Sonett nr. 17

En av mina favoriter, skriven av ingen mindre än William Shakespeare

Who will believe my verse in time to come,
If it were fill'd with your most high deserts?
Though yet, Heaven knows, it is but as a tomb
Which hides your life, and shows not half your parts.
If I could write the beauty of your eyes,
And in fresh numbers number all your graces
The age to come would say, "This poet lies;
Such heavenly touches ne'er touch'd earthly faces."
So should my papers, yellow'd with their age,
Be scorn'd, like old men of less truth than tongue,
And youtr true rights be term'd a poet's rage,
And stretched metre of an antique song:
     But were some child of yours alive that time,
     You should live twice, -- in it, and in my rhyme. 


Onsdag

Jag berättar hela tiden vad som hänt i skolan, men jag tänkte att jag skulle hoppa över den biten -- ingen av oss gillar att läsa om det, och jag känner inte för att skriva om den så det jämnar ut sig något där.
I alla fall har jag fortsatt med plugget så gott det går, och jag ligger i samma våglängd som de andra -- mer eller mindre. Det är mer att jag ligger lite efter än att jag har mängder att ta igen, vilket jag är glad över. Jag känner bara att jag inte orkar mer snart, men jag vägrar ge upp -- det här är mitt sista år nu så det är bara att ge järnet och ta det som det kommer (mitt personliga motto, om det inte är uppenbart -- jag har använt det uttrycket väldigt många gånger nu).

Få se, vad har jag kvar? Det jag måste se till att göra är att börja lite lätt med mitt projektarbete (första dagen idag, så jag ska bara leta efter ev. info eller se vilka böcker jag kan få information ifrån -- finns det någon som har en bok om rasism att rekomendera?), läsa i religionsboken (kom på för 20 minuter sedan att jag har läxa tills imorgon att läsa igenom ett par sidor, och ändå sitter jag här så smart som jag är), arbeta lite mer med matten (jag måste lära mig det jag håller på med nu så att jag kan det till 100%), skriva en intro till engelskan (men den kan vara handskriven) och läsa igenom juridiken.
Okej, det var faktiskt mer än vad jag trodde att det var, men mycket ska man bara läsa igenom och sedan är det en grej som ska handskrivas. Den handskrivna delen tar inte så lång tid, och den ska användas imorgon till en presentation, så det är lite improvisation där.
Självklart finns det en hake -- ett litet problem -- som gör att jag inte vill göra något av detta. Det har inget med att jag är lat att göra (det är det faktiskt inte). Jag har ont i min mage. det låter väldigt futtigt, men det händer ibland att jag får krampliknande smärtor i magen som kommer och går i några timmar (rekordet är 12, och självklart var det på Kreta) och jag har varit nära på att spy flera gånger av enbart smärtan. Förstår ni nu vad jag menar? Jag har varit uppe och rört på mig här hemma -- det hjälper faktiskt i många fall, men nu gör det verkligen asont.
Jag har ingen aning om vad det är, och jag kan inte fråga mamma heller utan att hon säger åt mig att gå på toa. Det hjälper inte på långa vägar, och det är irriterande när man inte blir tagen på allvar. Jag slår vad om att ni känt likadant -- ni vet att ni har rätt, men när ni vänder er till vuxna beter de sig som att det är de som vet allt bara för att de råkar vara ett par decennier äldre.

Det var verkligen inte meningen att jag skulle skriva såhär mycket (igen!), och jag är tacksam över att ni står ut med mig.

Modell?

Do you wanna know something? Tja, om du läser det här så vill du säkert veta så det spelar inte så stor roll. Seriöst, jag måste försöka bli roligare, men det var inte det jag menade.

Jag tror inte att jag har berättat det här tidigare, men när jag var yngre ville jag bli modell. Jag drömde om att bli smal, lång och vacker. De två sista stämmer fortfarande, men jag orkar inte bry mig längre -- alla har olika smak, eller hur?
Om jag ska vara helt ärlig finns den delen fortfarande kvar inom mig -- jag skulle inte vilja gå modevisningar (om jag ville ramla inför folk skulle jag vara inne i stan hela dagarna), men jag skulle vilja ställa upp på att bli fotograferad. En del av mig vill fortfarande bli stylad och ombedd att "leka" framför en kamera. Problemet är att jag inte fotogenisk, men även om jag var det skulle jag inte kunna ställa upp. Varför? För att jag ahr fel utseende. Även om jag var vacker skulle jag fortfarande anses ha fel utseende -- jag är för kort (nej, det är inte anledningen till varför jag vill bli lång -- den verkliga anledningen är att Linn och Tessan kallar mig Tummelisa, och Milica har kallat mig Plutten) och jag är inte tillräckligt smal. Man kan verkligen fråga sig vem som kommit på att man är sämre som modell p.g.a. storleken -- jag såg en dokumentär förut om personer med storlek 28 (!) och där nämnde man den då nya regeln i Barcelona att modellerna som går på modevisningarna inte får vara underviktiga. En kvinna var arg över detta och påpekade att modellerna inte är sämre på deras jobb för att de är underviktiga. Fast vem har sagt att man är dålig modell bara för att man väger lite mer än 50 kilo?

Myter

Äter man chips får man cancer. Äter man ketchup får man cancer. Äter man tomater får man cancer. Sitter man naken på en stol i solljus får man cancer. Vem mer än jag har stött på dessa påståenden? Har ni stött på flera?

Jag läste förut att man får cancer om man äter ett kilo chips per dag.
Behöver jag säga mer? Om man äter ett kilo chips per dag är det knappast cancer som blir problemet. Man kan till och med fråga sig om man hinner få cancer innan man dör av åderförkalkning.
Jag läste även att man får cancer om man äter ett kilo ketchup, men där fanns det ingen tidsbegränsning. Om det är ett kilo ketchup per livstid kommer vi alla få cancer. Samma sak var det med tomaterna...
Min kompis berättade för mig idag att man tydligen får cancer om man sitter naken på en stol i solljus, men även där saknades tidsbegränsning. Det är klart att man får cancer om man sitter naken på en stol i tre veckor mitt i öknen, men å andra sidan skulle man knappast tänka tanken, eller hur? Vem skulle ens tänka tanken på att sitta naken på en stol i solen överhuvudtaget? Om det finns någon som gjort det, tänk på att du kan få cancer...

Jag orkar faktiskt inte bry mig om vad jag stoppar i mig nu för tiden -- vad jag än äter och vad jag än gör kommer jag sluta upp med cancer. Om man ändå kommer tydligen sluta upp med sjukdomen i vilket fall som helst, och då kan man väl ändå njuta av livet så länge det går?
Samtidigt är jag trött på alla dessa myter om att man får cancer hit och dit -- man får inte cancer av att äta ett kilo chips per dag, och om man får det är det inte det som leder till ens död. Man kan även undra om man ens vill äta ett kilo chips per dag. Vi äter ca. 1 kilo mat per dag. Det innebär att man skulle ersätta alla sina måltider med enbart chips för att få cancer. Någon som har testat detta? Någon som känner sig sugen på att testa det?

Man kan inte häller gå ut med den typen av information -- cancer är en hemsk sjukdom, och många överlever inte den. Det är inte rätt att försöka skrämma människor på det sättet. Det finns såklart saker man bör undvika, som bl.a. radioaktivitet, men det håller vi oss borta redan nu om jag tänker rätt (lägg märke till sarkasmen). Man ska komma med de rätta råden, inte myter för att se hur långt man kan gå för att se vad människor gör för att inte få cancer.

Tick,tack,tick,tack...

Känner ni också att tiden bara går och går utan att någonting egentligen händer? Ofta kan det vara skönt att bara kunna ta det lugnt, men lika ofta kan det vara att man blir rastlös.
Jag har nästan tagit igen helt för den gångna veckan -- jag är glad över att ha fått det gjort, men jag orkar inte mer nu känner jag. De senaste dagarna har varit relativt stressiga, och jag vill bara kunna ta det lugnt. Problemet är att jag hela tiden haft saker att göra, så jag blir rastlös istället för rofylld. Jag klarar knappt av det längre...

Måndag

Hejhej :)
Ännu en dag i skolan, och jag kan inte klaga -- på svenskan tittade vi på en film. Eller, det var slutet av en film som jag älskade när jag var yngre. Vi skulle ta fram de romantiska dragen för att förklara varför filmen var av den romantiska karaktären.
En timme efter att svenskan slutat hade vi religion, och det finns inte mycket att säga till om där. Det har mer att göra att det blev långtradigt när läraren hade genomgång än någonting annat. Det är bra att han har genomgångar -- han hade inte det när vi höll på med judendomen -- men det vore bättre om vi fick ta större del av det och om han antecknade mer på tavlan (så att man ser också).

Okej, jag gillar inte att klaga (även om det praktiskt taget är det enda jag gör här på bloggen), så jag ska sluta prata om skolan och berätta om det jag gjorde när jag kom hem.

                                            ...

Jag vet verkligen inte vad jag ska säga -- jag pluggade, jag städade (knappt), och nu sitter jag här. Vad säger det om mig egentligen?
Aja, det är bara att ta det som det kommer helt enkelt (fast i mitt fall klagar man).
Ha det så bra ♥

Var går gränsen?

Jag höll på att plugga inför religionen -- enbart läsning i boken -- på Kreta (jag hade inget att göra). Jag kom till ett avsnitt där man började ifrågasätta religionen i fråga -- att det som finns skrivet inte stämmer och att man konstaterar att det inte kan vara sant.

Personligen tycker jag att det är fel -- man kan ifrågasätta vad man vill i det vardagliga livet, det bryt jag mig inte om, men man ska inte ifrågasätta en religion i en lärobok. Man ska ta upp fakta och låta läsaren själv avgöra.

Vad tycker ni -- var går gränsen för vad man kan skriva i en lärobok?

Söndag

Hejhej :)
För det första har jag fixat en ny design (ännu en gång med hjälp av Blogghjälp), och det är väl egentligen det jag gjort nu under kvällen.
Efter att ha varit i Farsta med My, Linn och Tessan åkte vi alla hem hit och spelade bl.a. kort. Det låter ite tråkigt, men om man gör det med rätt personer blir det kul. Med Linn och Tessan blir det hysteriskt roligt xD
Jag har inte städat idag -- jag har inte ens börjat och det är väl det jag får göra imorgon. Jag har inte heller gjort klart matten -- jag funderar på att fråga en av mina kompisar från mattegruppen för att se hur långt han har kommit. Jag låg före alla andra redan innan jag åkte, och då hade jag följt planeringen. Jag känner att det blir onödigt om jag arbetar ikapp en planering när de andra ligger 30 tal efter mig.

När det gäller andra läxor tar jag hand om det så fort jag kan -- förhoppningsvis imorgon. Jag har redan hunnit med en del -- det mesta skulle in i fredags och det var "bara" en grej som lämnades in för sent, men det var för att jag inte kom in på Fronter (ett program vi använder oss av -- där kan man lämna in uppgifter, men eftersom att jag inte kom in där mailade jag uppgiften istället).

Jag ska inte skriva så mycket mer. Jag hoppas att ni har haft en bra helg ^^

Farsta

Jag och My bestämde oss för att åka till Farsta, men vi åkte inte dit själva -- Linn och Tessan mötte upp oss på bussen, och vi gick runt i Farsta i tre timmar. Jag hittade faktiskt en hel del, och nu får det faktiskt vara färdigshoppat för min del. Jag börjar seriöst skrämma mig själv... Men som Linn sade kommer det spricka så fort vintern kommer :P

Hittade denna trenchcoat på Åhléns


...dessa skor på Din Sko


...och så den här tröjan på H&M. Jag hittade en annan top där, men jag hittade ingen bild...






Mitt försvar

Jag vet att jag skriver mycket. Jag vet till och med att jag skriver för mycket, men det är ingenting som kan hjälpas -- det är något jag alltid har gjort och något jag alltid kommer att göra. Jag blir ärför lite trött på att höra (lägg märke till att jag skriver höra och inte läsa, även om det också har hänt ett par gånger) folk säga att man inte orkar läsa för att jag skriver så mycket. Det finns en poäng i det, men ännu en gång vill jag bara konstatera att jag bloggar för min egen skull i första hand. Självklart är det jättekul att andra läser, och det är ännu roligare när ni kommenterar, men jag bloggar för att jag seare ska kunna blicka tillbaka och se hur jag har utvecklats. Än så länge har jag bara bloggat sedan maj, så det har inte skett någon stor utveckling sedan dess, men skillnaedn kommer vara tydlig om fem, kanske tio år.

Jag var lite skeptisk till att börja med bloggen från första början -- ett flertal kompisar försökte övertala mig, och efter ett halvår gav jag efter. Vill ni veta varför jag började? För att jag hittade en gammal dagbok jag skrev för tre år sedan. Det var då det slog mig hur mycket jag förändrats under tidens gång -- jag tänker själv inte på det med tanke på att det skett successivt, men när jag såg det där blev jag förundrad. Jag undrar om jag kommer att läsa detta inlägg om tre år och bli lika förundrad -- kommer jag sitta som 21-åring och tänka att jag förändrats ännu mer, eller kommer jag tänka "vilken jävla idiot jag var"? Jag har ingen aning...

När jag först började blogga hade jag ingen aning om vad jag skulle skriva. Linn sade att jag skulle skriva om vad som helst. I början var jag väldigt stel, och det är därför jag har raderat de första inläggen, men sedan kom jag på att det var utvecklingen jag var intresserad av. Det dröjde inte länge förrän jag gjorde som Linn hade sagt -- jag började skriva om vad som helst. Bara nu har jag skrivit en halv roman om hur jag började med mitt bloggande. Det är ganska otroligt när man tänker på det, eller hur?
Jag har inte ångrat att jag startade bloggen -- jag älskar att skriva, och det är mitt sätt att uttrycka mina åsikter. Jag bloggar inte mycket för att jag inte har något liv, jag bloggar för att skrivandet är en så pass stor del utav mitt liv.

En annan sak som jag har tänkt på är att det finns bloggar med minst lika mycket text och det råkar även vara de största bloggarna. Stina-Lee tenderar att skriva lika mycket som mig, och det hon tar upp sjukt bra saker. Ändå är hennes blogg en av Sveriges mest lästa. Om ingen orkar läsa långa inlägg, varför är då Stina-Lee en av Sveriges största bloggerskor? Ser ni min poäng? Man ska inte döma en text (i detta fall ett blogginlägg) för kvantiteten, men för dess kvalitet. Jag kan vara riktigt långtråkig, men då talar vi om en helt annan sak -- då är det kvaliteten det är fel på, inte kvantiteten. Jag måste också säga att jag har tagit upp rätt bra saker under månadernas gång om jag får säga det själv. Jag vill inte låta arrogant, men det finns ett par bra inlägg på bloggen. Om man inte gillar dem behöver man inte läsa dem, men man ska i sådana fall inte heller kommentera mitt skrivande.

Jag började med videoinlägg för några veckor sedan och jag tänkte ta upp sådana här saker då, men när det handlar om djupare saker måste jag ta mig tid till att tänka efter och funderá kring hur jag ska formulera mig. Jag redigerar mina texter om och om igen för att de ska bli bättre. Försök att göra det muntligt -- det är en utmaning...

Det jag vill få fram är att du behöver inte läsa bloggen om du inte gillar den, men om du läser den kom inte och säg att jag ska skriva mindre. Kom gärna med tips, men be mig inte skriva mindre, för det är en del av vem jag är. Jag vet inte om jag har varit tillräckligt tydlig om det tidigare, men jag måste säga att jag är det nu.



Tristess

Hej :)
Jag vaknade för inte så länge sedan, vilket förvånar mig något -- igår vaknade jag runt nio, och det är så det (nästan) alltid har varit. Aja, det är inte så mycket att göra åt :P
Det är fint väder idag igen, men jag har ingen direkt aning om vad jag kan göra. Jag och My pratade om att försöka åka till Farsta, men jag har inte blivit klar med matten än (under veckan skulle jag ha gjort 28 tal -- exklusive alla a)-, b)- och c)-uppgifterna. Samtidigt måste jag försöka städa av lägenheten -- dels för att jag lovade henne och dels för att det behövs.
Grejen är bara att jag inte har någon ork till de två sistnämnda. Jag höll på med läxor igår, jag spenderade 2½ med att skumma igenom veckans tidningar innan jag satt vid datan 4 timmar sträck för att ladda upp bilder. Det sistnämnda var i och för sig frivilligt, men jag hade lovat er riktigt få som läser och jag bryter inga löften utan en bra anlening och tristess är ingen bra anledning...

Vi får helt enkelt se vad som kommer hända. Vem vet, jag kanske blir påkörd av en bil när jag springer över vägen (jag hoppas dock inte det -- jag känner för att leva ett tag till om jag ska vara helt ärlig).
Många kramar från mig ♥

Lördag

Hej :)
Jag har spenderat de senaste 4 timmarna med att lägga upp bilder här, så titta gärna på dem.
Innan dess höll jag på med matten och uppdaterade mig själv genom att läsa tidningar. Vilken rolig dag... Jag har inte hunnit klart med matten, och jag måste försöka hinna städa imorgon. Min helg blir bara bättre och bättre känner jag, men den har faktiskt inte varit så hemsk som man kan tro. My och Asia är här bredvid mig och vi tittar på The Reader.
My hyrde tre filmer igår, och det här är den sista filmen vi tittar på. De andra två är också asbra -- Män som hatar kvinnor och Slumdog Millionaire.

Jag måste vända mig om och se på filmen, men ni får ha det så bra ♥

 

Sjunde dagen

Dagen spenderades på stranden, men det var så pass blåsigt att det var röd flagg. En man som badade drevs faktiskt ut av vågorn. Man lyckades fånga in honom, men han hamnade i chock och var tvungen att föras till sjukhus.
                         


Vi åkte hem dagen därpå, och jag tog inga bilder då.
Hoppas att ni gillade bilderna ^^

Sjätte dagen

Mamma hade bokat in en utflykt för hela dagen samtidigt som hon bokade biljetterna till Kreta. Utflykten var till Knossos palats, och det var otroligt vackert. Vi fick en guidad tur av reseledaren och där var vi i drygt två timmar och tittade.
               
Jag fick inte med så många bilder, men vackert var det. Knossos byggdes längs en backe för ca 3700 år sedan. Under dessa årtusenden hade palatset hunnit förstöras av en brand och begravts under jord. Man uppskattar att palatset var fem etager högt och allt låg under jord innan man grävde fram det i slutet av 1800-talet, om jag minns rätt. I samband med utgrävningen hittade man mängder av fynd som man placerade på ett arkeologiskt muséeum i Heraklion.

"Lejonfontänen" mitt i centrum i Heraklion
  
Två bilder från det arkeologiska muséet. Detta muséeum var otroligt litet och det fanns otroligt få objekt där. Aneldningen är att man renorverar orginalmuséet, man sade att det skulle vara klart till 2008, men nu har man ändrat sig till 2010. Som reseledaren sade: Jag tror på det när jag ser det.

Femte dagen

Hela dagen spenderades på Fortezza -- ett fort som ligger en liten bit från hotellet. Jag vet inte vad det användes till, och jag kastade informationsbladet så smart som jag är... I vilket fall som helst var det otroligt vackert, och jag har till och med en bild av mig själv. Tror ni att ni kan hitta den? :P
             

Fjärde dagen

Av alla 60 bilder valde jag att lägga upp dessa 8 -- hoppas att det går bra ^^
     
Det var blåsigt idag, så jag och My vandrade runt för oss själva och "undersökte" den del av staden som ingen av oss hade någon tanke på att kolla på :P
Vi hittade ett passage till klipporna som ligger längst vattnet, och vågorna slog emot dem med hård kraft. Det var först på kvällen som vi fick reda på att det hade varit röd flagg nere på stranden.
 
Vi åt ganska sent på kvällen, men det var verkligen vackert med Fortezza -- ett fort -- i bakgrunden.
 
My gick och lade sig efteråt, men resten av oss vandrade runt nära vattnet.

Tredje dagen

Varken jag eler My kände för att gå ner till stranden idag igen, och jag kunde inte med tanke på att jag var röd. Vi strosade helt enkelt runt lite i stan och tog det lugnt.
 
Vid caféet tvärs över gatan från hotellet ;)
  
Poolen vid hotellet ^^
     
Vi beställde sedan en varsin glass, och passade samtidigt på att beställa en varsin drink -- en tequila sunrise till My och en mojito till mig :P
 
Vi tog det väldigt lugnt med drinkarna för att inte bli fulla, och sedan tod vi en liten strandpromenad. 

Andra dagen

Jag har flera bilder, men jag lägger inte upp alla här. Den här dagen spenderades i vilket fall på stranden. Efter fem timmar i solen brände man såklart sig. Kul... :P
        

 

Första dagen

Precis som lovat kommer här några bilder från Kreta. Enjoy ^^
    
Arlanda klockan halv fem på morgonen är ingen höjdare, men fint är det ^^ Var dock tvungen att gå upp halv fyra, vilket var ett stort minus :P
 
Min enda bild från planet, men den blev rätt fin ^^
    
På väg till Rethymnon -- det innebar en bussresa på nästan en och en halv timme. Jag vet inte hur många gånger jag var på vippen att somna...
      
Framme i staden. Efter att ha checkat in på hotellet åt vi glass på ett café tvärs över gatan. Vi därefter runt och tittade lite i affärer innan vi bestämde oss för att äta -- alla behöver mat :P

Integritet

Man ser ett flertal bilder på Internet som anspelar till sex på ett eller annat sätt. Det kan vara faktiskt porrbilder från tidningar, men det kan även vara egna bilder som man lagt upp. Ett annat problem är att man även kan lägga upp filmer som anspelar på samma sak.
Ni har redan gissat er fram till att jag stör mig på detta, men kan ni gissa vad det är som gör att jag reagerar? Det är inte att man anspelar om sex i sig -- det finns bilder som anspelar till sex, men som även har en viss elegans (det finns skillnader mellan modebilder och porrbilder). Det som jag stör mig mest på är att man inte inser det farliga i det -- man tror att inget kommer hända, men vad vet man om det? Vad som helst kan hända, och man gör lite för att motverka det.

Det finns tonårstjejer som lägger upp bilder på sig själv där man försöker blåsa upp brösten och läpparna så mycket som möjligt. Där handlar det inte om att lägga upp en bild på sig själv för att visa vem man är -- man gör det för uppmärksamhetens och bekräftelsens skull. Man blir uppmärksammad genom personer som antingen gillar den typen av bilder (seriöst, varför?) eller för att man, prercis som jag, anser att det är nästan skamligt. Vad hände med att vara sig själv och låta andra se vem man är istället för en uppstoppad plastdocka? Seriöst, om man tänder på en plastdocka kan man väl lika gärna köpa en för att ha något att sätta på så att människorna kan bli sig själva för en gångs skull! Ska det vara mycket svårare än så?

Jag vet att många, framför allt tjejer, tänker att man kan radera bilderna och att de då inte kommer synas för framtida arbetsgivare. Kanske inte, men man vet inte om bilderna har skickats vidare eller inte, men det är inte det som är problemet -- man har exponerat sig själv på ett sätt som är nedvärderande för sig själv. Det handlar inte om framtida yrken utan om en själv -- även om arbetsgivare inte ser bilderna är det något man själv kommer få leva med, och frågan är om det verkligen är värt det.
Jag lägger ofta upp bilder på mig själv, och jag anser inte att det är något större problem för jag visar vem jag faktiskt är. Jag trycker inte upp brösten framför kameran och blåser upp läpparna och låtsas att jag inte vet vad kvadratroten ur nio är. Jag har faktiskt värdighet och integritet, vilket många av dagens tjejer verkar sakna. Allt handlar om att bli bekräftade att man är snygg o.s.v. Ärligt talat äcklar det mig -- alla är snygga/sexiga på sitt eget lilla vis. T.o.m. jag har det, även om jag inte riktigt vet vad det är än så länge, men på ett eller annat sätt är jag det. Jag behöver ingen bekräftelse för att tro det, och jag anser att det inte är någonting man bör jaga.

Jag har faktiskt genom "livets gång" (förlåt, men jag ville låta lite filosofisk) fått kommentarer som "Jag har i alla fall en kille". Vad spelar det för roll? So what att jag har varit singel hela livet, det gör inte mig mindre attraktiv.
Det är faktiskt dessa kommentarer som får mig att undra om man bara är tillsammans med någon för bekräftelsens skull -- att man på något sätt har högre status bara för att man inte är singel.
Vad tycker ni?

Fredag

Hej igen :)
Jag har skrivit jävligt många inlägg idag, tro mig, det är jag medveten om. Ärligt talat var det skönt att få skriva av sig allt som lagrat på under veckan som gått. Jag förstår inte nu hur jag klarade mig utan bloggen för ett halvår sedan -- jag gick praktiskt taget runt och lät saker gro istället för att hitta ett sätt att uttrycka mig. Jag testade med att skriva dagbok, men det tog för lång tid att skriva (jag behövde ständigt redigera för att det skulle låta bra) och det fanns aldrig tillräckligt med papper.

Hur har min dag sett ut? Jag hade praktiskt taget bara en lektion -- den andra lektionen behövde vi bara komma för närvaro och vi skulle berätta för läraren vad vi vill göra för arbete de kommande veckorna. Det var allt.
Jag har skrivit av mig nu, men jag måste maila in en sak till en lärare så fort som möjligt -- jag hade en läxa tills idag som skulle lämnas in på Fronter för fem minuter sedan. Va bra att man kommer in dit överhuvudtaget... Aja, jag skriver igen imorgon, och då kommer även bilder från Kreta upp -- jag har tagit en del bilder och måste sålla bort en hel del.
Peace out ♥

3 D's

Jag tittade på Miami Ink tidigare idag och det kom in en kille som leder en organisation som talar till barn om att vara snälla mot varandra -- han vill motverka mobbning. Han har tre D:n han vill att barn ska fokusera på: Delibiration, Determination och Desire. Han vill att man ska sluta tänka på det ytliga och bry sig om det inre -- precis som jag vill (jag var bara tvungen att göra den kopplingen xD).

När man har två val -- antingen något bekvämt eller något stilfullt, vad väljer man? För sin egen skull väljer man någonting bekvämt, men för andras skull väljer man något mer stilfullt -- där handlar det om att man inte vill framstås på dåliga sätt. Man vill framstås som någon som har någon typ av koll på det som är inne o.s.v. Världen har blivit mer materiell, och det är vi alla välmedvetna om. Problemet är dock inte det materiella i sig utan hur vi hanterar det -- hur många utsätts inte för mobbning för att de har "fel" saker?
Samtidigt finns det personer i min ålder som tror att det är det enda man kan klara sig på. Ärligt talat, hur blåst kan man egentlgien bli? Det är så få nu för tiden som tar ansvar för sina egna handlingar, eller ansvar överhuvudtaget. Många 18-åringar vill kunna köpa ut på Systemet istället för att vänta ytterligare två år. Om ni hade betett er som vuxna hade det kanske varit lite annorlunda, men istället höjs åldersgränsen för att vi aldrig lär oss var gränsen ska gå. Samma sak gäller det med energidrycker -- man lär sig aldrig när man ska sluta!

Det tar ett tag innan man lär sig respektera andra och det tar ännu längre tid innan man tar ansvar för sina egna handlingar. Det värsta är att man inte ens i det fallet tänker att felet kan ligga hos sig själv -- istället skyller man på staten som är helt jävla dumma i huvudet som höjer åldersgräns. Seriöst människor, väx upp någon jävla gång! Staten gör vad de kan för att skydda oss, och om det innebär att försöka skydda oss från oss själva -- fine! Försök dra lärdom av det istället för att ständigt skapa nya syndabockar!

Jag märker nu att ingenting hålls samman, men jag gör ett försök att förklara mig.
Världen har blivit mer materiell, och vi hanterar det på ett dåligt sätt -- antingen blir man mobbad för att man har "fel" saker, eller så mobbar man för samma anledning. Det finns 18-åringar, vuxna i statens ögon, som tror på denna princip och det är även dessa människor som vägrar ta ansvar. I samband med bristande ansvar höjs åldersgräns på bl.a. energidrycker och kanske till och med Systembolaget (jag har inte så full koll på det där -- om jag känner för att dricka kan jag gå till någon krog). Här tänker man inte ens efter att det kan finnas en orsak till åldersgränsen utan beskyller staten för att vara dumma i huvudet, men vilken sida är egentlgien blåst?

Girls' night out

Inte min bästa, långt ifrån bra faktiskt, men det är någonting nytt. Mer eller mindre...

Girls' night out
Yeah
I'm puttin' my high heels on
And I'm letting my hair go down
'Cause I'm gonna
Have some fun tonight
I called the other girls
And they're pickin' me up
Any minute now
You won't be able
To stop me this time
'Cause we're gonna
Find a way to make it last
All night long
I just wanna get out for a while
And spend some time with my girls
I won't give them a reason
To leave me this time

My hair 's lookin' good
And my body 's looking fine
I'm feeling allright
And I'm gonna use it all tonight
I've already thoght this through
And there's nothing you can say
To make me feel guilty
'Bout leavin' you tonight
You don't need to worry
I'm not gonna do something wrong
I just wanna get out of this house
And leave my troubles behind
There's nothing you can do
To make me stay this night

You've kept me all to yourself
For such a long time now
And it's time for my friends
To have a piece of me too
You've kept me safe
But I've never been in any danger
I became a prisoner
In your shielding arms
I can't fight it any longer
You gotta set me free
Before I lose my mind
I don't wanna run away from you
I just wanna get out for a while

My hair 's lookin' good
And my body 's looking fine
I'm feeling allright
And I'm gonna use it all tonight
I've already thoght this through
And there's nothing you can say
To make me feel guilty
'Bout leavin' you tonight
You don't need to worry
I'm not gonna do something wrong
I just wanna get out of this house
And leave my troubles behind
There's nothing you can do
To make me stay this night 

When was the last time
I spend some time
With anyone but you
When was the last time
I could walk out the door
Without havin' you
Behind my back
When was the last time
I could call someone
Without havin' you
Listening in the other room
You've kept me locked inside
And sentenced me
For something I haven't done
Just let me out this time
I just wanna have some fun
With my friends

My hair 's lookin' good
And my body 's looking fine
I'm feeling allright
And I'm gonna use it all tonight
I've already thoght this through
And there's nothing you can say
To make me feel guilty
'Bout leavin' you tonight
You don't need to worry
I'm not gonna do something wrong
I just wanna get out of this house
And leave my troubles behind
There's nothing you can do
To make me stay this night 
Just let me go
Before I lose control

Bröllopsfixering

Hur många har inte sett filmer eller serier där ett par ska gifta sig och allt går över skogen?
På planet på väg ner till Kreta visades Bröllopsduellen och jag började tänka kring bröllopshysterin. Man måste ha de finaste sakerna och den största festen som varar i en dag. Jag tycker att det är helt otroligt hur man gjort bröllop till reklam -- det är kläder, mat, porslin, lokal, blommor och gud vet vad. Man bryr sig mer om bröllopsdagen i sig istället för äktenskapet. Man bryr sig mer om att göra dagen så speciell som möjligt med hjälp av det materiella istället för att bry sig om det löfte man avger. Man bryr sig mer om dagen i sig än tiden som kommer därefter.
Det verkar vara många som vill ha ett stort bröllop, men man kan alltid fråga sig varför. Vill man ha det för att alla vänner och familjemedlemmar ska kunna vara där eller handlar det om uppmärksamhet och bekräftelse? Nu låter det som att jag är emot storaa bröllop, men det är jag inte -- långt ifrån. Om man vill ha det, fine -- go ahead! Jag tycker bara att man bör tänka igenom valet och komma fram till varför man vill ha det på ett speciellt vis.

Jag har sagt att jag är en typ som vill binda mig -- jag kan inte tänka mig att byta killar lika ofta jag byter kläder. Samtidigt känner jag att äktenskap inte är något för mig. Jag kan leva utan det, och om det skulle bli av vill jag bara ha någonting enkelt -- även de enkla kan vara väldigt eleganta. Jag tänker mig inte en kyrka, eller en stor vit klänning med 200 gäster. Om det är något tänker jag mig mer en större trädgård och eventuellt ett tält om vädret skulle vara dåligt och med de närmsta vännerna. Enkelt som sagt var, men man behöver inget mer. Man kan till och med klara sig på någonting mindre om man hellre vill det.
Jag har aldrig varit för det där med stora bröllop och jag förstår mig inte på hysterin kring det -- det är en sak om det handlade om att tiden rann iväg och att man inte hinner bli klart med allt i tid, men i dagens läge verkar det handla om mycket mer. Man måste ha de dyraste grejerna och det mest lyxiga bröllop. Vad handlar det om egentligen?

Jag vill verkligen inte vara provoserande -- det är så här jag tycker helt enkelt. Om man ska gifta sig ska det vara för att man vill spendera livet ut med en speciell person -- inte att man vill vara höjdpunkten för en dag. Det kanske är därför jag inte vill ha någonting stort -- jag är inte särskillt förtjust i uppmärksamhet. Det är bl.a. därför jag har scenskräck och gömmer ansiktet i mina händer så fort någon sjunger på min födelsedag -- jag blir så otroligt självmedveten när många blickar faller på mig.
Okej, nu kom jag ifrån ämnet ganska rejält, men min poäng är i alla fall att det här har blivit så överdrivet -- gifter man sig för partnerns eller för sakernes skull?

Äta mycket?

Jag, precis som så många andra av oss, har blivit kallad fet. Jag har blivit utsatt för mobbning (nej, jag försöker inte få någon uppmärksamhet och jag söker inte heller sympati) och jag har blivit kritiserad för att jag är den jag är. Jag har blivit van vid att bli kallad saker, så nu biter de inte längre -- åtminstone inte med samma styrka som tidigare. Det låter bra i många öron, att jag inte lägger större fokus på det längre, men det finns en tydlig baksida -- att det gick så långt. Det har gått så långt att jag inte bryr mig längre. Jag gick faktiskt runt i ett par månader och tänkte att allt skulle vara mycket bättre om jag inte fanns. Jag var inte självmordsbenägen -- jag har aldrig övervägt att begå självmord även om jag har frågat andra om det är det de vill att jag ska göra. Deras svar var "Du skulle inte våga" vilket fick mig att känna mig så otroligt tacksam och älskvärd.

Jag gick runt och tänkte att allt skulle vara mycket bättre om jag inte hade fötts från första början. Det här var kort efter att pappa hade dött -- jag hade ju en period då jag klandrade mig själv för hans död, så jag tänkte att om jag inte hade fötts hade pappa inte dött. Jag tänkte även att alla skulle vara så mycket lyckligare om jag inte fanns -- då skulle ingen behöva gå runt och känna sig tvungna att ha mig med mig överallt och lida p.g.a. det. 
Det är det här jag menar med att jag har förändrats mycket på en relativt kort tid -- jag var aldrig självmordsbenägen, men jag var självdestruktiv. Jag hade inget självförtroende, och jag kände mig ful och tråkig. Därför hade jag tråkiga kläder på mig. Jag hade svårt att uttrycka mig och mina åsikter för att jag inte hade det modet.
Det där var för tre år sedan! Titta var jag är nu -- jag vet att jag har vänner och jag bryr mig inte om någon känner att jag är påtvingande. Det är bara att säga till eller gilla läget. Jag är inte längre självdestruktiv och går runt och tror att jag är helt värdelös -- även om jag inte kan förändra världen betyder det inte att jag inte är värd något. Mitt självförtroende är inte på topp, men jag anser inte att jag är ful och tjock längre. Det där sista tycker jag är lite ironiskt för jag har gått upp i vikt sedan jag var 15 år -- vanligtvis brukar man få sämre självförtroende så fort man går upp lite, men med mig var det tvärtom. Jag kan ha på mig kläder nu som jag vände ansiktet åt förra året för att jag var rädd att jag inte skulle passa i dem, men som jag sade är mitt självförtroende inte på topp. Jag känner mig fortfarande något osäker i vissa kläder och utstyrslar, och jag kan inte se mig själv som attraktiv även om jag hört att jag är söt (alla har olika smak, men jag kan ändå inte se det). 

Väldigt mycket har förändrats under de senaste åren, och det är många ord/kommentarer som inte biter. Det som verkligen kan påverka mig är respektlöshet (är det ens ett ord?). Jag försöker vara så respektfull som möjligt, så det är klart att jag blir påverkad när jag får skit tillbaka, men jag ska försöka hitta ett sätt att använda det emot dem någon dag...
En annan sak som även biter på mig är faktiskt en kommentar som jag hört väldigt mycket -- både genom åren och i nutiden. Jag får ständigt höra att jag äter mycket -- att jag äter mycket hela tiden, att det är jag som tar slut på allting här hemma o.s.v. När någon kallar mig fet kan jag säga "Säg någonting jag inte redan vet" -- jag skämtar bort det. När någon kommenterar att jag ramlar med mina klackskor på mig går jag därifrån och skrattar istället för att dölja mitt ansikte, men när någon säger att jag ständigt äter mycket blir jag defensiv och riktigt sårad. Över lag har jag ätit betydligt mindre än för ett år sedan (inget medvetet, jag lovar!) -- hur mycket mindre måste jag äta för att inte bli kritiserad? Har jag ingen rätt att äta mig mätt för att jag råkar äta större portioner när jag blir serverad riktigt god mat? 
Jag hatar att man fortfarande använder sig av dessa kommentarer, men tydligen spelar det ingen roll om man är 11, 15 eller 17 år. Man tänker att man borde ha växt upp, men så är tydligen inte fallet!

  

Leva livet

Leva livet... Vad menar man ens med det uttrycket?
Min personliga tolkning är att man inte ska ta någonting för givet och att man ska ta vara på det man har. En annan tolkning som många väljer att köra med är att man ska festa. Vad är det för mening med det? Jag vet att ni vet att jag inte är en partybrud, men det måste väl ändå finnas mer än nattklubbar, sprit etc.? Kan man verkligen inte tänka sig ett liv utan alkohol? Okej, jag har själv druckit alkohol så jag är kanske fel person att säga det, men mitt mål är inte att supa mig full varje helg. Jag tycker att det finns så mycket mer i livet än att ständigt festa. Någon gång ibland är aldrig fel, men varje helg blir bara jobbigt och ytligt. 
My säger hela tiden att jag inte har något liv för att jag brukar vara hemma under helgerna och plugga (mer "plugga" än plugga om jag ska vara helt ärlig), men jag står i alla för det. Jag behöver inte bekräftelse på att jag har ett liv genom att festa hela tiden. Många anser att det är kul att festa, och jag kan förstå att det är kul att vara med sina vänner, men är det verkligen det roliga med fester? Utifrån det jag har hört är det roliga just spriten. Jag har aldrig förstått det där -- måste man verkligen ha sprit för att kunna ha kul? Och det är jag som inte har något liv...

Men hur lever man livet? mitt svar: man ser till att helt enkelt leva. Det gäller inte bara att hålla hjärtat igång, men också att försöka vara positiv -- om man hela tiden är negativ ser man saker på ett negativt sätt. Vissa saker kan man inte vara positiv kring, men det finns många orsaker till att vara glad. Livet behöver inte innehålla fester -- så länge man har det bra är man vid liv. Duger inte det? Är det ett måste att man måste ut på krogen och natttklubbar varje helg så fort man blivit 18?
Hur planerar jag att leva mitt liv? Jag tar en dag i taget och ser till att vara positiv. Jag har drömmar om att besöka många kulturella platser och utforska korallrev som jag vill försöka efterleva (någon som vill haka på?). Jag försöker vara en bra vän istället för att ständigt leta efter nya vänner. Jag försöker behålla de jag har istället för att utöka min kompisskara. Det ska inte behöva vara svårare än att lära sig av misstagen från det förflutna, leva i nuet och se fram emot framtiden. 

Vem är jag?

De flesta ställer sig den frågan kring tonåren då man börjar identifiera sig och jämföra sig själv med andra, men jag har inte den typen av problem. Man kan aldrig riktigt ta reda på vem man är med tanke på att man reagerar olika i olika situationer -- man kan därför ana hur man skulle reagera om någonting hände.
Men vad menar jag med vem är jag?
Alla har någonting hos sig själv som är utmärkande, men vad utmärker mig? Jag har fått höra att jag är snäll, men det finns betydligt snällare människor. Jag har fått höra att jag är smart, men när det kommer till kritan är jag inte det -- jag är mer medelmåttig på det planet. Jag skriver mycket och har en del starka åsikter, men det finns andra som tycker likadant och som formulerar sig på ett betydligt bättre sätt.

Så vem är jag egentligen?

Tillbaka till verkligheten

...det där lät lite dramatiskt, men sant är det i alla fall. Nu är det slut på värmen och stekande sol. Visserligen käns det lite skönt -- nu slipper jag åtminstone oroa mig över att bränna mig. Det vara faktiskt det som hände första dagen, men å andra sidan låg jag på stranden i fem timmar så det kan ha något med det att göra.
Det var verkligen skönt att komma iväg, men jag har aldrig varit den tjejen som kan ligga på stranden hela dagarna just för att bli brun och inget mer. Jag måste göra något och upptäcka saker och ting. Det är därför jag vill åka till Rom -- jag vill upptäcka kulturen där (man har kvar mycket från Romartiden), och Fiji med sina korallrev. Jag fattar inte ens var den här yran om att man måste vara brun kommer ifrån. Visst, jag är glad att jag blivit lite brunare -- om man spenderar fem timmar i solen med familjen vill man inte komma hem antingen knallröd eller lika vit som när man först åkte, men det har ingen betydelse. Det finns de som är riktigt bleka, men som är sjukt vackra och samma sak tvärtom. När slutade man bry sig om sig själv?

Nu för tiden handlar allt om utseendet -- det handlar om allt mellan hudfärg till klädstil och prylar. Jag har redan skrivit mängder om inlägg kring detta tidigare, men jag kommer inte sluta förrän man faktiskt lär sig att utseendet är långt ifrån allt. Man har inte vänner för att man är snygg, de finns för att man är älskvärd. När slutade man bry sig om det?
Gissa vad jag saknar mest med Kreta? Stranden. Inte för att den var härlig på alla sätt man kan tänka sig, utan personerna på den. Folk solade top-less utan att någon annan brydde sig. Människor med liknande kroppsbyggnad som jag kunde gå runt hur som helst utan att få blickar, och de tittade inte ner i marken. Hur ofta ser man sådant här hemma? Jag får fortfarande blickar på mig på stranden, och de är inte direkt smickrande. Jag blir så otroligt självmedveten och tittar ner i marken och det fortsätter även om ingen tittar. I Grekland kom My med kommentarer om folks utseenden, men ingen annan i området verkade bry sig. Vad säger det om oss egentligen?

Tillbaka till verkligeheten... Jag har kanske varit väldigt off nu den senaste veckan och jag vet inte vad som hänt runt om i världen (jag ska uppdatera mig med tidningarna som ligger på en hög i köket), men jag har i alla fall fötterna kvar på jorden och respekterar människor och deras utseenden. Jag har i alla fall mina principer, och det är min verklighet. Det är mer än vad hälften av befolkningen här i Sverige kan säga.
Var står du någonstans?

Hemma :D

Hej ^^
Jag kom hem för drygt 1½ timme sedan -- snacka om härligt! Visst, det är ovant att vara hemma igen, framför allt när det gäller temperaturen, men över lag är jag riktigt glad och lättad. Det fanns ingen bäddmadrass på sängarna, så de var stenhårda (jag har inte kunnat sova bra på en vecka, så jag längtar verkligen tills jag kan lägga mig i min egen säng och sova ut för en gångs skull). Jag har inte kunnat duscha ordentligt -- jag har blivit ren, men mina fötter är fortfarande smutsiga. Jag försökte till och med bada enbart mina fötter och gnugga bort smutset (okej, det är egentligen inte så konstigt), men efter 10 minuter var de bara halvrena. Nice...
Maten där borta var god, men jag saknar att laga min egen mat. Jag är inte särskillt bra, men det är något jag gillar att göra. Jag har även saknat alla här hemma så otroligt mycket. Jag ser faktiskt fram emot att komma tillbaka till skolan imorgon -- kanske inte just skolan i sig, men människorna. Precis som efter sommarlovet såg jag fram emot att träffa alla igen just för att jag saknat dem. Jag har även saknat bloggen -- jag är van att uppdatera varje dag (flera gånger per dag i många fall), och jag har inte gjort det på över en vecka nu. Jag har inte kunnat skriva av mig, och jag har inte kunnat läsa era kommentarer. I och för sig får jag inte många kommentarer nu för tiden, men när ni väl kommenterar känner jag bara att jag vill krama om er -- ni kommer med helt rätt saker att skriva. Jag vet att jag är tråkig och långtradig, så jag är riktigt tacksam över att ni faktiskt läser.

Jag kan inte skriva mycket mer nu, men mer kommer nu under helgen (förhoppningsvis). Jag måste gå och plugga nu, och jag kommer hålla på med det hela kvällen -- det är ett minus med att komma tillbaka till skolan. Det är också ett minus med att missa sex skoldagar, men det är bara att ta igen och se hur det går. Svårare än så ska det inte behöva vara, men då är frågan om man faktikskt har ork. Eller hur?
Jag hoppas att ni har haft en bra vecka ♥

Mitt absoluta inlägg innan jag åker

Hejhej :)
Är uppe hos mammas särbo nu, så jag passar på att skriva ytterligare ett inlägg -- My hade frågat om hon kunde kolla sina mail, så jag gjorde likadant. Det de andra inte vet är att jag även skriver lite kort här. Jag hoppas att det inte gör någonting...

Jag tittade på nyheterna för inte alls länge sedan och tydligen har 13 bilbränder påträffats kring Södertörn under det senaste dygnet. 13! Det här har verkligen spårat ur -- vi har kravallerna i Göteborg och Uppsala. Vem säger att det inte finns någon chans till något liknande i Stockholmsområdet?

Jag kan ärligt talat inte skriva mer, och jag kommer faktiskt inte kunna skriva mer -- jag måste snart gå och lägga mig (jag ska upp runt 4 imorgon).

Innan jag åker...

Hejhej :)
Jag ska åka iväg om ungefär en halvtimme, så det här blir allt jag skriver på åtta dagar -- jag ska försöka skriva så fort jag kommer hem (men vi får se om jag har någon ork då eller inte).

Ni får ha det så bra, så hörs vi nästa vecka ♥

Natta och Jag



There are no excuses...

Packning

Hej :)
Det här blir ett väldigt kort inlägg just för att jag håller på med packning just nu -- eller jag har precis blivit klar med det. Det enda som saknas nu är hygienartiklar, men det är inget jag kan fixa med nu ikväl när jag behöver använde det imorgon.
Åh, det ska verkligen bli kul att få åka till Kreta :D Jag har aldrig varit där, så det kommer bli intressant. Olyckligtvis för er del blir det många bilder som jag ska ladda upp här :P Å ena sidan kan det vara något att se fram emot, men å andra sidan gäller det nästan enbart mig xD

Ha det så bra :)

Vad tycker ni om den nya loggan förresten? ♥

Prisoner

Kommer ni ihåg för ungefär en vecka sedan då jag skrev att jag hade en bra idé till en "låt", och även att jag hade en passande bild? Här kommer den -- skriv vad ni tycker ^^

Prisoner
You look into my eyes
Like you're trying
To figure out who I am
Like you're looking
For the answer
That's been buggin' you
For a while
You look at me
Like I'm someone
Who shouldn't be here
In the first place
Even though you don't
Know me at all
Is there a chance for me
To run away from you
When you seem to know
Just where I'll be

I hate myself for not being
Brave enough to tell you off
And let you know
Who I really am
And what this all is about
I hate myself for not being
Smart enough to meet your gaze
So I can
Put it all behind me
I hate myself for being
My own prisoner

Did you really think
You could figure me out
By looking at my face
Before you turn
Your back on me
Did you really think
It would be OK
To start judging me
When you don't seem to
Know my name
Is there a chance for me
To run away from you
When you seem to know
Just where I'll be

I hate myself for not being
Brave enough to tell you off
And let you know
Who I really am
And what this all is about
I hate myself for not being
Smart enough to meet your gaze
So I can
Put it all behind me
I hate myself for being
My own prisoner

I'm still trying to
Find my way in this life
You already know
Where you're heading
And you blow it
Right in my face
You don't seem to care
Just how much you hurt me
When you walk past me
Everytime you see me
Walk around in the hall
I have every reason
To hate you
And run away
But I can't find it in me
To turn my back on you

I hate myself for not being
Brave enough to tell you off
And let you know
Who I really am
And what this all is about
I hate myself for not being
Smart enough to meet your gaze
So I can
Put it all behind me
I hate myself for being
My own prisoner
I hate myself for not being
Able to let you know
Just how I feel
When you stand close to me
I hate myself for loving you
When I should hate
Everything about you
I know I shouldn't
Feel this way
I hate myself when you
Look at me like that
I hate myself for being
My own prisoner


Passande bild, eller hur?

Bilder från idag

             
     

 

Kommentera gärna om ni har någon favorit :)

Bilder från igår

Precis som lovat kommer gårdagens bilder -- enjoy ^^











My på Pizza Hut

Måndag

Hola :)
Som jag sade igår var jag ledig idag, och det var egentligen meningen att jag skulle arbeta med projektarbetet. Jag kan inte säga att jag har varit så flitig idag, men jag ska börja leta efter info kring Martin Luther King jr och KKK senare ikväll.
Istället träffade jag Natta och vi åt lunch uppe i Skogås Centrum innan vi drog hem hit och tittade på Vänner (om man är ett fan så är man). Vi tittade bara på två avsnitt (ser du vad jag skrev Natta?) innan vi bestämde oss för att ta en promenad, och väl i skogen var jag tvungen att agera modell :P Okej, det var faktiskt lite kul, men jag har raderat en massa bilder som jag inte tyckte blev bra -- jag behöll dock "flummbilderna", och de kommer upp lite senare.

Vi var tillbaka efter en timme skulle jag kunna tro, och vi satte oss vid datan och tittade på en massa roliga YouTube-klipp xD Även här blev det mycket flum, men det blev inga bilder där (till min stora glädje -- vi använde min kamera).
Natta åkte hem för 1½ timme sedan, och under den tiden har jag hållt på att redigera en bild -- jag ritade upp en ny logga igår som jag hade tänkt att använda på bloggen, men jag har fortfarande en hel del kvar, så jag vet inte när den kommer upp ^^

Jag har faktiskt inte mycket mer att säga, så ni får ha det så bra ♥

Falskt eller äkta?

Jag, Asia och My började prata om reaktioner bland omgivningen efter att något hemskt har inträffat.
Låt mig förklara; När pappa dog ville jag inte berätta för någon för jag var rädd att alla skulle vilja trösta mig. Som jag sade hade jag inte direkt vänner under högstadiet -- alla var snälla mot mig, men där gick praktiskt taget gränsen (jag känner mig fortfarande något överraskad när bl.a. Micaela undrar om vi kan göra något -- vi har varit kompisar i två år, och jag är fortfarande ovan efter högstadiet).
Efter att någonting sådant här har inträffat väcker det många reaktioner hos de i omgivningen (om de fått reda på det, vill säga -- annars blir det lite svårt), och det finns många falska reaktioner. Personer som inte brytt sig tidigare blir hjälpsam helt plötsligt, och man vet att det beror mer på händelsen än personligheten. Folk kan även komma fram och säga "Hur mår du, gumman?" när man knappt har snackat med dem tidigare.

I den här typen av situation kan man plötsligt få många vänner, men hur vet man att de faktiskt vill vara vänner och att situationen bara fått det att gå snabbare eller om det enbart handlar om medlidande? Hur vet man om det är falskt eller äkta?

Skriv gärna en kommentar :)

Söndag

Hej ^^
Eftersom att vi i familjen inte åt indiskt igår -- vilket var grundtanken -- skulle vi göra det idag. Mamma skulle dock in till jobbet först, så jag och My åkte till Farsta tillsammans med Linn och Tessan :D Jag hade inte träffat dem på ett tag, och jag kommer faktiskt sakna dem när jag är på Kreta. Även om vi inte ses ofta SMS:ar vi varandra en hel del (jag hade 400 SMS i inkorgen efter bara ett par dagar som kom från någon av dem), men vi kommer inte kunna göra det på samma sätt under åtta dagar...

Vi var i alla fall i Farsta, och jag tänkte att jag skulle kunna köpa de där skorna jag pratade om att jag ville ha (jag har inte nämnt de på ett tag här, men jag hittade dem torsdagen förra veckan när jag var i Farsta tillsammans med Natta). Jag var dock ganska kluven på om jag skulle göra det eller inte -- å ena sidan vill jag ha dem, men å andra sidan behöver jag inte dem och de kostar 500 kronor. Fast jag har ju 500 kronor, så jag kan köpa dem, men jag vill gärna spara pengarna tills Kreta... Till sist bestämde jag mig för att köpa dem, men de fanns inte i min storlek, så jag får väl helt enkelt leta vidare och se om jag hittar ett par i min storlek. Ska det vara så svårt att hitta ett par i storlek 40? :P

Efter att ha varit i Farsta satte jag och My oss på tunnelbanan och drog in till Medborgarplatsen -- de har en riktigt bra restaurang där med otroligt god mat, men när vi kom fram orkade mamma inte gå så långt. Restaurangen ligger en bra bit bort från stationen, så vi nöjde oss med Pizza Hut istället ^^ Det funkar det med, och det blev rester över som vi fick med oss hem (då behöver jag åtminstone inte oroa mig över lunchen imorgon -- jag har ingen skoldag utan ska arbeta lite kring projektarbetet här hemma, men frågan är hur flitig jag faktiskt kommer att vara...).
Nu på kvällen har jag inte gjort mycket alls. Till min stora förvåning har jag inte ens läst någonting sedan jag kom hem -- jag har faktiskt bara läst ett kapitel i en bok totalt under dagen. Det är faktiskt ovanligt för att vara mig xD Apropå läsa blev jag klar med The Host igår. Ni måste läsa den -- framför allt om ni gillar Stephenie Meyer (författaren bakom Twilight-serien). På svenska heter boken Genom dina ögon
Men åter till nu ikväll -- My gick för att träffa Asia, och hon kom såklart upp hit sedan. Det är verkligen inget jag har emot -- rarare tjej får man leta efter (den meningen skulle ha funkat bättre på engelska, men, men...). Hon gick hem för inte så länge sedan, så jag sitter här nu och undrar vad jag ska göra här näst. Jag måste ta en dusch, så det är mitt prio ett. Åtminstone i teorin...

Vad har ni haft för er? ♥

Pinsamt

Varning för ännu en "novell", men gör mig en tjänst ochh läs igenom allt -- det skulle betyda en hel del för mig...

Jag kollade runt lite grann bland de större bloggarna, och den som jag verkligen fastnade för var Kissies. Det är verkligen inget man ska ta som en bra grej.
Det förvånar mig så oerhört mycket att det finns bloggare som är så sjukt ytliga så att det inte är sant! Man kan verkligen fråga sig varför man bloggar överhuvudtaget -- är det för ens egen skull eller är det för att få så mycket uppmärksamhet som möjligt?
Jag har sagt det här flera gånger tidigare, men jag håller fortfarande fast vid att jag bloggar för min egen skull. Jag kan inte förneka att jag blir glad av att ha några som läser, och det har jag aldrig försökt dölja. Visst, det skulle vara lite roligar om ni kunde kommentera lite oftare, men det är en annan femma. Vad jag menar är att jag i stort sett inte bryr mig om ni tycker att jag är en hycklare, ett svin, en besserwieser (man skulle kunna tro att jag visste hur det stavas...) eller om ni tycker att jag är snäll, smart och jag vet inte vad. Ni får tänka vad ni vill om mig, men om ni inte gillar mig föreslår jag att ni inte läser -- på så sätt slipper ni mig :P

Jag kom av spåret ganska så rejält, men min ståndpunkt är att jag är så sjukt trött på de människor som bara gör det här för uppmärksamhet. Jag blir så irriterad på ytligheten som genomborrar dessa bloggar -- att man måste trycka in botox i ansiktet bara för att. Det är riktigt pinsamt! Inte nog med att det är tjejer -- tjejer som borde veta bättre, tjejer som borde ha någon form av integritet och någon form av självrespekt -- i sena tonåren som håller på så här. Det kan vara 18-åringar som beter sig som 13-åringar för att man tror att det är någonting killar vill ha. Det är en sak att vara 13 och bete sig som 13, men det är riktigt pinsamt att en 18-åring ska bete sig som ett barn bara för att själv slippa ta ansvar och växa upp. Det är riktigt pinsamt att också se att de inte gör ett skit för att bättra sig. Det är riktigt pinsamt att jag är i samma ålder!

Det är helt otroligt att två personer i samma ålder ligger så långt ifrån varandra mentalt -- jag ser mig själv som relativt mogen för min ålder, samtidigt som jag är något barnslig (som om ni inte märkt det). Jag har dock aldrig betett mig som om jag inte var 18 år gammal -- jag har inte fastnat i det 13-åriga stadiet.
Man kan också undra var alla förbilder gömmer sig någonstans -- det stör mig att det faktiskt finns 13-åriga tjejer som tror att det är okej att pumpa in botox i läpparna tre gånger på en månad -- att det är sättet att bli accepterad och respekterad i samhället. Förebilder behöver inte vara någon som säger åt andra att kämpa för sin egen rätt -- det räcker med att personen har båda fötterna på marken. Det är okej att se ut som man gör, och om man tänker efter är det inte snyggt att plastikoperera sig för att korigera varenda lilla minsta detalj. Det är en sak om man är beroende av det -- efter olyckor, i samband med cancer etc. men när det gäller det verkliga livet dras man mer till det naturliga än det plastiga.
Jag ser inte mig själv som attraktiv -- jag tänker mig själv som väldigt alldaglig om jag ska vara ärlig (en vars utseende man inte lägger större märke till) -- men jag skulle aldrig kunna tänka mig att plastikoperera mig om det inte var nödvändigt. Jag har hellre mina små läppar istället för att gå runt och se svullen ut till en kostnad på jag vet inte hur många tusen kronor (det är inget jag direkt letat upp fakta kring).

Jag hoppas innerligt att ni vet bättre än att vara någon annan än er själva för att bli accepterad. Det räcker inte på långa vägar när det kommer till kritan.
Var smarta -- det finns så få smarta människor kvar i vår generation om man tänker efter.
För er egen skull, snälla...

För lite tid...

Hej alla som läser ^^
Jag håller fortfarande på i tvättstugan, men jag ska ner en sista gång om 20 min, så jag ska försöka vara snabb här...
Vi åker iväg på torsdag -- det känns som att det är en tid kvar, men det är det inte om man tänker efter. Idag håller jag på med tvätten, och senare ska jag och My träffa mamma för att äta indiskt (det var ett tag sedan sist). På måndag ska jag träffa Natta, och på tisdag slutar jag halv sex och när jag kommer hem måste jag genast börja med att packa. Anledning? För att planet avgår sju på morgonen på torsdag så vi alla ska åka upp till Lasses särbo på onsdag. Jag vet inte när jag slutar på onsdag -- det är ganska flytande, men det är någon gång mellan 15-16. Det finns ingen chans att jag hinner packa då.
Samtidigt vill jag försöka träffa Linn och Tessan nu i helgen för jag hinner som sagt var inte träffa de under veckan som kommer, men jag har även läxor att ta i tu med. Jag ska även arbeta mycket i matteboken så att jag slipper ta med mig den till Grekland -- det är illa nog att jag måste slänga i religionsboken och plugga (vi har prov den 24 september, men då är jag inte i Sverige, så jag antar att jag får ta det på omprovstillfället måndagen därpå).

Tiden verkar inte räcka till, men samtidigt känns som att jag har alldeles för mycket tid, och det gör mig rastlös...
Aja, jag får väl helt enkelt ta det som det kommer -- vad mer kan man göra? Sura i ett hörn istället för att göra något?
Kram på er ♥

11 september

För åtta år sedan attackerades World Trade Center, och till följd av detta dog över 2 000 människor. 
Jag minns det fortfarande, även om det är vagt.
Jag var tio år, och hade precis kommit hem från skolan. Mamma stod i vårt tvättrum som låg precis intill köket. Mamma hörde mig i hallen och vi hälsade på varandra. Hon berättade sedan vad som hade hänt, och jag trodde först att det var ett skämt -- ett riktigt dåligt ett också.
Radion stod fortfarande på, och medan jag rullade med ögonen (det där sista vet jag faktiskt inte om det är sant, men det ger ett visst intryck, eller hur?) hörde jag det mamma redan berättat (det där är sant). 

Jag hade svårt att förstå hur man kommer på idén att kapa ett plan och sedan flyga in det i ett hus. Det har jag fortfarande problem med...
Det här är ett av de värsta dåden någonsin, men man glömmer bort halva historien. Hur många av er visste att Pentagon i samma vända attackerades? Det var inte bara två plan som kapades av terrorister -- det var fyra. Två av planen flög som sagt var in i World Trade Center (ett plan per byggnad), det tredje i Pentagon och det fjärde havererade på ett fält i Pennsylvania. Drygt 2 000 människor dog i New York, och totalt var det runt 3 000 människor som dödades.
Jag kände faktiskt inte till det här -- jag visste att ett plan flög in i Pentagon, men det var för först fyra år sedan då jag såg ett filmfodral vars film handlade om just detta. Att det fanns ett fjärde plan fick jag reda på först nu... Förödelsen blev värst i New York, men det betyder inte att man ska lägga all fokus där. Man borde minnas de andra två händelserna också -- man borde prata om det så att man på något sätt inte förkastar de andra 1 000 människorna som dog den dagen eller i samband med den dagen. World Trade Center utgjorde den största delen, men inte hela. 

För sex år sedan dog Anna Lindh till följd av de skador hon fått dagen innan -- den dag då hon attackerades av Mijailo Mijailovic med en morakniv.
Den här händelsen pratas det inte mycket om nu idag, precis som med WWC-attacken, men det är ändå någonting som finns kvar. Det är rätt otroligt att man fortfarande tänker på detta, och minns detta trots alla dessa år. 
Gör mig en tjänst och tänk på de som dog i Pentagon och Pennsylvania också när ni tänker på WWC -- de förtjänar också någon form av påminnelse...


 

...en vecka senare




Suck...

Hejhej ^^
Jag hade en relativt lång dag, beroende på hur man ser det. Jag slutade halv sex, men å andra sidan började jag halv tolv så jag tänker att det jämnar ut sig något där xD
Jag hade inga problem med varken svenskan eller engelskan, men de två ämnena däremellan var nååågot jobbiga. På religionen skulle vi se på en film, men vi kom aldrig igång. Först var läraren 15 min sen, sedan skulle det ta ytterligare 15 min att få igång allt. Först satte läraren på fel film, och när vi skulle byta började alla "katastrofer". När läraren skulle välja språk tryckte han på rätt knappar, men på fel fjärkontroll (han tryckte på den till TV:n istället för DVD:n). När vi väk insåg att det inte fanns en fjärkontroll till den DVD:n bytte vi till den som låg bredvid (TV:n står på en vagn med två hyllor -- på den översta står TV:n och på den nedersta står två DVD-spelare). När vi fick igång den rullade allt på tills läraren skulle höja volymen -- han råkade byta kanal, så det var bara att börja om från början.
På matten var det inte i närheten av samma situation, men det var minst lika irriterande. Jag ligger så långt framför alla andra, och vår mattelärare vill ha genomgångar. Han tar upp svårare tal och säger hur man ska lösa dem. Problemet är att han gör det så mycket mer komplicerat för sig själv och för andra. Jag har fått förklara en del för de andra, och det har jag inget emot -- långt ifrån. Det är bara det att det blir så långtradigt när han fortsätter gå igenom samma tal trots att jag och de i min närhet vet hur man ska göra.
Jag vet att många känner att de inte lär sig för att allt blir för komplicerat. Jag lär mig inget för att jag inte kan arbeta under genomgångarna och det finns så lite tid över efter dem. Jag vill egentligen bara gå ut och sätta mig, men jag vill inte göra det själv. Det är svårt att förklara varför jag känner som jag gör, men det är inget jag direkt kan ändra på...

Om en vecka åker jag till Grekland, så då blir det ganska så väldigt annorlunda :P Det ska bli skönt att få komma bort lite (jag vet att jag var borta några dagar tidigare, men jag vill kunna vara det utan huvudvärk).
Hur har ni haft det nu under dagen? Det var rätt varmt här hemma -- har ni kunnat njuta av solen och värmen? Jag kunde faktiskt göra det lite snabbt om jag ska vara ärlig ^^

 

Klassens...

På coach-tiden idag diskuterade vi saker som rör studenten -- studentskiva, flak etc.
Några hade en idé att man skulle få en medalj på studentskivan där det står "vem man är" (om man är klassens smarting, bara som ett riktigt dåligt exempel). Det var några som åtog sig jobbet att skriva listan -- det var samma personer som hade gjort det på skoj förra året, och nu är jag riktigt nyfiken. Jag undrar vem jag skulle vara...
Själv skulle det inte förvåna mig om jag var:

  • Klassens klumpeduns (eller liknande)
  • Klassens katastrof
  • Klassens besserwiesser (stavning?)

Vad tror ni? Är jag något av dem, eller någonting helt annat? Vad skulle ni rösta på?

Onsdag

Hi everybody! :D
Jag tittar på Simpsons just nu, så jag snodde repliken från Dr. Nick...
Anyway har min dag varit fram och tillbaka -- bokstavligt talat. Jag åkte till skolan för att mina vanliga lektioner (en bara, men också coach-tiden). Efter lunchen var det bara att åka hem och stanna där i två timmar innan det var dags för introduktion till projektarbetet, så då var det bara att åka tillbaka till skolan och därefter var det bara att sätta sig på bussen hemmåt igen.
Som jag sade, bokstavligt talat fram och tillbaka...
Jag håller på med att göra läxor, eller det var det jag gjorde innan jag satte mig här. Jag blev klar med Nattas uppsats -- jag har kollat igenom den och rättat den, kommit med några kommentarer och lite konstruktiv kritik. Blir du rädd nu, Natta? xD

Jag måste faktiskt fortsätta med läxor nu -- jag har en del saker att läsa igenom, och så måste jag leta reda på lite info kring mitt projektarbete. Jag ska arbeta kring rasism -- vilka personer och händelser har förändrat människosynen kring rasism, och så uppkomsten. Intressant? Det tycker jag i alla fall, men jag måste avgränsa mig väldigt mycket och fokusera på bl.a. personer -- Nelson Mendela, Martin Luther King jr m.fl.
Vi får se hur det går... Önska mig lycka till ^^



Lösning?

Kravaller i Uppsala. Kravaller i Göteborg.
Lösning: Flera poliser.
Skulle inte tro det -- man har tidigare sagt att flera polismän är lösningen på kravaller, men tydligen har det inte varit någon lösning med tanke på att det fortfarande sker. Flera polismän kan göra området mer säkert, men också mer laddat. Det har kommit in anmälningar om att polismän i Uppsala använt sig av övervåld i samband med kravallerna, och det har gjort situationen ännu mer laddad om ni frågar mig (det kanske ni inte gör, men ni förstår poängen). De som håller på så här kommer inte sluta för att det finns fler poliser i området -- det är inte en eller ett fåtal personer som ligger bakom detta. Det finns alltför många som ligger bakom detta, och med tanke på att det rör sig om en större skala kan det vara svårt att få tag på förövarna -- det är inte direkt så att de går runt med neonskyltar på huvudet där det står "Jag ska elda upp en bil om 5 minuter". Det är även lätta att få syn på en polis och då håller man sig undan och ger sig på en oövervakad plats.
Så vad är lösningen om det inte är att sätta in flera polismän?
Det beror helt och hållet på vilken typ av människor som ligger bakom detta -- tidigare har det varit många unga, så det är säkert de som ligger kravallerna den här gången också. För att kunna ta hand om problemet måste man ta reda på vad som först kunde ha utlöst det -- många ungdomar har inget jobb, och kan inte tjäna in pengar. Man lägger kanske inte heller mycket tid på utbildning vilket minskar chansen ännu mer, och många andra har större problem hemma. Det finns ungdomar som drabbats av allt detta och då finns det en chans att man försöker hämnas tilbaka på det samhälle som inte ger en hjälpande hand.
Jag vet, jag vet, det är lite klychigt, men man kan alltid leka med tanken, eller hur? Då är det bristen på poliser som är ett grundläggande problem -- det är bristen på stöd och stödgrupper.

Problemet är att man inte kan lokalisera problemet helt och hållet hur man än vänder sig, och jag kan verkligen inte förstå varför man startar kravaller från första början -- ska man skada andra människor, andra människors egendom för att... Ja, för vad egentligen? Det här är långt ifrån det första kravallet jag hört talas om i Göteborg, och lösningen verkar alltid vara detsamma -- fler poliser. Om det var den rätta lösningen, varför har inte problemet lösts i sådana fall?

Vad tror ni? Vad kan problemet bakom dessa kravaller vara, och vad skulle lösningen vara i sådana fall?

God natt

Jag har äntligen lyckats lugna ner mig lite nu (det tog mig bara 1½ timme), så jag ska nog gå och lägga mig snart. Det känns som att jag kommer somna ganska snart, så jag vill såklart sova. Samtidigt vill jag fortsätta läsa -- även om man inte kan relatera till bokens huvudkaraktär till 100% kan man ändå relatera sig till henne, och det är det som har fångat mitt intresse så pass mycket.
Men jag hoppas att ni får en bra natt, så hörs vi imorgon -- jag ska faktiskt försöka skriva en ny "låt" tills dess, och lägga upp en bild som passar perfekt ^^

Sov gott ♥

Femåriga politiker

Jag måste varna er redan nu att det här är mer eller mindre en novell, men det vore kul om ni kunde läsa...

Man kan verkligen fråga sig själv vad som pågår i huvudena hos de amerikanska politikerna.
Jag läste precis en artikel som berättar att Obama hade tänkt att gå ut och hålla ett offentligt tal på en skola -- ett offentligt framträdande som skulle sändas till resten av skolorna i USA. Grundtanken var tydligen att eleverna skulle skriva brev till sig själva och fråga sig själva vad de kan göra för USA.S nuvarande president. Detta upprörde många människor, och jag kan se varför. Man gjorde därför en kompromiss -- barnen ska istället skriva brev till sig själva och fråga sig själva vad de kan göra för sin egen framtid -- vad de kan göra för att klara av sin utbildning på bästa möjliga sätt för att därefter kunna få ett jobb och inte hamna i banor av fattigdom (fattigdom är ett problem i främst södra USA). Budskapet i talet är med andra ord att eleverna ska arbeta så flitigt som möjligt för att få en bra framtid.
Man skulle kunna tro att det skulle göra saken bättre, men man reagerar lika starkt på det som det förstnämnda. Han har beskyllts för att planera att ta över USA -- att han likt diktatorer som Kim Jong Il (Nordkorea), Saddam Hussein och Adolf Hitler planerar att ta över USA och göra landet till en diktatur. Samma beskyllningar fick han utstå när han kom ut med reformen kring sjukförsäkringen.

Är det någon mer än jag som anser att detta är ren idioti? Hur kan man ens dra tolkningen att Obama vill göra USA till en diktatur utifrån hans reform, till att börja med? Det han vill är att skapa ett liknande system som finns i Sverige -- han vill att barnen ska få obligatorisk sjukförsäkring, och att de som saknar försäkring ska få ett billigare alternativ. För att kunna göra detta möjligt kommer befolkningen få betala mer i skatt, men det ska väl inte vara någon större fara, eller...?
Det finns inget fungerande system i USA gällande sjukförsäkringen -- det finns de som saknar en helt och hållet och måste betala flera tusentals dollar efter ett sjukhusbesök. Om man inte kan betala hamnar man antingen i skuld, eller så går man utan vård och blir allt sämre och sämre. Det finns ingen orsak till att klandra Obama för att vilja ändra på det, men han blir klandrad. En stor del av befolkningen anser att det inte är deras skyldighet att betala pengar för någon annans sjukvård.
Jag känner bara att det här börjar bli riktigt löjligt -- för det första spelar det väl ingenn stor roll om man betalar lite extra för att kunna hjälpa andra. Framför allt inte när man får samma typ av hjälp tillbaka. Samtidigt ska man inte rösta på någon vars ståndpunkt inte överensstämmer med sina åsikter -- Obama gick ut månader innan valet och berättade vilka förändringar han ville göra gällande sjukförsäkringen. Det kom inte som någon överraskning för mig, och jag bor ändå på andra sidan Atlanten. Amerikanerna borde ha insett att han skulle försöka hålla sina löften, och därför inte röstat på honom i valet om hans ståndpunkter nu är så avskyvärda som man påstår.

Det här har inte så mycket med artikeln i sig att göra, men det är det som blivit hela kärnan till allt. Det är klart att man försöker smutskasta varenda beslut som Obama fattar nu efter att ha gått ut med reformen, och det har gått alldeles för långt. Större delen av befolkningen verkar inte ens förstå vad de röstat på från första början, och det finns politiker som underblåser detta på de mest korkade sätten man kan tänka sig. Sarah Palin sade faktiskt att Obama ville styra över liv och död med den här reformen. Hur tänker kvinnan egentligen? Det Obama vill är att skapa ett fungerande system, och det råkar vara ett system som påminner om det som finns i Sverige.
Sveriges politik har många brister, precis som i andra länder, men man kan inte förneka att vi har ett fungerande system när det gäller sjukvården. Är det inte bättre att ha ett fungerande system där man blir tvungen att betala lite mer i skatt än att ha ett system som sätte människor i skuld eller utan vård?

I den här vågen har man i alla fall bestämt sig för att kritisera Obamas beslut gällande varenda lilla minsta sak -- allt för att bevisa att landet kommer gå åt skogen, och att det hade varit bättre om det hade varit republikanskt styre. Om det är sant att Obama först ville att eleverna på skolorna skulle skriva brev till själva för att kunna komma på sätt att hjälpa Obama själv, agerade han inte rätt -- inte ens jag kan förneka det. Man kan inte styra över en person på det sättet, men jag ser absolut inget fel med att låte eleverna skriva brev till sig själva för att uppmuntra sig själva att klara av utbildningen och satsa stort i livet. Jag skriver sådant till mig själv -- jag skriver inläg om sådant -- och jag har inte blivit klandrad för det. Tvärtom har jag fått höra att det är bra att jag vet vad jag vill bli och att jag vet hur jag ska nå dessa mål. Jag ser faktiskt inga fel med att vara sin egen inspirationskälla. Ändå ska politiker underblåsa att det är så en blivande diktator börjar ta över landet etc. Det verkar inte längre som att man bryr sig om landet och dess invånare. Man bryr sig inte om att försöka samarbeta för att kunna göra situationen enklare. Det enda man bryr sig om är makt, och man är på så sätt väldigt självcentrerad. När det kommer till kritan verkar inte dessa politiker bry sig om invånarnas bästa utan enbart om sig själv och sin egen ställning. Det är precis som när man var fem år och man lekten Herren på teppan. Man knuffar ner alla tills man står och kontrollerar allt själv.  Det spelar ingen roll om man gör någon illa så länge man själv hamnar på toppen.

Jag vill inte dra alla politiker över en kam -- det finns demokrater som gör ett bra jobb, men det finns de som även gör att allt går åt skogen och samma sak gäller det för republikanerna. Jag tycker bara att hela situationen är bisarr, och det påminner läskigt mycket om sandlådan på dagis där man försöker vara den som ställer och styr. Här handlar det mindre om samarbete och mer om sin egen maktposition.

Jag lovar, jag är klar nu, men jag måste bara tillägga att mitt batteri till kameran ligger på laddning -- annars hade jag tagit upp den här diskussionen muntligt och lagt upp ett videoinlägg. Kommentera när ni har läst klart -- det skulle betyda mycket för mig, tro det eller ej. ♥

Kort dag

Tjo :D
När jag säger kort dag, menar jag verkligen kort dag. Jag hade bara en lektion idag -- bilden var ju inställd, något vi fick reda på förra veckan, om min juridiklärare är sjuk så den lektionen ställdes också in. Det jag kunde göra var att gå runt här hemma och vänta tills klockan blev tre, då min mattelektion skulle börja. Där finns det inte mycket att säga -- vi arbetade vidare i boken helt enkelt.
Engelskan blev som jag trodde -- det var inte ens tio pers som dök upp, så vi gjorde om grupperingen lite grann :P Jag ska läsa Nattas uppsats och komma med feedback på den, så jag ska snart sätta igång med det. Apropå Natta så gick vi två upp till centrum efter "engelskan" där vi åt pizza. Vi började flumma oss, det är ändå mig och Natta vi pratar om, så det var kul. Vi pratade om lite allt möjligt, och jag har en bild där Natta posar med pizzan. Jag kommer säkert lägga upp den senare, men jag kan inte lova något. Natta skulle säkert älska det i vilket fall som helst xD

Jag kom hem för två timmar sedan (mer eller mindre), och jag har läst. Jag har kommit in en bit på The Host nu, och den är verkligen bra. Den svenska titeln är Genom dina ögon, så om ni inte vill läsa den engelska versionen kan ni alltid läsa den svenska (men den engelska är säkert bättre -- översättningarna brukar vara något sämre). Jag tror faktiskt att jag ska knalla iväg för att fortsätta läsa -- den börjar bli riktigt spännaned nu ^^

Ni får ha det så bra ♥

 

Linns humor xD

 

Linn hade lagt upp den här videon på sin blogg, så jag härmar henne nu. Jag, liksom Linn, garvade tills vi började gråta xD

Måndag

Hej :)
Jag blev precis klar med min engelska uppsats -- den ska vara klar tills imorgon, men den ska in på söndag via Fronter (ett program skolan använder sig av). Vi blev indelade i grupper förra veckan, och vi ska dela ut våra uppsatser till varje gruppmedlem för feed-back, eller något. Problemet är att det är den sista lektionen för dagen, och den ligger på individuella valet och lektionen är lärarfri. Hur många kommer vara där överhuvudtaget?
Det är morgondagens problem, och jag nöjer mig med att enbart ta upp dagens. Men det roliga är att det inte var några som helst problem idag -- jag började halv två, och vi hade religion i en kvart innan vi fick sluta. Vi hade inspark -- nollning -- som leddes av elevrådet på skolan. Vi blev indelade i grupper -- det spelade ingen roll vilken årskurs vi gick och inte heller linje eller inriktning.
Varje grupp skulle gå fram och hämta en ballong samt ett papper med uppgifter som vi skulle göra. Problemet var att det fanns många grupper som hade färre än fem medlemmar, och min grupp var en av dem. Vi slogs därför ihop med en annan grupp, och vi fick därmed två ballonger -- en gul och en blå.
En uppgift var att komma på ett gruppnamn, men det kom vi inte på förrän efter mer än en halvtimme. Vi gjorde en mänsklig pyramid (jag agerade som fotograf), och en av killarna var tvungen att hålla i båda ballongerna. Ballongernas överkant hamnade i brösthöjd hos killen, så en av tjejerna kom på namnet Patriot-pattarna. Någon mer än jag som skrattar åt namnet?

Men det var mycket roligare än vad jag förväntat mig -- alla var så snälla, så fulla av liv (med andra ord flummiga), och vi kom bra överens. En liten ironisk grej var dock att jag var äldst i gruppen och nästan kortast. När jag träffade Linn och Tessan nu på kvällen fick jag höra att de hade "kommit på" ett smeknamn till mig. Det har redan använts, och är känt av alla, men av andra skäl -- Tummelisa. Sammanfattningsvis är jag en katastrofalt klumpig Tummelisa med Barbie-hår. Fick jag med allt?

Nästa vecka är det Grekland som gäller -- dagarna flyger verkligen förbi nu, men inte tillräckligt snabbt. Jag har inte ens kollat mina mail på ett tag för att se om jag beviljats ledighet eller inte, men å andra sidan ser jag inga skäl till varför jag inte bör åka. Jag har fått alla signaturer som behöfts, och alla de lärarna har godkänt resan. Jag har bara missat två skoldagar och det var p.g.a. hjärnskakningen (som jag fick tack vare min katastrofala klumpighet). Tro mig, det hade kunnat vara värre -- förra året blev jag sjuk efter två veckor i skolan, och jag var febrig i lite drygt en vecka. Några månader senare, kring höstlovet, åkte jag på en ytterligare rejäl förkylning och var sjuk i två veckor. Det var verkligen inte kul...
Ovanpå det var jag magsjuk ett par gånger under höstterminen och drabbades av matförgiftning tidigare i år -- först efter tre veckor kom min fulla aptit tillbaka. Jag är inte den mest friska personen, om man säger så... Det gör mig till en sjuk Tummelisa med Barbie-hår som är katastrofalt klumpig. Nu ska jag bara försöka få in min medfödda nervositet också. Någon som vill göra ett försök?

Aja, jag ska inte babbla på mer.
Hur har eran dag varit? ♥

Outsiders

...det var det jag tittade på idag när jag inte hade någonting annat för mig.
Det handlade om personer med NF -- en genetisk sjukdom som orsaker tumörer. I vissa fall är det inte så farligt, och man kan lätt dölja det. I andra fall, det var dessa fall man nämnde, har man drabbats av tumörer i ansiktet -- dessa tumörer har deformerat ansiktet så att bl.a. ögat/ögonen hamnat längre ner, eller att käkarna och tänderna pressats ihop.
Dessa människor hade ett hårt liv, har ett hårt liv. Inte nog att man måste leva med tumörer som deformerar ansiktet, man har även människor som stirrar och kommer med kommentarer. De vågar praktiskt taget inte visa sig offentligt just för att de känner sig så groteska och skäms över sitt utseende.

Är det rätt att stirra på någon och komma med kommentarer för att man har en genetisk sjukdom som gör att ansiktet deformeras? Om ja, varför? Om nej, varför händer det då?

Hemma igen

Hejhej ;)
Uppenbarligen fungerade inte Internet när jag var hemma hos mormor, så jag måste försöka prata med min morbror. Jag hoppas att det inte är något större fel -- det skulle vara så typiskt mig om man tänker efter, att ha sönder något efter en månad. Bra jobbat, Lisa...

Men det var faktiskt skönt att komma bort ett litet tag -- det var väldigt lugnt hos henne, och jag trodde ärligt talat att det skulle bli betydligt värre. Mormor berättade att katterna skulle vara på mig när jag lagade mat, men när jag väl gjorde det låg de och sov -- och jag stekte ändå kyckling. Det gjorde mig lite förvånad, men det gick ju bra så jag var mer lättad.
Jag lyckades även hålla löftet till mig själv -- jag läste ut Sense and Sensibility idag innan jag åkte hem, och jag ska börja på The Host innan jag går och lägger mig. Boken är verkligen sjukt bra, men ibland är det nästan för många detaljer och det riktar fokus bort från händelsen. Precis som jag tenderar att göra i mina inlägg xD

Jag fick ett SMS från Fronter (ett program som vi använder i skolan) och det kom från vår svenska lärare -- svenskan är inställd imorgon, så jag börjar inte förrän runt halv två imorgon. Jag är riktigt skadeglad nu, och jag kommer nämna det ett par gånger till :P

Hur har er helg varit?

Crazy

Jag tror faktiskt att jag gillar den här... ^^

Crazy
Everything feels so right
When I've got you in my arms
Nothing seems to go wrong
When I have you around
As long as you need me
You can count on me
As long as you want me
I'm here for you
'Cause baby I'm crazy
Yeah, I'm crazy 'bout you

Everytime you look at me
I can't help feeling helpless
And my hands start to shake
Everytime you smile at me
My heart tries to find its way
Out of me
There's no way to tell you
What you do to me
Even when yo're not around
You've got me thinking
Of your every move
And I feel I don't deserve
Someone like you
In my life

Everything feels so right
When I've got you in my arms
Nothing seems to go wrong
When I have you around
As long as you need me
You can count on me
As long as you want me
I'm here for you
'Cause baby I'm crazy
Yeah, I'm crazy 'bout you

You've got me losing my mind
I can barely think
Of anyone but you anymore
You've got that something
That takes my breath away
You're that someone
That makes me wanna
Hold you closer to my body
Everything about you
The way you smile
And the way you look at me
Makes me feel like
The center of your life

Everything feels so right
When I've got you in my arms
Nothing seems to go wrong
When I have you around
As long as you need me
You can count on me
As long as you want me
I'm here for you
'Cause baby I'm crazy
Yeah, I'm crazy 'bout you

You take my strenght away
And make me feel helpless
As soon as you call my name
When you put your arms
Around my waist
I can't find myself
And I'm losing control
You know you want me
The same way I want you
You know know you
Allready have me
Stop playing games with me
And come get what you want
Before I lose my mind

Everything feels so right
When I've got you in my arms
Nothing seems to go wrong
When I have you around
As long as you need me
You can count on me
As long as you want me
I'm here for you
'Cause baby I'm crazy
Yeah, I'm crazy 'bout you



Lördag

God morgon :)
Mamma väckte mig imorse runt åtta utan att vara medveten om det -- hon tenderar att vara väldigt högljud på mornarna. Det blev inte alls bättre att hon kom in i mitt rum en timme senare för att säga "Hej då". Visst, jag uppskattar det, men jag skulle ha upskattat det mer om jag inte precis hade somnat om.

Ikväll ska jag åka hem till mormor och vara kattvakt -- mormor ska iväg på en klassåterträff, så jag ska spendera helgen i hennes lägenhet. Jag tar med mig min lap-top, men jag vet inte om jag kan komma ut på Internet -- mitt mobila bredband som jag fick i födelsedagspresent har börjat krångla till sig. Man kan komma ut på MSN, men det är allt. Vi får se om det går bättre nu, men om det inte gör det måste jag försöka prata med min morbror -- det var han som köpte den till mig, och han är verkligen tekniskt -- varje gång jag ens försöker vara teknisk gör jag mig illa på ett eller annat sätt. Som Flum sade till mig igår, jag är katastrofalt klumpig xD

Men jag kommer kanske skriva ett till inlägg lite senare idag, men det finns även en chans att det här blir mitt enda. Hur många av er blir lättade över det? xD
Trevlig helg på er ♥  

Min fredag

Hejsan :)
Det tog över en halvtimme att ladda upp mitt videoinlägg på YouTube -- jag blev inte lite otålig, men det är sådant man får stå ut med. Det är bara att ta det som en kvinna (åtminstone i mitt fall xD) och hitta på någonting annat att göra så länge. Jag lyssnade på musik, hoppade tunr och för en gångs skull hoppade jag inte in i något -- varken bokhylla, vägg eller bord. Jag gick dock in i vardagsrumsbordet, men det är en annan femma.

Jag tog det lugnt resten av dagen -- jag tittade på TV och läste lite. Jag började med Sense and Sensibility för två veckor sedan och jag har kommit lite mer än halvvägs -- jag brukar inte vara så här seg med en bok, och framför allt inte med en som är så här bra. Jag har inte ens börjat läsa The Host än, men snart är det dags. Jag har lovat mig själv att börja med den innan helgen är slut, så vi får se om jag lyckas -- jag tenderar att bryta mina löften till mig själv xD

Hur har er fredag varit? Många av er har (förhoppningsvis) varit i skolan, så hur känns det nu när det är helg?
Kram på er♥

Mitt första videoinlägg...

 

Reta mig inte xD

Rätt och fel?

Som jag skrev tidigare läste jag igenom gamla tidningar som vi fått under den senaste veckan. Det var en artikel från i torsdags som lyckades beröra mig.
Artikeln handlade om en irakier som kom till Sverige för fyra år sedan. Anledningen var att han är homosexuell, och i onsdags utvisades han ut ur Sverige tillbaka till Irak där han riskerar tortyr och dödsstraff. Han satt inlåst i Märsta -- i ett "förvaringsrum", men han misslyckades med att fly och hamnade på Kronobergshäktet.
Hans advokat begärde att skjuta upp utvisningen, men den begäran avslogs och Migrationsdomstolen hann inte pröva överklagandet som advokaten sedan begärde.
Ali är nu i Irak, och vem vet vad som händer honom -- vad han får gå igenom. Det är inte okänt att homosexuella förföljs och trakasseras i Irak -- det har varit så i vem vet hur många år, och under det senaste året har det förvärras. RFSL försöker samtidigt få ytterligare tre utvisningar uppskjutna, men av dessa tre fall har de redan fått två avslag. En anledning är att alla dessa fyra (inklusive Ali) kommer från norra Irak där behovet av skydd inte är lika stort.

Vem mer än jag tycker att det här är vidrigt? Vi har ingen rätt att skicka människor rakt in i döden för något de inte gjort -- för något de är, och för något de inte kan ändra på. Man kan inte bli tvingad till att bli heterosexuell när man är homosexuell -- samma sak är det med att man inte kan tvinga heterosexuella att bli homosexuella. Vi kan ta emot invandrare som inte har lika allvarliga problem, och det är bra, men man tycker ju att man kan "behålla" de som är i akut behov av skydd. Där inräknas bl.a. homosexuella och politiskt aktiva personer -- det är de som riskerar tortyr och dödsstraff.
Sverige avskaffade dödsstraff under 1970-talet helt och hållet (detta gällde i krigstid, men hur ofta krigar vi?). Det är i alla fall det officiella året, men att vi skickar tillbaka människor som inte förtjänar döden rakt in i en dödszon är att utdela dödsstraff även om det sker inofficiellt.

Jag ska inte skriva mer för det finns inget som kan beskriva den ilska jag känner just nu, och jag hoppas att ni också förstår felet i det här. Sverige anses vara en bra plats för så många människor, men vi skickar de rätt in i döden. Vi utnyttjar deras förtroende, och jag är faktiskt äcklad av detta. Jag säger inte att Sverige tar in "fel" personer, men jag säger att vi inte tar in de "rätta" -- de som är i behov av all den hjälp de kan få.

Är det verkligen Sveriges ansvar att skicka folk rakt in i döden när de inte begått någon handling som kräver deras liv?

Tänk igenom det jag skrivit och skriv gärna en kommentar om vad ni tycker -- vad är rätt och fel gällande immigrationen och politiken kring den?


Torsdag

Tjo ^^
Jag träffade Natta idag, och hon hade en kompis med sig :) Natta ljög inte när hon sade att kompisen var hur snäll som helst.
Men dagen började inte där -- jag träffade Linn på morgonen. Hon skulle klippa och slinga håret, så jag gick ner till frisören. Det blev riktigt snyggt, men jag blev något irriterad på Linn efteråt. Jag drog fingrarna igenom hennes hår -- Linns hår är helt underbart, och jag vill verkligen ha hår som henne (jag vet att jag är fåfäng). Hon drog då fingrarna igenom mitt hår hår och sade att jag hade Barbie-hår. BARBIE!?
Det dröjde inte länge förrän jag skulle iväg till Farsta, och där köpte jag kameran jag velat ha ett tag. Jag hade verkligen tur -- den kameran var den sista i lagret. Jag köpte även en lite väska att ha den i, och så fixade jag såklart en garanti. Killen som hjälpte mig var riktigt schysst, och jag är verkligen tacksam -- den totala summan hamnade på 80 kronor mer än vad jag hade, men killen "knockade" av de pengarna så att jag kunde betala allt. Jag kan inte förklara hur glad och lättad jag var.
Vi sprang även runt i andra affärer -- dels för att bara titta runt lite, och dels för att leta efter en födelsedagspresent till Nattas mamma. Jag hittade ett par riktigt fina boots som jag verkligen vill ha -- om jag har pengar kvar efter resan kommer jag helt klart att köpa dem ^^

Sedan jag kom hem har jag läst alla tidningar jag inte kunnat läsa p.g.a. huvudet -- jag kollade bara igenom lite snabbt och läste de artiklar som verkade intressanta. Svårare än så var det inte, och nu sitter jag här. Otroligt, va? :P

Jag kommer börja med videoinlägg så fort som möjligt, men ni får räkna med något längre inlägg innan dess. Men det ska väl gå bra, eller hur?

Snart så...

Jag vet att mitt inlägg blev väldigt långt, så jag antar att ni hellre vill att jag ska börja med videoinlägg.
Jag ska träffa Natta i Farsta imorgon och jag ska köpa en ny kamera. Jag ska sedan börja med videoinlägg, och hoppas att det blir bra.

Ha lite tålamod ♥


Bantningskrav

När man loggar ut från Hotmail kommer man till MSN:s hemsida, och där lägger man ut en massa skvaller.
Jag läser inget av dem (det gör jag faktiskt inte), men det finns vissa rubriker som man lägger märke till. Den är gången lade jag märke till en bild med Mischa Barton med rubriken "Mischa äter -- Stjärnan struntar i bantningskravet".

Jag visste att det fanns ett visst bantningskrav inom kändislivet -- man måste ha den rätta kroppen för att inte bli "attackerad" av paparazzi. Frågan är vad det här kravet kommer ifrån -- vem har sagt att man är mindre attraktiv för att man är, enligt paparzzi och skallertidningar, "fet"? Bara för att man råkar vara normalviktig är man inte fet -- man är inte heller fet om man skulle vara överviktig eller om man har fetma, och ändå finns det ett krav på oss alla att vi måste se ut på ett visst sätt.
Det jag stör mig mest på med den här rubriken är att Mischa redan är smal -- hon är riktigt smal, så varför ska hon banta? Vill man att hon ska bli ett levande skelett? Vill man att hon ska dö av undernäring? Det är sådant här beteende som gör att så många människor lider av ätstörningar, och det är det här som får människor att hata sina kroppar och sitt utseende. Hur många av oss har inte dåligt självförtroende och försökt träna/banta för att få en snyggare kropp? Hur många av oss har inte känt oss fula och äckliga?

Det här är inte ens det största problemet -- om man är "för stor" som kändis har man ett krav på att banta, men om man bantar blir man stämplad som anorektiker. Man blir "attackerad" i vilket fall som helst, men man tror fortfarande att det är finare att vara smal än att vara rundare. Det är fel -- helt fel! Skönhet ligger inte på vikten, och inte heller på utseendet. Jag har redan sagt att det inte är skönhet som är utstrålning -- utstrålning är skönhet. Man är vacker oavsett vikt -- man kan vara "stor" och sjukt vacker. Ett bra exempel på denna person är bl.a. Jennifer Hudson. Hon har blivit kallad fet, men det gör inte henne ful. Tvärtom är det hennes inställning som gör henne vacker -- man ska vara stolt över sin kropp oavsett hur man ser ut. Jag har fortfarande lite problem med detta, men det går åt rätt håll. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att banta eller träna för att förlora vikt när jag inte behöver det.

Man kan också fråga sig vad som egentligen innebär med att vara fet. Vad innebär det egentligen? Det måste väl finnas ett svar till den frågan eftersom att människor blir kallade för fetto? Om det inte finns något svar kan man lika gärna hålla käften och sluta kommentera någon annans vikt, eller hur? Så länge man inte äventyrar sin hälsa ska man inte få höra att man är fet, även om man måste träna för att rädda sig själv från en hjärtattack.
Man kan även ställa sig den motsatta frågan -- det finns de som är riktigt smala, men som är det av genetiska skäl. Ska de behöva bli kallade för skellet för något de inte kan styra över? Jag vet några som är riktigt smala och som vill gå upp i vikt, och de har det minst lika jobbigt som de som blir kallade för fetton. Man blir bemött av gliringar om man är "för smal" -- man får höra att det inte är snyggare att vara så smal, och att det är äckligt. Varför ska människor betraktas som äckliga för deras utseenden? Det är en sak om man är riktigt underviktig och gör allt för att inte gå upp i vikt, men de är i mer beroende av hjälp än gliringar -- om man är så smal ska man inte på långa vägar tänka på att gå ner i vikt.


Tycker ni allvarligt talat att Jennifer är ful? - Trodde inte det...

Till er som gymmar -- tränar ni för er egen skull -- er hälsas skull -- eller för ert utseende? Eller ni kanske rent utav tycker att det är kul i allmänhet...?

Onsdag

Hej :)
Jag har hållt på med ärenden praktiskt taget hela eftermiddagen. Först skulle jag till banken för att få ut min skatteåtebäring, och sedan var det bara att springa till bussen för att åka till skolan. Jag hade världens tur med bussen -- precis efter att jag hade kommit på åkte den iväg.
I alla fall så åkte jag till skolan för att fixa den sista underskriften till min ledighetsansökan, och sedan var det bara att lämna den hos expeditionen. Jag sprang även på Natta och Alex när de väntade på sin lektion, så jag var ju bara tvungen att skryta om att jag var ledig :P Allvarligt talat gillar jag dem, så jag ville såklart träffa dem lite snabbt innan jag skulle börja dra mig hemmåt igen.
Jag bestämde mig för att ta en promenad hem, och på vägen fick jag ett SMS från mamma där hon bad mig köpa näsdroppar. Stackaren har gått och blivit förkyld, och vi alla hoppas att det hinner gå över i god tid innan resan. Jag satte mig i alla fall på en buss till Farsta och jag kom tillbaka hem för lite drygt en timme sedan.

Jag har inte hunnit göra så mycket sedan dess, så det här blir ett väldigt kort inlägg.
Jag hade tänkt att gå in och läsa -- jag kan äntligen göra det utan att mitt huvud börjar bulta :D Apropå mitt huvud känner jag mig bra nu -- det kan börja ömma lite grann, men det är ingen fara. Det är mer irriterande än jobbigt nu, så jag tror verkligen att jag kommer bli helt återställd (vad annars kan man skriva) innan veckans slut.

Ni får ha det så bra ♥

Tisdag

Hej ^^
Jag var i skolan idag, och det var faktiskt inte så hemskt som jag först trodde att det skulle bli. Jag hade bild som första lektion, och det var en bra start. Jag blev klar med mitt collage, vilket jag inte trodde att jag skulle bli. Jag hade skickat ett par bilder till skolan som jag skulle använda, men jag hittade ingen skrivare som fungerade. Till sist vände jag mig till en dator utanför expeditionen, men den var upptagen i 10 min. Jag hade förlorat drygt en halvtimmes arbetstid bara på att springa runt och leta efter en skrivare! Sedan skulle jag ju klippe ut bilderna och klistra upp allt på ett papper innan jag skulle skriva en beskrivning. Jag blev klar precis i tid, och jag blev verkligen lättad. Min lärare tittade lite på collaget också, och ställde några frågor, men hon verkade gilla den och jag själv blev stolt över den ^^
Jag hade ett svart-vitt tema för att binda ihop alla bilder (många av dem var redan svart-vite från början, så varför inte göra ett färgtema?), och för att få fram alla kontraster använde jag ett svart papper. Jag gjorde praktiskt taget som jag hade tänkt från början, men det blev inga cirklar eller en spiral, men konceptet var detsamma som jag tänkt mig.

På juridiken arbetade vi i mindre grupper för att besvara ett par frågor, och det var inte heller särskillt krävande. Jag hade håltimme efter det som spenderades här hemma, och nu på eftermiddagen var det matte och engelska. Inget svårt, och definitivt inget krävande. Över lag hade jag en bra dag.
Är jag tråkig som bara nämner skolan?
Förlåt, men det är det enda som hänt hittills. Imorgon är jag däremot ledig (haha till dig, Natta xD), och jag ska träffa Natta efter att hon har slutat -- vi hade tänkt att gå och äta pizza tillsammans. Vi ska även träffas på torsdag då vi har studiedag :D Vi hade tänkt att åka till Farsta då -- Natta hade föreslagit stan, men det känns inte riktigt säkert om jag ska vara ärlig...

Det finns inget mer att säga, men jag hoppas att ni har haft det bra :)