TBBT




Bildkälla

Bara för att jag är ett stort fan av The Big Bang Theory :)

Oktobernatten 1998

Ni som är tillräckligt gamla för att minnas vet säkert vad jag pratar om.
Det är svårt att glömma bort någonting sådant, även om man inte var med.
Själv var jag sju år, och befann mig i Stockholm. Jag berördes inte direkt av detta. Helt ärligt berördes jag inte särskilt mycket av det överhuvudtaget; jag tyckte att det var hemskt, visst, men jag hade inte hunnit bli tillräckligt gammal och mogen för att kunna tänka utanför min egen krets. Men det tillhör fortfarande bland de hemskaste nyheterna jag hörde talas om när jag var barn. Just när jag tittar på Mot alla odds (som visas på ettan) gör sig minnena mer påtagliga då en av de överlevande medverkar.

Man fick se nyhetsinslag i veckor. Det här kommer låta överdrivet dramatiskt, men jag kan fortfarande se bilderna av det brinnande diskoteket framför mig. Att det präglar mitt minne som det gör säger en hel del om situationen, och jag kan inte ens tänka mig hur det var för personerna som var inblandade.
För er som är för unga för att minnas, och som inte hört talas om det på något vänster; natten till den 30 oktober 1998 sattes en lokal på eld. Lokalen hade hyrts ut för att kunna annordna ett disko inför Halloween. Trots att lokalen var godkänd för "enbart" 150 personer befann sig närmre 375 personer i lokalen. Dessa 375 personer hade bara en utgång att använda sig av elden hade anlagts i trapphuset som vette mot nödutgången. Det hela slutade med att 63 personer dog och att 200 personer skadades. Personer brann inne, trampades ner -- allt för att fyra personer fick för sig att...ja, att vadå, egentligen? Tända eld på en byggnad.

375 personer skulle ta sig ut med hjälp av en enda utgång.
Fönstrena var placerade mer än två meter över golvet, men vissa kunde ändå ta sig upp dit för att kunna hoppa ut trots att det var fem meter ner till marken.
Kan ni själva tänka er den paniken?
Det kan inte jag; jag tror visserligen inte att det är fullt möjligt om man själv inte varit med om någonting liknande även om man kan skapa en tydlig bild.

För er som minns: Var befann ni er någonstans när ni fick höra nyheten första gången?
Själv satt jag i bilen tillsammans med pappa när jag hörde det på radion. Senare under kvällen såg jag bilderna då de visades på nyheterna. Det jag tyckte var läskigast var inte eldlågorna -- det var allting runt omkring. Personerna som arbetade för att rädda personer, personer som befunnit sig i lokalen och som var täckta på ett eller annat sätt, utryckningsbilarna...

Tuesday Walk




Jag har sagt det förr, men jag säger det igen; Hur kan man inte gilla snön?

Update

Det blev inte mycket till skrivande i går.
Det beror främst på att jag inte kunde varva ner, och när jag väl kunde det var utmattad. Inte bara var det tvätten jag skulle ta hand om; det var även disken (när man har så mycket disk att ta hand om, och ingen diskmaskin att vända sig till blir det ett stressmoment), handling och matlagning.

Efter att jag skrev gårdagens inlägg var det bara att ställa sig med disken. Därefter var det tvättstugan som gällde. När jag väl var klar för den vändan hade klockan hunnit bli närmre halv nio. Ingen här hemma hade handlat, så det var bara för mig att springa ner för att handla ingredienser till middagen för att sedan ställa sig och tillaga den. Middag fick jag alltså i mig först runt nio, och då hade jag bara 20 minuter på mig innan jag skulle springa ner till tvättstugan igen. I det avseendet var det bra att maskinerna var sega, men med tanke på att kläderna bara hade en halvtimme på sig att torka till blev det inte riktigt som jag först tänkt mig.
Efter tvättpasset kom jag upp med två (stora) IKEA-kassar fulla med fuktiga kläder. Jag gav upp tanken på att hänga upp allt på tork här hemma, så jag bokade ett nytt tvättpass för att kunna slänga in kläderna i tumlaren igen. Anledningen till varför jag inte kunde låta kläderna vara kvar över natten är för att vi har ett elektroniskt säkerhetssystem; man kommer inte in i tvättstugan om man inte har ett pass bokat. Tvättstugepassen tar dessutom slut klockan 22, så att lämna klädern i tvättstugan en timme extra är uteslutet. Jag lockades inte heller av tanken att behöva kliva upp ur sängen så pass tidigt att jag skulle ha kunnat hämta kläderna nu på morgonen, så istället tog jag upp allt och väntar nu på att få kunna komma ner igen.

Jag är ledsen att det blev rörigt, men jag hoppas att ni förstår vad jag menar!
Jag kände att jag kunde andas ut först när klockan närmat sig elva. Inte bara var jag utmattad då; jag ville även passa på att titta på reprisavsnittet av Criminal Minds som visades (ja, jag är en CM-nörd) -- jag har sett alla avsnitt -- många av dem har jag sett så pass många gånger att jag inte kan hålla räkningen -- men de flesta avsnitten kan man se om och om igen.

Nej, jag ska sluta babbla på nu. Jag tror rent utav att jag ska försöka bege mig ut lite snabbt. I alla fall efter att jag är klar i tvättstugan.

Har ni det lika fint ute som jag har det, med solen som kastar sina strålar över snön?

Ny vecka, ny start

...men vilken dålig start.
När jag vaknade i morse mådde jag inte särskilt bra, så jag bestämde mig för att sova lite efter att ha ätit frukost. Självklart glömmer jag bort att sätta larm, så jag vaknar ett par minuter innan "mitt" tåg skulle avgå. Jag hade nämligen föreläsning idag. Det var i alla fall det som var tanken, men eftersom jag försov mig kunde jag inte ta mig dit. Det stämmer visserligen inte helt; jag kunde ha tagit ett senare tåg, men att gå in i en stor hörsal mitt under en föreläsning kändes inte lockande. Det värsta är att jag vet hur mycket jag missade genom att inte åka.

Just nu är det tvätten som gäller; jag steg precis innanför dörren efter att ha varit nere i tvättstugan. I två vändor. Tvättmedlet räckte inte för att kunna sätta igång två tvättmaskiner, och självklart var det just det jag behövde (det är det som händer när man inte tvättat på två veckor). Som tur är ligger närmsta ICA-butik 2 minuters gångavstånd, när man går långsamt, så det var bara för mig att springa upp till lägenheten, dra på mig en jacka, sno pengar av mamma (förlåt, mamma!) för att sedan springa ner till ICA, köpa tvättmedel och därefter var det bara att springa tillbaka till tvättstugan. Jag känner mig som en jojo nu.

Jag är ledsen över mitt dåliga skrivande just nu; jag lovar att det blir bättre när jag är klar med tvätten och när jag varvat ner en del :)

Söndag



Det har varit en riktigt härlig dag här i Stockholm!
Visserligen var det nollgradigt, men det är en annan femma -- snön har i alla fall legat på marken (om man tar sig utanför de mest centrala delarna, vill säga) och solen har legat på. Jag och mamma åkte därför ut till Svindersvik i Sickla för att dels fotografera lite, men också för att fika. Vad vi inte räknade med -- det stod trots allt inget om det på deras hem- eller facebook-sida) -- var att det var stängt för säsongen, och att man öppnar först i maj.
Jag ska inte förneka att det kändes lite drygt; inte minst när jag upptäckte att min sula på den ena skon börjat lossna då en massa snö trängde sin in, och för att inte nämna när jag kom till den punkt då jag verkligen behövde gå på toaletten, men jag tänker inte heller förneka hur mysigt det var där ute.

Efter att ha varit där fortsatte vi med bussen mot Nacka Forum; en av de BH:ar jag köpte i måndags var för liten. Jag hittade tyvärr ingen ny i min storlek, men jag fick ett tillgodokvitto som jag ska försöka använda mig av någon dag. Kort sagt har jag ett skäl att åka tillbaka dit. Jag tror dock inte att jag behöver en anledning; det finns inte många köpcenter jag gillar, men jag gillar verkligen detta :)

Vad har ni haft för er idag?

Migrän

Jag gillar verkligen inte dagar som dessa!
Jag har varit seg hela dagen, och värre blev det när migränen slog till på eftermiddagen. Jag tittade då på Sound of Music (det var ett tag sedan sist), och tyvärr somnade jag efter halva filmen och sov av och till under den andra halvan. Bara någon timme därpå var jag tvungen att gå och lägga mig för att sova några timmar.
Den intensiva huvudvärken har försvunnit, men det bultar fortfarande lite. Det är ingenting jobbigt, eller smärtsamt, men det är irriterande. Det känns lite som att de smurfar som försökt såga min hjärna itu har bestämt sig för att ta en promenad.

Jag har tagit det lugnt under kvällen genom att titta på TV och film. Det kommer bli lite mer sådant nu, och jag hoppas på att det blir bättre i morgon.

Hur har ni haft det idag?

Detaljer



Jag går aldrig hemifrån utan dessa ringar. Den ena (ringen till vänster på den nedre bilden) köpte jag på Albreckts Guld för drygt 2½ år sedan, och den andra köpte jag i en bod nere i Nynäshamn för 1½ år sedan

När det gäller smycken är ringar min favorit. Det är egentligen bara ringar jag använder, men för mig räcker det :)

Blogg.se Stil

Jag är så splittrad som man kan bli nu.
I alla fall på det mer yttre planet, och hur jag än vrider och vänder på det kommer det att låta riktigt löjligt när jag ska försöka förklara hur jag menar -- vad jag tänker. Å andra sidan borde jag inte vara så överraskad; det var ju på väg åt det hållet. Det vissa vi alla.

När man ska logga in på Blogg.se är det svårt att inte lägga märke till den nya layouten. Min först reaktion var att det var roligt att man gjort om designen för att släppa in det nya (frågan är bara när jag ska göra detsamma) trots att det kändes som en blandning mellan deras förra design och Dayviews. Min andra reaktion kom dock när jag såg varför man gjort om den; till vilket syfte. För att lyfta fram modebloggarna. Det är det som gör mig...besviken, tror jag är den rätta känslan. Det är i alla fall den närmaste benämningen jag kan använda mig av.
Jag förstår att man vill locka fler personer till att välja detta bloggverktyg, och att man då gör vad som krävs, men det finns gränser. Gör det inte det? Jag är inte den enda som inte är modeintresserad, och som "trots det" väljer att blogga i vilket fall som helst. Visst, det händer att jag visar upp det jag köpt, men det är inte ofta jag shoppar. Det här kommer låta egocentriskt nu, men en del av mig ställer ändå frågan; "Ska min blogg ses som mindre värd bara för att jag har 'fel' intressen?". Det som utmärker mig är de åsikter jag har, och jag är trött på att få det antytt/slängt i ansiktet att mina åsikter inte räknas då de är tråkiga.
Då de är fel.

Bloggvärlden består främst av modebloggare. Det är också dessa som tillhör de största, men är inte det en anledning till varför man bör uppmärksamma andra bloggar? För mig handlar inte bloggvärlden enbart om att skriva och lägga upp bilder för att en dag bli känd. För mig handlar det dels om att utnyttja vår rätt att uttrycka oss, och dels finns det en viss känsla i att hitta en blogg som man kan identifiera sig med. För mig handlar det om mer än att kunna följa en persons liv och önska att man var denne; för mig handlar det även om att hitta en person som lever ett liknande liv som man själv gör. I det läget blir det att hitta en person som visar att man inte måste ha exakt allt i livet för att kunna njuta av det.
Jag börjar hamna på sidospår nu, märker jag.
Min poäng är i alla fall att bloggvärlden, som helhet, består av olika personer med olika intressen, och detsamma gäller samhället i sig (jag känner mig som en dålig politiker när jag säger det där) -- alla människor har inte ett intresse för mode. Alla har inte intressen för den typ av blogg jag driver. Alla har inte intressen för fotografering, illustration, musik, sport, teknik, mat etc. Men det betyder inte att man ska lyfta upp ett ämne för att ignorera resten.

Jag säger inte att man ska lyfta upp min blogg (tvärtom är jag lite glad över att den inte är så stor).
Men det skulle vara kul att läsa några bloggar som inspirerar mig till fullo. Det skulle vara kul att veta var dessa håller hus. Det är just det som gör att jag vill byta bloggverktyg. Som jag skrev i början känner jag mig splittrad, och det är just p.g.a. det här. Jag tycker inte om att man bortser från så många människor, men samtidigt lärde jag mig det här bloggverktyget för inte alls länge sedan. Inte om man räknar med HTML-koderna för bloggdesignen.
Å ena sidan har jag använt mig av detta verktyg i nästan tre år, och jag identifierar mig mycket med den här bloggen. Man kan verkligen se hur jag har utvecklats bara att titta på mina inlägg. Visserligen kan man flytta över alla inlägg, men jag har ingen som helst aning om hur det går till. Å andra sidan vill jag inte fortsätta använda mig av ett verktyg jag inte är 100% nöjd med, som jag inte är 100% "trygg" med. Samtidigt kan man finna inspiration från annat håll. Men för mig tar det ändå emot att börja om från noll igen.

Jag gillar förändring, men jag gillar också tryggheten. Vilket förlitar man sig på när dessa ställs mot varandra?

Glöm mer eller mindre allt jag skrivit; jag såg nu att man skickas till deras ordinarie hemsida så fort man loggar ut -- Stil sidan var separat, vilket jag inte uppfattat. Det var mitt misstag, jag ska inte påstå någonting annat, men jag vill inte radera allt då det ändå uttrycker en hel del hur jag tänker. Dock betyder det att jag inte längre är lika splittrad och att jag kommer fortsätta som vanligt.
Förlåt om det var någon som tog åt sig!


Parents Shouldn't Text

Ni känner säkert till Damn You Auto Correct vid det här laget, men Parent's Shouldn't Text är inte lika välkänt trots att det är minst lika roligt. I vilket fall som helst är det dessa sidor jag vänder mig till när jag känner att mitt humör kan vändas. Antingen det, eller när jag bara vill få mig ett gott skratt

Läs det inringade



Vilka sidor brukar ni besöka när ni känner er lite nere/på dåligt humör?

Kvällens middag



Jag och syrran har verkligen varit på topp den här veckan när det gäller matlagning -- till och med korv stroganoffen jag gjorde häromdagen blev riktigt god, och att följa upp det med hemmagjord pizza och lasagne... Det kan inte bli mycket bättre.

Frågan är bara vad man ska hitta på härnäst -- kanske någonting vegetariskt, för en gångs skull

Kalender

För första gången har jag börjat använda kalender på allvar.
Vi fick en varsin under alla åren gymnasiet, och jag försökte använda de alla, men det gick inte. Jag klarade bättre av att ha allt i mitt huvud; jag mindes alla datum för inlämningsuppgifter och prov. Nu är det dock lite mer som ska minnas; vi har fått tillgång till ett dokument där alla datum för föreläsningar och seminarier är. Dumt nog är dessa inte kronologiskt uppradade -- istället för att skriva ut alla "möten" såsom vi ska ha dem har man sorterat föreläsningarna från seminarierna. Som jag sade blir det då lite jobbigt att försöka komma ihåg datumen, så jag kommer att använda mig av en kalender för första gången. Vi får hoppas att det går bra också!


Suddiga bilder har ingen dött av ;)

Att hitta en bra kalender var dock inte det lättaste. Det är inte så konstigt med tanke på hur utplockat allting är; om man ska köpa en kalender ska man göra det antingen i slutet av ett år, inför kommande, eller precis i början av ett. Att vänta en månad är inget jag rekomenderar. Att betala 140:- tog emot lite, men samtidigt drogs det bort på ett presentkort, så det kunde ha varit värre.
Men just för denna tror jag verkligen att det var värt pengarna. Som jag sade fanns det inte många kvar; de som fanns kvar i stora mängder hade inte mycket utrymme för anteckningar -- allt som fanns var ett par rader, och just när det gäller skolan behöver man lite mer än det.

Brukar ni använda er av kalender?

Hemmagjord pizza

Det blev inget bak idag; jag hade tyvärr ingen större lust med att åka ut och för att leta efter mini-cupcakes formar. Jag hade ingen större lust att åka ut överhuvudtaget idag. Jag vet faktiskt inte varför, om jag ska vara helt ärlig. Jag hade en tanke om att åka till Farsta Centrum, men det blev aldrig av. Jag sköt upp på det så mycket tills jag bestämde mig för att det inte fanns någon poäng i att göra det. Istället kommer jag åka förbi Farsta i morgon. Jag hade tänkt försöka se om någon av dessa ringar finns att hitta där :)

Dock kunde jag och syrran åka ut på kvällen för att storhandla. Det känns bra nu när kylen är full av "nya" varor till skillnad från tidigare idag då det, mer eller mindre, ekade där inne. Jag måste dock medge att det hade varit kul om vi tömt hela kylskåpet på mat bara för att se om den svarar när man ropar "Hej" med dörren (kylskåpsdörren, då) öppen.

Efter att vi kom hem var det bara att packa upp allt (som inte ens fick plats på matbordet) för att sedan börja med middagen. Okej, det var syrran som började med den; jag hjälpte bara till genom att skära upp champinjoner. Det fick bli en... halvt hemmagjord pizza. Klockan hann bli så pass mycket innan vi åkte i väg för att handla att vi bestämde oss för att köpa ett pizzakit med färdiggjord deg och tomatsås. Helt egengjord är såklart godast, men detta är betydligt godare än de man köper på en pizzeria -- dels kan man bestämma sin egen topping och dels kan man bestämma egen mängd på exempelvis ost. Att ens händer inte bli alldeles nedflottade till den grad att man riskerar att tappa greppet om sitt glas så fort man ska dricka är ett härlig plus i kanten! :)


Har ni några bra mat-/middagstips?

Ny tatuering?

Behöver jag förklara att jag gillar tatueringar?
Förhoppningsvis inte.

Jag kommer inte göra en på ett tag, men jag ska försöka spara ihop lite. Dock har jag en idé om vad jag vill göra härnäst. Jag är riktigt sugen på att tatuera in ett lejon, då jag är född i lejonets tecken, och det skulle vara kul om jag kunde ha den på axeln/överarmen. Jag har försökt Googla på bra exempel, men inga av tatueringarna tilltalar mig. Dels för att det främst är killar med muskulösa axlar som har lejontatueringar på det stället, dels för att tjejer har det på svanken men främst för att det är symbolen som kommer upp. Det är antingen det eller tribal, och tribaltatueringar är någonting jag vill undvika. De är coola, men tribal är inte min stil.

Ni råkar inte veta var man kan hitta bra bilder, för inspiration?
Jag har redan besökt de populäraste/mest kända sidorna utan att ha hittat något


Äntligen kunde sidan laddas upp och visa ett bra exempel på vad jag hade i åtanke.
Jag ska försöka höra med tatuerarna om man kan tatuera på så sätt att jag kan utveckla till en sleeve om jag vill ha en i framtiden. Japp, jag är så pass galen. Underbart, eller hur? ^^

Bildkälla

Vårkänslor

Nja, inte riktigt.
Ni anar nog inte hur glad jag är över att snön äntligen är här -- det är verkligen någonting som fått mig att dansa (eller vad man nu kan kalla det) -- men jag kan inte förmå mig själv att inte se fram emot våren. Bättre blir det inte av att jag tittat på vårbilder från förra året under dagen.

Dessa bilder gör det svårt att inte längta till våren -- grönska, blommor, körsbärsblom, liv...

Vad ser ni fram emot i vår? Tänk på att jag skrev vår, och inte sommar

Inspiration



Bildkälla

Ge mig




Klicka på bilderna för mer information
Samtliga ringar finns hos Albrekts Guld

Jag brukar sällan kräva saker (det är min blogg, jag kan ljuga hur mycket jag vill), men när jag såg dessa kunde jag inte sluta tänka "Snälla, kan inte någon ge mig dem". Visserligen har jag kvar lite pengar på mitt presentkort från Farsta Centrum -- jag kanske kan köpa någon av ringarna trots allt ;)

//Lisa

Baksugen

Hur ni väljer att tolka det där är helt upp till er ;)

I går blev jag sugen på att baka blåbärspaj. Tidigare idag blev jag sugen på att baka cupcakes -- stora som mini -- och nu... Nu är jag bara sugen på att baka. Jag vill baka i mängder; tårta, cupcakes, kakor (såsom cheesecake och annat gott), bakelser, praliner, tryfflar... Listan fortsätter, men av någon lustig anledning är jag inte sugen på att baka småkakor. Är det bara jag som finner detta ironiskt då jag har The Biggest Loser på TV?

Jag hoppas på att kunna baka lite (eller mindre lite) i morgon; jag har spenderat hela dagen i skolan. Vi som hjälpts åt med att skriva grupparbetet träffades två timmar innan seminariet började för att försöka förbereda lite inför en opponering vi skulle ha under seminariet. De två timmarna efteråt spenderades med att äta lunch och att förbereda lite inför den muntliga tentan vi har på fredag. Vi kommer inte kunna ses i morgon, så det är "ledig" dag för min del. Visst, jag måste plugga, men jag har i alla fall dagen öppen för att kunna baka om jag fortfarande har lust :)

Frågan är bara var man kan hitta mini cupcakes formar

Bildkälla

//Lisa

Jag älskar mitt vinterland



Woho -- snön har legat på marken i tre dagar nu!
Jag tror inte att den funnit så länge under säsongen (här hemma). Snälla säg att det här betyder att vintern äntligen kommit hit

//Lisa

"Jag slutar fungera efter midnatt"

OM DIG
namn -  Lisa Sara Margareta Fors
hemstad - Stockholm
högerhänt/vänsterhänt – Höger
värsta ovanor – Var ska man börja någonstans...?
stjärntecken – Lejon
skostorlek - 38/39 i längd, 40/41 i bredd. Ni anar svårigheterna
är dina föräldrar skilda - Det är ett sätt att se på det 
skor idag - Kilklackarnaa
svagheter - Min osäkerhet gällande min intelligens
rädslor - Att inte få uppleva någon av mina drömmar, att drabbas av en hjärnsjukdom (Alzheimers, tumör etc.), att bli begravd levandes, höjder... (Att förora någon jag älskar är inget jag är rädd för; det är någonting jag dels är orolig över och dels inte vill tänka på)
mål för året - Att bli 21
mest använda fras - "Åh, så underbart!"
det första du tänker på när du vaknar - "Jävla larm!"
bästa kännetecken - Ytliga -- mina tatueringar. Personliga -- ehm...

FAVORIT
färg - Midnattsblå
mat - Måste jag välja en favorit?
sport – Tja, jag gillar tennis och ishockey
djur - Återigen; Måste jag välja? Jag gillar katter, hundar, illrar,igelkottar, kameler, fåglar, rävar, varjar, sälar, delfiner, pingviner och listan fortsätter
glass - Sorbeter. Hallon är riktigt god :)
affär - Har ingen favorit; jag hittar saker jag gillar lite här och var
sallad – Är inte så förtjust i sallader överhuvudtaget, men ceasarsallad är gott
skådespelare - Manlig: Johnny Depp; Kvinnlig: Kate Winslet
låt - "Two Princes" -- Spin Doctors
nummer - 19
årstid - Det är svårt att inte älska alla <3 
parfym – Är allergisk, så ingen
kroppsdel på motsatta könet - Ansiktet (leende, eventuella smilgropar -- åh, smilgropar! -- kindben, ögon)

VÄNNER OCH LIVET
vad vill du bli när du blir stor - Lång. Nej, men jag skulle inte ha något emot att bli skådespelare eller författare, men när det kommer till kritan vill jag vara lycklig
vem av dina vänner är mest lik dig – Finns det någon som ens är lik mig? 
vem är mest högljudd - Hmm... Tessan, tror jag ;)
vem får dig mest att skratta - Det finns ingen som får mig att skratta mer än någon annan
vem har du känt längst – Linn; vi börjar närma oss sju år nu
vem är blygast - Det är nog lika mellan mig, Linn och Mickan
när grät du som mest - När jag fick reda på att pappa dog för nästan-exakt sex år sedan
bästa känslan - Lycka. Ren och skär lycka
värsta känslan – Likgiltighet
vart vill du bo i framtiden – Jag kan tänka mig att bo lite överallt så länge jag kan undslippa ett konservativt-islamistisk styre -- jag vill inte riskerad att bli dödad för att jag har åsikter
om du fick ändra en sak på dig själv, vad skulle det vara – Jag gillar min kropp som den är, men en bröstförminskning skulle inte sitta helt fel
hur länge tror du att du kommer leva - Tja, jag röker inte så åtminstone några år längre än, vadå? -- 40% av tjejerna i min generation. Men samtidigt är jag klumpig som varit nära på att ha blivit påkörd...

DU
svär -
Fan heller! :p
sjunger bra - Räknas falsk och skitdåligt som bra?
duschar dagligen – Om inte dagligen blir det varannan. Ibland kan det bli var tredje, men då är jag så pass febrig att jag inte orkar ställa mig i duschen
vill gå på högskola/universitet - Gör det redan
vill gifta dig - Det är egentligen inget som tilltalar mig, men om man kan komma runt jippot är det definitivt någonting jag kan tänka mig
tror på dig själv – Ibland så
kommer överens med dina föräldrar - Nja... 
gillar åska - Jag älskar det -- det coolaste jag varit med om var när jag var ute i åskan och såg en blixt lysa upp himlen
spelar något instrument - Gitarr, men det låter hemskt, jag kan inte ta några ackord och det är min syrras
sover med gosedjur – Inte längre
sjunger i duschen - Nej, men när jag lagar mat

HAR DU NÅNSIN
varit kär – "Kär"-kär, nej. "Kär"-gillar någon riktigt mycket, ja. Av någon anledning tenderar jag att gilla killar som, jag i efterhand får reda på, har flickvän. 
blivit dissad – Jag tror att jag gett "dissad" en ny definition
rymt hemifrån - Ja, men jag kom hem igen efter en kvart för att jag började frysa
sovit utomhus - Jag slumrade till lite en gång när jag solade
gråtit i skolan - Ett par gånger
spytt i skolan - Har hänt en gång
velat bli modell - En gång i tiden, ja, men det var när de första säsongerna av Top Model började sändas och när jag började inse hur mycket jobb som ligger bakom det
gjort något dumt som du skrattar åt idag - Självklart ;)
sett en död människa – Bara på gamla fotografier man kan hitta på Google (jag råkade bildsöka på Jack the Ripper)
druckit alkohol - Det kan man nog säga att det har hänt :p
använt droger - Bara alkohol och koffein. Räknas morfinliknande värktabletter? Visserligen har jag bara tagit en sådan, men det är fortfarande att använda
ätit sushi - Det är så sjukt gott! :D
retats - Jag håller fortfarande på med det, men jag försöker hålla det till en skämtsam ton, men när någon blir sårad slutar jag.

THIS OR THAT
pepsi/cola – Pepsi
mc donald’s/burger king - Burger King -- man kan ju få jalapeños på några av deras (tidsbegränsade) hamburgare 
singel/gruppdate – Har bara upplevt det ena
choklad/vanilj - Vaniljglass med chokladsås, så båda
jordgubbar/blåbär – Blåbär; det kan jag i alla fall äta utan att få en allergisk reaktion
kött/veg. – Jag kan inte välja
Tv/film - Samma som ovan
gitarr/trummor - Men...ÅH!!!
adidas/nike - Adidas (äntligen någonting jag kan svara på)
kakor/paj - Paj

KAN DU
gå ner i splitt –
Jag arbetar på det
skriva med båda händerna - Inte längre, men när jag var yngre kunde jag skriva "J" med min vänstra hand :p
blåsa en bubbla – Oja
rulla din tunga i en cirkel – I en cirkel, eller till en cirkel? I en cirkel är ingen utmaning, men det senare kräver en genmanipulation.
nudda näsan med tungan - Inte ens när jag använder fingrar till hjälp
dansa - Dansa gör jag varje dag. Om jag kan det eller inte är en annan femma. 
äta vad du vill utan att oroa dig – Nej, inte efter att jag beställt en fransk chokladkaka på ett café där man inte skrivit ut att de innehöll mandlar. Jag hostade en del ett tag...

VEM VAR DEN SENASTE PERSONEN
du nuddade - Mamma
du pratade i telefon med - Syrran
du msnade med - Använder inte msn, men... Tessan, tror jag
du kramade - Amanda. Eller var det Linn?
du skällde på - Syrran

SENAST DU
skrattade –
Idag
grät - Igår
filmen du såg - Nowhere Boy
tuggade tuggummi - Igår
drog ett skämt - Räknas "Jag vill bli lång när jag blir stor"-skämtet jag drog tidigare? Om inte blir det svårare...
sjöng en sång – Det har gått ett par dagar sedan sist, faktiskt

VAR ÄR DU?
vad ser man utanför ditt fönster - Snö!!! :D
lyssnar du på musik nu – Tyvärr inte 
vad har du på dig – Linne, tjocktröja, tygkeps, jeansleggings, strumpbyxor och underkläder

RANDOM
vilket land skulle du vilja besöka - Jag vill resa runt lite överallt!
hur många kuddar sover du med - Två -- den ena ligger jag på, och den andra kramar jag om
dricker du mjölk - Jag skulle inte kunna leva utan det ^^
person du hatar mest - Jag gillar inte att hata, och personer jag ogillar håller jag mig undan från
vilket är det värsta vädret - När det är grått och mulet; då det inte ens blåser och då allt liv "försvinner" (när inga fåglar är i luften, när de inte gör sig hörda, när träden bara står på marken utan att löven svajar med vinden)
lekte du med barbie som liten – Japp, men det var främst för att det var det som förväntades av mig då jag var flicka. Själv föredrog jag leksaksbilar

 

//Lisa

Change Lingerie



Jag älskar seriöst denna butik! Tack för tipset, Ida!
Jag har haft stora problem med att hitta BH:ar i min storlek. Jag har kunnat vända mig till Twilfit, och en gång till Cubus, men jag har -- på något vänster -- gått ner i vikt (hur har jag ingen aning om -- det är inte någonting jag arbetar för) de senaste månaderna och det har gjort det ännu svårare för mig att hitta BH:ar i min storlek. Jag må ha gått ner i vikt, och förlorat ett gäng centimeter här och där, men brösten i sig har "bevarats". Det är inget jag har varit glad över, men nog om det!

Här har vi en butik som har det jag behöver!
Det bästa är att man kan få tag på BH:ar för under femhundringen även när man går upp mot de större storlekarna. Tro mig när jag säger att det är svårt att hitta just det!

Om man tänker rent allmänt:
  • På deras webshop kan man hitta BH:ar i storlekar 60-100, A-J-kupa, i flera olika färger, mönster och spets.

  • De som arbetar i butikerna är mer än villiga att hjälpa till (så var det i alla fall i den butik jag besökte -- jag borde faktiskt baka några cupcakes till dem)

  • Väljer man att bli medlem får man redan vid första köp 10 % rabatt. Köper man produkter för 1 000 kronor inom loppet av ett år får man 20% rabatt.

  • En nackdel är att deras mått är något annorlunda jämfört med andra underklädesaffärer/-kedjor, men som jag skrev finns det inga som helst problem med att be om hjälp.

  • En annan nackdel är att det inte ens finns 20 butiker i hela landet. Webshopen ger dock, som redan nämnt, ett brett utbud. Är man osäker på vilken storlek man ska beställa kan man alltid försöka mäta själv (ta gärna hjälp -- det är svårt att mäta på sig själv då måttbandet lätt hamnar snett) för att sedan skriva in måtten.

Jag måste påpeka att det här inte är ett sponsrat inlägg; jag gillar bara butiken. Mer än det -- det har blivit min räddare i nöden! Äntligen har jag ordentligt stöd :)

//Lisa

Inget stoppar oss nu



Cappuccino är gott, det :)

För att fatta mig kort; Jag har haft en lång dag och det känns skönt att kunna ta det lugnt nu.
Efter gårdagens plugg hade vi inte mycket att skriva idag, men det drog ut på tiden då vi började diskutera. Just då kändes det stressigt -- man ser minuterna ticka vidare utan att man kommer någon vart -- men samtidigt tror jag att det var det vi behövde för att få andra perspektiv på saker och ting. Dock gillar jag inte att min bitchigare sida dök upp, men jag tror att det ska kunna lugna ner sig nu när tempot saktas ner något. Jag gillar inte att vara bitchig; framför allt inte när det är snö ute och då jag vill vara glad över det.

Klara blev vi, i alla fall, och vi kunde skicka in arbetet en halvtimme innan deadline.
Därefter var det bara att röra sig mot stan för att möta upp den bästa och underbaraste Linn för att äta lunch. Jag trodde att jag skulle orka äta maten vi beställde på Kungshallen då jag mådde dåligt av hungern, men jag orkade drygt halva portionen. Jag vet att portionerna man får från just den restaurangen (Pong Asian -- maten där är verkligen oroväckande god!) är stora, men jag trodde att jag skulle orka lite mer än det. Jag vet verkligen inte vad som håller på att hända med mig. Linn påpekade att jag hade en period för några år sedan då jag inte åt så mycket, men det var till följd av en ganska kraftig matförgiftning som gjorde att jag inte ens kunde äta någonting överhuvudtaget på ett par dagar.

I vilket fall som helst rörde vi oss därifrån till Nacka forum; jag kände att det var på tiden att jag köpte ett par nya BH:ar, och det är bara hos Change jag hittar några i min storlek till ett pris jag har råd med -- till ett pris som inte överskrider SL-kort och kurslitteratur.

Fika (bestående av cappuccino och hallonpaj med vaniljsås) tog vi i Farsta. Uppenbarligen var det dit vi åka efter att ha varit i Nacka. Vad som är mindre uppenbart är att vi där mötte upp Tessan och A. Det var inte mycket mer som hände där för min egen del då jag åkte hem tidigare; mina fötter hade börjat bulta, och jag började känna mig utmattad efter att ha varit i varv hela dagen (bokstavligt talat; jag gick hemifrån strax efter åtta på morgonen och kom hem strax innan sex nu på kvällen).

Jag har verkligen fått en bra -- och produktiv! -- start på veckan! :)
Hur har det varit för er del?

//Lisa

Inte det bästa...

...men tillräckligt bra för att veta att man gillar det ändå.
Det är så jag känner angående den här helgen; att igår bara fått tre timmars sömn för att sedan spendera några timmar i skolan med grupparbetet är inte det mest idealiska. Att i natt fått drygt 7 timmars sömn har varit rätt skönt, men söndagen som helhet har inte heller det varit det mest idealiska då jag spenderade 6½ timme i skolan på just grupparbetet. Men trots det kan jag inte förmå mig själv att ogilla helgen. Visst har det varit lite mycket plugg, och ingen av oss har egentligen fått njuta av en helg, men om det är ett grupparbete jag gillat att utföra så är det detta. Nu pratar jag inte om uppgiften i sig, utan gruppen. Vi har kunnat vara flummiga till den grad att man kan fråga sig om vi verkligen bör befinna oss på ett universitet mer än ett mentalsjukhus, men samtidigt har vi kunnat komma framåt i arbetet. Det har varit stressigt, och tröttsamt (ni kan själva tänka er hur den sista timmen kändes), men det har aldrig varit...obekvämt, skulle man kunna säga.

Det har inte heller blivit sämre av att det snöat en hel del! Det började i går kväll. Fortsatte under natten. Och även idag. Om det tar lite tid för snön att smälta bort vore det mer än underbart! Jag hoppas verkligen att den gör det -- framför allt med tanke på att jag sett fram emot vintern så pass mycket. Man kan knappast påstå att vi haft en vinter, eller hur? Det har varit kallt ett par dagar, men det är ingen riktig vinter. Säg vad ni vill, men det är ingen vinter om det inte varar längre än en månad. Ni räknar väl inte ett par varma dagar som sommar, så varför räkna ett par kalla dagar som vinter? ;)
Jag har inte kunnat njuta av det lika fullt som jag hade hoppats på, men jag hann i alla fall ta en promenad. Visserligen var jag ute i bara 50 minuter (jämför detta med de två timmarna jag var spenderade ute i -11 grader -- det tänker jag visserligen aldrig göra om), men det var tillräckligt. Förhoppningsvis får jag lite mer tid senare i veckan.

Hoppas att snön ligger kvar längre än två dagar den här gången!

Hur har er helg varit? Har ni njutit av snön?

//Lisa

Sepia





Jag kanske ska börja med lite fler sepiatonade bilder...
Vad tycker ni?

//Lisa

Tre timmars sömn

Tro mig, det sätter sina spår, men det är morgondagen som kommer bli ett helvete för min del -- utmattningen efter en natts dålig sömn slår mig först dygnet därpå istället för senare under dagen. Men det betyder inte att jag inte är trött. Jag är mer seg än någonting annat vilket är ännu mer irriterande. Jag måste tänka efter extra länge för att kunna formulera mig, och för att kunna ta in och förstå vad andra säger.

Anledningen till att jag inte kunde sova ut lite längre var för att jag skulle åka in till skolan för att plugga. Jag kunde inte åka in till skolan i går, men det kunde bli av idag. Det var bara jag och ytterligare en från gruppen, men under de dryga två timmarna vi arbetade fick vi en del gjort -- vi har fått till en inledning och vi har kunnat formulera ett syfte och en frågeställning. Just det sistnämnda tillhörde bland det svåraste då vi ska skriva om ett sådant brett ämne, men det är klart nu. Vi har också staplat upp ett par punkter under olika "kategorier". Vi ska skriva samman dessa till en flytande text, men det blev ett sätt att stapla upp allt och för att kunna sålla bort en del.

Som ni säkert förstått har vi en del kvar, och det är därför vi -- nästan hela gruppen -- ska ses i morgon för att skriva klart allt så att vi kan skicka in det på måndag, då det ska skickas in. Jag tror verkligen att jag kommer att gilla sociologi-kursen, men man har verkligen börjat hårt fram; inom loppet av en vecka har vi haft en introduktionsföreläsning, en kursföreläsning, ett seminarium, vi har haft som läxa att läsa ut en hel bok och en gruppuppgift i form av en essä ska lämnas in. Veckan som kommer därefter består av en muntlig opponering av essäerna samt en muntlig tentamen där frågor ska besvaras i grupp. Det sistnämnda gör mig lite lugnare, men det betyder inte att det inte är en del. Som tur är får man inte "betyg" i denna delkurs -- antingen blir man godkänd eller så blir man underkänd. Kort sagt har jag ingen press på mig själv om att jag måste få ett C som minst.

Nej, nu ska jag hoppa in i duschen.
Bokstavligt, faktiskt, för att jag kan göra det (vi har ingen duschkabin eller badkar, vilket jag faktiskt föredrar om jag ska vara helt ärlig).

//Lisa

Ordens betydelse

-Du är lite egen

-Du är konstig

-Du är en av de mest mest osjälviska personer jag känner

-Du är generös

-Du är moderlig

-Du är inte tråkig (bortsett från att jag faktiskt är det, men tack ändå)

-Du har en eldig personlighet (visserligen lästes det ur ett horoskop, men det finns de som håller med, av någon anledning)

-Du är snäll

-Du är generös

-Du är smart

-Du har fina och uttrycksfulla ögon

-Du är sexig (Har bara hört det en gång, men jag gillade det)

...och listan fortsätter.

Listan på alla komplimanger jag fått under årens gång är oändlig. Visserligen har jag hört samma saker flera gånger om, men jag känner inte att de tappar betydelse -- det stärker dem. Men ändå är det så lätt hänt att jag fokuserar på alla orden som sårat mig; "Du är värdelös", "Du är dum i huvudet", "Du är ful", "Du måste gå ner i vikt" (just det sistnämnda sades som en kommentar när jag berättade för en person att jag ville bli skådespelare), och till sist klassikern "Vi pratade om en annan Lisa". Det känns inte trovärdigt att man pratade om en annan Lisa när man pekade på mig samtidigt som man viskade.

Det verkar inte som att jag är den enda som haft problem med att ta till mig komplimanger under årens gång. Jag undrar faktiskt varför det är så -- beror det på att man ses som mindre värd om man tar åt sig allt, att man lätt ses som arrogant som sätter sig över alla, eller beror det på att det känns mer trovärdigt att man är dålig som person då man vet med sig själv att man inte kan leva upp till idealen?

För mig...
Jag är så långt ifrån perfekt man kan komma. Rent utseendemässigt har jag inte de finaste ögonen, jag har inte de högsta kindbenen, jag har inte de fylligaste läpparna (att jag knappt har några läppar överhuvudtaget är dock ett litet problem), jag är inte den smalaste, jag har inte de snyggaste brösten eller den snyggaste rumpan och jag har definitivt inte de längsta/snyggaste benen.
Personlighetsmässigt är jag inte den mest utåtriktade, den mest intressanta,, den mest kreativa, den mest talangfulla, den med störst passion för livet, den med mest entusiasm, den som festar hårdast, den som har mest koll på modet och trenderna (rättare sagt; den som har någon som helst koll på mode och trender) och inte heller är jag den roligaste. Visserligen skulle jag inte ha något emot att ha större förmåga för humor, men bortsett från det är jag glad över att jag är den jag är för att det är den jag är.

För ert eget bästa -- gör detsamma!
//Lisa

Blondinskämt


En blond polis stoppar en blond förare och frågar efter identifikation.
Den blonda föraren tittar i sin handväska och kan inte hitta sitt körkort. "Jag måste ha glömt det hemma."
"Har du någon annan form av identifikation på dig?" frågar polisen
Blondinen tar fram en fickspegel och säger, "Jag har den här bilden på mig."
"Låt mig ta en titt på det", säger polisen. Hon håller upp spegeln och tittar in i den. Sedan säger hon, "Förlåt. Om jag hade vetat att du var polis hade jag inte stoppat dig."

På den första dagen av utbildningen för fallskärmshoppning lyssnade en blondin noggrant på instruktören.
Han berättade för dem att de ska börja förbereda sig för landning när de befinner sig vid 100 meters höjd.
Blondinen frågade, "Hur ska jag kunna veta när jag är vid 100 meters höjd?"
"Det är en bra fråga. När du når 100 meters höjd kan du känna igen människorna på marken."
Efter att ha funderat kring hand svar frågade hon, "Vad händer om det inte finns någon där jag känner?"

En blondin och en rödhåring träffades över en middag efter jobbet och de tittade på klockan 6 nyheterna.
En man som hotade med att hoppa från Brooklyn Bridge visades. Blondinen slog vad med rödhåringen om 50 dollar om att han inte skulle hoppa, och rödhåringen svarade, "Jag tar det vadet!"
I vilket fall som helst hoppade han självklart, så blondinen gav rödhåringen de 50 dollar hon var skyldig. Rödhåringen sade, "Jag kan inte ta emot de här pengarna, du är min vän." Blondinen sade, "Nej, ett vad är ett vad."
Så rödhåringen sade, "Lyssna, jag måste erkänna att jag såg det här på klockan fem nyheterna, så jag kan inte ta dina pengar."
Blondinen svarade, "Tja, det gjorde jag också, men jag trodde aldrig att han skulle hoppa igen!"

Hur håller man en blondin sysselsatt i timmar?

Scrolla ner --->




















<--- Scrolla upp

En blondin ringer sin pojkvän och säger, "Snälla kom över hit och hjälp mig. Jag har ett svårt pussel, och jag kan inte lista ut hur jag ska påbörja det."
Han frågar, "Vad är det meningen att det ska föreställa när det är färdiglagt?"
Blondinen säger, "Enligt bilden på förpackningen är det en tiger."
Hennes pojkvän bestämmer sig för att komma över för att hjälpa henne med pusslet. Hon släpper in honom och visar honom var pusslet är utspritt över hela bordet.

Han tittar på bitarna för ett ögonblick, tittar på förpackningen, vänder sig mot henne och säger, "För det första, hur vi än gör kommer vi inte kunna sätta ihop bitarna för att få det att likna en tiger."
Han tar hennes hand och säger, "För det andra vill jag att du slappnar av. Vi tar en kopp te, och sedan..."han suckade, "stoppar vi tillbaka flingorna i förpackningen."


För fler blondinskämt, klicka här

Jag är ledsen över den kassa översättningen -- till mitt försvar tänker jag dock säga att jag inte varit på topp, att vissa uttryck är svåra att översätta, att jag inte får betalt och för att jag nu har större respekt för översättare



Jag vet inte vad ni tycker om blondinskämt, men jag älskar dem!
Om det får er att känna er bättre skulle jag älska dem även om man bytte ut "blondinen" mot "brunetten". Jag vet inte vad det är, men de får mig att skratta. Inte fullt lika mycket som Damn You Auto Correct, men tillräckligt mycket för att få mig på bättre humör.

Vad tycker ni om blondinskämt? Har ni några bra på lager?

//Lisa

Ljuva 90-tal

Ni som växte upp under 90-talet: Vad har ni för minnen från 90-talet?
Nu menar jag inte personliga minnen, även om sådant alltid är kul att dela med sig av (vi borde ta det i morgon! Nu ska jag bara se till att komma ihåg det).

Själv minns jag när...:

-...jag sprang ner till TV:n klockan sju på lördagsmornarna för att sätta på TV:n och titta på tecknade serier. Det var på den tiden då de fortfarande var bra -- på den tiden då datoranimerade barnprogram inte ens var ett förslag. Jag kommer också ihåg att teknologin till det saknades.

-...det var coolt att ha en dator som var större än en själv

-...Internet kom och när man inte visste hur man skulle använda det

-...ingen åttaåring hade mobiltelefon

-...ingen 15-åring hade mobiltelefon

-...man lekte med kulor på skolgården

-...man hoppade långhopprep med kompisar

-...man ritade upp egna rutor för att kunna hoppa hage

- "Vi går till Stor och Liten"

-...man "tävlade" om vem som hade de bästa Pokémon-korten

-...man såg fram emot en nya avsnitt av "Sabrina - The Teenage Witch"

-...man tyckte att fight-scenerna i "Buffy - The Vampire Slayer" var coola

-...första Harry Potter-boken kom ut, och man tänkte att den måste vara dålig

-...MTV spelade musik

-...man slogs med sina vänner om vem som skulle vara "Baby Spice". Och när man blev sur då man inte blev det
...Britney Spears var den mest oskuldsfulla personen man kunde hitta

-...Steve Urkel sade "Did I do that?" och/eller "I've fallen and can't get up"

-...man inte visste hur mycket socker Kellogg's Frosties faktiskt innehåller



Jag kan fortsätta i all evighet, men istället riktar jag -- återigen -- frågan till er; Vad minns ni från 90-talet?

//Lisa

Torsdag


Varm choklad... Det finns inget godare när man fryser

Jag vet inte om vi fick myckete gjort idag; precis som med uppdelade filmer kan man inte bedöma den första delen utan den andra -- utan fortsättningen.

Okej, låt mig berätta från början.
Jag åkte in till skolan idag för att träffa ett par tjejer från den nya klassen. Vi har ett grupparbete som ska in på måndag, så vi träffades för att börja skriva på det. Problemet är att vi fått en väldigt bred artikel att förhålla oss till -- uppgiften går nämligen ut på att man ska utgå från en artikel för att kunna dra paralleller till olika sociologiska teorier som nämns i en bok, där man egentligen bara diskuterar olika fenomen. Som jag sade är artikeln vi fått väldigt bred. Det är inte ens en artikel; det är ett gäng olika insändare som skrivits som svar till en artikelserie, om jag förstått saken rätt. Japp, det svåra blir att begränsa oss...

Som jag sade är deet svårt att säga om vi kommit långt på vägen eller inte; vi har diskuterat en hel del, vi har kommit på sidovägar (men det är så lätt hänt när man befinner sig i härligt sällskap, eller hur? ^^), och vi har antecknat ett hel del. Vi har lyckats begränsa oss något, men det är så mycket som går in i varandra och det gör arbetet större, och flummigare, än vad det ska vara. Om vi kan börja skriva i morgon har vi definitivt gjort en del idag. Om vi är med om samma sak i morgon har vi ett litet problem. Men jag tror inte att det ska bli så.

Sedan jag kom hem har jag städat. Självklart var mamma tvungen att dammsuga om allt.
Jag har ätit. Det behövde inte mamma göra om åt mig.
Jag har tittat på TV. Jag gör det fortfarande.
Med tanke på att min hosta börjat tillta igen har jag fokuserat på att ta det så lugnt som möjligt. Nu är det bara att hoppas på att jag inte får en störd sömn -- igen! -- p.g.a. den. Dels för att det är irriterande, men också för att jag kan känna mig yr under dagarna. Det är jobbigt att i det läget behöva ta två tåg in till skolan för att plugga. Och sedan har vi hemvägen.

Hur är allt med er?

//Lisa

Dagens...



Jag hade kanske lite väl kul med bilden när jag bestämde mig för att stretcha ut den

Dagens humör: Glad -- riktigt glad, faktiskt :)

Dagens mående: Jag har varit lite trött idag, men det blir lätt så efter skola och städning

Dagens borde: Alldeles för mycket

Dagens look: "Jag-tog-på-mig-det-första-jag-såg"

Dagens planer: Hmm... Duscha!

Dagens fundering: Hur skulle det vara om någon från Criminal Minds-gänget var värd för Saturday Night Live? Det skulle faktiskt vara kul att se Thomas Gibson (Hotch)...

Dagens beroende: Kaffe

Dagens tråkigaste: Att jag inte kom iväg till en demonstration i morse; jag somnade alltför sent i natt och skulle inte klara av att gå hemifrån kvart över sju...

Dagens överraskning: Att det gick så bra att komma överens med de andra i gruppen (de jag ska skriva ett grupparbete med de kommande dagarna). Vanligtvis brukar jag vara så blyg när det kommer till att träffa nya personer, men jag hade inte en sådan dag idag.

//Lisa

Levande katastrof

För att fatta mig kort; Jag åkte till skolan, kom hem, åt lunch, städade, drack kaffe, blev galen, lagade mat och nu sitter jag här.
För att förklara lite närmre...

Jag hade mitt första seminarium på den nya kursen (sociologi I) idag.
Det var, utan tvekan, första skoldagen jag varit med om (jag ser det som första skoldagen då jag bara haft föreläsningar tidigare -- den förra missade jag och den första var en introduktion)! Det går rätt fort fram; vi har en essä att lämna in på måndag, och den ska skrivas i grupp. Jag älskar att man lade in ett grupparbete direkt -- det är något som "tvingar" oss att vara sociala redan från första början. Att jag dessutom gillar den grupp jag är med i gör saken så mycket bättre. Vi ska ses i morgon för att kunna påbörja arbetet. Är jag konstig om jag ser fram emot det? Om ja -- Åh, så bra, då är jag inte normal! :D
Vi hade ett...tidsmässigt, konstigt pass -- vi hade lektion mellan 11-13. Vi fick sluta tidigare, men det är fortfarande en konstig tid. Man hinner äta en stor frukost, men det blir nästan för mycket för att man inte ska må dåligt och äter man mindre får man inte i sig tillräckligt för att klara sig till efter lunch. Att äta lunch innan klockan tio känns lite väl onödigt. Det var kanske inte så konstigt att jag blev hungrig när jag kom hem.

Få se här, städning...
Det enda jag tänker säga är att jag städade i två timmar utan att bli klar. Jag ska fortsätta i morgon så fort jag kommit hem från skolan. Jag behöver inte säga att städningen gjorde mig trött, jag tror att det talar för sig själv, men jag tror också att jag överdrev lite med kaffedrickandet efteråt. Just för att försäkra mig om att jag inte skulle somna innan middagen drack jag två fulla muggar kaffe, vilket inte var det smartaste draget då jag hunnit bli hungrig igen. Vad jag inte tänkte på var att det enda vi har hemma är mörkrost, precis som vi alltid haft. Jag drack min andra mugg för tre timmar sedan, och jag känner fortfarande av koffeinkicken. Jag har stora problem med att skriva då jag är alldeles hyper, men samtidigt är det roligt när jag är så här pass hyper. Visst, jag irriterar de andra då jag varken kan hålla mig stilla eller klaffen, men jag blir också roligare. Min hjärna arbetar snabbare, så jag behöver inte tänka ut ett skämt. Mina skämt kan vara roliga, men jag missar alltid timingen. Men inte nu! ;)

Nej, jag måste försöka lugna ner mig. Frågan är bara hur...

//Lisa

Countrystyle





Klicka på bilderna för information
Bildkälla bild 1+Bild 2
Bildkälla bild 3

Jag älskar sådant som är stilrent -- kläder, inredning... Ja, det är det.
Samtidigt älskar jag sådant som är enkelt, men där man tänkt utanför ramarna. Just koppen och kannan är bra exempel på detta. Dessutom älskar jag den här stilen; det lantliga. Jag gillar också vintagestilen och romantisk stil, men det är en annan femma, även om det sistnämnda krockar lite med den lantliga stilen.

Men är ni som jag och älskar den lantliga stilen ska ni definitivt besöka Countrystyle's hemsida. Om ni inte redan gjort det har ni verkligen missat något. Om ni gjort det, tja, då vet ni vad som väntar, men det hindrar inte mig från att säga "Besök sidan igen" :)

//Lisa

Vad vill ni?

Jag känner för att göra en förändring.
Dels är det för att jag själv behöver en (!) men dels handlar det också om att jag börjar förlora motivationen. Okej, "börjar" är lite sent påtänkt nu med tanke på att jag började förlora den för flera månader sedan. Så, vad ska jag förändra? Tro mig, när jag använder ord som "förändra" är jag desperat.

-Vill ni att jag ska skriva mer om något ämne? Mindre?
-Vill ni att jag ska försöka få in andra skribenter? Tro mig, jag har försökt med det, men ska jag försöka igen?
-Ska jag försöka mig på intervjuer? Jag måste dock förvarna er om att jag inte har studerat journalistik, så det skulle bli långt ifrån bra...
-Vill ni att jag ska sluta vara så deppig som jag tenderar att bli?
-Vill ni att jag ska ändra på designen? (Det är nästan på tiden; jag gillar det stilrena, men den känns nästan tråkig nu)

Skriv det första ni kan tänka på (Förutom "hur mår du?")!

//Lisa

Ny frisyr, ny stol

Bortsett från att min frisyr inte är så ny som man skulle kunna önska sig. Men det känns riktigt skönt att inte ha så mycket hår i nacken. Det känns också skönt att ha håret mer jämnt nu; det har alltid varit uppklippt, men istället för att ha det i fem olika "steg" är det bara tre. Tro mig, det är en stor skillnad, och det känns! Det är också lite skönt att kunna dra fingrarna genom håret utan att känna mig som en lurvig hund. Visserligen har jag alltid veat ha hund, och jag älskar att mitt eget hår blev ett substitut för deras päls, men det finns en grad för hur mycket man klarar av.

När det gäller den nya stolen... Jag köpte den från IKEA förra veckan, men det var först nu jag fick tid och utrymme att sätta ihop den. Jag tog inga bilder, och det finns inte heller bilder på den på hemsidan (det förvånar mig inte då man reade ut den). Återigen är det skönt; min tidigare skrivbordsstol gick sönder för ett par månader sedan. Det har känts lite tradigt att sitta i min säng och arbeta på hemtentor. Inte minst då min rygg fått ta stryk för det. Men nu är det fixat!

Få se, vad mer har hänt idag?
Tja, dagen började faktiskt med att jag gick upp betydligt tidigare än vad som var tänkt. Jag tvättade i går på kvällen, men jag glömde bort tiden när jag skulle gå ner den sista vändan för att hämta upp kläder. Det resulterade i att kläderna låstes in, och jag blev tvungen att hämta upp dem tidigt i morse. Vi har nämligen ett elektroniskt låssystem; har man inte en bokad tvättid kan man inte ta sig in. När jag missade sista rundan hann tvättiden gå ut, och det var den sista för kvällen vilket gjorde att jag inte kunde flirta till mig den av någon annan. För att kunna hämta upp tvätten blev jag tvungen att boka tvättid för morgonen och det var bara att bege mig ner.

Jag gick och lade mig igen efteråt, men när jag vaknade igen var jag alldeles andfådd av all hosta som börjat tillta igen. Jag har varit skakig under större delen av dagen, vilket jag avskyr för jag såg fram emot att kunna åka till kursens första föreläsning. Japp, jag har varit väldigt produktiv idag. Äh, jag har i alla fall fått ihop stolen -- det är alltid något, eller hur?

//Lisa

Choklad och soppa

Jag kommer inte ihåg vilken löpsedel det var, bara för det, men den sade att en person gick ner x antal kilo (22 tror jag, närmre bestämt) genom att äta choklad och soppa, och tydligen är det någonting vi alla kan göra. Jag blir så irriterad på sådant här...

Jag är inte mycket för träning, men jag försöker hålla koll på min hälsa och jag försöker ta promenader och dansa runt här hemma. Det är allt som krävs för min del. Visst, jag går inte ner så mycket, men det är inte heller mitt mål. Jag bryr mig inte om hur mycket jag väger så länge min vikt inte innebär ett problem för min hälsa. Det är så man bör tänka. Istället för att ägna all sin tid åt dieter för att göra sig snygg till sommaren bör man arbeta för sin hälsa. När det kommer till kritan finns det inga genvägar -- man kan testa alla dietmetoder som helst, men det är bara en kortsiktig lösning som gör att man går upp igen så fort man nått idealvikten. Om inte det har man gått på hårdbantning och slutat upp med anorexia. Just med tanke på att alla är så pass upptagna nuför tiden har man inte tid till att träna, till att ägna sig tid åt att fixa till den rätta maten, men det handlar också om ren lathet. Finns det en snabb väg är det denna man tar, eller hur? Oavsett vilken väg man tar tror jag knappast att choklad och soppa är det bästa sättet att gå ner i vikt på, även om det visat sig lönsamt för en person. För det första handlar det inte bara om att man ska bli smal -- om man ska gå ner i vikt behöver man också se till att man gör det på ett sätt som inte skadar kroppen. Bara för att man är smal betyder det inte att man inte kan vara ohälsosam. Om det är någonting jag lärt mig från att titta på Supersized vs. Superskinny så är det just det -- en man klarade sig på, mer eller mindre, enbart choklad och hade ett kolesterolvärde på 6,1.

Det här är inte den första bantningsmetoden som jag skrattat åt. För några år sedan gick man ut med att man kunde äta så mycket fett man ville och ändå gå ner i vikt. Glöm bort att det även innebär mättade fetter som vi alla vet är dåligt för hälsan i stora mängder när man förlorar kilon på det.

Jag måste erkänna att jag är trött på bantningshetsen. Det är visserligen inte mycket av ett erkännande då det varit uppenbart sedan jag var 11 år. Det jag vill ha sagt är i alla fall att mitt i all bantningshets -- mitt i all hets att försöka bli så snygg som möjligt -- tappar man koll på det som faktiskt spelar roll. Sig själv, sin egen hälsa -- den fysiska som den psykiska. Hur bra mår man på en skala om man dag ut och dag in intalar sig själv att man inte kan se bra ut för att man inte är tillräckligt smal? Hur bra mår man fysiskt om man går så pass långt att man till slut inte äter någonting annat än choklad och soppa? Soppa innehåller inte alla ämnen man behöver, och choklad... Behöver jag verkligen förklara vad choklad kan göra mot en om man äter för mycket av det? Hur känner man sig när man börjar lägga på sig kilon igen efter att ha avslutat en (extrem) diet?

//Lisa

Too Much, Too Young, Too Fast



Jag tror inte att jag slängt upp den här låtn tidigare. Om jag har det... Äh, vem bryr sig -- jag älskar den ändå!

Too Much, Too Young, Too Fast -- Airbourne

//Lisa

Efterlysning!

Jag behöver verkligen er hjälp!
De BH:ar jag har nu har blivit för stora för mig. Det låter bättre än vad det är -- jag har fortfarande samma kupstorlek, men måttet runt om är mindre. Det gör att jag har ännu svårare att hitta BH:ar i min storlek, ännu mindre till ett bra pris. Jag är arbetslös student och har ganska självklart inte råd med BH:ar för 795:-. Det skulle jag säkerligen inte ha köpt i vilket fall som helst -- jag är trots allt rätt snål.

Men vet ni var man kan hitta bra BH:ar någonstans? Mitt omkretsmått är inte särskilt stort, men kuporna är det. Inte ens Lindex (som har upp till DD) har den storlek jag behöver.

Och folk vill ha stora bröst... Tro mig, det vill ni inte!

//Lisa

Migrän

Jag har haft en tanke om att besvara alla kommentarerna nu under helgen. Det är flera jag inte svarat på, trots att jag borde ha gjort det. Tyvärr blir jag inte särskilt motiverad till att göra det när jag ständigt får kommentarer som "Hur mår du?". Framför allt inte till inlägg där jag skrivit att jag har feber, och att febern gjorde att jag nästan slängde in termometern i kylskåpet. Lika illa är det när jag får frågan "Vad gör du?" när jag skrivit att jag är stressad över skolarbete och att jag har mer än en del att plugga in. Alla kommentarer består inte av dessa frågor. Det ramlar rent utav in kommentarer som ändå handlar om inlägget i sig, men även dessa har jag tyvärr inte svarat på just för att en del av mig känner... Jag vet inte hur jag ska avsluta den meningen. När man tappar motivation gör man verkligen det fullt ut. Det är det som fått mig att börja tänka om det inte är dags för mig att lämna bloggen helt och hållet nu. Men samtidigt vet jag med mig att jag inte skulle klara av det -- jag har verkligen fått ett beroende för att skriva.

Ni blir inte av med mig så enkelt

Men som jag sade hade jag en tanke på att besvara kommentarer. Med tanke på att det inte blev av i går hade jag hoppats på att jag skulle kunna få tid till det idag, men så blev det inte. Istället gick jag och lade mig för att sova ett par timmar efter att ha duschat och ätit frukost. Anledningen var att jag kände de första symtomen på migrän. Smärtan hann inte komma, och inte heller illamåendet, men den tunga känslan fanns där. Ni som haft migränsmärtor vet säkert vad jag talar om -- det är en tung känsla i huvudet som gör att man dels blir lite yr, men främst känner man sig bara seg. Så efter att ha ätit, duschat och tagit en värktablett gick jag och lade mig igen, och jag vaknade ett par timmar senare av väckarklockan. Jag låg dock kvar i sängen ytterligare 1½ timme -- jag visste inte om jag skulle somna om eller inte. Å ena sidan var jag fortfarande trött och seg, men samtidigt hade klockan hunnit bli en del och det var på hög tid för mig att kliva upp. Nu när jag tänker efter kunde jag lika gärna ha sovit den där timmen -- det hade gjort mig gott, och jag gjorde ingen nytta ändå.

Nu på kvällen har jag kunnat piggna till en del. Det gick lite segt i början, men jag kunde plocka ner alla julsaker (japp, vi hade fortfarande dessa kvar uppe). Det innebär att jag skulle springa ner till källaren i två vändor för att hämta alla lådor, plocka ner all pynt från väggar, dörrar och fönster, klä av granen och packetera julgranskulorna, samt såga ner granen och slänga grenarna (samt all barr som hamnat på golvet) i en sopsäck som jag sedan skulle slänga i grovsoprummet och därefter var det bara att springa ner till källaren i ytterligare två vändor för att lämna lådorna. Till sist var det bara att ställa i ordning allt i vardagsrummet och tvätta mina vantar som jag använde när jag sågade itu granen. Jag ska inte säga att jag gjorde allt själv -- syrran hjälpte trots allt till med att ta ner julgransbelysningen.

Ja, det var min söndag det.
Hur har ni haft det?

//Lisa

Boogie Shoes



Det här är en av mina favoriter från 70-talet. Varför då?
1. För att det är omöjligt att vara på dåligt humör efter att ha hört den
2. Försök att inte dansa till den -- det är omöjligt att enbart lyssna på den, eller vad säger ni?

Boogie Shoes -- K.C. and The Sunshine Band

//Lisa

Sudda sudda bort din sura min

Jag vet faktiskt inte hur jag tänkte när jag skrev det senaste inlägget, och det är det som är det värsta när jag får för mig att skriva när jag är på dåligt humör. Jag skulle kunna be er att slita bort mig från datorn när jag är sur, men jag tror att det gränsar till hemfridsbrott.

Så, vad har jag gjort för att vända min sura min upp och ner?
Tja, för det första har jag tittat på ett par "It's Always Sunny In Philadelphia"-avsnitt.
För det andra...


Jag bryr mig inte om det är äkta eller inte; Så länge det får mig att skratta är jag nöjd.
Ytterligare 10 stycken hittar ni här

//Lisa

Tabu

Något jag tycker är rätt intressant är att åsikter, på många sätt, är tabubelagda. Även här i Sverige där demokrati råder, och där man blir uppmuntrad till att ta egen ställning. Problemet är bara att man måste ha åsikter om rätt ämnen. Det händer till och med att man måste ha "rätt" åsikter. Det märker man av i främst bloggar.

Jag kom att tänka på ett inlägg jag skrev för snart två år sedan, ett inlägg som hamnade på Blogg.se's startsida. Det här var på "gamla goda tiden" då man fortfarande publicerade inlägg under kategorin "Debatt". Jag fick då besöksrekord, och jag har aldrig fått så många kommentarer på ett annat inlägg. Tyvärr sade de flesta kommentarerna "Jag håller med dig" och "Bra skrivet". Avsikten med inlägget var att få andra att själva tänka och reflektera. Som tur var gjorde vissa det. Alla höll inte med mig i det jag skrev, och några tog upp aspekter som jag inte hade tänkt på, men de var för få. Om jag hade rätt i det jag skrev; På vilka sätt hade jag rätt? Om jag skrev bra; På vilket sätt skrev jag bra? Snälla människor, tänk -- reflektera!

Man märker av detta på andra sätt inom bloggvärlden bara genom att se på inläggen som skrivs i sig. Vad består majoriteten av inläggen av? Vilket är de största ämnena man skriver om i sin blogg? Det är en hel del mode, skönhet och fotografi. Det är inte fel om man har det som intresse, men det är dessa bloggar som lyfts till ytan. Det är dessa bloggar vars inlägg hamnar i ljuset. Det var länge sedan jag såg ett inlägg på Blogg.se's startsida som fick mig att tänka till. Jag måste medge att jag saknar det, men vad säger inte det?
Bara för att klargöra saken; Jag tänker inte klaga på Blogg.se i sig, utan hela tänket kring bloggandet. Det är sorgligt att man ska behöva vara så ytlig som möjligt för att få någon chans att synas. Det är få med tydliga åsikter som synts, och det är inte ens deras åsikter som fört dem till ljuset. Återigen; Vad säger det, egentligen?

Vissa åsikter anses ointressant för att de tar upp "ointressanta" ämnen.
Jag tror inte att någon vet det mindre än jag, men jag kan inte rå för att jag inte gillar att diskutera skönhet om man ständigt hamnar i en diskussion om hur man på bästa sätt ska bli brun innan sommaren för att undvika att vara blek och ofräsch. Tro mig, det är inte hudfärgen som gör en ofräsch -- sluta använda deodorant de tre varmaste veckorna under året om du fill få en definition om vad som är ofräscht! Nej, jag säger inte det här för att jag själv är blek -- jag säger det här för att det finns så mycket annat att tänka kring. Det roliga är att om man även pratar om skönhet får man inte säga att en person kan vara vacker även när denna är blek, och kanske rent utav lite rund. Då är man bra konstig. Så för att undvika att vara konstig måste jag säga att personer som jag själv är fula utav bara helvetet. Det måste jag säga i vilket fall som helst med tanke på att jag inte har lov att säga att jag är skitsnygg trots att jag är det (ni behöver inte hålla med mig om det -- när det kommer till utseende är allt subjektivt). Just det sistnämnda för in mig lite grann på det jag nämnde tidigare; att ens åsikter kan vara "fel".
Man får inte tycka att man själv är snygg, för då är man arrogant och "inte så snygg som man tror att man är". Man måste ha dålig självkänsla och dåligt självförtroende för att andra ska kunna se de skönheter man själv besitter.

Så vad menar jag med att åsikter är tabubelagda?
För att, när det kommer till kritan, saknar man frihet till sin egen åsikt, även när det inte är kränkande. Det låter så fel när jag skriver det på det här sättet, men det är så. Har man inte de rätta åsikterna händer det lätt att man blir kritiserad. Det är en sak om man inte håller med, men det är en annan att bli kritiserad. Vad som är ännu sorgligare när det gäller åsikter är att så många drar sig udan och säger "vi lämnar det där" för att, ja vadå? Slippa ta ställning? Vi lever i ett land där man får tänka fritt, och det är någonting man tar för givet.

Jag är på ganska dåligt humör just nu, så jag kommer säkert tycka annorlunda i morgon, men anledningen är just för att jag blivit bemött av himlande ögon under dagen, samt skeptiska "jaja" (sådana man får höra när man inte blir trodd)

//Lisa

Sent...

...eller tidigt. Ibland är det svårt att avgöra, men jag har haft en underbar fredag som slutade med en härlig start på denna lördag. Många klagar över all otur som drabbar dem under fredagen den trettonde, men jag har aldrig drabbats av den oturen. Helt ärligt tror jag inte riktigt på den heller -- jag tror att folk drabbas av mer otur för att de ser mer otur. Det är inte en dag som styr ett helt universum, och alla människor som tillhör den, men genom att tro att man kommer drabbas av någonting "hemskt" håller man ögonen öppna för varenda litet fel som dyker upp. Så fort man spiller är det ett tecken på "otursdagen", trots att man dagen spillt en halv portion mat över hela sig utan att kalla det för otur (det kallas för klumpighet, och har aldrig drabbat mig).

Dagen började med att jag träffade underbaraste och finste Tania över en lunch på Söder. Tyvärr varade lunchen inte särskilt länge, men det var lite som Tania sade; "Vi hann gå igenom det viktigaste". Visst hann vi göra det, och det viktigaste var också att vi kunde ses. Jag tror inte att vi träffats på fyra månader, bortsett från i går (kan det verkligen stämma?), och jag tycker att det är så härligt att man på något sätt kan fortsätta där man slutade. Vi undrade såklart hur vi haft det under tiden, och det blev ett par tysta stunder, men det var aldrig spänt -- det blev aldrig den pinsamma tystnaden som får en att vrida i stolen innan man frågar "Så... Hur smakade kycklingen?".

Jag ska inte förneka att jag var trött större delen av dagen -- jag sov dåligt natten till torsdagen, så självklart tog det ut på mig under...ja, nu räknas det som gårdagen (det brukar alltid slå mig "dagen därpå" mer än "senare under dagen"). När jag kom hem fick jag chansen att vila ut, att titta på TV, att... Jag önskar att jag kunde säga "läsa" men det gjorde jag inte. Apropå det saknar jag att läsa de böcker jag har köpt -- de flesta böcker och texter jag läst har varit skolrelaterade, och med tanke på att det kommer perioder då jag läser en hel del får jag inte tillräckligt med ro för att kunna njuta av mina böcker. När man spenderat tre timmar med att läsa vill man ogärna fortsätta, även om man älskar boken. I många avseenden har det blivit lite av en stressfaktor nu, men jag har alltid sommrarna (denna sommar ska jag banne mig klara av att läsa 13 böcker -- att jag inte hann läsa ut den trettonde förra året var lite irriterande).

En bild jag tog för några dagar sedan, när snön fortfarande fanns kvar på marken. Det har snöat av och till under dagen -- ni kan tänka er hur glad jag blev när jag upptäckte att det snöade fem minuter efter att jag klev ur sängen :)

Nej, åter till (går)dagen.
Jag träffade bl.a. Linn och Madde på kvällen.
Den började vid Heron City (ligger vid Kungens Kurva, utanför Stockholm, för er som inte vet), men efter att ha varit där i några timmar åkte vi vidare till Medborgarplatsen för att ta en varsin drink. Det blev lite mer än en "varsin", så det ekar lite i plånboken, men det var verkligen roligt att spendera kvällen med tjejerna. Det är det här som är min typ av kväll -- jag är inte mycket för att festa, eller att gå till nattklubbar för att dansa (jag gillar att dansa, men då ska det vara till musik som får en att dansa mer än hoppa). Jag har alltid föredragit lugnare kvällar med ett gäng härliga vänner. Det må inte låta som en lugn kväll då vi åkte från ett ställe till ett annat, men det var det verkligen :)

Så, hur var min fredag den trettonde?
Tja, den var bättre än de flesta fredagarna, och jag skulle ha spillt på mina kläder i vilket fall som helst -- dels för att det är den jag är, men också dels för att jag har en vit tröja på mig.

//Lisa

Fika med Tania...



...och senare ikväll blir det middag med Piff och Puff. Åh, vilken härlig fredag!

//Lisa

Adoptera djur

Det är någonting jag alltid velat göra, och på sätt och vis är det just det vi gjort inom familjen med våra katter. Inga av de katter vi haft har vi köpt -- på sätt och vis har vi adopterat dem då de valde att komma till oss för att stanna där. Vi gjorde inte heller någonting för att slänga ut dem.

Det är svårt för mig att beskriva känslan jag får när jag hör andra prata om att köpa katter eller hundar, just för att jag vill att så få djur som möjligt ska hamna på härbärgen. Det är även svårt för mig att veta hur jag ska bära mig åt när jag hör löjliga ursäkter till varför man inte ska göra det. En ursäkt var att en hund, som är adopterad, behöver all tid i världen. Visst, dessa hundar behöver mer omsorg, men hur ser man på hundar man köper egentligen? Det är inte som att de är leksaker som man kan lämna ensamma hur som helst. Dessutom ser jag inte hur det skulle vara bättre att köpa djur. För djurägare i sig ser jag fördel efter fördel efter fördel, men för djuren... Ju fler djur man köper, desto fler djur hamnar på härbärgen, och desto fler djur riskeras att avlivas.

Det finns en hemsida -- Rädda djuren -- som tar upp bra punkter för innan man adopterar ett djur. I det första stycket står det "Har jag tid? Råd? Plats? Har jag kunskaper? Tänk även på att djuret kommer finnas vid din sida många år framöver. Kaniner blir inte sällan 6-7 år, hundar 10-15 år, och katter inte sällan över 18 år!" och detta gäller inte enbart för adoption, eller hur? Bara för att man finner ett djur i en butik betyder det inte att denna behöver mindre kärlek och utrymme. Även Djurens Chans tar upp bra punkter, och återigen handlar det om de mest grundläggande planeringarna -- har man tänkt på kostnader, har man tänkt på vem som kan passa djuren när man är bortrest etc. Precis som med alla djur som omplaceras behöver någon spendera lite mer tid tillsammans med djuret i början för att denna ska kunna vänja sig vid sin nya miljö och de nya personerna.

Klicka på bilden för mer information om katten Svante (bildkälla: Djurens Chans)

Som jag sade ser jag ingen anledning till varför man skulle köpa djur framför att adoptera dem. Bara att titta på en del djurprogram kan man få reda på en hel del -- man ska inte adoptera de djur som haft svårast uppväxt det första man gör, för dessa djur behöver mer kunskap och erfarenhet än så, men vem har sagt att det är så med alla djur? Alla djur har inte hamnat på härbärge för att de blivit vanvårdade.

Jag säger inte att ni ska adoptera ett djur det första ni gör. Det är någonting man bör tänka på, men detsamma gäller när man ska köpa ett djur. Jag tänker inte sitta och säga att ni inte får köpa ett djur om ni vill det, men överväg åtminstone att adoptera först och se efter om det finns en chans till det först. Känner ni att det inte kan fungera är det en annan femma, men överväg det åtminstone!

//Lisa

Framtiden

Jag älskar att inte veta vad framtiden har med sig, vad som väntar mig i morgon, nästa år eller nästa decennie. Men nu önskar jag att det fanns en garanti för mig; en garanti för att jag har en framtid. Jag vill inte Jag vill åtminstone få reda på vad jag ska göra för att kunna ha en framtid. Jag vill inte riskera att finna mig själv på samma plats när jag är 33 år. Jag känner redan av en stor press att behöva välja ett program att läsa nästa höst. Jag har hört flera gånger att socionomprogrammet är det som ligger närmast det jag vill, men när jag läste mer om det kände jag bara... Jag vet inte vad jag kände -- jag ville bara trycka bort informationen. Det närmsta man kan komma det är nog "att fly".

Jag tog en titt på andra program, men jag fick samma känsla där. Det finns ingenting som lockar mig. Det finns ingenting som får mig att känna "Det här vill jag verkligen hålla på med". Jag vet verkligen inte vad jag ska göra; å ena sidan har jag pressen på mig -- pressen från andra -- att jag måste finna någonting att plugga vidare med, men å andra sidan skulle det innebära -- i alla fall utifrån de program jag tittat på -- att jag väljer något jag egentligen inte har någon passion för. Ska jag välja något på måfå bara för att få det gjort och syssla med någonting jag inte har något större intresse för, eller ska jag riskera att vara kvar i detta...vakuum?

Jag vet att livet består av val. Det är inget konsstigt med det -- på samma sätt som man väljer vem man ska vara väljer man vilka vägar man ska ta. Visst finns det en del saker som kan ställa till det för en, men det är samma princip hela vägen. Frågan är bara vilka val man ska fatta; sådana som är kortsiktiga eller långsiktiga. Sådana som kan garantera en framtid eller som kan göra en lycklig. Sådana som tar en framåt livet, eller sådana som kan föra en åt rätt, personlig riktning. Vad gör man när man kommer till ett vägskäl utan skyltar? Stannar man kvar och hoppas på det bästa, eller väljer man att fortsätta trots att man vet med sig att man är på fel väg?

//Lisa

Onsdag? Torsdag? Söndag? Blablabladag?

Jag har tappat greppet om dagarna. Idag har det känts som torsdag, i lördags kändes det som söndag, i söndags kändes det som söndag, i måndags kändes det som söndag... Vad är det med mig och söndagar, egentligen?
Tekniskt sätt är det torsdag idag (det är trots allt efter midnatt), och jag har precis lärt mig att det är onsdag. Jag vet inte vad det är med mig. Jag har varit... Jag vet inte vad jag har varit, men det har inte tillhört verkigheten. Efter all jul- och födelsedagsstress (jag måste inflika med att jag inte har någonting emot den stressen -- jag blir stressad på ett bra sätt -- men det får mig att tappa taget om verkligheten) var det stress över hemtentan. Just det sistnämnda var ingenting jag gillade. Framför allt inte när jag insåg att jag hade missförstått allting helt fel och fick börja om från början igen. Jag hoppas verkligen att jag inte blev underkänd...

Jag önskar att jag hade en bild att slänga upp från dagen, men det har jag inte. Natta tog ett par bilder med sin mobil när vi sågs idag. Två av bilderna har hon publicerat; den ena bilden vill jag inte visa här, och den andra bilden... Tja, låt oss bara säga att Natta skulle slita av mitt huvud om jag slängde upp den här.
Vi hann inte ses särskilt länge, vilket var synd. Vi åt lunch här hos mig, vilket ledde till en hel del skratt, djupa samtal och även helt random samtal. Jag vet inte ens hur vi kom in på hälften av ämnena, men det är väl det som är det fina med vänskap -- man kan vara sitt galna jag i vilka grader som helst utan att bli dömd. Synd bara att jag inte är så härligt galen som jag önskar att jag vore. Mitt liv skulle vara betydligt roligare då. Det skulle åtminstone inte skada om jag var lite rolig. Om ni tycker att min blogg är tråkig ska ni träffa mig i det verkliga livet.

Men åter till dagen; Efter att Natta åkt härifrån fanns det inte så mycket att göra. Jag tog det lugnt och började förbereda middagen rätt tidigt för att inte riskera att stå med det alltför sent. Under kvällen åkte jag nämligen till IKEA tillsammans med syrran och två av våra gemensamma kompisar. Jag fick äntligen tag på en efterlängtad skrivbordsstol för ca 250 kronor, om jag minns rätt. Jag ska försöka hinna sätta ihop den i morgon, och jag ska försöka skruva isär den jag har nu. Frågan är bara när jag får lust till det; jag sätter hellre ihop möbler än att ta i sär dem. Den tendensen märkte man redan när jag var yngre då jag råkade ha sönder min säng i samband med att jag hoppade i den. Det slutade med att jag "lagade" den med tejp. Visserligen höll den ett år, och den skulle ha klarat sig längre om det inte vore för att mamma och pappa upptäckte det i samband med flytten.

Middagen, som jag förberett så fint tidigare, blev serverad rätt sent.
Så, där har vi min dag -- först träffade jag en nära vän som jag inte sett röken av på över en månad (SMS:at varandra har vi gjort, i alla fall), sedan var det en tur till IKEA och allt avslutades med att jag lagade mat och att det blev gott. Vad mer kan man begära? Okej, snö hade varit underbart, och att inte ha någon feber hade inte heller skadat, men jag ska inte klaga. Jag har redan gjort det tillräckligt för... igår blir det, och jag kommer säkert börja klaga lite senare idag. Kort sagt är det kanske bäst att spara på krutet till den stund då det faktiskt behövs.

Hur har er onsdag(/torsdag) varit? Hur många av er har börjat skolan igen?

//Lisa

Farväl, mitt vinterland



Bilden togs i går.
Nu är all snö borta. Det fanns inte så mycket att börja med, men det hade varit kul att se lite. Om jag ska vara helt ärlig hade det varit roligare att se mer. Varför ska det vara såhär? Jag såg fram emot vintern så mycket, och den hinner knappt komma hit till Stockholm innan den försvinner igen. Man kan knappt påstå att vi upplevt den -- ni får säga vad ni vill, men tre dagar snö räknas inte som vinter. Att ha tre plus utomhus räknas inte heller som vinter. Det räknas bara som småkyligt, framför allt när man har tunna kläder på sig.

Jag må ha haft en härlig dag, en av de bästa på länge (och morgondagen kommer säkert bli lika härlig, den också), men... Snön är borta!
Innan ni frågar; Ja, jag kommer att klaga över det ett tag framöver trots att jag predikat för att man inte ska klaga. Varför då? För att jag är trött på den globala uppvärmningen. Kan inte den bara försvinna och ge oss vintern tillbaka? Ge oss de rätta årstiderna vid de rätta perioderna? Vintern är underbar, men när mars/april kommer ska det vara vår. Så blev det inte förra året, och chansen att det snöar i vår igen ser ganska stor ut just nu. Antingen det eller så kommer vi ha vår i i januari. Våren är redan på väg -- jag tyckte att jag såg träd med pollen för ett par dagar sedan.

Finns det någon chans att man kan få en anställning hos Moder Natur? Ett extrajobb, eller något? Helst deltid...

//Lisa

Låt mig förklara...

Häromdagen började jag babbla på om en text jag kom i kontakt med i samband med att jag pluggade/skrev hemtentan. Jag började babbla om att jag inte gillar hur man målat upp relationen mellan killar och tjejer. Visst, det finns en hel del saker som är orättvisa -- tjejer bedöms mer utefter sitt utseende än killar (om man tänker rent generellt), killar ses som veka om de gråter då det är någonting typiskt tjejigt och kvinnor objektifieras många gånger i samband med reklamfotografering.
Man får dock inte glömma bort att när det kommer till utseendet är många tjejer som är kritiska, inte bara mot sig själva, men även gentemot andra. Många killar har jämfört mig med syrran (det är ingen idé att ni säger att hon är snyggare än mig; det är lika uppenbart som att 1+2=4), men det är tjejer som varit direkt kritiska. Jag ska inte förneka att många tjejer sagt att jag ser bra ut, och det var deras ord som till sist gjorde att jag kunde vända på min dåliga självkänsla, men det var också tjejer som gjorde att min självkänsla hamnade på botten från första början. Dessutom är det fler tjejer som kritiserar hur killar ser ut. Utseendet är allt, eller hur hur var det? (Jag fick en gång frågan varför jag inte försökte bli tillsammans med en kille då jag sade att han var snygg -- att han gjorde mig obekväm var något att förbise)

Det är inte bara killar som ses som veka för att de gråter; att visa känslor överhuvudtaget är lite av ett tabu. Det är många tjejer som fått höra att de är löjliga som börjat gråta offentligt. Jag tror inte om att det handlar om att det är tjejigt i sig, även om det är mer "tillåtet" för tjejer än för killar. Jag tror att det handlar mer om att man inte får låta sina känslor styra. Vi har trots allt kommit in i en tid där man ska tänka mer med hjärnan än hjärtat. Det märker man inte bara här men även när två personer ska gifta sig i ung ålder.

Jag ska inte förneka att många tjejer objektifieras i reklam, men man har även börjat objektifiera män. Tyvärr är det bara det ena som fortfarande är någonting som väcker starka känslor. Det enda jag känner är att ingen ska behöva bli objektifierad överhuvudtaget. Ett annat problem är att många får en bild av hur man ska se ut för att kunna vara snygg genom reklam; man kan trots allt inte påstå att majoriteten skulle kunna tänka sig att ha den kroppsform jag har då jag är "fet" (jag är inte överviktig, men med tanke på att jag väger mer än 50 kg och är 1,66 m kort kan jag inte vara någonting annat än fet, eller hur?)

För några år sedan skrev jag att en kvinnas största fiende kan vara den som är tänkt att försvara henne -- feministen. Det låter så hemskt när jag säger det, framför allt med tanke på att jag har vänner som är feminister (härligare personer får man nästan leta efter), men det finns feminister som kritiserar en kvinnas val istället för att ha det i åtanke. Det finns feminister som målar upp hemmafruar som offer då de uppenbarligen inte fattat det beslutet själva. Det blir så dumt att man sätter upp en offerstämpel på det sättet. Det är en sak om man faktiskt blivit inlåst utan möjlighet att göra någonting annat, men man ska inte behöva bli kallad "förtryckt" för val man själv fattat. Vad är värst egentligen? Att man väljer att göra något som anses bygga på en stereotyp eller att bli kritiserad för de val man gjort? Det är inte som att man valt att gå in i en skola för att döda ett trettiotal elever...

Bara av ren nyfikenhet; åt vilket håll roterar kvinnan? Motsols eller medsols?

Någonting jag också lagt märke till är hur man värderar olika egenskaper hos könen.
Jag har läst att det finns en fysiologisk skillnad när det gäller hjärnorna hos de båda könen. Hos män är den vänstra hjärnhalvan större/mer utvecklad än den högra, och vice versa hos kvinnor. Det gör att män har en större förmåga till logiskt tänkande och strategi än kreativt tänkande, fantasi och känsloorientering. Hos kvinnor sker det motsatta.
Visserligen ser inte alla kvinnliga hjärnor likadana ut, och detsamma gäller för män, men man har lagt större betoning på detta än nödvändigt. Bara för att kvinnor, rent generellt, är mer känsloorienterad än logisk betyder det inte att man enbart följer sina känslor och lämnar logiken hemma. Det finns feminister som blivit arga över detta (jag måste inflika att jag finner det fascinerande -- i alla fall om det faktiskt stämmer), men jag måste fråga varför. Är det verkligen en svaghet att kvinnor i största allmänhet, utifrån detta, skulle ha en större förmåga att tänka abstrakt än logisk? Jag tycker inte det; det finns olika styrkor på samma sätt det finns olika intelligenser. Vem har rätt att bestämma vad som är mindre starkt än det andra? Okej, jag ska inte förneka att det krävs en hel del logiskt tänkande om man bestämmer sig för att doktorera i matematik, men ändå...

Jag är ledsen att texten blev så lång, men jag måste medge att det var skönt att få ur sig "ett par" tankar jag gått runt med. För mig handlar feminism om att acceptera människor -- inte minst kvinnor -- för vad de är, men man fokuserar på allt som är fel även när dessa "fel" inte är fel överhuvudtaget. Som jag sade; är det verkligen så fel att kunna säga att kvinnor är mer känsloorienterade än logiska? Det är inte som att man säger att kvinnor är korkade -- bara för att man har en förmåga som verkar mindre betyder det inte att den inte finns. Eller är det bara jag som tänker så?

//Lisa

Ny dag, ny vecka, ingen energi

Det kanske inte är så konstigt då jag varit begravd i skolarbete. Jag kom i säng alltför sent i går, efter att ha pluggat (oroväckande bokstavligt) hela dagen. Jag kunde inte sova ut då jag behövde redigera arbetet. Trodde jag; det tog en knapp timme att redigera arbetet och att skriva ett avslut. Jag kom i väg hemifrån mindre än två timmar efter att ha klivit upp ur sängen.

Jag har som sagt var inte varit på topp idag; jag somnade nästan flera gånger på pendeln, vilket aldrig hänt -- inte ens när jag var på väg hem från en skolresa i nian var jag i närheten av att somna på pendeln. Visserligen somnade på jag på SJ-tåget när vi var på väg tillbaka mot Stockholm, men till mitt försvar var det en tågresa på närmre 7 timmar. Men det var inte det jag skulle säga. Jag vet inte om det är febern som börjat tillta igen, eller om det är ren utmattning efter att inte ha kunnat sova ut de senaste dagarna. Vem vet, det kanske är en blandning av båda.
Det enda jag vet är att jag kom hem runt två efter att ha lämnat hemtentan i skolan, och efter att ha ätit lunch med en av de raraste tjejerna från gruppen. Jag vet också att jag slumrade till framför TV:n. Det är inget konstigt med det bortsett från att jag satt i en stol då. Med benen slängda över ena armstödet och med huvudet hängandes smått utanför. Tro mig, det var allt annat än bekvämt. Å andra sidan hade jag kurat ihop mig under en stickad tröja samt en filt -- det finns en chans att värmen blev lite mer inbjudande än vad jag först räknat med.

Jag hoppas att min morgondag blir mer energifull; tydligen ska det bli en härlig dag i morgon med några centimeter nysnö, sol och minusgrader. Visst låter det härligt? :)

//Lisa

Dagens...



Titta vad jag hittade!
Jag saknar verkligen det där håret -- inte bara för att det var långt, men även för att det var så pass mörkt -- men jag saknar inte att vara 18. Jag såg verkligen liten ut då. Det gör jag nu också, men inte i samma grad (hoppas jag)
(Om ni undrar varför mitt hår ser så platt ut på bilden; dels hade jag haft håret uppsatt någon timme tidigare, men dels var det så det såg ut)

Dagens humör: Jag vet inte om jag är lättad eller stressad. Om jag är lättad är jag definitivt glad, om jag är stressad är jag lättretlig

Dagens mående: Jag kunde ta mig ut på en promenad, men jag känner mig lite febrig fortfarande. Jag vet bara inte var jag lagt termometern någonstans -- jag tror inte att jag lade den i kylen...

Dagens borde: Plugga som en galning

Dagens look: "Jag-har-kläder-på-mig-var-glad-över-det"-looken.

Dagens planer: Fortsätta plugga som en galning

Dagens fundering: Varför måste man gå förbi någon som är galet snygg när man själv ser ut som Shrek?

Dagens beroende: Varm choklad (det är ju så gott) :)

Dagens tråkigaste: Att jag suttit inne hela dagen för att plugga

Dagens överraskning: Att allt plugg idag har lönat sig. Jag är nästan klar (om jag förstått uppgiften rätt -- jag har tittat på den om och om och om igen, så jag hoppas att jag inte får allt fel), och det innefattar även redigering som jag hållt på med i takt med att jag skrivit texten. Jag hoppas bara att jag inte behöver skriva om allt (som förra gången), och att detta håller.

Det roliga är att jag inte är fullt säker på vad jag har skrivit. Hoppsan...

//Lisa

Back on track

Det går inte lika smidigt med hemtentan nu som det gjort tidigare dagar. Jag ser det som ett tecken på att jag gör någonting rätt för en gångs skull. Jag ska dock inte förneka att det är en hel del kvar som behöver skrivas. Man ska skriva max tre sidor, och jag har redan fått till drygt två sidor. Det kan ses som någonting bra, men jag har inte fått med allt man ska ha med. I "värsta" fall får jag radera den första sidan jag skrivit då denna egentligen inte fyller någon direkt funktion -- jag kan radera mängder från den sidan, och sammanfatta det som blir kvar. Problemet är bara att det innebär mer redigeringsarbete för min del...

Jag vet inte varför ska skriver det här inlägget; jag antar att jag bara behöver en paus från allt pluggande, men samtidigt vill jag inte gå från datorn -- gå från "skrivandet" -- och riskera att få skrivkramp när jag kommer tillbaka. Jag har stött på det ett par gånger under dagen. Som jag skrev väljer jag att ta det som ett tecken på att jag gör någonting rätt, men det betyder inte att det inte är irriterande.

Jag känner mig alltid så söt när jag pluggar...

//Lisa

Ibland hatar jag mig själv

Jag hade missat större delen av uppgiften, och såg det först i går!
Jag har alltså mer att skriva på min hemtenta än vad jag först trodde. Jag borde ha fattat det i förrigår då allt gick som smort med mitt skrivande -- ingenting går så smidigt, framför allt inte när det gäller mig! Värst av allt är att jag är osäker på vad "meningsproduktion" innebär, och det är ett begrepp som ska förklaras i tentan. Jag har till och med försökt googla på det, men det har inte varit mycket till hjälp. Rättare sagt, det har inte varit någon hjälp överhuvudtaget. Jag har till och med frågat runt lite utan att ha fått något svar. Med tanke på att hemtentan ska lämnas (lämnas, inte skickas) in i morgon är jag något stressad över det hela. Vad innebär meningsproduktion? Just nu har jag bara en idé om vad det kan innebära, men jag vill ogärna tro mig själv i det här läget.

Bortsett från att jag håller på att stressa ihjäl mig mår jag bra. Febrig är jag fortfarande, men jag är allför stressad för att känna av den. Jag fick knappt 6 timmars sömn i natt, och jag vaknade tre gånger -- allt p.g.a. oro/ångest över det här uppgiften. Vad mer då? Jo, om jag inte lyckats utveckla magsår är jag betydligt mer tursam än vad jag skulle ha trott om mig själv.

Nej, nu ska jag fortsätta skriva på tentan, vilket innebär att jag måste sitta i en konstig ställning i min med ryggvärk då jag (fortfarande) inte fåt hjälp med att köpa en ny skrivbordsstol. Kan jag använda mig av en vanlig köksstol? Nej; dels skulle den inte få plats, men köksstolarna är även för låga för mitt skrivbord och jag kan inte sitta i köket då jag inte får plats vid köksbordet. Av alla dagar att missförstå en uppgift var jag tvungen att göra det i fredags...

//Lisa

1½ sida senare

Jag kunde skriva en hel del i går på hemtentan, men frågan är också hur mycket av det som är användbart. Jag ska fortsätta skriva på den senare, och förhoppningsvis kan jag påbörja redigeringen i morgon det första jag gör. Jag måste erkänna att jämfört med tidigare hemtentor stressar denna inte upp mig. Visserligen kan jag inte säga så mycket; när jag skrev den första hade vi i familjen fullt upp med att möblera om lägenheten inför stambytet, när den förra hemtentan skulle skrivas hade jag bara en helg på mig och dessutom hade jag högre feber då än vad jag har nu. Dessutom har jag inte stött på någon skrivkramp än, vilket är konstigt.

Jag vet att det är tråkigt för er att läsa om skolarbete, men det är det som tar upp min tid just nu, och fort går det inte även om det går smidigt (än så länge -- ta i trä). Jag har ett par sidor att läsa igenom i en bok, och det är där man mäsker att jag inte mår så bra. Jag läste en text på 50 sidor på nästan en timme, och när det gäller mig vet man att det säger en hel del (det sade till och med mamma). Under 1 timmes tid kan jag läsa över 100 sidor; mitt rekord är runt 130-150 sidor, tror jag. Att jag har 60 sidor kvar att läsa känns rätt motigt -- inte minst med tanke på att jag känner mig rätt opepp överhuvudtaget, och att jag blir irriterad på att man sönderplockar varenda liten detalj enbart för att kunna kritisera det. Bara idag har jag läst texter där man talar om att kvinnor är passiva och omhändertagande samtidigt som män är aktiva. Just att man talar om kvinnor som svaga p.g.a. den omhändertagande egenskapen irriterar mig -- jag själv känner att jag kan vara beskyddande som person, och det tillhör definitivt inte några av mina svagheter. Jag blir så irriterad över att man sätter ut "namn" och egenskaper som svagheter utan att egentligen veta vad man talar om. Just att det kommer från kvinnor (som påstår sig vara feminister) gör mig mer irriterad. Jag kanske borde skriva ett separat inlägg om det istället för att dra upp det nu...

Nej, jag ska gå och fortsätta läsa. Håll tummarna för att jag får möta mer...intressant är fel ord då det är intressant, och oprovocerande känns också som fel ord då det är uppenbart att det är det man vill göra med dessa texter -- provocera fram reaktioner... Vi får nog kalla det för "läsning som känns mer relevant för den tid vi lever i".

//Lisa

Dagens...



Det känns fel att säga "Jisses, vad kort mitt hår är på bilden" när den togs för tre månader sedan, men jämfört med hur det ser ut nu kan jag inte påstå någonting annat

Dagens humör: Trots allt är jag glad -- jag tittade på ett nytt avsnitt av Grey's Anatomy som sändes i USA för två dagar sedan, och tro mig, det är ett avsnitt jag vill se när det sänds i Sverige. Jag tror att det är ett ni också vill se :)

Dagens mående: Tja, jag var nära på att lägga in febertermometern i kylen. Vad säger det om mig?

Dagens borde: Sova och plugga. Om det bara fanns ett sätt man kunde göra båda sakerna samtidigt...

Dagens look: Jag fiskade faktiskt upp en tjocktröja från tvättkorgen, trots att den bör vara kvar där. Återigen; Vad säger det om mig?

Dagens planer: Inga

Dagens fundering: Varför ska man alltid bli febrig de dagarna det passar en minst? Kunde inte febern ha kommit nästa vecka istället, då jag ändå inte har någonting i skolväg?

Dagens beroende: Vätska av alla slag

Dagens tråkigaste: Att jag inte orkade vara ute i snön

Dagens överraskning: En ny följare på Twitter. Det låter löjligt, men det gjorde mig glad, och dessutom var det det enda som egentligen överraskade mig

//Lisa

38 graders feber och plugg

Det är en härlig kombination, eller hur?
Jag har svårt att tänka klart, och jag har en hemtenta som ska lämnas in om tre dagar. Det här är verkligen en "Oh, crap"-stund för min del. Det "roliga" är att jag tog en febersänkande för ungefär en timme sedan, så effekten är kvar, men jag kollade tempen för tio minuter sedan. Det sista jag vill är att behöva skriva på hemtentan med 39-graders feber (igen) för att sedan behöva åka in till skolan för att lämna in den. Det här är inte kul... Det är inte kul med feber överhuvudtaget, men allt blir så mycket värre när man har den här typen av press på sig. Jag hoppas också att det inte har någonting med gårdagen att göra -- att min promenad i över en timme "triggade" i gång någonting.

Nej, jag ska spara lite kapacitet och försöka skriva ner ett par tankar. Som tur var har jag redan skrivit ner en hel del tankar på ett papper. Frågan är bara vad det tagit vägen någonstans. Som tur är består en del av uppgiften också att göra en egen analys, och med tanke på att jag redan vet vad jag ska analysera har jag halva arbetet bara där. Att det är en Gina Tricot-reklam jag hade tänkt arbeta med gör saken också lättare. Jag undrar verkligen hur man tänkte med modellerna; en brasilianska bland modeller av skandinaviskt utseende; två brunetter, resten blondiner av... Var det åtta modeller i den reklamen?

Nej, nu måste jag verkligen sätta mig ner och skriva. Jag borde egentligen sova, och tro mig när jag säger att jag inte vill göra någonting annat än det, men någonting säger mig att jag kommer ångra mig något oerhört i morgon om jag inte skriver åtminstone ett par rader. Dessutom sov jag länge idag (jag klev upp först halv tre) och utöver det har jag sovit av och till ett par gånger. Jag hoppas på att jag klarar mig en timme till.

Hur långt har ni gått för att bli klar med (skol)arbete i tid?

//Lisa

Uppe sent, jag vet

Jag vet verkligen hur man ska använda sig av tiden på rätt sätt.
Av någon anledning har jag inte haft någon som helst motivation till att plugga under dagen, vilket jag egentligen hade behövt göra. Nej, istället valde jag att börja med det för några timmar sedan. Okej, jag började smått i går då jag skrev upp en mall för vad jag ska ha med på hemtentan och hur jag ska lägga upp allt -- hur jag ska gå från en punkt till en annan -- men det var först för några timmar sedan jag började skriva. Till min stora förvåning har jag inte stött på någon skrivkramp än, och jag har redan skrivit en av tre A4. Jag ska dock inte ta ut seger i förskott; jag vill inte riskera att hamna i samma läge som förra gången där jag tänkte att jag inte hade så mycket att redigera. Det slutade med att jag var tvungen att panikredigera då jag var tvungen att skriva om en hel sida, och lite mer därutöver.

Det är det som är det värsta med att vara universitetsstudent; det räcker inte bara med att ha en tankegång, och att man förklarar den. Man måste även förklara den "på rätt sätt" (akademiskt) för att den ska kunna räknas. Det värsta med denna uppgift är dock att den påminner lite om en uppgift jag var tvungen att skriva i högstadiet då man ska redogöra olika begrepp för någon som inte läst humanoria. Det är så svårt att uttrycka sig akademiskt/vetenskapligt (uppgiften är att skriva en vetenskaplig artikel) då man ska vara så pass grundläggande. Svårare blir det när man inte vet vad läraren är ute efter och då betygskriterierna är mer luddiga än vad mina byxor var när jag tog ut dem från tumlaren häromdagen. Apropå byxor; jag tror att jag behöver köpa ytterligare några nya par, samt lite nya kläder för övrigt, då en del börjat bli för små för mig.

Nej, nu ska jag sova innan jag börjar babbla om någonting jag var med om som treåring (jag minns knappt vad jag åt i går, men minnen från 1994 har jag konstigt nog).

God natt!

//Lisa

Leka i snön

Det kändes faktiskt lite som att jag var fast i en saga ett litet tag; det var, på många sätt, det perfekta vädret idag. Snön kom på eftermiddagen, och det slutade först på kvällen. Kort sagt snöade det i över tre timmar streck. Jag kunde inte ta bilder, men det betyder inte att jag inte kunde gå ut. Snön föll ner i tunga flingor, och jag kunde inte vara någonting annat än glad. "Glad" är faktiskt en underdrift, men att säga att jag var lycklig är lite att ta i.

Nu hoppas jag bara att snön håller i sig!
Jag vet att det finns många som inte gillar snön, och som tycker att den är mer onödig nu när julen är över, men det är just det som är det underbara med vintern. Man kan inte ha vinter utan snö, så är det bara, och vintern sträcker sig längre än enbart över jul och nyår. Minns ni inte när ni var små och brukade leka i snön? Jag var visserligen aldrig förtjust i snöbollskrig, men jag älskade att åka pulka, att försöka fånga fallande snöflingor med munnen, att sparka den snön som redan låg på marken för att få det att flyga upp i ansiktet... Det är de minnena som kommer tillbaka när snön kommer. Även om jag inte försöker fånga snöflingorna med munnen, eller sparka omkring gillar jag fortfarande att vara ute i det. Att det dessutom är så vackert när solen kastar ner strålar på den liggnade snön är ett stort plus i kanten, och detsamma gäller trädgrenarna som blir snötäckta. Hur kan man inte gilla det?

Ni får klaga hur mycket ni vill på tågkaoset när den väl sätter igång, för det är någonting man kan klaga över, men snälla klaga inte över kylan och över snön. Vintern är trots allt oundvikligt i Sverige. Man har två val; man kan antingen vara sur över det oundvikliga, någonting man själv inte kan styra över (och någonting man -- rent generellt -- inte skadas av) eller så kan man se det positiva och bemöta det hela med en bra attityd. Det är trots allt januari; om det vore 20 grader varmt ute skulle åtminstone jag bli rädd över vad som kan komma att ske. Den globala uppvärmningen är trots allt inget att leka med...

Jag lekte aldrig i snön idag, men jag tog en härligt lång promenad som gjorde mina kinder -- minst sagt! -- rosiga. Det är ju så det ska vara. Jag hoppas på att kunna leka i snön i morgon, men vi får se hur det går med det :)

//Lisa

Dagens/Kvällens/Nattens -- välj vad ni vill



Bara för att...
Tja, vem slänger upp en bild på sig själv tagen tre minuter efter att man kommit ut ur duschen?

Dagens humör: Inte fullt så glad; det har regnat större delen av dagen. Kan inte snön komma till Stockholm snart?

Dagens mående: Jag är fortfarande lite hostig, men den börjar ge med sig nu (ta i trä)

Dagens borde: Svara på kommentarer (vilket jag inte gjort på ett tag), plugga (har en hemtenta som ska in på måndag), skaffa ett liv (det har trots allt gått 20 år nu)... Det gamla vanliga, med andra ord

Dagens look: "För-lat-för-att-bry-mig-om-vad-jag-har-på-mig-då-jag-ändå-inte-hade-tänkt-att-gå-ut"-looken med jeansleggings.

Dagens planer: Hmm... Tja, innan jag går och lägger mig hade jag tänkt att försöka läsa lite

Dagens fundering: Jag undrar hur jag skulle bli som person om jag blev känd -- skulle jag bli någon att se upp till eller någon man slår en brevlåda mot?

Dagens beroende: Min gråa tygkeps

Dagens tråkigaste: Att min rygg fortfarande värker; den har blivit bättre, men det kan verkligen hugga till ibland

Dagens överraskning: Att jag inte blev sur för att jag missade reprisavsnittet av "Grey's Anatomy" tidigare idag; jag har sett det avsnittet flera gånger, men jag gillar det fortfarande :)

//Lisa

Den lättare vägen. Eller?

Folk gillar verkligen att klaga.
Jag ska inte påstå att jag inte är en av dem; framför allt inte med tanke på att jag tillhör en av de värsta, men det är någonting som fascinerar mig med det. Det handlar inte bara om att ge kritik -- det handlar verkligen om att klaga, att hitta någonting att klaga över och att gå så pass långt att man letar efter någonting att klaga över enbart för sakens skull. Vi människor blir lätt frustrerade, och jag tror att den aggressiva sidan hos oss inte kan dämpas fullt ut även om många kan hantera den, och rent utav dölja den på ett bra (och övertygande!) sätt, men den finns alltid där under ytan.

Jag kom att tänka på detta när jag läste ett Twitter-inlägg där personen uttrycker sitt hat för Justin Bieber. Jag lyssnar sällan (aldrig, faktiskt) på hans musik just för att jag inte gillar den. Se, så enkelt är det -- jag lyssnar inte. Därför har jag ingenting att bli irriterad över, om man bortser från det han sade i en intervju förra året (jag förstår att det är svårt att sätta sig i en sådan situation för en kille, men man bör verkligen tänka sig för innan man påstår att allt sker av en anledning även när en kvinna blir gravid i samband med våldtäkt), men det känns irrelevant för den musik han gör.
Min poäng är, som sagt, att det verkar finnas de som ständigt söker sig till situationer där de kan få klaga. Om man inte gillar Justin Bieber behöver man inte lyssna på hans musik.
Gillar man inte vissa bloggar har man ingen anledning att läsa dem.
Gillar man inte vissa personer kan man försöka låta bli att ha någonting med dem att göra.
Svårare än så är det trots allt inte.

För att försöka återknyta till det jag skrev i början; Jag antar att det är lättare att klaga på allt annat runt omkring en än att klaga på sig själv; att vara självkritisk. Med "självkritisk" menar jag inte "Jag är så ful/fet/korkad/opopulär" o.s.v. Att vara självkritisk är inte att klanka ner sig själv, det är att se brister hos sig själv -- hos sitt eget beteende. Det är någonting få klarar av, och därför försöker man finna så många brister hos andra för att kunna känna sig bättre när det gäller ens egen självkänsla.
Det är lättare att "attackera" någon annan på ett kritiskt sätt än att konfrontera sina egna problem.
Det är lättare att klaga och må bättre för stunden än att arbeta med sig själv för att långsiktigt må bättre.
Jag kanske är ute och cyklar nu, men det är någonting jag har märkt hos mig själv -- det var det beteendet jag hade under tonåren.

Just att jag skriver om det här när det snöar ute känns lite passande; dels beror det på att det bara är någon minusgrad ute, och att det kommer vara slask i morgon, men också för att ingen gillar snö när julen passerat. Det får mig att undra hur många som kommer att klaga om det i morgon, och det enda jag kan säga är att man borde ha lärt sig vid det här laget att det förekommer snö i Sverige -- det kommer inte att förändras bara för att man klagar över det. Antingen släpper man sin attityd och försöker leva med att det faktiskt förekommer vintrar i Sverige, eller så flyttar man till Miami.

Förlåt att mitt inlägg blev så rörigt; jag skyller på att jag är trött, för det är jag.
Är det någonting jag klagar över? Lite, för jag försökte faktiskt sova i natt, men min ryggvärk höll mig vaken.

//Lisa

Inte på topp

Jag har inte varit på topp under den senaste tiden, men det finns en bra förklaring till det.
Dels beror det på att jag varit hostig ett tag nu. Jag har hostat i två veckor; den har börjat avta nu, vilket känns skönt, men det är klart att det tagit en del på krafterna att vakna upp mitt i natten av att man hostar så pass mycket till den grad att det blir svårt att andas. Ja, jag inser hur lång meningen blir där, och det var inte riktigt meningen.
Jag hostar betydligt mindre nu, men när jag väl hostar kan det bli rätt kraftigt. Det som gör hela saken värre är att min rygg har krampat under några av mina värsta hostattacker, och den har börjat värka rätt ordentligt nu. Värken blir betydligt värre när mina hostattacker kommer. Det blir så illa att mina ögon rent utav rinner av smärta. Värktabletter fungerar inte heller, så det är bara att försöka röra på mig så mycket som möjligt och hoppas att det går över. Oturligt nog är det just det jag inte har lust med -- att röra på mig.

Jag har testat att ta hostmediciner, men de har inte fungerat. Att gå till läkaren är egentligen en bra idé, men jag har egentligen inte råd. Läkarbesöket i sig har jag råd med, men om jag skulle få ett recept på en ny hostmedicin har jag inte råd med detta. Jag har pengar nu, men jag påbörjar en ny kurs om två veckor som kräver ett gäng böcker. Jag blir mörkrädd när jag ser var summorna kan hamna någonstans på dessa. Det är inte konstigt att det finns många studenter med skulder upp över öronen när man ser priserna på en del skolböcker.

Så vad gör jag hela dagarna?
Jag tittar på TV. Det känns...(jag kommer inte på det svenska ordet) -- unfulfilling. Jag vill inte ligga hemma hela dagar och titta på TV; jag vill hellre ut och göra något oavsett om det är att ta en liten promenad, en rikigt lång promenad eller att träffa vänner. Jag gillar inte att känna mig grå; jag vill vara lika färgglad som mina sommarkläder.

Nej, nu ska jag leta runt på Internet och se om det finns 3D-pussel någonstans som jag kan beställa hem. Då får jag åtminstone någonting annat att göra än att titta på TV och sitta framför datorn.

//Lisa

Fem sanningar om mig själv

Jag tycker att det är lite otoligt att jag varje månad hittar nya saker om mig själv att dela med mig av -- jag trodde att mitt liv var betydligt "fattigare" än så

1. Ni som är födda under 90-talets första hälft, eller tidigare; Kommer ni ihåg serien "Doug" som visades på TV under 90-talet? Jag gör det (uppenbarligen), och det är lite löjligt att jag saknar den serien så mycket jag gör -- där har vi ett bra barnprogram.

2. Jag är riktigt duktig på att lagra onödig information; Jag kommer inte ihåg någonting om derivatans definition trots att vi gick igenom det i över ett halvår på skolan, men jag vet var det engelska uttrycket "Bless you" (=prosit) kommer från trots att jag bara hört det en gång. Å andra sidan är derivatans definition rätt oväsentlig information (i alla fall för mig som är mer inne på humanoria än matematik), så det kanske inte säger så mycket.

3. När det gäller framtida yrken vill jag arbeta med någonting mer artistiskt än någonting annat. Några har sagt att jag borde bli lärare eller socionom, men jag vill hellre bli skådespelare, författare (eller någon annan "typ" av skribent), fotograf... Om jag kunde rita/måla hade jag säkert övervägt konstnär, och samma sak gäller dans (om jag kunde dansa skulle jag säkerligen vilja bli koreograf). Kort sagt skulle jag vilja utöva ett yrke där jag kan arbeta tillsammans med mig själv.

4. Min favorithobby när jag var yngre var att lägga pussel -- 3D-pussel för att vara mer specifik. Tyvärr har vi "bara" två sådana hemma, och jag har inte hittat fler någon annanstans.

5. Jag spenderar mer pengar på böcker (exklusive skolböcker) och CD-skivor än på kläder och smink. Tatueringar har dock blivit min största utgift (det är svårt att inte skaffa fler tatueringar när man väl börjat).

//Lisa

Gamla filmer när de är som bäst

Jag tittade på The Wizard of Oz tidigare idag, och jag går fortfarande runt "We're off to see the wizard, the wonderful wizard of Oz" i huvudet. Jag går fortfarande runt med bilden av Fågelskrämman i huvudet, och Plåtmannen som inte vill någonting annat än att få ett hjärta... Visserligen bygger filmen på en berättelse, men jag tror verkligen inte att man skulle kunna få till samma charm om man skulle göra en remake av den. Effekterna skulle vara bättre, men charmen skulle man inte kunna få till på samma sätt. Dessutom tillhör Dorothy-rollen Judy Garland -- man kan inte ta den rollen från henne :)

Som jag sade; "We're off to see the wizard, the wonderful wizard of Oz"

Jag hade också tur som hann se "Charlie and the chocolate factory" när den visades strax efteråt. Tyvärr gjorde den att jag glömde bort att jag hade tvättstugan, men så länge jag kommer ihåg den i morgon ska det inte vara några problem.
Det är svårt att inte älska den fillmen, men den fick mig att tänka på filmen från 1971 -- "Willy Wonka and the chocolate factory". Jag tänkte faktiskt slänga upp trailern för den filmen, men det var inget vidare kvalitet på den jag hittade. Det som avgjorde var dock de negativa kommentarerna den fått -- inte bara trailern, utan filmen i sig. Har någon av er sett den? Vilken version ska jag hålla mig till; den från 2005 eller 1971?

//Lisa

Ett bra sätt att påbörja det nya året

Jag har inte satt upp nya mål för det här året. Jag har gjort det de senaste åren, men inte nu. Man säger att det är bra att sätta upp nya mål för sig själv så fort året börjar lida mot sitt slut. På så sätt har man någonting att sträva mot. Å ena sidan är det bra att man tänker så, men det känns också som att man sätter upp fel mål. Det är alltför många som ska gå ner i vikt. Det kan vara en bra sak att göra om det är någonting som behövs, men då ska inte löftet vara att gå ner i vikt -- det ska vara att börja ta hand om sig själv och leva ett hälsosammare liv för sin egen skull. Man fokuserar så mycket på vikten, och att man inte kan vara snygg om man väger för mycket, att det ständigt är ett mål för många.

Mitt enda riktiga mål för det här året var att börja det med ett skratt. Det blev även ett mål att lämna år 2011 med ett skratt. Kort sagt var mitt mål att få en glad start på året. Det är bättre att vara glad för det man har -- framför allt i den värld vi lever i nu och med tanke på allt jag faktiskt har; med tanke på alla personerna jag har i mitt liv -- än att vara bitter för det man inte har och för allt man önskar att man hade.
Att lämna år 2011 med ett skratt var ett litet sätt att fira avslutet på ett, för mig, fantastiskt år. Det var ett sätt för mig att fira allt jag varit med om under året -- alla de bra erfarenheterna jag fick ta del av, och inte minst de personer jag haft att göra med under året.

Om jag ska sätta mål för det nya året...
Det här kommer kanske låta lite (!) klyschigt, men jag satsar hellre på att försöka vara så lycklig som möjligt än att gå ner 10 kilo.

//Lisa

New Year's Eve
























Överlag är dessa inte mina bästa bilder, men jag måste ändå medge att jag gillade den sista jag tog :)

Hur har er nyårsafton varit?

//Lisa