Måndag

Jag har fortfarande svårt att tro att det redan är Valborg!
Det är nästan sjukt hur snabbt tiden gått, men det känns verkligen att det är vår nu. Värmen, solen, de ljusa kvällarna, mina nysningar som kan hålla på i all evighet...

För er som undrar; Jag är björkpollenallergiker

Jag har pluggat de senaste timmarna.
Eller åtminstone försökt.
Jag skrev mer eller mindre klart den första frågan i går (i natt) -- jag har själva "stammen" och nu ska jag bara redigera och skriva till lite, men det är inte mycket. Det känns skönt det, men det är fortfarande en del som ska göras. Jag må ha besvarat en fråga, men jag har ytterligare fyra att besvara och jag är osäker på hur jag ska gå till väga. Jag har i alla fall skrivit ner ett par punkter/tankar i ett kollegieblock som jag ska vidareutveckla samt faktakolla för att vara säker på att jag inte blandar ihop flera artiklar, och det kanske räcker för dagen.
Jag hoppas det för jag vill gärna hinna vara ute i solen, och kanske även se majbrasan. Det sista är inget måste även om det skulle vara betydligt roligare att träffa ett par vänner istället för att sitta inne och plugga.

Vad har ni för planer?

Min äckliga kropp

Tidigare i veckan fik jag reda på att det finns några som ärligt talat stör sig på mitt utseende.
Nu pratar jag inte om min piercing eller mina tatueringar, men jag vet inte om jag ska vara glad över det eller inte. Hur mycket jag än älskar mina tatueringar har jag lättare att förstå mig på varför andra skulle störa sig på dem än att jag är blek, har x antal ärr på armarna (ej självförvållade!) och att jag är något rundare än vad man "bör" vara. Kort sagt har jag fått lära mig att det finns några som stör sig på att jag ser ofräsch ut.

Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera på detta.
Å ena sidan vill jag bara säga att om jag ser så ofräsch ut behöver man inte besvära sig med att kolla på mig bara för att ha någonting att klaga på senare -- jag är en människa, inte en soffa som man ska övertyga sin pojk-/flickvän att inte köpa.
Å andra sidan blir jag så jäkla sårad och ledsen över att jag fortfarande stöter på den här typen av kommentarer. Jag är banne mig 20 år och borde inte få höra sådant här. Igen. Någon gång måste det faktiskt ta ett stopp. Jag är den jag är, och jag ser ut som jag gör. Det är ingenting jag tänker göra någonting åt då jag, personligen, inte ser ett problem i att vara blek och kurvig. Mina ärr på armarna är en annan femma, men det jag är mest irriterad över är att jag har så lätt att få ärr. De på mina armar kommer från främst myggbett och min katt efter att han satt klorna i dem. Samtidigt har jag ärr efter brännblåsor från i somras och från när jag råkade få hett smör stänkt över mig (min egen klumpighet). Syrran råkade dessutom dra sin cigarett över min arm för ett par år sedan och några ärr kommer från gamla finnar.

Jag vet inte varför jag kom in på mina ärr -- varför jag skrev så grundligt om dem.
Min poäng är trots allt att det inte är någonting jag kan göra åt. Mina ärr finns där de finns. Så enkelt är det.
På samma sätt kommer jag att förbli blek.
Det är dock inte på samma sätt som jag kommer förbli kurvig, men det är en annan femma -- jag gillar mina kurvor och har inga planer på att arbeta bort dem.

Jag ser inte varför andra har rätt att bli förnärmda av hur jag ser ut, och nu pratar jag även om mina tatueringar.
Jag har trots allt inte hakkorset tatuerat över hela ryggen, eller någon del av min kropp överhuvudtaget. Jag har blommor, fjärilar, en text på latin man ska ta med en nypa salt, en fågel och mitt namn.
Ingen har rätt att ta åt sig för att jag inte har planer på att aktivt gå ner i vikt när jag inte är överviktig, och den rätten skulle inte ha funnits om jag varit överviktig överhuvudtaget.
Ingen har rätt att mer eller mindre bli äcklad för att jag är blek och för att det tar emot att sola solarium varje dag och plocka på mig hudcancer.
Framför allt inte när ingen ger mig rätten att ta illa vid när jag får höra att jag ser ofräsch ut.
Och det här gäller alla!
Det är inte bara jag som ska behöva slippa att ta emot pikar gällande utseendet.
Det skapades kraftiga reaktioner när Gina Tricot använde sig av "anorexia-dockor" i sina skyltfönster, och kedjan anklagades för att sprida osunda kroppsideal. Det är sant, men vem är det som sprider de egentliga osunda idealen? Det är trots allt inte butikskedjor som skriker "fetto" efter någon.

Bara en tanke som slog mig...

Tycker ni att min kropp är äcklig? Fine, gör det då.
Men det är min äckliga kropp, och jag älskar den.
Om jag ska tvingas stå ut med kommentarer får ni tvingas stå ut med mig.

För drygt en timme sedan...



Tyvärr kommer det bli ett par sådana här bilder, men tänk att det är tråkigare för mig än för er då jag måste skriva dem.

Men jag har kommit en bit bara idag, vilket känns skönt!
Vad som är mindre skönt är att det såg ut så där för över en timme sedan och det har inte ändrats.
Jag tog en paus tidigare idag (jag kommer slänga upp ett par bilder senare, förhoppningsvis), åt middag och satte mig vid datorn för att plugga. Vad händer? Jo, jag börjar lyssna på musik och struntar i att plugga. Jag kommer ångra det i morgon, men det känns som ett sådant bra beslut just nu. Det är trots allt musik det handlar om.

Det roliga är att jag inte alls lyssnat på låtar/artister som är 'typiska' för mig (Lana Del Rey, Florence + The Machine, James Morrison, Christina Perri, The Naked and Famous, Lady Antebellum), men samtidigt kan jag inte neka bra låtar när jag kommer i kontakt med dem :)

Nej, nu måste jag verkligen plugga!
*Sätter på en ny låt istället*

Hemtentan kallar



Datorn ser ni i hörnet, och ni ser kollegieblocket vid andra hörnet. Vad ni inte ser är ett par roliga tankegångar jag skrivit ner i kollegieblocket. Det skrev jag igår. Innan jag drack kaffet (som av någon rolig anledning står brevid solskyddskrämen).
Ser det här ut att vara mycket?
Tro mig, jag har aldrig haft så lite saker på mitt skrivbord när jag hållt på med en hemtenta. Det värsta jag varit med om var nog när jag behövde tre böcker till en av tre frågor. Jag höll på att bli galen (tyvärr blev jag det också).

Hemligheten med att klara av universitetsstudier: Man måste vilja det. Annars går det garanterat åt skogen. Det kan gå åt skogen i alla fall, men så länge man har viljan har man en chans. Så nu ska jag dricka upp kaffet och leta fram min vilja igen -- just nu vill jag bara ut i solen.

Än så länge...



Än så länge ser designen ut såhär (jag klistrar ihop den via en "designsida" jag skapat)
Jag tror att det här kan bli bra.
Om inte annat blir det en förändring.

Det är inte mycket jag ska ändra på; det är lite färger hit och dit, och bilder som ska bytas ut. Den största ändringen jag vill göra är att lägga till andra sidmeny. Som bilden visar har jag redan påbörjat det. Jag har haft en design med två sidmenyer tidigare, men då befann de sig på varsin sida om inläggen. Jag är inte van vid detta, och jag vet inte alls hur man löser det problem jag har nu. Som ni ser på bilden överlappar den ena menyn den andra, och jag har testat allt jag kommer på för att lösa det.
Efter att i 20 minuter ha ändrat på en massa siffror i designmallen ser det fortfarande likadant ut; hur jag än gjorde ändrades inte positionen.

Vet någon av er hur man kan lösa detta?


Felprioriterat

Egentligen borde jag sätta mig ner och plugga.
Men jag blir inte lämnad själv här hemma (jag brukar ha svårt att plugga när jag är själv, men jag har ännu svårare att påbörja en hemtenta om jag inte är det) så istället har jag börjat fundera på bloggdesignen. Jag har velat sätta mig ner och fixa till en ny i flera veckor nu, och jag hade en tanke om en förut men som jag sedan kände inte skulle vara bra. Nu tror jag att jag löst det. Så det blir det jag kommer sitta med idag; bloggdesign och -- förhoppningsvis! -- plugg.

Önska mig lycka till på båda punkterna! :)

Den homosexuella arten?

Jag läste en ett-par-dagar-gammal artikel idag.
Den handlade om att de anmälda HIV-smittorna i Sverige har minskat, och man nämnde även att 55% av de som smittades förra året fick det via "heterosexuell kontakt". Jag förstod dock inte om man talade om 55% av alla raporterade fall eller om det handlade om 55% av de smittade männen. I vilket fall som helst var det fler personer som blivit HIV-smittade via heterosexuell kontakt än män som haft sex med andra män.
Och ändå får homosexuella män inte donera blod p.g.a. ökade risker för att sprida HIV-smittan.
Med tanke på hur statistiken ser ut (55% i heterosexuell kontakt, 23% i homossexuell kontakt), vore det inte bättre att förbjuda heterosexuella att donera blod för att hindra spridningen? Men vem skulle komma på den tanken? Det har alltid setts som normalt att vara heterosexuell, och vi människor har alltid haft en förkärlek till det normala. Inte minst när "det onormala" en gång varit ett brott för att sedan ses som en psykisk sjukdom.

Jag har alltid varit emot att man inte får donera blod bara för att man har "fel" sexualitet. Är man lesbisk går det bra, men inte om man är bög. Det går inte heller om man som man haft sex med an annan man. Innan ni frågar; Ja, jag ville bara slänga in så många "man" i den meningen som möjligt, men det är inte det som är poängen. Jag är trött på de ursäkter man kommer med. Jag vet att man under 80-talet, när sjukdomen började få en spridning bland många homosexuella män i USA, trodde just att det var någonting som enbart drabbades bögar, men nu vet vi bättre. Eller?
Vi vet att även kvinnor drabbas, att det inte spelar någon roll om man är hetero-, bi- eller homosexuell, att det inte spelar någon roll var man bor någonstans, att det inte spelar någon roll om man är narkoman eller inte.
Men ändå är det förbjudet för män som haft sex med andra män att donera blod.

Blodet testas i vilket fall som helst!
Även mitt blod skulle testas för HIV, trots att jag befinner mig så långt från riskzonen som det bara går. Så vad handlar det om?
Jag har hört så många gånger om att bögar befinner sig i riskgruppen och att förbjuda dem att donera blod beror på att minska spridningen. Men minskar man inte på spridningen när man testar blodet? Dessutom har vi den där statistiken jag nämnde ovan; det verkar inte längre som att bögar befinner sig i den större riskgruppen.

Vi har kommit till ett läge där man inte kan förneka att vem som helst kan bli smittad av HIV, så dessa argument håller inte. Så frågan är när man ska erkänna att allt det här handlar om diskriminering och ingenting annat. Jag känner själv att jag kunde ha skrivit en sådan mycket bättre text om det här, men hur ska man kunna skriva en bra text och föra fram bra argument när det inte finns någonting att argumentera om när det kommer till kritan? Det här är en sådan självklarhet att man inte ens ska behöva "diskutera det". Att vara bög är trots allt inte samma sak som att vara hund, eller någon annan art utanför mänskligheten.

När ska man börja inse det?

Den sista fredagen...

...för den här månaden.
Är det bara jag, eller tycker ni också att tiden gått fort de senaste månaderna? Visserligen har just april varit väldigt seg för min del, men jag kommer ändå på mig själv att tänka att det inte ens är den 20:e än. Men jag antar att det blir så; förra månaden kunde jag ha flera föreläsningar under en och samma vecka (någon vecka hade vi tre stycken), och den här månaden har inte alls följt samma tempo. Det blir lite om en omställning på det sättet.

Jag vet inte om jag bör babbla på om min dag eller inte; jag kom hem för mindre än en timme sedan efter att ha varit borta hela dagen. Jag menar det bokstavligt -- jag åkte hemifrån strax innan elva tidigare idag. Jag träffade M och H för första gången på en månad, och vi... Ja, vi hann med en hel del. Vi träffades i skolan, tog tunnelbanan till Mariatorget därifrån för att äta indiskt till lunch. Vi hamnade även på Mariaberget innan vi åkte hem till H för att dricka lite vin och njuta av det fina vädret.
Ja, vi har äntligen fått fint väder här i Stockholm, med lite värme och allt. Jag tror att det var bortåt 17 grader idag, och nu i helgen ska det tydligen bli närmre 20 grader varmt. Jag älskar vintern och kylan, men åh som jag sett fram emot detta! Det känns verkligen att våren är här. Om inte i luften så känns det i näsan och ögonen, men det är ingen nyhet att det blir så när man varit pollenallergiker större delen av sitt liv.

Det var den korta historien det, och jag tror jag håller mig till den.
Om jag ska gå in på allt vi gjort under dagen... Jag tror inte ens själv att jag skulle orka skriva ned allt, och det säger en del när det kommer från mig. Just när jag var hos H kände jag att jag kunde ha stannat lite längre, men nu när jag är hemma måste jag erkänna att det är skönt att ha på sig pyjamasen och det är skönt att... Det är bara skönt, helt enkelt :)

Men snart är det ju Valborg.
Har ni några speciella planer inför det?
Själv har jag en hemtenta som jag kommer behöva skriva på. Förhoppningsvis inte hela dagen/kvällen, men jag kommer fortfarande behöva skriva på den.

Den norske terroristen

Jag tänker inte skriva om Breivik.
Jag tänker inte skriva om det han gjorde för nio månader sedan. Vi vet alla vad som hände, vad han gjorde. Jag behöver inte skriva om det.

Jag tänker inte heller skriva om rättegången.
Det sista som behövs nu är att han blir mer känd än vad han redan är. Han har använt det till sin fördel, och man går ju på det -- ju mer väsen han för sig desto mer uppmärksamhet får han. All uppmärksamhet har hamnat på honom, och det är inte konstigt om man tänker efter, men det räcker nu. HAN förtjänar inte uppmärksamhet. Hans handlingar gör det. Det gör även hans offer. Det är de som ska bli ihågkomna -- de som dog, de som överlevde, alla de som förlorade en anhöring, alla de som förlorade vänner...

Nej, det är inte Breivik som förtjänar uppmärksamheten. Det är alla hans offer, alla de som fick lida och som fortfarande lider, som förtjänar våra tankar och vår omsorg.

77 personer dog...

Karar Mustafa Qasim (f. 1992-02-22)


Andreas Edvardsen (f. 1992-11-30)


Ronja Søttar Johansen (f. 1994-02-03)


Emil Okkenhaug (f. 1995-11-02)


Åsta Sofie Helland Dahl (f. 1994-11-19)


Monica Iselin Didriksen (f. 1993-02-18)


Rune Havdal (f. 1967-12-16)


Tore Eikeland (f. 1990-05-18)


Espen Jörgensen (f. 1994-06-06)


Karin Elena Holst (f. 1995-08-18)


Aleksader Aas Eriksen (f. 1994-08-29)


Victoria Stenberg (f. 1993-10-23)


Ruth Benedicte Vatndal Nilsen (f. 1995-10-01)


Isabel Victoria Green Sogn (f. 1994-03-18)


Ida Beathe Rogne (f. 1993-11-08)


Elisabeth Trønnes Lie (f. 1995-03-09)


Monica Elisabeth Bøsei (f. 1966-01-20)


Håvard Vederhus (f. 1989-11-10)


Carina Borgund (f. 1993-03-25)


Ingrid Berg Heggelund (f. 1992-09-20)


Tarald Kuven Mjelde (f. 1993-01-23)


Porntid Ardam (f. 1990-01-18)


Andrine Bekkene Espeland (f. 1994-07-30)


Torjus Jakobsen Blattman (f. 1993-09-19)


Jamil Rafal Mohamad Jamil (f.1991-03-05)


Tina Sukuvara (f. 1992-09-02)


Fredrik Lund Schjetne (f. 1992-08-16)


Steinar Jessen (f. 1995-01-17)


Lejla Selaci (f. 1994-01-09)


Henrik Rasmussen (f. 1993-02-18)


Thomas Margido Antonsen (f. 1995-06-25)


Mona Abdinur (f. 1993-02-03)


Anders Kristiansen (f. 1993-01-30)


Jon Vegard Lervåg (f. 1979-02-17)


Ida Marie Hill (f. 1977-02-20)


Hanne Ekroll Lövlie (f. 1981-06-29)


Tamta Lipartelliani (f. 1988-01-07)


Kevin Daae Berland (f. 1996-06-24)


Silje Stamneshagen (f. 1993-05-15)


Hanne Kristine Fridtun (f. 1991-08-15)


Kjersti Berg Sand (f. 1984-10-10)


Håkon Ødegaard (f. 1994-05-18)


Sondre Furseth Dale (f. 1994-02-19)


Henrik André Pedersen (f. 1984-02-19)


Eivind Hovden (f. 1996-01-26)


Rolf Christopher Johansen Perreau (f. 1986-06-09)


Sverre Flåte Bjørkavåg (f. 1983-01-01)


Eva Kathinka Lütken (f. 1994-07-03)


Ismail Haji Ahmed (f. 1991-08-23)


Maria Maagerø Johannesen (f. 1993-03-24)


Modupe Ellen Awoyemi (f. 1995-08-14)


Lene Maria Bergum (f. 1992-03-16)


Guro Vartdal Håvoll (f. 1993-06-17)


Marianne Sandvik (f. 1995-03-14)


Andreas Dalby Grønnesby (f. 1994-07-16)


Sondre Kjøren (f. 1994-06-16)


Bendik Rosnæs Ellingsen (f. 1993-01-26)


Gizem Dogan (f. 1994-05-01)


Snorre Haller (f. 1981-04-29)


Johannes Buø (f. 1996-11-05)


Sharidyn Svebakk-Bøhn (f. 1997-07-17)


Silje Merete Fjellbu (f. 1993-11-13)


Hanne A. Balch Fjalestad (f. 1967-10-13)


Bano Abobakar Rashid (f. 1992-12-28)


Syvert Knudsen (f. 1993-08-21)


Diderik Aamodt Olsen (f. 1992-06-03)


Simon Sæbø (f. 1992-07-25)


Synne Røyneland (f. 1993-01-18)


Anne Lise Holter (f. 1959-09-16)


Trond Berntsen (f. 1960-05-12)


Birgitte Smetbak (f. 1996-02-25)


Margrethe Bøyum Kløven (f. 1995-03-03)


Even Flugstad Malmedal (f. 1992-12-16)


Gunnar Linaker (f. 1988-07-07)


Tove Åshill Knutsen (f. 1954-07-31)


Hanna M. Orvik Endresen (f. 1950-03-21)


Kai Hauge (f. 1978-07-31)


 

I spy with my little eye, something beginning with C



CHERRY BLOSSOM

Körsbärsblomen har börjat kika fram lite här och var nu!
Åh, jag är så glad; Nu vet man att våren är här :)

En dag med Felicia

Vi sågs för bara ett par timmar, och trots att jag gärna hade velat vara med henne lite längre (få inte fel uppfattning nu) så tror jag att det var bra att jag åkte hem när jag åkte hem. Dels för att solen gått i moln, dels för att temperaturen sjunkit och dels för att jag hunnit bli riktigt hungrig och ville åka hem och äta.
Men kul var det!
Vi gick runt de delar av Södermalm jag annars aldrig brukar vara på. Tantolunden har jag varit vid ett par gånger, men jag har aldrig varit på...man kan nog kalla det för utsiktsplats -- man har utsikt över Liljeholmsbron därifrån. Det kanske inte säger så mycket, och jag tog ett par bilder som blev dåliga. Nästa gång jag är där ska jag se till att få till bättre bilder. Om inte för er så för mig själv -- det är inget jag vill riskera att glömma bort.

Kyrkan var dock det första vi besökte.
Det är verkligen en fantastisk kyrka. Visserligen älskar jag de gamla kyrkorna överhuvudtaget. Jag vet inte hur det är för er, men för mig känns de som stora 3D konstverk. Jag förundras varje gång hur man lyckats bygga dessa kyrkor och jag undrar hur det kändes för alla när bygget var klart. Varje gång jag besöker kyrkor av det slaget känner jag mig med ens så oerhört liten...
Men någonting roligt hände när vi kom ut igen; inte nog med att solen sken och att det inte blåste fullt lika mycket som det gjort innan -- vi såg en katt som låg i solen, och den var verkligen förtjust i både mig och Felicia. Det var faktiskt det som gjorde att jag trodde att det var en hane -- jag tror fortfarande att det var en hane! När det gäller djur tenderar honor att ogilla mig. Undantaget är nog hundar där både honor och hanar gillar mig lika mycket, men med katter är det nästan enbart hanar som gillar mig. Så därför kallar jag katten Ralph.

Jag och 'Ralph'
Foto: Felicia

Så vad har hänt sedan jag kom hem?
Tja, den korta historien är att jag nu på kvällen blev kallad "dum i huvudet", och ni vet nog alla vid det här laget hur jag reagerar på det. Jag blev arg och sårad och bestämde mig för att gå ut i regnet som öste ner. Låter kanske galet, men det var riktigt skönt. Å andra sidan gillar jag regn, så det kan ha något med det att göra.
Jag var ute i en timme, och nu sitter jag här i pyjamas och ska snart plugga vidare. Vi har tre texter som ska läsas tills i morgon. Dum som jag var (apropå att vara dum i huvudet) tänkte jag inte på att det var onsdag idag. Jag har tappat koll på dagarna igen och fick för mig att det var tisdag idag. Jag tänkte därför att jag kunde skjua lite på läsningen tills i morgon. Uppenbarligen går inte det och nu har jag 100 sidor att läsa. Jag tror inte att det ska vara några större problem. Det är i alla fall det jag försöker intala mig själv, men problemet är att 80 av dessa sidor är på datorn (PDF-fil).

Kan någon banka in i mitt huvud att det är onsdag?

When Spring strikes



Oh, glorious Tuesday

Bortsett från en dålig (!) start på dagen har den varit riktigt bra!
Först var pendeltågen 20 minuter försenade. Okej, det drabbade inte mig så mycket då jag upptäckte det i tid, och det var inte någonting som gjorde min start på dagen fullt lika dålig som bilföraren när han körde av vägen och hamnade halvvägs ner på spåret som i sin tur orsakade olyckan. Men helt ärligt är jag glad att han klarade sig. Visserligen beror det på hur man tolkar "klarar sig"; han dog inte, men ligger på sjukhus.

Men jag hann med ett pendeltåg som tog mig till Stockholms Central i god tid.
Det var när jag kom fram till Centralen som jag började bli...tja, förbannad. När jag kom fram till tunnelbanan läste jag på displayen att bussar skulle ersätta delar av den röda linjen (mellan Slussen och Stadion). Istället för att leta efter bussar vid Centralen bestämde jag mig för att åka till Slussen och ta buss därifrån. Om jag skulle få problem att hitta skulle jag i alla fall ha möjlighet att fråga personal utan att ha 753506 personer som knuffar på bakom mig. Det var i alla fall det jag trodde; när jag kom fram till Slussen gick jag mot spärrarna för att fråga de som jobbar. Tur för mig att ingen satt i de två båsen som finns där.
Det var av ren tur att jag tittade upp mot den display som finns där -- det var då jag såg att tågen börjat gå igen. Bara för att göra saken ännu bättre missade jag precis mitt tåg och får vänta några minuter. Det sista är egentligen inte så farligt, men det blev verkligen pricken över i:et.

Det var skönt när jag väl kom fram till skolan. Jag skulle träffa gruppmedlemmarna för att förbereda inför vår presentation, men istället för att förbereda oss satt vi utomhus och njöt av vädret. När jag åkte hemifrån var det 7 grader, och mulet. Väl i skolan hade temperaturen höjts till 12 grader och det var soligt. Men jag tror att det var bra att vi inte förberedde oss mer -- att inte ha ett fast schema för vem som ska säga vad gör att det hela blir mer avslappnat, och jag vet med mig själv att det hjälpte mig en hel del. Jag behövde inte bli nervös över vad jag skulle säga för att jag kunde prata mer fritt. Att jag fått i mig mängder med kaffe som höll mig så pass hyper att jag inte hann bli nervös hjälpte också en hel del ;)

Jag vet att ni är intresserade av mina fötter (*heavy sarcasm*), men jag är så glad över att jag kunde inviga skorna idag :)

Det enda jag egentligen ångrar idag är mitt klädval, men jag förutsåg inte hur varmt det skulle bli. Jag hade jeans, högklackade stövlar (det roliga var att jag fortfarande var kortast i min grupp även med de skorna på), tjocktröja och den jacka jag hade på mig i vintras. Det blev minst sagt varmt när temperaturen närmade sig 17 grader.
Ett klädbyte, en promenad och ett skavsår senare sitter jag här och babblar på om min dag som om den var intressant.

Har ni också fint väder hos er?

Huvudvärk

Ända sedan jag kom hem från skolan har jag haft ont i huvudet. Okej, det har varit ett par uppehåll, men över lag har jag haft det hela dagen, och det har varit konstant de senaste timmarna. Ingenting verkar fungera heller; jag försökte sova när jag kom hem, jag har fått i mig koffein och vatten och jag har tagit huvudvärkstablett. Tror jag. Det sistnämnda är jag lite osäker på, men i vilket fall som helst är det lite frustrerande. Det enda jag kan gotta mig i är att det inte handlar om migrän, men samtidigt hade min tupplur under dagen hjälpt mot det.

Det blev en väldigt kort dag idag.
Alla gruppmedlemmar för arbetet (som ska redovisas i morgon) träffades tidigare idag för att dels skapa en PowerPoint-presentation och dels för att prata ihop oss om hur det gått med uppgiften. Vi pratade lite om olika reaktioner vi fått gällande de olika bilderna som visades upp under intervjuernas gång och reaktioner på frågorna. En del var riktigt roliga, måste jag säga. Det var i alla fall långt ifrån ointressant, och om allt går som det ska i morgon har jag inga tvivel om att vi kommer bli godkända. Tyvärr har jag dock dåliga erfarenheter när det gäller redovisningar, men det ska nog gå. Jag har inte 38 graders feber nu, så det är en början. Att vi är ca 25 pers i gruppen som helhet underlättar också en del -- att prata inför 19 pers är lättare än, tja, 21 (och sist var det närmre 50).
Bara för att vara på säkra sidan ska jag försöka dricka en de kaffe innan -- då är jag för uppvarvad för att ens hinna tänka på att det finns personer framför mig. Som jag ska tala inför.

Nej, nu ska jag fixa i ordning morgondagens frukost.
Jag tänker att det är bättre att äta på vägen till skolan och få lite extra sömn än att gå upp tidigare än nödvändigt för att äta då. Dessutom hinner man vänta tills man är hungrig istället för att försöka tvinga i sig mat ;)

Dagens...


Dagens humör: Jag vet inte riktigt -- jag har varit lite allt möjligt idag

Dagens mående: Bra, antar jag... Jag mår inte dåligt i alla fall ^^

Dagens borde: För en gångs skull har jag inga direkta borden...

Dagens look: Trasiga jeans, och en nu nedspilld tröja. Nedspilld vit tröja

Dagens planer: Hade inga direkta planer under dagen. Har fortfarande inte det

Dagens fundering: Tänk om Erik och Mackan skulle få för sig att knäcka den kvinnliga koden? Är det bara jag som tycker att det är en rolig tanke?

Dagens beroende: Hela byxor

Dagens tråkigaste: Alla j***a moln! Det regnade tidigare idag, och självklart missade jag det precis innan jag vaknade. Jag hatar när det är grått och livlöst ute...

Dagens överraskning: Tja, det var en lite fin överraskning när mormor ringde tidigare idag :)

Earth Day 2012

Så idag är det Earth Day -- Jordens dag.
Jag kom på att det här är första gången jag skriver om det. Det känns lite lustigt med tanke på att jag ser mig själv som ett miljöfreak.

Tanken med den här dagen är att man ska uppmärksamma miljön.
Med det sagt; Har ni gjort någonting för miljön idag?
Jag har inte det. Å andra sidan "firar" jag inte Jordens dag -- jag kör på som vanligt för att det är en vanlig dag när det kommer till kritan. Jag källsorterar redan så att det ryker, och... Tja, det är väl det, egentligen. Det och att jag försöker köpa så många ekologiska varor som möjligt, men det är inte direkt någon bedrift från min sida då det inte är jag som odlar de varorna. Visserligen är det ingen bedrift att källsortera heller, vilket leder till nästa fråga:
Varför ska det vara så få som källsorterar?
Okej, jag förstår att det blir ett problem om man inte har någonstans att vända sig till. Det finns ett rum i byggnad jag bor i som fungerar som en station där man kan slänga kartonger och plast för sig, och utöver det finns två sådana "stationer" i närheten. Så vi har lite att välja bland, men jag kommer ihåg när pappa var tvungen att köra bil för att komma till närmsta "station". Vi sparade då allt i stora lådor för att inte behöva åka fler vändor än nödvändigt, men det blev fortfarande otympligt. Inte minst när man skulle lasta in allt i bilen. Dessutom blir det lite av en ironi; "Hjälp miljön -- använd bilen för att ta dig till våra stationer". Lyckat där...

Men saken är den att det alltid finns någonting man kan göra, oavsett hur lite det är. Det är bättre att göra någonting litet än ingenting alls. Tänk om alla människor i Sverige skulle göra någonting litet; det blir ingen uppoffring för en själv, men effekten av att en hel befolkning hjälps åt blir betydligt större. Det är samma sak när man donerar pengar -- 10 kronor är ingenting, men om alla personer i hela Sverige gav i genomsnitt 10 kronor var har man tillsammans donerat närmre 95 miljoner. Jag vet att många tänker "Det är ingen nytta att ge så lite", men utifrån det hela är det just det det är! Det är alltid bättre att vara en del av en lösning hur liten del man än utgör.


Bildkälla

Just när det kommer till miljön tycker att det är intressant hur inställningen förändrats. Medvetenheten om miljöfaror är generellt sett större än vad den var tidigare (inte minst om man jämför med 60- och 70-talen), men samtidigt har det börjat gå till den grad där många i min ålder inte längre orkar bry sig. Visserligen innebär "min ålder" de som nyligen tagit körkort och lyckats hitta en gammal bild på Blocket till rimligt pris (ofta bilar som drar mycket bensin) och det kan ha en viss påverkan.
Samtidigt vet jag att det finns de som tycker att farorna med miljöförstöring överdrivits i tidningarna.
Till slut kommer man till en punkt där man inte längre orkar bry sig.
Jag hamnade själv där förut. Inte minst när vissa tidningar gick ut med att Jorden mer eller mindre var på väg att gå under. Det var i alla fall det intrycket man fick av rubrikerna. När man läste artikeln fick man reda på ett och annat och en helt annan bild målades upp, men jag var en av de få 14-åringarna som läste igenom artikeln.
Oavsett var man står någonstans kan man i alla fall tänka på en sak, och det är den saken som driver mig mest -- att kunna ge nästa generationer bättre förutsättningar. Jag vet att det låter banalt (och inte lite heller!) och jag vet att miljön inte är det enda problemet, men... Man måste ju ändå börja någonstans.

*



Det är lite av min filosofi just nu:
"But if you can't handle me at my worst, then you sure as hell don't deserve me at my best"

Bildkälla

Skrubba-skrubba-bort-din-sura-min

Fast ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att man blir allt surare och surare i takt med att man skrubbar. Det är först när man är klar och kan skrika på andra att köpa glass som minen försvinner. Tyvärr finns det ingen här hemma jag kan skrika på för att få glass, men jag ska ändå laga middag snart. Jag vet faktiskt inte vad jag tycker mest om; Att äta glass eller att laga mat.

Jag har i alla fall städat hela dagen. Om det blev bra eller inte vet jag inte.
Just den sista halvtimmen hade jag ingen energi kvar, så jag brydde mig inte om jag dammsög upp allt damm eller inte. Jag dammsög i alla rum, och det får duga tycker jag. Tanken var att det skulle bli rent, och det är trots allt tanken som räknas, eller vad säger ni? ;)

Min helg kommer nog bli lite roligare, även om den inte fick en bra start. Linn ska komma över om några timmar och jag kommer då (äntligen) kunna sätta mig ner med grupparbetet. Den går ut på att man ska genomföra intrvjuer (varje gruppmedlem ska genomföra en varsin). Just intervjubiten tror jag inte kommer bli några som helst problem. Det är snarare senare när jag ska skriva ned allt som sagts. Jag kommer behöva spela in samtalet för att få med de uttryck som används av oss båda (detta för att ge en tydligare bild av vad som egentligen sades). För att fatta mig kort kommer jag tvingas till att lyssna till min egen röst. Jag önskar innerligt att jag kunde vara en person som gillade min egen röst, men det är lite av en omöjlighet då den är så ful!
Ett par personer har sagt att den är fin, men samtidigt har jag fått höra från vissa att jag har en bra hårdag även när jag vaknat upp med Justin Biebers gamla frisyr. Som sagt, den biten kommer bli en utmaning för min egen del.

Nej, nu måste jag börja fixa med middagen innan det blr alltför sent.
Jag hoppas att ni får en bra lördagkväll!

Fredag

Jag skulle ha städat.
Men istället har jag tittat på Billy Elliott. Och E.T.
Jag borde ha läst igenom alla blogginlägg jag missat att läsa av bloggare jag följer. Till mitt försvar är det det jag håller på med nu. På sätt och vis.
Jag borde också ha svarat på kommentarer som ramlat in, men...  Vad ska jag säga? Jag är lat. Helt ärligt vet jag inte varför jag inte svarar på kommentarer längre; jag har ofta tid till det, om jag prioriterar det framför att inte göra någonting, men jag har inte mycket motivation till att göra det då en del av det är spam. Jag trodde inte att jag skulle behöva göra det igen, men jag måste nog skriva upp "kommentarsregler". Jag vill ogärna göra det -- folk ska kunna skriva fritt. Tyvärr innebär "fritt skrivande" kommentarer som "Vad görs?" till inlägg där jag skriver "Jag måste plugga hela dagen". För att göra saken lättare för er som fortfarande inte förstår vad det betyder; Om jag inte pluggar sitter jag vid datorn. Vad mer behöver man veta i det läget?

Jag har inte gjort mycket idag.
Jag har inte påbörjat grupparbetet än, men det blir av i morgon. Man får trots allt räkna med att det tar lite tid att få till en tid för intervju, men det ska bli skönt att få det gjort. Dels för att det är en intressant uppgift, men dels också för att...tja, jag är en nyfiken person av mig och ställer ofta många frågor. Nu har jag faktiskt en ursäkt till att göra det ^^

Vad har ni för planer inför helgen?

Boktips!!



Bild hittad hos den här bloggen

Sommaren börjar närma sig med stormsteg, och om jag känner mig rätt kommer jag vara precis likadan denna sommar som den förra -- en riktig bokmal! Jag har knappt haft vare sig tid eller ork att läsa "egna" böcker (när man har så mycket studentlitteratur att läsa igenom som jag haft orkar man till sist inte sätta sig ner och läsa för rolighetens skull -- man vill snarare komma bort från allt som har med texter att göra!), och det brukar synas på somrarna då jag läser som bara den!

Så vad har ni för boktips till mig?
Jag kan läsa allt möjligt även om jag har en svag punkt för brittisk litteratur och litterära klassiker (ni kan tänka er hur jag blir när jag läser brittiska klassiker).

*




Bildkälla

Alltid detta men...

Jag tittar på olika jobbannonser, och jag hatar detta "men" som alltid dyker upp för min del. I den annons jag kikar på nu söker man personlig assistent som bör vara bra på matlagning och hushållssysslor (någonting jag mer eller mindre skött här hemma de senaste åren), och inte vara allergisk mot hund och katt då dessa finns i hushållet (jag som älskar hundar och katter!). MEN man måste ha utbildning inom sjukvården eller liknande erfarenheter sedan tidigare.
Nej, jag orkar inte titta bland annonser längre. Jag är lite smått irriterad på att läsa "tidigare erfarenhet är ett krav" eller "Vi söker dig med minst tre års erfarenhet". Tyvärr har de senaste tre åren bestått av att plugga. Det har faktiskt gått så långt att jag för ett par månader sedan Googlade för att se om man använder sig av "försökspersoner" i medicinska experiment/undersökningar (såsom Placebo-effekter), men jag hittade inget. Jag har i alla fall inte övervägt tanken om att sälja min ena njure så helt desperat är jag inte.

Det är bara det att allt känns så lönlöst.
Jag har ingen erfarenhet, och jag är medveten om att jag får skylla mig själv för det, men om alla platser letar efter personer med erfarenhet kommer man inte hitta någon för att man inte kan få sin första erfarenhet på en plats som söker tidigare erfarenhet. Om ni tycker att den där meningen blev krånglig ska ni bara veta vad som försigår i min skalle just nu.
Det jag försöker få fram i alla fall är att jag har mycket att ge. Jag må ha mycket att lära, men samtidigt finns det ingen människa på Jorden som inte behöver lära sig någonting. Bara för att jag inte har erfarenhet betyder det inte att jag är en lat människa av mig och det betyder inte heller att jag inte är en målmedveten peron. Så fort jag har ett mål finns det inte mycket som kan stoppa mig. Det är en av anledningarna till varför jag förra månaden spenderade hela dagar med att plugga (det blev över tio timmar ett par dagar).

Jag vet att jag inte ska ge upp, men... Efter ett par år börjar man ändå undra över ett par saker...

*



Bildkälla

Vårtecken





Jag erkänner att bilderna är något överredigerade, men jag gillar dem ändå ^^

Dagens...

Dagens humör: Glad... Gladgladgladgladglad!! :D

Dagens mående: Lite trött, men det får man räkna med när ens syster springer in och väcker en på morgonen

Dagens borde: Ta tag i min del av grupparbetet

Dagens look: Blåa jeans, vitt linne, latte färgad tröja... Kort sagt, alldaglig

Dagens planer: Gå ut på promenad med Linn (hon är faktiskt på väg åt mitt håll nu -- hihi ^^)

Dagens fundering: Varför ska tjejerna som gör reklam för BH:ar alltid ha för stora BH:ar på sig? Inser man inte hur konstigt det faktiskt ser ut...?

Dagens beroende: Tandtråd; jag hade en liten matbit mellan två tänder. Just de två tänderna som sitter väldigt tätt ihop också. Efter mycket tandtråd, lite blod så fick jag ut det. Ironin är att jag inte ens använde trandtråd för att få ut den.

Dagens tråkigaste: Att det inte är varmare än 7 grader ute. Äh, solen skiner i alla fall :D

Dagens överraskning: Att jag inte somnade om efter att syrran väckt mig.

Glädje!



Bildkälla

Kommer ni ihåg för drygt två veckor sedan, efter att jag skrivit min tenta, berättade att jag bara fått 1½ timmes sömn och att jag var stolt som ens höll mig vaken? Tja, nu har jag ännu en sak att vara stolt över -- inte nog med att jag blev godkänd, JAG FICK ETT B!! Jag tror aldrig jag varit gladare över ett provresultat tidigare. Jag tror aldrig jag varit så här pass överraskad heller. När man skriver salstenta efter en sådan pass sömnlös natt förväntar man sig att bli underkänd, eller något poäng över godkänt, men... Åh, ni anar inte hur glad jag är! Bara för att göra saken ännu bättre lyssnar jag på en riktigt glad låt just nu också :)

Andra dagen

Det låter så dramatiskt när man skriver "andra dagen", men samtidigt är det mer originellt än "Tisdag" och jag gillar att låtsas att jag är originell.
Idag har jag bara tagit det lugnt. Jag borde ha arbetat på min del av gruppuppgiften, men det har jag inte. Dels för att jag ska utföra en intervju och jag har inte riktigt bestämt mig för vilken åldersgrupp jag ska förhålla mig till, men det ska nog gå.

Nej, idag har jag bara tagit det lugnt tillsammans med syrran, om man bortser från den snabba vändan till Farsta där jag köpte nya hörlurar. Det är sådana vändor man får räkna med när man råkar klämma fast sina hörlurar för att sedan rycka åt sig dem utan att veta att de är fastklämda. Japp, det var så jag hade sönder mina förra. Jag vet inte ens vad som hände där och det är inget mysterium jag tänker försöka lösa. Inte innan jag får reda på hur jag lyckades välta ner ett par saker från diskstället genom att tappa greppet om en skärbräda. Jag vet inte ens hur jag förlorade greppet från första början...
Men det var inte det som var poängen; Jag och syrran har varit inne mer eller mindre hela dagen och tittat på TV-serien Alcatraz. Ingen av oss har mått vidare bra idag, men den serien har gjort mycket för oss.

Som jag sade har ingen av oss mått vidare bra idag.
Ovanpå det har jag haft svårt att sova de senaste veckorna. Visserligen kan det vara bakomliggande för min egen del, men samtidigt har vi alla här hemma åkt på någonting (det kan man inte förneka).
För tre veckor sedan sov jag dåligt p.g.a. nervositet inför en tentaskrivning.
För två veckor sedan... Jag sov visserligen rätt bra då, men jag ska inte säga att jag inte var stressad inför valet av utbildning till nästa läsår. Det var samma nervositet som gjorde att jag sov ännu sämre förra veckan och nu när valet har gjorts, ja då kan jag inte sova p.g.a. det. Varför? Enkelt -- jag vill inte plugga nästa år. Jag vill inte plugga överhuvudtaget. Som jag skrivit så många gånger tidigare är jag i första hand ingen teoretiker. Jag förstår inte varför jag skriver om det gång efter annan när ingen verkar tro mig...

Men nog om det!
Nu ska jag lyssna på musik, dagdrömma lite, kanske läsa och sedan sova.
Och förhoppningsvis får jag en god natts sömn.
Jag känner verkligen att jag behöver det nu

Måndag

Jag fick en dålig start.
Sedan blev det betydligt (!) bättre.
Sedan lite sämre.
Sedan lite bättre.
Sedan sämre.
Men nu är det bättre.
Jag har varit som en enda jojo idag, känns det som, men det blev ju bra i slutändan vilket ändå räknas. Eller?

Jag hade problem med att somna i natt att jag somnade först kring halv sex. Eller rättare sagt; Jag hann inte komma in i "sömn-stadiet" innan jag hörde mammas väckarklocka. Som tur är snoozar hon inte och jag kunde somna snabbt efteråt, men det är aldrig kul att somna halv sex på morgonen. Jag vet att man ska ge upp efter 20 minuter och läsa, eller liknande, men jag läste precis innan jag gick och lade mig. Jag kunde inte ens ta till mig texten för att jag var så trött, så hur kan det vara en bra idé att fortsätta läsa?

I skolan har vi precis påbörjat ett grupparbete, så jag åkte in innan föreläsningen för att träffa de andra gruppmedlemmarna. Jag tänker mycket på det senaste grupparbetet vi gjorde. Vi var då fem personer -- en slutade innan arbetet var redovisat, vilket var synd då hon är så snäll, och tyvärr har jag förlorat kontakten med henne. C slutade också kort därpå, men henne har jag fortfarande kontakt med. H och M är mina två närmsta kurskamrater, och har blivit nära vänner till mig överhuvudtaget, precis som C.
Varför tänkte jag på dem idag då?
Just för att det var samma blandning av personer. Vi kom en bit på vägen, vi hann flumma ur totalt och vi skrattade i mängder... Med dessa två grupper i åtanke, med alla dessa människor i åtanke, måste jag erkänna att jag aldrig trivts så här pass mycket på universitetet tidigare.

Som jag sade blev min dag betydligt bättre där, men ni kan nog tänka er hur trött jag var. Jag åkte faktiskt hem innan föreläsningen (det sista jag ville göra var att gäspa som en galning framför föreläsaren), men jag fick sälskp en bra bit på vägen av A från gruppen. Helt ärligt tror jag att man får leta länge tills man hittar en härligare kille! Så nej, dagen var inte dålig än. Det kom först när jag kom hem och blev så trött att jag började frysa och må illa.
Efter ett par timmars sömn blev det bra.
Därefter var det tvätten som gällde.
Och nu sitter jag här och lyssnar på bra musik :)

Men hur har er start på veckan varit?

FlatStomachAppreciationDay

"FlatStomachAppreciationDay"
Det var någonting som var en trend på Twitter för ett par timmar sedan. En kille regerade på det och lade upp en bild (jag tror att den är googlad, men jag är inte helt säker) där det står "the definition of BEAUTIFUL does not require the word SKINNY". Reaktionerna på detta överraskade mig ganska så rejält.
"please stfu, stuff ur quotes up ur ass."
"you do realize flat stomach does not mean skinny"
"good thing 'flatstomachappreciationday' doesn't include the word 'skinny' x"
"so marry a fat bitch"

Ah, vilken tur vi har som lever i en grammatiskt hjärndöd värld. Att den är ytlig och utseendefixerande är ingen direkt nyhet då det pågått i alla tider. Visserligen har jag inte levt i alla tider, men jag vet hur det är att växa upp i den här tiden med de skönhetsideal som finns (inom Västvärlden), och jag vet att om man blir kallad fet är det någotning "man får ta". Om man däremot påpekar att man är vacker även om man har en mage rasar halva världen samman för att man gått för långt -- "hur kan man kritisera smala människor?"

Bilden jag skrev om...
Självklart har jag tappat bort källan, så jag kan inte länka, men jag vill ändå vara klar med att bilden INTE tillhör mig

Jag har skrivit om det här så pass många gånger att jag känner att det är er tur nu.
-Hur reagerar ni på den här Twitter-trenden?
-Hur reagerar ni på bilden?
-Hur reagerar ni på de reaktioner jag tog upp?

Dagens...

Dagens humör: Det har varit fram och tillbaka hela dagen, men över lag... Dåligt, tills nu på kvällen

Dagens mående: Fick världens huvudvärk tidigare idag; jag trodde nästan ett tag att jag fått migrän

Dagens borde: För en gångs skull borde jag inte plugga. Det gör jag nu. Däremot borde jag ta på mig min pyjamas

Dagens look: Det jag kunde hitta; jag har inte många rena plagg kvar nu

Dagens planer: Sova

Dagens fundering: I år är sista antagningsdatumet för universitet/högskola först i morgon eftersom att det är söndag idag, men vanligtvis är det den 15:e. Om det inte varit skottår, om den 15:e då hamnat på en lördag, hade man skjutit fram sista ansökningsdagen till den 17:e (vilket då skulle vara måndagen som kommer) eller hade den hamnat på den 14:e då det datumet ligger närme?
Kort sagt; Betyder det att jag för första gången tycker om skottår? Jag har haft ren panik över det här, nämligen -- tänk hur det varit om sista ansökningsdagen varit den 14:e istället...?

Dagens beroende: Lite (!!) härlig 90-tals musik :)

Dagens tråkigaste: Att jag inte kunde tvätta idag -- nu måste jag gå på skattjakt i min byrålåda efter kläder jag kan ha i morgon i skolan

Dagens överraskning: Att jag lyckades välta ner x antal saker från diskstället genom att bara tappa greppet om en skärbräda -- jag vet verkligen inte hur jag lyckades med det. Det roliga är att det hänt mig fler gånger än vad jag vågar erkänna

Musik

Är jag tråkig som babblar om musik?
Äh, vad kan jag säga? Jag lever för det. Jag önskar verkligen att jag vore musikalisk. Inte bara på alla sätt, men på något sätt. Vilket sätt som helst. Jag kan inte sjunga, jag kan inte spela något instrument och av någon dum anledning är jag helt oförmögen att lära mig. Visserligen kanske det har förändrats något sedan jag var 15. Nu kanske det finns hopp för mig, men det gör inte att jag kan sjunga.

Vill ni veta någonting roligt? Det var inte ens det jag skulle skriva om

Jag lyssnar knappt på "dagens" musik längre. Visst, det finns fortfarande bra band/artister som gör bra musik, men om man tänker helhetsmässigt kan jag inte sluta undra över vad som hände med den bra musiken.
Lady Gaga kom med någonting unikt med sin stil. Hon blev en stor hit (inte för att jag klagar), men det gjorde att andra artister följde hennes spår istället för att hitta en egen stil. Rihanna sade på Jonathan Ross Show att musikbranchen är en tävling där man ständigt försöker ta sig till toppen, och det säger en hel del; om man ständigt försöker ta sig till toppen blir ju den bästa vägen att följa den bästa. Problemet med det är att man alltid kommer ha någon som är bättre -- om man måste följa någon kan man inte se sig som bäst.
Men om allt är en tävling, varför kan man inte satsa på någonting unikt? Lady Gaga och Adele hör ändå till toppen inom popvärlden (varför Adele gör det förstår jag inte -- hon må vara underbar, men är hon inte mer soul än pop?) trots att de kör sin egen stil.

Återigen; det var inte riktigt det jag skulle skriva om, även om det tillhör ämnet lite mer.
Det finns väldigt få låtar som är bra idag, om man tittar helhetsmässigt. Om det beror på att man inte längre bryr sig om att söka en egen stil, och köra sitt eget race, vet jag inte, men jag vet att jag hör flera låtar som är alltför lika varandra.
Samtidigt kan jag inte sluta undra över om man helt enkelt blivit lat; att man satsar mer på att spela in "hitlåtar" än faktiskt bra låtar. Det senare tar lite längre tid att skriva och spela in än det förstnämnda -- för att få till en hitlåt behövs "bara" bakgrundsmusik med högt tempo och en tjatig refräng som sätter sig. Om det sedan ens kan klassas som musik i slutändan verkar inte spela någon roll.

Det här handlar inte bara om att det finns många låtar jag inte gillar. Jag gillar inte rap och jag håller mig så långt borta från hiphop som möjligt, men jag tänker inte sitta här och förneka att Eminem tillhör de främsta musikerna på jag-vet-inte-hur-länge.
Nej, det handlar mer om... Jag vet faktiskt inte, om jag ska vara helt ärlig. Jag önskar bara att folk kunde uppskatta bra musik på ett annat sätt; det verkar nämligen vara ett bra sätt att få musiker att satsa mer på sina låtar, att bidra med kvalitet, istället för att skriva låtar i tron om att man kommer långt (om jag hör den där låten där en tjej 'sjunger' "What da fuck" en gång till vet jag inte vad jag gör!!). Det dumma är att det inte ens är "i tron"; vissa kommer verkligen långt. Längre än vad de förtjänar, om ni frågar mig.

Reliving the 90s







Är det verkligen så konstigt att jag gillar 90-tals musik?
Vilka av dessa kommer ni ihåg/känner ni igen?

Lördag, snö och ett par kakor

Jag hade en tanke om att skriva tidigare idag.
Om inte på bloggen hade jag en tanke om att försöka sätta mig ner och skriva på en bok. Jag har redan ett projekt på G (ett som jag tror att jag kommer kunna bli riktigt stolt över), men jag har lagt den på hyllan tills jag har lite mer erfarenhet på nacken. Just idag har jag arbetat lite på en ny idé.
En ny idé jag fick för ett par månader sedan.
Berättelsen i sig kanske inte blir något vidare, men jag tror att det kan bli ett intressant koncept om jag ska vara ärlig :)
Men jag vidareutvecklade den idén. Det var åtminstone det som var tanken, men jag kom halvvägs. Jag kände mig så oinspirerad p.g.a. snön som vräkte ner. Jag tror aldrig jag hört talas om någonting liknande; det har snöat kring Stockholmsområdet och delar av Uppland, det var kanske 4 grader "varmt" som mest och samtidigt har personer nere i Malmö kunnat njuta av sol och värme på bortåt 20 grader på sina håll. Så nej, jag var inte glad, och det säger en del när det kommer från mig -- snöälskaren.

Det var så blött och slaskigt att jag inte kunde ta mig ut utan att bli blöt om fötterna. Det var i alla fall det jag var rädd för, men jag ska inte förneka att det var lite av en utmaning att ta mig till mataffären för att köpa ett par kakor (jag är under en hel del press nu; tro mig när jag säger att jag behöver kakor!!). Med bra musik i öronen blev det faktiskt härligt att komma ut. Just då sken solen igen, vilket var ett riktigt fint plus i kanten om ni frågar mig :)

Inspirerad har jag inte varit för fem öre.
Dåligt humör var jag på större delen av dagen tills jag såg ett par småbarn (kan inte ha varit mer än 2 år) med stora overaller som lekte i snön. Man kan inte sluta le när man ser så pass små barn i så pass tjocka plagg utan att le. Inte minst när de samtidigt går (av någon anledning finner jag någonting underbart i det) eller leker. Att jag innan tittat på en massa bilder från DamnYouAutoCorrect skadade inte heller. Åh, ni skulle ha sätt mig -- jag skrattade så mycket att jag dels inte kunde få ut ett ljud och dels började gråta.

Men nog om mig; Hur har er lördag varit?

Baby Animals



Om ni inte sitter och ler nu... :)
Klicka på bilderna för att komma till källan

Att leta jobb...

Jag tittar runt på Platsbanken på Arbetsförmedlingens hemsida.
Jag får veta att det finns ca 68 000 lediga jobb man kan söka bland.
Att det finns dryga 8 800 lediga jobb att söka till inom hela Stockholms län.
Tar man bort krav på körkort är man nere på minst 7 900; även efter att man sållat bort annonser med krav på körkort stöter man på annonser där man letar efter taxichaufförer. Jag vet inte hur det är för er del, men själv skulle jag inte vilja åka med en taxichaufför som inte hade körkort.
Men man kan ändå leka med tanken att det skulle finnas dryga 7 000 lediga jobb kvar att söka till.
Sedan är det fråga om utbildning.
Och tidigare erfarenheter.
Och där man med fördel söker kvinnor mellan antingen 22-35 år, eller 20-26 år. Jag klarar mig på det sistnämnda, men vill jag ens söka till en arbetsplats där man är så specifikt är ute efter kvinnor i 20-årsåldern?
Dessutom kan jag inte röra mig inom hela Stockholms län -- Nynäshamn och Södertälje skulle kunna funka om tiderna inte låg alltför tidigt på mornarna, men det blir betydligt krångligare om jag ska ta mig till Vaxholm eller Norrtälje varje dag.

"Det finns många jobb där ute"
Jag har fått höra det från så många, och jag är säker på att jag inte är den enda, men när det kommer till kritan... Stämmer det verkligen då? Jag själv är arbetslös, jag har flera (erfarna) kompisar som är det, och på nyheterna har man gått ut med ett par gånger att arbetslösheten bland unga är hög. Finns det verkligen så många jobb som man säger att det finns, eller letar jag bara på fel ställe? Om jag letar på fel ställe är det mer eller mindre kört då jag fått så många tips om att kika in på Platsbanken.

Jag vet inte hur det är med andra unga, men personligen är jag trött på att få antydan att jag är lat. Visst, det finns många jobb som inte dyker upp på Platsbanken, men det är dit man i första hand vänder sig till för att det tydigen ska vara det bästa. Vad ska man göra när man hittar en annons där man letar efter personer med tidigare erfarenhet och där det finns ett krav på referens för ett jobb som städare?
Jag tror att många unga -- inklusiva jag! -- behöver en spark i baken; behöver ha någon som säger åt en vad man ska göra.
"Nu går du dit och frågar om det finns jobb!"
Det var en person som, mer eller mindre, sade det till mig för ett par månader sedan, och jag blev inspirerad. Tills han sade "Lämna in ditt CV". Namnet fyller trots allt bara ut ett CV så mycket...
Det sista man behöver är ett "Det är bara att göra", för det är inte bara att göra. Visst, man gör det mer komplicerat för sig än vad det behöver vara, men det betyder inte att det är lätt. Ni som har erfarenhet sedan tidigare har det betydligt lättare att hitta jobb. Inte minst ni som har flera års erfarenheter, och inte heller ni som har erfarenheter från flera olika områden.

Till er som gillar att säga "Det är bara att göra"; Det är mer av ett hån än faktiskt hjälp, och hån är inte direkt någonting man behöver i det här läget.

Cheer me up before you go, go



Alla hittade hos Parentsshouldnttext

Mitt största misslyckande

Jag trodde inte att jag skulle säga det här, men jag har verkligen misslyckats med mig själv.
Det är så många som ser mig mer som en teoretiker än någonting annat. "Titta bara på din utbildning" har jag fått höra. Okej, tar man en titt på min utbildning har vi juridik på gymnasiet, och sedan litteraturvetenskap, genusvetenskap och sociologi på universitetet.
Mina favoritämnen från juridiken var miljöjuridik och Mänskliga rättigheter. Vad säger det om mig?
Litteraturvetenskapen då? Tja, jag har alltid gillat böcker.
Genusvetenskap och sociologi... Tja, vad kan jag säga? Jag är intresserad av människor och samhälle. Jag skulle ha läst psykologi också om jag hunnit.

Så vad säger allt detta om mig? Att jag är intresserade av människor/samhällen, att jag bryr mig om dessa, att jag värnar om miljön (okej, jag försöker -- man kan knappast säga att jag värnar om den när jag sitter vid datorn) och att jag gillar böcker. Vet ni varför jag gillar böcker; gillar att läsa? Jag älskar hur författare använder/har använt ord och uttryck för att beskriva stunder, känslor... Jag har alltid var fascinerad av ord och dess betydelse, och att de kan ha olika betydelser för olika människor. Ord kan säga så mycket samtidigt som de knappt säger någonting. I många fall säger de mer genom att inte säga någonting alls.
Jag kan inte säga att det sista jag är, är teoretiker, för jag finner många teorier inom många områden intressanta, men bara för att jag har ett teoretiskt intresse betyder det inte att det är den jag är. Det sista jag vill göra är att befinna mig på ett kontor.
Eller ett bås.
Om man känner mig det minsta vet man det.
Det var åtminstone det jag trodde, men med tanke på att så många kan se mig i ett kontor... Hur kan jag påstå att jag lyckats? Om jag inte lyckats visa mig själv -- visa vem jag är -- hur kan jag påstå att jag lyckats med någonting annat?

Ett par funderingar...

-Är det bara jag som finner en viss ironi att det är "bättre" att vara vit (jag vet inte hur det är i Sverige, men i många länder förekommer det indirekt diskriminering gentemot "icke-vita", för att inte nämna den direkta rasismen) samtidigt som choklad ska vara så mörk som möjligt för att ses som fin?

-Det finns ett talesätt som säger att man är en anka om man ser ut som en, går som en och kvackar som en. Betyder det att jag är en anka?

-Är det bara jag som tycker att tår ser riktigt konstiga ut? Inte minst lilltån...

-Hur fixar man hem hö utan att göra inbrott på ett stall? (Jag har redan nu en idé om vad jag vill klä ut mig som till nästa Halloween)

-Vad gör man när man är täckt av tatueringar och är sugen på att skaffa en till?

-Varför får jag svar som "Nej, du ser bra ut" när jag säger att jag gått upp lite i vikt? Vem har sagt att jag är ful? Inte jag i alla fall? Vadå, är jag ful? Varför skulle man säga att jag ser bra ut om jag inte sagt att jag är ful om den personen inte tycker att jag är ful?

-Blev det där en konstigt formulerad fråga? Japp, det är det. Tänk er nu hur det skulle se ut med ett par kommatecken. Japp, det skulle vara lättare att läsa. Vad vill jag säga med det? ANVÄND KOMMATECKEN OCH PUNKT!

-Bör man vara orolig över att "grammatik" inte finns inlagt i T9? Det gjorde det i alla fall inte i min telefon...

-Om drömmar återspeglar det man varit med om tidigare under dagen måste jag kolla upp min hjärna -- jag har inget minne av att jag någonsin behövt dränka mitt barn i tron om att rädda denne... (Japp, det är den värsta mardrömmen jag någonsin drömt)

-Hur många språk finns det i världen, egentligen?

-Vem var det som vann Idol 2006?

Torsdag

Det var skönt att komma i väg till skolan idag, tro det eller ej.
Mindre skönt var det när jag kom hem. Inte minst nu på kvällen då jag råkade somna för en dryg halvtimme, men skönt var det att komma iväg. Det blir så tröttsamt att bara vara hemma dag ut och dag in, oavsett om det bara är ett par dagar eller flera. Men jag är på bättringsvägen, i alla fall. Återigen; Jag låtsas som att det är någonting som är intressant.

Men det är inte det som gnager mig.
Jag har haft svårt att sova de senaste dagarna. Dels har jag haft problem med att somna, dels har jag haft problem med att komma in i djupsömn vilket lämnat mig trött hela dagar. Anledningen är att den sista ansökningsdagen för universitet/högskola närmar sig, och jag har ingen aning om vad jag ska göra!
Jag kan inte hålla på som jag gjort nu; att bara välja enstaka kurser och försöka finna någonting jag gillar. Uppenbarligen kan jag inte göra det. Så istället måste jag välja program. Men vad i helvete ska man välja! Det finns inget som får mig att känna "Åh, det här vill jag hålla på med". Det jag blir lämnad med är jobb.
Jobb.
Vi vet alla att det finns så många arbetsgivare där ute som desperat letar efter 20-åringar som aldrig jobbat tidigare. I det här läget spelar det ingen roll vad man har för utbildning. Det är ett par stycken som sagt att jag har bra utbildning på nacken som jag kan tillgodose, men hur då? Det jag har är en gymnasieutbildning, vilket inte direkt ger mig jobb på företag, och tyvärr är det fel typ av gymnasieutbildning då man inte letar efter personer som vet hur man läser en bok. För det är det jag har lärt mig när det kommer till kritan -- hur man pluggar. Det är även många som säger att jag ska vända mig till Arbetsförmedlingen, men kommer det verkligen hjälpa? Jag är fortfarande oerfaren, har fel typ av utbildning och det finns mer än 3 personer som är inskrivna utan att ha fått jobb.

Så vad ska jag göra? Söka till ett program jag inom ett område jag inte vill arbeta inom, även om det är kul att lära sig någonting nytt, eller ska jag mötas av arbetslöshet och leva i en förnekelse om att det kommer att lösa sig?

När jag blir uttråkad...




...kan det här hända.
Jag vet inte vad som hänt mig; jag brukade vara bättre på att få ögonen jämna, menmen...

Hmm...?

Ni vet när man egentligen ska plugga, men fastnar någonstans på vägen med huvudvärk och idéer till hur man ska inreda om sin balkong? Det senare slog mig visserligen för bara en halvtimme sedan, men huvudvärken är ihärdig. Jag har inte tagit någon huvudvärkstablett, men samtidigt har de inte hjälpt vidare mycket de senaste dagarna. Visst, huvudvärken har försvunnit, men jag har blivit trött och seg istället. Jag känner mig redan trött och seg, och jag tycker att det är bra onödigt att bre på det.

Helt ärligt vet jag inte vad som fick mig att tänka på balkongen. Jag stod framför spegeln i badrummet för att försöka fixa till håret när tanken slog mig. Jag önskar att jag hade en bild på hur den ser ut nu just för att jag så gärna vill berätta vad jag har i åtanke. Japp, jag låtsas som att ni är intresserade av det, att det är sådant ni vill veta och att det är någonting jag kan göra utan att behöva fråga mamma eller hyresvärden (eller vad man nu vill kalla det).

Balkongen är riktigt tråkig; grått betonggolv, två vita väggar samt en ljusgrå vägg. Utöver det har vi två korgstolar, ett litet träbord, en bänk med (på somrarna) blommor och lite övriga saker på och ett gäng krukor i ett hörn. Just de vita väggarna vill jag inte göra någonting åt; inte minst med tanke på att man inte kan göra så mycket med en av dessa väggar förutom att måla om den vit. Den gråa väggen vill jag dock täcka över med en träfasad av mörkt träslag (valnöt eller ek, kanske). Jag älskar att skapa kontraster -- just i mindre utrymmen har jag upplevt att kontraster ger en mer öppen känsla. Många ljusa färger på varandra kan ge samma känsla, men dessa ska i sådana fall hållas till större utrymmen (såsom vardagsrum) för att det inte ska bli för kliniskt. Tro mig, jag vet efter att ha spenderat 6 år i ett litet rum med vita väggar och vita möbler.
Nemen, som jag sade, kontraster! Därför vill jag lägga träplattor på golvet. Syrran tipsade om plattor man själv kan lägga ut som ett pussel. Om det finns sådana i björk eller bok skulle jag bli riktigt glad :)
Bänken med pryttlet på är fint. Inte minst när vi planterat blommor där. Det enda problemet är vad man ska göra av krukorna, men det får man lista ut på ett eller annat sätt (det måste göras i vilket fall som helst). Stolarna är i riktigt bra skick, så de ska inte bort. Bordet däremot... Det är inte i bra skick, men det är inte i sådant pass dåligt skick att man behöver göra sig av med det. Fast jag måste medge att jag gärna skulle vilja ersätta det bordet med någonting mindre.
Och runt.
Jag och mamma köpte en matta att ha på balkongen i somras som man skulle kunna lägga ut där. I nuläget går det inte då betonggolvet är skrovligt och strävt. Mattan skulle gå sönder om man lade ut den nu.

Det blir alldeles för mycket text nu, och jag vill gärna slänga upp bilder (jag kan försöka ta några bilder på balkongen när solen kommer fram), men ni kanske kan visualisera redan nu.

Vad tror ni?
Skulle slutresultatet bli bra om jag inredde balkongen utefter eget huvud?

Den stereotypa rollen

Jag är kort, mörkhårig, har olivfärgad hudton (dock blek) och grönögd.
Ska det betyda att jag inte är svensk?
Jag är tatuerad och lyssnar främst på rock.
Ska det betyda att jag inte är snäll och ömsint?
Jag läser en del (tyvärr inte lika mycket nu då det är så mycket som ska läsas till skolan) och jag spenderar en hel del tid för mig själv.
Ska det betyda att jag inte har något liv.
Jag älskar matte och jag gillar att läsa teoretiska texter av olika slag.
Ska det betyda att jag inte har en estetisk sida?
Jag är smart.
Ska det betyda att jag inte borde syssla med någonting annat än kontorsarbete?
Jag bloggar.
Ska det betyda att jag är fjortis?
Ska det verkligen vara så svårt att kunna vara sig själv?

Jag är så trött på vissa fördomar. Visst, det händer att det blir lite kul när andra blir överraskade över den jag är som person då de byggt en sådan stark bild om att jag är någon annan, men det är också det som är jobbigt. Jag tycker inte att det är kul när andra frågar var jag kommer från. Jag är född i Sverige och jag talar svenska -- kan inte det tala för att jag är svensk?
När det gäller tatueringarna och läppiercingen... Man skulle kunna tro att det är så många som är piercade och tatuerade, men det händer fortfarande att man stöter på fördomar. Å ena sidan finns det många som inte bryr sig, och många som tycker om det, men å andra sidan finns det personer som -- främst under sommaren -- ser mina tatueringar och tittar på dem med avsky. Mina värsta minnen med tatueringarna är 1) en kvinna som spände hela sin kropp när hon såg de tatueringar jag har på foten/benet och höll sig spänd när hon gick förbi mig trots att jag log åt henne och 2) när en person antydde att jag förstör min kropp genom att tatuera mig. Det är också någonting jag stört mig på under en ängre tid -- kommentarerna kring dem. Visst, jag har ett gäng tatueringar, och jag är inte klar på långa vägar, men alla är väl genomtänkta! Dessutom försöker jag inte göra mig snyggare eller försöka dra till mig mer uppmärksamhet genom att tatuera mig -- det är ett sätt för mig att uttrycka mig själv.

Jag läser en del, och spenderar mycket tid framför datorn.
Jag ska inte förneka det, och jag tycker själv att det sistnämnda är något sorgligt, men det handlar inte om att jag inte har något liv. Jag är inte för mig själv för att jag inte har något liv.
Det är någonting jag själv valt.
Tja, det där med datorn är någonting jag kan ge upp, men samtidigt har jag svårt att leva på det sätt som många i min omgivning gör. Det är så många som håller sig sysselsatta enbart för sakens skull. Jag vet inte hur många gånger jag hört "Jag orkar egentligen inte göra det här, men vad annars ska man göra?". Jag gör det motsatta; "Jag orkar inte göra det där, så jag stannar hemma". Anledningen till att jag stannar hemma ofta är för att många väljer att dra ut på krogen varje helg. Visst, jag gillar att ta ett par öl tillsammans med mina kompisar, men det är inte alltid jag har råd och dessutom är det inget jag orkar göra varje helg. Dessutom är jag inte den typen av person överhuvudtaget -- jag älskar att vara med mina vänner lika mycket som jag älskar att vara för mig själv. Helt ärligt förstår jag inte varför så många tar illa vid av det; Vad är bäst, när det kommer till kritan? Att jag trivs eller att jag krystar fram någonting bara för sakens skull, bara för att kunna säga "Hej, jag har ett liv"?

Just de två kommande punkterna hör samman...
Jag har fått höra att jag kan bli vad jag vill för att jag är så pass smart, men när det kommer till frågan om vad jag i själva verket vill bli får jag helt andra reaktioner. Jag kan inte tänka mig något annat yrke för mig än där jag inte får chansen att uttrycka mig estetiskt oavsett om det är via författarskap, (amatör)fotografi eller skådespel. Jag kan inte tänka mig att ha ett jobb där allt går efter rutin, men det är väl det jag får räkna med i framtiden då jag inte påvisat estetiska sidor tidigare och då jag är så pass smart som jag är.
"Du kan bli vad du vill".
Nej, tydligen får jag inte det. I alla fall inte utan att höra invändningar som att jag aldrig kommer att klara av att försörja mig på det.
Det roliga är att jag alltid påvisat estetiska sidor. Redan under högstadiet skrev jag mängder under svenskalektionerna när vi hade "brainstorming" (vi skulle skriva sådant som flög oss in under bara ett par minuter). Jag kommer till och med ihåg att jag skrev att jag började få kramp i handen, och när jag fick tillbaka texten från läraren hade hon kommenterat att jag skrev mycket. Inte nog med att det var mycket; det blev även bra i slutändan. Det fortsatte under resten av högstadietiden och in på gymnasiet. Jag behövde aldrig anstränga mig särskilt mycket på skrivuppgifterna i vare sig svenska, engelska eller franska. Jag fick ett solklart MVG på en uppsats jag skrev på två timmar, samtidigt som jag tittade på TV. Till och med min historielärare påpekade att jag skrev mycket och bra. Det borde inte vara en överraskning att jag kan se mig själv som författare.
Det är inte heller så konstigt att jag vill fortsätta fotografera. Jag brukade alltid vilja låna min pappas kamera för att ta bilder, och en av de presenter jag blev gladast över som liten vad just en egen kamera. När kameran gick sönder blev jag allt annat än glad, och det dröjde ett tag innan jag fick en mobil med inbyggd kamera. Hur har det inte sett ut sedan dess? Två digitalkameror och en ny mobil med en bättre kamera senare sitter jag nu med min systemkamera och tre olika objektiv.
Och skådespelet?
Jag älskade att sätta upp "mini-shower" för främst pappa och mormor när jag var yngre. Det kunde handla om "mini-pjäser" och uppträdande där jag mimade till musik (till mitt försvar var jag fem år). Jag har alltid älskat att dansa till musik, och många gånger när jag lekte med kompisar skulle jag alltid vara en karaktär som stod på scen. Nu har suget efter uppmärksamhet avslagit, men när jag blickar tillbaka kan jag inte sluta känna att jag föddes för att vara på scen. Att jag senare drabbades av scenskräck är en annan femma, men jag var förmögen att framträda på scen när vi ställde upp pjäser i skolan. Just som nioåring fick jag vara med i en pjäs där vi använde oss av stolpmanus, och jag har aldrig upplevt det som lättare att tala inför publik. Orden kom av sig självt, och detta trots att vi inte hade ett fast, nedskrivet manus.

Och bloggandet då?
Tja, efter att ha skrivit allt det här har jag svårt att se mig själv som fjortis, men tyvärr är det så vissa ser mig.
Bara för att jag bloggar. Man tänker inte på att jag är den jag är; om jag inte är fjortis i det verkliga livet kan jag knappast vara det inom bloggvärlden.

Vad vill jag säga med det här?
Vi tror oss veta så mycket genom att bara ta en titt på en person, och det gör oss nästintill ovilliga att lära känna varandra.
Jag har allt annat än ett "typiskt svenskt" utseende, men jag är född i Sverige liksom mina föräldrar, deras föräldar och deras föräldrar.
Jag är tatuerad och lyssnar på rock, men jag är allt annat än hård, sur och agressiv.
Jag läser en del och spenderar mycket tid för mig själv, men det är för att jag trivs med mitt eget sällskap.
Jag är smart och jag gillar mycket som är teoretisk, såsom matte, men det betyder inte att jag inte har estetiska sidor. Bara för att mina "smarta" sidor framträder mer tydligt än mina estetiska betyder det inte att de inte finns, och inte heller att de aldrig funnits.
Jag bloggar.
Men det är inget som kan göra mig till fjortis då jag inte är fjortis.

Sveriges vanligaste födelsedag?

Jag har hört olika; att den vanligaste födelsedagen i Sverige infaller antingen den 10:e eller 15:e april.
Det spelar ingen större roll för min egen del; jag känner ingen som fyller år någon av dessa dagar. Är det jag som har för få vänner, eller har man räknat fel någonstans?
Okej, vi skippar den frågan -- jag är trots allt inte den mest populära tjejen, om man säger så.

Hur har ni det idag?
Själv kan jag inte säga att jag mår bra; jag har varit hängig de senaste dagarna, men just idag är det värre. Jag har inte gjort mycket annat än att sova, och det är den enda jag vill göra -- fortsätta sova. Det och äta en massa glass. För att det är så gott.
Tanken var att jag skulle ta mig lite tid till att plugga, men istället har jag försökt leta upp recept på vegetariska maträtter i fransk stil. Vet ni hur svårt det är? I Frankrike äter man mycket fisk och skaldjur. Om man inte äter det äter man lamm och oxkött. Men jag tror att jag hittat ett par recept som jag ska försöka mig på. Tyvärr blir det ett par vänner som blir försökskaninerna, men då har jag i alla fall personer som garanterat äter det jag lagat. Om de gillar det eller inte är en annan femma.

Är ni nyfikna på vad jag ska göra?
Äh, vi låtsas att ni är det; Jag och ett par kompisar från kursen hade tänkt göra en "halv-åtta-hos-mig-grej" där vi alla ses hos en person som ska stå för maten. Vi har bestämt oss för att ses en gång i månaden för att göra det här, och jag paxade maj för flera månader sedan (maj är trots allt min favoritmånad). Som redan gissat hade jag tänkt mig någonting i fransk stil. Men jag är lite intresserad av att testa på indiskt också.
Eller ska jag satsa på någonting marockanskt?
Helvete, nu blev det svårt igen

Den religiösa debatten fortsätter...

Jag måste erkänna att jag verkligen gillar "Betnér Direkt" -- just nu håller man på att diskutera kristendomen, och de skillnader som finns mellan kristendomen och islam.
Det här är sådant som jag tycker är intressant (har jag nämnt att jag är lite av en nörd?), men samtidigt måste jag säga att de skillnader man tar upp är... Det är fel att säga "oväsentliga", så dessa är av betydelse bland vissa, men en del av mig vill skrika ut "Vem i helvete bryr sig!?". Att man försöker finna skillnader mellan religionerna är inte direkt någonting som "suddar ut" fördomar. Om något använder man skillnader som ursäkt till att förakta, för att påpeka hur olik den ena tron är den andra, men när det kommer till kritan handlar det väl ändå om att sprida kärlek. Det låter banalt, jag vet, men är det inte så? Kristendomen tror på att sprida kärlek, inte minst då Jesus sträckte ut en hjälpande hand till de behövande.
Den islamska tron vill samma sak, och det ser man i Muhammeds fredliga natur gentemot kvinnor.
De tio budorden som nämns i Gamla Testamentet förbjuder falskt vittnesbörd (lögn), trohet, mord, stöld samt att man ska respektera föräldrar och lärare.
Så vad spelar det för roll vilken religion man tillhör om kärlek och respekt är någonting centralt? Ska det ens behöva spela någon roll om man är religiös eller inte?

Vad jag inte förstår heller är att det krävs vissa "kriterier" för att ens kunna vara religiös, förutom tron på Gud.
Jag är själv inte religiös, men jag gillar många av Bibeltexterna. Saken är bara att man bör (!) läsa texterna med en nypa salt istället för att allvarligt talat tro att Maria blev gravid utan sexuella handlingar eller att Jesus vaknade tre dagar efter sin död. Utan huvudvärk.
Om det nu skulle vara sant kan man slopa allt som har med medicin att göra, och även börja tänka tanken om att man tillber en zombie. Antingen är det det eller så blev han lämnad i en grotta av sina kompisar efter ett par barrundor.

Jag ser inte mig själv som religiös, men jag tror på en högre makt som kan ses som gudomlig; det finns trots allt saker i världen man inte kan förklara med hjälp av vetenskap. Men jag har inte rätt att kalla mig religiös då jag inte tror att Jesus återuppstod från de döda. Det finns bevis för att han funnits, men som jag sade måste man läsa de bibliska texterna med en nypa salt. Kan det inte vara så att han inte dog då minnet av honom levde vidare? Man är trots allt inte död förrän minnet är det.
När det gäller Jungfru Maria...
Tja, vad kan man säga? En kvinna som blev gravid utan sex, klarade av graviditeten utan att bli känslig för upphetsning, klarade av att inte ha sex trots att Josef fanns vid hennes sida... Om det är sant skulle det innebära att Jesus tog hennes oskuld. På ett väldigt okonventionellt sätt, visserligen, men det är någonting värt att tänka på.

Det roliga med religion är att man måste slänga bort sådant som har med sunt förnuft att göra för att kunna ses som religiös. Med det i åtanke; Är det verkligen så konstigt att det finns religiösa fundamentalister?

Out for a walk



Till er som säger att våren inte är här; Ja, det är kallt, och visst det har snöat lite till och från här kring Stockholm, men man kan knappast påstå att det är vinter. Inte när dessa blommor börjar ploppa fram. För att fatta mig kort kan jag bara säga att när ni själva väljer att bortse från vårtecknen väljer ni själva att vara negativa. Om det är någonting jag inte orkar med, är det negativitet! Det är en sak att klaga över att det snöat, för det brukar jag göra (det ska trots allt inte snöa i april), men det är en annan sak att se snön och klaga över att det är vinter när det inte är det.

Om ni väljer er egen negativitet får ni behålla den för er själva, för ni drar ner resten av oss

Påskdagen

Påskhelgen börjar närma sig sitt slut, och jag har fortfarande inte rensat ut bland kläder.
Förhoppningsvis hinner jag med det i morgon; om jag inte gör det i morgon kommer jag inte göra det innan sommaren. Tro mig, jag kommer skylla på att jag inte har tid p.g.a. skolan. Visserligen tror jag inte heller att jag skulle få någon tid över.

Jag ska inte gå in alltför mycket på vad jag haft för mig idag -- jag träffade inte den lilla släkt som bor här i Stockholmstrakterna igår, så det blev av idag. Vi fick god mat följt av en god kladdkaka som mormor stod för. Efter att ha kommit hem...tja, jag gjorde inte så mycket. Jag bestämde mig dock för att ta en promenad på kvällen. Det må låta konstigt med tanke på hur kallt (snarare rått) det varit ute idag, men det blev mildare under kvällen och jag kunde gå ut utan att frysa. Trodde jag. Jag insåg inte hur kallt det var förrän jag kom hem; då mina läppar började svälla upp.

Japp, det var min dag, det. Värt att minnas, men inte tillräckligt för att kunna skapa en historia kring det. Otroligt nog är det några av mina favoritminnen :)
Den senaste timmen har jag faktiskt tittat runt på kläder på Internet. Jag hittar inte mycket jag gillar, men det jag sett på Carling's hemsida... En del av de plaggen gillar jag verkligen. Det är främst toppar och jackor jag gillar... Okej, det är det enda jag egentligen tittat på. Jag vill gärna titta på klänningar, men det finns knappt några som passar min kroppstyp. Än mindre som jag gillar. Jag vet att jag inte borde vara kräsen med klänningar då få passar mig, men samtidigt tar det emot att bära svarta/mörka klänningar under sommaren. Dels blir det riktigt varmt (!), men främst handlar sommaren om färger.

Nej, jag ska sluta tycka synd om mig själv!
Plötsligt känner jag mig väldigt sysslolös

Citron cupcake med chokladfrosting



Vill ni veta en sak om bilden?
Den där är den "fulaste" capcaken av de alla

Citron cupcake med chokladfrosting
Frostingen (just den här frostingen är riktigt söt, innehåller mängder med socker, så den är egentligen inte att rekommendera -- men det var de ingredienser jag hade hemma)

3-4 dl floursocker
½ dl flytande margaring alternativt 50 g smör
1 dl socker
2 msk vaniljsocker
3½ msk kakao
1-1½ dl mjölk

1. Börja med att sikta floursockret med hjälp av en sil för att undvika klumpar

2. Smält smöret i en kastrul, och se till att det inte börjar koka!
När det smält rör du ner sockret, vaniljsockret, kakaon och mjölken. Ta bort kastrullen från plattan när du ser att sockret börjar smälta.

3. Häll i floursockret, rör om tills det ser ut som en slät smet. Smaka, och tillsätt lite kakao om det skulle vara för sött. Ställ in i kylskåpet och låt svalna.

Fotnot: Om du tar bort floursockret har du en smarrig chokladsås för ca 5 personer som kan serveras även som varm (rekommenderas!) :)

Muffinsarna

1 dl flytande margarin
1½ dl socker
2 ägg
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
½ dl mjölk
Citronsaft+rivet citron skal från en halv citron

1. Sätt ugnen på 175 grader

2. Vispa margarinet och sockret poröst. Tillsätt därefter ett ägg i taget, och vispa

3. Rör ihop de torra ingredienserna (mjöl+bakpulver+vaniljsocker) i en separat skål. Vispa sedan ner dessa i "äggsmeten"

4. Tillsätt citronen och det rivna citronskalet.

5. Häll smeten i muffinsformar och grädda mitt i ugnen i 20 minuter

6. Låt svalna i 10-15 minuter innan du brer över frostingen. Denna frosting är inte krämig, så det kan gå dåligt om man försöker spritsa den över muffinsarna.

Kvällens middag


Min egna skagenröra

Räkor med ägg som jag, till er stora lättnad, inte värpt

Ugnstekt lax med stekt purjolök, finhackad gullök och krossade vitlöksklyftor

Bara vanliga köttbullar och korvar från ICA. Tro mig, om jag hade haft tid och ork hade jag gjort egna köttbullar :)

Skagenröran
ca 100-150 g skalade räkor
¾ dl majonnäs
½ dl gräddfil
Dill
Salt
Vitpeppar
Muskotnöt
Citronsaft

1. Börja med att finhacka räkorna. Tillsätt sedan majonnäs och gräddfil i en skål/bunke och rör om. Smaka av för att se om det behövs mer majonnäs eller gräddfil (detta är något du själv avgör -- känns det för syrligt är det bara att tillsätta lite majonnäs, och är majonnässmaken för starkt tillsätter man bara lite mer gräddfil). Tillsätt dill

2. Smaksätt genom att krydda med salt, vitpeppar, riven muskotnöt (om du så vill) samt citronsaft (inte mer än ett par droppar för en friskare smak)

Den ugnstekta laxen
½ purjolök
1 gullök
3-4 krossade vitlöksklyftor
Citronsaft från en halv citron
Lax
Salt
Vitpeppar
Svartpeppar
Citronpeppar
Muskotnöt
Olivolja

1. Sätt ugnen på 225 grader

2. Ta fram laxbitarna, och skär dem i mindre bitar om så behövs.
Krydda båda sidor av laxen med vitpeppar, svartpeppar och citronpeppar. Om citronpepparn inte skulle vara utblandad med salt, tillsätter du även det. Glöm inte att gnugga in kryddorna i fisken

3. Lägg laxen i en ugnsäker form, och tillaga mitt i ugnen i 20 minuter

4. Hacka purjolöken och finhacka gullöken, och glöm inte bort att skölja av dem!
Krossa vitlöksklyftorna och blanda ihop allt.

5. Häll flytande margarin i en stekpanna. Häll sedan i "lökblandningen" i pannan när smöret börjat smälta, och stek på medelvärme.

6. När löken börjat få färg, och när purjolöken börjat bli mjuk, kryddar du med salt, vitpeppar och eventuellt lite riven muskotnöt. Rör runt och tillsätt citronsaften.

7. Lägg ut löken på ett fat och toppa med lite olivolja. När laxen har tillagats är det bara att lägga på bitarna, såsom på bilden :)

Låter något av detta krångligt?
Jag hoppas inte det, men om så är fallet är det bara att höra av er. Hör gärna av er om ni någon gång bestämmer er för att testa på det här -- berätta gärna hur det gick!

Påskafton

För det första: Glad påsk på er alla!
För det andra. Det här måste tillhöra en av de bästa påskarna på ett bra tag. Visserligen träffade jag inte släkten idag, men det blir av i morgon så jag har utrymme att bara tänka på mig själv nu ;)
Nej, men det som gjort dagen så bra... Tja, vad har gjort den dålig?
Visst, det har varit lite kyligt här hemma, men solen har legat på, himlen har varit blå hela dagen och solen har fortfarande inte gått ner än! Utöver det hann jag ta mig till blomsteraffären innan de stängde. Jag köpte där blommor som jag planterade på pappas grav (det var inga bra blommor -- de kommer dö när som helst p.g.a. kylan -- men de gav färg till graven, vilket för mig är det viktigaste), och därefter var det bara att svänga förbi mataffären för att handla.

Japp, det var jag som fick stå för årets påskmiddag. Som jag sade träffade jag inte släkten, och jag lagade mat till bara mig själv och mamma, men jisses vad gott det blev! Jag har tagit ett par bilder som jag hoppas på kunna slänga upp lite senare (tillsammans med ett par recept), men jag kokade upp potatis, stekte köttbullar med korv... Bara det låter riktigt tråkigt, men utöver det gjorde jag min skagenröra och jag ungstekte ett par laxbitar som jag sedan lade på en "bädd" bestående av purjolök, finhackad gullök, krossad vitlök och citronsaft som jag stekte på innan jag toppade det med lite olivolja. Det må inte låta gott, men tro mig när jag säger att det var det! :)

Just nu tar jag en liten vila från allt.
Okej, det är inte helt sant -- jag håller på att förbereda en frosting då jag ska ställa mig och göra citroncupcakes lite senare. Jag vet inte hur länge sedan det var jag bakade senast, men det ska banne mig bli kul/skönt att göra det igen.

Hur har ni haft det idag?

Suck och stön

På många plan har det här inte varit en bra dag.
Det hade kunnat gå bättre med städningen. Jag och mamma hjälptes åt, men vi hamnade i vägen för varandra. Det är lätt hänt -- inte minst när vi inte är vana att städa tillsammans -- men det är klart att det blir frustrerande då man bara vill bli klar med allt. Vi båda känner oss lite halvt vissna (mamma mer än jag), och det gjorde inte saken bättre.
Samtidigt ska jag säga att det är skönt att ha det gjort. Jag kunde fixa en del i mitt rum; jag rensade ut min bokhylla på gamla böcker och lade till ett par nya från pappas gamla bokhylla som jag ska försöka ta mig igenom en vacker dag. Jag ska se över om det finns mer böcker jag kan plocka ut från hyllan. Jag har kvar ett par ungdomsböcker jag läste innan tonåren (jisses -- de böckerna har jag haft i nästan 9 år), som jag inte läst på år och dar, men det tar emot att göra sig av med dem då jag gillade dem så mycket.

Men nog om det.
Morgondagen kommer också att spenderas med att städa då vi inte avslutade allt idag. Roligare påskafton kunde man kanske ha haft, men samtidigt får man inte glömma bort att stunder är vad man gör dem till -- städning må inte vara det roligaste, men dålig attityd kring det hela gör det hela värre. Eller vad säger ni? ;)
Äh, så länge jag kan rensa ut bland mina kläder blir jag glad -- jag hade hoppats på att hinna med det idag, men är man lat så är man.

Så, städningen var kanske inte den roligaste.
Snön var dock ännu värre.
Jag bestämde mig för flera veckor sedan att inte klaga över snön så länge den inte kom under påsk. Tja, nu är påskhelgen här, och det har snöat nästan hela dagen. Och mer kommer att komma! Nej, det är ju inte såhär det ska vara -- på påsk, och under hela påskhelgen, ska det vara fint väder och värme. Jag brukar inte klaga över snö, men när det snöar i april tycker jag ändå att man har rätt att klaga lite. Om man inte befinner sig på Nord-/Sydpolen.

Egentligen var det bara det som gjort min dag dålig.
Jag har haft en bra dag på många andra sätt, men snön drog verkligen ner det.
Det sög lite, om jag får säga det själv...

Fem sanningar om mig själv

1. Jag är förmodligen den enda tjejen som gillar tarantlar.
Jag vet inte vad det är med mig, men jag finner verkligen vissa spindelarter söta, och tarantlar är ju för härligt lurviga :)
Det är synd att jag aldrig fått möjligheten att hålla i en -- det skulle vara galet häftigt!!

2. Jag har egentligen ingenting emot att bli kallad fet, vilket jag också måste vara ensam tjej om att tycka.
Det beror dock på vem som säger det, i vilket sammanhang och hur. En person sade en gång till mig "Jag kan i alla fall gå utan att det skvalpar" och det fick mig att tända till.
Men annars orkar jag inte bry mig om sådant. Dels för att jag (nu) vet att jag inte är fet, men dels också för att jag har kommit att gilla mina kurvor. Jag befinner mig inte i någon hälsorisk gällande min vikt, så varför ska jag gå ner i vikt? Jag tänker inte orsaka mig själv några som helst skador, fysiska som psykiska. Framför allt inte när det tog mig ett bra tag innan jag kom ut ur den s**ten.

3. ...om man däremot kallar mig korkad, ansvarslös och/eller normal har man gått över gränsen!

4. Jag har en smilgrop på min vänstra kind (höger för er, om ni skulle anteckna) som jag först fick reda på att jag hade när jag var 17. Den var väldigt (!) "non-distinct" och det är först under senare år som den blivit alltmer tydlig. Just med tanke på hur mycket jag gillar smilgropar kan ni tänka er hur glad jag blir varje gång jag ser den i spegeln. Jag må inte ha det sötaste/vackraste ansiktet, men den där smilgropen får mig att känna mig bra :)

5. Jag älskar sarkasm, och jag är ofta sarkastisk själv, även om jag dragit ner på det då några tagit illa vid.
Det bästa "sarkasm-minnet" jag har var när jag svarade i hemtelefonen och jag fick frågan om jag var hemma. Ni kan själva tänka ut vad jag svarade på det... :p

Kritiserad för mig

Någonting som jag finner som mina största styrkor (säger man ens så?) är min integritet och min benägenhet att uttrycka min åsikt oavsett om folk gillar det jag säger eller inte. Jag försöker vara varsam, och jag försöker förklara så gott det går för hur jag menar, men jag går inte halvvägs med mina åsikter. Jag är villig att kompromissa och att ta till mig det andra säger (om det inte är ren s**t), men åsikter har jag. Det har jag gott om.
Jag ser detta som en av mina starkare egenskaper just för att... Jag vet inte hur jag ska förklara det, men det känns bra att kunna tänka fritt. Rättare sagt, det känns bra att kunna tänka -- PUNKT! Det känns bra att ha någonting att tycka och tänka kring om. Om jag inte gjorde det kunde jag lika gärna vara hjärndöd, och tro mig, jag har inte planerat att bli hjärndöd innan min hjärnstam har dött.

Tyvärr är dessa två -- mina åsikter och min integritet -- mina största "fiender".
Jag har fått ta emot så många slag (bildligt, och något överdrivet, talat) p.g.a. att jag tycker. Inte för att jag tycker som jag gör -- för att jag TYCKER. Jag har även fått höra att min integritet är någonting som kommer att sätta krokben för mig och att jag måste tagga ner med den. Det konstiga är att det redan hänt -- jag har redan fått problem för min integritet. Det är inget som blivit problem i arbetssökandet (brist på erfarenheter är det verkliga problemet), men det har blivit lite av ett problem i det verkliga livet då jag får de kommentarer jag får.
Det handlar inte bara om att jag blir kritiserad för att jag har "åsikter som precis allting".
Det handlar inte bara om att jag blir kritiserad för att jag är den jag är.
Det handlar även om mitt privatliv. Det har gått så långt att jag blivit kritiserad för mitt sexliv.
För att jag inte har något.
Av någon anledning verkar man tro att jag ska hoppa på första bästa kille för att jag är patetiskt.
Helt ärligt trodde jag inte att det skulle bli så när jag växte upp -- att jag skulle bli kritiserad över att ha integritet...

Jag trodde inte heller att jag skulle bli kritiserad för mina åsikter bara av den anledning att jag har några.
Visst, jag har betydligt fler än "några" åsikter, men vad spelar det för roll i längden? När det kommer till kritan har jag två alternativ -- att antingen vara den jag är och tycka som jag gör, i det omfång jag gör, eller att vara mer blåst än Dorothys hus när orkanen slår till i "The Wizard of Oz".

Vad vill jag få sagt med det här?
När man växer upp får man veta att man kan göra precis det man vill med livet och att man alltid ska vara sig själv. I mitt fall handlar det om att, tja, inte alls vara mig själv för att kunna bli det jag egentligen inte alls vill bli. Det i sig är ett annat problem, men poängen är just att det inte spelar någon roll när man får höra att man ska vara sig själv då det inte gäller i praktiken. Hur ska man lära sig vara sig själv när man blir kritiserad enbart för att man är den man är?

Härliga vårtecken!





Vad kan jag säga?
Jag gillar när våren ligger i luften :)

Lätta på hjärtat

Jag kan inte påstå att jag förväntade mig att det var såhär det skulle bli; att allt jag skulle skriva skulle handla om sådant jag gjort under dagen samt mina bilder.
Jag tänker skylla på skolan, men samtidigt vet jag att det inte håller i längden. Inte minst när det pågått under längre tid. Å ena sidan känner jag att en paus är mer än lägligt, men samtidigt vet jag att det inte kommer att gå bra. Samtidigt vet jag att jag behöver komma ur banan där jag mer eller mindre krystar fram inlägg. Jag brukade få min inspiration med hjälp av bloggvärlden tidigare, men så är det inte nu. På olika startsidor är det främst modeinlägg som publiceras, och jag är inte mycket för mode.
Det som följer mode är skönhet, vilket jag inte heller bryr mig mycket om. I alla fall inte tillräckligt för att själv kunna skriva om.
Bilder kan läggas upp, och även om de är fina blir jag inte inspirerad.
Jag har mer eller mindre slutat läsa andra bloggar nu -- jag har inte varit inloggad på Bloglovin på över en månad. Jag vet att jag borde logga in där och kika igenom alla inlägg, men samtidigt känner jag att så mycket liknar varandra i ämnet. Jag blir, tyvärr, inte heller inspirerad av kommentarer då allt jag läser nuför tiden är "fin blogg". Jag har inget emot att man säger att min blogg är fin (japp, jag är så pass självcentrerad), men då vill jag i alla fall att det ska vara en mer personlig kommentar än bara två ord som man kopierar och klistrar in för att försöka få fler läsare.

Det jag finner inspiration i är hos den musik jag lyssnar på, eller mina vänner. Vanligtvis både och, men jag blir inte inspirerad till att... Jag vet inte; Jag blir helt enkelt inte inspirerad till att skriva. I alla fall inte på bloggen. Jag har så många tankar jag vill få ut -- så många känslor, funderingar... Tyvärr slutar dessa upp på pappersblad i en papperskorg. Vad är det för mening med att skriva flera timmar i sträck för att sedan få kommentarer som "Hur mår du?" eller "fin blogg"? I det läget är det bättre att inte få någon respons överhuvudtaget.

Musik och vännerna inspirerar mig till att vara mig själv, att vara mitt unika 'jag'.
Tyvärr verkar det inte som att det andrummet finns inom bloggvärlden då man måste förhålla sig inom vissa ramar för att ens bli accepterad.
Har man starka åsikter som man yttrar sig om blir man klassad som tråkig.
Festar man inte varje helg och visar upp det i bildform är man tråkig.
Har man inte ett brinnande intresse för mode/skönhet klassas man som tråkig.
Eller så kanske det helt enkelt är jag som hamnat i fel krets gällande detta?

Road trip



Det är i det här läget jag tänker på låttiteln till en riktigt härlig låt -- "Over the hills and far away" (Led Zeppelin)

Ibland får man tur



I walk in the water 'cause I can hardly breathe
We can leave the ones who love us
You're all I ever need

The All - American Rejects -- Drown Next To Me

Jag vet varken ut eller in...

Jag har tappat kollen på dagsuppfattningen totalt!
Jag har gått runt hela dagen och tänkt att det varit tisdag. Det kan vi nog alla konstatera att det inte är.
Trots att jag påmint mig själv om och om igen sitter jag fortfarande här och tänker "Men visst är det tisdag idag?". Jag klandrar lördagens tenta för det -- det kändes nämligen som att det var fredag i lördags, och vid ett par tillfällen var jag övertygad om att det var fredag. Jag säger då det; det är de negativa sidorna med att studera. Men det ska bli skönt efter morgondagen då jag får "ledigt" en vecka framåt. Det blir mitt påsklov det, och jag ska försöka att inte låta det gå till spillo. Jag fick ett påsklov förra året också, men då hade vi två böcker att läsa (två böcker jag läst tidigare -- det var det som var fördelen med att läsa litteraturvetenskap; jag hade redan läst ett gäng av de böcker som stod med i kurslitteraturen), och det är inget man ska räkna med att få när man börjar på universitet.

Så hur har min dag varit?
Jag träffade H -- härliga H som jag inte kommer att plugga tillsammans med den här månaden -- på skolan tidigare. Hon hade en föreläsningen ett par timmar senare, och jag hade en bok att köpa in. Det var så kul att se henne igen, och sämre blev det inte när jag köpte den enda boken för den här delkursen för inte ens 300 kronor. Visserligen hade jag rabatt, men ändå! Studentlitteratur kan verkligen brinna iväg på pengar, och jag gillar inte att köpa begagnade då de ofta är nedklottrade/har överstrukna rader. Till skillnad från den förra, väldigt tunga, kursen tror jag att denna kan bli bra :)

Om jag ska vara helt ärlig vet jag inte varför jag låtsas som att skolan är någonting ni bryr er om.
Men det var egentligen bara det som hände idag. Med tanke på att jag inte kunde ta en dag bara för mig själv förra veckan tänkte jag att det skulle vara en bra idé att njuta lite av dagen innan jag skulle tvätta. Det blev inte så mycket "njuta av dagen" -- solen var framme av och till, det snöade i omgångar, men värst av allt var haglet.
Jag är sällan negativ av mig gällande väder, men nu är det banne mig april. Det är nu solen ska vara framme, och om inte ska det regna. Det enda jag kan gotta mig i nu är nog att gröna grässtrån har ploppat upp lite här och var.

Jag hoppas också att detta kommer fram igen om ett par veckor

Gårdagen i fokus



Bild från gårdagen -- det är inte den enda bilden som är redigerad på samma sätt, och dumt nog är det ett liknande motiv som återanvänts, men jag gillar den ändå :)

April Fool's Day

Jag har inte blivit lurad idag, och inte heller har jag försökt lura någon.
Nej, det ovanstående är inget aprilskämt, även om det hade varit lite kul.
Jag vet inte; jag är inte den som luras. Jag har inte lurat någon sedan jag var liten, och även då var det de klassiska (tråkiga) "Du har en fläck på tröjan. HAHA, ja' lura' dej!".

Jag har inte varit så produktiv idag som jag hade hoppats på.
Som jag förutsåg i går kände jag av tröttheten idag. Av någon anledning blir det så för mig; dagen som följer en dålig natts sömn brukar vara ganska "normal", bortsett från att jag känner mig fysiskt utmattad. Dagen som följer det brukar spenderas i sängen, sovandes. Tanken var att jag skulle städa idag, men det gick inte. Jag var så trött att jag inte klarade av det. Jag klarade av att duscha, men jag somnade nästan i duschen. Jag är glad över att jag inte gjorde det -- någonting säger mig att det hade gjort ont om jag fallit ner på golvet. Än mer om mitt huvud träffat ställningen som står precis intill.

Det mest produktiva var middagen jag lagade för ett par timmar sedan, och jag vet inte om man kan se det som produktivt -- det var inte så mycket jobb bakom det. Äh, det är bättre än inget ;)

*



The most beautiful things in the world cannot be seen or even touched, they must be felt with the heart
Helen Keller