Trafficking





Jag har skrivit om detta ämne flera gånger tidigare.
Jag har försökt uppmärksamma detta ämne sedan jag var 15 år gammal. Jag har alltså försökt uppmärksamma detta ämne i fyra år. Folk har verkat berörda när jag pratat om det, men få verkar ha reflekterat över vad människorhandel verkigen innebär. Få har reflekterat över det faktum att människor faktiskt säljs för ett pris som om hon vore en vara på ICA Maxi. Få verkar reflektera över det faktum att kvinnor världen över säljs som sexslavar och blir märkta som prostituerade och ingenting mer än det. Få verkar reflektera över det faktum att även barn säljs som sexslavar, men att det är större chans att de slutar upp som barnsoldater eller tvingas till barnarbete.
Få reflekterar över det faktum att så fort en människa säljs anses hon inte längre vara mänsklig...

Jag kan faktiskt inte förstå varför man inte tar upp människohandel som ett samtalsämne, eller varför så få ens väljer att ta upp det i sina bloggar. Även svenskar hamnar i den kretsen. Även Sverige har en roll i det hela då det finns personer som inte bara försöker men även lyckas smuggla in personer i landet. Med tanke på att man får röra sig fritt inom EU blir det betydligt lättare för människor inom andra EU-länder att smuggla hit människor för att kunna fortsätta sälja människor. Det enda som egentligen krävs är ett pass, och om man vet vad man håller på med vet man hur man kan förfalska ett.

När vi läser om ett våldtäktsfall i tidningen drabbas de flesta av oss av liknande känslor -- förfäran, sympati och kanske rent utav empati. Vi önskar att offret ska klara sig och att hon/han kan leva ett sådant normal liv som möjligt. Ändå tänker vi inte likadant gällande traffickingoffer. Inte i alla fall, åtminstone. Det finns en hel del kvinnor som framstår som prostituerade och som frivilligt säljer sig själva. Det är inte alltid så, men många av oss tänker inte längre än vad näsan räcker. En hora är en hora, och ingenting mer än det, eller hur? Är det inte så många tänker?

Jag läste en gång en bok som heter Såld. Det är en självbiografi om en flicka som hamnar i denna bana. Hon såldes till en annan människa utan att förstå vad det var som hände. När hon sedan insåg vad hon hamnat i för smet var det för sent. Hon blev misshandlad flera gånger om. Hon blev våldtagen flera gånger per dag. Detta utspelar sig först utanför St. Petersburg.
Därefter Baltikum.
Och till sist Sverige.

Hon blev aldrig sedd som en människa. Hon blev inte ens sedd som ett oönskat husdjur som bara är i vägen. Hon var inte ens en sak längre. Bara det hade varit en uppgradering -- man är trots allt rädd om sina saker, eller hur? Med hennes fall var man inte det. Hallickarna slog henne gul och blå, hon fick revben brutna och magen blev ett mål för sparkar.


Överallt i världen förekommer det även barnarbete. Barn i tioårsåldern som tvingas arbeta långa arbetspass -- jag läste om ett fall där passen höll på i 14 timmar. Kan ni förstå detta -- 14 timmar?! Här går vi runt och klagar på långa skoldagar trots att vi är i skolan max åtta timmar. Vi har rätt till raster, bra luncher och en faktiskt utbildning. Ändå är det vi som klagar...
Runt om i världen försöker man se till att inte köpa in varor som tillverkats av barn, men någonting säger mig ändå att dessa varor lyckas bli sålda trots allt. Det värsta är att dessa varor kan säljas relativt billigt då man ser barnen som en billig arbetskraft. Att barn arbetar ihjäl sig är inget man funderar särskilt mycket kring.

Enligt en statistik som UNICEF publicerat gäller detta för trafficking:

 

  • Uppskattningsvis utnyttjas 1,2 miljoner barn i trafficking varje år.
  • Den vanligaste formen av trafficking är sexuell exploatering – 79 procent. Offren för sexuellt utnyttjande är nästan uteslutande flickor och kvinnor.
  • Den näst vanligaste formen av trafficking är tvångsarbete – det drabbar 18 procent.
  • Både män och kvinnor är människohandlare. I 30 procent av de länder där det finns uppgifter på människohandlarnas kön har det visat sig att majoriteten av dem är kvinnor. I några länder är det norm att kvinnorna sköter människohandeln.
  • Trafficking är en snabbt växande och mycket lukrativ form av organiserad internationell brottslighet, globalt sett genererar det runt 75 miljarder kronor per år. 

Denna statistik är direkt hämtad från hemsidan kan hittas här.


The Body Shop har nu infört en namninsamling mot just trafficking. Om ni inte skrivit under ännu, så gör det! Det handlar om att visa var man står någonstans i denna fråga och det handlar om att visa att man inte accepterar det som sker runt om i världen. Trafficking är ett globalt problem! Det är inte centrerat till en del av världen, det är någonting som sker i hela världen.





//Lisa

 

Inget vidare besök...

Det kunde verkligen ha gått bättre idag.
Precis innan jag skulle åka in till universitetet började jag nysa och snora ner överallt, vilket jag gör nu igen. När jag väl sitter på pendeltåget in mot stan, där jag skulle byta till tunnelbanan, stannar tåget mellan två stationer i... Jag vet inte hur länge, men jag hann lyssna klart på två låtar på min MP3 innan vi rörde på oss igen. Jag missade såklart min tunnelbana med en minuts marginal, men som tur var behövde jag bara vänta nio minuter så det var inte så farligt.
När jag kommer fram till universitetsbiblioteket hittar jag inte den bok jag var ute efter. Jag trodde att de alla var utlånade, men när jag loggade in på en bibliotekets datorer för att se när böckerna skulle in igen (på bibliotekets hemsida kan man nämligen se de böcker som är utlånade och när de ska lämnas in igen), men då ser jag att huvudbiblioteket -- det bibliotek jag var på -- skulle ha 6 av de 15 exemplar inne. Som tur var hittade jag en annan bok som jag kan använda till min hemtenta, så helt onödig var min resa inte.

Är det bara jag, eller är min mössa jag hållr på med något "ofärdig"?


Jag är väldigt hungrig nu, men jag har disk att ta hand om innan jag kan springa ner till mataffären för att köpa mat.

//Lisa

Söndag

Hej på er :)
Jag lyckades faktiskt skriva "lite" på min hemtenta igår. Med "lite" menar jag att jag kommit nästan halvvägs, och det säger en del då jag bara satt med hemtentan i några timmar. Jag hoppas att resultatet blir bra, för den första frågan kändes väldigt lätt att besvara. Den stora utmaningen är att jag bara har en sida att besvara frågan på, och att jag ska använda mig av 1,5 radavstånd. Jag har faktiskt skrivit mer än vad man ska göra, så jag har lite att redigera senare idag :p

Apropå senare idag så ska jag iväg till universitetet för att låna en (eller kanske flera) böcker från biblioteket. Det är ett riktigt bra bibliotek det där, men det bästa är ändå att det har öppet på söndagar och att det faktiskt är bra tider :D

Vad ska ni hitta på idag?
//Lisa

5 anledningar till varför killar ska sticka...

...och nu menar jag inte ut genom dörren för att adrig komma tillbaka.

Att sticka anses var något som bara gamla personer gör. Jag är ett levande bevis för motsatsen. Att stickning är någonting "tjejigt" är inget jag kan motbevisa, men det finns faktiskt några anledningar till varför även killar ska sticka.


1. Hemmagjorda presenter är alltid de bästa, så varför inte sticka en mössa till julen?
 
2. Vad annars ska man göra när strömmen går?

3. Ni skulle bli förvånade över hur många tjejer som faktiskt tycker att det skulle vara coolt att se en kille våga vara annorlunda.

4. Är det inte på tiden att ni försöker motbevisa det faktum att vi tjejer är bättre än er killar på det mesta? Kom igen, ge oss en utmaning! :p

5. Det är en bra syssla om man vill öka sin fingerfärdighet. Som tjej kan det vara kul att inte behöva, och jag citerar Carro från filmen Linas kvällsbok, "peka på klittan". xD




Är det någonting mer jag bör ha med på listan?
//Lisa

Lördag

Hej på er :)
Jag säger bara en sak redan nu -- att ha sitt sovrum bredvid köket är ingen höjdare. Framför allt inte när mamma och syrran ska sitta där inne och prata med varandra. Visserligen var det på tiden att jag skulle upp då, men när man inte kunnat sova under hela natten, och då man kom i säng efter fyra på morgonen, vill man inte vakna av två personer som inte riktigt vet hur man pratar med varandra lågmält. Att jag fortfarande är löjligt trött hjälper inte heller, och det är illa då jag har en hemtenta att bli klar med. Jag hoppas att jag blir piggare till kvällen och att jag dessutom får hela morgondagen på mig. Jag tror att jag kommer att behöva det -- för någon som älskar böcker, och som tydligen är bra på att skriva går det otroligt dåigt för mig. Vad har hänt med min analysförmåga?


Bara för att jag har en bra hårdag idag :p


Mamma vill nu att jag ska springa ut och köpa lite fikabröd, vilket inte är mig emot -- det är trots allt fikabröd, och det är inget jag säger nej till. Däremot kan det bli svårt att veta vad man ska köpa...
Jag: "Vad ska jag köpa för fikabröd, då?"
Mamma: "Jag vet inte. Någonting smaskigt."

Det är just det man behöver när det är rätt utplockat i affären -- någonting vagt.

//Lisa

Porrinfluerat samhälle?

Det finns så många tjejer som vill vara smala, relativt stor, men en definitivt rund rumpa, och det klassiska stora bröst. Men är det verkligen media som bygger upp den bilden?

Om man tänker efter är det just "modellutseendet" man framhäver i media, och hur många modeller har stora bröst? De är inte många, och om någon nu skulle ha det är det inget man ska vara alltför uppenbar med. Man ska posera på ett sätt som gör att brösten inte ser så stora ut just för att kunna hålla sig så långt borta från porrbilder som möjligt.

Visst, jag gillar inte bilden som media hjälper till att bygga upp; den bild som vi människor skapat om hur vi ska se ut -- den bild som säger att kvinnor ska vara smala och nätta. Men tjejer har generellt sätt större krav på sig själva, rent utseendemässigt. Det finns många tjejer som anser att de är för feta trots att de har samma typ av kroppsbyggnad som hälften av vår befolkning, och det finns lika många tjejer som anser att brösten är alldeles för små. Det enda jag kan fråga i det här läget är: För små för vadå? Bröst har inte många funktioner -- de ska hjälpa till med att ge barn mat och näring innan de kan börja äta barnmat och till sist fast föda. Hur stora bröst behöver man för det? Det är inte direkt så att man kan ge sitt barn mer mat bara för att brösten är större, så var finns logiken bakom viljan att ha större bröst?
Mitt svar består av ett ord: porr.

Man kan inte förbise att vi har influerats mer av porr än vad vi velat -- till och med mer än vad vi vågar erkänna, men så är det. Håller ni inte med?
Överallt går tjejer omkring och försöker få sig själv att se sexiga ut genom att ha på sig utmanande kläder utan att förstå att sexigheten kommer inifrån. Sexigheten ligger inte i våra bröst, vår rumpa ben eller midja -- den ligger i beteendet och ibland även hur man rör sig. Om man tar mig som ett exempel; jag har visserligen förändrats rätt mycket fysiskt under de senaste tre åren, men jag har inte blivit snyggare. Däremot har jag fått en otrolig självkänsla, och även ett självförtroende som märks när jag går. Det är det som, tyvärr, gör att vissa tutar på mig när jag tar en promenad. Okej, det är inte lika mycket nu som det var i somras, men ni förstår säkert min poäng. Förhoppningsvis.

Christian Bale sade en gång att det inte finns någonting mer osexigt än en kvinna som försöker vara sexig. Det är just det här jag pratar om -- sexigheten kommer inifrån, och när man försöker få den att visas på sitt yttre går allt åt skogen då man inte framställer sig själv som billig istället för sexig.

Skönhetsidealen har förändrats med tiden. Om man tar en titt på hur man skulle se ut under 1980-talet och jämför det med 2000-talet ser man tydligt hur saker och ting förändrats. Jag kommer ihåg ett avsnitt från serien Sex Education där man tog upp denna jämförelse, även om man slängde in 90-talet också. Trots att modellernas utseenden förändrats genom årtiondena är det faktiskt porrstjärnorna som influerat oss mest när det kommer till utseendefixeringen. Vem hade kunnat ana det?

//Lisa

Fredag

Den här veckan har verkligen flygit förbi, vilket inte är mig emot -- ju snabbare vintern kommer, desto bättre :)
Även om snön inte ska komma riktigt än vill jag ha snö. Därför skulle det verkligen inte skada om hela november flög förbi ^^

Idag har jag haft rätt fullt upp.
Dagen började med att jag träffade Bella och Linn. Bella har jag inte sett på Gud-vet-hur-länge och med Linn var det ungefär en månad. Vi alla träffades i alla fall på pendeltåget mot Farsta strand. Därifrån skulle vi åka tunnelbana till Farsta för att äta lunch, och dessutom behövde Bella köpa lite kläder. Efter att ha gjort det, och efter att ha hittat en ny piercing som jag ska trycka in i läppen om ca 2 veckor då det är okej att byta, åkte vi vidare till Hökarängen.

I Hökarängen finns en tatueringsstudio -- den enda studion jag gått till -- och det var det som var vårt mål. Det var bara meningen att Bella skulle boka tid för sin nästa tatuering, men de hade en öppen tid när vi kom. Med andra ord var det bara att berätta hur motivet skulle se ut, låta tatueraren skissa upp det och sedan få det gjort. Det tog ungefär 1½-2 timmar, men tiden flög verkligen iväg -- även för mig och Linn som bara satt bredvid och tittade på. Man skulle inte kunna tro det, men man tappar verkligen koll på tiden när man blir tatuerad. Det är värre än när man sitter i en biosalong, vilket kanske säger er lite.
Jag passade faktiskt på att prata med tatueraren om min nästa tatuering -- hur mycket det skulle kosta etc. :)

Vi hade alla tre sällskap till tunnelbanan efteråt, och vi hade alla sällskap tillbaka till Farsta där vi gick skilda vägar. Bella skulle fortsätta, men syrran hade skickat mig på ett ärende i Farsta som jag skulle ta hand om. Linn följde med mig, och det är nu något av det bästa under hela dagen ägde rum.
Det kommer låta riktigt löjligt, men jag hittade äntligen, inte bara en utan två, BH:ar i min storlek. Jag har haft andra tidigare som funkar, men som inte är i min egentliga storlek. Min storlek hittar man knappt någonstans och nu hittade jag två stycken till ett bra pris. Åh, ni anar inte hur glad jag är!

Nu väntar middagen på mig, så jag ska springa ut till köket igen.
Peace out! ;)

//Lisa

Skenet bedrar

Jag har tre tatueringar, och planerar att skaffa flera.
Jag har en ansiktspiercing.
Jag lyssnar på band som Skillet och Sonic Syndicate.
Och jag gillar att sticka.

Det låter ganska fel i det sammanhanget. Det låter lite fel att man överhuvudtaget säger "Jag är nitton år och gillar att sticka", men det är så det är. Jag är en 19-årig tjej som gillar att sticka, och det är inget jag skäms över. Det är faktiskt den jag är, och jag ser verkligen ingen anledning till varför man ska skämmas för den man är då man varken skadar eller sårar någon.

Jag gillar att jag på något sätt har en "multipersonlighet". Å ena sidan är jag tjejen som älskar att lyssna på rock, som gillar att tatuera sig och som precis piercat sig. Å andra sidan är jag ganska gammalmodig som gillar att sticka och läsa. Jag tillhör med andra ord inte den typiska rocktjejen. Jag tillhör inte ens den typiska 19-åringen, men man kan fråga sig vad som är typiskt för någon som mig och vad som inte är det.

Nej, nu ska jag gå och sticka.
//Lisa

Snälla Designgud, hjälp mig!

Jag behöver lite hjälp angående bloggdesign.
Innan ni frågar; designen är inte till mig, och den jag behöver hjälp ifrån är just en av mina bästa kompisar Linn. Hon är grym på bloggdesigner -- ni skulle ha sett den hon hade för två månader sedan. Den var helt-underbart-j***a-fin.

Jag lovade henne att kalla henne Designgud, så därför gör jag det. Jag behöver faktiskt lite hjälp av er med är att besöka hennes blogg och kanske rent utav slänga in en kommentar. Jag tror inte att ni alla kommer göra det, men det skulle vara otroligt kul om åtminstone ett tiotal av er 150 läsare kunde göra det :)

Så, återigen, besök hennes blogg här.

//Lisa

Danstävling

Hejhej ^^
Jag träffade Natta idag kort efter att jag gick upp. Anledningen var att vår gamla gymnasieskola annordnade en danstävling (det är någonting som annordnas årligen) som vi ville titta på. Några av våra vänner var med och dansade, och de var otroligt duktiga. Framför allt en av tjejerna utmärkte sig något otroligt. Jag säger inte det här för att hon råkar vara min kompis; jag säger det för att hennes handrörelser och fotarbete var sjukt bra!
Tanken var att jag skulle ta ett par bilder, men det blev inte så. För det första var det något jag glömde bort att göra när jag väl var där, och för det andra skulle det inte ha blivit bra bilder i vilket fall som helst då vi kom ganska sent till tävlingen. Det var väldigt svårt att se för min del, men vi hittade en lucka bland alla människor bakom ett stort mål. Jag kan förstå varför det var tomt just där, men det funkade för min del. Jag hoppas innerligt att det även funkade för Natta...

Men det är verkigen kul att se hur danstävlingarna växer och blir större efter varje år. Om det är något jag ångrar från gymnasietiden är det just att jag aldrig ställde upp i någon av tävlingarna. Det var lite snack om att jag skulle dansa med i samma grupp som Natta, men vi hade knappt några gemensamma raster och så var jag lite feg. Som sagt är det något jag ångrar, men jag och Natta pratade lite om att klistra ihop en koreografi till någon låt för att sedan slänga upp en video på YouTube. Jag kommer såklart slänga upp klippet här på bloggen om det blir av, men jag måste förvarna er redan nu -- man ska inte se mig dansa. Inte ens när man ligger inför döden är det något man vill se. Å andra sidan är det bättre att se mig dansa än att höra mig sjunga.

Ett annat plus med dagen var att vi träffade några av våra gamla lärare som vi haft genom årens gång. En av de få lärare som vi hade gemensamt fick barn innan sommaren, så henne hade vi inte sett sedan maj. Det var så härligt att träffa henne igen (hon var faktiskt en av mina favoritlärare). Vi pratade om att försöka träffas om några veckor för att kunna hälsa alla i skolan någon dag, och jag hoppas att det kan ske innan jul :p

Hur har er dag varit?

//Lisa

Stickning

Jag har inte haft så mycket för mig idag. Det har hänt mer nu ikväll än vad som hänt under dagen, och det säger en hel del då jag just nu sitter och försöker sticka ihop en mössa. Den första biten är lätt att få ihop (även om mitt finger får ta lite stryk), men jag vet inte hur man gör för att avsluta det hela och hur man får själva formen på mössan. Äh, det är något jag kommer på nu under loppets gång, men det som är så intressant är just att det är det som är mitt största problem just nu -- hur jag ska få det till en mössa. Här är det inga typiska i-landsproblem som gäller.

Jag vet att jag är lillgammal, det är inget ni behöver påpeka, men jag tycker ändå att det är härligt att sticka. Jag älskar att göra saker från grunden, och jag älskar att bära stickade kläder. Med tanke på att jag inte har någon som helst aning om hur man stickar en tröja blir det en mössa. Med tanke på all den garn jag köpt räcker det kanske till och med till vantar, och på så sätt blir det även billigare ;)

Nej, nu ska jag sticka vidare ^^
//Lisa

Om du inte kan säga någonting snällt, säg inte någonting alls

Vad hände med yttrycket "Om du inte kan säga någonting snällt, säg inte någonting alls"?

Jag blir nämligen så trött på att så många människor ska trampa ner andra, för vadå egentligen? För att själva kunna känna sig "stora och starka"? Det känns inte som att det går ihop någonstans; på vilket sätt skulle det vara bra att gotta sig i att andra mår dåligt? På vilket sätt skulle det vara bra att veta att det finns en annan människa som mår dåligt p.g.a. det man gör och säger?

Jag tycker att man ska vara ärlig och berätta hur man känner, och vad man tycker, MEN det betyder inte att man ska göra vad som krävs för att såra någon. Om man vet med sig att det man ska säga är taskigt får man försöka linda in det och göra det till konstruktiv kritik. Det är trots allt annorlunda att säga "Du skulle passa bättre i den här tröjan" än att säga "Fy fan va fet du é".

//Lisa

"Jag misstänker att jag inte säger det så ofta, så här kommer det"

Jag älskar den nya AMF-reklamen; den när man ser en video på en man med sin son, och där man hör mannens röst i bakgrunden. "När du läser det här har du hunnit bli 22. Kanske har du egna barn nu. Jag misstänker att jag inte säger det så ofta, så här kommer det: Jag älskar dig".

Det får mig faktiskt att tänka på allt vi går runt med i våra huvuden och hjärtan -- sådant som vi inte sätter i ord, sådant vi inte erkänner. Varför ska man dölja alla sina känslor? Det är en sak att tygla in dem, och kontrollera dem (det är kanske ingen bra idé att ge efter sina känslor om man är förbannad och vill slå sönder någon), men att dölja dem för att det på något sätt anses vara svagt att visa sina känslor... Det är bara löjligt. Om det är något blir man starkare om man vågar visa sina känslor. Det är i alla fall jag ett levande bevis för då jag höll tillbaka så mycket av min ledsamhet och sorg då jag gick igenom det. Vad hände? Jag blev inåtvänd och förlorade min självkänsla. Det är nu när jag börjat öppna mig som jag börjat hitta mina inre styrkor. Vet ni hur underbart det känns?

Jag tycker inte att man ska dölja sina känslor.
Visa din glädje om du är glad.
Visa din sorg om du är ledsen.
Visa din ilska om du är arg.
Om du har någonting du vill säga, se till att du får det sagt.
Se bara till att det inte går till överdrift och att du sårar någon annan.


//Lisa

Love and Me

Kommer ni ihåg sommardagarna när man var liten?
Kommer ni ihåg de dagar då man satt på en gräsmatta med en blomma i handen för att plocka bort kronblad efter kronblad med orden "älskar...älskar inte"?


Som liten är man väldigt naiv, men det är någonting bra. Jag längtar faktiskt tillbaka till den tiden, om jag ska vara ärlig. Visst, ingen tog mig på allvar då, men på den fronten är det inte mycket som förändrats de senaste 15 åren. Men jag saknar de hoppfulla drömmarna man hade på den tiden. Det kanske bara är jag, men jag gick i alla fall runt och tänkte mig att jag skulle träffa någon jag gillade -- någon som dessutom gillade mig -- och att det var allt. Jag saknar den tiden då man bara behövde bekräftelse från en blomma om en kille gillade en eller inte, och jag saknar att man kunde börja på en ny blomma om man fick fel svar från den första.

Tänk om kärlek var så enkelt att man kunde få svar från en blomma.
Tänk om kärlek var så enkelt att man kunde hitta någon att gilla, kanske rent utav älska, och det var allt.


Jag har varit singel hela mitt liv, och det är inget jag gillar. Det handlar inte om att det på något sätt skulle göra mig till en mindre människa. Det handlar om att jag vill kunna älska någon, och uppleva de känslorna. Jag har hört några säga att det är bra att jag inte haft en pojkvän då jag inte blivit sårad, men om jag ska vara helt ärlig vill jag hellre uppleva kärleken och få hjärtat krossat än att inte uppleva den överhuvudtaget.

När det gäller mitt kärleksliv, som inte alls existerar; många får en uppfattning om att jag är kräsen av mig som person när det kommer till killar. Det är en felaktig uppfattning. Tvärtom har jag en otrolig tendens att gilla andra människor. Jag har en otrolig tendens att lära mig älska människor, och det är en av mina största svagheter samtidigt som det är en av mina styrkor.
Det enda jag egentligen vill är att ha en annan person att älska, och att ha någon som älskar mig. Jag vet att det låter löjligt när det blir sagt, men det är ingen löjlig önskan. En del av mig tycker inte heller att det är en för stor begäran, men samtidigt undrar jag om jag ens är älskvärd på det sättet. Det kan visserligen bara tiden avgöra i dagsläget...

//Lisa

Onödigt våld

Det finns så mycket onödigt våld.
Just häromkring har det skett två fall av misshandel (jag tror till och med att dessa fall kan räknas som grov misshandel), och med häromkring menar jag inom en 100 meters radie från "min" lägenhet. Det känns riktigt läskigt bara det, men det som gör det så mycket värre är att det finns människor som faktiskt rättfärdigar den typen av beteende. Även om man tittar på någon annan som slår någon, och dömer honom/henne för det, går man själv runt och säger att man ska slå ner någon. I många fall är det bara snack, men vi kan alla enas om att det inte alltid är så det ser ut.

Jag blir faktiskt trött på allt som sker runt omkring oss nuför tiden. Vad är det med oss och "lösa" allt med våld? Det löser ingenting; om det är någonting våld gör så är det att skapa fler problem. Slår man någon man känner förlorar man den vänskapen. Slår man någon man älskar dör kärleken. Det man har kvar är en illusion av vänskap och kärlek, om ni frågar mig.

Slår man någon för hämnd, är man mycket bättre än den man hämnas på då?
Nej, knappast, så varför använda sig av så mycket våld som man gör? Jag tycker att det bara finns ett tillfälle då man får använda sig av våld, och det är i självförsvar. Nu menar jag verkligen självförsvar -- det finns människor som slår andra för att de trodde att de skulle bli slagna, vilket bara är en dålig ursäkt; inte självförsvar.
Om alla enbart använde sig av våld för att försvara sig själv skulle våld inte ens användas då man inte kan försvara sig själv mot någon som väntar på att bli slagen. Förstår ni hur jag tänker? Egentligen tycker jag att all typ av våld är onödig, men behöver man slåss för sitt liv måste man få den chansen.

Om ni någonsin råkar ut för våld -- ring polisen! Hämnas inte, för det leder inte till någonting gott, och det hjälper inte heller att dra in flera parter i ett slagsmål. Ni som bevittnar ett slagsmål, gör samma sak! Man vet aldrig om någon har en kniv i bakfickan, och man kan aldrig vara säker på att kniven kommer att sluta upp i ens mage.
Hoppa inte in i ett slagsmål och om ni en situation där ni måste bryta upp två personer som slåss mot varandra måste ni se till att ni inte gör det själva och ring polisen. Det är det som är prio 1 egentligen -- att kontakta polis eller väktare.

//Lisa

Tisdag

Hej på er! :)
Jag önskar att jag kunde säga att det är soligt ute, men det är det inte. Inte regnar det heller, så det är inte särskilt mysigt heller. Det är bara grått och vindstilla. Jag brukar vanligtvis inte klaga på vädret, även om det hänt, men allt känns så dött ute. Det finns inget liv utomhus överhuvudtaget, och det är synd. Men om man tar en titt på molnen ser det ut som att det ska regna, så jag håller tummarna på det ^^

Precis som igår tittar jag just nu på That '70s Show, och jag håller på att skratta ihjäl mig åt vissa saker, men nu sitter jag och är tårögd. Varför ska Topher Grace vara en bra skådespelare med sentimental röst?

Hur har ni det idag?
//Lisa

Utbildning ger mycket

Det är så många som hoppar av skolan, eller som inte ens bryr sig om den för att det antingen är jobbigt eller tråkigt. Jag ska inte säga att det är lätt och kul, men man kan ge upp så fort det blir lite jobbigt. Framför allt inte när det gäller ens utbildning.

Jag vet att skolan ibland kan vara omotiverande, men det betyder inte att det inte ger något i slutändan. Skolan handlar inte om att försöka få så bra betyg som möjligt -- det handlar om att kunna lära sig någonting nytt för att kunna få ett arbete inom ett specifikt område. Även om man inte vet vad man vill göra efter skolan ska man inte slänga allt i väggen, eller hur?
Det finns så många som inte har rätten till utbidning -- det är så många som inte får chansen till det. Dessutom måste man ju betala för att kunna plugga vid universitetet i USA, och på det planet har vi en otrolig tur. Utbildningen i Sverige är gratis; vi behöver inte betala ett öre för att kunna gå i skolan. Det vi behöver göra är att köpa in våra egna böcker när vi ska studera vid universitet/högskolor eller att betala för de böcker vi tappar bort då vi fortfarande går kvar i grund-/gymnasieskolan. Vi har givits en möjlighet här, en möjlighet som inte många runt om i världen har. Ska vi verkligen kasta bort allt detta för att det är för jobbigt?

Grundskolan är obligatorisk.
Gymnasieskolan är valfri.
Detsamma gäller universiteten.

Bara för att de två senare är valfria betyder det inte att man inte ska göra ett försök. Har man sökt till gymnasiet tycker jag verkigen inte att man ska hoppa av. Om man vill byta linje, eller kanske rent utav skola, ska man försöka se till att det blir av. Det är bättre det än att ge upp helt och hållet, eller hur?
Man kan klara sig i livet utan en universitets-/högskoleutbildning, men hur långt kommer man utan en gymnasieutbildning? Det är faktiskt det som gör mig så ledsen när jag ser eller hör talas om personer som ger upp sin utbildning. Även om man inte hoppar av skolan ser man fortfarande personer som skolkar gång efter annan, eller som inte gör sina uppgifter trots att de är betygsgrundläggande. Jag vet att intelligens inte kan mätas med hjälp av betyg, men om man inte gör sina uppgifter är det inte betygen som utgör ett problem, eller hur?

Någonting som är ännu värre när det kommer till utbildning är att det finns personer som gör allt för att prestera bra, och som når det målet för att sedan bli stämplad som nörd eller personen utan liv. Med andra ord betyder det att man blir retad, om inte mobbad (!), för att man anstränger sig i skolan. Om man gör det motsatta ger man istället upp stora delar av sitt liv.

Återigen; om ni inte trivs med er linje på gymnasieskola -- se till att byta snabbt och se til att snabbt få motivation. Det är bättre det än att sluta helt och hållet, och tro att det kommer att lösa sig.
Om ni tycker att allt känns stressigt -- gör upp en tydlig plan för hur dagarna ska se ut. Finns det något på dagsschemat som kan gå bort? Är det verkligen ett måste att vara ute och festa varje helg istället för att plugga?
Gör vad ni kan för att fullgöra er utbildning, för det kommer ge så mycket senare i livet.
Tro mig!

//Lisa

That '70s Show

Jag älskar den serien, och självklart tittar jag på den nu. Man måste älska Kelso, eller vad säger ni? :p





I vilket fall som helst var jag i Farsta idag för att införskaffa ett program jag velat ha ett bra tag. jag må vara den sista som skaffat PhotoShop, men bättre sent än aldrig, eller hur? :p
Jag ska nu installera det, och se om jag kan lära mig något av det. Jag må vara snabb på att lära mig, men jag har faktiskt mina tvivel när det gäller att lära sig PhotoShop. Dels är det för att det är ett datorprogram, och jag är glad över att jag ens vet vad ett USB-uttag är för något.

Önska mig lycka till!
//Lisa

Futuristiska hem

Jag tittade precis på TV (inte för att jag slutat titta), och medan jag bläddrade runt såg jag bilder från London. Jag älskar verkligen den staden. Jag vet att brorsan föredrar Paris framför London, och jag kan se varför, men själv är London mer något för mig. Jag fick en helt annan känsla -- jag fick faktiskt en "hemma-känsla" när jag var där i våras, och det är den känslan som får mig att längta tillbaka dit.
Någonting annat jag älskar med London är de olika typer av byggnader som finns där. Å ena sidan finns det många moderna byggnader, å andra sidan finns det många äldre byggnader. Det som intresserade mig mest var dock byggnader som hade något futuristiskt över det hela.
Det fick mig att börja tänka -- hur kommer framtida hem att se ut?

Jag sökte runt bland futuristiska hem (mitt sökord på Google var "Futuristic homes"), och fick fram dessa bilder.

















Detta var alla bilder jag kunde hitta från denna sida, men kika gärna in för att läsa bildförklaringarna.


Min favorit är nr. 7 (bilden näst sist). Har ni någon favorit?

//Lisa

 

Löjeväckande

Syrran hittade ett klipp på YouTube.
Det är ett inspelat telefonsamtal mellan en kille och en kvinna är 104 år gammal.
Kvinnan fick sin hatt stulen av denna kille (och förmodligen några av hans kompisar också, men det kan jag inte säga någonting om då jag inte vet med säkerhet), och detta gick kvinnan ut med i tidningen.

I det här samtalet säger killen att det är en "bagatell" och att det är "löjeväckande". Visst, det finns bättre saker man kan ta upp i tidningarna, men samtidigt känner jag att det inte är där problemet ligger. Inte på långa vägar! Enligt denna kille är det löjeväckande att gå ut i tidningar om att man fått sin hatt bestulen, men är det inte mer llöjeväckande att en kille i tonåren snor en hatt av en äldre kvinna? Vad får man ens utav det? Kvinnan är banne mig 104 år gammal!
Det jag sitter och funderar kring är också var man ens får den idén ifrån. Vem skulle någonsin få för sig att sno en hatt från någon som är gammal? Vem får ens för sig att sno en hatt? Om man anser att det är löjligt att gå ut med en hattstöld i tidningen bör man också tänka på att det är minst (!) lika löjligt att ens sno en hatt från första början.

Någonting annat jag funderar över är var respekten gentemot varandra tog vägen någonstans, inte minst mot äldre. Varför ska man förudmjuka en annan människa på det viset? Om det enbart handlade om att man skulle förudmjuka sig själv -- tro mig, genom att attackera/stjäla/reta en annan människa som är i ett underläge förudmjukar man ssig själv! -- borde det räcka med att man gör en Bart Simpson och åker på skateboard genom ett område naken, men förudmjukar man även en annan människa och ser det som någonting bra. Är vi verkligen inte smartare än så?

//Lisa

Söndag

Jisses, vad lång tid det tog för mig att uppdatera idag.
Jag vaknade för flera timmar sedan, och just nu sitter jag och tittar på filmen "Love Actually". Jag älskar Richard Curtis' filmer -- han vet verkligen hur man skriver en bra komedi med de situationer man känner igen sig i. Dessutom har jag en liten svaghet för just brittisk humor; även om den inte alltid är rolig har den en underbar charm som man måste älska ^^

Det var tänkt att jag skulle åka till Gotland idag för att hälsa på Linn och B som har praktik där nere. Det blev dock ändrade planer -- deras arbetsschema ändrades, så de kommer arbeta idag, vilket inte var tänkt från början.
Visst är det synd att jag inte kunde komma, men jag kommer snart kunna träffa tjejerna, och Gotland kommer alltid finnas, så det är inget att hänga läpp över. Det är inte heller så att jag hoppar av glädje, men man måste försöka hålla sig positiv, eller hur? Man kommer inte långt i livet med en trumpen min, och dessutom vill jag inte förlora den livsglädje jag "precis" börjat få ;)

Vad har ni för er idag, då?
//Lisa

Fiji

Ett mål jag har här i livet är att någon gång få kunna uppleva Fiji. Jag har velat resa dit sedan jag var runt 11 år, tror jag. Det är många som frågat mig varför jag vill åka dit, och mitt svar är alltid att det är så vackert där, och att dessutom finns det ett otroligt fint korallrev där som jag mer än gärna skulle vilja utforska.











Jag hittade bilderna här, och det är bara att kika in om ni är intressade av att se flera bilder :)


Är det verkligen så konstigt att jag vill åka dit?
Är det någon av er som varit i Fiji? Om ja, skulle ni vilja dela med er av dessa reseminnen?

//Lisa

SPACIFY

Jag har precis hittat min favorithemsida på Internet för heminredning. Det finns helt underbara saker här, men tyvärr blir det liiite svårt att beställa någonting härifrån då det är ett amerikanskt företag. Tills jag flyttar till USA (man kan alltid hoppas att jag ska flytta dit någon dag i framtiden) får jag helt enkelt använda hemsidan som ögongodis, för tro mig, det är ögongodis ^^

Jag tittade igenom deras sängsortiment, och det är nästan så att jag vill ha allt jag kunde hitta.













Om ni vill titta på flera av de andra sortimenten är det bara att klicka här


Vad tycker ni?
//Lisa

Lördags...morgon?

För mig är det lördagsmorgon, men jag antar att det inte är det för de flesta av er.
Jag vaknade för mindre än en timme sedan, och det behövdes verkligen. Jag hade svårt att somna i natt, och därefter hade jag svårt att hålla mig sovandes. Det är det som är det värsta med mardrömmar, och en syrra som pratar i telefonen.

Jag har inte så mycket inplanerat för dagen, men det är sådant som kommer hålla mig upptagen tillss ikväll. Jag och syrran ska åka in till Farsta så att hon kan köpa en mössa som hon hittade igår samt att ta en fika/lunch (frukost för min del) och helt enkelt snacka etc. Senare i eftermiddag ska jag iväg till min kära mormor och äta middag med henne ^^

Hur ser er lördag ut?
//Lisa

Alla dessa band...

Det finns Rosa Bandet för kampen mot bröstcancer.
Det finns Blåa Bandet för kampen mot prostatacancer.
Det finns Röda Bandet för kampen mot HIV/AIDS.
Det finns Lila Bandet för kampen mot djurplågeri.
Det finns Vita Bandet för kampen mot våld mot kvinnor.
Vilka av dessa band är det som fått mest uppmärksamhet?

Jag får faktiskt dåligt samvete då jag inte köpt ett rosa band nu i år. Jag har gjort det tidigare år, men inte nu -- inte än så länge i alla fall. Den främsta anledningen är att de andra banden inte fått samma typ av uppmärksamhet som det rosa. Det vita finns inte att köpa; det är något man själv får göra. Jag vet inte hur det är med det lila, och det är illa.
Det lämnar oss med det rosa, det blåa och det röda. Blåa Bandet var aktuellt för flera månader sedan, men det uppmärksammades aldrig, och det är riktigt vidrigt då många män drabbas av det. Om man uppmärksammar Rosa Bandet kan man väl åtminstone uppmärksamma det blåa, eller hur? Det är inte så mycket begärt om ni frågar mig. Jag bryr mig inte om det är flera personer som drabbas av bröstcancer eller inte -- inte i det här sammanhanget i alla fall. Rosa Bandet får en hel månad, men vad får Blåa Bandet?

Röda Bandet har inte blivit aktuellt än, men det är inte många som vet att Internationella AIDS-dagen infaller den första december varje år. För mig känns HIV/AIDS som ett viktigare "ämne" än vad cancer gör. Cancer kan vara dödligt, det vet jag, och jag vet att det är ett helvete att gå igenom behandlingar, men vi känner till det. HIV/AIDS är inget man pratar om trots att det är en verklig sjukdom även här i Sverige. Det är inte bara bögar och afrikaner som drabbas -- det kan även vara en heterosexuell, blond och blåögd tjej från Sverige som drabbas.

Det känns som hyckleri på det sätt man framhäver bröstcancer jämfört med det sätt man uppmärksammar prostatacancer. Det är otroligt bra att man annordnar stora galor för att samla in pengar till bröstcancerforskningen, det motsäger jag mig inte i, men vore det inte bättre om man kunde göra likadant för de män som drabbas av prostatacancer?
Samtidigt skulle det vara obeskrivligt om man kunde göra detsamma för de som drabbats av HIV/AIDS. Det finns många i Afrika som insjuknar och dör av sjukdomen, och tänk om man kunde samla in pengar åt bl.a. dessa personer som inte har tillgång till någon behandling.

Tänk om vi faktiskt kunde bry oss om människor i andra länder som inte har det så lätt istället för att låtsas som vi gör det...

//Lisa

Vinterjacka

Jag hade en tanke om att jag skule gå till Farsta idag, men det var för kallt för att det skulle bli möjligt. Därför satte jag mig på bussen tillsammans med syrran och en gammal barndomskompis istället. Anledningen till varför jag skulle till Farsta var för att hitta en vinterjacka. Snön har börjat komma nu, så jag tänkte att det vore bra att införskaffa en. Jag använde en trenchcoat förra året, och det funkade väldigt bra då jag vistades inomhus väldigt mycket och då jag hade långa skoldagar. När jag skulle hem hade jag tre bussar att välja bland, samt ett tåg. Jag behövde alltså aldrig vänta längre än 7 minuter tills jag kunde sätta på mig bussen/tåget, och med tanke på att busshållplatserna ligger åt olika håll höll man sig någorlunda varm när man rörde sig från en plats till en annan.
Nu har jag ju inte den möjligheten -- det har hänt flera gånger att jag precis missat ett tåg hem från stan efter att jag varit i skolan. Det blir riktigt kallt att stå på perrongen inne vid Centralen i en kvart klockan halv nio på kvällen för att vänta på nästa tåg.

Men som sagt hittade jag en vinterjacka på Stadium som är helt perfekt för mig ^^


Den kostade 799:- vilket är lite dyrt för en jacka om ni frågar mig, men jag tror verkligen att den kommer hålla den här säsongen och även nästa. Förhoppningsvis håller den ytterligare ett år :)

Bildlänk

//Lisa

Ny systemkamera?

Jag funderar på att köpa en systemkamera.
Jag vet att jag pratat om det tidigare, men det finns någonting som heter "mellandags rea" som jag ser fram emot, och som jag tänker utnyttja. Jag köpte min nuvarande mobiltelefon under mellandagsrean förra året. Den gick på knappt 3 000 kronor, och två månader senare fick jag se det "verkliga" priset på dryga 5 000. Ni anar inte hur lyrisk jag var när jag såg den prislappen :p
Men jag har hittat en riktigt bra systemkamera hos OnOff som jag funderar på att köpa. Det är ganska dyrt, men man får med ett objektiv och om jag lyckas hålla mitt tålamod levande kan jag köpa kameran för att ännu bättre pris.

Jag ser faktiskt fram emot det. Jag älskar att fotografera, men det kan bli svårt att få så pass bra bilder som man vill när den bästa kameran man har är en mobilkamera. Framför allt när våren kommer vill jag kunna fotografera fjärilar och andra insekter som börjar komma fram. Om det är någonting jag skulle vilja göra, så är det att fånga en nyckelpiga på bild :)

//Lisa


Update: Hos ElGiganten kan man köpa kameran för ett betydligt bättre pris, och även där ingår ett objektiv -- tack för tipset!! :D

Veckans bild

Hej på er :D
Säsongens första snö har landat i Stockholm, men den är nästintill bortsmält nu. Jag älskar snö, och längtar tills vintern kommer, men jag har inte fått nog av hösten än och jag vill inte att den ska ta slut riktigt än. Om jag hinner ska jag ta en promenad i min favorit skog, men helt ärligt tar jag hellre en promenad längs Magelungen (om ni vill se några bilder från den rutten är det bara att klicka här).

Jag tänker även passa på att berätta att jag just nu är en deltagar i en veckans bild-tävling. Ni får såklart rösta på min bild om ni vill, men jag avråder er från att göra det då det finns otroligt vackra bilder att titta/rösta på. Ta gärna en titt ^^

//Lisa

Topp 30 000

Wiho! :D
Jag var precis inne på Bloglovin, och jag hade faktiskt missat att flera personer har börjat följa min blogg. Jag måste då först passa på att säga: Vad kul att ni valt att följa mig, och om det är något ni anser att jag bör tänka på för att få bloggen att bli så bra som möjligt är det bara att säga till. Jag tar gärna emot konstruktiv kritik, och jag gillar tanken på att kunna utvecklas ^^

Jag såg att min blogg var rankad bland top 30 000 bloggar på Bloglovin. Det är flera bloggar som har lika många prenumeranter som mig, så man går i det läget på bokstavsordning, men det var inte min poäng. Jag har inte så många läsare jämfört med andra bloggare, men jag ser detta som min personliga succé. När jag först började blogga hade jag ingen som helst aning om vad jag skulle skriva om. Jag var väldigt obekväm till en början då jag läst så många inlägg som börjat med "Hej bloggen!", eller "Hej alla läsare!". "Hej bloggen" har aldrig funkat för mig, och "Hej alla läsare" kändes fel i det läget då jag hade två besökare dagligen. Båda var jag...
Jag skrev på måfå, och jag skrev ner det som först ploppade upp i mitt huvud. Två månader senare hade jag hittat mitt sätt att skriva, och detta var för bara drygt ett år sedan. Jag fick då höra av flera att jag skrev för långt, och att det var tråkigt. Men det var mitt sätt att skriva, och under månadernas gång har jag utvecklats och jag vågar nu vara mer sarkastisk i mitt sätt att skriva än vad jag en gång var.

Jag kan fortfarande få höra att jag skriver för långt och att jag inte lägger upp tillräckligt många bilder, men det är någonting jag ändrat på under den senaste tiden även om det är de mest ortodoxa bilderna. Å andra sidan måste man kunna bjuda på sig själv, eller hur?
Vad jag försöker säga är att jag ständigt utvecklas, och det är verkligen tydligt på bloggen -- inte minst om man tittar på gamla inlägg (gör det inte, snälla). Även om jag blivit kallad tråkig har jag ändå utvecklats, och det verkar uppskattas.

Tack för att ni hjälpt mig komma dit jag är idag :)

//Lisa

"Slampa"

Jag har faktiskt ingen som helst aning om vad slampa betyder.
Är en slampa en tjej som ligger med alla killar hon kan hitta?
Varför ska hon vara en slampa då det finns många killar som ligger med alla tjejer de ser utan att bli kallade slampor?
Är en slampa en tjej som gillar att festa mycket?
Återigen är det inte enbart tjejer som festar mycket, eller hur?

Hur man än vrider och vänder på det är det inte killar som blir kallade "slampa" trots att det inte skiljer mycket på tjejers och killars beteenden. Beteenden är inte könsrelaterade -- de är individuella, precis som våra personligheter. Dessutom är ordet så kränkande att jag inte ens förstår varför man använder sig av det. Varför är man så medveten om att såra andra människor till den yttersta gränsen?

//Lisa

Soliga torsdag

Hejhej ^^
Idag är det sol för försata gången på ett par dagar, och jag ska faktiskt försöka hinna med att njuta av det. Jag kan dock inte lova något då jag har ett par saker att göra. För det första ska jag lämna tillbaka ett par böcker, så det blir en liten tripp till skolan för att spendera lite tid på biblioteket, där jag även ska hitta upp ytterligare en bok för att läsa ett, eller två, passage. Trevligt, eller hur? ^^

Vad har ni för er?

//Lisa

Se upp för mig, Gotland!

Jag är så nyttig, eller hur?
Efter att ha kommit hem från skolan satte jag mig med min middag som bestod av rester från gårdagen. Åh, jag gillar verkligen lax! ^^

Det finns inte så mycket att berätta nu, förutom att jag precis avslutade ett samtal med Linn som sade att jag kan komma ner till Gotland där hon har praktik tillsammans med en annan kompis. Åh, vad glad jag är :D
Det är dock lite oklart fortfarande när jag ska åka, men jag kommer få klartecken imorgon. Antingen blir det på fredag, eller så blir det på söndag då båtarna "härifrån" (jag måste åka tåg i en timme för att komma ner till Gotlandsbåten som går från Nynäshamn) inte går förrän sent på kvällen på lördagen.
Jag och Linn pratade faktiskt om detta förra veckan, men det blev klart nu idag att jag faktiskt kan komma ner dit. Ni kanske inte vet det, men jag har aldrig varit på Gotland än. Jag vet hur patetiskt det låter då hela min familj vistats där på ett eller annat sätt, men det är så det är, och nu ska det ändras :)

//Lisa

Onsdag

Det känns konstigt att det redan är onsdag, men det är det ^^
Jag vaknade för en bra stund sedan, men det blev ändå senare än vad jag räknat med. Å andra sidan blir det lätt så när man läser till halv fyura på morgonen. Jag har ju en del att läsa ikapp, sådant som jag missat, men jag börjar komma ikapp nu. Helt ärligt har jag faktiskt inte så mycket kvar att läsa så det verkar löna sig att lägga sig halv fyra på morgonen. Det är dock inget jag rekomenderar, för jag är oerhört trött nu trots att ha sovit i åtta timmar, och jag har skola nu ikväll vilket kan bli lite av en utmaning.

Jag måste knalla vidare nu, men jag tänkte passa på att säga att ni läsare är helt underbara!
Tyvärr kommer jag inte jag åt några av era bloggar, och kan inte svara på kommentarerna. Vanligtvis brukar jag svara mer eller mindre direkt, om jag inte är sjuk och om jag inte har missat en kommentar. Ni som märker att jag inte svarat er -- det är för att jag inte kan komma in på era bloggar, och det är jag ledsen för.

//Lisa

Jag äger!

Jag vill inte verka arrogant, men... Äh, jag bryr mig inte -- jag tycker ändå att jag äger!

Jag blev klar med middagen för drygt en timme sedan. Jag vet hur sent det är, men jag väntade på syrran som först gymade och sedan åt på en pizzeria utan att jag visste det. Jag kan inte klandra henne -- det är lätt hänt att man glömmer bort att tala om någonting sådant när man har så mycket som pågår i ens liv överhuvudtaget.
Det resulterade i alla fall i att jag handlade maten sent, och sedan tog det lång tid att få potatisen klar. Jag bestämde mig nämligen för att laga till min alldeles egna potatismos och steka till lax på mitt egna speciella sätt som jag inte kan få till nästa gång -- en liten "hemlighet" som kallas Första gången. Det är en väldigt intressant ingrediens som antingen kan göra maten riktigt god eller som kan förstöra den helt och hållet.

Nej, men jag tillagade lax oxh potatismos för första gången, och det blev minst lika gott som det Linn och Tessan hjälptes åt med att laga till i somras. Att se hur de gjorde lärde mig en hel del, och att jag hade Linns hjälp via mobilen (SMS) gjorde saken ännu bättre. Till och med syrran, som redan var mätt, tog för sig lite av maten för att det både luktade gott och för att det sedan visade sig smakade gott.

Lysröret ovanför diskbänken bakom matbordet slutade lysa. Den sitter rätt löst och slutar ibland lysa. vanligtvis behöver man bara vrida på det lite grann för att det ska börja lysa igen, men när syrran försökte göra det lossnade lysröret. Hon kunde inte få det på plats, så då gav jag det ett försök. Jag förväntade mig inte att jag skulle lyckas. Det gjorde jag inte tidigare då det först installerades efter att det tidigare gått sönder.
I vilket fall som helst gav jag det ett försök då jag inte gillar att ge upp innan jag gett det en chans, och två minuter senare var lampan i, och det sitter faktiskt någorlunda fast nu.



Som jag sade -- jag äger!
Även om det bara är det här lilla, äger jag. Jag tycker faktiskt att man kan glädjas åt någonting så litet, och det är synd att så många andra inte tänker likadant. Jag tror att många glädjs åt de små sakerna, men jag tror inte att lika många låter en annan göra det. Hur många tycker inte nu att jag är löjlig som säger att jag äger bara för det här fnuttiga?

//Lisa

En lite väl lång tisdag

Jag vaknade inte särskilt tidigt idag, men jag har inte haft någon ork till någonting. Det regnade idag, och inte lite heller. Det är första gången på jag-vet-inte-hur-länge, så det var inte så konstigt att det regnade som det gjorde. Oturligt nog har det sutat nu. Jag älskar att lyssna till regnet när jag ska sova -- det är ju bara för underbart :)

Det finns inget att berätta om min dag --  jag har pluggat lite och sett en hel del på TV. Det är det enda jag haft ork till idag, och det är lite skrämmande. Visserligen är det mer eller mindre det enda jag har ork till nuför tiden, men jag tror att ni förstår min poäng :p

//Lisa

Update -- det här inlägget skulle ha publicerats tidigare idag.

Döden

Igår läste jag två sånger ur Aeneiden.
Den första behandlar en kvinnas, Dido, kärlek till bokens hjälte -- Aeneas. Den andra handlar om när Aeneas besöker dödsriket. Dödsriket beskrivs faktiskt på liknande sätt som i Odysséen, även om det finns skillnader. Likheterna är dock mer markanta, och det är inte en bra bild som byggs upp.

Jag undrar verkligen vad som gjorde att Homeros och Vergilius valde att beskriva dödsrikena så hemska, och även de döda. Det skulle kunna handla om skräcken inför döden, men det kändes ändå att man på något sätt ville hålla människor rädda för att komma ned Dödsriket -- det är inget man ska se fram emot, det är något man ska frukta.

Själv vet jag inte riktigt vad jag tror händer efter att man dör, men jag tror inte att man bara försvinner. Jag tror verkligen inte att man upphör med att existera bara för att man inte längre finns på det jordiska planet. Förstår ni vad jag menar?
Jag tror inte på Gud -- jag tror inte att man kommer komma till ett paradis eller ett helvete av det slag som byggs upp. Jag tror i sådana fall att paradiset blir att återförenas med de man förlorat under livets gång, och att helvetet blir att man lämnat personer man älskar bakom sig som man inte längre kan prata med eller hålla om. Jag tror inte på Gud, men jag tror på sådant som anses vara gudomligt. Jag tror på andligheter, hur löjligt det än låter. Spöken tror jag inte på, men om det skulle finnas spöken -- hur läskigt är det egentligen?
Under årens gång har man beskrivit  de döda som själlösa inom litteraturen. Människor är inte läskiga, men när de dör och när de sedan kommer för att hemsöka någon är de tydligen hur läskiga och "onda" som helst.

Okej, jag kom av mig ganska så rejält, men vad är det som är så skrämmande med döden? Handlar det verkligen om någonting mer än ovisheten om vad som händer därnäst? Vi människor har ne benägenhet att försöka hitta svar på allt. Tidigare kunde man använda sig av Gud som svar, men sedan kom Upplysningstiden och evolutionsidéerna fick ett språng under 1800-talet. Det man länge trott ifrågasattes, så varför skulle man inte börja ifrågasätta allt man tidigare lärt sig?
Vi människor kan inte leva i ovishet, och sådant som anses mystiskt måste vi få förklarat. Skulle det kunna vara så med döden -- det är ett mysterium man aldrig kan få svar på, och med tanke på den ovisheten förvandlas det till någonting läskigt, någonting man bör frukta?

Jag är definitivt inte angelägen om att dö. Jag har för mycket att leva för. Även om jag inte har hittat kärleken (i form av en pojkvän, vill säga) och även om jag gång på gång blir sviken av de som finns i min närhet har jag fortfarande mina vänner, men främst av allt har jag min framtid att se fram emot. Jag vet inte vad komma skall, och det är det som gör det så underbart. Jag vill se var framtiden tar mig någonstans, för jag vägrar tro att jag alltid kommer vara den jag är och där jag är i dagens läge. Det ska bli intressant att se -- uppleva -- utveckligen i mitt eget liv, och det är det jag verkligen lever för i nuläget.

//Lisa

Konsten att bjuda på sig själv

Man måste kunna bjuda på sig själv.
Man måste kunna vissa en flummig sidan istället för en perfekt yta. Inte minst på sin blogg, om man nu har en.

Jag slänger hellre upp bilder där jag gör mig till -- där jag gör konstiga miner íngen uppskattar eller skrattar åt, men jag gör det för att det är den jag är. Jag är inte perfekt, och jag har definitivt inte en perfekt yta. Istället för att försöka dölja mina brister tänker jag omfamna dem. Jag har sagt det nå¨gon enstaka gång tidigare, men jag tycker faktiskt inte att det är våra brister som definierar oss som människor mer än vad våra bättre personlighetsdrag gör. Jag ska inte förneka att man bör/måste avvisa några brister, men över lag är det någonting man bör omfamna. Om man inte kan vara öppen kring sina brister, hur ska man då kunna vara öppen med sig själv?



//Lisa

Vuxenpoäng till mig?

Jag träffade som sagt var L idag -- tro mig, det var så härligt att träffa henne igen. Vi har inte setts sedan min födelsedag, och det var ett litet tag sedan. Okej, ett bra tag sedan.
Vi pratade om allt möjligt. Eller, det var hon som pratade om allt möjligt. Det är inget man ska se som någonting dåligt -- med henne håller man sig intresserad av vad som sägs, oavsett vad det är. Det är det som är fördelen med att vara kompis med personer som har vett i skallen och som vet vad de pratar om. Jag hoppas bara inte att jag var alltför tråkig, men det är svårt att säga någonting annat än "Jag håller med" när det gäller henne.

Vi gick i alla fall till ett café efter att ha tittat runt lite bland olika butiker i letan efter en bra vinterjacka. Jag vet inte vad det är med mig och cappuccino nuför tiden, men det finns en gnista mellan oss. Om det är värmen, kaffet i sig eller skummet vet jag inte.
Jag var därefter tvungen att åka iväg till skolbiblioteket för att låna ett par antologier (bok med textsamlingar). Självklart var det en bok jag inte kunde låna, så jag var tvungen att läsa två texter där borta. Det var inget jag räknat med när jag först åkte hemifrån, så jag fick läsa drygt 40 sidor utan mina läsglasögon, och det är inte det lättaste när texten är nästintill minimal. När jag kommer hem ser jag i pappas bokhylla den bok som dessa texter var hämtade ifrån. Det var inte på någon bottenhylla heller -- det var en av hyllorna som ligger i höjd med min näsa, så det kändes bra typiskt. Bredvid den boken står "Den gudomliga komedin" som jag beställde hem förra veckan. Visserligen håller pappas gamla exemplar på att falla isär, så det kanske var en bra idé att jag beställde hem den trots allt.

Nu håller jag på med tvätten, och jag funderar lite kring min egen "vuxenhet". Jag funderar lite kring om det är jag som är vuxen, ansvarsfull och mogen för min ålder eller om det faktiskt är så att de flesta i min ålder helt enkelt är lata och omogna. Det kanske är det senare som gör att jag framställs som mer vuxen när jag i själva  verket agerar utifrån min egen ålder.

//Lisa

En kopp kaffe

God morgon på er :D
Jag måste erkänna att jag varit vaken i en halvtimme, och jag är redan klar för att kunna gå ut genom dörren. Nästan. Jag ska bara ta på mig ett par strumpor och sätta upp håret, som ser hemskt ut -- jag har säkert legat och rullat i sängen som en galning, för mitt hår står åt alla håll och kanter. Innan ni frågar; nej, det är inte knullrufs, även om man skulle kunna tro det.

Jag har tyvärr lite att ta hand om här hemma, men i eftermiddag blir det en fika med underbara L. Det är rätt otroligt att folk så sällan bara nöjer sig med en fika nuför tiden. Tro det eller ej, men man kan faktiskt njuta av varandras sällskap genom att bara vara. Visst, om man kommit överens om att shoppa kanske det är lite svårt att inte springa ut och in bland en massa affärer, men det är sällan man faktiskt träffas för en fika -- för enkelheten.

Det var inte meningen att börja predika; meningen var att berätta att jag inte träffat henne på... Jo, det är mer än två månader sedan nu -- min födelsedag för att vara exakt. Vi har pratat om att träffas tidigare, men då har det alltid varit något som kört ihop sig. Jag tror inte att det är en överraskning att det främst varit på min sida då allt körde ihop sig förra månaden. Dumma förkylning/bihåleinflammation som inte kunde lämna mig ifred...

Ni får ha en riktigt bra dag!
//Lisa

Smink

Jag har faktiskt undrat vad det är med tjejer och smink.
Jag har själv använt smink, men det var ett bra tag sedan jag gjorde det sist. Det tog mig max 10-15 minuter att få det klart, men då var det "hela paketet" och jag hade musik på. Det behöver inte ta längre tid än så, men vill man göra sig extrafin är det lätt att förstå att det tar lite längre tid.

Vad jag inte kan förstå är varför det är så viktigt. Flera gånger har jag sett tjejer sminka sig på bussen då man inte hunnit göra det hemma. Nu pratar jag inte om att man försöker jämna ut sminket, eller liknande -- jag menar verkligen sminka sig. Jag, personligen, känner att om man inte hinner sminka sig, så hinner man inte. Är det verkligen nödvändigt att sitta på bussen/tåget och sminka sig -- är man i ett sådant stort behov av smink?
Å andra sidan måste jag medge att det är någonting jag beundrar. Det finns ingen chans på jorden att jag skulle kunna hålla min hand så pass stadig på varken bussen eller tåget. Jag har inte heller tålamodet att kunna sminka mig i det läget, men det kanske är för att jag knappt har tålamodet att sminka mig i vanliga fall överhuvudtaget (därav bristen på smink).

Men vad är det som gör att så många tjejer har ett sådant starkt behov av att sminka sig? Visst, om man sminkar sig "rätt" framhäver man sina bästa ansiktsdrag, men det verkar även på många att det handlar om att dölja ansiktet mer än att framhäva det. Som tur är gäller detta inte alla tjejer, men det är tillräckligt många som använder brunkräm tre nyanser mörkare än sin egen hudton för att kunna dölja att de är bleka. Tja, man lyckas dölja "blekheten"...

//Lisa

Förändring på G

Okej, nu menar jag rent fysiskt. Och jag inser att det där kan misstolkas.
Jag är ensam hemma, och nej det blir ingen fest. Jag ska bara äta upp min middag, klaga över att jag inte fått i mig tillräckligt, äta en bulle och sedan klaga att jag fick i mig för mycket innan jag sätter mig ner och färgar håret. Det är i alla fall det jag hoppas på ska hända, men om syrran kommer hem med en kompis kommer jag blåsa av det -- igen. Det låter rätt löjligt, men jag blir obekväm när folk är här då jag färgar håret. I alla fall när det inte handlar om människor jag verkligen står nära.

Nej, nu ska jag leta upp den där bullen jag pratade om. Det är kanske bra att jag har den i närheten så att jag inte behöver klaga på att jag inte fått i mig tillräckligt mycket mat/"mat" :p

//Lisa

Söndag

Jag är inte rödhårig riktigt än.
Syrran hade en kompis här igår, och det blev alldeles för sent för att kunna färga håret. Jag hoppas att jag kan få det gjort ikväll, men man vet ju aldrig hur det kommer att gå med det. Jag hoppas i alla fall på att kunna få det gjort tills imorgon, men jag har tvättstugan då, så det kan köra ihop sig. Med tanke på att jag inte har en föreläsning imorgon (tror jag, i alla fall) kommer jag vara ensam under hela dagen, och då skulle jag tekniskt sätt kunna fixa det innan de andra kommer hem. Men som sagt; jag har tvättstugan som gör att det hela kan köra ihop sig. Det är inget man ska gråta över -- jag kommer att få det gjort i slutändan, och det är det som räknas ^^

Jag har inte gjort så mycket nu idag, och jag kommer inte orka göra mycket mer. Jag somnade sent igår (så pass sent att det blev tidigt imorse), och det blev inte bättre av att mamma väkte mig när hon ville låna mitt mobila bredband. Även om man kan hålla sig vaken en hel dag efter att ha fått sex timmars sömn är det en utmaning att hålla ögonen öppna. Jag tror inte ens att en espresso skulle kunna hålla mig pigg, och det säger enhel del :p

//Lisa

Hierarki

Jag tittar just nu "En riddares historia". Det är verkligen en fin film, men det får mig att tänka på hur hierarkin såg ut under medeltiden. Man kan faktiskt jämföra det med kastsystemet i Indien -- föddes man i ett stånd fanns det inget sätt att ta sig ur det. Att man inte kunde vistas bland de stånd man inte tillhörde var ett annat problem som faktiskt finns kvar i Indien. Trevligt...

Jag ska inte låtsas som att det inte finns klasskillnader än idag -- det finns människor som är rikare än andra. Det är lite orättvist på ett sätt, men å andra sidan ska man inte behöva få ta emot kritik för att man har mycket pengar. När det kommer till kritan är det inte mängden pengar som gör oss mindre jämlika varandra -- det är hur man hanterar rikedomen som i sådana fall spelar roll. Status kommer inte med pengar -- status kommer med ens handlingar. Det är faktiskt någonting de flesta inser; de som inte ser det med klara ögon är just de som inte tjänar så mycket. Hur orättvist det än kan vara att man inte tjänar lika mycket som andra måste man faktiskt inse att det inte är allt livet handlar om. Jag borde veta; jag tilhör en av de familjer som inte tjänar mycket pengar.

Det finns så många olika typer av hierarkier nu -- det systemet har inte försvunnit helt och hållet, även om de inte riktar in sig på samma skalor. Det finns hierarkier i skolor där "de coola" ska stå över allt och alla. Detta gäller nödvändigtvis inte alla skolor, men man kan inte förneka att det finns.
Det här är faktiskt ett ganska klassiskt exempel på att saker och ting kanske inte är så mycket bättre idag jämfört med med förr, såsom man så änge trott. Mycket har förändrats till det bättre, men mycket har även förändrats till det värre. Vissa saker har inte förändrats alls...

//Lisa

Lördag

Jag har faktiskt inte varit vaken så länge, om jag ska vara helt ärlig. Min ursäkt är att jag låg och läste till strax efter halv fyra i natt. Man kan definitivt säga att det hade kunnat vara värre -- jag hade kunnat sitta framför datorn, TV:n eller rökt på, men jag är smartare än så. Jag läser :p
Men det är verkligen skönt att läsa, om man läser en bra bok, och den här boken är bra.

I vilket fall som helst har jag en hel del kvar att läsa, och vi får se hur det blir med det. Tanken är ju att jag ska färga håret (igen) nu ikväll, men det får vi också se hur det blir. Jag vill ogärna färga håret när syrran har sina kompisar här, och jag tror att det är fullt förståeligt. Om det inte blir ikväll blir det säkerligen imorgon, men tills på måndag är jag definitivt rödhårig. Jag är verkligen spänd över att se hur det kommer att bli ^^

Ska ni göra något speciellt idag?

//Lisa

Brush It Off



Uppenbarligen är detta ingen låt jag har skrivit -- till att börja med är låten faktiskt riktigt bra, och jag älskar den. Även det här bandet är helt underbart, och om det är någonting jag lovat mig själv så är det att någon gång se dem uppträda live.

Brush It Off -- Plan Three

//Lisa

Without You

Kom ihåg att detta inte är mitt element, och att jag gör det här för att kunna utvecklas och för att jag har lite mycket tid över. Alldeles för mycket tid över, om man tänker efter...

Without You
It's been a long time
It's been a hard time
Since I saw your face
I'm not the one I used to be
I'm not the one you oncew knew

I don't know when I'll see your face again
I don't know when I'll hear your voice again
And I'll be waiting for you
To come back home

Being without you
Is the only thing I can't handle
Every day without your smile
Feels like a fire burning inside
Living like this
Has left me hoping
That you'll turn around


I can't do it anymore
I can't pretend
Everything'll be like before
I don't know when I'll see your face again
I don't know when I'll hear your voice again
But I'm waiting for you
To come back to me

I don't wanna live a lie
I don't wanna live a dream
Everything I do
I do it all because of you
I do it all
Because I can't take it anymore
I need you right here with me

It's been a long time
It's been a hard time
Since I saw your face
I'm not the one
You once thought yoh knew
I'm waiting right here
I'm waiting right here
I'm waiting right here

I can't do it anymore
I can't pretend
Everything'll be like before
I don't know when I'll see your face again
I don't know when I'll hear your voice again
But I'll be waiting for you
Until you come back to me

Until you come back to me

Until you come back to me
I can't live like this anymore
I can't pretend
Everything'll be like before
What you and I almost had
Was gone before you ran off
I don't even know if I'll see your face again
I don't even know if I'll hear your voice once more
But I'll still be waiting
I'll still be waiting
For you to come along

Texten behöver finslipas, det vet jag redan, men jag är lite halvt stolt över den ändå. Det är defintivt inte den bästa texten man kan hitta, men jag känner ändå att den är bättre än Meduzas "Runke balle". Den "låten" hemsökte mig verkligen för några år sedan...

//Lisa

Fredag

Hej igen :)
Jag har nu kunnat svara på de kommentarer jag fått, även om mina svar kanske inte var de bästa.

Jag tittade klart på filmen för ett bra tag sedan, och den påminde mycket om boken även om känslointrycken var starkare. Det som är synd är dock att man inte gått så mycket på djupet när det handlar om Johns pappa som lider av Aspergers. I filmen lät man det ligga flyktigt, och man talade om att han kanske lider av autism, men det var inte så mycket mer än det. Dessutom gick det snabbt i början, och det är det som gör att vissa saker inte känns äkta. Det är något som kommer först senare, men det är något som ska känna av redan i början. Om man hade gjort filmen lite längre -- bara en kvart -- för att få utrymme till att dra ut på några av de första scenerna hade det blivit bättre. Ibland är det trots allt detaljerna som spelar stor roll.
Jag ska dock inte förneka att det var en bra film, men den kunde ha varit bättre. Jag läste precis en recension om filmen där skribenten hade sagt att den består en hel del av klyschor. Det håller jag faktiskt med om, men det är för att boken i sig består av klyschor, men författaren (Nicholas Sparks) har trots allt på något vänster lyckats bädda in klyschorna för att få fram någonting bra och inte någonting alltför banalt (jag kan läsa böcker/se filmer med många klyschor så länge det inte blir banalt -- det är bland det värsta som kan ske).

Jag måste verkligen få mig något att äta nu (!), men ikväll hade jag tänkt att publicera nya inlägg i kategorier jag inte använt på ett bra tag. Vill/kan ni gissa vilka? :p

//Lisa

Lite problem

Jag har lite problem med bloggen, och Internet överhuvudtaget faktiskt..
Jag har försökt svara på några av de kommentarer jag fått, men det har inte gått särskilt bra. Med det menar jag att bloggarna haft problem med att laddas upp. Även att kunna ta sig runt här på mitt boggkonto har varit lite av en utmaning. Är det något ni andra också haft problem med, eller är det mitt Internet som strular igen?

Jag funderade på att gå ut en liten sväng, men det blir det inte av. På något vänster har molnen kommit tillbaka, solen har försvunnit och det är inte lika kul att knalla omkring när det inte är fint ute. Jag hade därför tänkt att titta på "Dear John" som syrran hyrde igår. Den ska tydligen vara riktigt bra, och jag hoppas verkligen det. Jag har läst boken, och den tar upp bra saker. Å andra sidan är boken väldigt platt på sina ställen. Den första halvan slukar man i sig, men den sista halvan berättar inte så mycket om känslotillståndet. Det känns nästan mer som dagboksanteckningar; "Det var det här som hände, och sedan det här"...

Apropå läsa har de resterande böckerna jag beställde från Adlibris kommit nu, så det blir en hel del läsande idag. Jag hoppas även att Tristan & Isolde kommer snart (beställd från Bokia) -- helst innan jag ska börja skriva min hemtenta, så håll tummarna för det ^^

//Lisa

Förväntningar

Jag har levt ett ganska splittrat liv.
Å ena sidan har vissa haft otroligt höga förväntningar om mig. Det är inget som fått mig att känna mig dålig om jag inte nått upp till dem. Tvärtom har det känts skönt att veta att människor runt omkring mig har haft den tron om mig -- tron om att jag faktiskt kan komma långt här i livet om jag bara ger järnet.
Problemet är att jag haft fler personer i min närhet som haft låga förväntningar. Så pass låga att jag började sätta krav på mig själv för att bevisa att jag faktiskt kan gå långt om jag vill. Det är det som fått mig att vilja slå mitt huvud mot en vägg när jag inte presterat så bra som jag hoppats. en gång hade jag den känslan när jag bara hade något enstaka fel på ett engelskaprov som jag ändå fick MVG för. Frågan är vad jag befinner mig någonstans nu...

Jag känner mig inte längre motiverad till att försöka hitta ett jobb då så många jag vistas med antyder att jag inte kan komma längre än till McDonald's. Missförstå mig inte, jag har faktiskt en enorm respekt för de som jobbar på McDonald's, men det är ingen bra arbetsplats för mig då jag har svårt för doften av maten och då jag inte kan hantera den typen av stress. Dessutom skulle det vara trevligt om man kände att man kan komma längre än så. Det är en tanke jag gått runt med länge, men det är också en tanke som försvinner i takt med att min självkänsla och mitt självförtroende börjar svikta igen. Det var verkligen något jag verkligen inte trodde skulle hända.

När det gäller mitt utseende skulle jag knappt kunna bra mig mindre. Det är i sådana fall om jag slutar fixa till mitt hår på mornarna för att få det att inte stå rakt ut åt alla håll och om jag slutar titta mig i spegeln gång efter annan. Det sistnämnda blir väldigt svårt då det inte finns en chans att man missar spegeln så fort man går in i badrummet.
I vilket fall som helst så är min svaga punkt min intelligens. Jag är smart, men det är få som ser det i mig. Det är något som dyker upp efter ett tag, om man inte läst något av mina inlägg här på bloggen vill säga, och det gör att många ifrågasätter min intelligens. Om det är något som verkligen kan få mig att hamna gråtandes i min säng är det att man på något sätt antyder att jag är korkad och att jag inte är tillräckligt smart för att klara av vissa uppgifter. Det är faktiskt något jag fått höra även nu i år. Det spelar tydligen ingen roll hur gammal jag är -- man ska fortfarande behandla mig som den femårig man tror att jag är. Det värsta är just att det är det som håller på att ske -- ju mer man behandlar mig som korkad, desto mer korkad blir jag. Eller korkad och korkad; jag blir så pass osäker med mig själv att jag börjar ifrågasätta huruvida smart jag är eller inte. Nu när jag skriver kan jag trots allt ta en paus och fundera kring vilka ord jag ska använda mig utav. Ibland använder jag faktiskt Word för att ta fram bra synonymer för att på något sätt övertyga mig själv om att jag är smart. Det är den här osäkerheten som får mig att tveka.

Jag önskar verkligen att man hade lite högre förväntningar. Det handlar inte om att ha alltför höga förväntningar, utan det handlar om att försöka vara stöttande. Det är trots allt relativt få som faktiskt skulle vilja läsa någon av mina texter/böcker när de är klara. Resten bryr sig inte om vad jag gör så länge jag gör någonting, och detta "någonting" är inte särskilt smickrande med tanke på vad jag lyckats med tidigare.

Förlåt för ett deprimerande inlägg, men jag blir bara så ledsen över att så många tror att de kan behandla mig hur som helst utan att jag ska bli sårad. När jag väl blir sårad, och därmed arg, är det jag som överreagerar. En gång fick jag faktiskt höra att jag var melodramisk, vilket var som musik i mina öron...
Jag är trött på att så många har sådana låga förväntningar på mig att de tror att de kan trampa ned mig på alla tänkbara sätt för att sedan återgå till det faktum att jag inte har något jobb, eller ens ett jobberbjudande som så många andra jag känner. Jag blir ofta påmind om att jag inte kommer kunna flytta hemifrån om det håller på såhär. Det är alltid trevligt med sådana kommentarer...


 




//Lisa 

Grönt är skönt

Jag har blivit lite av ett shopping-freak de senaste månaderna, och det var verkligen inget jag hade räknat med.
Men om det är någonting jag saknar i min byrå är det gröna plagg. Jag älskar grönt -- det är riktigt fint, och jag har länge letat efter gröna plagg, men det finns så få av dem. Jag har faktiskt tänkt flera gånger att jag borde åka till USA kring St. Patrick's Day bara för att kunna få tag på någonting grönt i klädesväg.

När jag var inne och tittade runt lite på Ellos hittade jag en del, men det var inte mycket med tanke på att utbudet var 49 plagg av över 400. Dessutom var de flesta plagg blågröna, vilket jag inte anser är grönt. Jag vet, jag är så tråkig att jag pekar ut detaljerna.

  
Just den här typen av grön älskar jag, men den är svår att hitta.

    
Just denna gröna nyans är inte min favorit, och "tyvärr" är det den vanligaste gröna nyansen man kan hitta, om man ens kan hitta den.

Det är så synd att man glömmer bort de mer naturliga färgerna, och vilken färg kan vara mer naturlig än grönt och brunt? Det är verkligen synd att det är större chans att man hittar ett klädesplagg i neonrosa än i grönt. Det är synd att chansen att man hittar ett par tigermönstrade leggings i just neonrosa är större än att man hittar ett basplagg i grönt.
på sätt och vis är det lite hemskt att man glömt bort enkelheten i sig under den senaste tiden. Vad hände med basplagg och basfärger?

//Lisa

Tisdag

Idag är det en sådan dag som alla ligger sjuka här hemma. Det är lite synd, men jag är bara glad över att det inte har gått över till ett värre stadie -- jag nyser lite mer än vad jag gjorde igår, men mitt huvud bultar inte lika mycket så jag hoppas att jag är på bättringsvägen. Det sista jag vill/behöver är att bli sämre, och detsamma gäller mor min, som tyvärr blivit lite krassligare över natten...

Det som kommer bli jobbigt under dagen, för min del vill säga, är att jag återigen inte kan gå ut i solskenet. Om det är någonting jag hatar är det att vara sjuk när det är som finast ute. När jag säger fint, menar jag verkligen fint -- det finns knappt några moln på himlen nu. Å andra sidan får man helt enkelt se det från ljusa sidan; jag kan faktiskt njuta av det fina vädret inomhus. Jag kan sitta inne och titta ut om jag vill det. Jag kän även sätta mig ute på balkongen, men det är svårt då jag är den enda här hemma som inte röker (att jag dessutom har en överkänslighet mot den typen av rök är bara ironiskt).

Nej, nu ska jag gå iväg och svulla kakor. Det stämmer, jag är den nyttigaste personen i Sverige.
Ni får ha det så bra!

//Lisa

Livet har sin gång

Man åldras.
Man får rynkor.
Man förvandlas till russin.
Varför ska man försöka förhindra att detta sker då det är en del av livet?

Jag blir så trött på personer (kvinnor!) som ständigt tjatar om att de ska spruta in botox i ansiktet. Nu pratar jag inte om någon 29-årig kvinna som ser ut att vara i 60-årsåldern. Nej, jag pratar om vanliga 16-åriga tjejer som vägrar att se gamla ut när åldern slår in, men det jag främst blir trött på är att detta sätt att tänka anses vara mer acceptabelt än mina tankar om att jag vill åldras naturligt. Seriöst, jag vill hellre se ut som ett russin istället för att se ut som en uppstoppad Barbie-docka när jag är 55 år gammal. Helt ärligt hoppas jag till att börja med att jag ens når upp till den åldern -- man vet aldrig vad som kan hända under 36 år.

Media och porrindustrin bygger upp sådana omöjliga ideal att man förkastar det naturliga som ändå är det vackraste som finns när det kommer till kritan. Istället för att vara naturligt blek ska man vara onaturligt brun (vilket ökar risken till hudcancer för de flesta då man främst använder sig av solarium). Istället för att vara naturligt mullig ska man banta ihjäl sig för att bli onaturligt smal. Om man däremot är så pass smal av naturliga (genetiska) skäl ska man tydligen äta ihjäl sig för att kunna få kurvor. Istället för att åldras och bli rynkig ska man förbli ung och spruta in så mycket botox i ansiktet att man inte kan tolka några som helst känslointryck.
Skönhetsidealen är verkligen dubbelmoralisk -- man ska vara smal, men inte för smal. Man ska vara kurvig, men inte för kurvig. Man ska se ung ut -- man får dock inte se alltför ung ut beroende på hur gammal man är, men man får inte påvisa sin verkliga ålder om man nu skulle vara "gammal". Samtidigt bygger media upp en bild av att det är oacceptabelt att använda sig av retucherade bilder innan de slänger upp en upplaga som innehåller 25 fotografier av det slaget. Bra jobbat där, hörni...

Livet har sin gång, och det måste vi acceptera. Vi kan inte förhindra det faktum att vi åldras, så varför agera som om vi kunde behålla "ungdomens utseende" i all evighet? Utseendet har ingen betydelse i det läget -- när man känner sig gammal blir man gammal, och man kan likväl känna sig gammal även om man inte ser ut att vara det. Man kan även känna sig ung även om man är över 70 år gammal. Det är faktiskt på det sättet an bevarar sin ungdom -- genom att inte låta åldern bli ett hinder för det man vill göra håller man sig ung.

Håller ni inte med?

//Lisa

Ännu en förkylning

Ja, jag är trött på att vara förkyld.
Syrran hade en kompis här hemma över helgen, en kompis som var/är kraftigt förkyld, så självklart har jag smittats. Det skulle inte förvåna mig om även mamma blivi smittad, för hon har också gått runt och hostat. Jag hade faktiskt tänkt att åka in till skolan trots detta, men jag går runt som om jag vore en levande död (med andra ord en zombie, men det låter inte lika dramtiskt). Jag håller på att somna var jag än befinner någonstans, och oavsett i vilken position jag befinner mig i. Det är bara när jag är uppe och går som jag kan hålla mig ifrån att somna, och jag fick ändå bra sömn nu i natt. Det här är vad kallar taskigt läge.

Å andra sidan har jag kunnat läsa lite idag -- sådant som jag hamnat lite efter med. Det är bra det, men jag har mer att läsa. Jag har äntligen kunnat beställa några av de böcker som tidigare inte varit leveransklara, och bara det känns som en stor lättnad. Frågan är om känslan kommer vara densamme när jag får fakturan. Å andra sidan kostar böcker, så det får man helt enkelt leva med. Det hade varit bättre om jag kunnat låna några av böckerna, men de är utlånade på många håll (tyvärr).
Dessutom fick jag en länkning hos Fiona tidigare idag, vilket fått antalet besökare att skjuta upp i höjden ^^

Nej, nu blir självömkan som gäller.
Ni får ha det så bra!

//Lisa

Promenadbilder

Jag borde nästan skapa en egen kategori för mina promenadbilder :p














Nej, mitt hår är inte fullt lika rött som på dessa bilder -- det är faktiskt den sista bilden man får en tydlig bild av hur det ser ut, rent färgmässigt, även om man inte ser så mycket av det ^^

//Lisa

Vad spelar vårat yttre för roll?

Jag har fått kritik ("utanför" bloggen) angående min piercing. Man skulle kunna tro att det handlar om att jag härmar andra (innan ni ställer den frågan -- nej, jag härmar ingen), men det handlar om arbete. Jag har inget jobb, och jag har faktiskt inte haft någon lust att leta efter ett jobb de senaste veckorna. Det är lätt hänt när motivationen sviker...
Som jag sade har jag inget jobb, och piercingen gör det inte lättare för mig att kunna få ett jobb. En anledning är att det finns en hög infektionsrisk för min del kring vissa arbetsplatser, men en annan anledning är för intryckets skull.

Det är ingen direkt överraskning att tatueringar och piercingar lämnar efter sig ett dåligt intryck, och det enda jag kan säga är -- varför? Jag är inte en sämre person bara för att jag har ett par tatueringar eller en läppiercing. Det gör inte att min intelligensnivå sänks, och det är inget som förändrat mig. Det enda som egentligen förändrats är mitt utseende, men det är inte som att jag är oigenkänlig. Dessutom är det inget som är "ofräscht" eller äckligt. Så när det kommer till kritan handlar det bara om vad som finns på det yttre, eller vad säger ni?

Man kan inte döma personer utefter hur deras ansikten ser ut. Så enkelt är det i teorin, men hur ser det ut i praktiken? Jag vet att det finns personer som inte gillar piercingar, och därför ska man ha deras åsikter i åtanke. Å andra sidan finns det personer som inte gillar brunetter -- ska man ha dessa åsikter i baktanken också? Nej, det tycker jag inte, så självklart tycker jag ju att man inte ska döma en smart och snäll person till det sämre bara för vad han/hon råkar ha på ansiktet.

//Lisa

Tisdag

Det var meningen att jag skulle ta en promenad idag.
Det har inte hänt än, men solen skiner fortfarande, så jag ska faktiskt knalla ut en sväng. Frågan är bara vilken väg jag ska ta. Hmm...
Det är det här som är nackdelen med att bo där jag bor -- när man går på så många promenader jag gör märker man att det inte finns så mycket nytt att se och uppleva. Det värsta är att jag hört talas om bra vägar att promenera på (d.v.s. bra stigar etc.), men det är ingen som förklarar hur man kommer dit och ingen orkar gå med mig heller. Många skyller på kylan, jag skyller på kläderna :p

Men jag ska faktiskt gå ut nu, men jag tänkte passa på att be er om en liten tjänst.
Ni har lyckats känna mig rätt bra via bloggen -- ni har kunnat ta del av många personliga erfarenheter och tankar, så det är väl inte mer än rätt att jag ger er chansen att berätta någonting om er själva :)
Ni behöver såklart inte svara, och ni kan såklart vara anonyma, men jag undrar lite grann var i landet ni befinner er någonstans, hur gamla ni är och någonting annat ni har på hjärtat.


Ha en bra dag/kväll!


Bara för att jag gillar att leka smågalen :p

//Lisa

Efter skolan...

Jag kom hem för ett bra tag sedan, men det blev ändå rätt sent. Det resulterade i att jag kunde äta middag för först en timme sedan. Lite (!) sent, jag vet, men det finns inte så mycket man kan göra när man är hungrig. Jag är ju i skolan då man egentligen ska/bör äta middag, och jag kommer inte hem förrän tre timmar efter det, så det är klart att jag blir hungrig på kvällen.

Jag vet inte vad det är för strul med Internet här hemma, men ingenting verkar fungera. När jag ska gå in på någon sida behöver jag uppdatera minst fem gånger innan någonting dyker upp. Därefter måste jag uppdatera utterligare ett par gånger för att hela sidan ska laddas upp istället för fragment på bilder. Självklart ska sidan inte kunna visas alls då man råkar klicka på upptadera-knappen en gång för mycket. "Webbsidan kan inte visas". Nehä, men den kunde visas för fem sekunder sedan!

Jag är egentligen inte sur, men det blir lite av en stressfaktor. I nuläget är det inte så farligt, men det var ett helvete med att få fram information från skolan. Ingen jätteviktig information, som tur var, men tänk om det varit det. Det hade inte varit särskilt kul...
Men jag väljer att se det positiva i det hela istället -- det var information som jag kan kolla igenom imorgon (förhoppningsvis går det bättre då), jag klarade mig igenom den korta skoldagen och jag fick härlig respons på håret och piercingen (tack för det, hörrni :D). Jag fick även i mig mat, hur sent det än var och jag har en kanelbulle från Pressbyrån kvar i min ryggsäck (jag visste att jag skulle missa ett av mina två tåg, så jag köpte två kanelbullar och en flaska Pepsi bara för att jag är en sådan nyttig och hälsosam person) som jag kan trycka i mig nu. Till mitt försvar fick jag inte i mig någon kanelbulle förra måndagen, så jag behöver ju kompensera för det. Okej, mitt verkliga försvar är att de är otroligt goda ;)

//Lisa

Måndag

Bonjour, mes amis :)
Det var länge sedan jag använde mig av franska i ett blogginlägg, hur lite det än varit.

I vilket fall som helst har det inte hänt så mycket idag. Jag har inte varit i skolan, men det är svårt att ha varit i skolan innan fyra när man börjar sex. Solen skiner, men det är inget jag egentligen hinner njuta av med en promenad -- jag kan inte njuta av en promenad när jag vet att jag har en tidsgräns. Jag brukar ta promenader på två timmar, minst en timme, och det är just om drygt en timme jag ska åka iväg. Men vem vet, det kanske blir en promenad imorgon om vädret håller i sig ^^

Med tanke på att jag suttit i tjugo minuter för att försöka skriva något intressant måste jag nog erkänna att jag inte är en intressant person, så det är nog dags för mig att knalla vidare.

//Lisa

Religion vs. Verklighet

Jag har sagt flera gånger att jag beundrar de personer som är religiösa. Jag har själv ingen religiös tro, även om jag tror på det som anses vara gudomligt, och det är faktiskt därför jag beundrar religiösa människor.

Det finns dock religiösa människor som jag skulle vilja banka vett i, och som jag inte alls tål. Jag tål inte männsikor som säger att homosexualitet är fel p.g.a. att en religion säger så. Visserligen är det inte bara en religion, men det gör saken bara värre. Det finns många som påstår att bl.a. Bibeln och Koranen säger att det inte är tillåtet att vara homosexuell. Jag har inte läst någon av dessa böcker, men hur kan man hänge sig själv till en bok på det sättet? Hur kan man vara så trångsynt att man låter en bok göra ens egna omdömen gällande andra människor?

Först och främst måste man inse att Bibeln bara är en bok. Visst, det är en helig bok inom kristendomen, men vad är det som är så speciellt med den? Boken skrevs inte av Gud -- den skrevs av flera människor, och det finns ädre texter som är förvånadsvärt lika de texter som utgör Gamla Testamentet.
Man måste ha i åtanke att religionernas heliga böcker skrevs under en tid då homosexualitet inte ansågs vara tillåtet. Nu är det inte olagligt i Sverige att vara homosexuell, och det anses inte längre som en mental sjukdom. Rent juridiskt är det tillåtet, men hur är det i praktiken? Hur kan homosexualitet var tillåtet till 100% om det fortfarande finns människor som säger att det är emot naturen p.g.a. att en bok som skrevs för några tusen år sedan säger så?

Jag vet inte om det finns någon Gud eller inte, men om det finns en är det väl knappast upp till oss att döma människor? Jag har ingen som helst rätt att försöka leda en homosexuell kille på en väg som innebär att han ska förneka en stor del av sig själv bara för att jag ska bli glad och påstå att han kommer till himlen/paradiset. Om det finns en Gud är det Han som ska döma oss, och helt ärligt är det betydligt bättre än att vi dömer varandra hit och dit.

Till er som påstår att homosexualitet är fel p.g.a. anatomiska skäl, att det är fel för att homosexuella par inte kan få barn på det "traditionella" viset -- hur många av er blir gravida efter att ha haft sex? Om homosexualitet är fel för att man inte kan få barn på det sättet borde väl bl.a. kondomer vara minst lika fel?

Det vi alla måste förstå är att dagens verklighet skiljer sig från verkligheten som existerade då dessa böcker skrevs. Böckerna skrevs inte av en Gud, de skrevs av människor med åsikter och berättelser. De heliga böckerna skevs av författare, likt de författare vi känner till idag (även om historierna skiljer sig en hel del). Vad säger det oss egentligen?
Det innebär att man ska försöka vara mer tillmötesgående med andra människor oavsett religion. Det är inte upp till oss att döma människor utifrån deras sexualitet. Tiderna förändras, och det måste synen kring religion också göra. Det är som en kvinna inom den Svenska Kyrkan skrev för ett tag sedan (jag önskar att jag kom ihåg sidan) -- man ansåg att Jesus bröt mot sin tro genom att hjälpa kvinnor och fattiga, och vad gav det upphov till? Det är därför det är vår tur att "bryta" mot vår tro för att sträcka ut en hand till de som ännu inte accepteras fullt ut i det här samhället.

//Lisa

Personlig förändring



Igår innan jag satte färg i håret


Jag efter att ha färgat, och satt upp håret. Det är faktiskt såhär jag har tänkt mig ha håret till våren/sommaren.
Det syns inte särskilt tydligt, men mitt hår är rödare nu än vad det var igår. Jag ska dock färga håret igen nästa helg, och jag hoppas verkligen att håret blir rödare då.


Jag med min piercing för bara någon timme sedan
Aa, ljuva minnen :p


//Lisa

Söndag

Hej på er alla ^^
Jag har spenderat hela dagen med Tessan. Vi har faktiskt åkt buss fram och tillbaka för att hitta ett par skor till henne. Vi hittade inga på det första stället, och efter en halvtimmes bussresa var vi framme i Farsta. Ni kommer aldrig kunna chansa er fram till vad vi (jag) gjorde.

Vi började med att gå till Åhlens för att leta efter en hårfärg. Jag kände nämligen att jag behövde välja en mellanfärg istället för att gå från mitt mörkbruna till den färg som jag vill ha. Jag och Tessan pratade om allt möjligt, och jag nämnde att jag ville pierca läppen. Fem minuter senare satt jag på en stol i en relativt nyöppnad studio med en nål genom läppen.
Vi passade även på att äta mat när vi var där. Det finns nämligen ett litet ställe (ett alltför litet ställe som ligger precis vid bussarna -- det är inget bra läge) som serverar thaimat, och även indiskt. Maten där är gudomligt god, och det är ett ställe jag hoppas att kunna äta vid varje gång jag är i Farsta. I alla fall i de lägena jag inte får tag på någon iste :p

Nu till hårfärgen.
Efter att ha fått ett par chansningar fanns det bara en som hade rätt.
Jag ska bli rödhårig.
Igår färgade jag håret i en mahogny-nyans för att nästa vecka försöka få det rött. Jag hittade rätt typ av röd som jag är ute efter först två timmar efter att vi kom till köpcentret. Tro mig, jag var glad.

Personens blogg hittar ni här ^^

//Lisa

Mindre än fem minuter kvar

Jag har just nu färg i håret, och det ska ut om mindre än fem minuter. Jag är faktiskt riktigt nyfiken på hur det kommer bli, om jag ska vara helt ärlig ^^

Men bara för att göra det här inlägget mindre onödigt;
Vilken färg tror ni att jag har i håret just nu?
Några av er läsare vet redan, och med tanke på att jag redan vet vilka ni är kommer ni inte få en länkning här på min blogg. Ni andra, däremot, får det om ni gissar rätt ;)

//Lisa

Angående hår

Jag tänker främst på tjejer nu.
Jag vill inte verka alltför kritiserande, men jag har aldrig förstått hela grejen med att ha enbart långt hår. Det jag menar är att det finns många tjejer som gråter om man klipper det lite för kort. Om man får allt hår bortrakat i sömnen har jag full förståelse för varför man skulle gråta, men nu pratar jag om de tjejer som får en halv decimeter bortklippt. Det är trots allt bara hår, och det växer snabbt ut igen.

Jag fick håret klippt idag, och jag tänkte att man kanske skulle kunna klippa av max 1 dm. Frisören sade att det var bättre om man tog det ännu kortare för att få med intrycket av frisyren, så nu har närmre 25 cm åkt bort. Det är mer än dubbelt så mycket som jag först tänkt mig, och ändå sitter jag här och funderar kring hår och hur viktigt det är. Jag sitter även och tänker på hur det blir till våren då jag tänker klippa bort ännu mer, och jag ser faktiskt fram emot det -- om den frisyren jag tänker ser framför mig passar mig, vill säga.

Jag tittade en hel del på America's Next Top Model (jag vet att jag är lite nördig som skriver ut hela titeln) när jag var yngre, och jag såg alltid fram emot make-over-avsnitten. Jag var alltid nyfiken på vad man skulle göra med tjejernas hår, och alla tjejer passade i de frisyrer de fick. Ändå skulle en eller två tjejer sitta och gråta över att deras hår skulle bli kortare, och att de skulle se ut som killar...

Som jag sade anser jag att det bara är hår, så jag kan inte riktigt sätta mig i den sitsen -- att man blir så bedrövad när håret blir kortare än vad man egentligen velat. Finns det någon av er som får ångest när håret ska klippas kort?

//Lisa

Lite förändring

Hejhej ^^
Jag spenderade en timme hos frisören nu på eftermiddagen, och resultatet blev riktigt j***a snyggt, om jag får säga det själv :)

Håret blev lite kortare än vad jag först tänkt mig, men det gör inte så mycket. När det kommer till kritan är det bara hår, och frisyren ser som sagt var bra ut. Jag skulle slänga upp en bild om jag hann, men det gör jag inte. Jag ska försöka skynda mig till tåget, då jag precis missade bussen (nästa går om en halvtimme), för att kunna åka till Farsta och köpa hårfärg -- min utväxt syns verkligen nu. Jag har egentligen cendré/mellanbrunt hår ,men en blond utväxt, så kontrasten mellan det och mitt mörkbruna år ser rätt rolig ut. Jag lovar att slänga upp en bild på frisyren både innan och efter att jag haft färg i.

Nej, nu måste jag pallra mig väg, så jag säger "hej då" för tillfället.

//Lisa

Att bli tagen på allvar

Det är någonting jag inte vet hur man lyckas med riktigt än.
Man tar mig sällan på allvar till en början -- det är någonting som växer fram i takt med att man lär känna mig. Jag antar att det har en hel del med min personlighet att göra. Jag är inte bara glad av mig, jag är även en entusiastisk person som glädjs åt de mindre sakerna. Jag vet att detta kan få mig att låta som en härlig person, men det är även sådant som tolkas som barnsligt. Jag gillar att springa på stora, öppna ytor och jag är inte rädd för att låta mitt ansikte spricka upp så fort jag ser såpbubblor.
Jag vet att jag är barnslig, men det är ingenting jag tänker dölja och inte heller förändra. Bara för att jag är barnslig betyder det inte att jag är omogen. Om någonting tyder det på att jag har en livlig personlighet, och jag vill inte vara den gråa tjejen jag var för bara några år sedan.

Det värsta är dock inte att man drar förhastade slutsatser p.g.a. min personlighet. Det är att man drar förhastade slutsatser utefter mitt utseende. Jag är, för det första, rätt kort och jag har ett runt ansikte. Det gör att jag ser yngre ut än vad jag är. Det är inte så farligt i sig, men det gör inte saken bättre.
Det jag tänkte på var främst min kropp rent generellt. Jag är inte rädd för att visa mina kurvor, men det gör att många tror att jag är utseende- och sexfixerad till en början. Om jag däremot döljer dem anses jag vara tråkig.

Jag blir faktiskt trött på sådana personer som ögnar mig uppifrån och ner. Jag vet inte vad som försigår i deras huvuden, men jag vet hur många gånger jag kommit på en kille att stirra på mina bröst för att sedan möta min blick och le på ett fånigt sätt. Det gör mig så illa till mods, och det gör mig alltför självmedveten. Att vissa sedan talar till mig som om jag vore...tja, nästintill korkad gör defintivt inte saken bättre.
Jag tycker verkligen inte om den här typen av syn man har på varandra -- framhäver man sin kropp anses man vara så pass utseendefixerad att ingenting får plats i ens hjärna, men om man istället döljer sig blir man stämplad som tråkig. Dessutom har man bara rätt att framhäva sin kropp om man har ett visst utseende, vilket är ännu värre.
Vad jag försöker säga är att man borde kunna göra både och. Man borde kunna vara stolt över sin kropp utan att bli förlöjligad. Att man dömer en person på förhand utan att ens överväga att man gjort fel bedömning leder till vadå? Ingenting bra i alla fall, så varför är det just detta som händer så ofta?

//Lisa

Några designändringar

Jag har inte längre 85 blogginlägg kvar att läsa, vilket är en lättnad. Jag håller faktiskt på att småredigera de bilder som Natta hade med sig idag -- det är inga större redigeringar jag håller på med, då hon gjorde ett sådant bra jobb själv. Jag håller bara på att lägga på lite värme på några av bilderna samt en text -- för er som missat det hade jag tänkt att byta ut headern. Jag tänkte även passa på att byta ut bilderna jag lagt in i sidmenyn, så bloggen kommer att få ett litet annorlunda utseende. Åh, vad jag ser fram emot det ^^

Jag vet att jag frågat detta ett flertal gånger tidigare, men jag har inte fått så många svar på det -- finns det något jag bör ändra på, eller tänka på, när det gäller bloggen? Både bloggen i sig, och designen.

//Lisa

85 inlägg kvar att läsa

Jag tror att jag insett nackdelen med att ha ett konto på Bloglovin, och att följa så pass många bloggar jag gör. Om man inte är inloggad varje dag får man 200 inlägg att läsa. Visserligen har jag inte varit inne på hela veckan, så jag får skylla mig själv, men jag har läst igenom närmre 90 inlägg och har nästan lika många kvar. kort sagt kommer jag vara upptagen de kommande två timmrarna.

Jag funderar faktiskt på vad jag kan slänga ihop till middag. Varken mamma eller syrran kommer komma hem på ett tag -- jag börjar bli hungrig, och dessutom skulle det säkert vara trevligt för de andra att komma hem till nylagad mat, så jag försöker tänka klart. Det är svårt då jag tänker mig en restaurang-buffé framför mig. Tänk om man kunde laga till så mycket mat samtidigt... Frågan är om det skulle vara så underbart som det låter.

Nej, jag borde ägna mig åt de resterande inläggen, så önska mig lycka till.

//Lisa

Trött, trött och åter trött...

...fast jag är den piggaste personen här hemma. Jag kanske inte har så stor rätt att klaga, trots allt.

Jag blev klar med städningen ungefär en halvtimme innan jag skulle ner till tvättstugan. Tvätten blev jag klar med ganska nyligen, vilket innebär att jag varit i högvarv i åtta timmar. Jag har inte tänkt på det så mycket tidigare, men jag känner verkligen av det nu när jag kan sätta mig ner och andas ut. Men det behövdes verkligen -- städningen och tvättningen, vill säga. Även om det inte är kul att städa känns det verkligen skönt nu när det är gjort, och dessutom handlar allt om inställning och vilka låtar man har på MP3:n. Jag har även köpt mig ett par batterier, vilket var mitt största problem igår.

Jag är i alla fall klar nu, och behöver inte tänka så mycket på just detta på ett litet tag.
Imorgon ska jag träffa Natta relativt tidigt (beroende på hur man ser det), men det ska nog bli kul -- det har aldrig hänt att vi träffats och haft tråkigt tillsammans. Det är det som är så underbart med henne; hon kan verkligen dra fram min roliga sida, för jag är egentligen en av de tråkigaste personerna man kan hitta. Det som kan göra mig rolig är min klumpighet :p

Jag ska även försöka klippa håret nu under helgen och färga det. Jag kommer visa min nya frisyr, som till och med kan bli intressant för mig. Jag kommer be frisören behålla så mycket av längden som möjligt, men att det annars är fria händer. Jag ska även försöka färga det, men det blir inget ni får se på ett litet tag. Jag vill visa mina närmsta kompisar först innan jag visar er det. Det kan dröja till slutet av månaden då två av dem är på Gotland, men om jag kan snacka med dem via MSN (via webcam) ska det nog gå lite fortare ;)

//Lisa

Torsdag

Hejhej på er :)
Jag håller just nu på med städningen, och jag har en hel del kvar att göra faktiskt. Jag kände bara att jag behövde en liten paus, så jag tänkte kika in här lite snabbt.

Det var rätt länge sedan jag städade, apropå ingenting. Det är inget jag tycker är riktigt kul, men det är inte så farligt om man har musik på. Jag är dessutom ensam hemma just nu, vilket gör det ännu roligare. Jag kan göra allt i min egen takt utan att springa in i någon och utan att gå runt sysslolös. Det är bara nårga plus i kanten -- det bästa är att jag kan vara mig själv utan några som helst begränsningar. Vad inebär det? Att jag kan flumma runt som en liten galning utan att vare sig få skäll för det eller få konstiga blickar riktade mot mig. Det där är verkligen någonting jag inte förstått -- varför ska man vara tvungen att begränsa sig själv? Varför kan man inte vara flummig (hoppa runt till musik, som ett exempel) utan att folk runt omkring stirrar på en med konstig uppsyn?

Jag har som sagt var lite kvar att göra nu, så jag måste knalla vidare.
Jag hoppas att ni alla fått en bra dag!

//Lisa

Grey's Anatomy

Jag kom hem från skolan för ett bra tag sedan, men direkt när jag kom innanför dörren var det bara att skynda sig in till syrrans rum, där TV:n finns, för att sätta på Grey's Anatomy. Om det är något program jag älskar, så är det just det. Det är bara så synd att alla bra karaktärer ska försvinna från serien.

Jag åkte som sagt var in till skolan tidigare idag för att låna en bok. Det var bara en pjäs jag skulle läsa, och den blev jag klar med på mindre än en halvtimme. Jag spenderade ytterligare tre kvart på att skriva en analys, och det jag fick kämpa mest med var min handstil. Av någon anledning blir min handstil mycket sämre när jag skriver med bläck än med blyerts, och det blir värre när jag blir exalterad och vill få ner så många ord på pappret så snabbt som möjligt.

Det blev lite av en lättnad när jag träffade de andra från klassen. Många hade också haft svårigheter med att hitta de andra texterna. Den ena av dem låg däremot bland kompendierna på Internet, vilket jag inte hade insett. Men jag kunde låna en bok med den texten i, och det var bara att läsa de sju sidorna jag inte hittat.
När det gällde den sista boken -- "Den gudomliga komedin"... Några hade kollat igenom bokhandlar och bibliotek i hela Stockholm utan att hitta något, så det kanske inte är så konstigt att jag inte heller gjorde det.

Mitt dåliga humör vände när jag satte mig på tåget påväg in till skolan -- tack gode Gud för musik -- och nu känner jag inte så mycket mer än min hunger som tilltagit. Jag märkte först för tio minuter sedan hur pass hungrig jag faktiskt var. Jag tror dock att det är lite sent att steka hamburgare nu...

//Lisa

Onsdag

Det här är inte bra.
Jag trodde att det var tisdag när jag gick upp imorse. Vad har det lett till? Att jag måste stressa mig till skolan, läsa den bok jag ska läsa och se till att kunna klara mig på det då jag inte hittat de andra två böckerna någonstans.

Jag är fortfarande lika trött som jag var igår, trots att jag fått tillräckligt mycket sömn, så jag är på ett dåligt humör just nu (det kanske märks), och det värsta är att jag inte kan sluta frysa och jag har inga batterier till MP3:n. Det sistnämnda går lätt att fixa, men det är en sådan där liten detalj som gör mig galen.
Jag ska åka iväg så snart som möjligt, även om jag fortfarande har lite kvar att göra, men jag hör av mig senare ikväll.

//Lisa

Jag och mode...

...vi kommer inte riktigt bra överens. Jag gillar inte mode, och mode gillar inte mig -- den bästa typen av relation man kan hitta, eller hur?

Nej, men helt ärligt har jag faktiskt problem med mode. Vissa plagg man ser på modeshower (i samband med att man bläddrar förbi olika TV-kanaler) kan vara riktigt snygga, och vissa har till och med en "wow-faktor" hos mig, men det är inget jag känner ett sug efter att själv ha i min garderob.
När det gäller trender har jag ingen aning om vad det är som gäller och vad som inte gör det. Ändå har jag fått höra att jag har bra smak när det gäller kläder/mode, och en vän till familjen kallar mig för fashonista. Vad är min hemlighet?

Som jag sade gillar jag inte mode eller trender. Jag håller mig till min egen stil utan att bry mig om vad andra tycker. Jag kan inspireras av bilder jag ser, eller av plagg runt omkring mig (jag var inne på KappAhl med Natta för ett tag sedan och jag såg en riktigt fin blus -- den blusen med ett par svarta jeansleggings, ett svart, flätat bälte och låga stövlar mad hög klack skulle vara perfekt), men jag inspireras aldrig av de stora trenderna. Det händer faktiskt rätt ofta att jag hittar ett plagg och köper det innan trenderna verkligen sätts igång. Om jag kan göra på det här sättet, kan andra också göra det, så därför ser jag inte den stora hysterin kring så många modebloggar. Några här och där skulle vara mer förståeligt, men det känns som att man stöter på modebloggar överallt som man ska inspireras av. Jag tycker att det är viktigare att försöka hitta sin egen stil istället för att lägga så stor fokus på vad andra köper. Jag brukar själv lägga upp bilder på sådant jag köpt, men det blir faktiskt kul att se hur jag har utvecklats när det gäller just mina klädval. De kläder jag har på mig nu skulle jag aldrig ha haft på mig för två år sedan. Inte ens 1½ år sedan. Hur kommer mina klädval se ut om två år?

Just när det gäller mode har det gått till överdrift. Till att börja med har man glömt bort många grundläggande plagg, men det värsta är att man inte accepterar allas olika stilar.

//Lisa

Efter att ha tänkt lite...

...har jag kommit fram till vad jag egentligen tycker om SD.
Jag fick som en kommentar igår om att SD faktiskt inte alls är så rasistiska som vi har uppfattat, och jag måste faktiskt hålla med om det nu när jag tänker efter. Innan ni säger något; nej, jag gillar dem fortfarande inte.

  • SD har inget rasistiskt partiprogram, och enligt programmet står de för kulturellt mångfald. Även om partiet i sig inte står för rasism och främlingsfientlighet måste man dock beakta hur de har agerat. Jag tycker att det är dubbelmoral att säga att man inte står för någonting rasistiskt när det sedan visar sig att man har både aktiva rasister och nazister som arbetar inom partiet. Samtidigt kanske man inte frågar alla man anställer "Förlåt, men detta är något jag måste ta reda på -- är du rasist?".

 

  • Jimmie Åkesson sade förra året att muslimer är det största utländska hotet mot Sverige sedan andra världskriget. Det han menar är det mer kulturella än det faktum att muslimer skulle vara farliga på det sättet, men det motsäger ändå det kulturella mångfaldet man påstår sig stå för. Man måste även tänka efter vad svensk "kultur" verkligen är för något. Om man ska diskutera kultur kanske man ska diskutera tyskarnas roll i det hela. Vi påverkades oerhört mycket av tyskarna under 1200- och 1300-talet, om jag minns rätt. Dessutom uppkom protestantismen i samband med att tysken Martin Luther ställt sig mot katolicismen. Om det finns någonting som är typiskt svenskt är det vikingarna och asatron, men det förlorade vi för tusen år sedan. Dessutom kan man fråga sig vad kultur verkligen innebär -- med tanke på att Jimmie här hakar upp sig på muslimer, att han använder sig av det ordet istället för invandrare, tyder på att han anser att det är de religiösa traditionerna som utgör en kultur. Visst, det är en del av det, men om man vill bevara den "svenska kulturen" genom att begränsa en rätten till att utöva sina religiösa traditioner begränsas rätten till religionsfrihet, vilket är ett brott mot grundlagen. Jag vet att det är långsökt, men i vilket fall som helst ska man inte trycka ner en annan kultur bara för att man anser att den förstör en annan. Just när det gäller traditioner är det något som vi själva står för. Om så inte var fallet skulle det finnas lagar om vilka traditioner vi måste fira. Man måste kunna respektera kulturer och religioner som de är, och jag tror dessutom att man genom att mixa ihop olika kulturer med varandra utvecklas dem. Det har funnits så många religiösa och kulturella motsättningar. Vad skulle kunna vara bättre än att se kulturer blandas ihop och smälta samman för en mer global gemenskap?

 

  • Enligt Åkesson saknar Koranen ett kärleksbudskap då Nya testamentet inte utgör en del av den, vilket inte alls stämmer. Okej, det stämmer att Nya testamentet inte finns, men det betyder inte att det inte finns ett kärleksbudskap. Om man tar en titt på Muhammed var han en rätt kärleksfull man som respekterade kvinnor, även om han äktade fler än en. Det som gör att extremister använder sig av så mycket våld är för att de är övertygade om att de för ett jihad -- ett heligt krig -- som, enligt dem, är någonting som ständigt pågår. Dessutom saknar judarna också Nya testamentet -- betyder det att de är krigsgalna idioter? Nej. Det är fanatismen som är farlig, inte en religion. Det finns kristna män som våldtar sina döttrar för att fördriva Djävulen ur dem och det finns katolska präster som utför pedofili. Detta måste man också tänka på, men man snör sig in på en religion, vilket inte alls är rättvist.

 

  • Jag hoppas att det finns någonting bra som kommer ut av att partiet kom in i Riksdagen, och som det ser ut nu verkar det vara så. Invandringsfrågan tycker jag är en viktig fråga att ta upp, men det är bara SD som lyft fram den frågan genom åren. Jag anser inte att invandrarna i sig utgör ett problem, men hur man har hanterat det är allt annat än bra. Segregationen är vidrigt hemsk här -- bara en tågstation ifrån där jag bor är segregationen så illa att det är ett tågspår som skiljer invandrarna åt svenskarna. Jag tycker verkligen att man ska försöka ta hand om de personer som vill bosätta sig här i Sverige istället för att hålla på som man faktiskt gör.


Så, vad har jag kommit fram till?
Bara för att ett parti har en rasistisk historia betyder det inte att så är fallet nu. SD har inget rasistiskt program, men det de säger och hur de agerar pekar mot någonting annat och enligt mig blir det mycket hyckleri kring det hela. I programmet säger man att man står för kulturellt mångfald, men hur kan man göra det då man vill bevara den "svenska kulturen"? Har vi ens haft en egen kultur de senaste tusen åren? Vi har redan influerats av tyskarna, så varför inte fortsätta med att influeras av andra länder/kulturer?
På det sätt många har uttalat sig är det mycket som går ut på att man ska begränsa muslimernas rätt till sin religion. Det har inte bara hänt en gång -- det har hänt flera gånger. En gång kan vara ett misstag, men flera gånger? Om det är misstag kanske det är dags att återuppta kurser i retorik. Är det bara jag, eller är det inte främlingsfientligt att vilja begränsa ens rätt till sin religion på det sättet?

//Lisa

Inception

Jag sade att filmen jag såg härom dagen kom ut för ett tag sedan :p

Filmen inleds med ett test.
Dominc Cobb (Leonardo DiCaprio) och hans partner Arthur (Joseph Gordon-Levitt) har ett uppdrag att få tag på information som finns i ett gömt kassaskåp hos Mr. Saito (Ken Watanabe). Informationen hittas, men det slutar inte som det ska. Saito kommer på Dominic med att byta ut dokumentet i kassaskåpet med ett falskt dokument. Han har en pistol riktad mot Arthur och bakom Saito står Mal (Marion Cotillard) -- den kvinna som Dominic en gång varit gift med.

Allt detta är en dröm. Det här är just det som filmens koncept går ut på -- att människor medvetet går in i andras drömmar för att kunna få tag på information som ens undermedvetna håller gömt. Men det är såklart en svår sak att göra då ens egna undermedvetna kan skapa problem.

Mr. Saito erbjuder Dominic ett jobb -- klarar han av det kan han åka tillbaka till USA för att träffa sina barn, som han inte sett sedan hans fru dog. Jobberbjudandet är dock ingen lätt sak att utföra då det går ut på Inception -- att man ska gå in i en annan persons undermedvetna för att kunna plantera en idé hos personen. När denne sedan vaknar upp ska han tro att det hela var hans idé.
Personen i fråga är Robert Fisher (Cillian Murphy); den enda sonen, och därmed arvtagaren, till en stor affärsman bakom ett ännu större företag -- ett imperium, skulle man faktiskt kunna säga. Efter faderns död vill Robert inget annat än att bibehålla företaget såsom det är då han hela sitt liv strävat efter att försöka gå i sin fars fotspår. Det mr. Saito vill se Fisher göra är att dela upp företaget i indre delar.

Dominic åtar sig jobbet, trots Arthurs invändningar, men han inser att det krävs mycket planering. För det första behövs en arkitekt som kan konstruera drömmarna. Ariadne (Ellen Page) får jobbet. Dominic vänder sig även till en vän, Eames (Tom Hardy) som vet hur man byter skepnader i andras drömmar. Han utnyttjar denna kunskap för att kunna anta olika skepnar i Fishers undermedvetna för att därmed kunna manipulera hans syn på människorna i hans närhet.
Den sista "ingrediensen" är kemisten Yusuf (Dileep Rao) som ska se till att söva ner dessa personer i en sådan djup sömn att uppdraget blir möjligt att slutföra. Det här handlar inte om att bara ta sig in i en annan människas dröm -- det handlar om att ta sig till den tredje nivån, d.v.s. en dröm i en dröm i en dröm.

Ju närmre dagen kommer, som uppdraget ska utföras, desto mer avslöjas det kring Dominics förflutna och hans beroende drömmarna. Frågan är om hur uppdraget kommer att påverkas av Dominics beroende av att ständigt återvända till sin avlidna fru...

4/5



Filmen var riktigt nervpirrande, och jag kan förstå att många andra bloggare anser att det är svårt att hänga med. Om man inte är med från början, och om man själv inte är allert är det mycket man går miste om då det är så mycket som händer. Chris Nolan, som bland annat skrivit och regisserat de två senaste Batman-filmerna, ligger bakom denna film, och denna genre är verkligen hans grej.
Ett minus var är att filmen blev långdragen på sina håll, och det gick lite väl snabbt i början. På ett vis är det också för mycket som händer samtidigt, men som jag sade är filmen oerhört spännande, nervpirrande och den var inte dålig på några som helst vis.

//Lisa

Tisdag

Det har varit den jobbigaste dagen på länge.
Jag vaknade tidigt imorse, efter fyra timmars sömn, och kunde inte somna om. Efter över två timmar gav jag upp med att somna om -- hur trött jag än var kunde jag inte somna om. Klockan hade hunnit bli halv nio när jag piggnat till tillräckligt mycket för att ögonen inte skulle vara rödsprängda. Jag bestämde mig för att sätta på en film, och jag somnade efter att ha sett halva. När jag vaknade var filmen slut, men jag var fortfarande trött, så jag bestämde mig för att sova några timmar. Jag vaknade för två timmar sedan.

Jag har tappat all koll på tid, och jag känner mig allmänt seg. Ovanpå det dunkar mitt huvud, och det brukar lätta upp när jag tar en promenad. Efter att ha varit ute i 50 minuter känner jag mig bara tröttare och segare än vad jag gjorde innan.
Jag har ingen som helst ork att låna de böcker jag behöver till imorgon (det var meningen att jag skulle göra det igår, men jag hittade inte ens lappen där jag skrivit upp boktitlarna). Jag får nog göra samma sak jag gjorde förra veckan -- jag åker in till skolan tidigare imorgon för att hinna läsa allt.

Frågan är om jag ska ta ytterligare en tupplur nu eller inte...

//Lisa

Konstruktiv kritik!

Jag måste bara säga att jag har några av de mest underbara läsare!
Det finns så mycket ni skriver som verkligen värmer, och som får mig att bli nästintill lyrisk i flera timmar. En gång blev jag så glad att jag började hoppa omkring. Det är i och för sig inte särskilt ovanligt, men jag har hört att det inte är något man bör göra med en stukad fot. Jag förstår varför -- det gjorde riktigt ont i den efteråt.

Många av er är dock rätt dåliga på att komma med konstruktiv kritik. Jag ska inte säga att det är dåligt av er, men det är det som behövs för att jag ska kunna växa som bloggare. Det är tur att jag har fått en ny läsare (okej, jag måste erkänna att jag inte vet om du är ny eller inte då du börjat kommentera först nyligen) som verkligen får mig att tänka efter -- som verkligen fått mig att tänka efter. Jag tror att du vet vem du är, och det är jättebra att du gör det -- fortsätt så!

 

Jag ska faktiskt sätta mig ned med ett papper och en penna för att försöka få allting klart för mig, och imorgon skriver jag en liten "bekännelse", skulle man kunna säga. Jag ska även skriva en recension om filmen jag såg igår (det är ett under att jag ens lyckades glömma bort att göra det), så det blir en del imorgon ^^

Om jag inte skulle skriva dessa två inlägg, sparka mig i rumpan om ni skulle se mig inne i stan eller liknande på onsdag.

 

//Lisa

Manifestationen

Jag kom precis hem efter att ha varit på manifestationen mot rasism och SD:s plats i Riksdagen.
På ett sätt var det bland det coolaste jag någonsin varit med om, men på ett annat sätt blev det en stor besvikelse.



Jag kom till Plattan en halvtimme innan det hela började. Då var det ungefär så här många människor där...


...och en kvart senare...


Även om några av er läsare kritiserar mig för att koppla ihop SD med rasism är det faktiskt inte särskilt svårt att se den kopplingen. Jag läste deras partiprogram för ett tag sedan och där stod det att de står för kulturellt mångfald, men hur kan man vara någonting annat än rasist om man påstår att muslimer är Sveriges största hot sedan andra världskriget? Hur kan man vara någonting annat än rasist om man påstår att alla muslimer (enligt reklamen; invandrare, men invandrarna målades upp som muslimska kvinnor i burka) kostar Sverige alla pengar som istället kunde gå till pensionärer i sin reklam i samband med valkampanjen? Det där blev en lång fråga, men ni förstår säkert var jag vill komma. Det är just detta jag är emot. Om SD får en ny partiledare, nya medlemmar och ett nytt partiprogram skulle jag säkert gilla dem. Man kan inte dra ner ett parti i s**ten p.g.a. dess historik, men man kan göra det utifrån dess "handlingar" idag.


Så här såg det ut en timme innan vi började gå. Jag älskar verkligen den här typen av engagemang ^^


Jag är emot rasism och främlingsfientlighet av alla slag. Så enkelt är det, och det står jag för. Det är inget jag kommer att ändra. Jag tänker stå för att jag avskyr när andra människor anväder ord som "neger", och som påstår att alla invandrare tar alla jobb från svenskarna. Jag brukar acceptera och respektera åsikter, även om jag inte håller med dem, men åsikter som säger att invandringen ska begränsas och som säger att man bör skicka ut de vi redan har... Det tål jag inte!
Det var därför jag var på manifestationen idag, och jag är rätt glad över det. Jag önskar bara att jag var riktigt glad över det.



Kapitalismen var en annan sak vi demonstrerade mot. Visst, jag är ingen stor beundrare av stora klasskillnder, men jag klarar inte heller av människor som säger att man ska stoppa borgare i papperskorgen. Där har man verkligen gått för långt. Dessutom tog det emot när vi skulle skrika "Svarta och vita mot de rika". Jag gillar den första biten -- att vi alla är tillsammans, men mot de rika? De blev alldeles för överdrivet, och det kändes inte heller som att syftet med manifestationen höll. I början talade man om att alla var tillsammans, oavsett vad man anser rent politiskt -- den enda gemenskapen skulle vara att vi var emot rasism. Men det kändes som att de antydde att man står för klasskillnder om man skulle gilla de borgligas politik.
Även om jag inte vill att SD ska vara med i Riksdagen måste jag säga att det kommit några bra saker ur det. Frågan kring invandringen har framhävts. Jag hoppas verkligen inte att man ska begränsa invandringen, men jag hoppas att man kommer på en lösning till segregationen. Det var dels det som gjorde att det tog emot att skrika "Ut med Jimmie, shalalala", eller vad det nu var. Jag förstår poängen med det, men det kändes lite som mobbning. Det kanske bara var jag som tyckte det, men under den period jag utsattes för mobbning fick jag höra saker som "Ut med Lisa" och "Vilka vill att Lisa ska röstas ut?".
Det var faktiskt därför jag hade min mun stängd när dessa tre fraser skulle ropas ut...



Ska man ha en manifestation mot rasism är det just det man ska fokusera på.
Dessutom finner jag en viss dubbelmoral i detta. Rasism är någonting som alltid funnits. Det finns så många hatbrott som skett, men det är först nu när ett främlingsfientligt parti kommer in i Riksdagen som man verkligen reagerar. Det känns bara så snedvridet på något sätt.

Jag säger inte att jag inte var glad över att på något sätt kunnat visa mitt stöd, men vad visade jag mitt stöd för egentligen? Det är lite så jag tänker just nu...

//Lisa

Vaken och...allert?

Man kan knappast kalla mig allert -- jag har varit vaken i fyra timmar, och jag bytte om från min pyjamas för fyra minuter sedan. Jag åt för säkert fyrtio minuter sedan, och jag ska åka härifrån om just fyrtio minuter. Vad är det med mig och fyror egentligen? Jag undrar om det har något med det faktum att det är den fjärde idag...
Ironiskt nog ska jag även träffa Natta lite snabbt klockan fyra. Jag har i alla fall mer än fyra plagg på mig. Frågan är bara om det är någonting som är delbart med fyra.

Ikväll ska jag gå på en manifestation mot rasism. Det börjar klockan 17.00, och vi kommer därefter göra en vandring, eller vad man kan säga.
Det finns en grupp på Facebook, och det är så man kunnat samla ihop människor till detta, och jag läste några logginlägg olika användare har skrivit. Många utanför Stockholmsområdet önskar att fanns någonting liknande i deras hemstad. Egentligen behöver inte detta vara centralt just för Stockholm -- även ni utanför Stockholm skulle kunna göra något. Även om ni inte kan göra samma "vandring" som oss kanske det finns någonting annat man kan göra.

Jag funderar faktiskt på att själv skapa en grupp, men det blir inte aktuellt för än nästa år. Jag funderar på att göra som en hyllning till Martin Luther King jr. Jag har bara inte bestämt mig för om det ska vara i samband med den dag han föddes, den dag han sköts ihjäl eller den dag då marschen i Washington ägde rum -- den dag han höll sitt "I have a dream"-tal. Jag skulle faktiskt bara vilja göra någonting enkelt -- som att alla som stöder hans dröm och vill kämpa mot rasism ställer sig utanför sitt hus, eller en stor öppen plats, med ett ljus.

Om det är någonting ni skulle vara intresserade av att följa, låt mig vet det. Det låter löjligt, men jag vill inte starta en grupp om jag inte har några som stödjer den :p

//Lisa

Frusen och trött

Det kanske inte är så svårt att förstå med tanke på att klockan är halv två mitt i natten, och med tanke på att jag sitter framför ett öppet fönster.

Jag kom hem riktigt sent efter att ha varit på bio -- jag har faktiskt bara varit hemma i knappt 1½ timme, så jag hoppas att det är okej att jag inte skrivit så mycket om filmen än. Jag har inte heller någon ork att göra det nu, men jag gör det definitivt imorgon. Om många av de andra bloggarna skrivit deras åsikter om filmen, tänker jag göra detsamma ^^

Bara för att jag inte kommer hinna skriva särskilt mycket imorgon -- jag måste in till skolan för att lämna böcker jag lånade förra veckan, samt låna nya, innan jag åker in till stan för en manifestation -- tänkte jag passa på att berätta att min bästa kompis börjat blogga igen efter en månads tystnad (om jag minns rätt). Ni kan väl kika in där och skriva någonting snällt till henne ^^

//Lisa

Den osminkade sanningen




Jag ska snart åka iväg för att träffa de andra. Vi ska försöka äta någonting innan fimen börjar, och när det gäller oss tre... Jag har visserligen inte träffat Mickan så många gånger, men jag vet att jag och Natta inte har bråttom med att bli klara med den mat vi har på bordet, och senaste gången jag träffade Mickan började vi prata om nästan allt man kan komma på.

Jag vet att det är en norm (i alla fall här i Stockholm) att man ska ha smink på sig om man har finnar (syns ej på bilden p.g.a. ljuset), men jag orkar faktiskt inte ställa mig framför spegeln. Jag kommer inte ens lägga på ett lager mascara, så ni som ser mig får helt enkelt stå ut med min osminkade sanning. Antingen det eller sminka mig inne i stan, men jag tror inte att det är någonting som skulle uppskattas -- varken av människorna runt omkring eller mig själv.

Jag hoppas att ni får en bra kväll!
//Lisa

"Vem vare som facking rösta? Manifestation mot rasism!"

Det var för bara två veckor sedan som vi hade val här i Sverige.
Det känns verkligen inte som det, med tanke på allt som hänt sedan dess. Just i början var det heta debatter gällande SD och att de kom in i Riksdagen, men efter den första veckan har det svalnat ner rätt mycket. Frågan är bara om det är bra eller dåligt?

Imorgon är det en manifestation i Stockholm. Det blir den andra som annordnats i samband med att SD kom in i Riksdagen. Förra gången kunde jag inte vara med då jag hade skola, men imorgon kommer jag vara där för att kunna uttrycka min åsikt. Även om man inte säger så mycket gör man mycket genom att bara finnas där. Jag tycker att man på något sätt måste acceptera att SD blivit valt av folket och att de nu har en plats i Riksdagen med tanke på att det är så det kommer se ut de kommande fyra åren. Å andra sidan måste man fråga sig varför de ens kom med, och det kan knappast vara för att de hade bra ståndpunkter -- de hade en ståndpunkt, och den går ut på att vara så främlingsfientlig som möjligt! Det är inte heller en överraskning att det finns många rasister och även nazister som är aktiva inom detta parti, och det är det jag vill sätta mig emot.

Även om jag anser att kampen mot SD bör ha tagit sitt slut nu, finns det ingen chans på jorden att kampen mot rasism kan avslutas. Vi är inte i närheten av att leva i ett jämställt samhälle om man väljer in rasister till den ledande faktorn inom den svenska politiken. Vi är inte närheten av att leva i ett jämställt samhälle om man behandlar varandra på det här sättet! Människor är människor, oavsett vad. Ska man inte behandla varandra utefter detta? Jag tycker i alla fall det.
Om en människa begår ett brott, ska denne dömas -- inte ett helt folkslag!
Om en människa begår ett brott, ska denna dömas -- inte en hel religion!
Jag blir så trött på alla människor som påstår att den svenska kulturen håller på att försvinna i takt med att invandrarnas kulturer kommer hit, men om det inte vore för invandrarna skulle vi inte ens ha en kultur! Våra traditioner tillhör inte kulturen, den tillhör oss själva och de finns inom oss. Det finns ingen lag om att vi måste fira jul -- det är något många gör p.g.a. en tradition. Det finns ingen lag om att vi måste fira Ramadan -- det är det många gör p.g.a. tradition och religion.

Religion och kultur går hand i hand, men de är fortfarande två olika saker! Genom att säga att invandrare förstör den svenska kulturen p.g.a. religionen vill man ta ifrån dem deras tro. På vilket sätt skulle det underlätta att beröva en annan människas rättighet till sin religion då den större delen av befolkningen (det är i alla fall så det känns) inte ens är troende?
"Hej, jag tror inte på Gud därför får inte du heller göra det trots att mina vänner får vara kristna". På vilket sätt skulle detta vara logiskt tänkande?!

Vi är alla olika, oavsett hur man tänker.
Varför ska det vara så svårt att inse att det inte är våra religioner, hudfärg, geografiska bekgrund som definierar vilka vi är -- det är våra handlingar som räknas.

//Lisa

Söndag

Jag vet att många av er har en "söndagsångest" i och med att ni har skola imorgon. Själv har jag ingen skola imorgon, och hur dumt det än låter är det inget man bör vara avundsjuk över. Jag gillar faktiskt skolan, men det är inte därför jag är lite halvt ledsen över att inte ha någon föreläsning imorgon. Jag saknar strukturen som skolan ger. Jag skulle kunna jobba om jag hittade ett. Jag har kollat runt lite, och arbetstimmarna ramlar över skolan då jag går en kvällskurs.

I vilket fall som helst ska jag träffa Natta och Mickan ikväll för att gå på bio. Vilken film det blir berättar jag senare, men det är en film som kom ut för ett litet tag sedan så det blir kanske inte så mycket att läsa om när jag sedan skriver om den. Många bloggare har faktiskt redan beskrivit den som bra, så jag hoppas att den är det.

Det finns inte så mycket mer att säga, så det är nog dags för mig att "hålla klaffen".
Jag hoppas att ni får en bra söndag!

//Lisa

"PANGBRUTTA"

Efter att ha läst ett inlägg hos Gaymasen var jag bara tvungen att testa det här.
Det är många bloggare som gjort det innan mig, och jag bestämde mig för länge sedan att inte haka på den trenden, men det gjorde jag. Jag skickade ett SMS till 118 800 med frågan "Vem är bloggaren Liisiish?".
Vad fick jag för svar?

SMS 1:
"Hon är vad man här på 118800 brukar kalla för PANGBRUTTA, en 10-poängare helt enkelt! Hon är inte bara snygg, söt och sexig, hon har även alla paddlarna i vattnet vilket inte är den vanligaste kombinationen. Den kille som någon gång lyckas få hålla hennes hand skall skatta sig lycklig! Vi tror att denna gudinna en dag kommer att bli något mycket stort här i livet och tjäna massor av stålars! Mvh 118800."

SMS 2:
"Tjejen heter Lisa och är ung och sprallig liten grönsak med skarpt intellektellt. Ibland kan hon dock missa skogen för alla träden som vi säger på 118800. Hon är skönt reflekterande över samtiden och kommer lyckas bra med det hon tar sig för. Mvh 118 800"

 

Jag håller med det andra SMS:et mer, om jag ska vara helt ärlig. Just kommentaren "Ibland kan hon dock missa skogen för alla träden" var klockren. Jag ska inte förneka att det händer -- att det händer lite väl ofta, rent sagt -- och det är någonting jag försöker förbättra. Samtidigt tycker jag om att titta på träden :p
Jag ser inte mig själv som fåfäng, men jag tror inte att det är någon som inte skulle gilla att få det första SMS:et. Jag vet inte om man skrev någonting slumpmässigt eller inte, men en del av mig hoppas att det inte var så. Det tyder mycket på att man faktiskt inte behöver vara så smal som många tjejer tror, och antyder, att man behöver vara för att kunna vara snygg.

Anledningen till att jag säger "tjejer" är just för att det är fler tjejer än killar som är fixerade vid hur andra ser ut. Killar, precis som tjejer, avgör om en annan person är snygg eller inte. Men det är faktiskt flera tjejer som säger att en annan tjej är fet när hon är lite rundare. Det är även fler tjejer som säger samma sak till/om killar. Även är det killar som får ta s**t för att de är "de som kräver att tjejer ska ha ett visst utseende". Som det ser ut nu är det "vi" som kräver det av varandra.

Jag ska inte gå in för djupt på det här -- jag går helt enkelt rakt på sak nu. Man kan vara snygg även om man inte är trådsmal. Man kan även vara snygg om man nu råkar vara trådsmal. Ens skönhet sitter inte i vikten, om ni frågar mig, och den verkliga "fulheten" sitter hos de som inte kan sluta döma andra. Kallar du någon för ful, är det du som blir det i slutändan!

//Lisa

Livet har sina goda stunder

Jag tycker att det är ett roligt citat. Framför allt om man har med melodin.
Det är inte för att det på några sätt är komiskt -- livet har ju sina goda stunder, men det är så synd att man inte alltid framhäver dem på samma sätt som man framhäver de dåliga stunderna.

Man märker på så många inlägg att de sämre dagarna tar upp mer plats bland inläggen än vad de bra dagarna gör. Vem vet, kanske är det för att vi människor generellt sätt tycker bättre om sådant som är tragiskt, men det är definitivt inte det som är "huvudorsaken". Det är när man mår dåligt som man har som störst behov att prata av sig. Kan man inte prata, då kan man skriva. Som bloggare blir det just bloggen. Samtidigt motiveras man på helt andra sätt till att skriva när man är arg och ledsen, även om man inte alltid vet vad man ska skriva. Om man försöker skriva när man är som gladast och allt flyter på blir det inte alltid så mycket mer än "Jag är så glad, jag är så glad, jag är så glad! :D".

Men samtidigt är det inte bara bloggare som inte framhäver de bättre dagarna. När allt flyter på tänker man inte så mycket på det. Kan det vara för att det är det man förväntar sig av dagen? Man förväntar sig vad som kommer att hända under dagen att man till sist inte uppskattar när ens förväntningar slår in? Jag vet inte, men det är sorgligt på något sätt. Genom att inte uppskatta ens de små sakerna blir fallet hårdare när den dåliga dagen väl kommer. Det är i alla fall vad jag tror.

Som jag sade tycker jag faktiskt att det är lite sorgligt att man, rent generellt, inte tänker så mycket på de mindre stunderna eller att man inte uppskattar det lilla man har. Just på vintern är det väldigt uppenbart -- många klagar då på kylan som biter en i kinden, den djupa snön som man trampar i och som ger blöta strumpor/fötter, isen man halkar på, kläderna som tar en tio minuter att få på sig och tåget som är försenat, men man tänker inte alltid på att solen är framme och att julen är nära.
Det finns två sidor av allt. Ibland är det bättre att fokusera på en av sidorna utan att vända blicken mot den andra sidan, men i andra fall är det minst lika viktigt att tänka om. Hur annars ska man kunna uppskatta livet och alla dess goda stunder?

//Lisa

Skogsmulle var det, ja


Gårdagens bilder



















Dagens bilder










Samtliga bilder är tagna med min mobilkamera -- en Samsung s8300. Alla blev inte så bra, men jag är rätt nöjd med vissa av dem ^^

//Lisa

Lördag

Skogsmulle.
Jag tror att det är det rätta ordet att beskriva mig med.
Jag kom precis hem efter att ha varit ute och gått i drygt två timmar. Visserligen kan man ifrågasätta min tvåtimmars promenad då jag satt ner i minst 45 minuter sammanlagt, men det är svårt att inte sätta sig ner på en bergskant och njuta av sjön, träden, vinden och solen. Det var helt underbart, och jag hoppas att det här vädret håller sig ett tag till.

Det är inte så mycket mer jag har hunnit göra idag, om jag ska vara helt ärlig. Det är inte heller mycket jag ska göra nu ikväll heller. Det visade sig att Natta inte kunde gå på bio ikväll, men vi tar det imorgon isstället. Jag hoppas bara att Mickan kan komma med hon också -- det är verkligen kul att gå på bio med de båda :D
Jag funderar faktiskt på att baka till någonting ikväll, men frågan är om jag kommer få det gjort. Det är så många som tänker baka idag, eller som gjorde det igår, och jag blir själv sugen på att äta en nybakad kladdkaka eller... Okej, det är enbart kladdkaka jag har som idé. Det finns inte mycket mer än det jag kan baka utan att få hela lägenheten att lukta bränt.

Jag ska snart slänga upp bilderna från både igår och idag så fort som möjligt. Det enda jag ska göra är att lista ut var jag lagt mobilen någonstans. Önska mig lycka till.

//Lisa

Under ombyggnad

Eller snarare en mindre renorvering.
Jag håller på att finslipa designen lite -- jag har nu ändrat på bakgrunden bakom kommentarerna, och jag hoppas att det blir lättare att läsa dem. Jag vet inte hur det är med er, men det händer att jag läser tidigare kommentarer hos det inlägg jag själv vill kommentera. I vilket fall som helst hoppas jag att ni tycker att det blev bra, för jag själv gillar det väldigt mycket.

Jag ska faktiskt träffa min kompis Natta snart -- vi hade faktiskt tänkt att träffas imorgon, så jag hoppas att de planerna håller sig fast. Om vi inte träffas då träffas vi åtminstone nästa vecka, vilket är bra det med ^^
Ni kanske kommer ihåg detta, då det skedde för inte alls länge sedan, men jag träffade henne för bara ett par veckor sedan och hon tog ett par bilder på mig som hon nu har redigerat klart (det var ljuset hon redigerade -- inte mig!). Jag funderar faktiskt på att slänga in dem som header, men det är inte den roliga biten. Jag hade tänkt att fixa headern på så sätt att bilderna ändras vid varje uppdatering. Jag läste här hur man får sådant gjort, så det är någonting jag tänker göra :)
Vad tror ni om det?

Jag är faktiskt lite exalterad över det. Lite väl exalterad, om jag ska vara helt ärlig, men jag blir bara så glad när jag får sådana här "roliga" idéer som jag tror kommer bli bra.

Nej, nu måste jag gå och lägga mig -- det blir allt svårare att hålla mina ögon öppna, men det är minst lika svårt att hålla sig borta från bloggen och boken. Jag får väldigt ofta ett pirr i fingrarna när jag läser och måste skriva. Det är inte ovanligt att jag har ett block i närheten när jag läser och att jag avbryter mmig själv i ett kapitel för att anteckna något eller för att skriva en dikt.

//Lisa

Sexig glasögonorm







Okej, jag överdrev lite (!) där, men av någon anledning ser jag faktiskt bättre ut i glasögon än vad jag gör utan. Det kanske inte är någonting förvånande, och om det skulle vara fallet är det definitivt ingenting som ska behöva vara förvånande. Om man väljer ut bågar som fungerar bra med sina ansiktsformer blir det inte fult med glasögon. Dessutom är jag en av de (tydligen få) som inte tycker att det är fult med glasögon överhuvudtaget. Visst har jag tänkt "Han/hon borde inte ha just de där bågarna", men det har inte varit mer än det. Jag tycker till och med att Harry Potter-glasögon är rätt söta på vissa.
Just nu har jag bara läsglasögon på mig, men jag är säker på att jag kommer behöva glasögon permanent om ca 5-10 år. Jag har nämligen ett brytningsfel på det ena ögat som blir värre med åren. Visst förvärras det av datorn och TV-tittandet, men det verkliga skälet ligger faktiskt hos mina gener. I vilket fall som helst är det just glasögon jag kommer välja istället för kontaktlinser. Jag har nämnt det tidigare, och några av mina vänner förstår inte riktigt varför jag tänker i de banorna, men det är faktiskt inte så svårt att förstå varför då jag trivs så bra med de jag har redan nu. Det var visserligen samma vänner som blev förvånade när jag äntligen fick dessa glasögon, men inte nog med att de sitter bra på mig, de underlättar en hel del också. När det kommer till kritan är det just det som är det viktiga -- om glasögon är lösningen på ett synfel som mitt, ska det inte behöva spela någon roll hur man ser ut.

Ni som har glasögon -- var stolta över dem istället för att låta dem ligga i en gammal byrålåda. Använd dem som om de vore en del av er själva istället för att skämmas. Om ni tycker att kontaktlinser är mer behändiga är det klart att ni ska vända er till det, men om ni enbart använder kontaktlinser för att det är fult med glasögon -- strunta i vad andra tycker! Glasögon har trots allt blivit en trend då man sålt stora bågar med glas utan styrka i vanliga butiker, och det måste trots allt säga en del, eller hur?


Nu ser det ut såhär, men jag är som sagt var säker på att jag kommer behöva glasögon permanent om ca 10 år.
Jag måste även passa på att rekommendera denna bok som
min kompis L gav mig i födelsedagspresent för snart två månader sedan. Den heter "Tid att dö" (orginaltitel: "The Cold Moon") av Jeffery Deaver. Det är en deckar/thriller som är oerhört spännande. Ni som gillar den typen av böcker kommer att sluka den på nolltid -- jag skulle själv göra det om jag hade tid att läsa den under dagtid.

//Lisa

Rensa tankarna

Jag kom hem för en liten stund sedan efter att ha tagit en långpromenad. Jag behövde verkligen komma ut för att rensa tankarna, och jag lyckades med det. Tänk om alla kunde göra som jag -- ta en lång promenad ute i solskenet så fort det dåliga humöret slår in. En lång promenad i solsken och med musik i öronen -- det är allt som krävs för att man ska bli glad igen. Om fler kunde förstå det skulle förmodligen färre brott begås. Fast å andra sidan finns det ju en chans att fler utomhusvåldtäkter skulle äga rum. Det är en knivig sits, det här...

I vilket fall som helst är jag på betydligt bättre humör nu, och jag kommer ladda upp bilder lite senare. Jag tog samma promenad som jag gjorde häromdagen då jag gick längs Magelungen. Jag har bara en sak att säga; det är min nya favoritväg, och om ni vill ha en förklaring till varör får ni vänta tills jag lägger upp bilderna. Man kan inte förklara med ord hur fint det är. Det är verkligen som man säger -- en bild säger mer än tusen ord.

En nackdel är att jag är otroligt hungrig, så jag ska fixa lite mat nu.
//Lisa

Jag kanske borde starta en egen show...

Jag har aldrig sett ett avsnitt av "Bella & Tyra show", vilket måste göra mig den enda som inte gjort det i den svenska bloggvärlden. Nu har "Kenza & Tyra show" haft premiär, och det är inte heller någonting som jag är intresserad av. Inget illa menat mot er som gillar showerna, och inget illa menat mot bloggarna, men det känns som att... Om man har den stora läsarskaran som de faktiskt har kan man väl ändå använda sig av det. Visst, det är säkert tråkigt att prata om samhällsfrågor och liknande, men samtidigt är det just det som man faktiskt behöver göra. Man behöver inte prata politik, då många inte bryr sig om det och då det inte känns lika aktuellt nu efter valet, men man kan prata om sådant som ändå påverkar alla på ett eller annat sätt.

Jag kanske är tråkig, men man behöver flera sådana program. Om jag ska vara helt ärlig har jag funderat på att slänga en sjal över mitt huvud, se till att mitt hår inte syns och se hur jag blir bemött inne i stan. Hur många kommer stirra? Hur många får modet att ställa frågor? Hur många kommer bli förvånade när jag berättar att jag gör det för en undersökning? Ja, jag fick inspiration från Tyra Banks när hon gjorde ett reportage om hemlösa och då hon klädde ut sig till en (hon gjorde även detsamma med överviktiga kvinnor -- hon klädde ut sig till en grovt överviktig kvinna för att se hur hon blev behandlad under dejter).

Många verkar tro att samhällsfrågor är tråkiga, men man kan göra det till någonting mindre allvarligt, och man kan dessutom variera sig rätt mycket. Bara för att man tar upp sådana här typer av frågor betyder det inte att man är tråkig (ja, det är mitt sätt att be er sluta se mig som tråkig). Jag vet att man måste vara lättsinnig också, men är det verkligen det som är viktigast? För när det kommer till kritan är det just "lättsinnighet" som bidrar till att man får flera läsare/tittare...

Vad tycker ni? Ska jag göra en egen show med några kompisar där vi lägger upp klippen på YouTube? Är det något ni skulle se på?

//Lisa