För er som undrar...

...har jag spenderat halva dagen med att skratta åt den här bilden xD
 
 
Är det bara jag som tycker att den är rolig?
 

De senaste dagarna

 
 
Jag har haft lite konstigt kul ikväll, men som sagt det har varit kul. Jag kunde skriva ut en av maskerna jag skrev om för ett par dagar sedan utan att det blev alltför körigt. Jag har inte bytt bläckpatron än (eller köpt någon), men jag listade ut var det största problemet låg någonstans. Efter att ha blivit klar där var det bara att dra fram en sax och klippa lite. För att få masken böjd använde jag mig även av vanlig tejp som fungerade överraskande bra. Jag har skickat bilden till tjejen som ska sätta ihop allt till en video (följ gärna hennes Twitter här). Vi får se om den här bilden är användbar eller inte; om inte är det bara för mig att ta ett gäng nya bilder och hoppas på att de blir bättre ;)
 
Jag var alldeles för trött och orklös igår för att orka skriva om min eftermiddag med M, men bättre sent än aldrig. Det känns lite viktigt för mig att göra det då vi inte träffat varandra på två månader. Det är så lätt hänt när både skola och jobb hamnar i vägen, men det är så kul när man väl kan ses igen! Det roliga med oss två är att vi är väldigt olika varandra. Vad som är så härligt är att vi aldrig kommer till någon punkt där det blir en "awkward silence"; istället har vi båda någonting att tillföra och någonting att skratta åt. Likadant blev det igår. Vi sågs efter att hennes arbetsdag tagit slut, och vi bestämde oss för att gå till Bagel Café Street på Västgötagatan (ligger någon minuts promenadavstånd från Medborgarplatsen). Det var faktiskt första gången jag var där, och trots bullret i bakgrunden (jag vet inte vad det håller på med där -- om det är något bygge eller dylikt), men dit ska jag banne mig gå igen! Det var så mysigt att sitta ute i solen, och deras bagels är verkligen goda! Jag kunde äta ruccola utan att klaga på smaken. Just det sistnämnda har aldrig hänt mig.
Vi promenerade därefter vidare till Mariatorget och pratade om allt mellan himmel och jord. Vi kom rent utav in på hur lätt man påverkas av språket runt omkring en -- det är så lätt att säga "asså", "typ" och "lixom" flera gånger utan att man lägger märke till det när man befinner sig i en miljö där det används väldigt ofta. Jag vet inte hur vi kom in på det men hur tråkigt skulle det inte vara om man bara höll sig till "normala" samtalsämnen där ingenting utvecklades till någonting annat?
 
Igår började jag dessutom läsa på en ny bok, och jag kom 100 sidor framåt. Jag har inte varit lika effektiv idag, men jag hade tänkt att lägga mig ner och fortsätta läsa "nu". Förhoppningsvis har jag den utläst innan helgen är slut. Om jag inte klarar av att läsa 200 sidor på två dagar (plus den här kvällen/natten) när jag klarat av att läsa 100 sidor på en dag, vet jag faktiskt inte vad jag gör.
Förmodligen fortsätter jag läsa på måndag.
 
Vad har jag annars haft för mig idag?
Inte mycket mer än att läsa och att fixa med masken. Syrran kom hem och demonstrerade för en fiffig manick som hon ska försöka sälja. Det tog ett litet tag, men det var så kul att kunna testa på den ett par gånger ^^
Jag tog dessutom en promenad tidigare då solen var framme och då det var varmt. Det kunde såklart ha varit varmare, men det blev 22 grader vid ett tillfälle här hemma, och med tanke på de temperaturer vi haft de senaste veckorna ska man vara glad när temperaturen stiger över 20 grader. Jag hoppas bara att det blir tillräckligt varmt för att bada snart. Det är någonting jag ser fram emot varje sommar, och i år blir andra gången någonsin som mitt första dopp blir efter junis slut (det kommer knappast vara över 25 grader varmt under helgen)...
 
Men vad har ni haft för er?
 

Fluffy

Sedan jag kom hem efter att ha träffat M (ni kan tänka er hur kul det var att träffa henne alla dessa -- två -- månader!) har jag knappt haft någon ork att göra någonting. Jag har varit trött -- inte bara rent mentalt, men också i axlarna. Ironiskt nog känner jag någon rastlöshet i benen som jag inte kan göra någonting åt, men jag ska inte sluta försöka för det.
 
Den senaste timmen har jag spenderat framför datorn; jag skulle bara titta på ett YouTube-klipp. Det slutade med att jag klickade mig vidare till x antal videos, och jag hittade denna. Är det bara jag som ler som en idiot när jag ser den? Säg vad ni vill om katter, men denna är banne mig söt :)
 
 

Story Of My Life

 
 

Mitt unika jag

Mer än en gång har jag fått höra att jag är unik.
På ett sätt gör det mig glad då det känns som att jag blir erkänd som en person. Jag är inte som andra; jag kan ha liknande personlighetsdrag som andra, men det är bara jag som kan vara jag. Men det blir motsägelsefullt när man påstår att jag är unik utan att veta på vilka sätt jag är det. Vi vet alla att vi är unika på något sätt, och jag tror inte att någon tar illa vid när någon påpekar det, men om man påpekar det måste man också veta på vilket sätt. Förstår ni hur jag menar? Det blir lite som att slänga ut komplimanger för sakens skull mer än för att vara ärlig, och i min värld räknas en kommentar inte som en komplimang om den är oärlig.
 
Så, vad gör mig unik?
Jag har sagt flera gånger att en av mina starkaste egenskaper är min integritet som är så pass stark att jag rent utav fått skäll för det. Men det är knappast den som gör mig unik. Att jag frivilligt gick runt med en lapp på ryggen förra året där det stod "HUG ME" och att jag ställde upp i mitt eget fotoprojekt med skylten "I'm a MISFIT (but baby that's OK)" gör inte heller mig unik. Bara smått galen, men vem har råd att vara "normal" när det kommer till kritan? 
 
Nej, det som gör mig unik är -- enligt min mening -- att jag är som två olika personer. Å ena sidan är jag blyg. Å andra sidan kan jag vara väldigt pratglad och öppen.
Å ena sidan kan jag uppvia en mogen sida som fått vissa att tro att jag är äldre än vad jag i själva verket är trots mitt "baby-face". Å andra sidan är jag så pass barnlik att jag kan tas för någon yngre.
Å ena sidan älskar jag starka färger och klädesplagg som sticker ut (exempel är de rutiga byxorna jag beställde hem igår). Å andra sidan bär jag gärna någonting väldigt subtilt, som svarta byxor och skjorta.
Å ena sidan bryr jag mig inte om vad andra tycker om mig. Å andra sidan kan jag vara väldigt självmedveten.
Å ena sidan kan jag tala som om jag vore en ordbok. Å andra sidan har jag börjat säga "typ" och "lixsom" (jag vet att det egentligen inte stavas med "x", men det finns ett ord som stavas "liksom", uttalas "lik-som" och som mer eller mindre betyder "såsom/precis som"; jag gör distinktionen för att jag använder båda) i en allt bredare grad.
Å ena sidan älskar jag djur och jag dödar inte ens insekter (inte avsiktligt, i alla fall). Å andra sidan äter jag kött.
Å ena sidan är jag oförutsägbar. Å andra sidan är jag förutsägbar.
Man kan inte påstå att jag består av olika nyanser då det skulle peka på att min personlighet består av olika färger. Jag består snarare av kontraster; kontraster som i första anblick inte går ihop, men som skapar en förståelig helhet. Lite som ett svartvitt foto.
 
Med detta sagt har jag två frågor till er:
1. Hur många av er skulle säga att detta är någonting som gör mig unik?
2. Vad är det som gör er unika?
 
Den första frågan behöver inte besvaras. Den behöver man inte ens reflektera över. Jag lade dit den för att det skulle nå upp till två frågor. Dessutom flöt det så bra in på det jag skrivit ovan.
Den andra frågan behöver ni såklart inte heller besvara -- det är inte så att jag hotar/tvingar er på några som helst sätt, men det skulle vara kul om den besvarades. Om man vet att alla människor är unika på sitt sätt bör man också veta vad som gör en själv unik. Det är trots allt viktigare att man vet sådana saker om sig själv innan man riktar blicken mot någon annan.
 
Så, återigen; Vad gör er unika?
 

Något i den stilen

 
 
Är det bara jag som tycker att bilden är lite rolig?
Bildkälla
 

Uppblåst mage

Jag bryr mig inte om hur det ser ut med uppblåst mage -- i värsta fall kan man alltid ha en oversize-tröja på sig och ha byxorna uppknäppta om man måste vistas utanför hemmet. Nej, det jag avskyr när magen blåser upp är hur spänd man blir och hur obekväm man känner sig. Jag vet inte hur det är för er, men för min del blir magen så pass spänd att jag inte ens kan sitta rakt. Jag antar att jag får skylla mig själv för det här; det är ingen stor nyhet att man lätt blir uppblåst när man äter pasta och jag åt mängder av det till middag då jag var så pass hungrig.
Å andra sidan kom det väldigt plötsligt timmar efter att jag ätit, så frågan är om det handlar om det. Äh, vem bryr sig? Jag har uppblåst mage och känner mig obekväm. Bara det är mer än tillräcklig information om mig just nu, och att försöka ta reda på var det kom från verkar lite överflödigt även för mig. 
Apropå det; Jag har kläder på mig.
 
Jag har inte gjort mycket idag.
Med det menar jag att jag försökt vila ut så mycket som möjligt. Jag har faktiskt försökt skriva mer på boken, men jag fick ytterligare skrivkramp. Det är illa när man åker på skrivkram x antal gånger bara på inledningen. Det hade varit en sak om det hade varit längre fram i berättelsen; då hade jag kunnat markera det stycket och gått vidare, men när det gäller inledningen... Historien växer ju fram utifrån inledningen, och jag har valt att stödja mig mer på den än "vanligt". Jag ska försöka luska på det där i morgon, men då kommer jag ha annat i tankarna då jag ska träffa en vän från universitetet -- en vän jag inte träffat på två månader.
 
Nej, nu ska jag gå och läsa.
Apropå det; Jag har läst ett par böcker (okej, än så länge är det bara en bok som är utläst, men den andra kommer jag ha utläst ikväll/i natt) nu. Skulle ni vilja läsa någon form av recension om dem?
 

Vad jag haft för mig...

Jag har inte gjort mycket idag.
Jag borde ha skrivit på min bok, men det har jag inte. Förhoppningsvis kan jag påbörja på nytt i morgon då jag har lite ny inspiration. Nej, istället har jag...tja, jag lade pussel tidigare. På Internet. Kalla mig nördig, men man slipper ha pusselbitar som "flyger runt" på golvet. Visserligen är det just det jag föredrar, men det gör inte de andra här hemma.
Jag åkte även till Farsta idag tillsammans med Linn och Tessan. Nej, jag köpte inget (om man bortser från en tårta och batterier). Jag känner att jag har shoppat färdigt. Om man bortser från att jag inte har det; jag letar fortfarande efter en topp med ett bra tryck på. Jag har tittat runt på olika sidor på Nätet, men det finns få som faller mig i smaken. De är alla (okej, "bara" de flesta) snygga, men de faller inte mig i smaken. Byxorna från tidigare inlägget är beställda nu efter att mamma sade "Go for it". Hon var lite övertydlig när hon även skrev det på Facebook, men det är bra att man får en liten extra-knuff. Så nu är det en (gärna två eller tre om det är rea) topp med tryck som gäller.
 
 
Någonting annat jag haft för mig idag är bilden ovan.
En tjej jag fått kontakt med via Twitter håller på att annordna ett projekt som liknar mitt i det avseende att man ska hålla upp en skylt och ta en bild även om ämnet är helt annorlunda än mitt. Om ni är The All-American Rejects-fans och intresserade av att veta mer är det bara att klicka er vidare här :)
 
Så nu ska jag gå och låtsas att jag har ett liv.
För den här gången innebär det att jag inte äter av tårta som står i kylen. Jag vet inte hur de två går ihop, men det är min logik nu kring midnatt.
 

Rödrutigt

 
Jag vill köpa dessa (går att beställa hem från Ellos).
Jag har ett erbjudande som drar av 30%.
Jag har råd med dessa.
Tror jag. Det är svårt att säga då jag ska till tandläkaren nästa vecka.
Men byxorna är så fina.
Hmm... Jag kanske kan önska mig dessa i en för tidig födelsedagspresent...
 

*

 
 

Jag trotsade febern...

...och gick ut i regnet.
Jag vet inte vad jag ska säga om det; det var lite bitterljuvt, kan man säga. Å ena sidan var det skönt att komma ut då jag aldrig gjorde det igår, och det var så sköt med regnet när det väl kom. Å andra sidan blev det ett helvete när det slutade regna och när jag istället blev varm av att gå. Jag hade då börjat vända hemåt igen och jag var en bit bort hemifrån. Jag tror att det var värt att promenera -- jag kom ut, fick frisk luft och jag skulle ha ångrat mig om jag inte gjorde det. Det ironiska är att jag faktiskt ångrar att jag gick ut.
 
Det var eftermiddagen, det.
Nu på kvällen har jag bara tagit det lugnt och sovit lite. Det finns inte så mycket mer att säga, tyvärr, men det blir oftast så när man är febrig. Jag hoppas bara att jag blir bättre innan torsdag då jag ska träffa en vän till mig från universitetet :)
 
Nej, nu ska jag sätta mig ner och läsa igen -- jag är snart klar med min bok och hoppas på att kunna påbörja nästa i morgon ;)
Det finns bara ett problem; Criminal Minds visas snart.
 

Nerd is the word

 
 
Det tog mig mindre än en minut att förstå hur detta faktiskt stämmer, trots febern!
 
Så, för det första; När jag var yngre blev jag retad för att jag var så nördig. Nu blir de flesta irriterade på mig för att jag är snabb på att lösa (vissa -- ibland en del) problem och för att jag inte blev utmanad av Hjärngymnastik-korten man fick med sig från Systembolaget för drygt ett halvår sedan. Kort sagt lönar det sig i slutändan att vara lite nördig av sig. Man må bli retad för det i början, men det är i vuxen ålder man inser hur behändigt det faktiskt kan vara.
 
För det andra; Ser ni också hur bildserien faktiskt stämmer?
 

Lite smått irriterad

Jag skrev ett inlägg tidigare idag, men det raderades då jag automatiskt loggades ut (det är sådant som händer när man tar ett par pauser som varar i mer än en kvart). Som tur var kände jag redan då att inlägget var dåligt skrivet, men lite irriterad blir man ändå.
Vad som gör mig mer irriterad är att jag är febrig och min kropp kan inte bestämma sig för om den ska vara varm eller kall. Just nu sitter jag i shorts, linne och en tunn skjorta över och jag svettas som en dåre. Jag har visserligen laptopen i knät, vilket inte gör det hela bättre, men jag var varm och svettig redan innan. Det har gått till den punkt att jag börjat bli irriterad på allt -- inklusive musik!
 
Jag försökte också skriva ut ett par saker, men det gick inte. Dels håller en bläckpatron på att ta slut (jippi, precis vad jag behöver en vecka innan ett tandläkarbesök -- ytterligare en utgift) vilket bara det utgjorde ett stort problem, men jag försökte även skriva ut i färg och papprena kom ut med vita ränder över hela sidorna; partier där färgen inte fastnat, antar jag. Det är en småsak egentligen, men när man är så varm att man irriterar sig på musik... Tja, man kan knappast säga att jag är glad. 
 
Och nu är frågan vad jag ska göra.
Jag vill läsa, men jag orkar inte riktigt göra det. Men jag är för varm för att kunna somna, och det är alldeles för sent för att jag ska kunna ta en kall dusch. Jag vill inte låta alltför pessimistisk, men jag kan ändå inte förneka att det tar emot att ställa sig utanför porten bara för att kunna svalka av mig.
Äh, jag hittar säkert någonting i frysen jag kan lägga mot min nacke...
 

F•R•I•E•N•D•S

 
 
Man måste älska Joey när han spelar 19-åring c(-:
 

Awkward Names

 
"You are what you eat"
 
"That can't be sanitary"
 
"It looks OK to me"
 
"Made with real forskins"
 
"My girlfriend says she prefers small nuts"
 
"I suddenly feel like Arby's..."
 
"If you insist"
 
"Divorce lawers you can trust"

Jag kan inte säga att jag är ett stort fan av den här sidan -- vissa av namnen har man redan hört talas om och vissa är bara tråkiga, men bilderna här ovan fick mig att skratta xD
Klicka på bilderna för att komma till den rätta källan. Vill ni se fler är det bara att klicka här
 

Huvudvärk

Jag har haft ont i huvudet hela eftermiddagen, och jag vet inte vad det kan vara.
Det är inte migränliknande, så jag kan inte "skylla" på det.
Jag vet med mig själv att jag inte är bakfull (!!).
Jag har testat att sova lite, det gick inte. Jag har ätit lite, fått i mig vatten (okej, mjölk), kaffe och jag har tagit värktablett, men inget har hjälpt. Det är nu jag är glad över att det är mulet och tråkigt ute; som jag skrev i går mår jag hellre dåligt en dag som denna än en solig, fin dag eller en regnig. Visserligen har det regnat lite idag, men det har inte varit någonting märkvärdigt, och det har varit kallt. Precis som resten av sommaren. Jag ska inte säga att jag inte såg det här komma; varma vintrar har dragit med sig kalla somrar och kalla vintrar har dragit med sig varma somrar. I alla fall om man tänker kring Stockholmsregionen, och jag kan tänka mig att det även gäller genomsnittsmässigt. Jag vet inte om det finns något direkt samband mellan kalla/varma vintrar och varma/kalla somrar, men jag har märkt av det mönstret. Förra året hade vi kall en riktigt kall vinter och en riktigt varm sommar. Samma sak var det året dessförinnan. Motsatsen hände året dessförinnan och det är så vi har det nu. Jag vet att det fanns riktigt kalla dagar i Norrland (det var under -30 grader flera dagar), men just här var det närmre 10+ ute i december och januari flera dagar. Det var först i slutet av januari och början av februari som kylan slog till på riktigt. Så vem vet, det kanske blir sommarvarmt om först en månad som fortsätter en månad framåt. Det "roliga" är att den andra hälften av juli har tenderat att bestå av mestadels regn. Tro mig, jag klagar inte över det i sig. Men den tanken gör mig lite rädd att vi inte kommer få mycket till sommar i år på samma sätt som vi inte fick mycket till vinter.
 
Jag älskar att jag går från min huvudvärk till väder.
Det otroliga är att jag inte är full, eller påverkad av alkohol. Jag undrar om jag är den enda som fungerar på det här sättet...
Nej, nu ska jag "fira" med att huvudvärken äntligen lagt sig (woho!) med lite mat och hoppas på att jag inte blir mer yr (en liten biverkning kan få av värktabletter -- framför allt när jag tar dem mot huvudvärk, konstigt nog). 
 
 
Jag hoppas att ni fått en bra start på helgen!
Om inte annat hoppas jag att ni fått en bättre start än mig.
 

"Jag vill också ta sådana där fina bilder"

Jag måste säga att jag älskar de kommentarer som ramlar in angående mina bilder; jag blir glad varje gång ni skriver att de är fina, att de är vackra och... Ja, det kan vara allt möjligt, och det har varit allt möjligt -- jag har fått en kommentar om att denne skulle kunna betala för en bild. Just den kommentaren fick mig att klappa för munnen av överraskning och glädje!
Det som gör mig så glad är att jag har fotografering som en hobby, och ingenting annat om man tänker efter. Jag har ingen som helst utbildning gällande fotografering/kameror/redigeringsprogram. Jag har inte läst något av de programmen på gymnasiet som erbjuder den utbildningen/de utbildningarna, jag har inte heller gått någon kurs på vare sig skola eller "vid sidan av". Jag köpte en kamera för ett par tusen , tog bilder och blev bättre med tiden. Jag håller fortfaradne på att bli bättre, och det är ett mål jag har -- att aldrig sluta växa som fotograf. Det gäller allt annat också, för den delen. Men det är just detta som gör att jag inte kan se mig själv som fotograf. Jag tror inte ens att jag någonsin kommer göra det då jag aldrig kommer att hamna på proffsnivå. För min del gör det inget och med tanke på allt fint ni skrivit gör det ännu mindre :)
 
Det blir därför fel när jag ska dela ut ett par tips när det gäller fotografering, men jag kan alltid rekommendera ett par saker jag alltid tänker på och som jag märkt fungerar utmärkt för mig:
 
- Ta er ut
Jag tar främst naturbilder, och dessa tar jag när jag är ute och promenerar. Med "promenerar" menar jag inte att jag tar två varv runt en liten lekplats och nöjer mig. Jag brukar vara ute i minst en timme, och mer än en gång har jag varit ute och gått i två timmar. Saken är också att man inte ska gå ut med mål att ta bilder; jag tänker alltid att det är bättre att gå ut med kameran utan att ta bilder än att lämna kameran hemma för att under promenaden känna att jag velat fånga ett och annat på bild. Man missar så mycket om man ständigt letar efter någonting att fotografera. Man kan rent utav missa en ännu bättre "fotomöjlighet".
Jag valde ut dessa bilder då jag inte behövde gå särskilt långt bak i mitt bildarkiv, men vad bilderna inte visar är att man bör bege sig ut i alla olika väderlag. Regn kan bl.a. föra med sig väldigt fina bilder på vattendroppar på trädgrenar. 
 
-Var inte rädd för att ligga på marken
Ja, det säger det mesta tror jag. Detta gäller främst närbilder på exempelvis blommor och även insekter.
Här gäller det att inte vara rädd för att göra bort sig; när de två bilderna längst ut togs var det inga problem, men det var ett par människor som gick förbi mig när jag tog bilden på biet. Jag måste ha sett rolig ut när jag mer eller mindre låg på marken, men resultatet talar ändå för sig själv! 
 
-Tänk utanför ramarna
De bilder som blivit mest uppmärksammade är inte värst redigerade, och att effekter därmed lyfts fram. Till skillnad använder jag mig av "egna hjälpmedel", eller hur man vill kalla det. Att andas ut på kameralinsen, för att sedan ta bilder, kan komma att se ut som dimma på bilden. Just detta tips läste jag lite snabbt i en bok, men någonting jag gör är att täcka för den övre halvan av linsen med handen så att imman inte täcker allt.
Ett annat tips är att använda sig av solglasögon -- framför allt om de är något färgade. Själv har jag en gyllenbrun färg på mina solglasögon vilket ger fina effekter på bild. Det man gör då är att placera ett glas mot linsen, se att kanten på glasögonen inte täcker någon del av linsen (och därmed kommer med i bild; om detta skulle ske är det bara att beskära bort den delen) och klicka.
Dimman på de två första bilderna är inte dimma. Eller delvis på den andra bilden; dimma drog in den kvällen, men jag fick inte med det på bild.
De nästa två är tagna genom två olika solglasögon.
 
-Tänk inte för mycket
Just frågan kring skärpan är lite av ett problem för mig då bilder inte nödvändigtvis behöver vara hur skarpa som helst. Det beror visserligen på vad man vill visa, men med rätt redigering kan man få till väldigt fina, abstrakta bilder.
Den första av dessa tre är tveklöst min favorit!
Samtliga bilder togs vid förra nyår på fyrverkerier
 
Mitt främsta tips är också att inte vara rädd för att göra misstag.
Att lära sig vad man inte ska göra är minst lika viktigt som att lära sig vad man ska göra. Alla bilder behöver inte vara perfekta! Det viktiga är att man hittar sin egen stil gällande bilder. Om man inte har en egen stil (som jag) får man tänka extra mycket på det man tar bilder på. Med det menar jag inte att man ska tänka på ljus och skärpa, utan på vad man själv är intresserad av att se på bild. Vad vill man förmedla? Vill man förmedla någonting eller vill man bara berätta något? Som i mitt fall; Jag har ingen egen stil, men jag försöker berätta om min vardag (om det jag själv upplever) genom att använda kameran och redigering som kan fånga den känslan jag hade vid ögonblicket bilden togs.
 
 

Midsommarfirande

Jag vet inte var jag ska börja!
Det har hänt så mycket idag att jag knappt vet någonting längre, men en sak är säker och det är att jag inte är full. Jag vet inte varför det har fått en sådan stor betydelse för mig, men jag är ändå lite glad över att jag inte blev full och att jag aldrig blivit det.
 
Dagen började med att jag följde med Bella till ett stall tillsammans med mamma; just idag hjälpte hon en kompis med hennes häst då hon var bortrest. Jag ska inte säga så mycket om det i sig då jag är osäker på hur mycket jag "får" berätta, men jag kan definitivt säga att det var härligt! Den här hästen är en travare, och såklart skulle den köras ut på en raksträcka. Vad som var mindre självklart var att jag kunde ka med. Det finns en första gång för allt, och just det här är jag glad över att jag gjorde. Det är någonting man sällan gör och någonting man sällan får för sig att göra.
Vad som var mindre härligt var att jag glömde ta min allergimedicin innan jag åkte iväg då jag blev så stressad (jag hade för mycket att göra under för kort tid). Med gräspollen i luften, och med en viss allergi mot hästar kunde jag inte ha valt en sämre dag att inte ta medicinen på. Att jag inte hade någon med mig var ännu ett bakslag. Att mina ögondroppar även dem låg kvar hemma var ett tredje. Det slutade med att mina ögon blev alldeles röda och att jag fick nässelutslag lite här och var. Ögonen blev bättre ett tag efter att jag slutat klia mig, men nässelutslagen på benet försvann först sent på kvällen. Det misstaget gör jag aldrig om igen...!
 
Kvällens middag; Grillade hamburgare och grillade majskolvar (tyvärr åt jag ingen) som Bella bjöd på :)
 
Jag kunde i alla fall komma hem och ta min medicin innan vi alla tre åkte vidare -- tanken var att vi skulle träffa ett par vänner för att grilla på en strand och ta några öl och dylikt. Det var verkligen midsommar helt i min smak; man behöver inte göra en jättestor sak av det hela. Man kan göra någonting sådant här, någonting som inte kostar en massa pengar eller som spenderas på en plats helt åt tjottahejti man tidigare aldrig besökt. Man kan få riktigt bra minnen genom att bara vara med ett par av alla personer som betyder.
 
 
Jag har inte varit hemma särskilt länge, och jag kan inte säga tillräckligt mycket hur trött jag är. Det känns att kroppen fått ta emot en hel del (det var trots allt ingen liten reaktion jag fick där på eftermiddagen), och jag hoppas att jag inte känner mig alltför dålig i morgon. Å andra sidan skulle det nog inte göra så mycket; inte om det ska vara kallt och mulet ^^
 

The evening sun

 
 
"When that fat old sun in the sky is falling
Summer evening birds are calling
Children's laughter in my ears
The last sunlight disappears"

Pink Floyd (Låt: Fat Old Sun)
 

Värkande hälar

Det känns i mina fötter att jag varit "på språng" större delen av dagen.
Storhandling i ett par timmar, lunch och fika (visserligen hemma, men det var lite att fixa; inte för mig dock, men det håler vi tyst om), tvätt och matlagning nu under kvällen. Jag har middagsdisken att ta hand om, men någonting säger mig att jag kommer att hoppa över det ikväll. Jag har en bra ursäkt -- det är sent och jag vill inte störa grannarna -- men det är inte av den ursäkten jag hoppar över det. Jag är lat efter klockan tio rent generellt och det blir tydligare när jag haft mycket för mig under dagarna.
 
Det betyder inte att jag inte haft en bra dag -- jag stötte på två gamla kompisar från gymnasiet, värmen har börjat komma tillbaka (det börjar rent utav kännas som sommar, för en gångs skull). Det som varit det närmsta bakslag man kan komma är det nya Blogg.se och det är inget jag klagar över. Tvärtom tycker jag att layouten är underbar, och jag är så glad över att man kan publicera inlägg i flera kategorier. Det enda dåliga är att jag har svårt att hitta bland kommentarerna. Jag hade en hel del opublicerade kommentarer innan den nya layouten började gälla mig. Som tur var har de alla publicerats och jag hittar dem alla under en och samma flik nu, men det var lite lättare att hålla koll på kommentarer med förra layouten.
 
Nej, nu ska jag försöka svara på kommentarer, och jag hoppas att jag hittar alla!
Jag har ett fyrtiotal obesvarade som jag gärna vill ta itu med; det minsta jag kan göra för personer som spiller tillräckligt mycket energi på min blogg för att kommentera är att faktiskt besvara dem.
 

Butterfly



Fjärilar är verkligen svåra att fånga på bild; det är svårt att inte bli glad när det väl sker.
Det här är tveklöst den bästa bilden hittills, men helt nöjd är jag inte. Jag hoppas bara att jag slipper vänta till nästa år för att kunna få till en bild igen.

Medelmåtta

Jag känner mig verkligen som en -- som en medelmåtta.
Det har jag gjort flera gånger, men jag har snabbt kunnat motbevisa mig själv. Det dumma är att jag ofta söker bekräftelse i mitt skolarbete och att jag utgår från det. Men samtidigt har jag inte mycket annat att utgå från -- det är så vanligt att man avgör hur smart man är baserat på betygen och skolresultat. Med tanke på att "smart" egentligen är det enda jag kunnat identifiera mig som har jag ofta utgått efter betygen.
Och nu säger mina betyg att jag inte är det.
Att jag är en medelmåtta, och knappt det.
Det är egentligen ingen dålig sak att vara medelmåtta, men jag hade ändå hoppats på... Jag vet inte vad jag har hoppats på egentligen. Jag har aldrig varit exceptionell, inte ens i skolarbetet, även om förhoppningarna funnits där. Jag antar att jag hade hoppats på att funnits någonting jag var bra på, men jag klarar inte ens att vara på det jag är bra på. Eller snarare det som är meningen att jag ska vara bra på. Å ena sidan gillar jag hur jag utvecklats som person de senaste åren; hur jag kunnat öppna mig själv på ett annat sätt och hur jag är mer livfull. Å andra sidan känner jag inte igen mig själv då jag inte känner igen resultaten jag får.

Jag har alltid varit någon man kallar smart, och tidigare har det varit mer "befogat" än vad jag känner att det är nu. Jag har alltid blivit glad över att höra av andra att jag är smart, men nu handlar det mer om "Jag kan inte tro att du fortfarande tycker så om mig" mer än "Vad skönt att någon erkänner mig". Det är det där självtvivlet som går mig på nerverna och hur mycket jag än försöker motbevisa mig själv, desto djupare ner hamnar jag. Deso sämre går det för mig och desto mer tvivlar jag.

Det skulle vara kul att kunna vara bra på någonting som dessutom inte är tillfälligt.
När ska det bli min tur att skina?

Jag vill inte låta ohövlig, men jag vill inte ha medlidande-kommentarer eller bekräftelse-kommentarer där ni skriver att jag är smart. Dessa är så vanliga efter denna typ av inlägg, och jag vet med mig själv att jag bara skulle bli irriterad om de kom igen. Jag vet att ni inte kan ge mig svar -- det kan ingen -- men det är just svar jag vill ha för att jag är så trött på att vara jag nu. Det finns en anledning till varför jag har så många bollar i luften med projekt hit och dit; det är för att motbevisa mig själv på många plan och för att försäkra mig själv om att jag är mer än en medelmåtta. Jag försöker överkompensera för någonting jag känner att jag förlorat för att det är lättare det än att inse fakta.

Ett par funderingar nu på kvällen...

- Finns det något säkert sätt att känna efter om man har känsel i sina tänder? (När man känner efter med sin egen tunga; är det tänderna mot tungan man känner eller är det tungan mot tänderna?)

- Varför håller Morgan upp en pistol och riktar den mot en man som är redo att skjuta sig själv? Jag tittar på det Criminal Minds-avsnittet nu -- jag har sett det flera gånger tidigare utan att förstå just den biten...

- Varför dras flugor till mig? Är det för att, som mina vänner säger, att jag är så söt eller är det för att jag påminner dem av avföring?

- När ska man sluta sända dåliga reklamer? Vivus, Norrlandsguld...

- När ska man bygga hyllor och skåp som är vänliga mot korta?

- Skulle wasabi bli min värsta fiende eller min bästa vän om jag var en sushibit?

- Om jag var en sushibit, vilken sushibit skulle jag vara?

- "70% juice från frukt och kolsyrat vatten. Inga konstigheter" Och resten?
- Varför saknas "1" och "13" i "Mest aktiva"-listan?

Jag kan hålla på hela natten.
Men det går inte.
För jag måste borsta tänderna

*



Bokskrivning

Jag påbörjade det igår kväll.
Min bok.
Det jag hoppas ska bli en bok, i alla fall. Det skulle vara kul att ha någonting avslutat för en gångs skull. Inte minst med tanke på att jag har skrivit på tidigare bokidéer utan att ha avslutat dem. Jag har kvar idéerna och "skisserna", men jag har lagt dem på hyllan då jag känner att jag behöver lite mer kött på benen innan jag kan arbeta vidare på de idéerna. Det kan man inte säga om den här boken, om man nu vill kalla det för bok. Ja, nu ska vi banne mig kalla det för bok, för det är bok det ska bli!

Denna historia är väldigt simpel, väldigt enkel och inte alltför omständig. Problemet är bara inledningen -- det svåraste är inledningen, men när man kommit igång flyter det på. Det kom jag på igår. Men när jag läste igenom det tidigare idag kände jag att jag behövde skriva om det. Jag har därför lagt fram August Strindbergs "Röda rummet" för att få inspiration. Man kan säga vad man vill om den boken, men inledningen är allt annat än svag.

Jag tror att jag kommer prioritera det nu ikväll; att ni hamnar "på hyllan", åtminstone tills i morgon! Jag vill bara komma förbi "fastkörningen", bli klar med inledningen och skriva ytterligare ett par sidor innan jag gör någonting annat. Jag har det mesta klart för mig, men inledningen... Den vill jag inte bara skriva om -- den måste jag skriva om!

Har någon av er skrivit en bok/påbörjat en bokidé? Känner ni igen er i mitt problem med inledningen?

Vem hade kunnat ana...

...att lite grejer som legat gömt i kylen och ett par grönsaker skulle bli en bra maträtt tillsammans med pasta?
Jag hittade krossade tomater och crème fraiche i kylen, fisk fanns i frysen, rester av pasta fanns kvar från gårdagens lunch -- det enda jag behövde köpa var champinjoner, paprika och zucchini. Men jisses vad gott det blev, i alla fall för någonting som jag bara slängde ihop -- det hade såklart blivit bättre om jag tänkt igenom det lite mer noggrant. Men hur noggran är man när man är riktigt hungrig?

200 g fryst valfri vit fisk (tro mig, lax skulle inte funka)
2 gula paprikor
2 champinjoner
2 vitlöksklyftor
2 schalottenlök
1 förpackning krossade tomater i vatten/tomatjuice
1 msk crème fraiche
ev. 1 msk tomatpuré
Salt
Svartpeppar
Vitpeppar
Chilipulver
Cayennepeppar

1. Sätt ugnen på 225 grader. Medan ugnen värms upp; finhacka vitlöksklyftorna och skär schalottenlöken i tunna skivor. Skär också upp paprikan i mindre bitar och champinjonerna.

2. När ugnen värmts upp är det bara att lägga in fisken. Låt den tillagas i ca 30-40 min, beroende på fiskens storlek. (Det är svårt för mig att avgör hur länge fisken ska vara i ugnen -- för mig räckte det med knappa 20 minuter då de redan var något tinade)

3. Medan fisken värms upp; Hetta upp flytande margarin i en (medelstor) kastrull. Tillsätt sedan vitlöken och schalottenlöken. När dessa börjat få lite färg är det bara att tillsätta resten av grönsakerna. Krydda med salt, vit-, svart- och cayennepeppar samt chilipulver.

4. Tillsätt de krossade tomaterna när grönsakerna är klara. När detta börjat koka upp är det dags att tillsätta crème fraichen. Smaka av såsen för att känna av om tomatpuré behövs.

5. Ta ut fisken ur ugnen när den är klar.  Var försiktig när du delar den i små bitar så att du inte bränner dig!
Rör ner fisken i såsen och låt puttra i ett par minuter.

Perfekt att servera till pasta.
Vilket påminner mig; jag ska nog ta för mig en andra portion ;)



Middagsförberedelser

Vad gör man om man inte vet vad man vill laga till middag?
Man tittar vad som finns i kylen och slänger ihop någonting utifrån det. Men jag ska ändå ner till mataffären för att köpa lite grönsaker jag kan ha till. Förhoppningsvis blir det gott; jag följer trots allt inget recept -- jag försöker bara ta slut på ett och annat här hemma så att det inte ska bli dåligt.

Annars har jag känt mig riktigt seg idag. Jag har knappt läst någonting, och det är det jag fått gjort. Jag har ont i huvudet och det känns riktigt tungt också. Det regnade riktigt ordentligt tidigare idag. Det slutade efter någon timme, men sedan dess har temperaturen stigit med åtta grader. Enligt en familjevän ligger åska i luften, och om så är fallet förklarar det min huvudvärk. Vad det än är som trycker på hoppas jag att det försvinner snart, för det är irriterande...

Nej, jag ska ner till affären nu och köpa lite grönsaker att ha till maten.
Håll tummarna för att det blir gott! :)

A midnight stroll

Nja, rikitigt vid midnatt var det inte, men jag kom hem tio i tolv.
Jag har alltid gillat att ta promenader i mörkret. Å ena sidan är det betydligt läskigare, men å andra sidan känns det betydligt tryggare att veta att man kan använda mörkret till sin fördel om man vill gömma sig. Det gäller bara att inte göra som tjejerna i skräckfilmer -- om man vill gömma sig i en skog ska man gömma sig bakom ett träd istället för att springa mellan 15 olika och faktiskt vara tyst. Ett annat tips är också att inte gå in i det läskiga huset som håller på att falla samman.

I vilket fall som helst var det riktigt häftigt att gå ut.
Det har regnat hela dagen här hemma (jag tror det slutade först runt femtiden), så självklart är det alldeles dimmigt ute, och det lyser upp allt. Det var nästan så att man kunde tro att vi redan var framme vid sommarsolståndet för att det var så pass ljust! Lite läskigt var det dock när jag nådde fram till en sjö en liten bit härifrån; man såg inte ett smack. Det var bara vitt när man blickade ut. Man såg löven från ett träd, men trädet stod precis intill mig så det räcknas inte. Men bakom löven... Ingenting. Bara vitt.
Jag tror att det är någonting som vanligtvis skulle ha gjort mig hänförd, men efter att ha sett "The Mist" ett par gånger blir det mer läskigt än hänförande. Nej, jag trodde inte att någonting skulle hoppa fram och äta halva mig, men en krypande känsla fick mig att rygga tillbaka av oändligheten i det hela.

Äh, jag ska inte bli överdramatisk nu!
Istället ska jag värma på lite choklad då jag fryser som f*n, krypa ner i min pyjamas och läsa vidare i boken. Om jag har tur hinner jag påbörja nästa redan ikväll ^^

En dags läsning

Jag är lite stolt över mig själv; det var länge sedan jag läste en bok. Det har varit så mycket kurslitteratur att läsa under terminen att jag knappt haft tid eller ork till att läsa några av de böcker som står i min bokhylla. Men idag har jag läst, och oj som jag läst! Jag har mindre än 100 sidor kvar att läsa, så boken blir jag säkert klar med ikväll. Då är bara frågan vilken bok jag ska läsa i morgon :p

Men det är någonting som inte uppskattas längre.
Ren och skär läsning.
Frivillig läsning, också för den delen! När lärare på skolan säger åt en att man ska läsa en bok har man inte så mycket annat till val, men det är få som läser på fritiden. Man väljer hellre att vänta tills filmatiseringen kommit ut. Jag måste säga att det är allt annat än smart -- varför inte bara läsa ca 200-300 sidor i en bok istället för att vänta på fortsättningen till "Breaking Dawn" i ett år?

Jag försöker lista ut varför så många väljer att inte läsa.
Jag kan inte komma på någon anledning. Det är en sak om "livet kommer emellan"; att man har mycket i skolan/på jobbet och att man sedan har en hel del att ta itu med efter det (träningar hit och dit etc.), men att säga att det är tråkigt att läsa... Det är någonting jag aldrig kommer förstå. Hur kan man tycka att det är tråkigt att läsa? För att man inte göra någonting annat -- för att man bara håller sig stilla? I sådana fall vill jag bara fråga hur aktiv man är när man sitter vid en dator, eller framför TV:n. Om man ändå bara ska sitta timme ut och timme in kan man lika gärna läsa. Tro mig, det ger så mycket mer än att bara titta på TV hela dagar. I mitt fall, och jag vet att det är likadant för många andra, är det just läsning som gjort att jag har någon fantasi överhuvudtaget. När jag läser ser jag miljöerna framför mig.
Jag ser karaktärerna framför mig.
Jag kan nästan höra deras röster (huvudkaraktärens röst är skrämmande lik min egen).
I längden blir det lite som en egen film som spelas i huvudet, även om filmen spelas upp långsammare än på bioduken.

Det finns en anledning till varför läsning är bra för en.
Inte nog med att man får en ökad fantasiförmåga, eller hur man vill uttrycka sig, man lär sig fler sätt att uttrycka sig själv. Jag har inte blivit kallad ordbok för att jag tittat på TV, och jag har inte fått underbara kommentarer som "du och dina jävla ord" av att sitta vid datorn. Okej, det sistnämnda stämmer inte helt; man lär sig många andra ord när man använder sig av synonymlistan i Word.
Man kan även lära känna delar av sig själv.
Man förs in i historien på ett helt annat sätt när man läser en bok än när man ser filmatiseringen. Filmer får bara med så mycket, oavsett om man har med monologer eller inte.

Det är inte tråkigt att läsa om man ger det en chans, och om man hittar en bra bok att läsa.

En regnig dag som denna

Hmm, vad ska man göra?
Tja, jag måste börja med att äta då jag inte gjort det än (hoppsan), men sedan hade jag tänkt sätta mig ner och läsa. Jag påbörjade en bok för ett par dagar sedan och fortsatta med den igår. Jag har inte kommit långt, men jag har redan fastnat för den. Den fångade mig redan de första sidorna.
Jag har visserligen 300 sidor kvar att läsa, men vad tror ni? Kommer jag hinna läsa ut den under helgen? Det tror jag, om jag ska vara helt ärlig, men då måste jag sätta igång med det nu ;)


Jag kommer svara på alla kommentarer senare idag/ikväll!

Please, Please, Please, Let Me Get What I Want



Jag är sur för att jag fick reda på det här bandet så sent som jag gjorde, men jag antar att det bara gör "(500) Days of Summer" till en ännu bättre film :)
Jag har spelat upp ett par av deras låtar, men just den här har fastnat. Det är synd att den är så kort som den är -- jag vill inte att den ska ta slut.

Please, Please, Please, Let Me Get What I Want -- The Smiths

*


"Create your own visual style... let it be unique for yourself and yet identifiable for others"
Orson Welles

Huggorm



Jag hade världens tur i det här fallet!
Men innan jag går in på det; jag använde mig av ett 75-300mm objektiv som gjorde att jag kunde zooma in en del. Tro mig, jag var inte så nära ormen som bilden påvisar. jag stod till och med på en större sten för att kunna ha någonitng att hoppa från om ormen skulle få för sig att kräla mot mig.
Men i vilket fall som helst; jag gick till en skog jag brukar gå till, och jag följde en stig som jag brukar följa. Det roliga är att jag har en vana att svänga av till vänster när jag kommer fram till ett berg. Det finns en stig som går runt berget och jag fick för mig att svänga av till höger. Jag tänkte att det inte var någonting jag brukade göra, men jag följde den vägen i alla fall (vad gör man inte för att bryta vanor?). Men det var det som var så tur! Huggormen låg nämligen gömd vid en sten (jag tror det syns på bilden). Efter att jag kommit förbi den vände jag på huvudet för att se om den reagerat. Jag vet inte om den reagerade eller inte då jag inte såg den alls.
Kort sagt; hade jag svängt av till vänster som jag brukar göra och om jag inte hade tänkt "Äh, vafan, det är dags att ändra vanor" (jag tänker dock hålla mig fast vid min kladdkaka) hade jag antingen trampat precis intill ormen som låg på stigen, eller så hade jag trampat på den.

I vilket fall som helst är jag mer än säker på att jag hade kommit tillräckligt nära den för att den skulle känna sig hotad. Huggormar som känner sig hotade tenderar att hugga, om jag läst rätt information. Att Sverige inte skulle ha giftiga ormar är en myt (en myt jag fick lära mig när jag var sju) -- huggormarna här i Sverige är inte dödliga, men de har ett gift människokroppen reagerar på.

Nej, jag hade tur där.
Det är knappast kul att bli biten av en huggorm.
I skogen.
När man är ensam.
Även efter att man kommer hem.

Apropå det; Vad ska man göra i det läget, om man skulle bli biten av en huggorm? Att ringa sjukhuset verkar som en bra idé, men om man är som mig och inte kan ta sig in dit...? Är det då man ringer vårdcentralen och väntar ett tag tills de ringer upp, eller ska man hoppa på paniken direkt och ringa efter en ambulans för att slippa betala för en taxiresa?

Blondinskämt

Ni som känner mig eller följt bloggen ett litet tag vet hur mycket jag gillar blondinskämt oavsett om de är dåliga eller roliga.


Q: How do you get a blond out of a tree?
A: Wave


Q: What do you get when you turn 3 blondes upside-down?
A: Two brunettes.


Q: Why did the blonde scale the chain-link fence?
A: To see what was on the other side.


Q: Why did the blonde have tire tread marks on her back?
A: From crawling across the street when the sign said "DON'T WALK".


Q: Why did the blonde keep a coat hanger in her back seat?
A: In case she locks the keys in her car.


Q: Why did the blonde tip-toe past the medicine cabinet?
A: So she wouldn't wake up the sleeping pills


Q: What did the blonde say when she looked into a box of Cheerios?
A: "Oh look! Donut seeds!"


Q: What did the blonde name her pet zebra?
A: Spot.


Q: What's a blonds' favourite rock group?
A: Air Supply.


Q: Why can't blondes put in light bulbs?
A: They keep breaking them with the hammers.


Q. Why was the blondes' belly button sore ? 
A. Because her boyfriend was blonde too.


Q. Did you hear about the blonde couple that were found frozen to death in their car at a drive-in movie theater?
A. They went to see "Closed for the Winter".



Samtliga skämt är hämtade härifrån

Skavsår

Jag ångrar inte det jag sade om mina nya skor; de är fortfarande bekväma och mina favoriter, faktiskt. Men de har börjat ge skavsår på mina lilltår nu. Vad som är ännu värre är att jag upptäckte ett skavsår på hälen i går. Jag vet inte från vilka skor de kommer från (troligtvis de "gamla"), men vissa problem uppstod i morse när jag skulle duscha. Ni vet nog vad jag talar om -- att få schampolödder in i ett skavsår svider en hel del.

Jag har spenderat hela dagen med Linn och Tessan; vi träffades på eftermiddagen för att käka lunch ihop, vilket (i mitt fall) avslutades med en mjukglass. Det må inte ha varit något vidare sommarväder idag (eller under de senaste veckorna), men det betyder inte att jag tänker gå miste om sommaren. Det enda som krävs nu är att jag ska bada.
Men det var inte det jag gjorde idag.
Jag vet inte riktigt vad jag gjort idag; det blev mycket tittande i olika affärer (jag hittade ett par riktigt söta gröna shorts som jag tror att jag ska köpa), men det blev inga köp. Jag vet också att jag kom hem rätt sent på kvällen. Jag hann bara ta någon timmes paus innan jag satte igång med middagen.

Jag känner mig verkligen trött nu, på gränsen till utmattad.
Med det sagt ska jag göra någonting som ingen tjej bör göra -- äta en bit kladdkaka med glass till.
Vad kan jag säga? Jag är inte som andra tjejer :p

Why I Am Beautiful - Första fotograferingen





Bilden på mig togs av "my beloved sqeaking squirrel"

Det är detta jag gjort under dagen.
Det gick rätt snabbt, och en av anledningarna var att... Tja, projektet går ut på att försöka få så naturliga bilder som möjligt. Självklart blir det inte naturligt när man väljer ut en plats på det sätt vi gjorde, när man ber personerna hålla upp en skylt och mindre naturligt blir det när jag sätter mig ner för att redigera bilderna, men det är inte omslagsbilder jag är ute efter. Jag bryr mig inte om personerna "smizar" (ler med ögonen) eller inte -- det är inte det budskapet jag försöker få fram.

Vi är alla olika på våra egna sätt.
Det är det som är "själva grejen" med skyltarna -- alla har olika sätt att se på sig själva, och alla värderar sina egenskaper på olika sätt även om man har liknande egenskaper. Som med oss fyra på bilderna -- vi är alla snälla och stöttande på ett eller annat sätt. Vi har den likheten, men ingen av oss ser det som den bästa egenskapen även om någon annan skulle göra det.
Vad vill jag få sagt med detta?
Jo, att man inte är sämre som människa bara för att man värderar sina egenskaper olika eller för att man ser sig själv på ett visst sätt. Oavsett vilka egenskaper man har, har man rätt till att känna sig älskvärd.
Till att känna sig vacker.
Inte minst av sig själv då, när det kommer till kritan, handlar om hur man själv väljer att se sig.

Så till er som tittar på omslagsbilder -- på modeller -- och känner er hemska och fula, ta en titt på oss!
Vi är vanliga människor, precis som ni.
Om vi kan hitta skönhet hos oss själva kan ni tveklöst göra det, ni också.

Nyinköpt



Jag hittade dessa på Skopunkten (199 kr).
Att jag fann dem på herravdelningen är en annan femma, men vad ska man göra? Jag må ha små fötter, men de är breda vilket gör att skorna på herravdelningen passar mig bättre ^^

Och jag säger då det, de är riktigt bekväma!

Sneak-peak



Sneak-peak från dagens "Why I Am Beautiful"-fotografering, eller vad man nu vill kalla det

Photo shoot på G

Eller, någonting liknande.
Jag nämnde igår att jag skulle träffa ett gäng vänner idag. Det gäller fortfarande då gårdagens huvudvärk släppte efter att det åskat, så tanken är nu att jag ska kunna ta ett par bilder till mitt projekt "Why I Am Beautiful" Det enda som talar mot oss nu är vädret, men så länge det inte regnar ska det nog gå bra. Vi kommer säkert hitta någon lösning även om det skulle börja regna (vi kommer nämligen befinna oss utomhus), men det skulle vara kul om man kunde slippa det.

Önska oss lycka till!

Om ni har Twitter -- följ projektet här

70 kommentarer senare

De senaste två dagarna har jag fått in över 70 kommentarer.
Missförstå mig inte, jag älskar det -- det är svårt att göra någonting annat med tanke på alla fina ord ni skrivit (det är det närmsta virtuell kram man kan komma) -- men det är så olikt den här bloggen. Såhär många kommentarer har jag inte fått på över 1½ år. Det låter nästan illa när jag skriver så med tanke på att 70 kommenterar är en lugn dag för många bloggare (apropå det -- hur klarar ni av att besvara så många?), men för mig är det nästan som en fullspäckad vecka. Okej, fullspäckad månad. Helt ärligt var det länge sedan jag fick in mer än 80 kommentarer på en månad.
Jag antar att mycket av det har att göra med ökad motivation för bloggen från min sida, och jag vet med mig att min nya design står för mycket av det, men det är svårt att inte finna ny motivation i era ord.

Jag ville bara passa på att säga att ni är underbara som skickar kommentarer -- kommentarer som dessutom sporrar mig ännu mer -- till mig, som ens besöker min blogg. Jag tänkte att det skulle vara en bra idé att göra det nu innan intresset försvinner :p

Det här med elaka kommentarer

Det var länge sedan jag fick ta itu med dem.
Jag är rätt glad över det med tanke på att vissa av dem verkligen kunde knäcka mig. Just att man skrev till mig att jag "borde sluta blogga nu" och att jag var patetisk och att man skrattar åt mig... Det väckte inte alls minnen från när personer faktiskt skrattade åt mig medan jag sprang ifrån dem gråtandes.

Det är så synd att det finns personer som envisas med att skriva sådana kommentarer bara för att synas. Det är en sak om man inte håller med ett inlägg som en bloggare skrivit, men det finns en stor skillnad med att skriva "Jag håller inte med" och att skriva "Sluta skäm ut dig pinsamma människa". Man kan verkligen i det läget fråga sig vem som egentligen är den pinsamma människan -- personen som bloggar eller personen som, om det här sker fler gånger, utsätter någon annan för mobbning, gömg bakom en datorskärm och med anonymitet. Jag ska inte förneka att det finns pinsamma bloggare som gör detsamma, men det är inte min poäng nu. Vi vet alla hur många personer som begår självmord p.g.a. mobbning. Det är ingen hemlighet, och man kan inte vifta bort det med att "h*n var svag" eller liknande.
Jag känner verkligen att vi borde ha kommit längre -- att vi borde ha börjat förstå vilka konsekvenser mobbning kan få. Elaka kommentarer kan i längden ha samma effekt, men tydligen är det j**ligt svårt att förstå!

Man inser inte alltid hur stor skada man för med sig med sina kommentarer.
Jag tror inte att mina gamla mobbare trodde att jag skulle spendera större delen av tonåren i självdestruktiva tankemönster där jag flera gånger återgick till öknamnen. Jag tror inte heller att personen som skrev till mig tänkte att jag skulle ta åt mig på det sätt jag gjorde och... Okej, jag spårar ur nu, och ja, jag tänker skylla på kaffet (jag blir lite hyper när jag dricker kaffe -- var är Linn när jag behöver henne?).
Vad jag försöker säga är att man aldrig kan veta hur en kommentar kan påverka en, oavsett om den är bra eller dålig. Det enda man kan säga med säkerhet är att kommentarer påverkar en oavsett om man vill det eller inte. Hur många gånger man än säger att man inte bryr sig är det just det man gör.

Ska man kommentera en blogg kan man väl ändå skicka iväg en kommentar som kan göra en persons dag.
Om inte annat kan man väl strunta i att besöka en blogg helt och hållet om man stör sig på den så förbaskat mycket. Som läsare har man trots allt ett val -- att fortsätta läsa eller att sluta. Om man fortsätter läsa en blogg man inte gillar bara för att aktivt klanka ner någon i kommentarerna... Tja, man befinner sig knappast i rätt läge att kalla någon för pinsam.

Eller har jag fel?

Förlåt om mitt inlägg blev osammanhängande; jag skyller på kaffet -- det får mig att tänka för snabbt för att kunna tänka klart vilket är detsamma som att inte kunna tänka överhuvudtaget. Gissa vad jag tänker göra nu?

Vem är du?



Bra start, dålig fortsättning

Det enda jag kan tänka på i det här läget var att jag igår skrev att alla har lov till dåliga dagar, men att man inte ska låta det påverka en för mycket. Men jag antar att det är svårt att inte bli påvekad när man mår illa och känner sig yr.
Jag har ingen aning om var det kom från; jag var snabb på att bli klar tidigare idag (jag vaknade lite för sent för att kunna säga"i morse"), jag hade mycket energi, jag fick ett SMS som gjorde mig glad och ännu mer energisk. Och sedan slog det runt. Jag ska försöka ta det lugnt och vila lite (med det menar jag att jag ska ordna ett litet "Happy Endings"-maraton för mig själv) och jag hoppas verkligen att det går över under dagen. Om inte annat hoppas jag att det går över tills i morgon då jag ska träffa ett härligt gäng kompisar.

Bilden har inget med inlägget att göra; jag hade lite kul med kameran för ett par veckor sedan och jag insåg inte att tandborsten kom med förrän jag redigerade bilden :p

Vad brukar ni hitta på när ni känner er dåliga/när ni är sjuka?

Fototävling hos Anna!



Om du vill tävla om ett par riktigt fina örhängen är det bara att klicka på bilden ovan för att komma till tävlingen.
Om du inte är sugen på att tävla är det bara att besöka hennes blogg och läsa de andra inläggen -- hon är riktigt rar, och för att inte nämna en bra fotograf!

10 tips för en bra blogg

Jag har sett många bloggar ta upp detta, vilket å ena sidan är bra då det ger mig någonting att tänka på. Å andra sidan tar man inte alltid upp sådant som faktiskt gör en bra blogg. Att skriva flera inlägg dagligen gör inte en blogg bättre -- det kan snarare göra en blogg sämre om det slutar med att inläggen blir krystade.

1. Var personslig
Nu menar jag inte att man behöver gå in på varenda lilla detalj i ens liv. Man kan ha en renodlad fotoblogg utan mycket text och ändå vara personlig. Det "enda" man behöver göra är att låta personligheten komma fram i det man publicerar.

2. Tänk på innehållet
Det här krockar lite i det jag skrev ovan; det finns så många inlägg där man inte skriver mer än "först gjorde jag det här och sen det här och sen det här och sen det här". Man får gärna berätta vad man gjort under dagen om man känner för det, men undvik att skriva "sen och sen och sen och sen". Dels blir det jobbigt att läsa i längden och dels blir det så opersonligt som det bara går.

3. Stå för det du skriver
Tja, det säger väl allt, egentligen.

4. Variera dig
Man kan ha en viss inrikting på sin blogg (exempelvis mode), men man kan ändå hålla sig varierad. Istället för att ständigt lägga upp bilder på sådant man köpt eller vill köpa kan man slänga upp någon låt till då och då, ett par skämt (det påminner mig om en sak -- jag borde sätta igång med middagen)... Kort sagt; gör vad som krävs för att dels inte hamna i en återupprepad bana och dels att lätta upp stämningen om man annars skriver om väldigt allvarssamma ämnen.

5. Kombinera bilder med text
Det här är inget måste (antalet bilder gör inte en till bättre bloggare), men det kan verkligen underlätta.

6. GRAMMATIK!
Några enstaka fel är en sak, men nu menar jag stora misstag som återkommer. Med "misstag" menar jag inga punkter, inga kommatecken, inga stora bokstäver... Jag försökte läsa igenom ett inlägg som var format på det sättet. Det var den mest krypterade texten jag någonsin läst!

7. Tänk på bloggdesignen
Missförstå mig inte -- inläggen spelar faktiskt större roll än designen, men tro mig designen spelar roll. Dels är det kul att få en bild av personen genom enbart designen, men för mig är inte det som det viktiga. Vissa designer kan vara jobbiga att titta på. Vit text mot svart bakgrund är någonting jag inte rekommenderar, men det funkar. Att ha extremt starka färger i extremt starka nyanser som genomsyrar en hel blogg kan däremot vara väldigt jobbig. Starka färger är roligt, men det finns en gräns.

8. För att citera Keela; "Vissa dagar är bättre än andra"
Man har alltid dåliga dagar -- både på bloggen (få/inga/elaka kommentarer) och utanför, men låt det inte påverka dig alltför mycket. Man får lov att ha dåliga dagar, och man ska såklart få skriva av sig, men låt det inte påverka för mycket. Man vet trots allt inte när det vänder igen.

9. Var inte rädd för långa texter
Det här går emot det många säger, men om sanningen ska fram är det roligare att läsa långa texter om de är intressanta och om de är bra skrivna. Om du har uttryckt en åsikt -- var inte rädd för att utveckla/förklara den! Men om du skriver längre texter; Tänk på grammatiken och styckindelningar så att det blir lätt att läsa den! Släng in bilder om du vill lätta upp det hela något (och ge läsaren lite rum att andas ut), men var inte rädd för långa texter.

10. Hitta din egen stil!
Det går definitivt ihop med det första, men det är någonting som ofta hamnar bakom allt annat. Låt dig inspireras, men finn din egen stil. Vad är det för mening med att ha en egen blogg om den inte är ens egen?

Städning på schemat

Jag har inte kommit långt, så jag ska inte ta en alltför lång paus!
Det är bara det att jag spenderat lite (!) tid med att gnugga bort en del ingrodda saker som jag missat tidigare gånger jag städat. Det värker lite i armen nu, om man säger så. Mysig bild jag målar upp nu, eller hur? :p

Självklart är solen framme nu, och självklart är det... Tja, varmt är det inte, men det är varmare nu än vad det var igår. Äh, det hade kunnat vara värre -- jag har i alla fall Bon Jovi på i bakgrunden, så helt fel är det trots allt inte.

Sunset Sky




"Clouds come floating into my life, no longer to carry rain or usher storm, but to add color to my sunset sky"

Rabindranath Tagore

Why I Am Beautiful - Första kapitlet

Bara för att jag gillar att vara överdramatisk

Men mitt projekt har börjat rulla på nu. Inga bilder har tagits än, men det sker senare i veckan.
Jag har dock öppnat ett Twitter-konto under namnet "Why I Am Beautiful", och jag ska försöka göra någonting mer allvarligt av det kontot så fort jag har tagit ett par bilder.

Jag har skrivit detta så många gånger tidigare, men det kan inte sägas tillräckligt ofta -- jag hoppas verkligen att det här kan gå vägen! När det kommer till kritan handlar det om att försöka stärka självkänslan och att se den verkliga skönheten som ligger bakom fasaden. Alltför många gånger har jag hört tjejer säga att de är fulla och feta, och jag vet att det även finns killar som har dålig självkänsla även om de inte är fullt lika öppna om det. Jag vet med mig själv att jag alltför ofta nedvärderade mina bästa egenskaper då jag inte ens kände till dem. Jag har alltid varit sedd som smart och snäll (jag förstår inte riktigt det senare då jag var lite av en s**tunge när jag var liten), men att vara smart och snäll har aldrig varit mina starkaste egenskaper. Min starkaste egenskap är att jag inte är perfekt och att jag alltid varit lite av en "misfit" och det var först för något år sedan jag insåg att det är okej att vara misanpassad om det är den man är.

Det är det detta går ut på -- att man ska välja ut vilken sida av sig själv som helst som man vill fokusera på. Så länge man inte skadar någon finns det ingen sida hos en som inte är bra.
Med det sagt; Vad är er starkaste/bästa egenskap?

Nästan färdig

Jag vet att det varit mycket snack om designen nu de senaste dagarna, men som bloggare brukar man ta upp sådant som man gjort under dagarna, och designen har verkligen tagit upp all min tid. Det är på både gott och ont; visserligen har jag valt detta själv, men samtidigt har det varit petigare än jag trott och jag har bara velat bli klar med allt för att ha det bakom mig. Som jag sade är jag nästan färdig! Det känns som det i alla fall. Jag behöver en ny profilbild, men jag behöver lite hjälp med att ta en, jag ska leta fram andra bilder jag tagit för att ersätta de jag har i sidmenyn och jag ska försöka se om det går att lösa mitt problem med de dubbla sidmeyerna. Jag vet att jag sett bloggar som har så, så jag vet att det är möjligt. Men helt ärligt tror jag att jag tar en paus från detta för dagen/kvällen och fortsätter i morgon :)

Men vad tycker ni?
Själv är jag nöjd med den, men det är ju ni som utsätts för den, eller hur man nu vill uttrycka det. Är det någonting jag bör ändra på? Var inte rädd för att säga till ;)

Mindre soliga söndag

Jag satt uppe halva natten för att få till ett par detaljer på bloggdesignen. Att jag kunde ha väntat med det tills idag var inget jag tänkte på. Det resuterade i att jag kom i säng kring tre (!), men att somna var nästintilll omöjligt. Först var fåglarna igång och kvittrade. Jag älskar ljudet av fåglar och jag älskar att vakna upp till deras kvitter, men somna till det är allt annat än lätt.
När fåglarna tystnat var det ljust och solen började skina in i mitt rum. Det gjorde det hela ännu svårare, och att jag dessutom hunnit bli övertrött vid det laget... Det tog mig ett tag att hitta en sovmask, men vid det laget hade klockan hunnit bli strax efter halv sex. Det tog mig ännu längre tid att somna, så det kanske inte är så konstigt att jag kom upp för först en timme sedan. Nej, jag hoppas på bättre sömn i natt. Om inte annat hoppas jag att jag kan sova överhuvudtaget.

Vad som hände med solen som sken in i mitt rum vet jag inte, men jag måste medge att jag är lite glad över det. Jag ska tvätta om några timmar och med tanke på att jag kom upp ur sängen så pass sent som jag gjorde var jag rädd över att ha låtit hela dagen gått till spillo. Det är en sak om man gör det när det är mulet, men knappast när solen är framme. Eller det kanske bara är jag som tänker så? ;)

Nej, jag ska försöka sätta mig ner med desigen igen.
Jag hoppas verkligen att jag blir klar snart (så klar som jag kan bli -- jag behöver lite hjälp med att fixa en "profilbild") för jag tror verkligen att slutresultatet kan bli riktigt bra! :)

Woho!!

Så, nu funkar det!
Om ni fortfarande ser min gamla design (den vita) är det bara att uppdatera sidan tills den bruna designen kommer fram. Den är inte färdig, på några som helst vägar, än men jag arbetar på den! Jag har en färdig idé nu i alla fall, för en gångs skull -- jag har hoppat fram och tillbaka mellan olika idéer, men nu har jag ett "tema" att följa, och bara det känns ruskigt skönt. Att jag har en del kvar och att jag fortfarande har ett problem att lösa är en annan femma. Det där problemet är en gigandisk femma som jag måste försöka lösa. Om ni kan hjälpa mig med det vore det underbart! ^^

Till höger om min sidmeny hade jag tänkt lägga till ytterligare en sidmeny.
Problemet är att när jag ska försöka mig på det hamnar Sidmeny2 halvt ovanpå Sidmeny1. Jag försöker ändra på värdena på margin för den menyn, men den ligger kvar där den ligger oavsett om värdet jag sätter in är 10px eller 150px.
Någon som vet hur jag ska göra?

Jag vet inte om jag ska fortsätta med designen nu, eller om jag ska vänta med det tills imorgon. Å ena sidan är klockan 1 nu, men å andra sidan tror jag ändå inte att jag kommer gå och lägga mig förrän om ett tag.

Frustrerad



När jag besöker min blogg ser designen ut som den gör på den översta bilden.
När jag loggar in på mitt konto och klickar på "Förhandsvisa"-knappen under "Redigera stilmall"-rutan ser designen ut som den gör på den nedersta bilden. Det är så den ska se ut. Jag har sparat stilmallen flera gånger, men när jag besöker min egen blogg syns den vita designen istället för den bruna (och icke-färdiga) designen.

Min fråga till er; "Vilken design ser du?"
Är det bara något strul på min datorn/mitt Internet-verktyg, eller är det någonting som gått snett?
För att klargöra det; Det är meningen att den bruna ska synas...

Ny design på G

Jag har försökt klistra ihop en ny design på min design-sida, eller vad man vill kalla det, men den hakar väldigt gärna upp sig. När jag utför ändringar i designen sparas koderna i sig, men den design jag klistrat ihop vägrar visa sig, så jag ska försöka göra vad jag kan på min ordinarie blogg. Vi får se om jag lyckas eller inte, men håll tummarna för det!

Men om ni undrar varför det ser knasigt ut, så vet ni ;)

Från början

Okej, jag ska verkligen skärpa mig nu när det gäller bloggen och alla bloggar jag följer!
Jag har "nollställt" alla inlägg på Bloglovin; det är flera bloggar jag inte varit inne på sedan februari (!), så jag har markerat alla inlägg som lästa för att kunna få en ny start. Jag hoppas att ingen tar illa upp -- det är ingenting personligt, det är bara för att jag inte ska känna mig pressad.

Jag ska även ta itu med de kommentarer som trillade in förra månaden, och jag vet att jag inte har någon större rätt att be er om detta, men ha gärna tålamod med mig! Jag vet inte alls vad som fick mig att tappa motivationen för bloggen. Okej, det är en lögn -- jag vet precis vad som fått mig att tappa större delen av lusten. Å ena sidan har jag funnit mycket inspiration bland er, och det är tanken på er som fått mig att känna mig skuldmedveten. Framför allt med tanke på hur få ni är. Å andra sidan spenderade jag en hel månad med att vara tyst förra året, och merparten av de kommentarer jag fick in då var "Vad gör du?" och "Hur mår du?". Det är alltid kul att få sådana kommentarer till inlägg där man beskriver en ökad klaustrofobisk känlsa, när man beskriver ständiga mardrömmar som håller en från att sova bra och där man beskriver hur personer i ens omgivning medvetet provocerar för att bryta tystnaden.
Jag visste redan då att jag inte skulle nå ut till många, det ska jag inte förneka, men jag trodde faktiskt inte att det skulle vara så få som faktiskt skulle bry sig.

Nej, jag håller som sagt var på med en ny bloggdesign (tyvärr har jag fastnat något ordentligt), och jag får väl skriva ut att jag inte uppskattar frågor som "Vad gör du?" och "Hur mår du?" samt spam. Men en del av mig känner verkligen att det inte är någonting jag bör skriva ut. Jag vet med mig själv att jag föredrar kommentarer som har någonting med det skrivna inlägget att göra. Jag ser hellre att jag inte får några kommentarer än att jag får några som inte har någonting med saken att göra.

Jag -- vi! -- får helt enkelt ta om det från början

Ett spontant firande

Det var inte förrän tidigare idag jag, syrran och Bella fick reda på att en kompis till oss skulle ta studenten idag.
Vi visste redan om en annan kompis' student, och det var dit vi planerat att åka. Vi kunde titta på båda utspringen (fördelen med att ha många skolor kring samma område), men det var lite kul att det ena firandet blev spontant -- ännu roligare var att vi fick komma över till studentmottagningen under kvällen. Jag kom hem för snart två timmar sedan; jag passade på att ta en härligt lång promenad när då jag kom hem i lagom tid för att kunna skymta solen som var på väg ner. Jag gillar inte rosa, så när jag säger att det var vackert på himlen med alla de rosa molnen ska man tro mig.

Men nog om det; Det har varit en sådan bra dag på flera plan!
Inte nog med studentfirandet i sig; den här kompisen har jag inte träffat på flera månader, så det var såklart kul att se honom igen. I samma veva träffade träffade jag ytterligare en kompis jag inte träffat på snart ett år och jag lärde känna ett par nya personer. Det är i alla fall det jag gillar att tro. Om det är sant eller inte är en annan femma.
Dessutom har vi haft ett nytt jobb och körkort att fira (inget av dem gäller mig, men det betyder inte att jag inte är glad), och för att inte nämna vädret! För en vecka sedan var det 6 grader som varmast, och det var regnigt och blåsigt. Idag var det över 20 grader (det är jag säker på med tanke på att jag blev varm i den tunika jag hade på mig) och sol. När jag kom hem var det 12 grader varmt, vilket är dubbelt så varmt som det var för en vecka sedan mitt på dagen.
Som pricken över det underbara i:et hann jag med pendeltåget hem med nöd och näppe; jag hann komma på tåget och sätta mig ner innan dörrarna stängdes. Jag hade annars blivit tvungen att vänta i en halvtimme på nästa tåg. Det kanske inte är så mycket, men det är någonting man gärna vill undvika om det går. Och, för min del, gick det :)

Studentfirande med en sisådär 10 pers sätter sina spår :p
Vill dock påpeka att ingen drack sig full (och att alla är myndiga)

Nej, jag tror verkligen inte att det är någonting med den här dagen som gått dåligt. Jag kan inte ens nämna någonting som var mindre bra. Visst, jag blev väckt av att syrran ringde mig, men det var bara bra då jag glömt bort att det var idag vi skulle på utspring (jag trodde faktiskt att det var torsdag idag, och inte fredag). Jag hade en timme på mig att bli klar, och det lyckades jag med -- med en god marginal, till och med! (Med god marginal menar jag att jag inte behövde rusa till tåget)

Jag bryr mig inte ens om vad som händer i morgon; den här dagen har varit så pass bra :)

Huvudvärk

Oj, vilken dag det varit!
Syrran skulle iväg på två arbetsintervjuer (jag är så glad för hennes skull; hon har verkligen varit på G när det gäller att söka jobb och äntligen fick hon svar!) idag och jag bestämde mig för att följa med då hon hade ett tidsrum mellan intervjuerna på tre timmar att ta kol på. Men det var trevligt; vi åt lunch tillsammans efter att hon kom från den första intervjun och därefter gick vi ut på en liten shoppingrunda där jag köpte nya kläder. Det känns skönt att ha det gjort. Nästa steg är att rensa ut bland kläder och se vad jag behöver fylla på med efteråt.
Jag har inte gjort mycket idag, om man bara rabblar upp det jag gjort, men att gå runt inne i stan kan verkligen ta på krafterna. Inte minst när man har lite att bära på och när personer som går framför en prompt bestämmer sig för att stanna.

Jag vet inte vad som hände, men jag fick väldigt ont i huvudet alldeles precis. Jag ska inte klaga över att det gör ont, för det i sig är inte särskilt farligt. Det är bara irriterande då mitt huvud känns så tungt. Med tanke på hur mycket klockan är skulle det kunna ses som ett bra tecken för att gå och lägga sig. Synd bara att jag måste borsta tänderna.

Apropå äpplen och bananer; Allt har verkligen känts ovant den här veckan. Jag är van att vara pressad av skolarbete oavsett om jag har lite att läsa eller inte. Det känns konstigt att ha så mycket frihet, helt plötsligt. Men som jag skrev tidigare i veckan ska jag försöka hålla mig sysselsatt. Om jag inte lyckas med allt hoppas jag ändå att jag lyckas med något. Fast då gäller det också att man sätter igång med något. Jag har fortfarande inte läst ut den bok jag påbörjade för så länge sedan, och jag vill avsluta den även om jag inte vill läsa den. Inte alls motsägelsefullt, det där...

Nytt i garderoben



Samtliga plagg kommer från Gina Tricot. Dock var det inte shortsen på bilden jag köpte, men jag hittade inte en bild på de jag har. De liknar bilden dock; färgen är densamma och det är high waist. Den enda egentliga skillnaden är att mina är mer "trasiga".

Shorts (både de på bilden och de jag har): 299:-
Tunikorna: 129:- styck

Sveriges nationaldag

"Nationaldagen är dagen då vi hälsar nya medborgare välkomna och hyllar Sverige som fri nation med fritt statsskick"
Jag vet inte vem som sade/skrev det. Jag vet bara att jag drog bort den lappen från kalendern idag, och jag vet att jag satte upp den lappen på baksidan av skrivbordet som fungerar som en anslagstavla. Jag önskar att alla kunde tänka på det sättet.

Jag har faktiskt aldrig firat nationaldagen just för att jag inte riktigt vet vad exakt det är jag ska fira. Det var först idag när jag läste dessa ord som jag insåg att det faktiskt finns någonting värt att fira -- den demokrati vi har är definitivt värd att fira och hylla. Men tyvärr har jag ofta förknippat nationaldagen med Nationaldemokraternas demonstrationer i bl.a. Stockholm. Vissa har varit våldsamma, andra inte fullt lika våldsamma. Tyvärr har jag, under årens gång, kommit att förknippa nationaldagen med den dag då svenska rasister går ut på gatorna för att häva sin svenskhet och för att visa sin avsky gentemot "felaktiga svenskar". Det är, om ni undrar, mitt eget uttryck för även om man är född i Sverige och vuxit upp inom de svenska gränserna kan man fortfarande ses som invandrare då man har ett icke-svenskt utseende. Man faller in som "felaktig svensk".

Men det är också det där som får mig att undra vad som egentligen menas som svenskt. Om det inte räcker med att vara svensk på papper och att man själv känner sig som en del av den svenska befolkningen, vad mer krävs? Blont hår? Blå ögon? Jag har varken eller, så vad betyder det? Räcker det med att jag tar del av de svenska traditionerna; att jag firar jul och midsommar? Det finns kristna araber som är svenska medborgare och som firar jul, men som inte ses som svenskar. Jag är säker på att dessa även inte utesluter midsommar. Dessutom är det lite av en tradition att dricka snaps på midsommar, vilket jag aldrig gjort. Inte heller gillar jag ärtsoppa.
Att mina föräldrar är födda i Sverige kanske har en bidragande faktor till varför jag är svensk, eller vad tror ni? Men samtidigt är det då frågan var det hela börjar någonstans. Mina föräldrar var födda i Sverige, javisst. Det var deras föräldrar också, och deras föräldrar, men inte deras. Det betyder att mina "great-great-grandparents" är födda utanför Sverige, vilket i sådana fall skulle innebära att mina "great-grandparents" inte är "riktiga" svenskar. Hur skulle mina mor- och farförädrar kunna vara riktiga svenskar om inte deras föräldrar var det, o.s.v.?

Så vad handlar svenskhet om?
För mig handlar det om hur man identifierar sig. Identifierar man sig som svensk är man det. Identifierar man sig som norsk, är man det. Identifierar man sig som holländsk-norsk-svensk är man det. Anledningen till att jag tog upp det sistnämnda var att man kan känna tillhörighet till mer än ett land, och gör man det ska man kunna ha den rätten att hävda sig. För när det kommer till kritan handlar det trots allt om mänsklighet -- att vi är människor.

Någonting vi borde bli bättre på är att bjuda in andra människor. Det ska inte behöva räcka med att låta personer från omvärlden flytta till Sverige -- man ska kunna ta ett steg längre och räkna in dessa som svenskar om de har ett medborgarskap -- både på papper och i "sinnet", eller hur man vill uttrycka sig. Jag skulle faktiskt bli glad om man kunde ha den svenska flaggan uppe utan att detta ska tolkas som rasism, och jag skulle vilja se att fler än enbart infödda svenskar (var det bara jag, eller börjar det låta som att jag talar om hästar mer än människor?) höll upp den. Det skulle vara kul om man såg ett mångfald, en gemenskap, under den svenska flaggan.
Samtidigt skulle det vara kul om man i samma veva kunde uppvisa andra flaggor för att påvisa...tja, att vi är medvetna om olika bakgrunder (rent geografiskt) men att vi inte bryr oss om det -- att vi kan leva sida vid sida oavsett var man kommer från. Dessutom har alla rätt att vara stolt över sitt ursprung oavsett vari det ligger någonstan. Å andra sidan skulle det vara kul om man inte visade flera flaggor då detta skulle påvisa en uppdelning människor emellan; det skulle vara kul om man kunde påvisa att vi alla är lika. Men jag ska inte förneka att man kan visa det även med flera flaggor, så det ligger fortfarande på min "önskelista". Inte minst med tanke på att man dessutom kan känna tillhörighet till fler än ett land.

Jag märker själv att jag bara babblar på, och jag hoppas att det är något sammanhängande; jag tänker inte så bra efter midnatt, och nu är jag löjligt trött vilket gör det hela ännu värre. Jag hoppas att min poäng kom fram; att vi måste bli bättre på att inkludera människor, inte minst när så många försöker exkludera.

Fem sanningar om mig själv

Det här börjar bli allt svårare och svårare, men jag försöker och ni får säga till om jag upprepar mig alltför mycket

1. Jag älskade matte när jag var yngre.
När jag kom upp till gymnasiet gillade jag det, men det avtog när jag läste C-kursen. Under A-kursen kände jag att vi gick igenom sådant jag redan kunde (självklart förstår jag varför man har den, det är inte det jag säger). Under B-kursen kände jag mig inte tillräckligt utmanad, men jag hängde på och det bra för mig. Under C-kursen... Tja, efter det har jag svårt för matte, tyvärr...

2. Jag är en perfektionist.
Det kanske har framkommit (hehe), men jag är det till den grad där det inte ens är hälsosamt för min egen del. Det handlar inte om småsakerna, detaljerna; det handlar mer om mig själv. Jag strävar inte efter att vara perfekt -- jag vill trots allt ha kvar en personlighet -- men jag strävar efter mer eller mindre perfekta resultat. Eller strävar och strävar, det är någonting jag förväntar av mig. Jag kan flera gånger säga att jag blir glad om jag ens blir godkänd på ett prov, men det är inte helt sant. Jag kan vara besviken på mig i flera dagar för att jag fick lägre än ett C på en hemtenta. Det enda jag är glad över i det läget är att jag slipper göra omtenta.
Detta kan man se även när jag fick ut mina slutbetyg när jag tog studenten. Av 33 betyg hade jag över 20 MVG:n. Jag borde egentligen vara hur stolt som helst över det, framför allt med tanke på att jag mer eller mindre gick in i väggen den sista terminen, men jag kunde bara stirra ner på det där enda G:et och vara besviken på mig själv för det.

3. Jag har fått en hel del underbara kommentarer angående mina bilder som jag är mer än djupt tacksam för!
Det handlar inte bara om "Fina bilder"-kommentarer, även om dessa också värmer. Nej, det handlar om kommentarer som att jag har rätt känsla för fotografering, att jag lyckas skapa en "wow-effekt" och en person skrev även till mig att denne skulle tänka sig att betala för en av mina bilder.
Jag ser mig själv inte som fotograf då jag inte har den utbildningen, vilket gör att det värmer ännu mer!

Okej, över till någonting lite roligare...
4. Jag stukade min stortå häromdagen och jag blev glad över det.
Låter det lustigt? Tja, jag trodde först att den var bruten, så jag var lättad när jag kände att benet var helt. Det roliga är att jag inte riktigt vet vad som hände; på något sätt hamnade tån under foten, och jag lade min vikt på den foten och jag skrek till av smärta och började nästan gråta p.g.a. den...

5. Jag vet att jag ofta skriver att jag får så ont att jag börjar gråta (apropå ingenting), men det är egentligen inte det det alltid handlar om. När jag känner av en bultande smärta någonstans, som dessutom håller i sig, händer det lätt att jag mår illa och jag har en viss fobi för att kräkas (tro mig, efter matförgiftningar blir man lite nojig). Det är snarare det jag gråter över än smärtan i sig (jag tatuerade banne mig foten utan att gråta).
Ni kan då tänka er hur bra jag mådde när jag fick en ihärdande muskelspänning i ryggen samma dag som jag hade mensvärk (för det första; det senare händer aldrig mig, och för det andra bryr jag mig inte om det var för mycket information). Syrran var snäll som lät mig ligga i hennes säng när jag ville titta på en film...

Dagens...




Dagens humör: Sol och 20 grader varmt... Jag är bara glad över att det är varmare än fem plus nu *ta i trä*

Dagens mående: Inte helt säker, men dålig har jag inte varit

Dagens Kvällens borde: Sova; jag känner mig lite trött

Dagens look: Ehm... Kort sagt; det jag kunde hitta och fejk-skinnjacka

Dagens planer: Sova

Dagens fundering: Varför

Dagens beroende: Lunch -- jag glömde bort att äta det. Tror jag

Dagens tråkigaste: Att jag förväntade mig mer av dagen än vad den kunde "ge"

Dagens överraskning: Att mina köttfärsbiffar blev goda -- någon gång måste vara den första :)

The World Belongs To Me




Efter att ha krånglat mig i en skog, klättrat lite (!) och gått mer eller mindre rakt in i ett par myrstackar kom jag dit jag ville komma. Jag försökte ta ett par bilder på utsikten, men resultaten blev inte de bästa. Inte ens efter ett par försök med att redigera dem var jag nöjd. Visserligen är denna bild inte den bästa, men det är den jag blev mest nöjd med.

Men som jag sade har man en otroligt fin utsikt från den platsen. Ni kan nog tänker er själva; ett högt berg i en skog med öppen utsikt över en (stor) sjö. Man kan inte undgå att känna att världen tillhör en när man befinner sig där. Nej, nu menar jag inte att man "äger världen" (snacka om onödig sak att äga), men att... Jag vet inte riktigt. Man får inte känslan av att man kan klara av allt, och jag är inte så pass banal att jag tänker säga det. Jag kan inte beskriva det på ett bättre sätt än att det känns som att världen tillhör en.

Why I Am Beautiful



Det är det jag kallar mitt fotoprojekt.
"Why I Am Beautiful"
Jag har en tanke om att fotografera personer (främst vänner då jag fortfarande inte är helt bekväm i att fråga främlingar om jag får ta bilder av dem) som håller upp en skylt med en av sina bästa/finaste egenskaper uppskrivna. Tanken är också att skapa en Facebook-sida med namnet där jag publicerar bilderna. Förhoppningsvis kan jag få andra att tänka till varför de är vackra, oavsett vilken styrka/vilka styrkor man har. Även Hitler hade en viss skönhet i att han var djurvänlig. Alla morden han begick väger såklart över -- det kan ingen förneka -- men det bevisar ändå min poäng. Oavsett hur hemsk man är, eller snarare tror att man är, finns det alltid någonting hos en själv som är värt att älska. Just därför vill jag skapa en Facebook sida, och eventuellt en Twitter-sida; även om man inte blir fotograferad ska man kunna dela med sig av vad man tycker är vackrast om sig själv. Antingen via ord eller med hjälp av ett självporträtt med egen skylt.

Jag hoppas att det här kan bli av, och att det blir någonting bra av det. Jag hoppas också att jag inte ska förlora motivationen på vägen och lägga projektet på hyllan. Just när det gällande det här hoppas jag att jag aldrig förlorar motivationen. Det tog sådan lång tid för mig att lära mig att älska mig själv, och jag vet hur mycket det hjälpt mig de senaste åren. Jag vet också att det kan krävas en hel del, men så fort man upptäcker en sak hos sig själv som är värt att tänka på så går det så mycket lättare.

Det kanske är lite för mycket att hoppas på, men jag hoppas verkligen att detta kan inspirera till bättre självkänsla. Jag hoppas att detta kan få personer att jämföra sig med andra på rätt sätt. Istället för att tänka på allt man inte är ("H*n är så där, det är inte jag") hoppas jag att andra kan börja tänka på allt de är ("H*n är på det där sättet, det är jag också").

Redan nu har jag stött på starka reaktioner, men det har varit bra reaktioner (för det mesta)!
Många gillar mitt initiativ, många gillar idén, många har valt att ställa upp (dock är det bara en kille, så om ni killar är intresserade, snälla hör av er!!). Tyvärr har jag också hört att jag inte ska vara så "jävla pretto", vilket var en smäll i ansiktet.
Jag låtsas inte vara någon jag inte är, och jag låtsas inte att jag är större än jag är. Visserligen har jag "stora visioner", så att säga, men jag är inte mer än mig själv och det är jag medveten om. Jag vet inte varför det är viktigt för mig att poängtera det, men det var det.

Egentligen skulle jag vilja börja med detta redan nu.
Tyvärr har jag ingen bild på mig själv där jag håller upp en skylt (ja, en sådan kommer att komma upp -- jag tänker leva som jag lär), men det är på G.
Istället tänker jag bjuda på bilden ovan och skriva orden I'm a misfit (but baby that's OK)

Som jag sade vill jag börja med detta nu.
Så varför är ni vackra? Vad är er finaste egenskap?

Adoption

Jag saknar verkligen att ha ett husdjur.
Jag har haft katt sedan jag var... Jag vet faktiskt inte om jag var sju eller åtta; jag vet att siffran 8 är med någonstans, men jag vet inte om det handlar om året 1998 eller att jag var 8 år. I vilket fall som helst är det inte det som är poängen. Poängen är att jag saknar det. Jag älskar hundar, och jag kan tänka mig att ha en hund, men det känns inte som rätt djur att skaffa i nuläget; jag vet inte vad jag kommer göra nästa höst, mamma jobbar och syrran kommer säkert plugga... Katter sköter sig själva på ett helt annat sätt än vad hundar gör. Jag har faktiskt lekt mycket med tanken om att adoptera en katt, men det gillas inte. Jag får helt enkelt vänta tills jag flyttar hemifrån *ta i trä*.

Men det är någonting jag borde skriva mer om.
Att adoptera djur.
Många verkar tro att köpa djur är den enda vägen till att skaffa det. Men det stämmer inte riktigt.
Många har även argumenterat mot mig när jag försökt tala om adoption av djur. Vissa argument har varit väl grundade; att det behövs träning och rehabilitering för de djur som befunnit sig på härbärgen. Men samtidigt känner jag att om alla tänker i dessa banor kommer inga djur bort från dessa. Visst, det krävs en viss research, men krävs det inte någon form av research för de flesta djur innan man skaffar ett?

Det är inte så att jag kommer hutta fingret åt någon som köper djur, men adoption kan väl ändå vara någonting värt att ha i bakhuvudet. Eller är det bara jag som tänker i de banorna?

Många bollar i luften

Så vad gäller för min del nu när sommaren är här?
Tja, till att börja med måste jag vänta in sommaren.
Men med tanke på att jag inte har något jobb har jag tänkt att försöka vara produktiv; Dels ska jag sätta i gång med mitt fotoprojekt (jag ska tala om det i senare inlägg; jag vet inte varför det skulle vara så hemligt förut), dels ska jag sätta mig ner och försöka skriva min bok. Jag har arbetat med en idé som jag ska försöka få ner på papper. Historien kommer vara väldigt enkel, men konceptet kan bli riktigt intressant. Samtidigt ska jag försöka slå mitt rekord när det gäller antalet lästa böcker. Det roliga är att jag inte ens satt mig ner och försökt läsa, men det ska jag göra. Jag ska försöka läsa ut den under veckan; den är väldigt (!) lättläst, men den är inte så bra vilket gör att det tar emot.

Som jag sade; jag har många bollar i luften.
Kommer jag klara av det?
Jag hoppas det -- det skulle vara skönt att motbevisa mig själv för en gångs skull...

*



Om det är någonting jag lärt mig under årens gång är det att livet är för kort för att spillas bort, men det är inte tillräckligt kort för att man måste skynda genom det.
Man har hela livet på sig att vara vuxen; det är lika bra att passa på att bara barn medan möjligheten fortfarande finns.

Regn, underbara regn

Äntligen fick jag möjligheten att ta en promenad i regnet!
Och jag skojar inte när jag säger att det öste ner. Det gör det faktiskt fortfarande. Jag måste erkänna att det gjorde lite ont när dropparna träffade mig, men annars var det riktigt skönt. Jag vet verkligen inte varför så många har så mycket emot regn. Okej, jag förstår att man inte gillar kylan, när vatten tränger sig in i skorna och/eller när det blåser så pass häftigt att regnet träffar en i ögonen hur mycket man än försöker undvika det, men annars då? Så håret och kläderna blir lite blöta. Vad är det som är så farligt med det? Vi duschar i vatten och tvättar kläderna i vatten (förhoppningsvis), så vad skadar med lite mer vatten?
Äh, jag säger då det -- man har inte levt om man inte har dansat i regnet åtminstone en gång i sitt liv.

Ni får tycka att jag är konstig (det är faktiskt någonting jag uppmuntrar er till att göra -- det är så tråkigt att vara normal), men...tja, vad ska jag säga? Regnet är oundvikligt, och så länge det inte är någonting som kan bli ens död ser jag ingen anledning till varför man ska rygga undan.

Regnet öser ner

Det har regnat av och till här hemma.
Tidigare idag hade jag en tanke om att ta mig ut på en promenad i regnet. Självklart avtog regnet då. När jag sedan hade "set my mind" på att stanna inne då det bara var mulet började det regna igen. Jag tog mig själv i kragen och gick ut i drygt en timme, i hopp om att kunna knalla runt lite i regnet. Tror ni att det regnar? Nej, men det gjorde det tio minuter efter att jag kom hem. Jag funderade faktiskt på att gå ut igen, men jag kände mig för trött för att göra det.

Vad gör jag just nu?
Jag har ju ett visst intresse för den brittiska kungafamiljen (i alla fall när man tar en blick ett par generationer bak i tiden), och jag har just nu fastnad för Queen Victoria som fortfarande är den regent som suttit längst på den brittiska tronen. Jag säger då det; jag blev lite smått överraskad när jag läste att hennes dotterdotter gifte sig med Nikolaj II som var den sista kejsaren av Ryssland -- de båda, och deras barn, dödades i samband med den ryska revolutionen som inleddes 1918. Sveriges förre kung (den nuvarande kungens farfar) var dessutom gift med Queen Victorias dotter-dotter-dotter. Jag vet att man tar det lite långt om man tänker släktskap, men det är en liten, ska man kalla det lustig, tanke att en "ancestor" till Sveriges kronprincessa är Queen Victoria. Å andra sidan ska jag inte förneka att jag säkert delar någon förfader med någon riktigt känd om man ska blicka så pass långt bak i tiden. När jag ändå passar på att rada upp saker jag inte kan förneka; Jag är en konstig liten klump som intresserar sig för de mest underliga sakerna man kan komma på.

Nej, jag ska fixa ihop middag nu.
Jag hoppas att ni kunnat njuta av regnet :)

Varning för överredigering



Svullnaden i handleden drog sig tillbaka tillräckligt mycket för att jag skulle kunna leka lite med kameran. Det var ett tag sedan sist, och jag orkade inte vänta till i morgon så istället improviserade jag genom att lägga en CD-skiva i ett handfat och ta ett par bilder.
Jag kan bara tänka mig vad som försigick i mammas huvud när jag gick in i badrummet med kameran...

Tentan

Jag vet verkligen inte vad jag ska säga.
Men jag börjar med de viktigaste punkterna; Jag fick mer än 1½ timmes sömn (till skillnad från förra gången jag skulle skriva salstenta), vilket betyder -- woho! Jag besvarade också alla frågor. Om svaren kan ses som giltiga eller inte är ett annat problem, men jag hoppas att jag fått ihop ett E, åtminstone. Mer än så hoppas jag att de andra gjort det -- inte minst alla de jag pluggat med under veckan. De är tillräckligt pressade så att det räcker. Jag har inte mycket att förlora om jag tvingas skriva omtenta; det enda jag förlorar är lite tid. Jag hoppas såklart att det inte blir så, men det jag försöker säga är att jag förlorar betydligt mindre på att bli underkänd på denna tenta än de andra. Jag ska inte heller förneka att jag är så pass självcentrerad att jag tror att de andra lade någon form av tyngd i det jag sagt i våra diskussioner -- det är en sak om jag drar ner mig själv i s***en, men jag vill verkligen inte dra med de andra.

Som jag skrev besvarade jag alla frågorna; tre frågor, uppdelade i tre delar. Man kan kort och gott säga att det var nio frågor. Nio frågor som besvarades på fyra timmar; 12 handskrivna sidor (det är alltid kul att se hur handstilen ändras under provets gång -- den går från prydlig, stor text till litet och nedhafsat)... Min handled tog inte lite stryk för det. För er som inte vet har jag stukat min hand ett par gånger och jag tror att det är det som bidragit till att min handled svullnar upp och börjar värka utav bara helvete när jag skriver alltför länge. Samma sak hände mig när jag renskrev föreläsningsanteckningar inför den förra tentan. Å andra sidan behövde jag inte ha bandage på lika länga som idag, men samtidigt tog det en timme innan jag kunde linda in den.

Äh, nu har jag tentan avklarad, så jag ska ta det lugnt de kommande veckorna så att jag kan få panik när resultaten skickas ut. Bara för att jag har "råd" att bli underkänd betyder det inte att det är någonting jag tar lättvindligt. Men nog om det; jag ska försöka fokusera på att jag kan läsa mina egna böcker för en gångs skull och i år ska jag återigen försöka slå mitt rekord genom att läsa ut 13 böcker i sommar (exklusive den rätt så tråkiga jag läser nu). Om inte annat har jag lite tid att baka; nu i kylan är det rätt bra bakväder då man inte dränks av sina egna svettningar p.g.a. värmen.

Villintevillintevillintevillintevillinte

Jag vet att jag låter som ett litet barn nu, men jag vill verkligen inte.
Jag trodde att jag hade koll på det mesta inför morgondagens tenta, men nu när jag läser igenom texterna igen inser jag att jag inte har koll alls. Ibland blir jag äckligt trött på mig själv, men det är jag inte nu -- jag har inte utrymme att vara trött på mig själv då jag bara mår illa. Jag mår verkligen illa. Senaste gången jag mådde så här illa inför ett prov var nationella proven i matte C på gymnasiet. Nej, jag vill inte. JAG VILL INTE!!

Jag har skojat hela dagen om att uppsöka en grotta att gömma mig i, men nu börjar jag bli allvarlig. Nu har jag hittat en grotta -- min säng. Slänger jag täcket över huvudet har jag ett gömställe (ett väldigt dåligt ett), jag håller mig varm och får sova. Samtidigt är jag i bekvämligt avstånd till toaletten, så helt fel är det inte.

Jag träffade tt par kompisar från kursen tidigare idag för att gå igenom ett par saker -- för att skapa en överskådlig blick över det hela. Jag fick en del förståelse över ett och annat, faktiskt, men det "farliga" var att jag åkte därifrån med känslan av att jag kan klara av den här tentan. Den känslan har nu försvunnit. Jag har fått höra att det säkert kommer gå bra för mig, att jag inte har någonting att oroa mig över. Jag önskar att jag hade samma förtroende för mig själv som de har.

Efteråt är det i alla fall tentaöl som gäller. Jag får helt enkelt fokusera på det.
Om det ändå bara vore så lätt...