink? På nya tillbehör till mobiltelefoner?

Jag försökte distansera mig själv, och det gick inte.
Jag får samma känsla varje gång jag går förbi en hemlös -- jag kan inte distansera mig från dem. Det är sällan jag kan ge dem någonting; jag ger inte ut pengar p.g.a. riskerna, och jag har sällan kontanter på mig, och det är inte alltid jag befinner mig i närheten av 7-Eleven/Pressbyrån och kan springa in för att köpa något. Men jag har svårt att släppa tanken. Just det gör att jag har svårt att förstå hur det är möjligt för så många att mer eller mindre ignorera dem. Beror det på att man ser dem som mindre värda? Att de får skylla sig själva då de förlorat sina hem p.g.a. droger och sprit? Det kanske bara är jag, men tyder inte det på att de är i större behov av hjälp?

Jag har fått höra flera gånger att jag borde bli socionom just för att kunna göra en skillnad "på riktigt".
Själv känner jag att socionomyrket inte tilltalar mig; jag beundrar socionomer, och de som studerar socionomprogrammet, men det är inget för mig, även om det skulle innebära att jag kunde hjälpa andra människor. Men vem har sagt att jag inte kan hjälpa andra "på egen hand" -- genom att vara just jag? Bara för att jag inte får betalt för att hjälpa betyder det inte att det är något jag ska strunta i. Det finns trots allt alltid någonting man kan göra, oavsett om det är stort eller litet. Som jag skrev kan bara lite kaffe göra mer än vad man tror. Tänk om ni själva var i den sitsen; tänk om ni själva frös så pass mycket att inte ens flera lager tröjor och en trasig sovsäck räcker för att hålla er varma. Tänk alla de kalla dagar som leder till ännu kallare nätter och tänk er att ni inte kan ta er in till värmen. Skulle inte ni också bli glada om någon erbjöd er någonting varmt att dricka?

Man behöver inte vara socionom för att hjälpa till; det krävs bara att man är medmänsklig

Äntligen fredag!

Den här veckan har gått, minst sagt, långsamt framåt. Det har varit riktigt hemktiskt med skolan, för att inte nämna tungt, så det är minst sagt skönt att den är över! Vad som är ännu bättre är att jag bestämde mig för att plugga lite extra i går; jag kom i säng lite väl sent, men nu har jag ingenting kvar att plugga på till måndagens föreläsning. Det blir min första pluggfria helg på... Jag vet inte hur länge! Visserligen ska jag städa i morgon, så världens roligaste helg kommer det inte bli, men jag hoppas på att jag hinner baka lite :)


Dagens föreläsning...
Jag vet inte vad jag kan säga om den förutom att jag är väldigt stolt över mig själv som inte somnade. Som jag skrev somnade jag sent i natt, och det underlättade inget då föreläsningens ämne var tråkigt. Som tur var fick vi sluta tidigare än vanligt (en halvtimme gör en hel del), men det bästa var slutet av föreläsningen när föreläsaren själv sade att det var tråkigt.

Nej, nu ska jag försöka njuta lite av fredagkvällen!

Hoppas att ni får en bra helg!

Ännu en succé

Jag önskar att jag kunde säga att jag bara blir bättre och bättre, men i själva verket tittade jag på ett recept som jag följde till punkt och pricka. På sätt och vis.
Jag tog inga bilder då jag helt enkelt inte orkade med det (ni skulle ha sett mig när jag irrade runt i köket; stressfullt, men det gör inte att jag älskar det desto mindre). Å andra sidan är jag säker på att ni klarar er utan mina bilder :)


Bilden hittades här, där jag dessutom hämtade receptet från; jag gjorde en del ändringar som jag ändå kände att jag ville dela med mig av

Fläskfilé i senapssås (om man nu kan kalla det) med Hasselbackspotatis

Ingredienser
Potatis (1-2 kg)
Smör/flytande margarin
Fläskfilé (600 g)
Salt
Svartpeppar
Rosmarin
5 dl mellangrädde
4 vitlöksklyftor (finhackade eller krossade)
Fransk senap/stark senap
Timjan
1. Sätt ugnen på 225 grader

2. Smör en ungssäkerform innan du skalar potatisen. När detta är klart tar du fram en skärbräda och en kniv för att därefter göra flera skåror i potatisen. Dessa skåror ska gå nästan hela vägen ner, så var försiktig med att inte skära itu potatisen av misstag. Ett tips är att lägga potatisen i en träslev; slevens kanter fångar upp kniven och hindrar att man skär igenom potatisen helt och hållet. Placera därefter potatisen i formen och släng in i ugnen i 45 minuter.

3. Smält lite smör i en kastrull; detta ska penslas över potatisen med jämna mellanrum (varje kvart har fungerat bra för mig) under tillagning

4. Skär upp fläskfilén i två-tre cm tjocka skivor. Försök även skära bort så mycket fett ni kan.
De flesta väljer att krydda köttet under stekningen, men jag föredrar faktiskt att göra det innan. Därför kryddade jag med salt, svartpeppar samt rosmarin på båda sidorna av skivorna.

5. Stek köttskivorna på medelvärme ett par minuter på vardera sida (var noga med att få skivorna genomstekta).

6. Fixa under stekningstiden med såsen; Rör samman mellangrädden med vitlök och senap i en seperat skål/bunke. Enligt grundreceptet ska man använda sig av 2 tsk fransk senap, men jag upptäckte att det går bra att använda sig av "vanlig" stark senap. Häll i senap efter behag, men tänk på att senapen inte ska ta över smaken helt och hållet.

7. När köttet är klart tillsätter du såsen, och låter det sjuda ett par minuter. Tillsätt timjan under sjudningen

8. Om potatisen hunnit bli klar kan du låta den stå på eftervärme i ugnen. Låt den stå inne tills såsen sjudat (heter det så? -nej, det verkar inte stämma...) färdigt.

Åh, så typiskt

Solen var framme lite under dagen, men det är först nu molnen verkligen börjat skingra sig. Synd bara att det hunnit så pass sent att man knappt ser röken av solen (jag insåg precis hur fel det där lät).
Men det har varit en riktigt härlig dag -- minst sagt!
Jag och Rinki träffades vid tunnelbanan vid Rådmansgatan för att därefter gå till ett café på andra sidan vägen och ta en fika (dock bestod min fika av Ceasarsallad). Det härliga var att vi satt på caféet i nästan två timmar och bara pratade om, tja, allt mellan himmel och jord. Det riktigt härliga med det var att vi fortsatte prata även på tåget när vi började röra oss hemåt igen.

Åh, jag önskar att jag kunde berätta om åtminstone något vi pratade om, men det är svårt av två skäl. Dels för att vi gick från ett ämne till ett annat och att det blir svårt att hålla i sär dem, och dels för att jag måste börja förbereda middagen. Jag ska testa på ytterligare en för mig ny rätt. Det i sig är inte svårt, och kräver inte mycket förberedelser, men jag måste skala potatis vilket kan ta lite tid ;)

Japp, det är så jag firar den internationella kvinnodagen -- med att laga mat.
Förtryck enligt vissa. Riktigt j***a kul enligt mig :)

Torsdag

Klockan är inte ens elva än, och jag har redan haft en bra dag!
Jag blev lite irriterad när telefonen ringde och väckte mig i morse då jag sov så dåligt i natt, men det gör faktiskt ingenting att jag kom upp då -- jag känner mig fortfarande pigg, och det är sällan det är så. Jag är morgonperson, så fort man gett mig lite tid att piggna till, men jag blir trött igen efter ett par timmar och detta trots att jag ätit och fått i mig energi. Bara för att jag skrev att jag fortfarande är pigg kommer jag säkert somna om en halvtimme.
Men vad mer har hänt?
Inte mycket, egentligen -- klockan är trots allt bara elva -- men det är skönt att ha vissa smågrejer ur vägen. Framför allt när denna "smågrej" är att sortera upp vissa saker på mitt skrivbord. Det låg böcker/skrivblock överallt, och bara genom att lägga tillbaka dem på plats har en viss lättnad spridit sig. Därifrån har det bara gått uppåt; jag hittade lite "bubble-wrap" som jag lekt med större delen av morgonen. Jag vet inte vad det är, men varje gång jag ser det måste jag spräcka en bubbla.
Och en till.
Och en till.
Och en till.
Äh, strunt samma; jag kramar ihop det och hör flera bubblor spricka samtidigt.
Av alla leksaker från min barndom är detta fortfarande min favorit.

Utöver det har jag, för en gångs skull, fått kontroll på mitt hår och det tog mig mindre än 20 minuter. Det har vuxit ut en hel del nu, och det är ett helvete att försöka få till det. Jag älskar att ha kort hår, men jag tror aldrig att jag kommer välja den här typen av frisyr igen då det blir jobbigt när man bestämmer sig för att låta det växa ut igen.
Men som sagt, jag har fått till det :)

Bäst av allt är dock att jag pratade med Rinki för en liten stund sedan, och vi har kommit överens om att ses inne i stan om en sisådar 2 timmar för att äta lunch/fika. Som pricken över i:et börjar solen kika fram nu också, och jag hoppas verkligen att den kommer fram helt och hållet under dagen. Jag har saknat att kunna vara ute i solen -- bortsett från de dagar jag stått i solen i väntan på tåget på väg till skolan har jag inte varit ute i det sedan söndags.

Det här kommer att bli en bra dag

Vi är så snälla mot varandra


Linn: LIIIISA!!!
NÄSTA VECKA MÅSE VI ÄTA RÄKMACKOR!!!!

Jag: JAG VET INTE VARFÖR, MEN DEN IDÉN LÅTER FÖR BRA FÖR ATT KUNNA TACKA NEJ TILL xD

L: DEN IDÉEN ÄR SUPERBRA OCH DU SKA INTE TACKA NEJ FÖR DÅ SKULLE JAG SLÅ DEJ I HUVUDET MED EN BASEBALLTRÄ!

[...]

Jag: [...]Men om du inte skulle bli frisk nästa vecka, betyder det att du kommer slå dig själv i skallen med ett baseballträ? :-p

L: JAPP! ^^

Jag: Får jag hjälpa till? xD

L: Ju fler desto bättre xD

Jag: Ooh, då ringer jag N[****] också xD

L: Haha, awsome! [...]

Man vet att man har en vän då man kan retas utan att denne tar det personligt :p

"Inget kommer att förändras"

Redan nu har organisationen Invisible Children (den organisation som gjort den här filmen) blivit kritiserad. Dels har man kritiserat organistionen p.g.a. var pengarna har gått till. Tydligan har bara 32% av pengarna använts för att hjälpa människor; resten har gått till bl.a. löner för de som arbetar inom organisationen samt till resor. Här måste jag faktiskt svara med lite kritik; visst, 32% är lite, alldeles för lite, men samtidigt krävs det pengar för att resa och det är svårt att arbeta för att hjälpa alla de barn som kidnappas i Uganda när man befinner sig i USA. Det där med lönerna är inte heller någonting jag kommer gå in på. Jag vet inte hur mycket lön som delas ut, och om de ligger i proportion till ändamålet och arbetstimmarna, men de behöver också pengar. Även människor som jobbar för Amnesty får lön.

Jag måste dock erkänna att det är bra att man kritiserat denna organisation på det här sättet. Inte minst med tanke på "Röda Korset-skandalen" för några år sedan då donationer gick till de ledande personerna, men samtidigt kan jag inte sluta fundera kring all kritik. Visst, organisationen lägger fram en viss propaganda genom att överdriva de bra sidorna, men det bildas också en propaganda när kritiker enbart lägger fram de dåliga sidorna. Det finns ingen sida man kan lite på fullt ut i det ordkriget, och man kan fråga sig vilka som verkligen blir skadade i det sammanhanget. Man är för upptagen med att motbevisa den andra parten att man inte ens försöker nå en lösning. Just det här är farligt; när man läser om Invisible Children ifrågasätter man först inget. Det är något man gör först när man läser kritiken. Men frågan är när man kritiserar kritiken, för även den behöver man ta en titt på.

En annan kritik är att organisationen överdrivit situationen i det hela. Man har sagt att visst är Joseph Kony en hemsk man som kidnappar barn för att sedan tvinga dem till att bli soldater, men att det inte är lika hemskt som man säger att det är. Det jag blir irriterad över är att man ens uttrycker sig på det sättet! Det är barn vi talar om; finns det en linje för hur hemskt det är? Finns det verkligen en regel för hur hemskt man ska beskriva det när flera barn kidnappas från sina familjer, när de tvingas hantera automatvapen för att döda, när de själva riskerar att dö för att de vägrar lyda order eller när de försöker fly?
Ingen skulle få för sig att uttala sig på det sättet gällande 11 september attackerna. Ingen! Så vad handlar det om? Är det mindre hemskt för att detta inte Västvärlden drabbas, eller handlar det om vad en gammal klasskamrat till mig en gång sade -- "De är inte ens svarta, de är afrikaner"? I vilket fall spelar det ingen roll -- det handlar trots allt om miljontals barn under en 20-års period. Just nu är det allt man behöver veta.

Det värsta är dock att det finns så många som tror/tycker/tänker att detta inte kommer att göra någon skillnad; att gripandet av Joseph Kony inte skulle förändra någonting och att man ser detta som kritik. Visst, gripandet kommer inte förändra mycket då barnsoldater inte är isolerat till vissa delar av Uganda, men man hjälper knappast till om man bara tittar på utan att göra någonting åt saken. Det är lättare att ignorera, men man kan inte göra det hur länge som helst. Just när det gäller Kony handlar det om över 20 år. Det är aldrig för sent att göra någonting, men att vänta alltför länge är en riktigt dålig idé. Att vänta ännu längre är ännu värre!

För att citera Edmunde Burke; "The only thing necessary for the triumph of evil is for good men to do nothing"

Dagens...



Gammal bild från förra våren -- jag saknar mycket från "den tiden"; solglasögonen (de gick sönder några månader senare), blommorna, de gröna träden, mitt långa röda hår (jag bryr mig inte om hur långt hår jag har, men jag saknar att kunna sätta upp det de dagar jag åker på en dålig hårdag)...

Dagens humör: Det har snöat idag. Jag tror det säger allt! :D

Dagens mående: Jag hade migrän tidigare idag, så... Aj

Dagens borde: Plugga. Men jag kan göra det i morgon (det kan jag faktiskt -- jag har inte skola då)

Dagens look: Jag orkade inte bry mig om det idag; jag slängde på mig det första jag såg, så... Vi kan kalla det "casual"

Dagens planer: Få min fot att vakna till igen

Dagens fundering: Är det inte lite konstigt att vi blivit uppfostrade att sträcka ut en hjälpande hand när det behövs samtidigt som man nekar andra hjälp då man, mer eller mindre, vägrar förstå? Ja, jag tänker på den här filmen

Dagens beroende: Inget som jag kan komma på. Men det kanske är just det som borde vara mitt beroende just nu; Ett bättre minne.

Dagens tråkigaste: Att jag fick migrän och att solen försvann när jag väl fick lust att gå ut med kameran.

Dagens överraskning: Att jag kom ihåg mitt kundnummer hos Pocketklubben utantill. Jag tog en chansning och jag hade rätt (mitt minne må inte vara det bästa, men jag har bra sifferminne) ;)

Kvällens middag

Jag vet inte vad man kan kalla den här rätten, men god är den!

Ingredienser
Kycklingfiléer (själv använde jag mig av 900 g, vilket motsvarar 7 kycklingfiléer)
1 gul paprika
1 röd paprika
5 dl mellangrädde/matlagningsgrädde
Soja
Salt
Svart-, vit- och citronpeppar

Föreredelser
Man kan använda sig av frysta kycklingfiléer, men då ska de såklart tas fram kvällen innan för att tina upp

1. Skär bort eventuellt fett från kycklingen (Detta är visserligen valbart)
Salta sedan båda sidor av kycklingfiléerna, och tillsätt svart- och citronpeppar. Se till att gnugga in kryddningen i kycklingen.

2. Stek kycklingen på medelvärme. Hur länge beror självklart på hur tjock kycklingen är; själv var fem minuter per sida bra för mig. Huvudsaken är att kycklingen inte är skär när den är klar.


Ett tips om ni steker lika många kycklingfiléer som jag gjorde och inte kan steka alla på en och samma gång; Sätt ugnen på låg värme. På så sätt kan ni lägga den färdiga kycklingen på ett ungsäkert fat och låta den ligga i ugnen för att den ska behålla värmen samtidigt som ni steker de resterande filéerna. Tänk på att inte ha för hög värme -- om kycklingen även tillagas i ugn är risken stor att den blir torr!

3. Medan kycklingen steks; Skär upp de båda paprikorna i mindre tärningar/bitar. Stek till dessa på medelvärme (i en annan stekpanna). Tillsätt lite salt och vitpeppar under stekning. Var försiktig så att paprikan inte bränns!


4. Lägg de färdigstekta kycklingfiléerna i samma panna som paprikan. Tillsätt grädden och soja efter behag. Låt puttra på svag värme ett par minuter.

Servera med ris och sallad :)


Succé

Det måste jag nästan få säga; Jag vill inte låta självgod, men dagens middag blev perfekt (om man tänker i icke-vegetariska banor). Kycklingen blev perfekt tillstekt, paprikan likaså, såsen blev smakrik och riset... Vad ska säga om riset?

Jag ska slänga upp recept på det lite senare; jag har tagit bilder som dokumentation, och även dessa kommer upp lite senare. Det jag vill ha sagt är att middagen blev ett perfekt avslut på den här dagen, och det behövdes. Dagens föreläsning var jobbig och inte särskilt givande. Visserligen finns det en chans att jag tycker så då allt jag ville göra var att befinna mig utomhus med kameran då det var så fint. Jag bryr mig inte om att det blivit kallt igen; jag tycker att det är lite friskt. Så länge solen skiner bryr jag mig inte om hur kallt det är, men jag måste erkänna att det blir lite kyligt när temperaturen närmar sig -10 grader (som tur är har det inte blivit så kallt än -- inte under eftermiddagarna, i alla fall).

Min dag har inte varit mer händelserik än det; jag ska sätta mig ner och plugga lite snabbt (eller mindre snabbt), fylla i min kalender så att jag får med schemat (scheman för samtliga delkurser är nu publicerade), duscha och... Ja, det är väl det. Klockan har trots allt hunnit bli så pass mycket att man inte kan göra något mer.

5 sanningar om mig själv

Den här listan skulle egentligen ha dykt upp i torsdags,men den får dyka upp nu istället ;)

1. Man ska aldrig utmana mig!
Jag är tävlingsinriktad (ironiskt nog är jag inte bra när det gäller tävlingar), och jag ställer upp på många utmaningar och jag gör vad jag kan för att vinna. Det var lite det som hände i somras, då jag var tyst i en månad; det var så många som inte trodde att jag skulle klara av det, och det gjorde att jag blev mer motiverad. I det sammanhanget var det bra, men det händer ibland att det går till överdrift. Framför allt när någon säger: "Du kommer aldrig klara av att äta det där" (vanligtvis rör det sig inte om mängd, men om styrka -- det var därför jag hällde på tre skedar sambal på en redan stark thailändsk maträtt). På sätt och vis gäller det också tatueringar -- varför tror ni jag valde att tatuera mig längs ryggraden, fotens ovansida och höften?

2. När det kommer till sociala sammanhang/situationer är jag som två olika personer.
Inte minst när jag träffar nya människor; jag är löjligt blyg och har svårt att ta det första initiativet, men när jag väl börjar känna mig trygg i situationen blir jag nästan överdriven i mig själv; Jag blir överdrivet flummig, överdrivet pratsam och överdrivet lekfull (det sistnämnda är jag dock hela tiden). Jag har fått höra flera gånger att jag saknar social kompetens och att jag är socialt handikappad, men det handlar snarare om att jag är socialt obekväm. Det är när jag känner mig mer "trygg" och då jag känner att allt blir mer personligt som jag börjar öppna upp.

3. Jag ser inte mig själv som kattmänniska.
Det låter lite lustigt när jag skriver det så då jag är uppvuxen med att ha katt. Det är inte så att jag inte gillar katter (hur kan man ogilla dem?) -- det är bara det att jag inte kan placera mig själv när det gäller "hund-/katt-människa-skalan". Man påstår ju att om man inte är en kattmänniska så är man hundmänniska, och många har valt att placera mig som kattmänniska utan att riktigt bry sig om vad jag har att säga. Jag älskar både katter och hundar, och fler djur än så. Därför ser jag mig själv som en djurmänniska. Jag har inget favoritdjur, bara djur som jag tycker mindre om.

Och ja, jag ser dubbelmoralen i detta då jag inte är vegetarian, men till mitt försvar försökte jag vara det under en månads tid för 1½ år sedan, vilket inte alls gillades i min köttälskande familj. Jag hoppas på att jag ska kunna laga mer vegetariskt nu när jag bor kvar hemma, men främst när jag flyttat hemifrån.

Jag saknar verkligen den här krabaten; vi hade trots allt honom i nio år, och av de tre katter vi haft var han min favorit.
För er som inte vet -- ingen av de tre katterna är döda. Två av dem bor hos min mormor; de fick flytta dit i samband med att vi flyttade från ett radhusområde till lägenhet för 8½ år sedan. Den tredje -- finingen på bilden -- bor hos min morbror. Han flyttades dit i samband med stambytet för ett par månader sedan; ingen av oss här hemma ville utsätta honom för oljudet av borrningarna och slipningarna.

4. Jag har börjat använda smink igen.
Det hela började med när jag blev förkyld; det händer att hudtonen får en ojämn färg när jag blir sjuk, och jag ville "fixa till det". Jag använder inte foundation längre, men ögonpenna och mascara använder jag fortfarande (jag klarar nämligen inte av att inte dra på ögonsminket när jag lagt på foundation). Det har bara hållt på i en vecka, men när man använder smink mer än sju dagar på raken (jag räknar inte med helgen nu) anser jag att man använder det.
Fråga mig inte varför jag inte slutar med det nu när förkylningen är borta

5. Jag tittar inte på Big Brother.
Jag förstår inte heller varför andra gör det, varför det anses så underhållande, men alla får väl lov att ha sina åsikter så länge de inte är direkt kränkande.
Det jag inte förstår är varför man tycker att det är så kul att titta på ett sådant tragiskt gäng personer. Några må vara vettiga, men över lag är det värre än amerikanska såpoperor. Om allt var 100% manus skulle jag säkert ha tyckt att det var kul, men då hade jag också vetat att det inte var riktigt. Nu är det verkliga personer som spottar ur sig de dummaste kommentarerna. Jag vet inte hur ni känner när ni tittar på det, men jag känner mig definitivt inte smartare eller bättre. Dessutom kan jag inte tänka mig pressen deltagarna känner, och det är inte heller någonting jag vill gotta mig i. Jo, jag vet att de ställer upp frivilligt, men bara för att det är frivilligt betyder det inte att man inte blir pressad. Om jag skulle gå in i väggen nu p.g.a. skolan, skulle ni då säga "Du valde detta"? Det är lite samma princip...

Efter skolan

Den här veckan kommer bli... vi kan säga "mastig", men vi alla vet att jag menar jobbig.
Jag har ytterligare två föreläsningar den här veckan, och till i morgon ska vi ha läst ett kapitel. Det låter inte jobbigt, men jag tror att det säger en hel del när det i går tog mig två timmar att läsa igenom 70 sidor (vanligtvis kan jag läsa 100 sidor, om inte mer,  inom loppet av en timme). Nu har jag 35. Och ja, det tar emot, men vad ska man göra?

Nej, jag ska lämna skolsnacket!
Bortsett från det här; metodkurser (för er som inte vet gör man en djupdykning i olika metoder för, i det här fallet, samhällsvetenskapliga studier -- det är en hel delkurs som tar upp vad som gäller för olika situationer etc. när man utför olika studier på forskningsnivå) är inte roliga, oavsett vad kursansvariga säger! Men den kursansvarige vi har nu gör det...intressant är helt fel ord, men hon gör ett bra jobb med att få en engagerad.

Jag hade hoppats på att hinna ut lite snabbt med kameran, men solen har hunnit gå ner nu. Dels beror det på det, dels beror det också på att jag inte hinner ta en promenad; jag ska sätta igång med middagen alldeles strax och därefter är det bara att sätta sig ner och läsa. Nu menar jag inte bara i skolboken, men även genereltt -- den bok jag läser nu är riktigt bra, och jag har snart läst 200 sidor. Med tanke på att jag började läsa den för mindre än två veckor sedan, och med tanke på allt skolarbete jag haft säger det en hel del om boken. Jag hoppas på att bli klar med den innan påsk. Tror ni att jag kommer klara det då jag har drygt 400 sidor kvar? :)

*




Bildkälla

Innan skolan

Hallåhallå! :)
Det må vara minusgrader ute, men hur kan man inte vara glad när solen är framme och när fåglarna kvittrar? Ibland önskar jag faktiskt att jag levde i en Disney-värld just för att kunna ha fåglar kring mig lite oftare.

Jag hade egentligen tänkt att skriva lite mer i går, men det blev för mycket med läsningen; jag hade tänkt fel när jag skulle räkna ut hur många sidor jag skulle läsa och 70 sidor i den boken sätter sina spår, må jag säga. Det dumma är att det är ännu mer som ska läsas till morondagens föreläsning. Nej, jag kommer att ha fullt upp den här veckan; det är faktiskt bara på torsdag jag inte har någon skola. På sätt och vis känns det skönt att ha någonting att göra varje dag. Å andra sidan är jag inte alls van vid det här tempot. Äh, så länge jag inte dör ska det väl inte vara någon fara.

Jag måste springa iväg för att fixa mig i ordning; jag ska åka om drygt en timme och sitter fortfarande i mina pyjamasbyxor. Jag har visserligen fått på mig tröjan, men jag vill ogärna springa runt i pyjamasbyxorna. Dock måste jag erkänna att det skulle vara ett roligt/udda sätt att göra människor lite gladare ^^

Jag hoppas att ni får en bra måndag!

Söndag



Efter x antal timmars redigering är jag fortfarande inte nöjd; dels beror det på att den vita "ytan" är ljust blå av någon konstig anledning, och hur många gånger jag än försöker få det fixat -- hur många gånger jag än redigerar det för att det ska bli vitt -- så är ytan lika blå efter att jag sparat den som den var innan jag började pilla med knappar och annat. Så ja, jag ger upp. Lyckades få till det nu! :)
Dels beror det också på att jag ville försöka få med så få reflektioner som möjligt, men det är svårt när det gäller metall, och det är inget man få bort på ett bra sätt. Äh, man ser åtminstone inte mig med kameran ^^

Jag vet inte varför jag fick för mig att ta en bild av parfymen. Kanske var det för att jag ville få till någonting häftigt och någonting annorlunda, för att vara jag. Kanske beror det på att jag var ute i nästan två timmar utan att finna inspiration. Kanske beror det på att jag försöker skjuta upp på pluggandet tills i morgon istället, trots att det är då jag har föreläsning. Kanske är det för att jag så gärna ville arbeta med ett projekt som inte berör skolan, och som skulle få mig att tänka på någonting annat än magvärken.
Blir ni överraskade om jag säger att det rör sig om alla punkterna?
Tyvärr hjälpte det inte på sista punkten; jag har så pass ont nu att jag bara vill krypa ihop. Jag får dock skylla mig själv. Jag åt lite för mycket lite för fort under middagen. Av någon konstig anledning lär jag mig inte att äta i lagom takt, men jag arbetar på det!

Någonting annat som var lite dåligt med dagen var att jag lyckades bränna mitt lillfinger på stekpannan efter att ha lagat mat. Jag lyckades undvika blåsor då jag såg till att få kallt vatten över det, men jag fick ett sår på köpet och jag är fortfarande lite öm. Men jag ska inte fortsätta klaga över det -- det var trots allt galet fint ute idag! :)

Vad har ni haft för er idag?

Lördag hela veckan

Vilken tråkig tanke, egentligen; tänk att vara fast i samma mönster utan att egentligen kunna göra någonting.
Men just nu vill jag nästan det; just nu vill jag bara kunna ta det lugnt, kunna vara med vänner och njuta av deras sällskap och inte behöva oroa mig över skolan jämt och ständigt. Nu när våren har börjat komma igång vill man gärna ha lite mer tid att njuta av solen, och... tja, våren som helhet :)

Jag ska snart börja göra mig i ordning; jag har en kompis som fyller år idag, så det blir firande i form av middag på O'Learys och därefter bowling.  Än så länge finns det inte mycket att klaga på när det gäller denna lördag. Å andra sidan har jag inte suttit mig ner för att plugga än.


Jag längtar lite tills dessa knoppar slår ut ^^

Nej, men det märks verkligen att det är vår ute!
Det är kanske lite kallt fortfarande, men jag tycker bara att det är lite friskt, och därför har jag "redan" börjat använda min "skinn"jacka (det är oäkta skinn -- precis så det ska vara). Solglasögonen jag köpte häromdagen har kommit väl till hands, må jag säga, men allt detta är inte de största vårtecknen. Inte ens att fåglarna har börjat återvända tillhör de stora tecknen. Nej, jag har fått börja ta min allergimedicin mot pollen nu. Det är det enda negativa med våren, men det är också så man vet när den är här. Allergier -- vad skulle man göra utan dem?

Jag hoppas att ni haft en bra dag, och att ni får en bra kväll!

Fredag

Vilken vecka det varit!
Stress, plugg, hemtenta som lämnades in, vårshopping, och nu är det fredag. Jag vill verkligen bara ta det lugnt nu, men jag måste sätta mig ner och läsa ikapp ett par (80) sidor i en bok vi skulle ha läst tills idag. Det blev så mastigt när jag skulle göra det i går att jag nästan somnade framför boken.

Nej, men det har varit en minst sagt fullspäckad vecka. Å ena sidan blev det lite av ett helvete med hemtentan, men å andra sidan känns det skönt att inte ha suttit sysslolös flera dagar. Hemtentan lämnades in i onsdags, och efteråt var det dels föreläsning och därefter shopping som gällde. I går sprang jag runt tillsammans med Linn och Tessan i Farsta Centrum för att leta reda på en present till en kompis som fyller år i morgon, och på kvällen var det tvätten som kallade. Idag var det skolan som gällde, och nu... Nu känner jag att jag behöver ta det lite lugnt och slappna av.

Bakom mina solglasögon



Man kan skapa de bästa effekterna redan på plats; visserligen är bilden något redigerad, men inte så pass redigerad som man skulle kunna tro -- jag fotograferade genom mina solglasögon

Personligt brev

"Hej!
Mitt namn är Lisa och jag är en 20-årig universitetsstudent.
Jag är en glad, sprallig och smått lekfull tjej. Jag gillar även att se mig själv som positiv, generös och som är mer än villig att ge en hjälpande hand där det behövs. Jag är dessutom tävlingsinriktad, vilket gör att jag gillar att anta nya utmaningar, och jag lär mig väldigt snabbt. Jag må verka blyg i början, men när man ger mig tid att känna mig mer bekväm har jag inga problem med att öppna upp.
Jag är "socialt obekväm" -- det gör inte att jag är mindre öppen och mindre villig/förmögen att välkomna nya människor; det betyder bara att jag är oförmögen att tala inför ett stort antal personer och att jag drar mig tillbaka när jag känner att jag gjort mitt.
Jag kan framstås som otrevlig och deffensiv, men om man inte ger mig en anledning till att vara det är jag inte det. Jag kan ses som arrogant, och ibland rent utav otrevlig. Det senare stämmer inte enligt mig, men å andra sidan är jag ju arrogant.

Jag har inga som helst erfarenheter när det gäller arbeten; jag är mer än villig att lära mig, men det krävs just att jag lär mig. Jag har tidigare praktiserat i en skobutik, men med tanke på att denna stängs ner finns det inget som tyder på det och jag kan lika gärna ljuga om detta.
Under gymnasiet studerade jag den samhällsvetenskapliga linjen med inriktning juridik, vilket inte var det lättaste, men jag tog mig igenom med goda marginaler! Detta säger visserligen ingenting, bortsett från att jag kan ett par paragrafer utantill, men jag är väl medveten om att detta inte kan räknas in som erfarenhet.

Just nu studerar jag på heltid och söker ett deltids jobb (max 50%), och med tanke på att jag inte har ett schema med fasta tider behöver jag flexibla arbetstimmar som inte krockar med tentor."

Det var jag det.
Skulle du vilja anställa mig?
Självklart inte -- jag är inte direkt någon man söker...

A walk in the nature



Skulle ni tro mig om jag sade att det var betydligt soligare än så här? ;)