Medelmåtta

Jag känner mig verkligen som en -- som en medelmåtta.
Det har jag gjort flera gånger, men jag har snabbt kunnat motbevisa mig själv. Det dumma är att jag ofta söker bekräftelse i mitt skolarbete och att jag utgår från det. Men samtidigt har jag inte mycket annat att utgå från -- det är så vanligt att man avgör hur smart man är baserat på betygen och skolresultat. Med tanke på att "smart" egentligen är det enda jag kunnat identifiera mig som har jag ofta utgått efter betygen.
Och nu säger mina betyg att jag inte är det.
Att jag är en medelmåtta, och knappt det.
Det är egentligen ingen dålig sak att vara medelmåtta, men jag hade ändå hoppats på... Jag vet inte vad jag har hoppats på egentligen. Jag har aldrig varit exceptionell, inte ens i skolarbetet, även om förhoppningarna funnits där. Jag antar att jag hade hoppats på att funnits någonting jag var bra på, men jag klarar inte ens att vara på det jag är bra på. Eller snarare det som är meningen att jag ska vara bra på. Å ena sidan gillar jag hur jag utvecklats som person de senaste åren; hur jag kunnat öppna mig själv på ett annat sätt och hur jag är mer livfull. Å andra sidan känner jag inte igen mig själv då jag inte känner igen resultaten jag får.

Jag har alltid varit någon man kallar smart, och tidigare har det varit mer "befogat" än vad jag känner att det är nu. Jag har alltid blivit glad över att höra av andra att jag är smart, men nu handlar det mer om "Jag kan inte tro att du fortfarande tycker så om mig" mer än "Vad skönt att någon erkänner mig". Det är det där självtvivlet som går mig på nerverna och hur mycket jag än försöker motbevisa mig själv, desto djupare ner hamnar jag. Deso sämre går det för mig och desto mer tvivlar jag.

Det skulle vara kul att kunna vara bra på någonting som dessutom inte är tillfälligt.
När ska det bli min tur att skina?

Jag vill inte låta ohövlig, men jag vill inte ha medlidande-kommentarer eller bekräftelse-kommentarer där ni skriver att jag är smart. Dessa är så vanliga efter denna typ av inlägg, och jag vet med mig själv att jag bara skulle bli irriterad om de kom igen. Jag vet att ni inte kan ge mig svar -- det kan ingen -- men det är just svar jag vill ha för att jag är så trött på att vara jag nu. Det finns en anledning till varför jag har så många bollar i luften med projekt hit och dit; det är för att motbevisa mig själv på många plan och för att försäkra mig själv om att jag är mer än en medelmåtta. Jag försöker överkompensera för någonting jag känner att jag förlorat för att det är lättare det än att inse fakta.

Postat av: Amanda

Vi vann med 6-1 :D

2012-06-20 @ 09:42:34
URL: http://aamandaaslife.blogg.se/
Postat av: Miss C

Lisa: Ja, det är en härlig stad, men jag måste dock erkänna att jag börjar tröttna lite

på London (did I just say that!?)... Föredrar att åka till Milano när jag behöver komma

bort ett par dagar! :)

2012-06-20 @ 11:01:59
URL: http://missc.se/
Postat av: elin

sv: ja så snyggt. jaaha va bra då haha :D ja hoppas du hittar de!

2012-06-20 @ 19:16:17
URL: http://elinbrodin.nu
Postat av: Veronica - var dig själv, för alla andra finns redan

SV; Jaa, det går inte att beskriva hur underbart det var att få träffa henne igen... Senast vi sågs var på Valborg så hon var otroligt saknad som du förstår!



Hur står det till med dig? (:


Name:
Kom ihåg mig?

Email:

Website:

Comment: