Djingis Khan






 

Fyra timmar efter att ha ätit är jag fortfarande proppmätt.
Vi åkte nämligen in till Djingis Khan inne i stan; det är en mongolisk restaurang. Om ni tycker att kinamat är gott ska ni smaka mongoliskt.

Djingis Khan ligger på Sveavägen, inte alls långt ifrån den plats Olof Palme blev skjuten för exakt 25 år sedan. Människor hade lagt blommor -- framför allt rosor -- på den plats han dog. Någonting som jag tycker är otroligt är att han dog fem år innan jag föddes, och det är svårt att inte bli berörd av detta. Dels för att Palme var en bra statsminister, och det är som min mamma sade -- det var oskulden som dog den kvällen.



"Folkets längtan efter frihet kan icke nedslås med våld. Den kommer att leva och den kommer till sist att segra" - Olof Palme

 

//Lisa

Måndag

Efter att ha ritat lite i drygt två timmar är jag äntligen klar.
Vad jag har ritat får ni se senare, för jag ska iväg tillsammans med mamma för att fira en familjevän som fyller år idag. Jag kommer att ta med mig kameran, men samtidigt har jag sagt det så många gånger utan att det har blivit några bilder. I vilket fall som helst kommer det att bli kul.

Det är inte så mycket mer än det som hänt idag, och det är inte så mycket mer jag hinner skriva just nu. Vi hörs när jag kommer hem igen, helt enkelt.

//Lisa

Ärligheten eller lögnen?

Det är så lustigt att människor säger att de föredrar att höra sanningen när man i själva verket vill höra lögnen.
Jag försöker vara så ärlig som möjligt, och jag försöker även vara så varsam som möjligt just för att jag inte vill såra någon, men det kommer stunder då andra tar illa vid vad jag säger. Jag blir då kritiserad för att ha sagt vad jag faktiskt tycker trots att det var det man "ville" höra.

När det kommer till kritan föredrar vi alltså lögnen. Det ironiska är att man till och med ljuger för sig själv genom att inte erkänna det. Man avskyr lögnaren, men inte lögnen, och jag vill verkligen försöka förstå mig på hur det kan vara så. Jag är nämligen en person som anser att sanningen är bättre, men man kan såklart hålla sig till en mildare form av sanningen (istället för att kalla mig ett fult fetto kan man helt enkelt hålla sig till att man inte ser mig som attraktiv). Dessutom tycker jag att det är konstigt att man kan leva med det ena, men inte det andra. Om man föredrar lögnen kan man inte avsky den person som berättade den. Eller?

Just att jag försöker vara så ärlig som möjligt har gjort att jag kallats illojal. Jag har svårt att se mig själv som det. Ibland kan jag framstås som kallhjärtad, men det är inte så. Jag försöker ha en sådan objektiv syn på saker och ting som möjligt, och det gör att jag inte tar ställning. Om man inte tar ställning kan man inte ha ett hjärta, eller hur är det?
Det roliga är att jag i själva verket tar ställning; Jag tar min egen ställning och säger det jag tycker. Jag är lojal mot de jag bryr mig om, men när det kommer till kritan ligger min största lojalitet hos mig själv. Jag har sagt det tidigare, men jag säger det igen -- jag tänker inte begränsa den jag är och vad jag tycker bara för att många andra anser att det skulle vara mer bekvämnligt om jag satt i ett hörn och nickade åt precis allting. Jag försöker som sagt var vara varig när jag yttrar mina åsikter, men jag tänker inte begränsa mig. Det känns inte som någonting man bör göra heller. Vi bor trots allt i ett samhälle där man får yttra sig fritt (så länge man inte kränker någon!), och det är en rättighet som bör utnyttjas.

För mig känns det bättre att veta att inte många gillar mig för sanningen jag yttrar än att vara älskad av många för lögnen jag bygger upp.

//Lisa

Finns det något bättre hjälpmedel än musik?

I mitt fall; nej.
Musik är det som får mig att kunna stå ut med bl.a. städning. Det är något som ger mig motivation, och mer än det om man tänker efter. Just när man ställs inför en uppgift man inte alls ser fram emot behöver man ett sätt att kunna motivera sig själv. I mitt fall handlar det om att sätta på MP3:n (eller proppa ner en skiva i CD-spelaren), bläddra till en låt som peppar mig (i många fall är det faktiskt "Dirty Little Secret" av The All - American Rejects) innan jag sätter igång.
Idag har varit en sådan dag.

Jag har inte städat särskilt mycket, men det är en del saker jag plockat undan. Det blev tre vändor till ett grovsoprum för att göra mig av med kartonger, glas och även en trasi gammal radio som stått här i lägenheten helt i onödan. Syrran gjorde en stor utrensning i sitt rum, och än är det inte över. Vi har även mitt rum att ta itu med senare under veckan: tanken är att hon ska till IKEA med en kompis i veckan då hon ska göra ett ärende där. Chansen att jag kan kunna köpa det hörnskrivbord jag har velat ha i månader är stor. Den sekeritär jag har i mitt rum nu håller på att falla isär och jag har ingen som helst ordning på grejerna där. Om jag blir av med den får jag utrymme för hörnskrivbordet. Mitt rum kommer fortfarande att vara trångt, men samtidig är det något man får leva med om man har ett sådant litet rum (jag tror att det är på 8 kvadratmeter).

Nej, nu ska jag försöka ta det lugnt och titta på gamla Criminal Minds-avsnitt.
Vad har ni haft för er idag?

 

//Lisa

Lite lördagsmys

Jag sitter ihop kurad under en filt och med min alltför mysiga halsduk kring min hals (innan ni frågar; ja, det är väldigt varmt) och jag har precis druckit upp en kopp varm choklad och tittat på "Notting Hill". Kan det verkligen bli mycket bättre?
Nja, inte i min värld. Dels är det för att jag älskar filmen (jag är ett stort fan av Richard Curtis överhuvudtaget -- både som manusförfattare och regissör), dels är det för att jag älskar varm O'boy, men den främsta anledningen är ändå att jag inte är den typen av tjej som kan festa varje helg. Jag kan inte ens göra det varje månad. Det är något som kan få mig att känna mig illa till mods, av någon anledning. Det är en sak om man firar en födelsedag eller liknande, men jag ser inte poängen med att varje helg gå ut på krogen/nattklubb. Jag har inget emot de som tycker att det är kul att festa varje helg (jag är däremot emot att det finns personer som dricker sprit som de själva anser är vidrigt bara för att bli fulla), men det är inget för mig. Jag föredrar detta; en lugn hemmakväll. Man behöver inte göra en mycket större grej av det hela, om man tänker efter.

Många accepterar mig för att jag känner såhär -- det finns rent utav personer som finner det beundrasvärt -- men så har det inte alltid varit. Jag har fått höra att jag är tråkig som inte dricker mig full, och att jag måste känna hur det känns. Saken är bara den att jag inte har någon lust att känna på hur det är att vara full. Det roliga är att det är jag som fått ta smällen då jag inte druckit mig full och då jag försökt hindra andra från att dricka då de fått i sig tillräckligt, men det är ingen som fått ta smällen för att ha försökt att få mig att dricka trots att jag sagt nej flera gånger om. Det är ingen som fått ta smällen för att ha sårat mig efter att ha sagt att jag måste släppa loss och inte vara så tråkig. Vem skulle ta smällen för någonting sådant? Jag är trots allt (fortfarande) tonåring som vistas med andra tonåringar, och tydligen är det otänkbart att en tonåring skulle tacka nej till sprit...

Det är också någonting som bidragit till att jag inte är så förtjust i fester; när jag är hemma och tar det lugnt finns det ingen som kan försöka pracka mig på med alkohol.

//Lisa

Jag är en liten nörd

...och dessutom är jag en glad liten nörd :)
Jag har spenderat närmre två timmar med att läsa igenom inlägg på Bloglovin. Jag ska inte förneka att det blev ganska segt efter ett tag då det var närmre 130 inlägg jag skulle läsa, men samtidigt måste jag medge att jag gillade det. Jag följer så många olika bloggar -- så många olika typer av bloggar! -- och man märker så tydligt vilka underbara personer det faktiskt finns inom bloggvärlden. Det är så många som stör sig på många av storbloggarna då de endast skriver för att provocera, men man fortsätter följa dessa bloggar ändå istället för att vända sig till mindre bloggar som är betydligt bättre. Varför ska man slösa så mycket energi åt att inte gilla en blogg när man istället kan lägga energi på att gilla en annan bloggare? Varför ska man spendera så mycket energi åt att skriva taskiga kommentarer till andra bloggare när man istället kan skriva bra kommentarer som kan lysa upp en persons dag? Är det inte det som är det bättre valet när det kommer till kritan?

//Lisa

Lördag

Min uppdatering den här veckan har inte varit den bästa, men samtidigt har jag haft en del att göra.
Det blev en lång dag igår, men det var riktigt kul. Det blev inte bara jag och Linn som åkte in till Kungliga biblioteket; även Madde följde med oss. Jag trodde faktiskt att det skulle ta lite längre tid än vad det gjorde, men efter två timmar var vi klara. Det blev tyvärr inga bilder; ingen av tjejerna ville gå runt i parken, och till och med jag måste medge att det inte var lockande då det blev så mulet.

Men det var igår det.
Idag blir det nya tag. Det var det som var meningen; tanken var att jag skulle åka ut till en pub ikväll tillsammans med en kompis och syrran, men mitt huvud har börjat värka (och för att inte nämna bulta) så pass mycket att jag börjar bli lite haövt orolig att det är migrän. Att jag dessutom har så ont att jag mår illa stärker mina misstankar. Istället lutar det åt att jag gräver ner mig under en filt och tittar på en mysig film (på låg volym).

Hur ser er helg ut?
Psst, glöm inte bort tävlingen som avslutas imorgon.

//Lisa

Vänner för livet

Det är lite så jag känner när det kommer till mina bästa vänner.
Vi har känt varandra i sex år, och vi kan fortfarande spendera timmar med varandra utan att någon av oss riskerar att få ett strykjärn kastat i ansiktet. Vi retas en hel del, men vi är inte rädda att säga ifrån om det går för långt. Just med tanke på att vi fortfarande håller kontakten med varandra, att vi fortfarande ses (även om det är sällan) och att vi inte har växt ifrån varandra får mig att känna att vi kommer kunna hålla ihop flera år framåt.
Det är sällan man hittar sådana vänner, och det är ännu mer ovanligt att man hittar sådana vänner redan vid en sådan tidig ålder.

Jag känner mig faktiskt illa till mods när jag ser hur vissa personer ständigt skaffar sig nya vänner för att sedan "dumpa" de man hade från början. För mig är det inte vänskap. Jag vet inte vad det är, men det tyder inte heller på lojalitet. Visserligen värdesätter jag lojalitet väldigt högt; jag må vara dålig på att höra av mig till kompisar, men om det är en sak som är säker så är det att jag alltid kommer att finnas till hands på ett eller annat sätt för de jag bryr mig om.
Som jag sade blir jag illa till mods när jag ser personer som går från person till person när det gäller vänner. Dels beror det på det jag redan nämnt (illojalitet), men det beror även på att man inte riktigt hinner lära känna varandra. Man går miste om så mycket genom att inte låta personer in på ens liv, och om man inte släpper in andra personer i ens liv vågar man då släppa in andra möjligheter?

I början var jag naiv kring mina (nuvarande) bästa vänner, vilket inte alltid är bra. Å andra sidan sitter jag här sex år senare efter att ha spenderat hela kvällen tillsammans med dem. För att få en vän för livet, eller flera, måste släppa in dem i livet.
Men av någon anledning finns det en viss rädsla för detta...

//Lisa

Fredag

Det känns lite fel att säga "God morgon" nu, men för mig är det morgon då jag gick upp för 20 minuter sedan. Jag kom i säng alldeles för sent, men jag kände mig så lässugen och den bok jag håller på med är så bra. Det lustiga är att jag började med den boken i höstas och har bara kommit halvvägs p.g.a. alla de böcker och texter vi läser till skolan. Men jag ska försöka ändra på det; just nu har vi inte så mycket vi ska läsa (två pjäser, och det är tills på torsdag) så jag hoppas på att komma en bit i den bok jag läser (ni som inte hört talas om Brontë-systrarna; leta upp böcker av någon av dem om ni vill läsa någonting bra) ^^

Tanken är att jag om en timme ska möta upp Linn för att åka med henne in till stan, närmare bestämt Humlegården. Vi ska tillbaka till Kungliga Biblioteket, och jag ska hjälpa henne lite med hennes projektarbete. Det kanske även blir ett bra läge att ta med mig min bok, nu när jag tänker efter -- det är nog bättre för Linn om jag inte flåsar henne i nacken då hon behöver läsa.
Den här gången ska jag även försöka att ta några bilder av parken, men vi får se hur sent det blir. Jag älskar att fotografera (det har ni säkert märkt), men det är svårt att få till bra bilder i mörkret. Tyvärr har jag inte heller råd med det rätta objektivet för just den typen av fotografering, så jag får helt enkelt försöka spara lite pengar till det :)

Men hur ser er fredag ut?

//Lisa



Juste, jag undrar hur min design ser ut för er -- den såg väldigt bra ut på den stationära datorn vi har hemma, men när jag satte mig vid den bärbara såg den hemsk ut och jag blev tvungen att ändra den igen.
Det är såhär den ska se ut:

Ett par ändringar

Som ni ser har jag gjort ett par designändringar på bloggen, och fler kommer att komma. Fast dagens ändringar är de största; jag tänkte att det var på tiden att jag lade till ytterligare en sidmeny då jag velat ha en väldigt länge. Jag hade tänkt att där lägga upp länkar av olika slag, och förhoppningsvis blir det något som kommer att underlätta för er. Det underlättar i alla fall för mig då jag inte längre behöver läsa tydligt var jag lagt länken någonstans i kodmallarna då jag ska ta bort den.

De kommande ändringarna (som jag ska sätta mig ner med antingen imorgon eller på lördag) är bara att jag ska byta ut bilderna jag har i sidmenyn. Dessutom behöver jag en ny header, men det får vi fixa till våren tror jag ^^

Men vad tror ni om detta?
Är det någonting mer jag bör ändra/tänka på?


//Lisa

Gniztra.com

Jag tävlar just nu hos denna bloggare om en sak på Gniztra, och om ni själva känner för att göra det kan ni såklart göra det :)

Klicka på bilden för att komma till tävlingen


//Lisa

Torsdag

Det känns lite otroligt att det redan är torsdag, men det kan ha något med den här veckan att göra. Jag har verkligen haft fullt upp. I måndags hade jag ju möta med banken, och jag bokade möte på mitt gym för att säga upp mitt medlemskap där. I tisdags hade jag lite plugg att ta mig igenom innan jag skulle till skolan. Igår spenderade jag hela dagen med Linn, och idag hade jag skola igen. Imorgon har jag en hel del planerat, och sedan kommer helgen. Nej, här är det ingen lugn stund :p

Men jag måste medge att jag har haft en väldigt tursam dag; i alla fall nu på kvällen. Vi fick sluta lite tidigare idag, så jag och en kompis kom på en tidig tunnelbana. Tunnelbanan kom fram till T-Centralen några minuter innan pendeltåget gick, så jag sprang (okej, joggade) till rätt perrong. När jag kom fram hann jag hämta andan innan tåget kom. Istället för att komma hem dryga 40 minuter efter att ha slutat kom jag hem inom loppet av en halvtimme. Det låter inte mycket, men när man slutar runt åtta på kvällen blir den där extra-kvarten en gudagåva. Framför allt när man är hungrig.

Jag har fått i mig mer mat än vad som var tanken (hehe), så jag ska nog bara ta det lugnt framför TV:n och se fram emot morgondagen som förhoppningsvis för med sig milt väder och sol (ta i trä).

//Lisa

Det här med YouTube-klipp...

"Hur får man in låtar på sin blogg?:) har försökt så många gånger men gett upp XD. och bara fått in videon :/ hihi.

Puss!"


Det var Emma (hon driver en riktigt söt blogg, om ni frågar mig, så kika gärna in) som ställde den här frågan, men jag kommer ta allt från början.


Om man vill lägga in en YouTube-video behöver man såklart börja med att leta upp klippet man vill ha.
När du har hittat videon finns det en liten ruta -- "Bäda in" -- som man ska klicka på.


När du klickat på rutan får man klicka på olika alternativ, som ni själva får välja. Efter att ha gjort det ska du kopiera koden.


När du ska skriva ett nytt inlägg ska du klicka på en länk som finns längst ner till höger; "Ändra redigerare".


Det är här du ska klistra in koden.
För att få en remsa istället för hela videon ska ni leta upp "height" som finns på två ställen i koden. Siffran här varierar, men du ska ändra det till 25.
Det finns även två ställen där det står "width"; det finns vissa videos som är bredare än er blogg och det är en annan sak som är viktig att se efter för att videon ska hamna rätt.


När allt det är gjort är det bara att klicka på "Ändra redigerare" igen för att komma tillbaka till "den vanliga sidan" om ni vill lägga till någon speciell text. Annars är det bara att publicera inlägget som det är...


...och så ser det ut såhär :)

Jag hoppas att jag inte glömt ta upp något steg, och att det var tydligt. Om det är något som är oklart är det bara att kommentera ;)

//Lisa

Det är bara kläder

När jag skulle ta på mig kläderna idag blev min första tanke: "Nej, det här kan jag inte ha, det ser bara konstigt ut".

Man spenderar så mycket tid till att välja ut kläder -- både sådant som man ska ha under dagen och sådant man ska köpa. Jag undrar verkligen hur mycket tid man ägnar sig åt sådant och hur mycket pengar man spenderar för att hitta det perfekta plagget. När det kommer till kritan är det trots allt enbart kläder det handlar om, men ändå ska man göra en sådan stor sak av det hela. Om man inte pressar sig själv kan man få ta emot pikar av andra. Varför ska man spendera så mycket energi åt kläder?

Har ni, precis som jag, spenderat flera minuter åt att stå framför spegeln för att lista ut om man faktiskt har rätt kläder för skolan? Har ni också försökt vrida och vända på er för att se hur allt ser ut framtill, baktill och kanske rent utav från sidan? Alla dagar är inte så illa för mig, men visst händer det att jag blir otroligt självmedveten när jag väl kommit till skolan och insett att jag är väldigt malplacerad när det kommer till klädsel. Visst, jag har aldrig haft ett större intresse för mode, men det betyder inte att jag inte blir alltför medveten kring mig själv. Det kommer dagar då jag inser hur oproportionelig min kropp faktiskt är, och det är de dagarna som är värst. "Om jag tar dessa byxor kan jag inte matcha färgen med den här tröjan som får mig att se längre ut, men om jag ska använda den tröjan måste jag använda de byxor som ligger i tvätten" etc.
Jag har även fått höra pikar om mitt sätt att klä mig. Det har inte kommit från många personer, men visst känns det när någon påpekar att man bara försöker skyla sig själv genom att ha vissa kläder på sig, och att man ser slampig ut då man försöker framhäva sina kurvor. Det kan vara kul när jag får höra att jag skulle passa i något specifikt plagg, men när någon säger att jag ska använda ett specifikt plagg för att kunna se bättre ut blir jag bara illa till mods. Det är sådant som får mig att känna mig ful och att det är min klädsmak som drar ner mig.

När det kommer till kritan handlar det dock enbart om kläder.
Vissa får en bättre självkänsla med vissa plagg, och det är bara bra. Men det är långt ifrån bra om man använder sig av trender för att få någon att känna sig sämre till mods. Det är långt ifrån bra om man ska bli orolig över hur man ser ut bara för att man inte har de plagg som man "bör" ha.

//Lisa

Tävling!



Klicka på bilden för att se hela designen

 

Jag har arbetat lite på en bloggdesign, men ingen av mina vänner vill ha den. Frågan är hur man ska tolka det...
Men med tanke på att jag arbetat med den ett litet tag tänkte jag lotta ut den till någon av er.

Reglerna är enkla; ni behöver ett blogg.se-konto, och ni behöver kommentera det här inlägget med bifogad e-mail adress. Förutom designen vinner man även en länkning som kommer synas på min sidmeny under hela nästa månad. Ni har fram till den 28/2 på er att delta.

Lägg märke till att ni kommer att behöva lägga in en profilbild (en bild som jag själv har) för att designen ska bli bra, en text om er själva och en header. Om ni skulle vara osäkra på hur man gör detta finns det guider hos DDB, men det är även något jag kan hjälpa er med.

//Lisa

Vem kan stoppa mig när jag rullar fram?





Vår dag blev minst sagt "pendel-lik".
Det hela började med att jag och Linn, ironiskt nog, träffades på pendeltåget för att åka in till stan. Vi gick därifrån till Kungliga biblioteket, men självklart går solen i moln på vägen dit och det blev otroligt rått utomhus. När jag gick hemifrån var det väldigt milt -- jag hade öppen jacka, solen i ansiktet, ingen mössa och vantarna jag hade på mig kändes onödiga att bära med sig. Det slutade med att jag var tvungen att köpa nya vantar då jag förlorade känseln i mina fingrar.
I vilket fall som helst kom vi fram till biblioteket, men det var efter att jag fått panik över att ha svängt av på fel ställe trots att jag inte alls hade gjort det. Som tur var gick allting bra när vi väl kom fram; vi skaffade lånekort och vi gjorde ett par lånebeställningar. Vi ska tillbaka dit på fredag, och den gången ska jag inte få panik. Jag ska även försöka att ta några bilder då, men allt beror på hur kallt det är (jag vill inte riskera att få blåa fingertoppar; det har hänt mig ett par gånger, och det är läskigt). Kort sagt gäller det att ta i trä.

Efter att ha gjort det vi skulle där åkte vi vidare till universitetet där jag lämnade tillbaka "Röda rummet" för att låna "Fröken Julie" och "Ett drömspel". Jag hade tur som hittade en samling med flera av Strindbergs pjäser, så jag kanske läser ytterligare någon pjäs (varför slänga bort möjligheten när den finns framför näsan?) bara för att jag är den lilla nörd jag är.
Därefter var det bara att bege sig tillbaka in till stan för att försöka hitta ett blekmedel för mitt hår som jag fått rekomenderat. Jag måste färga om mitt hår då utväxten börjar visa sig, och jag vill få en mer eldig röd. Dessutom är stora delar av mitt hår väldigt mörkt då jag färgat det mörkbrunt så många gånger. I vilket fall som helst hittade vi inte det; varken inne i stan eller i Farsta som vi åkte till efteråt.

Nu sitter jag hemma och drömmer om ett eldrött hår. Ah, eldrött...
Vad har ni för er?

 

//Lisa

Onsdag

Jag var tvungen att tänka efter vad det var för dag idag; jag har inte haft någon skola på så länge, om man bortser från igår, och jag är inte heller van att ha skola på tisdagar. Jag antar att det kommer ta ett litet tag att vänja mig med tanken om att jag knappt har några seminarier på onsdagar längre.

Solen skiner här hemma, vilket den inte gjort på några dagar. Jag ser det som ett gott omen då jag ska möta upp Linn om drygt en timme för att åka till Kungliga biblioteket som ligger vid Humlegården. Det är nästintill löjligt att jag aldrig varit där (om jag har varit det minns jag det inte) trots att det är en sådan fin park...
Som sagt, jag ska åka in dit idag tillsammans med Linn, och chansen att vi kommer gå runt inne i stan finns även om ingen av oss riktigt vill erkänna det.

Jag måste kila iväg nu för att fixa till några småsaker, så vi hörs senare under dagen/ikväll :)

//Lisa

Efter skolan

Jag kom hem för en timme sedan, men jag har ägnat timmen åt att köpa mat (som syrran betalade), laga till den (tog tio minuter, om ens det), äta upp den (det var lite av en utmaning) och sedan klaga över att ha matrester mellan tänderna.

Det var riktigt intressant i skolan idag; vi har precis avslutat Röda Rummet av August Strindberg, och vi pratade en hel del om kvinnosynen man hade på 1800-talet. Både inom litteraturen och rent generellt. Jag tror inte att det är många av er som läst Strindberg, men han hade verkligen en intressant kvinnosyn. Han skildrade inte kvinnor på ett smickrande sätt i sina texter, men det var sådant som ändå fungerade i sammanhanget. Man kan dock fråga sig om han hade den synen på kvinnor rent generellt eller om han lade den sidan till för textens skull.
Men som jag sade pratade vi om förhållandet mellan könen under 1800-talet här i Sverige. Det är verkligen när man går igenom den historiken som man inser att vi har en otrolig tur som lever i den här tidsåldern. Det är även då man inser vilken tur man har som bor här då det finns så många delar av världen där man behandlar kvinnor som s**t bara för sakens skull. Vi har fortfarande en bit att gå när det kommer till jämställdheten här i Sverige, men det är inte alls många steg som behöver tas om man jämför med var vi hamnat någonstans efter 150 år. Ett stort steg vore om kvinnor inte satte en offerstämpel på sig själva -- det finns "feminister" som sätter en offerstämpel på andra kvinnor och påstår att de är förtryckta trots att de lever utefter sina egna val utan att ha ångrat dem. Är man verkligen ett offer i det läget, eller är man ett offer om man får den stämpeln helt utan anledning?

I vilket fall som helst var det ett intressant seminarie, men tyvärr var jag inte riktigt närvarande. Jag blev så trött mitt under lektionspasset att jag var nära på att somna. Ni kan tänka er vilken utmaning jag fick på vägen hem då min MP3 hade lagt av.
Jag lyckades i alla fall inte somna på pendeln, och det är jag riktigt glad över.

Hur har ni haft det?

//Lisa

Bloglovin'

Jag behöver läsa lite nu, och därefter ska jag iväg till skolan. Jag kommer alltså inte kunna blogga förrän runt nio ikväll, om ens det (jag kommer behöva få i mig mat då).
Men nu till saken; det skulle vara kul att hitta lite nya bloggar för mig att läsa, så om ni vill att jag ska följa er via Bloglovin' är det bara att kommentera. Ni behöver såklart inte följa min blogg om ni inte vill, men det skulle vara kul att se vilka ni är :)

//Lisa

Byta bloggportal?

Jag känner att det är någonting jag bör göra; byta bloggportal. Jag känner inte att det är rätt bloggar som lyfts fram på hemsidan. Missförstå mig inte, jag har inget emot de bloggar som skriver de inläggen, men jag tycker att man bör variera lite.
När jag först började blogga brukade jag alltid besöka Debatt-inläggen, men sådana har jag inte sett på månader. Jag skulle nu se när det senaste debattinlägget publicerades, men man kan inte se dem överhuvudtaget. Man kanske gillar modeinläggen mer, eller rent utav Foto-inläggen, men det går inte så mycket djupare än så. Kort sagt behöver man alltså vara ytlig för att kunna uppmärksammas. Vilket bra budskap, eller hur? "Ni kommer att lycas med era bloggar, men för att kunna göra det måste ni vara ytliga".

Jag är lite trött på att se samma typ av inlägg om och om igen; precis innan jul låg tre jag-önskar-mig-detta-i-julklapp-inlägg på hemsidan. Det är en sak om man har en, men tre? Är det bara jag som tycker att det blir överdrivet?
Det var en person som skrev att man förmodligen fokuserar mer på dessa typer av inlägg för att det är dessa inlägg de flesta personer dras till. Jag kan ha full förståelse för det, men samtidigt blir det så frustrerande att veta att det finns personer som skriver om bra ämnen och som inte kommer kunna uppmärksammas av den anledning att de går djupare ner. Generellt sätt är bloggvärlden väldigt ytlig, men det finns ändå många olika typer av bloggare som skriver på ett väldigt annorlunda sätt. Det enda som hindrar dem från att uppmärksammas är att de inte skriver om mode.

Så varför byter jag inte bloggportal?
Dels handlar det om att jag inte vill börja från noll, men samtidigt har jag precis lärt mig hur Blogg.se fungerar när det kommer till designer (ni skulle ha sett hur min blogg såg ut precis i början). Samtidigt har jag många inlägg här som betyder en del för mig, och detsamma gäller alla värmande kommentarer jag fått under månadernas gång. Jag kan inte bara lämna det...

//Lisa

"Jag måste, jag måste, jag måste..."

Känner ni också att ni går runt med många måsten som tynger ner axlarna?
Jag har haft väldigt många måsten den senaste veckan; "Jag måste städa, vilket innebär att jag måste damma, rensa, dammsuga, svabba, gå ut med sopor, plocka undan, vattna blommor [självklart glömde jag vattna blommorna], bädda sängar, sortera tvätt". Jag tänkte även mycket kring att jag måste plugga (vilket jag har börjat med nu), att jag måste fixa en del på banken, att jag måste fortsätta leta jobb och att jag måste säga upp mig från gymet. Som tur var har jag avklarat en del av detta, men det är inte det som är poängen. Det jag försöker komma fram till är att man lägger så många krav på sig själv och det är krav som blir så onödiga i slutändan. Visst, vi har ett ansvar att städa upp efter oss själva då vi har stökat ner, men det ska inte behöva bli så kravfyllt som det har blivit. Detsamma gäller skolan -- man ska inte känna att alltihop är ett enda stort krav. Man ska inte behöva pressa sig så hårt till den punkt att man bryter ihop (ja, det hände mig). Man ska inte behöva pressa sig så pass hårt bara för att få ett papper med bokstäver på.
Om jag ska vara helt ärlig saknar jag den tid som var kravlös. Jag hade inte många måsten när jag var sex år -- jag var tvungen att lära mig cykla utan stödhjul, men det var för att jag ville göra det. Enligt lag var mina föräldrar skyldiga mig en skolgång, men det var någonting jag såg fram emot. Under årens gång har viljorna ersatts av alla måsten.
Är det bara jag, eller tycker ni också att vi lever i en väldigt kravfylld tillvaro?

//Lisa

Veckans fråga

Jag har försökt leta efter bra listor på 100 saker man bör göra innan man dör, men den bästa jag hittade hade "Kör över en gammal kärring som går sakta över vägen" som nr 7, och jag känner att det inte är någonting för mig.

Jag vet tio saker jag personligen vill göra innan jag dör, men hur är det med er? Vad skulle ni vilja hinna göra innan ni dör?



//Lisa

Måndag

Puh... Jag har sprungit ärenden hela dagen, och än är jag inte helt klar än. Jag ska möta upp mamma för ännu ett ärende, men det är inte förrän senare.
Jag hade ett möta på banken som varade i en timme. Det låter illa när man skriver det såhär, men om sanningen ska fram var det ingen som helst fara. Vi pratade om en del bra saker; jag har ett ungdomskonto hos Swedbank som gäller tills jag är 20. Med tanke på att jag fyller 20 om knappt ett halvår tänkte jag att det skulle vara bra att säga upp ungdomskontot redan nu för att bli nyckelkund (student) så har jag det gjort.

Jag missade såklart tåget precis, men jag kunde ta en buss hemåt. Men jag åkte inte hela vägen hem. Jag hoppade av bussen tidigare för att kunna springa in på mitt gym för att säga upp mig. Jag har nu ett inbokat möte nästa vecka, och så har jag det ur vägen. Det känns väldigt skönt att ha detta gjort. En annan sak som känns rätt skönt är att jag började läsa igår. Vi har en bok som ska läsas ut tills imorgon och jag började med den i natt. Jag har redan kommit halvvägs (nästan) och boken är så pass lättläst att jag kommer ha den utläst idag. Jag förstår faktiskt inte varför så många har sagt att "Röda rummet" är en svår bok; jag slukar den på nolltid. Å andra sidan läser jag Shakespeare på orginalspråk och förstår vad som står...

Kort sagt har jag fått en utmärkt start på en ny vecka.
Hur har er vecka inletts?

 

//Lisa

Who Says



Okej, jag medger (kortfattat) att jag fastnat för den här låten :)

Who Says -- John Mayer

//Lisa

"Skicka in CV"

Om man inte har ett CV då?
Ja, då skriver man ett.
Men det är inte alltid så enkelt. I alla fall inte för min del; jag har inga som helst erfarenheter eller färdigheter. Jag har gått ut gymnasiet, jag pratar svenska och engelska då jag glömt bort en stor del av den franska jag tryckte in i skallen. Jag vet att 1+1=2, men detta räcker inte till ett CV, eller hur?
Så vad ska man göra?
Det blir så frustrerande att leta efter jobbannonser där det står att man måste ha minst tre års erfarenhet. Det är antingen det eller utbildning som krävs (ibland både och), och vad har jag för utbildning? Jag har en utbildning som kräver att jag behöver plugga vidare för att kunna få ett jobb inom det området (juridik).
Jag ska fortsätta med att leta runt som en galning.

Jag är ledsen över min negativa inställning, men det blir så tradigt -- efter att ha sökt jobb i flera månader har jag fortfarande inte hittat någonting, och det blir inte bättre av att höra att det är det man måste göra...
Om ni känner till någon arbetsplats som söker extrapersonal (förutom McDonald's) kring Stokholmsområdet, så hör gärna av er!

 

//Lisa

Söndag

Tanken var att jag skulle åka in till Stockholmsmässan idag då det var sista dagen för Antikmässan. Självklart kom jag aldrig i väg dit -- mitt huvud värkte så mycket när jag vaknade, men det blev bättre efter att ha tagit en värktablett. Tyvärr blev jag så pass trött att jag somnade, och jag vaknade för ungefär två timmar sedan.
Jag måste spendera resten av kvällen med att försöka plugga. Det betdyer att min blogg kommer att bli lika rolig som den varit tidigare under dagen, så jag tänkte att jag skulle bjuda på några av de bilder jag tog igår men som jag aldrig laddade upp.


¨
































//Lisa

Bergianska trädgården

För er som inte vet det ligger Bergianska Trädgården fem-tio minuters promenad från tunnelbanestationen vid Stockholms universitet (det är svårt att avgöra hur långt det är -- det var rätt isigt på vägen idag, och mamma är minst lika fotogalen nuför tiden som jag själv är). Det är ett växthus med tropiska växter -- man kan hitta alltmöjligt från citronträd till kaktusar. Det finns även ett sött litet kafé, och inträdet är 50 kronor :)

Jag måste redan nu varna er för ett kraftigt bildregn (nästan) aldrig tar slut.















Är jag taskig om jag bestämmer mig för att dedikera denna bild till min bästa kompis som har en fobi för spindlar?





























Vissa bilder blev riktigt bra, om jag får säga det själv. Å andra sidan måste jag även medge att några av bilderna blev långt ifrån lika bra, men jag gillar dem ändå.
Jag vet att det blev många bilder, men jag är ändå lite stolt över mig själv som lyckades välja ut dessa -- är det 21? -- bilder utifrån de 52 jag hade från början. Det är svårt att inte ta många bilder när man hittar ett litet tropiskt paradis i det vintriga Stockholm. Jag kommer sakna snön när den smält bort, men jag måste samtidigt medge att jag håller armarna öppna för våren nu. Just när man tittar på dessa bilder skulle man inte heller säga nej till sommaren.

//Lisa

Det gillar vi!

Hejhej!
Jag har inte kunnat sätta mig ner och skriva förrän nu; jag hade en heldag tillsammans med mamma. Det började med att vi träffades vid T-Centralen för att därefter åka till universitetet. Jag behövde nämligen springa in till skolbiblioteket för att låna en bok, och jag blev smått överraskad när jag såg att de hade några exemplar inne.
I vilket fall som helst promenerade vi till Bergianska Trädgården. Jag har självklart tagit bilder på alltihop som jag kommer att slänga upp lite senare. Just nu håller jag nämligen på med tvätten, och jag ska snart ställa mig och laga till lite mat, så någonting säger mig att jag inte kommer att hinna ladda upp bilder på ett litet tag.

Men det jag vill få sagt nu är att jag älskar de kommentarer som ni skrivit till mitt förra inlägg. Dels blir jag glad över er respons, men ni fick även mig att tänka på det hela lite mer.
Som små är "riktlinjerna" för könsrollerna väldigt klara -- tjejer ska gilla färgen rosa och dockor, medan killar ska gilla färgen blått och bilar. Det var i alla fall så det såg ut för 15 år sedan. Jag var som sagt var den som gillade blått och bilar som liten (jag gör fortfarande det), och jag fick höra antydningar om att jag inte var tillräckligt tjejig.
Men hur ser det ut nu? Till viss del finns dessa "riktlinjer" fortfarande kvar, men även det motsatta har skett. Om man låter en liten flicka välja ut sin egen docka, med rosa kläder på, finns det många som anser att man tvingar in henne i könsrollen. Jag tycker att det är ett löjligt sätt att tänka, och även hemskt. Hur man än vrider och vänder på det verkar det inte som att man ger ett barn tillåtelse att själv få välja vad man gillar -- antingen är man inte tillräckligt tjejig för att man väljer leksaksbilen, eller så är man mer eller mindre sexistisk om man bestämmer sig för dockan. Man pratar så mycket om jämlikhet, men hur ska man kunna nå ett jämlikt samhälle när man inte ens kan få göra ett sådant enkelt val som att välja leksak? Jag säger bara en sak -- så länge ett barn inte tycker att det är kul att leka med en pistol ska man vara glad.

Det var inte meningen att jag skulle bli irriterad över detta, men det blir jag. Det känns som att vissa vuxna låter sina barn slåss för deras ensak utan att barnen är medvetna om det. Förutom att jag för mig att jag inte var tillräckligt tjejig tog jag ingen som helst skada av att mina föräldrar valde mig -- och min syster! -- att välja vad vi ville leka med. Ville vi leka med bilar fick vi göra det. Ville vi leka med dockor fick vi göra det.

Men det är kul att vi har kunnat öppna oss för den här typen av diskussion; för mig känns det dock som en självklarhet att man ska få välja sina egna leksaker, men tyvärr gör inte alla det...

//Lisa

Rosa är en tjejfärg, blått är en killfärg

Det var det jag fick lära mig på dagis, och det är sådant man fortfarande får lära sig.
Vet ni hur det känns att vara en fyraårig tjej och gilla en "killfärg"?
Vet ni hur det känns att inte ha något tålamod för dockor, och att försöka skapa ett tålamod för att inte klassas som kille?

Jag har alltid gillat bilar, och jag föredrog action-men framför dockor när jag var liten. Om jag ska vara helt ärlig hade jag inget större tålamod för action-men heller; när det kommer till kritan var de dockor de med, och jag föredrog fortfarande bilar.
Just när jag var hemma med syrran brydde jag mig inte så mycket om detta då vi båda älskade att leka med bilar och då vi brukade bråka om vem som skulle få den finaste leksaksbilen. Men när man kom till dagis/förskola var det någonting helt annat. Jag gillade allt som killarna gillade, jag hade fler killkompisar än tjejkompisar. Jag trodde faktiskt att det var sådant som gjorde mig till kille. Trots att jag visste att jag var tjej kunde jag inte undgå att lägga märke till att jag inte gillade sådant som ansågs tjejigt, och jag trodde att det gjorde mig till en pojke.

I min värld har det gått för långt när man går igenom en viss könsidentitetskris som fyraåring.
Jag vet att många försöker styra upp allt det där, men det är alltför få. Det är fullt acceptabelt för tjejer att gilla bilar nu -- det är sött när man är liten och rent utav sexigt när man blir äldre. Men om man är en liten kille på fem år och gillar rosa... Det är sådant som inte är acceptabelt. Man kan verkligen fråga sig varför. Rosa är en färg. Blå är en annan. Man har haft en debatt kring att det svenska språket skulle vara sexistiskt, men ändå lägger man inte märke till de sexistiska normerna som man blir påtvingad som barn.
Det är inte val av favoritfärg som avgör ens sexuella läggning, eller ens könsroll.
Det är inte val av intresse (exempelvis dans, mode eller bilar) som avgör om man är kille eller tjej.
Så varför bete sig som om det är så det är?

Jag gillar blått, och har gjort det sedan jag var tre år. Jag älskar bilar och jag har svårt att titta på en docka utan att rynka på näsan då jag aldrig förstått förtjusningen med det. Trots allt detta är jag fortfarande tjej.

 

//Lisa

"What then is our respons?"

"But suppose God is black? What if we go to Heaven and we, all our lives, have treated the Negro as an inferior, and God is there, and we look up and He is not white? What then is our response?"

Robert Kennedy sade detta under sina år som politiker.
Jag undrar faktiskt hur saker och ting hade sett ut om han hade blivit president. För er som inte vet det ledde Robert valkampanjen för sin äldre bror, John Kennedy. Robert ställde upp i valet om att bli president, och den kvällen han utsågs till vinnare blev han skjuten till döds.

Vad som är så hemskt är att detta citat kommer från 1960-talet. På femtio år har rasismen inte försvunnit. På 200 år har rasismen inte försvunnit. När det kommer till kritan handlar det trots allt om människor -- är det verkligen större skillnad mellan mig och min kompis som råkar vara svart än mellan mig och min granne som har samma hudfärg? Nej, för hudfärgen avgör inte hur man är som person. Bara för att man är mörkare än andra betyder det inte att man löper större risk att kasta en tegelsten i en glasvägg. Bara för att man är mörkare än andra betyder det inte att man kommer att sluta upp som våldtäktsman. Att man har mörkare hy betyder bara att man har en högre melaninhalt, vilket ger ett ökat skydd mot hudcancer. Detta har jag påpekt tidigare, men jag säger det igen -- om man inte vill ha hudcancer kan man lika gärna sluta sola solarium så löjligt mycket. Det är bättre det än att se på svarta på ett annat sätt. Det som utgör våra skillnader är våra personligheter. Hudfärger skiljer oss rent utseendemässigt, men det är allt. Bara för att vissa skillnader inte är lika påtagliga som andra betyder det inte att de inte finns, eller hur? Detsamma gäller likheter -- bara för att likheterna inte är lika påtagliga betyder det inte att de inte finns.

Skillnaderna mellan svarta och vita finns för att man själv skapar dem. Är det verkligen rimligt att man hyser agg mot människor för någonting man själv skapat?

//Lisa

Om två veckor

Jag har bokat tid för min nästa tatuering nu.
Jag berättade för några veckor sedan att jag åkte dit för att fråga om jag skulle kunna bygga ut den jag har på foten/benet. Jag ska komma tillbaka om två veckor för att få det gjort. Jag ska inte berätta vad det ska bli; det får ni helt enkelt se då ^^

//Lisa

Bandit For Life




Som jag skrev tidigare idag städade jag till den här låten, och jag hade rätt när jag skrev att jag inte kände mig "so damn hardcore" när jag plockade upp strumpor från golvet. Men låten är grym; precis som bandet :)

Bandit For Life -- Blowsight

//Lisa

Modell för en dag

Flera kompisar har testat på detta, och det skulle faktiskt vara kul att själv få göra det.
Det är väl på tiden att man visar att man kan vara bra på foton även om man är en kort liten "knubbsäl" (jag och mina egna smeknamn)? Det är väl på tiden att man visar att man inte behöver vara 1,75 för att kunna göra sig bra på bilder? Det är väl på tiden att man visar att man inte behöver vara trådsmal, och att man faktiskt kan få till fina bilder även om man råkar ha kurvor?

Det har hänt flera gånger att jag bläddrat förbi "Top Model" och sett när juryn kritiserar en tjejs proportioner och anser att det är något som gör att hon inte skulle passa för modellyrket. Jag vet att det är så det är, men jag förstår inte varför det ska vara rätt att tvinga en person att ge upp sin dröm för att hon/han har fel typ av kropp. Man kan inte styra hur lång man ska bli, eller hur ens proportioner ska se ut. Vad ska man göra om man råkar ha korta ben? Ge upp sin dröm och börja leta efter ett nytt mål, eller spendera år på sjukhus för att kunna bli lite längre? Båda alternativen är absurda. Alla tjejer är inte 1,78 (eller längre), och ännu färre av dessa väger mindre än 60 kilo.

Det blir så fel att man dessutom kräver att en person ska gå ner i vikt för att kunna uppleva sin dröm.
Vi vet alla att det finns tjejer som fått höra att de måste gå ner i vikt för att kunna arbeta som modell, och vad gör det för nytta? Man blir inte bättre som modell bara för att man väger mindre. Det är i sådana fall sådant som kan göra att man blir sämre just för att man har en sådan press på sig själv. Hur ska man kunna utföra ett bra jobb om man fem minuter innan kräkts upp all den mat man ätit tidigare? Hur ska man kunna utföra ett bra jobb om man suttit på toaletten i en halvtimme efter att ha tagit laxermedel utan att egentligen ha behövt det? Människor måste kunna ha rätt att vara sig själva. Om man är kort, så är man.
Är man lång, är man lång.
Är man smal, är man smal.
Är man rund, är man rund.
Trots att vi alla är unika som personer, och även utseendemässigt, men ändå är det enbart vissa typer av människor som man ser på reklambladen. Vad säger det, egentligen?

Det värsta med det hela är just att många människor tänker "Det är så det är" utan att röra en min. Även om man inte kan göra någonting åt saken kan man ändå försöka, och visa vad man har för ståndpunkt. Var står man någonstans om man inte rör en min? Tycker man att det är rättvist att tonåringar svälter sig själva för att kunna leva upp till skönhetsidealen som byggs upp av media och modellvärlden? Är det något man bör säga "Det är så det är" kring? För mig är det helt otänkbart, men samtidigt är jag en mullig tjej som fått höra en massa pikar om min vikt. Jag fick för några dagar sedan höra att jag var stor (det var inget jag tog illa vid, men det är bara en konstig grej att slänga ur sig till någon som har klädstorlek 38), och det är ingen kommentar man ska slänga ut hur som helst -- jag tog inte illa vid, men jag är en av de få som inte tar någonting sådant personligt.
Man kan dessutom tänka såhär: Om man använder "Det är så det är"-attityden kring detta kan man väl lika gärna använda det till så mycket annat, men vem skulle få för sig att använda sig av den frasen i samband med en naturkatastrof? "200 000 människor är döda, 15 000 hotas att dö inom de kommande dagarna och miljontals människor hotas av svält och sjukdomar det kommande året -- det är så det är"; nja, det låter inte rimligt, eller hur?

Som jag sade vill jag testa på att vara modell för en dag, bara för att bevisa att man kan vara bra oavsett vilken kroppstyp man har. Det enda jag har emot mig är att jag är så långt ifrån fotogenisk man kan bli. Synd att man inte kan ta sådana kurser på universitetet...

Bara för att klargöra en sak; jag klandrar ingen som råkar vara 1,78 eller längre och som väger 60 kg. Jag tycker att det är minst lika hemskt för en person med min kroppsbyggnad att bli kallad "fetto" som det är för en sml person att bli kallad "skelett som måste gå upp i vikt, och få kurvor för att bli snygg". Alla är vackra på sitt sätt -- både utseendemässigt och personligt.

//Lisa

Torsdag

Då var man klar med städningen.
Mer än det, jag är även något varm och svettig. Dessutom har jag huvudvärk då jag glömt bort att äta under dagen. Det är rätt olikt mig -- jag brukar trots allt försöka vara noga med att äta. Det händer att jag väljer att inte göra det om jag har ont i magen eller känner mig illamående, men jag glömmer sällan bort måltider. Det är tur att syrran kan tänka sig att laga mat.

Det känns faktiskt skönt att ha allt gjort nu. I alla fall om man tänker på lägenheten. Jag själv är för utmattad för att orka göra någonting annat, men det vänder säkert när jag fått i mig lite mat. När det väl vänder ska jag sätta mig ner och svara på alla era kommentarer jag fått in.

Hur har ni haft det idag?

//Lisa

Mitt stora projekt

Jag håller på att städa just nu. Jag tjuvstartade redan för två dagar sedan då jag hoppade på badrumsskåpet. Vi hade en massa gamla flaskor med sminkborttagningskrämer som jag kastade, och det var inte allt. Efter två timmar var jag klar med det, och igår gick jag vidare på en hylla vi har precis ovanför toaletten. Även hängkrokarna bakom toaletten tömdes på påsar. Det känns konstigt att ha ett sådant tomt badrum nu...

Mitt nästa stora städprojekt blir min syrras rum. Det roliga är att jag lyssnar på en låt där man i refrängen sjunger "I'm så damn hardcore" (jag kan slänga upp låten lite senare, om jag kommer ihåg det). Det känns lite som fel sak att lyssna på när man håller på att plocka strumpor :p

//Lisa

Onsdag


















Jag mötte upp Mupparna (Linn och Madde) under dagen; tanken var att vi skulle äta kinamat, och det var även så det blev. Vi stannade kvar i köpcentret i Haninge ett bra tag till, och som ni märker hade vi det lite väl kul inne på Lindex. Framåt kvällen tog vi en mindre snabb fika med otroligt mycket skratt, och jag lyckades få till en bild på Madde när hon inte ser alltför galen ut :p
Det finns inte så mycket man kan säga om dagen -- bilderna talar nästan mer för sig själva :)

//Lisa

Mina drömmar

Jag fick ett förslag om att skriva om mina drömmar, och hur man når dem, av Dilan D.

Jag har så många olika drömmar; vissa större än andra, och vissa äldre än andra. Vissa drömmar har jag haft sedan jag var liten, andra är sådant som jag fått under senare år. Det finns även drömmar som jag haft som liten, och som kom tillbaka när jag blev äldre. Vissa drömmar måste man själv jaga, medan andra drömmar inte är något man kan forcera fram.

Som liten drömde jag inte om att bli princessa, eller frissör. Jag intalade mig själv att jag ville bli delfinskötare då det var det de flesta tjejer ville bli. I själva verket drömde jag om att få uppträda på ett eller annat sätt; jag brukade övertala min syster att spela upp några sketcher för pappa. Jag hade på mig andra kläder (vanligtvis för stora) och en hatt. Jag kunde även sätta på musik som jag mimade till. En del av mig ville redan då bli en popstjärna som inte bara sjöng bra på scen, men som även dansade bra. Den drömmen har jag gett upp, men jag älskar fortfarande att sjunga (hur hemskt det än låter) och jag skulle vilja lära mig att dansa.
Ett intresse som växte fram blev skådespel, och det är en dröm som jag har än idag. Jag gillar inte att vara i centrum av uppmärksamhet, men när det har kommit till skolpjäser glömmer jag bort scenskräcken. Det enda jag känner är adrenalinet och en viss frihet som lugnar ned mig. Det är något man inte kan förklara...

En annan dröm jag har är att skriva böcker och få åtminstone en av dem publicerade. Jag har alltid älskat att skriva, och under mellanstadiet brukade jag sitta med en anteckningsbok i knäet och skriva egna historier. På något vänster förlorade jag den drömmen, men den ploppade upp igen i somras. Jag har haft som projekt flera år att bli klar med en historia då jag ständigt påbörjade nya, men i somras kände jag att jag behövde sätta ner foten. Jag har kommit en bit på en historia jag började med i vintras, och jag har kommit på mig själv med att tänka mig hur det skulle vara om jag blev klar med den boken och hur det skulle vara om jag fick den publicerad. Just nu är den drömmen lika stark som drömmen om att bli skådespelare, men den känns mer verklig att nå för min del. Framför allt med tanke på att jag flera gånger har hört att jag inte har rätt utseende för att kunna klara mig som skådespelare (för att kunna bli det måste jag tydligen gå ner en massa i vikt enligt en "kompis").

Just när det handlar om dessa typer av drömmar är det viktigt att man strävar efter dem.
Vill man bli författare ska man sätta sig ner och skriva. Man behöver inte alltid bli klar med historierna (även om det är något att föredra), men om man får en idé som man gillar ska man satsa på att avsluta det projektet.
Det viktigaste är att man inte ger upp hoppet om en dröm -- det kommer finnas personer som säger att det är orealistiskt, men det är bara orealistiskt om ni ger upp. Det är inte realistiskt för mig att bli författare om jag inte försöker mig på skrivandet. Vill ni bli artister kan ni säkert spela in en egen demo och skicka in till olika skivbolag. Bara för att man vill bli artist betyder det inte att man förväntar sig att bli världskänd över en natt. Så länge ni har sträven har ni möjligheten, och så länge ni arbetar på ett eller annat sätt för att nå drömmen finns den kvar.


Den starkaste, och den äldsta drömmen, är att kunna bilda en familj. Jag behöver nödvändigtvis inte gifta mig -- jag föredrar äktenskapet framför bröllopet, och man kan nå samma känsla av äktenskap även om man skippar bröllopet. I vilket fall som helst längtar jag efter min egen lilla familj, oavsett om det är barn jag själv fött eller om det är adopterade barn. Jag drömmer om att kunna bli en gammal, skrynklig liten dam som ger bort pengar till barnbarn.  Just denna dröm är betydligt svårare att uppnå. Jag är inte mycket för att träffas över Internet, jag föredrar det verkliga livet, och jag är inte ute efter ett ragg vilket gör klubbar till ett dåligt ställe för mig att försöka hitta någon. Just när det gäller det har jag bestämt mig för att inte försöka pressa fram något.
Om jag ska vara helt ärlig finns det än "mindre" dröm som är betydligt starkare; jag har varit singel hela mitt liv, och jag vill så gärna ha någon jag kan dela mitt liv med även om det bara är någonting tillfälligt. Jag älskar mina vänner, och den kärleken är mer än tillräcklig för stunden, men jag vill så gärna uppleva någonting mer än det.

Just när det kommer till drömmar finns det så många vi har; vissa drömmar får man som liten och varar livet ut, vissa drömmar varar bara för en dag eller två. Någonting som binder ihop alla drömmar är att det ger oss en strävan. Det är någonting som motiverar oss, och någonting som får oss att se framåt. Hur stora drömmarna än är får man inte tappa tron på den -- det finns inget orealistiskt i att tänka stort.

//Lisa

Ni bestämmer!

Jag har fått höra att min blogg har blivit ytlig.
Jag måste faktiskt hålla med om det; under det senaste året (de senaste månaderna, om man tänker efter) har mina inlägg blivit alltmer ytliga och plana. Det var inte meningen att det skulle hända, och jag ska försöka bättra mig på den fronten.
Men för att få en start på det vill jag låta er bestämma vad mitt nästa inlägg ska handla om (lägg märke till att jag skrev nästa -- jag kommer alltså inte skriva någonting förrän jag får in något förslag).
Vad vill ni att jag ska skriva om?

//Lisa

Våga vara dig själv!

Det finns så många som inte vågar yttra sin egen mening av rädsla för att få kommentarer tillbaka.
Den rädslan kan jag förstå, men vad jag inte kan förstå är att man är så rädd att man till sist håller med vad de flesta säger trots att det bryter mot det man tror på. Vad som är ännu värre är att det är det man ska göra för att bli accepterad -- man ska följa strömmen. Det är först när man blir äldre som man inser att det bästa är att gå sin egen väg, men jag kommer själv ihåg hur det var att vara 14 år. Jag försökte gå min egen väg redan då, men det slutade med att några började kalla mig för klassens outsider.

Det är främst under tonåren man börjar försöka lista ut vem man är, men hur ska man lyckas lista ut vem man är om man inte får utrymme till att kunna vara sig själv? Hur ska man kunna vara sig själv om man förväntas följa strömmen, och om man blir sedd för någon man inte är om man istället korsar den?

Om man ska ta ett exempel; Hur många tonåringar dricker, egentligen? Hur få vågar stå emot spriten under en fest? De är väldigt få, och vad som är värst är att de får ta emot smällar för det. Det finns 15-åringar som inte dricker, och jag var själv en av dem. Jag var även en av de som blev baktalad för det -- jag kallades för "fin flicka" och jag fick höra att jag inte hade något liv. Flera stycken undrade varför jag inte drack, och några försökte övertala mig. Samma saker händer många 15-åringar idag.
Jag tycker att det är beundrasvärt att det finns 14-/15-åringar som säger nej till sprit jsut för att pressen på den fronten har ökat sedan jag var 15, och jag förstår inte varför just dessa personer är de som ska ta den hårdare smällen. När det kommer till kritan är det bättre att tänka på sig själv och tänka efter vad som faktiskt är bra för ens eget bästa istället för att ge efter för att man har ett flertal personer som pressar en. Hur svårt det än är att inte falla för ett grupptryck är det viktigt att man försöker stå emot. Det är sådant man får större nytta av senare i livet (jag tror faktiskt att det är en anledning till varför mobbare inte når lika långt i livet som personer som blivit utsatta för mobbning och klarat sig).

Man måste fråga sig själv vad det är man själv tycker, vad som är bäst för en själv -- framför allt vad som är bäst på längre sikt. Man tjänar ingenting på att följa strömmen om det går emot vad man tror på. Man tjänar definitivt ingenting på att följa strömmen om det innebär att man skadar en annan människa på något som helst sätt. Det är bättre att vara annorlunda/konstig, och kanske rent utav "outsider", om det innebär att man vågar stå för sin egen åsikt (om ens åsikt inte innebär att man ratar människor för deras hudfärg, etnicitet, religion eller sexualitet -- seriöst, det ligger ingen skada i att en person som råkar befinna sig i exempelvis samma klassrum skulle vara gay).

//Lisa

Tisdag

Jag är fortfarande seg efter igår.
Nej, man serverade inte alkohol när min kompis gjorde sitt uppträdande tillsammans med sin kör. Men däremot fick jag vänta ett litet tag ute i kylan på vägen hem. Det dumma är att jag bara behövde vänta i en kvart (om ens det), och jag klagar som en liten flicka som inte får äta glass. I vilket fall som helst frös jag så pass mycket igår kväll att jag inte kunde skriva. Idag är jag så pass seg efter att ha varit så frusen att jag inte kan tänka klart. Orken att skriva finns, men orken att tänka ut vilka ord jag ska använda mig av är ansträngande.

Jag borde nog fixa i ordning lite kaffe om jag ska få igång hjärnan; jag måste verkligen börja städa här hemma, men som jag känner just nu har jag ingen som helst ork.
Jag hoppas att ni har det bra!

//Lisa

Hanging By A Moment



Jag raderade den förra låten jag lade upp då jag ramlade över denna och ansåg att den var bättre. Det är inget illa menat åt Bruno Mars' låt ("Just The Way You Are"), men jag föredrar denna :)

Hanging By A Moment -- Lifehouse

//Lisa

Glad Alla Hjärtans Dag!

Jag hoppas att ni har det lika fint hos er som jag har det här hemma; solen skiner, och all den snö som föll ner förra veckan gnistrar så fint. Det är många som inte gillar snö på Alla Hjärtans Dag, men jag älskar det -- kan man be om en härligare stämning på en dag som denna? Jag tror inte det :)

Egentligen är jag lite emot hela grejen med Alla Hjärtans Dag, men det är för att det finns så många personer (främst kvinnor, har jag märkt) som kräver om att få en massa saker när de själva inte är redo att ge bort något. Men det är svårt att inte dras med i stämningen av denna dag, och det kommer från mig som säkerligen kommer dö som en gammal ungmö. Även om Alla Hjärtans Dag har blivit till ett enda stort jippo älskar jag all omtanke som kommer med dagen. Det är som med julafton; man lägger bort alla agg på hyllan för att bry sig om alla de man älskar och bryr sig om. Även om man är singel kan man njuta av dagen istället för att ligga hemma och vara bitter -- den här dagen är inte bara till för par. Man kan även visa sin kärlek till vänner, och familj -- kort sagt, till alla som ligger en varmt om hjärtat.

Nej, jag ska försöka få i mig lite mat snart -- jag ska iväg till ett Alla Hjärtans Dag Café. En nära vän till mig sjunger i en kör, och de ska uppträda ikväll. Jag ska försöka komma ihåg att ta några bilder som jag kan lägga upp senare, men jag kan tyvärr inte lova något.

//Lisa

Veckans fråga

Det var länge sedan jag publicerade något i denna kategori, men det ska det bli lite ändring på här framöver.

Med tanke på att det är Alla Hjärtans Dag i morgon tänkte jag bara fråga er om ni ska göra något speciellt; singlar som icke-singlar.

//Lisa

Ful och äcklig

Vad tjänar man på att kalla människor för fula och äckliga?
Ingenting, men ändå är det så många håller på. Man kan verkligen fråga sig varför; som jag redan påpekat tjänar man ingenting på det, och på vilket sätt skulle det hjälpa till? Tror man seriöst att man är till hjälp om man går fram till en redan osäker tonårstjej och kallar henne fet? Tja, om man tror sig tjäna ett större syfte genom att försöka få människor att drabbas av en ätstörning är man till stor hjälp...

Ni inser säkert själva hur orimligt det här låter.
Det låter orimligt att man försöker göra människor anorektiska, men det är just det som kan hända om man tjatar för mycket om någon annans vikt. Ändå låter det inte orimligt att man kallar andra för tjocka/feta; det är så många som gör det att det snarare är konstigt om man inte gör det. Jag vet att jag setts som konstig för att jag inte håller med andra om att en viss person är tjock, men för mig är det konstigare att man inte försöker se människors skönheter (inre som yttre) oavsett vad. För mig är det konstigare att man försöker peka ut så många rister hos andra som möjligt bara för att man själv ska kunna känna sig bättre för en stund eller två.

Någonting som jag tycker är så kul är att det finns så många problem man kan prata om, men istället är ens första problem att tjejen som satt mitt emot en på tunnelbanan var överviktig. Det visar verkligen vilka prioriteringar vi har, eller hur?

//Lisa

Söndagspromenad

När jag laddar upp bilder på datorn redigeras bilderna automatiskt av någon anledning, men jag tänkte slänga upp orginalbilderna och de som blev redigerade.

De oredigerade:






De redigerade



Den enda bilden jag själv redigerade.

Vilka bilder föredrar ni? De oredigerade eller de redigerade? ^^
//Lisa

Soliga söndag

Än så länge har min dag varit väldigt onödig.
Det började med att jag skulle åka in till skolan för att lämna tillbaka ett gäng böcker jag lånat. När jag kommer till T-Centralen, och rör mig mot tunnelbanan, ser jag att tunnelbanan inte går hela vägen till Universitetet. Istället skulle den stanna vid KTH. Visserligen skulle man kunna ta ersättningsbussen till universitetet, men jag hittar inte vid KTH. Det slutar alltså med att jag vänder mig om och går mot pendeln igen. Jag hade i och för sig tur på en front, och det var att jag inte behövde vänta längre än två minuter innan tåget hemåt skulle komma.

När jag kom hem fick jag gå ut med sopor i två omgångar, och mer finns det (jag slängde kartonger och tidningar för återvinning, men plast, metaller och glas finns fortfarande kvar här hemma). Jag tror dock att jag väntar med det till senare; det är så fint ute nu att jag tänkte ta en snabb promenad innan det blir mörkt. Jag tror att jag kommer hinna då det blir mörkt först runt halv sex på kvällen här. Det är rätt otroligt, om man tänker efter; för bara några veckor sedan var det mörkt redan runt fyra. Tiden går verkligen fort...

//Lisa

Savior




Jag hörde den här låten för flera månader sedan, men det är först nu jag har drogat den -- jag har svårt att lyssna på den nu utan att klicka på repeat :)
Savior -- Rise Against

//Lisa

Lördagsdessert

Syrran bjöd mig på middag vid en krog här i närheten.
Det var visserligen för två timmar sedan, men jag har med tiden lärt mig att det inte finns någon som helst dålig timing när det kommer till desserter. Jag fixade därför till chokladpudding (ingen hemmagjord -- jag använde bara mjölk och pulver för att jag är så pass lat) som jag serverade i en mugg innan jag toppade med grädde, lite chokladsås och strössel. Det är nu jag borde utses till den mest onyttiga människan i Sverige...

 


Innan jag lade på grädden


Slutresultatet.

//Lisa

Så många uppfattningar

Jag tycker att det är lite kul att det finns människor som tror att jag är 16-17 år samtidigt som det finns de som tror att jag är närmre 22 år gammal. Det är bara någonting litet, men det är ändå något som fått mig att börja tänka efter lite. Många oroar sig över hur de framstås av olika människor, men oavsett hur man gör och hur man beter sig kommer folk alltid få olika uppfattningar om en.

Vi människor är rätt lustiga -- vi ägnar mer tid åt att försöka få andra att bli nöjda med oss än att försöka få oss själva att bli stolta över våra bedrifter. Vi bryr oss mer om vad andra tycker än vad vi själva tycker. Istället för att välja ut kläder som man trivs med och nöjer sig med det väljer vi kläder för dagen innan vi ställer 50 frågor till de i vår närhet om det ser bra ut. Okej, det är främst tjejer/kvinnor som håller på med detta, men i vilket fall som helst värderar vi andras åsikter mer än våra egna. Det kan vara någonting bra, men om man låter hela sin tillvaro kretsa kring just andras uppfattningar har det gått för långt.

Jag har inte förändrats särskilt mycket utseendemässigt, men ändå tror folk så olika om min ålder -- en person tror att jag är 22 medan en annan tror att jag är 16 trots att jag har samma typ av kläder på mig och samma sminkning (d.v.s. ingen alls). Bara det säger en hel del, eller hur? När någon tycker att du ser bra ut tycker någon annan att du inte gör det. Det där lät taskigt, men det jag försöker komma fram till är att man ska fokusera på sig själv istället för andra. När det kommer till kritan är det en själv man har och det är därför man ska sträva efter att själv må så bra som möjligt istället för att ständigt söka bekräftelse hos andra och tro att man klarar sig på det. Om man inte kan söka bekräftelse hos sig själv kommer man aldrig lära sig att man inte kan bli mr vacker än vad man redan är.

//Lisa

Dålig kombination

Min näsa kan inte sluta rinna, och jag har nyst som en galning under dagen. Men det är inte det värsta; det värsta är min egen klumpighet.
Igår pratade jag lite med en kompis -- jag satt i en stol, lutad mot armsödet. Hon satt mitt emot mig och hon sade någonting jag tyckte var roligt. Ibland när jag skrattar sänker jag huvudet (varför vet jag inte), så självklart råkade jag dunka i huvudet mot armstödet. Näsan tog emot smällen vilket innebär att jag sitter med ett något svullet näsben framför datorn nu. Kort sagt gör det ont när jag nyser och snyter mig. Det gör ont även när jag rynkar lite på näsan när jag skrattar. Hmm, det kanske är på tiden att jag lär mig ett nytt sätt att skratta på...

Men hur har ni det?

//Lisa

Allt har sin orsak

Behandlar man mig som om jag vore dum, är det just dum jag blir med tiden.
Behandlar man mig som luft, är det just luft jag till sist blir.
Det är sådant som redan har hänt. Jag fick en gång i tiden (bara för att låta lite överdrivet dramatisk) inte utrymme att vara mig själv; jag var för mycket än det ena, än det andra. Det slutade med att jag till sist inte vågade ta plats. Jag vågade inte visa framfötterna och markera att jag finns, och det var få som kom ihåg mitt namn. Det var en trevlig tid, det...
Nu under senare tid har jag börjat förlora mig själv då jag blir, tro det eller ej, kallad dum, korkad och att jag även fått höra att jag inte begriper mig på någonting. Det har gjort mig så osäker -- smart är mer eller mindre det enda jag vet, men osäkerheten och självmedvetenheten gör att jag överanalyserar de flesta uppgifterna till den grad att jag bara blir ståendes.

Vad vill jag få sagt med det här?
Om man behandlar människor som s**t är det just s**t man slutar upp med. Man tjänar inget på att behandla människor på ett visst sätt som inte stämmer överens med hur de faktiskt är. Man tjänar inte heller någonting på att försöka begränsa en människa på det sätt jag en gång blev. Eller vad säger ni?

//Lisa

Hej, mitt vinterland








//Lisa

Fredagsbrunch



Både jag och syrran vaknade rätt sent idag, så istället för att fixa frukost gjorde vi en brunch. Vi gjorde i ordning rostade mackor, äggröra och syrran stekte upp bacon samt lite korv. Vi ställde fram pålägg av olika slag, vi ställde även fram apelsinjuice och vi hällde ut apelsinjuicen då vi insåg att den stått i kylen lite för länge. Även yoghurt och flingor ställdes fram. Detta serverat med en kopp kaffe är den bästa starten på dagen jag fått sedan jag var på Kreta. Jag hoppas att den här känslan håller i sig hela dagen :)

Jag hade en tanke om att försöka ta mig in till skolan idag för att lämna tillbaka biblioteksböcker, men när pendeltågen är 1½ timme försenade tror jag nog att jag hoppar över det. Jag hoppas att förseningarna inte är lika stora imorgon; hur det än blir behöver jag åka in imorgon, men det skulle underlätta om jag slapp vänta en timme på pendeln inne i stan på väg hem.
Men det är imorgon det. Idag blir det någonting annat.
Frågan är bara vad.

Hur har ni det? Fick ni här i Stockholm, precis som några av mina kompisar, ledigt från skolan/jobbet idag p.g.a. snön? Har ni utanför Stockholmsregionen lika stora problem med snön?

 

//Lisa

Trädet inom mig



Efter att ha spenderat över sex timmar med denna teckning är jag äntligen klar, och jag måste erkänna en sak -- den blev inte så skitdålig som jag först var rädd över att den skulle bli. Den blev rent utav rätt fin. Kort sagt är jag stolt :)
Jag har använt mig av pennor med hårdhetsgrad: H, F, HB, B, 2B, 3B och 6B.


All that is required for success is the desire to succeed

//Lisa

Torsdag

Min förkylning har tyvärr blivit värre.
Min hals värker som satan, men otroligt nog kan jag prata. Jag sitter faktiskt och hjälper en kompis inför ett rätt stort prov. Än så länge går det riktigt bra; för oss båda. Min hjärna hålls igång (jag har varit seg hela dagen p.g.a. febern), och jag får lite mer ork faktiskt. Jag börjar gilla matte igen -- efter det sista året på gymnasiet kunde jag inte vara i närheten av något som har med siffror att göra. Jag kunde inte ens vara i närheten av recept p.g.a. alla "1/4 msk vanlijsocker" hit och dit.

Nej, nu ska vi återgå till pluggandet.
Jag hoppas att ni har det bra!

//Lisa

Filmarkivet

Jag älskar filmer.
Jag älskar att gå på bio med kompisar. Jag älskar att ha filmkvällar bestående av olika filmer. Jag älskar att titta på dokumentärfilmer lika mycket som jag älskar att titta på fiktionella filmer. Jag älskar att titta på gamla filmer från 1940-talet.
Kort sagt älskar jag filmer av alla olika slag, så när jag tittade på nyheterna och fick reda på att man lagt upp hundratals svenska filmklipp av alla olika slag på Internet blev jag mer än glad (för att inte nämna nyfiken!). Det handlar om reklamfilmer, nyhetsklipp etc. som går så långt bak i tiden som till år 1897.

Denna sida har öppnats med ett samarbete med bl.a. Kungliga biblioteket, och man kommer att lägga upp fler filmklipp under de kommande åren. Jag tror faktiskt att jag har hittat min nya favoritsida.



Det är ingen action.
Det är ingen fantasy.
Det är ingen hemsk biografi.
Det är historia.


//Lisa

Livet i blomman



I arise in the morning torn between a desire to improve the world and a desire to enjoy the world. This makes it hard to plan the day.
-E.B. White

//Lisa

Lite hjälp skulle inte skada

Jag förväntas hjälpa så många personer med allt möjligt.
Jag ska diska, laga mat, städa, bädda, ta ut mängder med sopor, tvätta etc.
Visst, det är ett allmänt ansvar att ta hand om dessa grejer, men det är inte ett allmänt ansvar att behöva gå fem vändor för att få ut alla sopor (tidnigar, plast, metaller och glas som ska återvinnas samt soppåsar). Det är inte heller ett allmänt ansvar att diska undan sådan disk som man själv inte dragit fram. Det är inte heller ett allmänt ansvar att plocka upp näsdukar som ligger på golv -- det är snarare ett ansvar att själv kasta dem i soptunnorna.

Som jag sade hjälper jag till med mycket, men det är inget jag klagar över. Det jag klagar över är att jag inte får den hjälp jag behöver när jag väl behöver den. Just nu sitter jag och svettas som en galning, jag hostade så pass mycket att jag kräktes för ett litet tag sedan och det finns ingen mat här hemma. Okej, det finns för en person, och den personen är inte jag. Jag vill inte äta nu, och det är inget jag bör göra, men jag vet att jag behöver mat senare. Vad ska jag göra då? Jo, jag måste ner till mataffären. Förlåt, men jag tycker att det blir så orättvist. Vi är trots allt tre stycken som bor här hemma; en av dem är upptagen just nu, men den andra är allmänt orättvis som tycker att jag ska ta hostmedicin och köpa mn egen mat då jag aldrig kan lyfta på arslet.

Så vad ska jag göra?
Ska jag byta kläder, sluta svettas, ta hostmedicin och handla själv, eller ska jag fortsätta hålla på med ett bråk som jag inte ens orkar ha?

//Lisa

"En bättre bloggare sökes"

Jag känner mig verkligen som en dålig bloggare nu, och jag tänker skylla på att jag är förkyld. Visserligen är jag rätt pigg, men halsvärk kan verkligen sinka ner en. Nej, men jag har inte varit den bästa bloggaren de senaste dagarna; jag har glömt bort att svara på en mängd kommentarer jag fått in nu, och tro mig när jag säger att jag är ledsen över att jag inte besvarat alla. Tro mig också när jag säger att jag ska bättra på mig och att svaren väntar runt hörnet.

Det var meningen att jag skulle förbi min gamla skola idag, men det blev inte av. Min hals värkte så pass mycket i morse att jag inte kunde prata. Det är lite svårt nu, men jag låter i alla fall som mig och inte som...tja, Sir Väs. Förhoppningsvis kan jag åka dit nästa vecka; jag ska prata med en kompis om det :)

Hur mår ni idag?

//Lisa

"Erfarenhet sökes"

Det finns många ungdomar som är arbetslösa, och bättre blir det inte när så många arbetsplatser söker personer med tidigare erfarenhet; Hur ska man kunna få erfarenhet om det inte finns arbetsplatser som är redo att se till att man får några erfarenheter från första början?

Jag håller på att leta efter jobb för fullt.
Okej, kanske inte för fullt. Det kommer perioder då jag inte letar överhuvudtaget just för att man söker efter personer med erfarenhet. Det dumma är att jag hittade ett jobb som skulle vara perfekt för mig -- deltid, ingen erfarenhet krävdes, ligger inne i stan (så jag skulle få en kort väg till skolan)... Självklart missade jag sista ansökningsdatumet; man skulle på informationsmöte, men jag var för sent ute för att kunna ringa och anmäla mig till sista informationsmötet.

Arbetslösheten i Sverige är stor, framför allt bland unga, men det känns inte som att man försöker göra någonting åt det. Visst, det är knapert om arbetsplatser, men saker och ting skulle bli lättare om man kunde snappa upp lite arbetserfarenhet. Det dumma är att jag vet att jag skulle kunna göra ba ifrån mig på en arbetsplats -- jag gör sällan någonting halvhjärtat. Om jag skulle känna att jag inte kan utföra ett jobb helhjärtat är det ingenting jag ger mig in på.

Nej, som det ser ut nu kommer jag vara arbetslös för all framtid.
Jag får helt enkelt hålla tummarna och hoppas på att jag får en framtid inom författarskap.
Önska mig lycka till på den fronten.


//Lisa

Tisdag

Jag blev (äntligen) klar med boken igår (tje, tekniskt sett i morse -- jag glömde bort tiden när jag läste). Den är verkligen bra, men den är så seg på slutet. De sista 80 sidorna handlar nästan om samma sak. Det är det sista kapitlet och epilogen som utmärker sig lite, men de partierna är väldigt sega de också. Det finns så mycket man skulle ha kunnat skala av; det blev lite väl detaljrikt på sina håll. Men som jag sade är det en riktigt bra bok, om ni är sugna på att läsa något som faktiskt är bra. Jag har sagt det så många gånger förr, men man kan verkligen inte skriva böcker på samma sätt som man kunde under 1800-talet. Det är väldigt synd, men samtidigt har vi som människor utvecklats. Det har även tiden, och det sätt vi väljer att uttrycka oss på. Det kanske inte är så konstigt att man inte skriver på samma sätt nu som då; framför allt med tanke på att varannan person säger "typ" och "lixom" varannan mening. Jag har märkt att även jag gör det. Tro mig när jag säger att det inte är lite irriterande.

Jag åkte på en förkylning för några dagar sedan, och självklart har den blivit något värre idag. Jag hoppas bara att den blir bättre tills imorgon då jag ska besöka min gymnasieskola. Jag har ett par vänner som går där; vänner jag inte har träffat på flera månader, men som jag hållt kontakten med via Facebook.

Vad mer har hänt under dagen?
Jo, jag fick tillbaka min hemtenta via mail. Jag är allt annat än stolt över resultatet, så jag ska göra en omtenta om några veckor. Om det inte går bättre då vet jag inte riktigt vad jag ska göra, men det får vi helt enkelt se då. Jag förstår faktiskt inte riktigt varför jag hade så höga förväntningar på mig själv; jag skrev den trots allt när jag var sjuk. Jag måste verkligen börja lära mig att ta till mig mina egna råd och vara stolt över mina prestationer hur "små" de än är. Jag har för övrigt lite plugg att ta mig igenom till på torsdag, så någonting säger mig att det är något jag bör ta hand om nu :p

Hur har ni det idag? Är det lika soligt hos er som hos mig?

//Lisa

Love in action

"Finding Freedom in Jesus Christ from sexual and relational sin."
Det är den beskrivningen hemsidan "Love in Action" har.

Det är en organisation i Tennessee (USA) där man tror sig kunna bota homnosexuella. Det är faktiskt av den anledningen jag har valt att inte lägga upp en länk -- det är tillräckligt illa att jag själv kollade upp det där. Det är vidrigt att det finns läger, eller organisationer, där man har som mål att bota homosexuella. Bara för att man är gay betyder det inte att man lever i en "sexuell och relationell synd". Såvitt jag vet finns det inte ens ett passage i Bibeln som förkastar homosexuella; det är tolkningar man själv valt att göra. Det är precis som under 60-talet då man uttalade sig om att det skulle vara en synd att vara svart; var i Bibeln står det att det är en synd att vara svart?
Att vara homosexuell är inget man väljer. Det är inte direkt så att man säger till hjärnan vilka typer av personer man ska attraheras utav. Man väljer inte heller att bli heterosexuell; det är någonting man helt enkelt bara är. "Love in action"... Det är inte ens kärlek man pratar om om man är redo att "bota" någon som är homosexuell. Man försöker få människor att förneka sina rätta jag. "Big-ass lie in action" är ett mer passande namn, eller vad tycker ni?

Jag bryr mig inte om homofobi är någonting som kommer att finnas i alla framtida tidsåldrar; om man inte gör någonting nu för att man tror att det är lönlöst är det just lönlöst det blir. Ingen skulle få för sig att resa upp ett läger för att få svarta att bli vita, och detsamma gäller homosexualitet. Man kan förneka för sig själv hur mycket som helst, men är född gay så är man. Man ska inte förvänta sig av andra att de kan förneka sig själva bara för vår bekvämlighet.

Om man dessutom ska blanda in religionen i det här; Var inte Jesus en person som sträckte ut handen mot människor istället för att avvisa dem? Trots att han hjälpte andra så mycket försöker många av oss att avvisa varandra p.g.a. det ena än det andra för att sedan kunna skylla på religionen.
Jag är glad över att alla kristna inte beter sig på det här sättet, men tyvärr vet jag också att det finns kristna som anser att homosexualitet är fel. Man kan verkligen fråga sig var det stora felet ligger -- att en man älskar en man/att en kvinna älskar en kvinna, eller att en man och en kvinna låtsas att älska varandra och spendera hela deras liv en enda stor lögn för att göra andra nöjda. Ett av de tio budorden säger trots allt att man inte ska ljuga...

//Lisa

Utmaning

Jag har en liten uppgift åt er.
Nej, det är inte er jag utmanar; det är ni som ska ge mig en utmaning. Jag vill gärna försöka lära mig laga till så många maträtter som möjligt under det här året. Finns det någonting ni själva har tillagat som ni tror att jag skulle vara intresserad av, eller finns det något ni själva skulle vilja testa på, men som ni aldrig riktigt kommit till skott med?

I vilket fall som helst spelar det ingen roll -- kom med en massa förslag, kötträtter som vegetariska rätter. Det finns en sak jag också tänker be er att göra, och det är att inte komma med tacos som förslag.




//Lisa

Work in progress II






 

Jag satt uppe med teckningen ett par timmar igår, och jag har kommit en liten bit längre än vad som visas på bilderna. Hittills har jag spenderat närmre fem timmar på den, och även om det inte är ett mästerverk tycker jag ändå om den. Det är faktiskt en av anledningarna till varför jag valt att visa upp den; Man måste kunna känna sig stolt över det man uppnått även om det inte är fullt lika bra som andras verk. Så länge man vet med sig att man har gjort sitt bästa ska man inte behöva vara någonting annat än stolt.

//Lisa

Dricka för att det är gott?

Jag kan förstå att man dricker alkohol för att det är gott; det gör jag själv, så det vore konstigt om jag ratade det.
Men om det är någonting jag inte förstår mig på är det att man säger att man ena sekunder säger att man dricker för att det är gott för att sedan hälla vodka i hallonsoda och påstå att det inte smakar någon alkohol. Det kanske stämmer, men då dricker man inte för att det är gott. Blandar man sprit med någonting som övertar alkoholsmaken dricker man för att få i sig sprit utan att bli äcklad; om man enbart drack för att få i sig någonting gott skulle man slippa vodkan. Eller det kanske bara är jag...

Jag vet med mig själv att om det kom en läsk med samma smak som x-ide skulle jag definitivt välja det över just x-ide. Det handlar inte om att jag försöker vara "den duktiga lilla flickan som inte vill göra någonting fel". Det handlar om sunt förnuft -- alkohol hjälper inte mig på några som helst sätt, och för mig är det väldigt onödigt. Jag vet att många dricker alkohol för att kunna bli fulla och undfly verkligheten för några timmar, men om sanningen ska fram kan man inte undanfly sina problem. När man nyktrat till har man fortfarande samma problem som tidigare, men man har även en baksmälla att ta itu med.

Som jag har sagt flera gånger tidigare är det inget liv man lever om man under 50% av sin lediga tid ser till att bli full för att under den andra halvan lista ut vad som hänt och hur man lindrar en baksmälla. Det är definitivt inget liv om man gör detta bara för att kunna passa in och för att slippa ha "kompisar" som tjatar på en att man ska dricka.

Okej, nu kom jag av mig ganska så rejält; om man påstår att man enbart dricker för att det är gott för att fem minuter senare fylla på vodka i sin läsk för att få i sig alkohol utan den vidriga smaken (vidig enligt mig -- jag står inte ens ut med doften av vodka på två meters avstånd) erkänner man inte ens för sig själv att det är spriten man vill få i sig. Det är spriten man vill få i sig, och det är förmodligen full man vill bli (jag känner i alla fall inte till någon som druckit vodka för att försöka vara så nykter som möjligt). Det är inte bara hemskt att det är så det ser ut, men också att man inte heller kan erkänna det ens för sig själv.

//Lisa

Galen fototjej



Dagens look: Galen vetenskapsman.



Skenet kan bedra...


//Lisa

I Get Off




Det här är en låt jag velat lägga upp väldigt länge, men det är först nu jag tar tag i det. Det säger nog en hel del om mig -- jag fullföljer aldrig mina mål hur små de än är. Jag känner mig som en bra förebild nu...

I vilket fall som helst är det en låt jag haft på repeat alltför många gånger, så jag hoppas att ni gillar den ;)

I Get Off -- Halestorm

//Lisa

Söndag

Hejhej :)
Jag kom hem för inte så länge sedan efter att ha spenderat hela dagen med Matilda, som jag inte träffat sedan juli. Jag måste verkligen bli bättre på att träffa mina vänner; det är mycket jag behöver bli bättre på, men just det här känns rätt (!) viktigt.

Det hela började med att vi fikade (för min del blev det lunch -- en vegetarisk lasagne som var löjligt god), och därefter gick vi runt i hela köpcentret i några timmar. Det känns lite i fötterna nu efteråt, men det är ingen större fara.
Jag har precis börjat med tvätten, så det är det jag kommer att hålla på med ikväll. Det, och så behöver jag försöka rita lite på den där bilden. Jag hoppas verkligen att slutresultatet blir bra. Om inte har jag i alla fall något bra minne av teckningen sparad i bloggen. Dessutom kan det nog inte gå sämre än vad som gick med min förra teckning. Det är en teckning jag valt att inte visa upp, och det säger nog en del när det kommer från mig.





Någonting ni kan göra om ni vill se hur en ny hårfärg skulle framhäva ögonen ^^

//Lisa

Work in progress

Jag må vara den enda som inte har tittat på Melodifestivalen ikväll.
Jag har faktiskt börjat tröttna på det; jag vet att det är lite av en svensk tradition, men det är inget som tilltalar mig längre. Det känns bara så konstigt att titta på ett program och hoppas på att ett musikbidrag går vidare till finalen trots att jag har svårt för musiken. Och det kommer från mig, allätaren.

Nej, jag har istället bläddrat runt på TV:n, och just nu tittar jag en film jag älskade när jag var yngre -- "Wayne's World 2". Det är inte den bästa filmen, men den väcker verkligen många härliga minnen. Jag har även börjat rita igen. Det var länge sedan jag använde mina skisspennor, och som avslut på det hela ska jag använda mina kolpennor/-kritor som jag fick förra året. Jag har inte kommit långt än, men jag tycker att det är kul att själv se hur saker och ting -- i det här fallet teckningar -- utvevecklas trots att ingen annan gör det.







Jag hoppas att ni fått en bra kväll!

//Lisa

Tänkandes kraft

Det är jobbigt att se så många träna mer än vad som egentligen krävs -- allt för att kunna gå ner i vikt, och bli av med hullet. Det är sorgligt att se många proppa i sig piller som ska binda fett bara för att kunna bli av med ett par extrakilon trots att de inte ens är i behov att gå ner i vikt.
Vad är det för värld vi lever i?

Det är hemskt överhuvudtaget att så många har extrema utseendekomplex, men det hjälper inte med att skapa den kropp som man själv anser är snygg. Om man fixat det ena "felet" hittar man snart flera "fel" att korrigera på ett eller annat sätt. Det värsta är attityden kring det hela -- att man tror att man inte kan göra saker på ett annat sätt och att man inte kan se sig själv på ett annat sätt bara för att man sett sig själv som en viss person i x antal år. Händer ni med på vad jag menar?

Det är så många som inte kan se sig själva som snygga för att de sett sig själva som feta och fula under en lång period. Problemet är att man inte kan tänka på ett annat sätt; problemet är att man tror att man inte kan. Istället för att tänka "jag kan inte tänka på ett annat sätt så därför gör jag inte det" kan man helt enkelt bara göra det. Det är svårare än vad det låter som, det vet jag. Men jag vet också att det är betydligt lättare än vad man tror. Testa att bara göra; testa att bara att peka ut bra saker hos er själva. Fundera inte kring det, tänk inte på att andra kanske inte håller med -- testa bara att göra.

Förstår ni nu vad jag menar? ;)

//Lisa

Mattips

Jag har alltid gillat att laga mat, men det är först på senare tid som jag lärt mig att det är något jag är bra på om jag inte behöver kompromissa så mycket -- låter man mig köra mitt eget race blir min mat riktigt god. Jag är visserligen ingen "mästerkock", men jag tänkte ändå att det skulle vara kul att dela med mig lite av mina egna mattips (sådant som är grundläggande). Jag vet att många försöker leva ett mer hälsosamt liv och då försvinner många maträtter från "menyn". Men vad många glömmer bort är att man fortfarande kan äta det mesta; det som spelar roll är snarare hur man tillagar det.


-Fläskkött är otroligt proteinrikt, och om man skär bort fettet minskar man med kalorierna något otroligt. Många tycker att köttet är godare med fettet på, men om sanningen ska fram håller jag inte med om det. Om man kryddar rätt, och om man inte tänker "det är inget fett på så därför blir det inte gott" blir det riktigt gott.

-Istället för att steka mat i smör kan man använda sig av olivolja, rapsolja eller flytande margarin då dessa innehåller många av de rätta fetterna (men ha inte mer än nödvändigt och ta en extra titt på margarinet för säkerhets skull).

-Man behöver inte nödvändigtvis använda sig av just grädde om man gör olika "sås-rätter" eller grytor. Det räcker gott och väl med mellangrädde eller matlagningsgrädde.

-Om det tar emot att äta grönsaker kan man alltid tillaga dem i form av bl.a. en wok.

-Salta inte mer än nödvändigt, och använd gärna peppar. Dels är det godare så (ja. jag gillar peppar -- allt från vit till chili och cayenne), men det är faktiskt nyttigt.

-Man brukar visserligen äta snabbmat just för att man får maten snabbt, men det är faktiskt betydligt bättre att göra sina egna hamburgare från grunden (vilket jag ska försöka testa på nästa vecka) och egna pizzor (en annan sak jag måste testa på).

 

Nej, jag försöker inte leka dietist (vi pratar trots allt om mig som förra veckan tryckte i mig fyra, om inte fem, av mina cupcakes), men det jag tänkte ändå att jag skulle dela med mig av sådant jag själv märkt fungerar bra för mig och som jag även plockat upp på andra håll. Man ska trots allt inte behöva känna att man måste gå miste om så mycket bara för att man ska försöka gå ner i vikt (för sin hälsas skull!).

//Lisa

Lördag

Det känns så konstigt att det redan är lördag, eller vad tycker ni?
Jag, syrran och en av hennes kompisar fick för oss att vi skulle ha en filmmaraton med Disney-tema. Först ut är Lejonkungen. Vilken vi ser sedan vet jag inte, men vi har pratat lite om Pinocchio och Den lilla sjöjungfrun. Det var så länge sedan jag tittade på gamla Disney-filmer; man glömmer så lätt bort hur bra dessa filmer faktiskt är. Filmer behöver inte innehålla en massa specialeffekter för att de ska kunna vara bra. Det finns allttför många filmer där man glömmer bort handlingen över alla specialeffekter.

Vad har ni för er idag?

//Lisa

Kvällens middag





Jag stekte som sagt var upp fläskkarré.
Vanligtvis ska man göra en marinad till det, men med tanke på att det blev så pass sent skippade jag det. Istället skar jag bort benen (något man inte heller ska göra först, men någonting jag gjorde för att alla bitar skulle få plats i stekpannan) och kryddade med salt, vitpeppar, lite grillkrydda och timjan. Det låter mycket, men det är värt det i slutändan :)
Efter att ha vänt på dem skätte jag lite olivolja på ovansidan -- det var någonting jag inte testat tidigare, men som jag fick för mig att göra nu. Det blev lika gott som man skulle kunna tänka sig.

När det kommer till grönsakerna skar jag bara upp dem, sköljde av dem och lade ner dem i stekpannan. Jag tillsatte lite salt och vitpeppar innan jag droppade på lite olivolja.

Detta serverade jag med fryst klyftpotatis (jag måste göra egna någon gång -- det var trots allt länge sedan sist). Man ska hälla upp det i en plåt, men jag fick tipset att tillsätta olivolja och krossade/rivna vitlöksklyftor. Det var ett tips jag fick för flera månader sedan och som jag använde mig av nu. Jag saltade det (jag har fått i mig mer salt ikväll än någonsin tidigare, det erkänner jag) och hällde på peppar (vit som svart) och tillsatta timjan på även detta då det fungerar så bra till köttet. På nyår förra året åt jag klyftpotatis till oxfilé, så då ersatte jag timjan mot dragon.

//Lisa

Middag på menyn

Det blev en rätt sen middag idag, men det beror på att jag inte visste vad jag skulle laga till och för att ingen här hemma ville svara när jag frågade vad de ville ha. Det är alltid lika trevligt, men ingen skada skedd -- jag kom till sist på vad jag skulle göra. Vi hade en förpackning fläskkarré i kylen som gick ut idag, så jag köpte klyftpotatis som jag hade till. Dessutom stekte jag upp purjolök med gröna bönor, och ni anar inte hur gott det luktar :)

Jag måste äta innan min mage begår myteri, men lite bilder kommer upp senare (det är så kul nu när man har en riktigt bra kamera) ^^

//Lisa

Sheldon på helium



Jag älskar den här scenen från "The Big Bang Theory"; jag vet att jag bör tycka synd om Sheldon, men det finns inget utrymme till det då det är så roligt xD

//Lisa

Fredagsfika











Jag träffade Natta och Mickan på förmiddagen; jag skulle till tatueraren och fråga om det finns en chans att man kan bygga ut denna lite grann. Det är något man kan göra, men vi ska båda spåna runt lite och se vad man kan slänga dit (jag har en idé, men det får ni se först när jag tatuerat in det). Jag ska tillbaka dit nästa vecka, men när jag väl tatuerar mig vet jag inte än. Det är väldigt lätt att få det att fungera med skolan, men det kostar ju lite. Förhoppningsvis blir det innan min födelsedag :p

När vi var klara där åkte vi tillbaka till Farsta där vi fikade. Det blev visserligen inte så mycket fikande för min del, men den där Västerbottenpajen satt verkligen fint då jag inte hade ätit på hela dagen (det är nackdelen med att vara tidsoptimist). Istället var det Mickans kaffe och...jag vet inte vad det var för typ av chokladkaka, men god såg den ut att vara :)

Men hur har ni haft det, rent vädermässigt?
Det var snöstorm här hos mig i morse, och även under dagen. På något vänster har det blivit en helomvändning; solen skiner, man ser blå himmel och det är plusgrader ute.

//Lisa

Trött och frusen

Jag var ute på en promenad för flera timmar sedan, men jag är fortfarande frusen.
Jag hamnade mitt i ett kraftigt blåsväder när jag var en halvtimme hemifrån, så jag hoppas att jag får upp värmen snart. Jag kunde inte ta några bilder idag heller, vilket har fått mig att tänka att jag kanske borde ha stannat hemma trots allt.

Mitt huvud har börjat bulta riktigt ordentligt nu. Jag antar att det är kroppens sätt att berätta för mig att jag inte får titta på Criminal Minds senare i...tja, natt, men jag har bestämt mig för att göra det i alla fall ^^

//Lisa

Även jag har rätt till en åsikt



Det är knappast jag som är tragisk när jag själv uttalar mig om mina åsikter. Jag vet att det finns andra som skrivit om detta, men betyder det att jag inte får göra det? Har jag inte rätt till min åsikt bara för att det finns andra som tycker likadant? Dessutom vågar jag stå för mina åsikter -- det känns som att det är något svårt att göra när man gömmer sig bakom en skärm, men det kanske bara är jag som tycker så. Det känns trots allt som en självklarhet att man ska våga stå för sina åsikter om man yttrat dem; om man senare tänker om är det en annan sak.

Min mening var inte heller att skriva vad som är rätt och fel när det kommer till sex i sig. Det jag tycker är fel är att det inte krävs mycket för att en tjej ska få en hor- och/eller slampstämpel. Dessutom tycker jag inte att man ska försöka pressa andra till att ha sex, och det verkar faktiskt som att du är en av dem då du gör narr av mig för att jag är oskuld. Egentligen borde jag inte ta åt mig på det sätt jag gör, men jag blir så j***a sur. Vad skadar det dig att jag inte har haft sex än? Det har inte skadat mig på några som helst sätt -- det är bättre att jag inte har haft det utan att ångra mig än att ha haft det och ångrat mig. Varför ska det ens vara så fel med att vara oskuld?

Du skrev att jag bara talar skit på flera punkter, och det kan jag acceptera, men det skulle faktiskt underlätta om du påpekar vilka punkter du menade och sedan förklara dem. Med tanke på att du inte gör det börjar jag faktiskt undra om du har någon speciell ståndpunkt överhuvudtaget eller om ditt mål är att försöka sätta dig över mig. Jag kanske har fel, vem vet...

Du påpekar flera gånger att jag är tragisk och du påpekade att jag är lika speciell som en från Stureplan. Ändå måste jag ha varit tillräckligt speciell för att du skulle kunna skriva en kommentar för att försöka trampa ner mig.

Jag kan inte säga att jag inte bryr mig; om så var fallet skulle jag inte ha gjort en sådan stor sak om det här, men jag ville ändå säga att jag har hört det mesta genom åren -- om du vill trampa ner mig får du komma på någonting betydligt mer kreativt än "du är inte speciell"-attityden. Du kan se det som en utmaning om du vill...

//Lisa

Torsdag

Hej på er :)
Jag hoppas att ni har det bra; här är det lite...fram och tillbaka, om jag ska vara ärlig. Det märks på bl.a. vädret. Det började med att det var mulet, men nu har solen börjat spricka upp. Om solen fortsätter att skina ska jag ge mig ut, men först måste jag få i mig något att äta. Jag har varit vaken i flera timmar, men av någon anledning har jag inte prioriterat att äta. Av någon anledning har bloggen kommit före och detsamma gäller musik. Fast musik har alltid kommit före; finns det någonting bättre än att sätta på musik när man är nyvaken? Finns det någonting bättre än musik som kan få en att piggna till? Inte ens kaffe är bättre, och det säger en del när det kommer från mig -- cappuccino-älskaren :)

Nej, nu ska jag göra mig i ordning ^^
Vad ska ni göra idag?

 

//Lisa

Personlig utveckling



Jag som 16-åring

  
Jag som 17-åring

  
Jag som 18-åring

 
Jag som 19-åring


Jag har flera gånger fått höra att jag aldrig förändrar mitt utseende, men när jag tittar igenom gamla bilder på mig själv kan jag inte sluta tänka på att det inte stämmer på långa vägar. Jag har inte gjort stora förändringar; det är mest håret jag lagt krutet på. Jag har fått håret kortklippt ett par gånger de senaste åren (jag har då fått mer än 2 dm av klippt), men tydligen har det inte varit tillräckligt. Man kan verkigen fråga sig varför man måste "förändra" sig. Visst, förändringar kan vara bra, men det är inget som andra ska pressa på en. Det är inget som någon annan ens ska försöka pressa på en. Förslag och tips är en sak, men press är någonting annat. Man är inte tråkig bara för att man inte vill "förändra" sig 58 gånger per år.
Man är inte feg om man inte vill göra det.
Man måste trots allt kunna vara bekväm med sig själv, och jag ser ingen anledning till varför ingen ska kunna ha den rätten. Dessutom är det inte de ytliga förändringarna som gör att en person förändras i andras ögon.

Det som gjort att många knappt känner igen mig nuför tiden är...tja, till viss del är det faktiskt håret, men jag har även utvecklats något otroligt som person. Jag har äntligen hittat tillbaka till min eldiga personlighet som jag förlorade som 11-åring. Jag är flummigare, gladare och mer fri än någonsin tidigare.
Det är något som gjort mig oigenkännlig för de som inte sett mig sedan jag var 14, 15 år.
Det är den typen av utveckling som betyder något i slutändan, oavsett hur ens hår har sett ut.

//Lisa

En kväll på stan

















Kvällen spenderades med Natta och Mickan inne i stan. Tyvärr fick jag inte till så bra bilder som jag hade hoppats på, men om jag lyckas spara pengar kanske jag kan ha råd med ett nytt objektiv. Men med tanke på att jag planerar att åka till London/Brighton i vår och att sedan åka på kryssning tror jag inte att det är möjligt. Men man kan ju alltid utnyttja mellandagsrean när den kommer :)
I vilket fall som helst träffades vi vid Sergel. Jag kom rätt tidigt, så jag gick till Akademibokhandeln för att köpa en penna och ett block. Ni skulle säkert inte tro mig om jag sade att jag pluggade, men det gjorde jag på sätt och vis. Min litteraturvetenskapslärare (ett ord att använda sig av vid Hänga gubbe?) ändrade denna veckas uppgift. Istället för att läsa två böcker och därefter välja att läsa antingen "Svindlande Höjder" eller "Stolthet och Fördom" ska vi nu välja att läsa två av fyra böcker. Självklart är de två redan nämnda böckerna med på listan, så jag behöver med andra ord inte läsa någonting (även om det vore bra, och jag ska försöka hitta de böckerna). I vilket fall som helst satt jag på en trappa vid Plattan och skrev ner en massa anteckningar från böckerna som jag ska försöka använda mig av senare.

Vi gjorde inte så mycket idag, men det har varit riktigt kul. Vi gick längs med Drottninggatan innan vi åt, och därefter promenerade vi från Sergel till Söder. Man skulle kunna tro att det var kallt, men det var i själva verket vädigt milt i luften. Att vi dessutom hade köpt en varsin kaffe på Wayne's gjorde att vi höll värmen betydligt bättre. Jag måste dock erkänna att jag fick lite ont i fötterna mot slutet av promenaden, men med tanke på att jag gick med 8 cm höga klackskor var det inte alls farligt. Visserligen kändes det väldigt bissart när jag tog av mig skorna när jag kom hem, men det brukar det även göra även när jag haft på mig de skorna i tio minuter.

Hur har er dag varit?

//Lisa

Onsdagspromenad







Det är underligt hur vårkänslorna sprudlar inom en så fort solen kikar fram. Det blir ännu bättre när man ser att gräs börjar kika fram lite här och där, även om den inte är grön :)

//Lisa

Uppdrag tvättning: Ehm...

Jag blev klar i tvättstugan för en timme sedan, men jag har spenderat den senaste timmen med att hänga upp blöt tvätt. Jag glömde nämligen bort att gå ner en runda, så mer än hälften av all tvätt hann knappt tumlas. Självklart var två av dessa plagg handdukar som inte var lite blöta och tunga. Att de dessutom skulle hängas upp på en ställning jag inte når om jag inte ställer mig på mina tår på en pall gjorde saken något svårare. Jag säger då det; man kan otroligt nog få mycket träning genom att bara göra några av de mest enklaste hemmasysslorna. Genom att misslyyckas med dem kan man få mer träning.

Dåliga skämt åsido, det känns faktiskt rätt skönt att ha det gjort nu. Jag ser verkligen fram emot att kunna slänga på mig rena kläder imorgon, men det är imorgon det. Nu finns det annat jag tänker göra, men jag måste ta reda på vad först. Sätta på en bra film, kanske, eller nöja mig med vad som finns på TV ^^

//Lisa

Tisdag

Tyvärr blev det ingen promenad idag.
Jag visste redan igår att det skulle bli mulet idag, men jag hade ändå hoppats på att det skulle vara lite soligt. Det är så tråkigt att gå ut när allt är grått. Dels beror det på att det inte blir roligt att fotografera någonting då, men det handlar även om att allt är så livlöst. Det är det värsta med "övergångsfaserna"; framför allt mellan vintern och våren. Allt känns bara dött då. Snön smälter bort, men det är inte tillräckligt varmt för träden att börja blomma och inte heller tillräckligt varmt för att fåglarna ska kunna komma tillbaka.

Jag har tvättstugan senare idag, och till dess hade jag tänkt att titta på ett gammalt Criminal Minds avsnitt -- tyvärr hinner jag inte med två. Vad har ni för er?

//Lisa

Det är dags att öppna ögonen nu

Är det bara jag, eller tycker ni också att vi behöver en bättre syn kring sex?

Synen på sex är väldigt olika. Dels beror det på att vi alla är olika som individer, men samtidigt kan man inte förneka att synen varierar beroende på vilket kön man har. Om en tjej ligger med fler killar än hon kan räkna med fingrarna under en månad är hon en slampa. Okej, det är faktiskt värre än så. Men hur ser man på killar som ligger med lika många tjejer under samma period? Är han en slampa han med? Knappast...
Visst, det är inte bra att man har sex med så många personer, men det är inget man ska få en "horstämpel" för. Förhoppningsvis är det inte bara jag som tycker det. Jag tycker inte ens att man förtjänar en horstämpel även om man är prostituerad -- man vet ingenting om de tjejerna som säljer sig själva, bortsett från vad de arbetar med. Det finns trots allt de som blir direkt tvingade till det, och det finns de som helt enkelt känner sig tvingade till det då man inte kan tjäna ihop pengar på ett annat sätt. Att ge varandra öknamn kommer inte att förbättra någonting; vad tjänar man på att kalla någon slampa, bitch eller hora?

Oj, jag kom av mig från ämnet, men ni förstår väl vad jag försöker säga?
Men om man tänker kring det stora hela har vi verkligen en snedvriden syn på sex. För det första krävs det inte mycket för att en tjej ska få en horstämpel, och jag har inte hört talas om en kille som fått en sådan. Det är bra för killarna, men detsamma ska även gälla tjejer. Dessutom är det rätt snedvridet att det faktiskt finns de som tycker att ju fler personer man har haft sex med, desto coolare är man. Det stämmer inte; inte på långa vägar! Vem är det som bestämmer vad som är coolt eller inte? När det kommer till sex är det bättre att vänta tills man är säker än att göra det för att få det gjort. Det behöver nödvändigtvis inte vara lika speciellt som många amerikanska filmer bygger upp det, men man förtjänar sig själv att ha en bättre anledning än "Jag ville bara få det gjort". Återigen hoppas jag att jag inte är den enda som tycker det...

Vi behöver verkligen en bättre syn på det hela.
Sex är en av våra mest naturliga drifter (människan är trots allt ett djur), och man ska inte behöva se på det såsom vi gör. Sex är inget man ska...tvinga fram, men det är inget man heller ska se som en synd och någonting "snuskigt". Det är i själva verket något man bör vara öppen med. Man kan prata lättsinnigt om mat/måltider, så varför ska ämnet kring sex vara så ansträngt när de båda är minst lika naturliga?
Dessutom är sex lika för alla, oavsett kön. Synen på det varierar från person till person, men man är inte mer "syndig" som tjej och man är inte coolare som kille om man förlorar oskulden i tidig ålder. Det kanske är något man bryr sig om när man är 15, men när man blir äldre spelar den åldern ingen större roll. Jag blir inte behandlad på något annorlunda sätt för att jag är oskuld; jag blir behandlad annorlunda för att jag tenderar att slå mig i allt och alla som kommer i min närhet. Det är inte farligt att vara oskuld, men det är inte heller farligt om man ligger med mer än en person under ett år. Se bara till att använda skydd -- framför allt om det är med en person man inte (riktigt) känner. Innan ni frågar; ja, jag menar kondomer.

//Lisa