Moral?

Så... Jag satt här och läste lite grann i Aftonbladet om svenskarnas insats i Afghanistan, och det faktum att de svenska trupperna dödat sex motståndsmän (talibaner, om jag förstått det rätt) bara under den senaste veckan. Jag vet faktiskt inte vad jag ska tycka om det här. Jag kan förstå att Sverige vill göra en insats mot bl.a. terrorism, och jag är glad över att det var talibaner istället för civila som dog. Men de är fortfarande människor, så jag vill inte glädjas åt deras död. Om de ska dö ska det vara till en följd av en dödsdom. Även om jag är emot dödsstraff gillar jag inte tanken att de dött utanför rättssystemet. Om de ändå ska dö, och bli mördade, kan de väl dö till följd av dödsstraff. Fast i det här fallet berodde det på att de svenska trupperna anfölls innnan skjutningen, och det ger mig full förståelse varför de sköt -- det handlade om självförsvar. Men varför måste det finnas svenska trupper i Afghanistan överhuvudtaget?

Var började det här någonstans överhuvudtaget? Det har funnits talibaner i Afghanistan väldigt länge. Om jag inte tänker fel kom de till efter att Sovjetunionen invarderade Afghanistan 1978. Om talibanerna inte kom till då -- växte fram, med andra ord -- blev de en frontalfigur för det ockuperade landet. Därefter har det gått utför -- efter att de sovjetiska trupperna dragit sig bort tog talibanerna över makten, och det är det som har bildat det Afghanistan som många föraktar. En man tog faktiskt över makten i landet i början av 90-talet, men han dödades av talibanerna, och då hamnade man tillbaka på ruta ett.
Men man har inte lagt stor fokus på Afghanistan. Inte förrän attentatet mot World Trade Center 2001. Det var då man verkligen började med att slåss mot terrorism, och eftersom att man misstänkte att det var Al-Quaida (stavning?) och de höll tydligen hus i Afghanistan. Men ändå attackerades civila, det var civila som fick ta priset. Två år senare får civila ta priset i Irak, och det håller på fortfarande. I vilket fall som helst så har civila blivit hårt drabbade, men det betyder inte att soldaterna också drabbas hårt. Det är trots allt soldaterna som hamnar i strid och det är trots allt de som hamnar i ett läge där man ibland måste döda för att själv överleva. Som man sade i Harry Potter och Halvblodsprinsen -- genom att döda en människa sliter man sönder själen.

Vad vill jag få sagt med detta? Jag tycker först och främst att krig är onödiga -- framför allt när man säger att man har någonting att slåss för. Bush ville inte slåss för demokrati i Irak -- i sådana fall skulle han inte ta de omvägar som krävs, och han skulle ha kommit någon vart med det. Hans mål var inte heller att utrota terrorn -- hans mål var att hämnas på al-Quaida och Afghanistan. Det här handlade inte om att kämpa för något, det handlade om att vissa sig stark och mäktig -- att mata sitt ego. Det är illa nog att de amerikanska soldaterna var tvungna att dras in i det, men nu finns det så många fler parter inblandade. Sverige har egentligen ingenting med kriget att göra. Det vi vill göra är att göra en insats -- det är i alla fall så det verkar vara, men man kan ju alltid undra vad det egentligen handlar om. Det sista som behövs nu är att flera människor skadas -- fysiskt och psykiskt. Det här är inte vårt krig, så varför ska vi blandas in i det? Man kan bekämpa terrorism utan att kriga, och ändå vara aktiv. Ska flera soldater få lida för någonting man kan hantera på annat sätt?
Jag kan förstå att vi vill stödja länder som USA -- främst efter det som hände World Trade Center, men bekämpningen mot terrorn och talibanerna ska inte komma som en reaktion på attacker mot ett land. Det ska komma som en reaktion på attacker inom ett land. Kriget har startats p.g.a. helt fel anledningar, och frågan är varför alltfler parter ska blandas in. Det är illa nog att så många människor drabbas så otroligt hårt, och det blir inte bättre av att man skickar in flera till krigszonen. Men den största frågan återstår -- startades kriget för att man verkligen vill ha bort talibanerna och skapa demokrati, eller startades det som en hämndaktion och att det nu har gått så långt att man inte längre vet vad som är vad?

Ledsen över att inlägget blev så långt, men det skulle inte vara jag att inte skriva ett långt inlägg, eller hur? :P
Det är ganska sent nu (beroende på hur man ser det), så jag önskar er alla en god natt.
Sov gott ♥

Fredag

Hej :)
Jag har verkligen tappat koll på tiden nu -- det känns som att det är lördag idag, och det är det uppenbarligen inte. Det är lite lustigt att det är något som sker just på somrarna. Dels beror det ju på sommarlovet -- de är verkligen långa -- och också det faktum att det tenderar att vara ljust rätt länge. Inte för att det har så mycket med saken att göra, men det är faktiskt en faktor för min del (tänk på att jag redan är konstig).

Jag har spenderat majoriteten av min dag här hemma -- jag och My fixade koksalt till hennes piercing, men efter det har vi bara varit hemma. Molly och Flum gjorde oss sedan sällskap och stannade i några timmar. Molly var lika somrig som alltid, och det var första gången jag träffade Flum. Innan förstod jag inte riktigt varför han kallades för det, men det är inte så konstigt nu när man träffat honom. Jag vet seriöst inte vem som är sjukast -- Flum eller Linn xD
Vi satt i alla fall bara ute på balkongen och pratade om lite allt möjligt. Det ironiska var att vi kom in på ett ganska känsligt ämne (inget jag kommer gå in på), och då började det regna. När vi inte pratade om det sken solen. Hur ska man tolka det? xD Jag tycker bara att det är pefect timing (jag vet att min svengelska suger, men det finns inget bra sätt att översätta perfect timing till svenska).

Det är det som hänt idag, så dagen har varit väldigt lugn, men det är så jag vill ha det. Jag vet att My tycker att jag är tråkig som sitter och läser på kvällarna, men jag är ingen party-tjej och jag trivs i det lugna och jag älskar att läsa. Det finns så mycket man kan relatera sig till med karaktärerna, även om det är mycket som skiljer, men det är likheterna i situationerna man dras till.
Hoppas att ni har haft en bra dag, ni med ♥

"Lite" fakta

Hej :)
Jag har fått några nya läsare, så hej till er :D Jag har även fått en förfrågan om att berätta lite om mig själv, min skola och klass så här kommer "lite" (beroende på hur man ser det) information.

Ni vet att jag heter Lisa, och ni får nöja er med det än så länge (hoppas att ni inte tar illa upp) och jag ska börja tredje året på Östra gymnasiet i Skogås/Trångsund som ligger drygt 1,5 mil söder om Stockholm. Jag har under två år studerat samhällsvetenskapsprogrammet, inriktning juridik, och jag hade tänkt att fortsätta med det nu sista året. Min tidigare dröm var att bli åklagare, men det är inget som lockar mig längre även om jag älskar juridikinriktningen -- det är ett val jag aldrig har ångrat. Men det betyder också att jag inte riktigt vet vad jag vill göra, så vi får se hur det går. Jag har alltid velat bli skådespelare och jag ska gå drama nästa år. Vem vet, om det går bra kommer jag säkert fortsätta studera det, och så får vi se hur det går.
Vår klass består av tre olika inriktningar -- förutom juridik har vi även kultur och estet. Eftersom att det är så många olika inriktningar har vi så många olika personligheter i klassen, så vi alla kommer bra överens. Jag vet att det finns många klasser som är uppdelade i kompisgrupper, och jag ska inte förneka att det är samma sak med vår klass, men vi kommer alla bra överens och alla kan prata med alla. Till och med jag, som knappt hade några vänner i högstadiet, har rätt många bara i klassen (jag har alltid kommit bra överens med människor, men för fyra år sedan kom gränsen där). Min bästa kompis i klassen är Micaela, som jag skrivit allt för lite om, och jag hoppas att hon vet om det ^^

När det gäller mig själv så finns det egentligen ine så mycket att skriva om -- jag har redan nämnt att jag har relativt lätt att komma bra överens med andra människor, men jag kan inte säga om jag är snäll eller inte. Det är något som ni själva får avgöra (men tänk på att bloggen är väldigt partisk -- med tanke på att det är jag som skriver berättar jag saker och ting utifrån mitt perspektiv, och jag försöker oavsiktligt få mig att se bättre ut). Jag skulle nog kunna säga att jag är relativt smart, även om jag saknar finkansla och balans. Jag är rätt klumpig -- min kompis Natta (även hon känner jag genom skolan, även om vi varken går i samma klass eller studerar samma linje) har t.o.m. gjort en jämförelse mellan mig och Twilight-seriens Bella Swan xD
Om man snackar intressen gillar jag att vara med mina vänner, men jag trivs även att vara ensam. Jag gillar att läsa (okej, det är något jag älskar att göra). N'r jag var liten älskade jag Pelle Svanslös-serien och Tsatsiki-böckerna. När jag blev lite äldre föll jag för Harry Potter-serien, och nu är jag (fortffaradne!) inne på Twilight-serien. Men min favoritbok är ändå Wuthering Heights (som jag börjde läsa igen för inte så länge sedan). För er som undrar är det den engelska versionen av Svindlande Höjder (jag tror inte att det är orginalversionen med tanke på att den först skrevs på 1800-talet, men man vet ju aldrig). Läs den, om ni har tillgång till den och om ni inte har läst den.
Jag älskar också musik, och jag lyssnar på lite allt möjligt, men mitt favoritband är helt klart Muse!! Det är därför jag ser fram emot konserten i oktober så mycket, och jag kan inte tacka Linn, Tessan (mina två bästa vänner) och deras moster tillräcklgit för att understryka min tacksamhet. Det var de som fixade en biljett till mig, vilket fick mig att hoppa runt som en galning i en vecka. Det var även då jag tappade räkningen på hur många dörrlistar jag slog fötterna i, men det är en helt annan femma.
Under senare tid har jag även börjat skriva låttexter ^^ Jag har dock ingen melodi, vilket inte är helt lyckat, men om det finns någon som är villig att hjälpa mig med både melodi och musik kontakta gärna mig :) Jag har vissa sparade här på bloggen, så det är bara att läsa och kommentera.

Det finns tre olika händelser som påverkat mig starkt hittills i mitt liv. Den första händelsen skedde när jag var 11 år, och jag utsattes då för mobbnig (av det psykiska slaget). Det var en period då jag kände mig helt värdelös och fel på så många sätt. Personer sprang ifrån mig så fort jag frågade om vi kunde hitta på något. Det var där jag började förlora mitt självförtroende, och jag blev väldigt tillbakadragen. Det var nog en av anledningarna till varför jag inte hade så många vänner i högstadiet -- för att jag aldrig riktigt öppnde mig. 
När jag var 14 begick min pappa självmord, och bara det säger allt. Jag blev faktiskt mer tillbakadragen här -- jag kände att jag inte hade några vänner, så jag hade ingen att prata med -- i alla fall inte i början. Det tog mig tre månader att berätta för några i klassen, och det var ändå de personerna i klassen jag stod närmast. 
Den tredje händelsen var när jag började gymnasiet och träffade många människor -- då jag fick många kompisar. Framför allt i nian var jag den första personen inne i klassrummet, men de andra valde att sätta sig på minst en meters avstånd. Det hjälpte inte mitt redan kassa självförtroende, men nu under de senaste två åren har jag fått starkare självförtroende än vad jag någonsin haft. Jag bryr mig i stort sett inte vad andra tycker och säger om mig -- det är deras åsikter, inte mina, men det kommer såklart stunder då jag blir sårad.

Jag använder den här igen, för att jag är så rolig och kreativ

Jag hinner inte skriva mer -- jag ska åka iväg med My till Apoteket och köpa lite grejer. Jag lovade även TEssan att inte skriva mycket. Jag antar att jag bröt det löftet ganska snabbt.
Ha det så bra så länge ♥

En vecka kvar...

Tjenare :P
Jag fyller år om en vecka. Det är svårt att greppa det, och jag är samtidigt glad och förväntasfull. Jag vet att Linn och Tessan stör sig på det, och de kommer inte bli glada över det här heller xD
Jag har precis tagit av bandaget, och min hand värker mer än någonsin. Det håller faktiskt på att göra mig galen nu "/ Men det innebär att jag måste fatta mig kort, så ni blir väl gladda över det, eller hur? :P
Vi alla fyra vaknade rätt sent idag. Eller det beror på hur man ser det -- vi var alla uppe klockan 11 i alla fall, och det är rätt tidigt för många, men jag brukar inte kunna sova längre än till 10 trots att jag går och lägger mig halv tre. Å andra sidan vaknade jag ju tio över tio, och tio minuter mer eller mindre spelar ingen roll (om man inte springer ett maratonlopp i OS). Efter att ha ätit frukost tittade vi på två av de tre filmer vi hyrde igår (den tredje tittade vi på igår kväll innan vi gick och lade oss) och vi åt chokladpudding till det. Riktigt gott kan jag säga er ^^

jag tittar på CryBaby tillsammans med My, och det är en familj som tagit emot en svensk utbytesstudent. Hon är såklart blond och kan inte säga någonting annat än "ya". Seriöst, var kommer alla dessa fördomar ifrån? Visst, det finns korkade personer i Sverige som inte är bra på engelska, men det finns även de som är riktigt smarta och pratar lika bra engelska som amerikaner eller till och med britter. Det finns även många som inte är blonda. Det finns många svenska personer som gjort sig kända genom tiderna -- Alfred Nobel är ett bra exempel. Vem skulle få för sig att kalla honom korkad? Ändå finns det en fördom att vi ska vara korkade, blonda, långa, vackra och av någon anledning verkar även bilden av att vi ska vara slampiga återkommande. Det enda jag kan säga är: Tack för den...

Ha det så bra, och sköt om er ♥

Onsdag

Hejsan!!
Det är nästan ingen som säger det nu för tiden. Det är faktiskt lite synd...
Okej, men nu till själva inlägget -- hur intressant det än är. Jag och My träffade Linn och Tessan idag (äntligen :P) och vi åkte in till stan. My skulle pierca sig och vi skulle även hämta ut teaterbiljetter från Dramaten. Vi gick även runt och kollade i några affärer, vilket inte heller var helt fel. Det gick, tro det eller ej, bra på teatern och med My -- varken jag eller Tessan fick följa med (det fanns inte tuillräckligt med plats), men enligt Linn såg det äckligt ut. Med tanke på att det är en nål som ska penetrera tungan måste jag nog säga att jag tror henne.
Vi åkte sedan hemmåt för att äta innan vi drog iväg till Farsta. Vi skulle inte göra så mycket där, och det gjorde vi inte heller. Vi skulle bara gå till apoteket lite snabbt, och så var det klart. Inte hela världen, men det mest överraskande var nog att jag inte kom hem med klädpåsar för en gångs skull. Jag hade mycket pengar med mig, jag var inne i affärer, men jag köpte inget. Det börjar kanske vända nu (jag hoppas faktiskt det -- det känns konstigt att hela tiden hitta något jag gillar, med tanke på att det är någonting nytt för mig).
Mamma ringde mig när vi var där, och jag ska fira min födelsedag med familjen på torsdag nästa vecka (herregud, jag fyller år nästa torsdag!!!). Grundtanken var att jag skulle träffa några kompisar då, och skaffa tatuering för att sedan träffa släkten på lördagen. Det funkade tydligen inte, så tatueringen får vänta ett litet tag till. Det gör faktiskt inget, även om jag var inställd på det. Visst, jag blev irriterad (jag är trots allt bara mänsklig xD), men det är inte hela världen med att vänta några dagar för att skaffa en tatuering.
 
Linn och Tessan är kvar här hemma, och ska sova över :D Det är något de inte gjort på nästan två år, så vi får se hur det går :P Jag lovade dem att jag skulle ut på balkongen, där de alla är, så jag ska dra nu.
Ha det så bra ♥

Överdrivenhet?

Hej igen.
Jag hade visst lite fel när jag skrev att det inte var något mer, men vid det tillfället var det faktiskt sant...
Jag berättade ju att jag stukade till handen, så jag har den inlindad i bandage. Den har svullnat upp på två ställen och det värker på ytterligare ett ställe. Jag skojar inte när jag säger att det bultar i hela handen och det har faktiskt gjort så ont vissa stunder att jag mått illa. Men anledningen till varför jag skriver är att jag är riktigt sur nu -- My sade att min hand förmodligen inte ens är stukad. När jag hävdade att den var svullen ryckte hon bara på axlarna som om hon inte bryr sig. Okej, hon behöver inte bry sig, men hur ska handen ha svullnat upp? Genom att jag har tvättat den med tvål och vatten? Hon hävdar sedan att jag alltid ska överdriva det jag gör. Det spelar egentligen inte någon stor roll, men det sårar mig ändå. Tror hon allvarligt talat att det här är kul? Tror hon att jag vill ha min hand inlindad för att det gör för ont att inte ha det? Jag har problem med att skriva det här, och det är fan inte kul!!
Jag vill inte ha sympati från någon, men jag vill inte heller att man ska säga att jag överdriver. Anledningen till att jag skriver om det här på bloggen är för att jag vill skriva av mig, och jag gör det för min skull -- ingen annans. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig -- det är inte mitt mål, om man säger så. Om det var sympati jag var ute efter skulle jag inte ha stukat till min högra hand när jag är högerhänt. Då skulle jag få sympati och samtidigt kunna rita och skriva utan att det tar fem timmar. Jag skulle inte heller nöja mig med en stukad hand -- jag skulle dunka huvudet mot en vägg för att få hjärnskakning. Om jag ville ha sympati skulle jag även gråta ögonen ur mig och ständigt skriva: "Det är så synd om mig för jag har inga vänner som gillar mig" o.s.v. Visst, jag har mina dåliga dagar, men vem har inte det? Jag är ändå en rätt glad person av mig och försöker fokusera på det positiva. Det är därför jag kan skriva om bra saker som hänt mig efter att ha skrivit om dåliga. Det är det positiva jag fokuserar på för att inte hamna i en dålig cirkel. Jag vet att jag har vänner som (förhoppningsvis) gillar mig. Jag vet också att jag inte är mindre snygg för att jag är mullig -- jag skulle vara lika ful/snygg (beroende på vad man tycker om mig) hur jag än såg ut, och jag vet att jag inte är mindre värd bara för att jag har varit singel hela livet. Jag är glad för den jag är, så varför ska jag då försöka få sympati från andra när jag i själva verket inte behöver det?

Vad är min poäng med det här? Jag ville bara skriva av mig, och om ni tror att jag gör det bara för att få sympati -- fine!! Jag bryr mig inte för jag vet att det inte stämmer. Jag vet också att det inte är sant att jag överdriver, men det sårar ändå mig när jag hör det. Om jag ville överdriva skulle jag göra det, men det gör jag inte. Jag är tillräckligt mogen för att fatta att det är helt meningslöst. Jag är snart 18 år, och även om jag har många barnsliga sidor har jag en del mogna också så varför ska jag bete mig som en femåring när jag vet bättre? Jag mår fan inte bra av att min hand bultar av smärta på tre olika ställen. My säger att jag överdriver för att jag hela tiden tar på bandage -- förlåt för att jag stukade den för fyra månader sedan och förlåt så hemskt mycket för att jag nu väntade tre timmar innan jag lindade in handen. Den svullnade upp och började värka mer och mer, och det var därför jag lindade in den -- inte för att jag slog i den!!!
Du sade precis att det bultar för att den är inlindad, men hur kommer det då sig att handen bultade och svullnade upp innan den lindades in? Detta var anledningen till varför jag tog fram bandaget från första början!!
My sade nu att hon kommer bli assur om piercing-stället hon vill gå till imorgon haar semesterstängt, och det är väl inte hela världen. När jag påpekar att hon är den som överdriver svarade hon: "Varför fick du damp-anfall helt plötsligt?". Är jag verkligen den som överdriver?

Jag är långt ifrån perfekt, men jag är den jag är och det är jag glad över. Jag är inte smal, men det gör mig inte mindre snygg. Jag är klumpig, men det kan jag använda för att kunna vara rolig. Seriöst, jag har kommit rätt långt om man tittar över de senaste två åren -- vem vet var jag kommer vara om två år. Jag bryr mig egentligen inte vad folk tycker om mig, för jag vet vad som stämmer, men säg inte att jag överdriver när jag faktiskt har ont.

Det här blev ganska osammanhängande, så det ber jag om ursäkt för. Jag hade inte heller tänkt att det skulle bli så långt som det blev, men när jag väl börjar är det svårt att sluta. Jag hoppas att ni kunde ta er igenom det här utan att ni knyter nävarna och tänker er mitt ansikte framför er. Jag hoppas att ni tog er igenom det här överhuvudtaget.
Ha det så bra ♥

Väderväxlingar

Hej :)
Den här dagen har inte varit den bästa av två helt olika skäl -- det första skälet är min egna klumpighet, och det andra är väderväxlingarna. Om jag börjar med väderväxlingarna -- det har varit soligt, regnigt, molnigt och mulet. Allt inom loppet av två timmar och det gör att mitt huvud håller på att explodera. Jag har haft problem med detta tidigare. Jag har faktiskt haft problem med detta de senaste dagarna. Det hjälper inte med att få i mig vätska, med tanke på att huvudvärken inte har något med uttorkning att göra, och det får mig istället att känna mig lite illamående. Jag har testat promenader, men det har nästan bara gjort saken värre. Det mest uppenbara jag gjort är att ta en värktablett. Det hjälpte i en halvtimme innan värken kom tillbaka med ännu större kraft.
Är det någon som känner igen sig och vet vad man kan göra åt det?
Det förstnämnda skälet var min egna klumpighet, och idag har det varit värre än någonsin. Dagen började med att jag rullade ner från sängen och stukade handen (samma hand jag stukat tre gånger tidigare, lustigt nog). Därefter har det bara gått utför. Jag lyckades slå huvudet i väggen tre gånger (jag som redan hade huvudvärk p.g.a. vädret älskade såklart detta), slå tån i en dörrlist, gått in med ena foten i min andra häl så att den tån vred sig på ett konstigt sätt, slagit hälen i ett bordsben, slagit mitt knä i toaletten (fråga inte hur jag lyckades med det), slagit ena armbågen i en dörr, en bokhylla och till sist matbordet. Efter att ha slagit mig i matbordet sade jag till My att pricken över i:et skulle vara om jag fick sendrag i vaden igen. Det hände inte, men istället fick jag sendrag i nacken. Något bättre än i vaden, men det gör fortfarande ont.
Det ironiska är att jag nu skriver om detta samtidigt som jag slår armen i träskivan som tagnentbordet ligger på. Hur länge ska det här hålla på egentligen? Jag är klumpig i normala fall, men det här är bara oroväckande. Jag är pinsam i vanliga fall, nu känner jag mig nästan patetisk. Kan det inte gå en dag utan att jag går in i en bokhylla eller något?! Det spelar inte heller någon roll om jag ser mig för -- jag kanske missar att gå in i bokhyllan då, men istället blir det sängen eller en stol.

Okej, några bra saker för den här dagen. Linn och Tessan har äntligen kommit hem från landet :D De ska i och för sig upp igen på torsdag, men det vore kul att träffa dem innan de ska upp igen.
Det här var faktiskt något som hände igår, men som jag fortfarande är glad över -- My hittade en bok med alla verk av Shakespeare. Det bästa är att verken står på engelska, så jag ska börja läsa några av hans pjäser efter att ha läst ut Wuthering Heights som jag började läsa igen för ett tag sedan. Jag pratade även med Lizzie, och hon ska visa mig vägen till House of Pain på torsdag så att jag kan boka tid till min födelsedag. That's right -- I'm getting a tattoo!! :D
Dagen efter min födelsedag ska två kompisar ta med mig ut till en nattklubb, vilket jag ser fram emot. Jag kan dock inte stanna där så länge med tanke på att jag ska träffa släkten dagen därpå. Jag har inga planer på att dricka, och om jag gör det blir det någon enstaka. Jag vill vara så nykter som möjligt när jag ska åka hem, och när jag är hemma. Jag vill inte riskera att ramla ner på tågspåret -- om jag går in i saker och ting och lätt tappar balansen i normala fall, hur blir då efter att ha druckit? Det känns också väldigt onödigt att dricka -- man behöver inte sricka för att ha kul. Jag har druckit tre gånger i hela mitt liv, och jag har ändå kunnat ha kul. Jag har aldrig blivit full -- jag har inte ens blivit lullig -- och jag har klarat mig. Jag kommer ihåg i nian när killarna i min klass försökte få mig att dricka. När jag frågade varför jag skulle göra det, fick jag alltid svaret: "För att det är kul". Inget illa menat till de som dricker bara för att bli full, men det är patetiskt att göra det. Varför ska man dricka något som man tycker är vidrigt bara för att? Det är jävligt onödigt. Jag tycker att det är onödigt att bli full överhuvudtaget, men det är bättre om man dricker något man gillar utan att tänka på mängden istället för att dricka något vidrigt för att man inte vet bättre.

Okej, jag tror att det var allt. Vi får nästan hoppas att det var allt.
Men ni får ha det så bra ♥

Mitt linne


Linnet jag köpte på Gina Tricot (överraskning, eller hur?).
Jag hade mina leggings på mig med ett annat linne och min stickade tröja som jag köpte för några dagar sedan. Jag blev varm när jag kom fram till Farsta, men linnet jag hade under tröjan gick inte så långt ner, så jag kände att jag inte kunde ta av mig tröjan om jag inte hade ett längre linne.
Som jag sade hade jag en ganska bra ursäkt :P

Måndag

Hej ^^
Jag och My åkte till Farsta idag med Lizzie och Crippe, men det är inte allt. Även Molly var med -- hon kom hit igår från England (hon flyttade till England förra året, har jag för mig), så det var kul att se henne igen. Hon har ju kommit hit till Sverige tidigare, men senaste gången måste ha varit kring april. Det känns verkligen inte som att det var så länge sedan sist...
Men i alla fall så åkte vi till Farsta (och jag köpte ännu ett plagg -- jag kan inte kontrollera mig själv längre, men den här gången hade jag en relativt bra ursäkt) och vi åt såklart kinamat innan vi gick till Vila och kollade lite där. Överraskande nog köpte jag inget där, så det finns en chans att mitt "shoppingberoende" börjar avta nu. Jag hoppas nästan det även om mamma tycker att det är kul att jag ständigt kommer med nya plagg nu för tiden. Hon har tyckt att det har varit så svårt att hitta något till mig som jag gillat, men nu går det som på räls. Problemet är bara att det inte verkar finnas stationer (pauser, med andra ord) på vägen.


Lizzie, My och Molly i Farsta

Efter att ha varit i Farsta åkte vi tjejer hem till Molly där vi satt på en sten vid sjön. Det var i och för sig molnigt, men när solen sken var det faktiskt ganska fint. Det dröjde inte länge förrän vi alla gick upp till huset igen och hängde där istället.
 
Molly, Lizzie och My nere vid vattnet.

Det var det här jag menade med fint

Jag tyckte ärligt talat att den var häftig på något sätt xD

Det här skulle vara läskigt om det var mörkt och om det låg dimma på vattenytan.

 


Jag orkar inte skriva mer -- jag känner mig sömnig som bara den och jag ska försöka lägga mig tidigt. Frågan är då om jag faktiskt kommer att göra det, men det är en helt annan femma xD

Ha det bra ♥

Lite flera fynd

Jag glömde bort att lägga upp bilder på kläderna jag köpte i fredags när jag var i Farsta, så här kommer dem.


Tröjan jag köpte. Jag köpte den i en större storlek, så My tycker att den ser ut som en tant-tröja xD Jag, å andra sidan, tycker att den är mysig ^^


Mitt andra leggings-par. Jag börjar verkligen gilla dem, men de ska hela tiden åka ner och jag måste bokstavligt talat hoppa runt för att kunna dra upp dem. Det är inga problem här hemma, men det är något pinsamt på tunnelbanan xD

Veckans fråga

Bara för att ni inte svarar kommer jag ändå inte sluta med det här, så... hahaha till er xD
Jag skojade bara, men seriöst skulle jag uppskatta åtminstone ett svar -- även om jag inte får något kommer jag inte sluta med det här.

Om valet stod mellan vänner och pojk-/flickvän, vad skulle ni då välja?

Förra veckan behövde jag inget svar, och om det är för personligt behöver ni inte svara nu eller, men som jag redan skrivit skulle jag uppskatta det, så skriv gärna en kommentar eller maila mig på lisa_fors91@hotmail.com


En liten varning till er som inte svarar... xD (ni som inte förstod det, skojade jag bara)
Förlåt Linn, men jag var tvungen :P

Val?

Hej :)
Vad hände med solen egentligen? Det var soligt för några timmar sedan, och sedan var det bara *poff* och den försvann. Hoppas att den kommer tillbaka snart -- jag orkar inte med mer regn. Det började regna när jag var på väg till Micaela igår (väldigt kul när man har klackskor och linne på sig -- som tur var hade jag en tjocktröja för säkerhets skull), det regnade i förrigår och natten där innan kom en ordentlig åskskur. Kan det inte ta slut någon gång? Dagarna börjar alltid fint och man tänker att det kommer bli fint hela dagen innan de mörka molnen kommer in. 
Om ni inte märkt det är jag på dåligt humör -- väderväxlingarna gör att mitt huvud håller på att explodera, och det hjälper inte med värktabletter. Jag har hört tidigare att det kan vara vätskebrist, men med tanke på att jag druckigt en del (inte alkohol!) bara idag tror jag att det inte är det som är problemet. Jag har faktiskt bara lust att dunka huvudet i väggen för att få bort huvudvärken. Det låter konstigt, men det har faktiskt hjälpt mig tidigare. Det lite jobbiga var dock att jag fick en bula på köpet, så det kändes inte riktigt värt det xD

Mys kille kom hem nu inatt från Grekland (inte alls avundsjuk, nej då *grov sarkasm*), så de träffade varandra idag. De är faktiskt söta ihop, det kan man inte förneka, men det känns nästan som att My har förlorat en del vänner på senare tid. Hon och Linn satt praktiskt taget ihop vid höften för två år sedan, men nu ser man knappt de två ihop längre. De är ju fortfarande kompisar, men deras relation har verkligen förändrats. Tessan har inte heller träffat henne många gånger -- inte ens fem gånger under det här året. Jag borde egentligen inte skriva om detta, med tanke på att det är rätt privat, men det här har fått mig att tänka efter lite grann.
Jag är singel, och har varit det hela livet (bara så att ni vet, detta gör mig inte patetisk -- att jag hela tiden går in i saker och ting gör mig det). Jag är egentligen en person som vill binda mig -- det är den jag alltid har varit, och kommer alltid att vara -- men jag vet inte hur det skulle påverka mig i sådana fall. Jag är hellre singel ett bra tag till om jag måste välja mellan mina vänner eller min pojkvän. Men ska man verkligen behöva göra det valet? Många gör ett val istället för att försöka hitta en balans utan att veta om det, och det ger ju konsekvenser efteråt. Jag vet att jag är fel person att skriva detta -- jag har inte haft någon pojkvän, så hur skulle jag kunna veta? Men å andra sidan kan jag se saker och ting mer objektivt och jag hoppas att jag kan utnyttja det till det bästa när (snarare om) jag blir tillsammans med någon.
Linn, Tessan... Jag litar på er, så lova mig att ta ner mig på jorden innan jag "flyger iväg". Okej?

Take care ♥

Lördag

Hej ^^
Jag åkte hem till Micaela ikväll, men jag kunde inte stanna där så länge -- jag bor ju en bit ifrån henne, så jag var tvungen att gå kvart i nio för att ta 21.10 bussen frå Huddinge. Det var i alla fall det som var tanken, men vi måste ha tittat på fel tidtabell, för bussen gick 20.55 och bussen därefter skulle komma en timme efteråt. Det betyder att jag precis hade missat bussen när jag kom fram. Det var inte direkt kul, men jag satte mig på pendeln och tog mig hem till sist.
Vi skulle bara bli fyra personer sammanlagt -- jag och Micaela inräknat, och så Micaelas två kompisar Siri och Alisha. Siri hann jag träffa lite snabbt, och hon är riktigt schysst måste jag säga. Hon har även min typ av humor, vilket får mig att gilla henne ännu mer :P Alisha hann jag inte träffa -- både hon och Siri hade jobbat idag och kom senare än mig. Det var lite synd att jag inte hann träffa henne, eller att jag kunde stanna längre, men vi kanske kan träffas någon gång igen.

När jag kom hem hade My börjat se på North Country som är en verklighetsbaserad historia -- det står i början av filmen att den är det i alla fall. Problemet är att det finns många filmer som antyder detta, men som i själva verket är fiktionella. Jag vet att det inte är något att bry sig om, men det är sådant som gör mig lite sur -- många utgår från att den berättelsen är sann och vad händer när det inte stämmer in alls?
Men i alla fall så började även jag titta på den. Jag har sett den tidigare, och den är fortfarande bra. För er som inte vet handlar det om en ensamstående mamma till två barn som flyttar tillbaka till sin hemstad för att börja arbeta i gruvan som staden är känd för. Hon är inte den enda kvinnan som arbetar där, men kvinnorna där utsätts för sexuella trakasserier av männen som anser att gruvarbete inte är ett jobb för en kvinna. Men vad räknas som ett kvinnligt yrke? Varför ska man inte kunna arbeta med det man vill p.g.a. sitt kön?
Jag vet inte hur det är ute i arbetslivet nu, men jag är säker på att kvinnor utsätts för olika typer av övergrepp -- som bl.a. diskriminering -- på sina arbetsplatser och/eller yrket i sig. Men jag är också säker på att samma sak sker män som utför ett yrke som anses vara kvinnligt. När man nämner könsdiskriminering tänker man först och främst på kvinnor som offret, men även män kan hamna under skon. Varför kan inte de få samma typ av uppmärksamhet? Jag har tidigare nämnt att man inte kan uppnå ett jämlikt samhälle genom att uppmärksamma en kvinnas hårda vardag när det inte bara är de som drabbas. Visst, det finns fortfarande skillnader mellan könen som gör att män fortfarande har ett visst övertag inom vissa områden och det är sådant som måste fixas (nu tänker jag främst på löneskillnader), men kvinnor har ett visst övertag när det gäller ätstörningar. Det är kvinnors ätstörningar som uppmärksammas -- på gott och på ont. Det positiva är att det uppmärksammas i relativt stor skala, men om man är naturligt smal som tjej kan man bli påhoppad för det. Samtidigt drabbas många killar av ätstörningar, och deras fall blir inte alls uppmärksammade. Jag gick faktiskt runt och tänkte ett bra tag att killar inte drabbas av anorexia. Jag hade helt fel, och jag tycker att man måste upplysa om det också.
Jag är själv kvinna som blivit utsatt för disriminering, men jag tycker ändå att man fokuserar på fel sak i vissa sammanhang. Man fokuserar mycket på att få in så många kviinor i riksdagen som möjligt när man bör fokusera att få in så bra politiker som möjligt. Jag säger inte att de bästa politikerna är män, men man ska tänka på att befolkningen behöver ett land som styrs av de bästa politikerna istället för att tänka på könsglappet. Är det verkligen rätt att minska på könsglappet för att förbättra det "yttre" istället för att tänka på det "inre"?

Fredag

Hej :)
Jag och My skulle åka in till Vasamuséet idag -- det var i alla fall det som var tanken, men ingen av oss orkade åka in dit idag när det var så tråkigt väder. Om det är för fint vill man vara utomhus, men är om det inte är tillräckligt fint vill man inte ta sig ut överhuvudtaget. Det är en tunn linje som skiljer dem åt, eller hur?
Jag och My lyckades dock ta oss till Farsta för att få tag på plektrum till Mys gitarr, men som den shopping-galna tjejen jag har blivit gick jag såklart in på Gina Tricot (seriöst, det håller på att bli min favoritaffär nu). Jag köpte ett ytterligare par leggings och en stickad tröja. Den är tunn, och My tycker att det ser ut som en tant-tröja, men jag tycker att den är riktigt skön. Vi får se vad mamma tycker -- jag har shoppat mer den här sommaren än vad jag har gjort tidigare i år. Visserligen brukar jag handla mer under sommrarna, men det här är nästan löjligt. Jag har aldrig varit förtjust i att köpa kläder (skor har varit ett stort undantag), men så fort jag har varit inne i stan eller i Farsta kommer jag hem med nya påsar och en tunnare plånbok. Det som är ännu värre är att jag fyller år snart, så jag behöver inte köpa så här mycket (jag brukar alltid få nya kläder av mormor) och jag måste egentligen spara mina pengar till min tatuering. Jag hoppas bara att det här inte är en början på en dålig trend -- jag vill verkligen inte vara en av de som spenderar pengar så fort de kommer in. Ännu värre, jag vill inte bli någon fjortis. Det är illa nog att det finns många bland 13-15- åringar. Det är illa nog att de fortfarande existerar bland 18-åringar. Det sistnämnda är faktiskt riktigt pinsmt -- borde man inte ha vuxit sig ifrån det där vid det här laget?
Säg till när jag börjar gå för långt (men försök att inte vara för taskiga -- jag kommer inte ta er på allvar i sådana fall).

Changeling

Hej
Jag och My tittade på den tredje filmen vi hyrde för några dagar sedan (de skulle in idag), och det var såklart Changeling. Den är väldigt bra, men tjejer, se till att inte ha smink på er när ni ser den -- det kommer svida i ögonen annars efteråt.
Angelina Jolie är riktigt bra i filmen, och övertygande, men det är historien i sig som berör mig mer än någonting annat.
Som ni säkert redan vet handlar filmen om en ensamstående mamma i L.A. år 1928. Hon har en nio-årig son som heter Watler, och efter att ha kommit hem från jobbet en dag har han försvunnit. Det skulle dröja fem månader innan L.A.-polien hittar en pojke som passar in på beskrivningen av Walter, men när han återförenas med mamman inser hon att det är fel pojke. Hon tar hand om honom eftersom att han inte har någon annan som tar hand om honom, men hon fortsätter ändå kampen att få polisen att söka efter den verklige Walter. Polisen vägrar göra någonting åt saken eftersom att de är övertygade om att det är Walter som är uppfunnen och det spelar ingen roll vad mamman säger -- den här pojken är bl.a. 8 cm kortare än vad Walter var när han försvann. Polisen kopplade in en läkare som påstod att ryggraden hade krympt i samband med påfrestningarna som kom med kidnappningen. Till sist hamnar mamman på ett mentalsjukhus för att hon beter sig konstigt och anses vara ett hot mot sig själv och samhället.

Det som är så hemskt i den här situationen är att hon har bevis som understryker hennes berättelse, och det var under den här perioden många politiker i området var korupta -- polisen kunde med andra ord göra vad som helst och ändå komma undan med hjälp av mutor. Walter var inte heller det enda barnet som försvann, så självklart använder polisen sig av ett barn för att få sig själv att se bra ut medan mamman hamnar i skuggan och blir klandrad för att fly undan sitt ansvar som förälder.
Det jag också stör mig mest på är mentalsjukyhuset -- man är mer sjuk efter en veckas vistelse där än vad man var från början. Precis som filmen visade blev "patienterna" (tro mig, de var mer fångar än patienter) inlåsta i små rum där de kunde vara helt isolerade. De blev utsatta för chockbehandlingar och många kvinnor blev utsatta för sexuella övergrepp av läkarna. Jag läste en bok förra sommaren där en flicka hamnade på mentalsjukhus efter att hon blivit sexuellt utnyttjad av en präst. Man säger inte att en präst utfört dessa handlingar utan att ha någon form av mental sjukdom. Hon blev inlåst i små rum, hon blev våldtagen även där och hon utsattes för chockbehandlingar samtidigt som hon fungerade som ett medicinst experiment -- man proppade i henne massor med läkemedel för att lista ut effekten av dem.
Filmen Changeling utspelar sig i slutet av 1920-talet. Boken jag talar om är en självbiografi som skrevs av en kvinna som föddes på Irland i början av 1960-talet. Trots att det skiljer över 40 år mellan händelserna (tänk på att författaren föddes i början av 60-talet) finns det så många likheter gällande behandling. Det var väl meningen att man skulle bli mentaltfrisk efter en vistelse på ett mentalsjukhus, men istället blev man sämre och sämre ju mer tid man spenderade där. Undra varför! Det är klart att man förblir sjuk om man ständigt blir våldtagen, isolerad och behandlas som medicinska experiment!! Det är faktiskt inte så svårt att räkna ut det, eller hur?!

Jag kan inte heller sluta undra hur läget på mentalsjukhus är nu för tiden -- får man tillgång till terapi, eller blir man fullprppad med okända prepartat och sedan isolerade? Är det någon som vet om det faktiskt går rätt till på de ställena nu för tiden -- att man blir bättre med tiden istället för sämre?

Bad joke

Säg vad ni tycker, men ha i åtanke att jag inte är proffisionell -- att jag är en amatör som tillbringat en halvtimme med "låten"

Bad joke
Hey, now
What's the problem
I havn't done anything wrong
So don't act like you know
Something you really don't
You'll only make yourself
Look like a fool
Hey, now
What's your issues
'Cause there's gotta be something
If you're talking to me
Like I'm an idiot

Your words
They won't leave a trace
They're flying right off me
And that's why I can tell you...

You're not worth the effort
It would take me
To kick your boney ass
You don't have the power
To controll my every move
I don't give a damn
What you've got to say
'Cause you're nothing
But a bad joke
Yeah, you're just a bad joke

Hey, now
Why are you tryin'
To run away from me
When I'm not through with you
Don't think I'll stop
'Cause you're scared of me
Hey, now
Why are you lookin'
At me like that
When you're the one
Calling me names

Your words
They don't leave a trace
They're flying right off me
And that's why I can say...

You're not worth the effort
It would take me
To kick your boney ass
You don't have the power
To controll my every move
I don't give a damn
What you've got to say
'Cause you're nothing
But a bad joke
Yeah, you're just a bad joke

No one takes you seriously
So don't pretend
To be someone else
Why don't you just
Lose your mask
And reveal yourself
You don't have to
Call me revolting
When I know that's a lie
You'd better find someone else
'Cause this game is over
I'm telling you...

You're not worth the effort
It would take me
To kick your boney ass
You don't have the power
To controll my every move
I don't give a damn
What you've got to say
'Cause you're nothing
But a bad joke
Yeah, you're just a bad joke
Hey, baby, your nothing
But a bad joke
To me

Now I'm through with you


Dagens bilder


My -- vi hade precis kommit ut från tunnelbanan ^^
My var den enda som följde med, så hon fick bli min modell :P


Utsikten från bordet där vi satt och åt ^^

Vi gick ner till vattnet efter att ha ätit ^^

Jag vet att jag är tråkig, men jag gillar det faktum att det glittrar :)

Onsdag

Hej :D
Jag och My åkte in till Riddarholmen idag och njöt lite av solen. Det blev faktiskt rätt varmt, och det var riktigt skönt ^^ Dessa dagar kommer inte så ofta nu för tiden (även om det är skönt när man ska försöka sova), så man måste ta emot dem när de väl kommer -- man vet ju inte när det kan vända.
Men det finns ett jättehärligt utecafé där ute som ligger precis vid vattnet. Det är ett av mina favoritställen när solen är framme, och det är inte alls svårt att ta sig dit -- ta tunnelbanan till Gamla stan och följ pilen där det står Riddarholmen vid spärrarna. Sedan är det bara att ta en promenad och så är man framme ;) Det är ett ställe jag starkt rekomenderar.

Jag och My kom hem för några timmar sedan och vi tittade på Sex Drive igen -- seriöst, den filmen tar fortfarande kol på mig. Om ni gillar American Pie-filmerna kommer ni verligen gilla den här (och jag gillar bara den första American Pie-filmen -- därefter går det bara utför och blir mer och mer överdrivet). Det är faktiskt det enda vi gjort idag, men det är skönt att bara kunna ta det lugnt. 
Vi ska nu under kvällen rensa ut i linneskåpet (man hittar knappt någonting där längre) och imorgon åker vi till Farsta. Vi funderar faktiskt på att åka till Vasamuséet på fredag för att titta på Titanic-utställningen. Är det någon som sett den än? Jag tror att det kan bli kul och intressant, men jag hoppas att man tar upp något som jag (och främst My) inte redan vet -- det skulle lbli lite tråkigt...

Jag lägger upp bilder från dagen senare, men jag måste överföra bilderna först.
Ha det bra så länge ♥

Tisdag

Hej ^^
Jag träffade Micaela idag och vi gick på bio för att se Harry Potter filmen. Den var faktiskt bra, men man hade tagit bort en hel del från boken som är rätt viktigt i historien. Man tänker mer på de som läst böckerna än de som inte gjort det -- visst, man bör läsa böckerna istället för att förlita sig helt och hållet på filmerna, men man måste även ha överseende med de som nöjer sig med filmerna.

Jag och Micaela gick sedan rut och kollade lite i stan innan vi åkte till Medborgarplatsen -- Micaela ska ner till Tyskland för att träffa en tjej som gick i vår klass några månader (hon var utbytesstudent), så vi letade efter en present. TIll sist kom Micaela på en sjukt bra idé som jag verkligen tror kommer funka :)
Men när vi var på Söder berättade hon om en tidigare gång hon varit där. Hon hade då gått förbi några barn -- två av dem var runt sex år, och de resterande två var bortåt åtta-nio år. Alla barnen såg smutsiga ut, och de äldre barnen satt och rökte. Vad ska man säga om detta egentligen? Vad kan man säga?
Jag blev helt mållös när hon berättade detta -- vad har hänt egentligen? Det är inte meningen att barn ska röka på någon stentrappa inne på Söder. Det är inte meningen att det ska ske överhuvudtaget, så varför ska det behöva vara så? Jag har redan nämnt att många barn inte får den hjälp de verkligen behöver, men det här är bara för mycket. Om jag hade läst detta i tidningen hade jag aldrig trott på det. Snacka om vilken bild man får, eller hur? 
Många politiker satsar mycket på skolan för att man anser att det är det som är det viktigaste -- utan utbildning kommer barnen inte kunna ta sig någonstans i livet och fasta på en stentrappa. Men vad ska man göra åt de som redan är fast vid stentrappan? Det är många barn som redan sitter där trots utbildning. Ett argument är att de inte lägger ner tid på sdon utbildning, men de har kanske inte den chansen. Det är inte normalt för en åttaåring att sitta och röka. Det ligger någonting djupare i detta problem än skolan.
Man leker hela tiden med tanken på att det går dåligt för en person för att det går dåligt med utbildningen. Men vad händer om man leker med "den bakåtvända tanken"? Att det går dåligt med skolan för att man redan lever i en dålig situation?

Mina fynd ^^


Skorna jag hittade på Din Sko (kostar 599 -- jag vet, de kostar riktigt mycket, men jag kunde inte hålla mig borta)


Tunikan jag hittade på Gina Tricot. Jag tittade inte på priset, men det var inte alls i närheten av priset på skorna...


...och så har vi mina leggings, och även de fanns på Gina Tricot.

Måndag

Hej :)
Jag och My åkte in till stan tillsammans med Lizzie nu på förmiddagen (det var runt halv tolv, så det var ingen fara :P). My ville titte på en gitarr -- som hon sedan köpte -- men innan skulle vi leta upp kläder och försöka få i oss mat.
Jag hittade faktiskt en del -- bland annat ett par skor. Det är faktiskt samma par som jag tittade på för några dagar sedan, men som jag tyckte kostade för mycket pengar. Uppenbarligen ändrade jag min åsikt och jag älskar dem -- längden är helt underbar xD Jag hittade även en tunika och ett par byxor på Gina Tricot, och jag kommer att lägga upp bilder senare. 
Vi åkte som sagt var vidare för att köpa en gitarr, och det gick hur smidigt som helst -- vi kunde inte ha haft bättre flyt. Eller, jag kunde ha haft på mig ett par andra byxor än mina svarta som gjorde mig mer svettig än nödvändigt så fort jag gick ut i solen, men det är en annan femma...
När vi väl kom hem hyrde vi några filmer -- Sex Drive, Changeling och Step Brother. Vi hann bara se Sex Driva, men herregud vad rolig den var! Den var också relativt bra, vilket överraskade mig rätt mycket. Men som jag sade var den sjukt rolig ^^ Linn, Tessan -- kom hem snart så att ni får se den!! xD

Jag har inte så mycket mer att säga om dagen i sig, men jag tittar på nyheterna nu och det är en 22-åring som insjuknat i svininfluensan så kraftigt att han knappt kan få någon hjälp av respiratorn och man har nu tagit hjälp av en konstgjord lunga. Jag trodde faktiskt att den hade "försvunnit", men jag hade lite fel där. Även om smittorisken är liten nu ska man ändå vara försiktig och tänka på sin hygien. Det är så hemskt också att den har slagit till så hårt mot 22-åringen. Jag hoppas verkligen att han klarar sig...

Veckans fråga

Jag vet att ingen bryr sig, men det gör jag fortfarande så ni får helt enkelt stå ut med detta ett tag till...
Som vanligt brukar frågan handla om något tidigare inlägg, så här kommer en om er framtid ;)

Vad har ni för framtidsdrömmar och hur vill ni uppnå dem?

Det här är ingen fråga jag, personligen, vill ha svar på, men jag vill att ni ska tänka igenom det och försöka nå era mål. Det spelar ingen större roll om de är realistiska eller inte -- jag har en dröm om att bli skådespelarska (jag är faktiskt rätt seriös när det gäller det), och jag ska läsa drama som estetisk verksamhet. Om det går bra kommer jag säkert studera drama på universitet och sedan får vi se hur det går. Det är mitt svar på frågan ^^

Framtid

Hej :)
Jag har verkligen haft en produktiv dag -- jag har inte gjort någonting. Jag och My har bara tagit det lugnt, och vi tittade på Casablanca. Hon hade aldrig sett den, så det passade bra att se den nu ^^ Hon gillar den lika mycket som jag gör. Det förvånade mig lite grann för vi har inte samma filmsmak (vi har inte samma musiksmak heller, men det finns en hel del låtar vi båda älskar :P).
Nu på kvällen tittade vi på filmen om Anna Nicole Smith -- man skulle kunna kalla det för en dramadokumentär. Ingen av oss var hennes fans, men hon hade ett jävla liv. Hon hoppade bl.a. av high school efter att ha blivit gravid. Jag har ingen aning om varför, men hon kanske ville börja jobba för att få in pengar för att kunna ta hand om sig själv och Daniel. Det var ju där allt började ta sin början -- hon jobbade först på ett snabbmatsställe och gick därifrån till att bli strippa och sedan var det Playboy. Jag kan inte sluta undra var hon hamnat om hon fullföljde sin utbildning. Många av oss har kritiserat henne för att vara bakom många skandaler, men jag undrar faktiskt hur hon kan ha hamnat där. Hon var kanske inte mönsterelev, men även de mest korkade personerna kan klara sig relativt bra utan skandaler. Så varför blev hennes fall så annorlunda? 
Jag kan inte heller kunna sluta tänka på hennes son som dog för några år sedan -- han hann bara bli 20 år. Jag kan inte tänka mig hur det måste ha känts för honom att ha en mamma som ständigt skämde ut sig själv och många personer runt omkring sig. Alla tonåringar skäms över sina föräldrar vid något tillfälle, men det är inget man lägger fokus på för det betyder ingenting på längre sikt. Han var dock tvungen att stå ut med sin mammas skandaler år efter år. Jag tvivlar inte på att de älskade varandra, men jag tvivlar inte heller på att de fick en riktigt dålig start och att det gick utför därifrån och det är någonting man tyvärr måste leva med. Man kan leva med sina misstag om man tar sig loss från spiralen, men om man fastnar där blir det bara svårare och svårare att ta sig loss. Till sist är det enbart misstagen och skandalerna som utmärker personen i fråga.

Vi klagar mycket på våra föräldrar och vi klagar på skolan o.s.v. när vi egentligen bör uppskatta de möjligheterna vi har. Vi kritiserar de som skapar skandalösa rubriker, men vi tänker inte på hur de kommit dit. Vi tänker inte på att det lika gärna kan vara vår framtid och därför uppskattar vi inte de möjligheter som vi fått. Det är en sak om man tar en paus mitt i allt för att lista ut vad man egentligen vill, men det är en annan att strunta i det helt och hållet för att man gett upp när det blivit svårt. Vi tänker mer på det vi vill ha istället för det vi redan har, och det hindrar oss för att uppnå det vi vill vilket i sin tur skapar de konsekvenser vi tidigare inte tänkt på. Vi tänker med andra ord mer på den framtiden vi vill ha istället för nuet som kan leda till den.
Har jag rätt, eller har jag fel?

Repris

Hejhej :)
Jag och My kom hem från Farsta för inte så länge sedan. Tanken var att vi skulle köpa kläder -- det blev en varsin ring, några filmer, en skiva och en bok istället :P Det är rätt utplockat nu mot slutet av sommaren, så det kan vara svårt att hitta något som verkligen passar (stil- och storleksmässigt). Jag hittade dock ett par skor som passade mig perfekt -- det var definitivt min stil och passade mina fötter (som är otroligt små, men breda). Kruxet var dock att de kostade 600 kronor... Även om jag är galen i skor finns det en gräns jag inte vill överskrida.

Jag har under den senaste tiden läst om många som gått ner i vikt under sommaren och även innan sommaren. För inte så länge sedan såg jag en löpsedel hur man snabbast kunde gå ner i vikt -- att det ännu inte var för sent att gå ner i vikt trots att det är sommar. Var kommer denna hysteri ifrån egentligen? Bara för att man är smal betyder det inte att man automatiskt är snygg. Jag är långt ifrån snygg, och jag är långt ifrån smal, men jag är också väl medveten om att jag inte kommer bli snyggare bara för att jag går ner i vikt. Jag vet också att det jag inte är överviktig och jag äventyrar inte min hälsa, så varför finns det ett visst krav på mig att jag ska banta?
Men det jag också har tänkt på är att många inte går ner i vikt för sin egen skull -- för sin hälsas skull. Om jag fattat det rätt finns det otroligt många som går ner i vikt för att bli snygg och för att få självförtroende. Enligt min mening är det helt fel orsaker att gå ner i vikt på. Man ska träna för sin hälsas skull, inte för sitt utseende. Alla har olika preferenser och attraheras av olika saker. Jag vet att jag skrivit detta tidigare, och det är därför min överskrift lyder "Repris", men det betyder inte att det är mindre rätt för det. 
Man kan inte heller gå ner i vikt p.g.a. ens självförtroende -- om man har dåligt självförtroende tror man bl.a. inte att man är snygg och då går man ner i vikt för utseendets skull. Om man har dåligt självförtroende redan innan man går ner i vikt kommer man ha det innan också. Det finns en chans att man fortsätter banta trots att man är smal och det kan leda till anorexi (vi hade ett rollspel på psykologin som handlade bl.a. om detta). Man vet inte var gränsen ska gå och man vet inte är man ska sluta. 

Min huvudsakliga fråga för idag är varför denna hysteri om bantning och viktnedgång finns? Vad gör den för nytta?

Fredag

Hejhej :D
Jag började dagen med att vakna (kanske lite väl uppenbart, men jag måste vara ärlig), och en och en halv timme (nästan två faktiskt, nu när jag tänker efter) senare åkte jag iväg för att träffa mormor. Vi träffades vid Gröndal och åkte vidare till en liten restaurang som heter Solstugan. Har ni varit där någon gång? Om inte är det verkligen något jag rekomenderar -- framför allt nu under sommaren. Solstugan ligger en liten bit från tunnelbanestationen i Kristinehamn, så om man har tillgång till tunnelbanans gröna linje är det inga större problem att ta sig dit. Ett litet krux är dock att man ska knalla upp för en backa innan man kommer fram, men det är värt det när man sedan ser utsikten. Det är faktiskt utsikten som är anledningen till varför man ska dit under sommaren (definitivt när det är soligt) -- man har utsikt över vattnet och det är en skog precis nedanför. Det är många båtar som åker där, men ett litet minus kan vara att det är många byggnader på andra sidan, men det kan man förbise ^^
I alla fall så åkte jag dit tillsammans med mormor för att ta igen det jag missade i lördags. Det är inte samma sak som att fira födelsedagen på själva dagen, men man måste ändå göra något. Eller vad säger ni?
Vi kom fram i god tid för att kunna äta lunch, så vi båda tog såklart biffstek med pommes frites och någon sås (jag kommer inte ihåg vilken typ av sås det var, men den var verkligen god). De tillagar köttet precis så som jag vill ha det, vilket är helt underbart (även om det är lite segt och växer i munnen så fort man tar en tugga). 

Utsikten från Solstugan

Senare under dagen åkte jag hem till min bror som fyller år idag. Det var såklart vi två (ännu en gång är det lite väl uppenbart), hans som och två kompisar till honom med deras son. Brorsans sambo var fortfarande kvar på jobbet när jag kom, men jag hann träffa henne innan jag var tvungen att åka hem. Det var länge sedan jag träffade henne, så det var verkligen kul. Tro mig, hon är så underbart snäll så det är inte sant, och jag har verkligen saknat henne. Hon hade även bakat en tårta som vi alla högg in på, och det krävdes en del för att den inte skulle gå åt (brorsans mamma skulle komma senare -- om ni inte redan visste det är vi halvsyskon på pappas sida).
Jag känner nu att jag måste "namnge" min brorsa -- jag vill inte skriva ut hans namn här, även om det är ett rätt vanligt namn, så någon får gärna komma med ett bra förslag. Det är bättre att kunna referera till ett namn, även om det inte stämmer, än att man hella tiden skriver brorsan -- både för mig som börjar bli trött på att hela tiden skriva det, och för er som inte kan hänga med fullt ut...

Nu har jag varit hemma i 3½ timme, mer eller mindre, och under den tiden har jag hunnit äta middag och tittat på filmen Casablanca. Jag fick nämligen låna den av mormor, och det är en film jag velat se hur länge som helst. Den var riktigt bra, och det är egentligen helt otroligt att jag inte sett den tidigare -- det är en äkta klassiker som alla bör se. Trust me on this one ^^

Jag hoppas att er fredag har varit lika bra ♥

Speak up

Hej
Jag tittade på nyheterna för några timmar sedan och man tog upp ett fall där en iransk familj som sökt asyl här i Sverige, men som inte har beviljats det och utvisas tillbaka till Iran. Det här är inte den enda familjen som har drabbats, och det skrämmer mig faktiskt.
Jag vet ine hur mycket ni känner till om situationen i Iran, men efter valet förra månaden har det skett stora demonstrationer där man kämpar för frihet och demokrati. Man tror att 1000-2000 människor har blivit arresterade och fängslade. De som ligger riktigt risigt till är bl.a. de som är politiskt aktiva och stödjer demonstrationerna. Mannen i den här familjen man nämnde har varit politiskt aktiv, och han har tidigare blivit arresterad och misshandlad -- han misshandlades så svårt att han behövde operation och han flydde över gränsen med ett brutet ben. Det är detta han nu ska skickas tillbaka till tillsammans med sin familj. Är det verkligen så det ska vara?
Människor söker en fristad här i Sverige för att inte riskera att mista sina liv. Borde det inte vara vår skyldighet att ta emot dessa personer istället för att skicka dem rakt in i döden? Rakt in i död som de inte förtjänar? Rakt in i en död som de dömts till för att de tror och kämpar för något som inte godkäns av styret i landet i fråga? Det är en sak om de dödat människor som ett dominopussel (att människor blir dödade hit och dit i mängder -- att så fort en faller, faller nästa), men då har dem gjort sig förtjänt av det, eller hur? Man förtjänar inte dödsstraff p.g.a. sina åsikter!

En annan sak som skrämmer mig är att det finns så många apatiska barn här i Sverige vars familjer inte har beviljats det asyl de ansökt om. Dessa barn behöver all hjälp de kan få, så varför skicka de vidare till ett annat land? Är det för att vi inte vill ta det ansvar som vi borde ta? Borde inte vi ge dessa barn och familjer en hjälpande hand när de ber om det, och när de är i desperat behov av det? Inga av dessa personer har gjort något för att skada oss, så varför ska vi skada dem på det sätt som vi gör?
Jag vet att jag inte kan nå ut till många genom att skriva detta på bloggen, för jag har tio läsare i veckan (mer eller mindre), men jag vill ändå att det här ska uppmärksammas på ett eller annat sätt. Det är inte många som tittar på nyheterna, i alla fall inte bland ungdomar, men det här är någonting man bör -- måste -- göra någonting åt! Jag kanske inte når ut till många här, men jag tar chansen att utnyttja min åsiktsfrihet för att kunna poängtera att det i andra länder kan innebära dödsstraff. Jag anser också att det är bättre att försöka nå ut till tio personer än att hålla allt inne och vara tyst om någonting som berör mig så kraftigt. Det är bättre att försöka göra sin röst hörd bland människor istället för att titta ner i marken och försöka smälta in, även om det kanske inte är många som vänder sig om för att titta på en och ta till sig det som sägs. 
Gör din röst hörd...


Hur kan man ens tänka tanken?

Hej
Solen skiner idag också, och det är alltid skönt med sol. Jag ska göra något med Tessan sedan (jag tror att Linn också ska vara med, men jag har inte kunnat prata/SMS:a med henne så jag är lite osäker) idag/ikväll -- de är just nu på väg till Solna för att titta på en båt som de funderar på att köpa, om jag förstått saker och ting rätt.

Jag läste precis i DN (deras hemsida såklart ^^), och de har lagt upp en notis om att en man antastat två sjuåriga flickor. Han ska ha tagit av sig sina kläder innan han tafsat på dem -- bl.a. i deras underliv. Är det någon som fattar hur man ens kan få för sig att göra någonting sådant?! Hur man ens kan tänka sig att antasta sjuåringar för att få ut njutning av det? Jag fattar inte ens att man kan få ut den typen av njutning från barn överhuvudtaget. Visst, jag kan tänka mig att det är deras oskuldsfullhet som kan anses vara tilltalande, men det rättfärdigar ingenting. Barn ska vara oskuldsfulla, det är deras rätt att vara det. Det finns redan alltför många barn som inte har chansen att få vara barn -- det finns alltför många barn som tvingas till att vara soldater, slavar för både sexuella och "produktiva" (att man tvingas arbeta under värsta tänkbara förhållanden) ändamål och som tvingas till att arbeta överhuvudtaget istället för att gå i skolan just för att de inte kan överleva annars. 
Detta sker inte främst i västvärlden, även om det förekommer, och jag tycker att vi ska komma med bra exempel istället för att komma med fler dåliga. Vi pratar hela tiden om att vi måste hjälpa barnen i Afrika. Jag håller med om att det finns många abrn i Afrika, och även Asien och Sydamerika, som behöver hjälp, men jag tycker också att vi beter oss som hycklare. Vi påstår praktiskt taget att vi på något sätt är bättre än u-länderna för att vi har mer välutvecklade industrier, men det finns många barn inom västvärlden som behöver hjälp och som inte uppmärksammas.
Jag läste en artikel igår om att en man tagit två barn som gisslan -- en tioårig pojke och en åttaårig flicka. Han hade en kniv som han höll mot pojkens hals. Pojken klarade sig, men fick röda markeringar. När man fick loss honom från mannens grepp tog han tag i pojken yngre syster och hotade henne med samma kniv. Även hon kom undan och hon klarade sig utan fysiska skador, men jag kan inte tänka mig hur de båda känner sig nu. Hur kan man ta ifrån barn deras oskulldsfullhet på det sättet -- hur kan man ens tänka tanken på att göra det?

Tatuering


Det är en sådan här tatuering jag vill ha på höften -- fast större ^^
(bara så att ni vet -- det här är full storlek)

Tierp?

Hej igen.
Jag har bara varit hemma och softat idag -- jag vaknade rätt sent, så det var en av anledningarna. En annan var att jag var tvungen att fixa i ordning några saker här hemma (Vitass hade spytt ner Mys säng, så jag bytte hennes sängkläder), så efteråt kände jag bara för att lyssna på Right kind of wrong. Jag kan hela texten nu, inte för att den är så svår, så jag har hållt på att sjunga den hela dagen. Jag har dock ingen bra sångröst, för att inte nämna att jag är helt tondöv, så jag antar att jag gett mina grannar antingen mardrömmar eller men för livet. Det är jag ledsen över, men jag älskar att sjunga och med tanke på att det är någonting som borde vara förbjudet enligt lag hamnar många i kläm. Jag önskar att jag kunde säga att det är något jag kan göra någonting, men det går inte i mitt fall -- att lära mig att sjunga är lika möjligt som att återuppliva Hitler och få honom att be om ursäkt för det han gjorde mot bl.a. judarna under andra världskriget. Jag kan inte heller sluta, och när jag försöker sjunga lägre märker jag efter fem sekunder att den är på samma volym som alltid (om inte högre).

Mamma ringde mig för att höra hur allt var här hemma, och allt är ju bara bra. När hon ringde hade jag precis lagt upp min middag på tallriken (fajitas ^^), så det var ju lite passande för en gångs skull. Hon tenderar nämligen att ringa när jag är om mest upptagen. Men hon påminde mig om det förslaget som hon kom med i lördags -- att jag kan åka upp till Tierp och besöka Lasses torp där uppe. My och Johanna ska ner på fredag, tror jag att det var, så mamma sade att jag kunde stanna över helgen. Frågan är dock om jag orkar det -- jag måste först åka upp till Upplands Väsby med pendeln, och det tar ungefär en timme för mig med pendeln. Därefter ska jag sätta mig på upptåget, och jag vet inte hur länge jag ska sitta där. Jag vet inte ens hur jag ska ta mig till upptåget från första början. Med tanke på att jag även ska ha packning med mig blir jag mer skeptisk. Som jag skrev igår vill jag helst ta det lugnt imorgon så att jag inte riskerar att bli sjuk igen, och jag tror faktiskt att febern har börjat komma tillbaka (något jag tänkte på för några timmar sedan, så det är inget "farligt" men det är fortfarande irriterande). Jag vet med mig att jag måste säga nej, men jag vet också att mamma kommer bli lite ledsen för hon vill att jag ska följa med någon gång. Jag har aldrig varit där uppe, och jag vill faktiskt dit. Men jag vill helst åka dit tillsammans med någon, så att jag inte riskerar att gå vilse eller något i Upplands Väsby (jag har aldrig varit bra på orientering). Jag kan kanske föreslå nästa helg, för det skulle kunna funka för min del...

Få se... Jag letade efter några motiv på Google till en av mina tatueringar. Grundtanken var att jag skulle börja med den minsta -- fjärilen på handleden -- men det blir liljan på höften istället. Den kommer vara ganska stor, och åt det gul/oranga hållet, men den är sjukt fin. Problemet är att det kan bli sjukt dyrt. My rekomenderade en studio som en av hennes kompisar hade tatuerat sig hos, men jag vet för det första inte var den studion ligger någonstans, och jag vet inte namnet på den heller vilket försvårar saker och ting ännu mer. Men jag måste åka dit, boka tid och höra hur mycket det kan kosta.
My tror faktiskt inte att jag kommer kunna klara av det -- det gör ju ont att tatuera sig överhuvudtaget, men höften är ännu värre, och med tanke på att jag ska ha den ifylld blir det något mer smärtsamt. Men jag hoppas att det ska gå bra, men jag vill gärna ha någon med mig. Det är inte direkt som med en vattentatuering -- att den blir klar på nolltid. Jag kommer få vara där några timmar, så jag vill gärna ha någon som håller mig sällskap. Vem vill ställa upp? Snälla säg att någon vill ställa upp...

Tack till er som läste hela inlägget, men jag var tvungen att skriva av mig lite grann -- mina senaste inlägg har varit väldigt korta, så det här var faktiskt väntat.
Ha det så bra ♥

Right kind of wrong


LeAnn Rimes' "Right kind of wrong". Jag älskar låten, och videon funkar, men jag funderar på att göra en med Robert Pattinson. Vad säger du om det, Linn? xD

SYTYCD


Det här är ett klipp från förra veckans So you think you can dance. Det är Melissa och Ades moderna-nummer, och jag tycker att det är så otroligt vackert -- jag får tårar i ögonen redan i början... Vad tycker ni?

Tisdag

¡Hola!
Jag har hållt på med städningen hela eftermiddagen, så jag känner mig lite yr nu. Jag var beredd på värre saker, så detta är lite av en lättnad även om det är lite irriterande.
Jag har faktiskt inte någonting mer att säga. Jag känner mig så intressant och rolig just nu... Linn och Tessan är på Waxholm just nu, så jag är något avundsjuk på dem :P Jag har inte varit där på evigheter -- jag tror faktiskt att det var innan pappa dog, så det säger nog en del (i alla fall om man vet när han dog). Fast det finns en chans att vi varit där senare, bara att jag inte kommer ihåg det. Det skulle faktiskt vara ganska typiskt xD
Tessan berättade att en duva flög upp i hennes hand. Snacka om häftigt!! Den var vild och allting, vilket betyder att den bär på många bakterier, men det är fortfarande häftigt. 

Jo, en sak som jag är glad över -- min feber är borta :D Jag lovade Micaela att jag skulle höra av mig så fort jag var frisk så att vi kunde hitta på något, men jag ska försöka vila veckan ut. Om jag gör något blir det säkert med Linn och Tessan för då är mani alla fall i närheten. Micaela bor ca 30 minuter härifrån med tåg, så om jag skulle börja känna mig dålig när jag är hos henne blir det en bit att åka, och samma sak skulle det bli för henne om hon istället kom hit. Det är inte heller särskillt smart att träffas inne i stan då heller... Linn och Tessan bor 5 minuter härifrån med buss och 15-20 minuter om man går, så det är inte så farligt. Men vi får se hur det blir med allt...

Men ni får ha det så bra ^^

Måndag

Hej ^^
Skivorna jag beställde från Ginza förra veckan kom idag, så jag har drogat deras låtar under hela kvällen (jag hämtade ut dem rätt sent). De är så sjukt bra, och jag längtar verkligen till konserten. Det är lite synd dock att den inte kommer att hållas i Globen, men det kan man helt klart leva med, och hovet är inte så hemskt xD
Jag har inte gjort mycket idag alls -- jag tänkte att jag skulle försöka vila lite för att ta igen gårdagen :P En annan orsak är att jag ska städa imorgon (åtminstone börja med det), så jag vill inte anstränga mig särskillt mycket nu idag... 

Jag tittade lite på Ellen Degeneres show, och Wanda Sykes var med. Hon är så otroligt rolig, och hon kom in på skillnaderna mellan att vara svart och homosexuell. En skillnad är att svarta inte behöver komma ut ur garderoben -- "Mamma, pappa, jag hoppas att ni fortfarande älskar mig efter det här för jag är... åh, jag vet inte hur jag ska säga det här, men jag är svart" xD Det var riktigt kul, men det fick mig att tänka på hur svårt det måste vara för homosexuella att komma ut. Man vet inte hur andra kommer att reagera och det finns de som har förlorat kontakten med sin familj p.g.a. detta. Varför ska det ens behöva vara så? Så länge man vet vem personen är spelar det väl ingen roll om man är homosexuell eller inte? Man ska inte bli bedömd för sin sexuella läggning, etnicitet, religion eller t.o.m. utseende -- är det verkligen det som spelar roll på längre sikt?
Men en sak som jag inte heller förstår mig så mycket på är varför man måste komma ut som homosexuell när man inte komma ut som heterosexuell. Vem har någonsin fått tanken om att man måste berätta för sin familj och sina vänner att man är hetero? Det är ingen som har behövt säga: "Det här är svårt för mig att säga, men jag vill att ni ska veta... Jag är heterosexuell", så varför ska man behöva komma ut som homosexuell?
Svaret är att det finns en viss norm om att man ska vara heterosexuell, och man anses därför vara avvikande om man råkar ha någon annan sexuell läggning. Borde det inte räcka om man bara sade att man har en flick-/pojkvän? Det är någonting alla parter kan dela med sig av, och borde dela med sig av (åtminstone till de personerna som står en nära). Ärligt talat så vill jag inte att mitt/mina (jag vet inte hur många jag kommer att få, om jag ens får några) barn ska behöva komma ut som homosexuell inför mig -- det känns långt ifrån rättvist! Det räcker med att de berättar att de har antingen en (det är taskigt att vara tillsammans med fler än en person, enligt mig och de flesta) flickvän eller en pojkvän. Svårare än så ska det inte behöva vara, eller har jag fel?

Jag körde ingen veckans fråga igår (jag gjorde inte det söndagen innan heller för den delen, men jag var ju inte hemma då :P), men här kommer den:
Tycker ni att det är rätt att homosexuella måste gå ut med sin läggning och berätta för sina föräldrar och vänner?

Kommentera eller maila mig på lisa_fors91@hotmail.com


Thanks for reading

Ha en bra dag ^^ (inte för att det är så mycket kvar av den xD)

Helt klart bättre :)

Hejhej :)
Jag har fortfarande feber, men den är nästan helt borta nu :D Solen skiner, och jag är nästan frisk -- det börjar verkligen gå åt rätt håll nu ^^ Jag är fortfarande lite illamående och jag har lite problem med att äta, men det kan man leva med i ytterligare några dagar, eller vad säger ni?
Just nu håller jag på med tvätten -- jag vet, det är ganska korkat att springa fram och tillbaka, upp och ner mellan lägenheten och tvättstugan, men vad ska man annars göra när antalet rena kläder börjar sina? Vänta tills man är frisk? Hur vet jag att jag inte kommer vara sjuk i ytterligare en vecka? Vem vet, min feber kanske går upp till 39 tills imorgon (det har faktiskt hänt en gång tidigare, och det var bland det värsta jag varit med om). Vad jag försöker säga är att jag vill gärna ha rena kläder, och varför inte fixa det nu när jag ändå känner mig så pass bra som jag gör? Jag tar det ju lugnt mellan vändorna, det är inte mycket som ska tvättas och det är inte så krävande om man tänker efter. Det är inte direkt så att jag städar av lägenheten, vilket var grundtanken för idag. Det kan jag verkligen vänta med ett tag, eller hur? ^^
Men jag kan inte förneka att jag är trött och det känns som att jag kan tuppa av när som helst nu. Jag var väldigt korkad igår som stannade uppe så sent... Klockan hann bli nästan halv två när datan stängdes av och jag somnade säkert en halvtimme senare. Jag ska förbättra mig när det gäller det området -- det är en sak om man är uppe till två när man är frisk, men om man är sjuk och vill bli bättre så fort som möjligt är det inte smart.

Okej, jag ska ner igen om mindre än en halvtimme, och under den tiden hade jag tänkt att proppa i mig lite glass ^^
Peace out ♥

Vändning?

Tjo :)
Jag har tagit lugnt hela dagen (bortsett från när jag fixade middagen -- man kan verkligen säga att jag var överallt i köket då  xD) -- tittat på TV (Vänner såklart ^^), läst (för en gångs skull är det inte Twilight-serien) och jag har även lyckats sova lite grann. Jag känner mig så mycket bättre nu, och febern har minskat och ligger nu på 38,0 :D Det är egentligen inget man ska vara glad över, men nu är det som så att jag råkar vara det :P Jag hoppas att min kroppstemperatur hamnar på en "normal" nivå så snart som möjligt ^^
I samband med att febern sänkts har min huvudvärk försvunnit och jag är inte alls lika yr längre, och illamåendet är nästan helt borta. Det är faktiskt anledningen till varför jag är glad över att jag har en temp på 38,0 -- det börjar äntligen gå åt rätt håll. Hoppas bara att det håller i sig nu då, så att det inte blir värre igen imorgon (det skulle vara så typiskt mig om man tänker efter). Jag ska fortsätta ta det lugnt, dricka varma drycker (jag hade faktiskt tänkt att försöka mig på hemmagjord varm choklad -- det är den bästa sorten och jag lyckades med det för sju år sedan, så jag hoppas att det ska gå bra nu) och bara koppla av.

Mamma tog faktiskt ut "lite" pengar från mitt sparkonto (jag ska inte säga hur myket, även om jag vill skryta om det xD), så jag funderar på att köpa lite kläder. Jag har aldrig varit en shopping-tjej förrut -- det har aldrig funnits kläder som jag känt mig bekväm i (när man får höra att man inte är tillräckligt smal för vissa typer av kläder händer det att man inte köper så mycket), men jag har fått ett starkare självförtroende och jag har rätt mycket här hemma som inte längre passar och som behöver "bytas ut". Jag lovar dock att det här inte ska bli en modeblogg -- jag är faktiskt inte så förtjust ai dem, om jag ska vara ärlig. Ta inte det här som en kritik om ni modebloggar, men det känns som att det kretsar för mycket kring kläder och accessoarer. Det finns så mycket mer här i världen som man kan berätta om än dagens köp. Jag vet att jag själv tar upp det jag har köpt, och jag vet att jag inte ens är i närheten av intressant, men det är lite så jag känner. Men som jag sade ska ni som modebloggare inte ta det som kritik, men lägg gärna lite fokus på annat håll. Förlåt om ni blivit sårade...

Just nu sitter jag och lyssnar på musik -- en riktigt skön låt som TLC:s Chilli gjort tillsammans med gruppens T-boz. Det var länge sedan jag senast drogade TLC och deras musik, men jag tycker fortfarande om låtarna de gjorde. Det var så synd att Lisa dog...
Anyway, det är en av de skönaste låtarna (texten är klockren på sina håll), så jag funderar på att lägga upp den ^^ Men vi får se hur det blir med det -- jag känner för att lägga upp många låtar, men det verkar aldrig bli av xD
Om ni vill lyssna på den heter låten Gameproof ;)
Hoppas att ni haft en bra lördag -- min har definivt hunnit bli bättre, även om det är en bit från bra ^^
Take care ♥

Great...

Hej
Jag är fortfarande sjuk, och det börjar gå åt fel håll nu. Jag vaknade av väckarklockan -- jag hoppades igår att febern skulle gå ner tillräckligt mycket, så jag ställde klockan på halv tio -- och kunde inte gå upp p.g.a. att jag frös så mycket. Febern har gått upp, jag känner mig mer illamående och utmattad. Jag skojar inte, jag fick tillräckligt med sömn inatt (även om det tog tid för mig att somna och trots att jag vaknade runt fem imorse) och jag kämpar nästan med att hålla ögonen öppna. Jag ska nog försöka sova lite sedan, men jag är orolig över att jag inte kommer kunna sova bra inatt.
Jag kunde med andra ord inte följa med de andra för att fira mormors födelsedag, vilket gör allt så mycket värre. Vi ska hitta på något när jag blir bättre, men det är ändå inte samma sak. De gick också till en av mina favoritrestauranger nu under sommarsäsongen (Kvarnen, vid Gullmarsplan). De har asgod mat, och utsikten är fin, om man bortser från tunnelbane spåren, tvärbanespåren och bron över havet som även råkar vara en motorväg xD

Jag ska fortsätta titta på Vänner (jag vet att ni himlar med ögonen nu, Linn och Tessan xD), och jag ska se till att inte spy. Jag ska nog klämma i mig lite glass sedan när jag slutar frysa (när jag inte fryser svettas jag som en galning).
Hoppas att ni får en bra helg ♥

Fredag

Hej-hopp!!
Det var det bästa jag kunde komma på -- om ni inte har förstått det riktigt än saknar jag fantasi, och jag tror inte att jag kan jobba på det med tanke på att jag har saknat det i fem år. Taskigt läge, jag vet... xD
Det är inte så varmt ute, men solen skiner i alla fall. Det är skönt att regnvädret har börjat dra sig bort, men det skulle ha varit roligare om jag hade varit frisk. Som ni kanske förstår kommer jag beklaga mig över det tills jag blir bra igen, så ni får helt enkelt stå ut med det om ni läser bloggen från första början (jag är faktiskt ledsen över att jag kommer klaga nu de närmsta dagarna, men å andra sidan är det något jag är van vid har jag märkt nu).
Anyway, jag känner mig fortfarande febrig, men inte alls lika febrig som igår. Problemet är att jag inte har kollat än för att jag inte orkar (jag är så smart). Jag känner mig dock bättre, men det kanske har mer med att det inte regnar än någonting annat (jag var ju ute en halvtimme igår för att fixa till pappas grav när det ösregnade). Jag hoppas att jag kan tvinga ner febern till under 38-graders-gränsen tills imorgon -- jag vet att jag kan klara av det, men frågan är ändå om det är bra att jag är borta. Det spelar ingen roll om jag blir sämre eller inte, men jag vill inte att andra ska bli dåliga för att jag är småkorkad (egentligen riktigt korkad). Jag måste prata med mamma om det där, så får vi se hur det blir.
Juste, jag glömde skriva en sak igår och det är någonting jag är glad över -- jag har beställt Muse-skivorna från Ginza (alla fanns där, förutom Showbiz), och konstnaden hamnar inte ens på 400 kronor, inklusiva frakt och allt. Jag sade til mamma att jag ska betala det, men hon sade att det kan bli en tidig födelsedagspresent :D Herregud, jag fyller år om mindre än en månad -- jag börjar känna mig vuxen nu...



Sammanfattningsvis är jag gladare över två saker -- det är soligt, och jag känner mig bättre. Jag ska försöka fokusera på det, men jag mår fortfarande piss -- jag är fortfarande hängig, yr och illamående.
Tack till er alla som har sagt "Krya på dig" till mig -- pengarna på mobilen börjar ta slut, så jag tänkte att jag skulle tacka er här (hoppas att det inte gör något).
Hoppas att ni har det bra ♥

Jävla skit...

Jag hatar det här!!
Jag gick och lade mig för några timmar sedan för att försöka sova, men det gick inte så bra. Under täcket blev jag varm och kunde inte slappna av, men utan täcket frös jag häcken av mig. Det fanns inget mellanläge, och nu mår jag illa -- jag tror att jag åt för mycket till middag. Ovanpå allt är jag trött och vill sova, men jag måste ta en dusch först vilket jag egentligen inte orkar. Det är inte meningen att man ska ha feber och vara sjuk under sommarlovet!

Jag orkar inte skriva så mycket mer, men jag hoppas att ni har det bättre än vad jag har det.
Take care ♥

Feber...

Hejsan
Det här är tredje gången någonsin som jag blivit sjuk under ett sommarlov. I alla vad jag vet om och minns...
Det var egentligen meningen att jag och Micaela skulle gå på bio och se Ice Age 3 (3D-versionen) idag, men jag har 38,5 i temp. Det känns så bra och det är så roligt (märk av den riktigt grova sarkasmen). Men jag lyckades faktiskt fixa pappas grav idag -- äntligen -- men det var nog inte det smartaste man kunde ha gjort. Det ösregnade när jag höll på att plantera nya blommar, och vattnet trängde igenom jackan så jag blev rätt blöt. Jag var ute i en halvtimme innan jag kom hem och jag kände knappt mina ben eller armar. Det kanske förklarar varför jag känner mig dålig först nu -- tröttheten och allt det där kom som ett slag. Jag kände mig bra imorse, och jag var taggad på att träffa Micaela (jag har ju inte träffat henne sedan skolavslutningen). Det enda jag kan säga är: "Fucking jävla skit feber!!" Jag är så sur på mig själv som var så otroligt korkad. När det ösregnar ute ska man inte gå till en kyrkogård -- det vet de flesta, och tydligen är jag inte en av dem. Jag hoppas att vi två kan göra någonting snart, för det vore verkligen kul, och jag hoppas att hon inte blir sårad (tro mig, jag är verkligen ledsen)...
En sak som gör det hela ännu värre är att mormor fyller år om två dagar, och jag vet inte om jag kommer kunna fira henne eller inte. Det är faktiskt det som är det värsta i det hela -- jag och Micaela kan träffas någon annan dag, men jag kan inte direkt fira mormors födelsedag någon annan dag. Jag ska försöka vila så mycket som möjligt, men jag tror inte att febern kommer gå ner så pass mycket. Jag skulle faktiskt kunna dira henne om febern går ner under 38-gränen, men jag vill inte riskera att smitta någon. Jag vet inte vad jag ska göra...

Apropå födelsedagar skulle pappa ha fyllt år idag om han fortfarande var vid liv. Det var därför jag fixade med graven -- trots att han själv gjorde valet att lämna oss förtjänar han en finare grav till sin födelsedag. 
Det är fortfarande svårt att förstå att han valde det här. Det tog inte lång tid för mig att greppa att han var borta, men ibland är det svårt att greppa att han valde det själv trots att man vet om det. Det känns så surrealistiskt på något sätt... Jag kan inte heller förstå varför man gör något sådant, och hur man kan göra det. Hur man bara kan bestämma att lämna allt bakom sig. Även om man inte begår självmord, finns det människor som lämnar sina familjer utan att kontakta dem igen. För mig är det helt ofattbart -- jag vet att jag aldrig skulle kunna göra det. Jag vet att jag vill kunna vara där för min familj och vänner. Om jag får barn kommer jag aldrig (medvetet) kunna lämna dem. Jag vill se dem växa upp och se var deras väg leder dem någonstans. 
Jag vill inte kritisera de som har försökt begå självmord när livet har varit alldeles för svårt. Det enda jag vill är att kunna förstå...


Onsdag

Hejsan!!
Jag kom hem för inte alls länge sedan. Jag och My åkte iväg runt halv tolv till mammas jobb för att äta lunch tillsammans med henne och brorsan (en femton år äldre halvbror), som hade sin son med sig. Jag har inte sett honom på evigheter -- senaste gången var kring nyår, så det var ett bra tag sedan. Hans son är snart ett år, och han är så otroligt söt nu. Han har även fått sina första tänder och ler en hel del (dock inte på bild).
Jag har egentligen inte så mycket att berätta -- vi gick till Gröndals café där jag tog en lasagne (något jag starkt rekomenderar), och vi alla började prata med varandra och ge varandra uppdateringar. Det var faktiskt mycket roligare än vad det låter. Jag vet inte riktigt hur vi kom in på ämnet men brorsan började prata om olika ljud som fordon gör...
Brorsan: "Vad gör bilar för ljud? - Brum, brum"
Brorsan: "Vad gör bussar för ljud? - Aa, brum, brum"
Brorsan: "Vad gör tåg för ljud?"
My: "Nästa: Årstaberg"
Det var något vi skrattade åt ett tag xD

Mamma var ju tvungen att gå tillbaka till jobbet, så vi andra tre tog en promenad till Årstaberg. Längs vägen svänger vi av och går uppför en backe och kommer ut på en större väg 20 minuter senare istället för att svänga åt det andra hållet och komma ut på samma väg 2 minuter senare xD

Just nu orkar varken jag eller My göra så mycket så vi tittar på TV -- Kitchen nightmares. Seriöst, allt håller verkligen på att falla samman. Det finns inget teamwork i deras arbete, och man får inte ut maten. När den väl kommer ut hamnar den hos fel person... Jag kan förstå att det är stressigt, men man måste lära sig att arbeta i grupp för att få saker och ting att fungera. Det gäller inte bara restauranger där allt går åt skogen, men med allt här i livet. Om man inte kan lita på andra kan man inte komma någonvart i livet, och lär man sig inte att samarbeta med andra stannar man kvar i samma ruta...

There's no place like home...

Hej :)
Jag är hemma nu -- jag har faktiskt varit det sedan sju, men jag har hållt på en del här hemma sedan dess så jag kan äntligen ta det lite lugnt nu ^^ Det var hur roligt som helst där uppe, men det är som man säger -- borta bra, men hemma bäst. För mig brukar det vara suveränt att komma bort ett tag och slippa ta ansvar för någon annas s**t, men det finns en viss trygghet att vara hemma igen -- att komma tillbaka till en plats som är väldigt bekant på ett konstigt sätt. Det är svårt att förklara, men jag gör mitt bästa och hoppas att tillräckligt många förstår vad jag menar...
Just nu tittar jag på Michael Jacksons minnesceremoni, och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Visst, det är snällt att man ger chansen till alla fans att säga hej då och ta del utav det med hjälp av TV, men det känns nästan respektlöst på något sätt mot hans familj. De förtjänar att säga hej då till honom personligen och inte så pass offentligt. Det är redan jobbigt nog för dem, och det här gör kanske inte saken bättre. Det är en sak att veta att man har stöd från alla fans, men det är en annan att något så personligt ska behöva bli offentligt för att Michael var det geni han var. Jag tycker att det borde ha varit en minnesceremoni för familj och vänner, och en annan för fansen. På så sätt kan familjen säga sina hej då:n utan att känna sig pressade. Stackars Marlon kunde knappt hålla tillbaka tårarna, och det är inte meningen att han ska hålla dem tillbaka om de vill komma fram. Det känns inte rätt...
Vad tycker ni? 
Man kan inte heller säga att familjen gjorde sitt val genom att ha en offentlig minnesstund med tanke på att de hade den pressen på sig. Stackars Paris höll inte tårarna tillbaka och hon fick tröst av hela familjen på scenen, men ska hon verkligen vara tvungen att tala inför miljontals människor bara för att kunna ta farväl av sin pappa? Jag hade svårt att göra det inför min familj -- det enda jag ville var att vara ensam så att jag kunde få säga det jag ville få sagt. Hon talade till miljontals människor, och kunde inte få chansen att berätta det hon ville få sagt för att det blev för mycket för henne. Hon hade familjen bakom sig, men hon hade tusentals människor framför sig och runt omkring sig som inte ens kände Michael som person och som inte ens vet hur han faktiskt var som person. Det är en sak om man får en bra bild av hur någon är, men det är en helt annan sak om man faktiskt kände personen och visste hur man var i verkligheten.

R.I.P. Michael...


Take care ♥

Uppsala

Hej :)
Jag kunde faktiskt sova ut idag (om man bortser från att Ubbe väckte mig runt halv sju imorse, men jag somnade om och vaknade fyra timmar senare), vllket var riktigt skönt ^^
Vi alla åkte till Uppsala för att låsa upp Tessans mobiltelefon -- hon fick en ny mobil i lördags, i samband med hennes konfirmation, men den var operatörslåst trots att den inte skulle vara det. Vi skulle altså åka upp till Uppsala och få det fixat, men snubben där borta sade att det kunde ta flera dagar att få det gjort. Det är bättre om det tar flera dagar att få det fixatr i Farsta än i Uppsala med tanke på att Farsta ligger på ca. 5 km avstånd från där vi bor. Det var synd med mobilen, för det var det som var själva meningen med resan. Å andra sidan var det första gången jag var i Uppsala -- jag gillar att resa, men jag har inte fått så många möjligheter xD Men nästa år blir det London -- antingen med engelska C gruppen, eller med Natta (det var i alla fll något vi pratade om, men frågan är om det faktiskt blir av). 
Men i alla fall var det faktiskt rolgare idag än vad jag trodde att detr skulle bli. För det första blev jag inte åksjuk (woho!!). För det andra stannade vi i Hallstavik för att handla och jag, Linn och Tessan började flumma till oss riktigt ordentligt (vi hittade några roliga peruker xD). För det tredje tog resan inte alls så lång tid som jag först trodde, vilket hjälpte en hel del med min åksjuka :)

Just nu tittar jag på 2 ½ men tillsammans med Linn, Tessan och deras mamma. Jag är faktiskt inte så förtjust i serien -- den är rätt ytlig och saknar någon form av djup, men den är rätt skön ^^ Vad tycker ni? 
Take care ♥

Helgen ^^

Hejhej :)
Jag hann inte skriva något igår, så här kommer min update.

Tessan komfirmerades igår, så alla åkte till kyrkan för att titta på, innan vi alla åkte tillbaka hit för att äta middag. Vi var inte så många som man (framför allt Tessan) hade hoppats på -- vi var bara 13 pers, men jag tror att det hade blivit en hel del mer att ta hand om om fler personer hade kommit. Men i vilket fall som helst var det hur kul som helst, och det fanns inte någon som var missnöjd med eftermiddagen/kvällen -- vi fick otroligt god mat, människorna här var otroligt sköna och man kunde inte ha begärt mer. Men en höjdpunkt var faktiskt när vi åkte hem från kyrkan -- jag och Linn hade hjälpt till med att fixa en bil så att det blev som ett flak. Vi satt såklart ner på dynor, men det var ändå asroligt. Som tur var sken solen också (det hade regnat fem min innan vi åkte från kyrkan, så vi hade tur där -- det är bättre att det regnar fem minuter innan man åker än när man redan gör det xD).
När alla hade åkt hem under kvällenm, gick jag, Tessan och Linn upp till sovrummet för att spela Sanning eller Konsekvens (vi spelade bara med Sanning-korten) och Jag har aldrig samtidigt som vi åt snacks och drack läsk (till mitt försvar kan jag säga att det var lördag).

Idag började vi med att titta på en tävling med islandshästar, men det var inte lika roligt som vi hade hoppats på, så vi tappade intresset relativt snabbt. Vi drog sedan vidare till Grisslehamn (stavning?) där vi köpte fisk som sedan tillagades till middagen. Vi köpte även munkar som vi åt, och jag lyckades faktiskt hålla mig från att slicka mig runt munnen (fast det lyckades även Linn och Tessan med, så jag är inte särskillt skadeglad över det, vilket jag egentligen vill vara ^^).
Vad har hänt mer, då? Jo, jag, Linn och Tess fick skjuts ner till Smultronbadet. Det var riktigt kallt först -- en stor (egentligen rejäl) skillnad jämfört med för två dagar sedan, men man vande sig efter ett tag (precis som man brukar). Problemet var att det blev för kallt om man var kvar i vattnet efter drygt en halvtimme, så det var ett stort minus. Ett annat stort minus är att jag, två timmar senare, fortfarande fryser. Jag ska gå och ta en dusch snart, men jag vill få upp min kroppstemperatur innan dess -- jag vill kunna ta en dusch utan att det känns som att någon står med en tänd tändare mot min rygg, eller något.

När vi åkte ner till Smultronbadet åkte vi förbi ett råddjurskid som strövade omkring på bilvägen. Vi körde långsammare för att kunna lokalisera mamman, och för att inte skrämma kidet mer än nödvändigt. Självklart kommer en jävla idiot körandes i full fart mot kidet. Som tur var stod kidetvid sidan av vägen, men kidet blev så pas rädd att han/hon skakade på benen och lade sig ner på marken (jag tror faktiskt att han/hon föll, om jag ska vara ärlig).
På vägen hem såg vi mamman, så kidet klarade sig, men vi såg också en räv som var så illa tilltygad så det är inter sant. Det är så hemskt att djur ska bli uttsatta för det här, och många säger att det är naturens gång. Enligt mig är det inte naturens gång om djuren får lida så pass mycket p.g.a. människan. Det är inte naturens gång att djur plågas, utnyttjas och utrotas. Det är inte naturens gång om en älg blir påkörd av en bil för att sedan dumpas på bilvägen. Det är inte naturens gång att vi torterar mängder med djur för att vi ska få dun till våra jackor och täcken. Det är inte naturens gång att vi människor påverkar vår miljö så pass mycket att djur har blivit tvingade till att anpassa sig efter
vår situation.
Vi människor kan säga vad vi vill, och därför lägger vi skulden på naturen när den egentligen ska läggas på oss. Vi lär oss aldrig just för att vi inte tar ansvar innan det är för sent. Ingen lade skulden på människan för miljöförstöring för 20 år sedan. Det är först de senaste åren som miljön har uppmärksammats och man insett att det gått för långt som man tar på sig ansvaret. Varför kan vi bara inte ta på oss ansvar på en gång innan det går för långt? Detta gäller inte bara mänskligheten i stort, men också många individuella personer -- vem lägger inte skulden på ett syskon för något man själv gjort? Vi måste se problemen som de är innan vi klandrar människor eller olika "faktorer". Vi kan inte klandra naturen för något vi gjort. Vi kan inte klandra andra djur för något vi gjort, och vi kan inte klandra andra människor innan vi vet vad som
faktiskt har hänt. Många har blivit utpekade för något de inte gjort, och de tvingas leva med en konsekvens de inte ens har gjort sig förtjänt av. Är det verkligen rätt? Nej!


Jag hoppas att ni har haft en bra helg ^^
Take care ♥

Landet :)

Hej ^^
Jag sitter här framför datan uppe i landet tillsammans med Linns familj. Vi kom fram för ett par timmar sedan, vilket är ganska självklart, och jag och Linn drog ner till Nothamn (jag vet, lite lustigt namn) innan vi skulle äta middag. Jag och Linn fick sedan skjuts ner till Smultronbadet av Vonne, och det var verkligen varmt. Det var kallt i luften, men det var nästan badkarsvarmt vatten i sjön. Linn var den enda som hade badkläder, så jag slände av mig byxorna och badade med kläderna på. Jag är otroligt glad över att jag gjorde det, men jag skulle ha varit gladare om jag hade haft mina badkläder med mig, men det är lite sent nu xD
Imorgon komfirmeras Tessan, och jag (och hennes familj) ska träffa henne för första gången på två veckor. Jag har verkligen saknat henne, så det ska bli kul att träffa henne ^^ Hoppas bara att hon tycker detsamma, men det tror jag faktiskt att hon gör (kondtigt nog :P)

Linn läste Runaway alldeles nyss, och hon tyckte att den var bra (tack, Linn). Det enda jag behöver göra är att komma på en melodi. Någon som vill hjälpa mig med det? xD

Ha en bra natt, och sov gott
Take care

Runaway

Jag har inte fått tillräckligt många förfrågningar, men jag lägger upp några låtar ändå. Säg vad ni tycker, men ha i åtanke att jag inte är proffisionell -- att jag är en amatör som tillbringat en timme per "låt".

Runaway
I never thought
You would turn
Your back on me
I was hoping, dreaming
That you would return to me
That the two of us
Could start something new

Now you're gone
And I realize you can't be here
When I need a helping hand
I can't let you go
But I gotta find a way to escape
Without looking back
To see your face
One last time

I remember when
We used to walk
Along the beach
Throwing rocks into the sea
Those were my happy days
And I wonder
What went wrong
The pain is taking over now
While I'm staring down the road

Now you're gone
And I realize you can't be here
When I need a helping hand
I can't let you go
But I gotta find a way to escape
Without looking back
To see your face
One last time

I wish I could find a way
To bring you back to me
But you've made your choice
And I gotta leave
Before i lose controll
Over myself
I gotta run away
Before I see your face
One last time

When I'm gone
I hope you'll still
Remember the times
We've been through
You've hurt me so many times
But I've still been by your side
I always came back to you
Whenever you needed me
I know I've hurt you too
But I never left
Not untill now

Now you're gone
And I realize you can't be here
When I need a helping hand
I can't let you go
But I gotta find a way to escape
Without looking back
To see your face
One last time

I wish I could find a way
To bring you back to me
But you've made your choice
And I gotta leave
Before i lose controll
Over myself
I gotta run away
Before I see your face
One last time

I can't look
Into your eyes
Without knowing
When I'll see you again
I gotta run away
Run away
Run away
I'm running away

The man of her dreams

Jag har inte fått tillräckligt många förfrågningar, men jag lägger upp några låtar ändå. Säg vad ni tycker, men ha i åtanke att jag inte är proffisionell -- att jag är en amatör som tillbringat en timme per "låt".

The man of her dreams
She sits alone in her bedroom
Every night
Staring out through the window
Just to see his face
In the sky above
When she looks at the stars
She's lost in her dreams

He's the most beautiful person
She has ever seen
There's nothing she wouldn't do
Just to be with him
She wouldn't hesitate
If there was a chance
She could be by his side
He's the man of her dreams
But he's so far
Out of her reach

She wants to hold his hand
Before she goes to sleep
Just to make sure
He loves her too
Her friends all think it's
Nothing more than a high-school-crush
But she knows
There's something deeper
In the way she feels
About his personality

He's the most beautiful person
She has ever seen
There's nothing she wouldn't do
Just to be with him
She wouldn't hesitate
If there was a chance
She could be by his side
He's the man of her dreams
But he's so far
Out of her reach

She stands infront of the mirror
Imagining him by her side
In her fantasies
He's holding her tight to his chest
While his lips are brushing
Through her hair
In her dreams they're flying away
To a place where they can be
All alone by themselves,
Without the starring eyes
From the people around

He's the most beautiful person
She has ever seen
There's nothing she wouldn't do
Just to be with him
She wouldn't hesitate
If there was a chance
She could be by his side
He's the man of her dreams
But he's so far
Out of her reach

He's on her mind
Each and every day
She doesn't seem
To think of anyone else
When the sun rises
Above the horizon
She wakes up with a smile
On her face
After dreaming of no one but him

He's the most beautiful person
She has ever seen
There's nothing she wouldn't do
Just to be with him
She wouldn't hesitate
If there was a chance
She could be by his side
He's the man of her dreams
But he's so far
Out of her reach

Woh oh oh oh oh

He's the man of her dreams
But he's so far
Out of her reach
And ther's nothing
She can do
To make herself
Fall out of love
She has fallen too deep
And she doesn't know
How to fight back
'Cause he's the man
He's the man of her dreams

Brave

Jag har inte fått tillräckligt många förfrågningar, men jag lägger upp några låtar ändå. Säg vad ni tycker, men ha i åtanke att jag inte är proffisionell -- att jag är en amatör som tillbringat en timme per "låt".

Brave
When I saw your face today
I saw nothing but your beauty
I didn't think of anything else
When I saw your eyes
I could see the fear
That haunts me too
I don't know what to say
I don't know what to feel
'Cause everytime I look at you
I'm reminded of the fact
That I won't be around
Much longer

I gotta be brave
And see the things
From another perspective
I'll never forgive myself
If I leave
Without sayin' goodbye
Without leavin' a trace
Somewhere along the road
I know I should be brave
And see the things
Through someone else's eyes
But I can't escape
The constant fear
That's closin' in on me now

When I saw your face this morning
I felt relieved to still be alive
'Cause I'm not ready to let you go
I wish I could think clearly
And keep the memories of you and me
You're everything I ever
Could have dreamed of
I don't want to let you go
And still I always knew
I would come to this point
But I never thought
I was so close to the end

I gotta be brave
And see the things
From another perspective
I'll never forgive myself
If I leave
Without sayin' goodbye
Without leavin' a trace
Somewher along the road
I know I should be brave
And see the things
Through someone else's eyes
But I can't escape
The constant fear
That's closin' in on me now

I'm tired of fighting back
Fighting against something
That will destroy me in the end
I'm trying to find myself
In this mess
But I'm startin' to lose my grip
On reality

I'm scared of the end
But I know I gotta be brave
I know I gotta let go of myself
But I'm not ready to lose you
I don't wanna say goodbye
To everything in my life
I can't let go
Of the ones that I love
I don't know if I can be brave
Anymore

[Fading]
I know I gotta be brave
And see the thing
From another perspective
I'll never forgive myself
If I leave
Without sayin' goodbye
Without leavin' a trace
Somewhere along the road

Klar ^^

Nu är allt packat och klart (det har det faktiskt varit i över en halvtimme nu xD).
Jag var faktiskt nära på att glömma bort Tessans present -- jag tog fram en påse med koftor i (det är alltid bra att ha med åtminstone en för säkerhets skull), och då såg jag Gina Tricot-påsen med väskan i. Oops... Som tur var hann jag slå in den, men det blev lite hastigt så självklart blev det inte särskilt bra. Förhoppningsvis bryr Tessan sig mer om presenten i sig och inte omslaget xD

Nu sitter jag här framför datan och är lika varm som igår vid den här tiden. Det regnade och åskade imorse, så självklart är det fuktigt i luften och det gör hela saken värre. Fuktig värme är den värsta -- man blir klibbig efter fem sekunder! Men jag ska egentligen inta klaga, för jag har det ändåå relativt bra. Det finns ju äldre människor som inte klarar av värmen, det finns de som är höggravida. Jag kommer säkert låta självisk nu, men jag hoppas lite grann att jag inte får ett sommarbarn -- jag kan inte tänka mig hur jobbigt det måste vara att gå runt med ett "stort" (utanför magen är barnet inte så stort ^^) barn i magen i den här fuktiga värmen. Jag tycker faktiskt synd om mamma som fick gå runt med mig nästan hela sommaren innan jag ploppade ut i augusti för 18 år sedan...

Jag är osäker på om jag kan uppdatera bloggen nu över helgen eller inte -- Linn ska ta med sig datan, men frågan är om hon kommer låta mig sitta vid den xD Men jag skriver så fort jag kan.
Ha en bra helg ^^
Take care

Fredag

Hej :D
Äntligen är det fredag ^^ Det skulle inte göra så mycket mycket om det inte var för att jag ska upp till landet tillsammans med Linn och hennes familj -- varför ska man vara glad över att det är fredag när man är ledig varje dag överhuvudtaget?
Grundtanken var att vi skulle komma hem på söndag, men det lutar åt att det blir på måndag eller tisdag -- yäy säger jag nu på en gång ;)
Jag har inte packat än, så smart som jag är, men jag vet vad jag ska ha med mig, så på den fronten är det ingen fara. Jag ska bara lägga till lite fler klädesplagg och köpa några hygienartiklar innan jag ska klämma ner det i en väska, men det ska inte vara några större problem. Det tog inte ens en timme för mig när jag skulle packa inför Paris, och då skulle vi vara borta längre och mina kläder låg i en enda röra (jag hade ju min "tredjedels-byrå" då, och jag fick knappt plats med någonting). Det tar säkert kortare tid nu, och jag behöver inte tänka lika mycket till vad som behövs. Men det betyder inte att jag inte ska skynda mig, så därför blir det här inlägget inte särskillt långt, och jag skriver säkert igen när jag är klar.

Innan jag går måste jag bara säga grattis till Faduma som fyller år idag :D
Grattis tjejen ^^

Peace out ♥

Bilder från Sjöängen

Precis som lovat lägger jag upp bilderna från gårdagens dopp -- det blev inte så många, så jag lägger upp alla här (till Linns stora glädje) :P
Enjoy ^^

När vi kom ner dit var klockan någonstans mellan halv tio och tio. Bilden blev bra, men det var så mycket vackrare i verkligheten...

Jag ville få med den lila nyansen på himlen, som även reflekterades i vattnet, men bilden blev något (!) suddig "/

Glad? xD

Jag och Linn efter att ha kommit upp ur vattnet. Det var så otroligt skönt, men vi var tvungna att gå upp efter bara en timme då klockan blev halv elva.

Inte en lika suddig bild, och jag fick med den lila nyansen på himlen. Fint, eller hur?

Kvällens sista bild, som togs av Linn ^^

Äntligen!!!

Hej igen ^^
Det här kommer bli ett kort inlägg, så jag går rakt på sak -- jag tog mitt första dopp (för det här året :P) med Linn nu ikväll. Det var så jävla skönt -- trots att vi hoppade ner i vattnet efter halv 10 var det rätt varmt i vattnet.
Det hela "började" med att jag gick över till Linn med filmen (hon kom ju aldrig själv och hämtade den xD), och vi var båda sjukt varma och svettiga (jag ska inte nämna hur svettiga), så vi bestämde os helt enkelt för att dra ner till Sjöängen. Jag trodde faktiskt inte att det skulle bli av förrän i helgen, men se så fel man kan ha xD Jag och Linn pratade även om att dra dit imorgon -- tanken är att hon ska komma hit så fort hon är klar (jag tenderar att vakna klockan 9 på morgonen nu för tiden, så jag tror att jag blir klar först xD). Vi ska fixa några mackor och något att dricka o.s.v. innan vi drar ner och badar igen. Till skillnad från den här gången kommer jag ha mina egna badkläder med mig (i och med att vi var spontana med dagens "beslut" hade jag inga badkläder med mig, så jag fick låna av Linn -- tack så mycket :D),

Jag ska lägga upp några bilder imorgon (jag hinner inte nu -- My ska i säng alldeles strax och jag hinner inte föra över bilderna från mobilen till datan) så att ni får se hur otroligt vackert det var -- solen var på väg ner och allt ^^
Hoppas att ni också fick en bra dag (även om min dag blev bra först där mot slutet).
Take care ♥

Hunger

Hej :)
Jag har hållt på i tvättstugan sedan klockan 10 idag, och trots att jag blev klar för en halvtimme sedan är jag fortfarande lite trött. Värst av allt är att jag inte har haft tid til att äta något -- vi har inte mycket mat här hemma, så jag ska ner till affären så fort som möjligt. Efter det måste jag verkligen fixa till pappas grav -- det är något vi inte gjort på länge, och jag slår vad om att alla blommorna (alla förutom murgrönan) har vissnat. Jag kommer ta några bilder, och så lägger jag upp de här ^^ 
Jag är så sjukt trött, så jag tar hand om det antingen imorgon, eller på måndag (det är mest sannolikt att det blir på måndag).
Linn skulle också komma förbi idag och hämta en film hon vill låna. Frågan är då när hon kommer... :P Men annars, om du vill Linn, skulle jag kunna packa ner den så att du får den imorgon när vi ses ^^

Det var bara det här jag skulle skriva, och jag måste verkligen gå nu innan jag svälter ihjäl. Jag ska bara komma på först vad jag ska äta. Hmm.... 
Aja, vi får se vad det blir, men ni får ha det så bra så länge
Peace out ♥

Jag och Linn

Linn tog ett flertal bilder igår, och här är några av mina favoriter xD

Linn och jag på verandan -- vi hade precis spelat Sanning och Konsekvens, men vi körde med enbart konsekvens-korten. Jag vet inte hur mycket vi garvade xD

Ett av konsekvenskorten sade faktiskt att vi skulle låtsas vara siamesiska tvillingar... Räknas det här? :P

"Wow..."

Fler bilder finns här (fast ni måste bläddra ner lite xD)

Onsdag

Hi, everybody ^^
Det har inte hänt tillräckligt mycket idag för att jag ska kunna berätta om den, men jag försöker i vilket fall som helst och hoppas att det blir bra (jag hoppas med andra ord att jag kan hålla er vakna medan ni läser detta).
Det var meningen att jag skulle gå och fixa till pappas grav, men jag hade ingen ork, så det är något jag måste se till att göra imorgon. En annan sak jag måste försöka se till att göra imorgon är att bada. Jag ska försöka dra ner Linn till Sjöängen -- knuffa henne hela vägen ner om jag måste -- så att vi kan ta vårt första dopp. Det är juli nu, så jag känner mig lite patetisk som bara haft fötterna under ytan än så länge. Jag ska även försöka packa redan imorgon så att det är gjort -- det är inte så mycket som ska med, och vi åker först på kvällen om två dagar (på fredag, alltså), men der är något som jag vill ha gjort så att jag inte stressar upp mig för det en timme innan jag ska iväg. Det skulle vara så typiskt mig, om jag ska vara ärlig.
Det var som sagt var meningen att jag skulle fixa nya blommor till graven, men istället har jag varit inomhus och läst. Jag ska tvätta om knappt två timmar, och jag vill vara utvilad tills dess (det betyder att jag är för lat för att göra någonting annat). Sedan är frågan vad vi ska ta till middag -- jag är lite sugen på kycklingsallad, trots att jag åt det igår ^^ Men det är ju så sjukt gott, så det är något jag verkligen kan skylla på :)

Juste, jag skrev klart Runaway igår -- jag är alltså klar med 8 "låtar" och har 11 kvar (jag lade till en 19:de för några dagar sedan, men det finns en chans att jag ska ta bort en eller två idéer). Jag visade The man of her dreams och Brave för Linn igår, och hon sade att de var fina. Jag vet inte om hon menade allvar eller inte, men glad blev jag i alla fall för jag blev nöjd med den förstnämnda och någorlunda nöjd med den andra. Jag funderar på att lägga upp alla tre här på bloggen, men jag är fortfarande lite osäker på om jag är pass nöjd med dem -- om jag får tillräckligt många förfrågningar kommer jag definitivt göra det ^^ Just so you know... xD

Jag såg ett inlägg lite snabbt igår (jag kommer inte ihåg vilken användare det var), men det handlade om Miss Universe tävlingen -- är det rätt att tävla om vem som är vackrast i världen?
Detta är en fråga som väckt större debatter, och nu frågar jag er vad ni tycker. Jag har skrivit relativt många inlägg som berör skönhetsidealen, och jag anser att det har gått för långt. Jag har inga problem med skönhetstävlingar i sig, men jag stör mig på hur man bedömmer människorna som är med och tävlar, eller som vill vara med och tävla.
Skönhet är enligt mig främst utstrålning -- att man är stolt över att vara den man är och att man inte låter sig kränkas. Men i tävlingar är det inte bara utseendet man utgår ifrån, men också mått. Man kan vara hur vacker som helst, men man har "fel" mått och kan därför inte vara med och delta i skönhetstävlingar.
Om man tar mig som ett exempel -- jag har i och för sig ingen uppenbar skönhet, men det finns de dagar då jag har en bra utstrålning som kan väga upp de nackdelarna jag har. Min poäng är att även om jag hade haft en uppenbar skönhet, men att jag fortfarande hade den kropp jag har nu skulle jag inte kunna ställa upp i skönhetstävlingar för att jag inte är smal nog, för att jag har för stora kurvor och att jag inte har tillräckligt långa ben för att bära upp dessa kurvor o.s.v. Man blir alltså mer bedömd för de måtten man har än för sitt utseende, och det är inte alltid ens utseende som gör en vacker från första början.
Som jag sagt tidigare är det inte skönhet som är utstrålning, det är utstrålning som är skönhet. Även om man ser bra ut (vilket alla gör, på ett eller annat sätt) kan man ha ett dåligt självförtroende och hela tiden stirra ner i marken. Personen kommer inte fram då, och det är personen man vill se -- inte utseendet (även om det kan vara ett plus i kanten xD).

Jag skulle personligen inte ha några problem med skönhetstävlingar om man fokuserade på de rätta skönheterna, på det som faktiskt har en betydelse -- de inre. Visst, man blir alltid glad om man får komplimanger för de yttre (jag vet att jag blir det, om jag inte blir skeptisk) men det är inte det man ska lägga all fokus på. Det är det här som har gjort att så många människor har dålig självkänsla.

Det jag vill att ni ska göra är att plocka ut minst tre saker som ni är mest nöjd med när det gäller utseendet och fokusera på dem när ni känner er självkritiska till utseendet. Det är egentligen inget man ska fokusera på, men det kan verkligen hjälpa när det gäller självförtroendet.
Jag vill även att ni nämner de tre sakerna för mig (detta gäller främst dig, Linn xD), och så nämner jag tre saker jag med ^^
1. Jag har ganska höga kindben, så i rätt vinklar kan jag se ganska söt ut ;)
2. Jag gillar faktiskt mitt hår när det inte är ett kaos (och det är kaotiskt praktiskt hela tiden xD)
3. Last, but not least, I'm chubby ;)

Inlägget blev väldigt långt (big surprise, right?). Jag har tvättstugan om en timme, men jag ska ändra det så att jag tar hand om det imorgon förmiddagen istället ^^
Tack för att ni läste :)
Take care ♥

Tisdag

Jag vet att det är onsdag idag, men det har inte hänt tillräckligt mycket än för att jag ska kunna skriva om det :P

Jag ska inte skriva så detaljerat om gårdagen -- det lovar jag, och det är ett löfte jag tror att jag hålla.
Jag träffade Linn på eftermiddagen, och vi fick skjuts av hennes mamma till Farsta. Vi skulle leta efter konfirmationspresenter till Tessan. Självklart visste Linn redan vad hon skulle köpa, så hon hittade det efter mindre än en halvtimme (hon köpte en skiva, och vi kollade på Åhlens först eftersom att det låg närmast ingången). Jag hade lite större problem, så vi gick till ett café för att kunna tänka ut det. Jag köpte såklart en foccacia (kyckling och fetaost fyllning) ^^ Efter det gick vi runt lite och letade, och till sist hamnade vi på Gina Tricot där Linn såg en väska som jag kunde köpa. Den är jättesöt, och den skriker nästan Tessan xD 
Vi gick sedan för att äta glass och vi blev lika galna som alltid xD Linn tog såklart en del bilder som hon har lagt upp sin blogg. Jag försökte göra detsamma, men jag tog inte lika många bilder :P
Okej, vad mer? Jo, jag följde med Linn hem och åt middag där (asgott som vanligt) och vi flummade oss ännu mer. Tessan ringde till Linns mobil och vi tre körde Sanning och Konsekvens -- jag och Linn hade köpt de korten, och vi körde bara sanning. Det var först efter att Tessan hade lagt på som jag och Linn körde konsekvens -- vi skulle låtsas vara seamisiska tvillingar som satte ihop vid höften och vi skulle avsluta varje mening med "Jag älskar mina rosa skinnkläder". Vi flummade oss även framför Linns data (något jag aldrig gjort tidigare), och vi körde även Jag har aldrig. Vi ska köra det uppe på landet också, men då ska vi försöka göra det lite roligare -- nu räckte vi bara upp handen. Vi kommer inte köra med drinkar, även om det hade varit något... Nemen, ingen av oss är tillräckligt gamla för att kunna dricka -- det är få som bryr sig om det, och egentligen gör inte jag det (jag har faktiskt druckit -- även om det bara varit två gånger och trots att jag inte ens blivit lullig) men jag tycker inte att en 13-åring ska dricka.

Okej, jag ska gå nu och sura över det faktum att det inte är soligt nu. Jag hoppas att det blir bättre tills imorgon...
Take care ♥